Sunday, June 30, 2019

Halvårsrapport

Det har inte blivit mycket läst hittills under 2019, det har det inte. Trettiotvå böcker hittills och då är minst två ungdomsböcker av typen mycket lättläst.

Höjdpunkter: Kazuo Ishiguro, Vi som var föräldralösaNadine Gordimer, July´s people och Margaret Atwood, The Penelopiad.

Lågvattenmärken: Rowan Coleman, The summer of impossible things och Detektiv P berichtet: Der frechste Diamantenraub.

Men nu är det snart semester - bara fyra arbetsdagar och en hel dags tågresa - och sen ska här bli läsa av, jajemen.

Saturday, June 29, 2019

Normal people - tonårsdrama

Europeiska bokklubben läste Normal people av Sally Rooney, ett irländskt relationsdrama.

Connell och Marianne går i samma gymnasieskola men Connell är cool och populär medan Marianne är en tönt utan vänner. Connells mamma är fattig och städar hos Mariannes mamma som är rik. Genom sin intellektuella koppling (! osannolikt) upptäcker de ändå att de blir attraherade av varandra och inleder ett hemligt förhållande - hemligt eftersom Connell tycker att det vore så pinsamt om kompisarna fick reda på att han ligger med skolans mest mobbade tjej. Läsaren får sedan följa med Connell och Marianne upp i universitetsåldern och hur de går in och ut i varandras liv och aldrig riktigt reder ut vad de egentligen ska ha för slags relation.

Det är en bok om självskadebeteende, bristande kommunikation och om socialt tryck på unga människor och vilka konsekvenser det får på osäkra ungdomar. Det är en bok om dåligt sex, dåliga relationer och i största allmänhet en oerhört deprimerande feel-bad-historia där alla mår uselt och beter sig illa. Lär er av era misstag, dumhuvuden! Tänker jag. Men inte.

Det är inte en dålig bok men inte heller någon enorm aha-upplevelse. Framför allt läser jag den och tänker: så väldigt skönt att inte vara kring tjugo år gammal längre, så onödigt dramatiskt och korkat allting var på den tiden. Jag föredrar att vara vuxen och inte behöva bry mig om vad andra tycker och säger.

Wednesday, June 26, 2019

Ommegang

Idag drar Bryssels årliga krönikespel igång, Ommegang. Själva spektaklet är tamt och inte särskilt imponerande. Affischerna lockar alltid med tornerspel och hästburna riddare men i verkligheten är det framför allt en lågambitiös loppmarknad samt en långtråkig kostymparad på stora torget.
Det som är roligt är istället etymologin! För visst går det att spåra ordet ommegang tillbaka till vår fornnordiska holmgång?

Tuesday, June 25, 2019

Left hand of darkness

Jag läste Ursula LeGuins The left hand of darkness eftersom den dyker upp som boktips här och var som en klassisk sci-fi-berättelse. Vilken bra idé! Den var ju mycket läsvärd.

Genly Ai skickas som ambassadör för en vänlig rymdhandelsallians till planeten Winter för att erbjuda medlemsskap i unionen. Det skulle öppna tillgång till en inre marknad och informationsutbyten med de andra unionsplaneterna (i ett upplägg som låter mycket som EU, fast att boken skrevs i USA 1969). 

Planeten Winter är kall och ogästvänlig. Där finns två stridande stormaktsnationer, den ena en auktoritär monarki under en galen kung, den andra ett till synes välmående samhällssystem med kommunistiska drag, inklusive hemlig polis och kraftig korruption. Genly Ai råkar komma just i en känslig tid av nationalistisk expansionism och han dras in i krigsförberedelserna på ett otrevligt sätt. 

Det som gör det ännu svårare för honom är att människorna på Winter inte har en binär könsuppdelning - de är androgyna och byter könstillhörighet över tid. Detta har Ai mycket svårt att hantera. Han drar visserligen slutsatsen att samhället blir mycket mer jämställt och att könsdiskriminering inte finns - och att detta är mycket effektivare än systemet på hans hemplanet - men han är ändå själv alltför bunden av sina egna fördomar. 

Det är en väldigt intressant bok. Recensionerna av den handlar ofta mest om det här med könstillhörigheterna, men det är inte det som är bokens egentliga kärna. Intrigen händer i interaktionen mellan främlingen och människorna han möter, och i interaktionen mellan människor i de två dominerande kulturerna. De missförstår varandra och de har svårt att kommunicera. Det är briljant berättat.

Till slut hittar Ai ändå en osannolik vän. De kommer varandra mycket nära. Kanske en av de finaste vänskapsskildringarna jag har läst på länge.

Det finns så mycket att ösa ur och så mycket att klura på i LeGuins bok. Nästan så mycket att jag är frestad att omedelbart läsa den en gång till. Det är ett gott betyg.

Sunday, June 23, 2019

Skyltning i tvåspråksland

Mycket kan sägas om belgarna men fiffiga är de i alla fall. Till exempel med vägskyltningen, där kreativ design gör att du själv kan välja om du vill läsa skylten på franska (Sainte-Anne) eller på flamländska (St. Anna).

Friday, June 21, 2019

Vajlett och Rut

I en liten frikyrklig by i Norrlands inland kring 50-talet möter den unga skollärarinnan hårt motstånd. Vajlett vill ge modern undervisning och samma chanser till både pojkar och flickor. Hon motiverar hellre med belöning i form av Kalle Anka än med straff och kroppsaga. Byns frälsta tungomålstalare ser med fasa hur hon hänger tvätt (inklusive underkläder!) på söndagar och hur hon låter pojkarna lära sig att stoppa sina egna strumpor. Men så får byn en ny postfröken och äntligen hittar Vajlett någon som förstår henne. Som kanske förstår henne lite för bra för frikyrkosektens smak...

Vajlett och Rut av Karin Alfredsson är en jättefin kärlekshistoria och en välskriven skildring av klaustrofobiskt byliv. Snuskiga gubbar som vill bestämma över kvinnors underliv och auktoritärt styre i religionens namn. Hu!

Läs den!

Wednesday, June 19, 2019

Karlsson på taket som nästa premiärminister?

Ibland är livet så bisarrt att det är svårt att veta om en kanske är en romanfigur i en berättelse skriven av Jasper Fforde eller om det här verkligen händer i verkligheten.

Som att brittiska Torypartiet verkar välja Karlsson på taket till ny partiledare och därmed landets premiärminister. Hur tänker de där?

"Jag ska åka till Bryssel och tirritera dem!" säger Boris Johnson-Karlsson, och alla applåderar.

"Du måste ge mig alla dina bullar och du får inga bullar att äta själv" säger Boris Johnson-Karlsson och Lillebror, förlåt, brittiska konservativa väljare nickar snällt och sträcker fram sina bullar.

"Jag vill ha roligt, annars är jag inte med" tjurar Boris Johnson-Karlsson och genast springer folk som yra höns för att underhålla denne lagom tjocke karl som vägrar att bli vuxen.

Alla som tror att Boris Johnson kommer få ett hjärtligt mottagande i Bryssel när han kommer för att "förhandla om avtalet", räck upp en hand.

Tuesday, June 18, 2019

Är grädden objekt eller subjekt?

Hihihi...
Jag ser framför mig en gräddkanna med piska i handen. Den har ledsnat på att ständigt vara den piskade (vispade) och är på jakt efter hämnd.

Monday, June 17, 2019

När maktbalansen förändras

Allt som Nadine Gordimer skrivit är guld. July's people är inget undantag.

Maureen och Bam är ett progressivt vitt sydafrikanskt par. Visst, de har svart tjänstefolk i sin stora förortsvilla, men de behandlar dem väl och ser sig själva som mycket moderna och vidsynta. När gäster kallar den svarte uppassaren "boy" säger de minsann ifrån!

Men när raskravallerna i slutet av åttiotalet blir för allvarliga och förorten förvandlas till en krigszon, då måste de ändå fly, de som alla andra vita. De blir räddade av sin alltiallo July (som naturligtvis har ett afrikanskt namn egentligen men det kunde de inte uttala så de gav honom ett nytt). July smugglar ut familjen och tar dem med till sin hemby långt ute på landet. Här ställs alla maktstrukturer på huvudet. Familjen står i stor skuld till July och hans släkt - de får bo i farmorns hus (farmor är INTE glad över att bli utflyttad), de lever på maten som Julys fru sliter ihop på fälten. Samtidigt: när Maureen försöker få hjälpa till på åkern blir July mycket obekväm, det är ju opassande. De trevar och famlar alla i den nya situationen och försöker hitta nya roller. Vem får nu kräva vad av vem? Vem får be vem om tjänster? Kanske är det allra svårast för Bam, den vite mannen, som nu har all sin manlighet investerad i sitt enda trumfkort, en pistol.

Det är så skickligt skrivet, det är så smart upplagt och det är en så enkel berättelse som ändå går hela vägen till kärnan av mänsklighetens dilemma. Identitet och makt och relationer i en föränderlig tid, det är strålande läsning.

Gordimer har en stabil plats som topp-tre av nobelpristagarna.

Saturday, June 15, 2019

Besök på Irland

Här är jag just nu! I en by utanför Galway, på ridläger för vuxna. Vi rider livsfarlig fältritt över stock och sten och ner i vattenhinder och upp igen på andra sidan, förhoppningsvis. Om jag överlever lovar jag att fortsätta blogga ett tag till.

Thursday, June 13, 2019

Ormen i Essex

En liten by på brittisk landsbygd, artonhundratal. En myt om ett sjöodjur får fäste och panik utbryter. Plötsligt ses varje liten olycka (ett hostande barn! en försvunnen hund!) som bevis för monstrets närvaro. En vetenskapsintresserad kvinna får nys om myten och åker dit för att undersöka, men hon åstadkommer mest en mängd tillkrånglade relationer.

Sarah Perrys Ormen i Essex är intressant. Den har så mycket: ett mysterium, en mängd ovanliga karaktärer med mycket djup och som förändras i relationerna med varandra, ett rikt språk med oväntade men inte pråliga detaljer.

Det är inga stereotypa personer, inga typiska kärlekshistorier. Det känns nytt och unikt och det är svårt att gissa hur historien ska sluta.

Mycket läsvärt!

Tuesday, June 11, 2019

Vad säger du när någon kommer ut ur badrummet?

Över sommaren har jag en inneboende i Bryssel - jag har erbjudit en iransk biomedicinstudent att bo billigt i vårt gästrum. Hon är hemskt rar men vi har en del språkförbistringar emellanåt.

Häromdagen frågade hon till exempel: vad säger en på svenska när någon kommer ut ur badrummet?

Jag: va?

Hon: ja, när någon kommer från badrummet? Eller när de nyser?

Jag: När någon nyser säger vi "prosit"...

Detta med att välkomna någon tillbaka från badrumsbesök, är det något som någon därute känner till? Vad brukar ni säga?

"bra jobbat"?

Eller kanske snarare:

"du tvättade väl händerna"?

Jag måste fråga vad en säger på farsi så jag kan vara artig tillbaka. Kanske går hon omkring och är ledsen för att jag inte har sagt vad en nu ska säga i sådana sammanhang.

Sunday, June 9, 2019

Penelopiaden

Margaret Atwood är rolig, smart och bra på att skriva!

Jag var smått misstänksam mot Penelopiaden eftersom det inte alltid blir jättebra att skriva om gamla verk från andra perspektiv utan att det blir krystat. Men Atwood ror det förstås i land (pun intended).

Penelopiaden är en kommentar till Odyssén och berättas med stor humor och vass skärpa av Penelope, numera bosatt i dödsriket. Framför allt handlar det om Odysseus enorma hyckleri - han är borta i tjugo år och ligger runt med diverse gudinnor, men när han kommer tillbaka låter han genast hänga de tolv slavinnorna som har blivit våldtagna av friarna som trakasserade Penelope. De har ju varit omoraliska, fy dem! Det där med olika måttstockar var inget som bekymrade de gamla grekerna.

Och var det förresten verkligen gudinnor han prasslade med under irrfärden?
"Odysseus had been to the Land of the Dead to consult the spirits, said some. No, he'd merely spent the night in a gloomy old cave full of bats, said others. He'd made his men put wax in their ears, said one, while sailing past the alluring Sirens - half-bird, half-woman - who enticed the men to their island and then ate them [...]. No, said another, it was a high-class Sicilian knocking shop - the courtesans there were known for their musical talents and their fancy feathered outfits."
Margaret Atwood har roligt när hon skriver, det är jag övertygad om. Penelopiaden är en sprudlande blandning anakronismer, syrliga kommentarer, smarta pikar mellan Penelope och Sköna Helena (som Penelope har ett minst sagt kyligt förhållande till) och till och med ett youtubeinlägg skickat från de tolv hängda tjänarinnorna. Jag älskar det!

Saturday, June 8, 2019

Hemlängtansäpple

Vi har skaffat nya fruktträd! Nu är det bara att hänga upp oxtömsgungan också så är vi igång.

Thursday, June 6, 2019

Sommarens tipslistor: irriterande huvudpersoner

Boktanken erbjuder ett sommarprojekt! Onödiga boklistor i ironisk kommentar till de eviga listorna på pyntade websidor och nyhetsbrev av typen Selma Stories. Jätteroligt - klart jag hakar på!
Först ut: tips på böcker med en huvudperson som andra gillar men som du tycker är en idiot.

Det är väl bara att erkänna.

Jag tycker inte om Pippi Långstrump.

Hon är arrogant och bitvis mycket oempatisk (barn håller på att brinna upp i ett hus - Pippi: "vad grinar ni för?"). Hon skulle faktiskt må mycket bra av att gå i skolan och få lite bildning.

I deckargenren finns det smäckfullt med idioter. Jag avskyr så många polishjältar att blogginlägget skulle bli alldeles för långt. Låt mig hedersomnämna tre gubbsjuka kräk som jag stör mig särskilt på: Sjöwall-Wahlöös kaffefläckade Martin Beck, Jo Nesbøs vidriga machosnubbe Harry Hole samt Jan Mårtenssons antikhandlare Jan Kristian Homan som tyvärr har utvecklats till ett fullblodsgubbslem som borde in på ålderdomshem bums istället för att hålla på och kladda på yngre kvinnor.

Som god trea då: jag älskar Harry Potter-böckerna. Jag läser dem gärna igen med jämna mellanrum. Men ärligt talat, Harry själv är ju en förbaskad idiot. Särskilt i bok fem där han springer omkring och är tonårstrulig i sjuhundra sidor och en bara vill smäcka till honom på huvudet med en Firebolt och säga åt honom att skärpa sig. Hermione for President!

Wednesday, June 5, 2019

Ordbanken: ganasch

Det finns gott om falska vänner i ordlistan. Som "ganasch" till exempel. I hela min uppväxt (hej hästtjej) har det betytt en del av hästens kind/underkäke.

Sedan flyttade jag till Belgien där "ganache" innebär en slags chokladtryffel.

Men roligast blir det om en råkar googla felstavningen "ganash" för då kommer det upp en blandning av bakbloggar och veterinärtips.

Häpp!

Tuesday, June 4, 2019

Mordet på kommendören, första boken

Haruki Murakami skriver alltid lite förvirrande och mycket bra - så också i Mordet på kommendören.

En ung konstnär har just blivit utkastad av sin fru. Han får via en god vän låna en stuga i bergen, där tror han att han ska få leva en tid i lugn och ro. Men icke! En mystisk bjällra ljuder i natten. Mannen i det flådiga grannhuset ringer upp med ett oväntat och lite oroväckande förslag. Och på vinden hittar konstnären både en uv och en mycket speciell tavla.

Det är en svårplacerad berättelse. Kanske en spökhistoria, kanske ett abstrakteri, kanske någon slags historiegåta. Det är en härlig läsupplevelse med något av folksagostuk blandat med modern och ganska korthuggen prosa. Det finns bara ett problem: DEN ÄR UTGIVEN I TVÅ DELAR.

Så när läsaren kommer till slutet bryts berättelsen plötsligt av mitt i. Helt abrupt.

Och så måste en gå ut och köpa/låna del två för att kunna läsa vidare.

Det finns inget rim och reson i det här förlagsofoget. Murakami är för bra för att hackas sönder i billiga försäljningsknep. Fy på er!

Sunday, June 2, 2019

Ny och oväntad diet

Från en av våra större växtvaruhuskedjor: har du också anammat trenden att äta grönsaksplantor?

Saturday, June 1, 2019

Kvalitetsgranskning med Lois Lane

Jag träffade på Lois Lane häromdagen, du vet stjärnreportern på Daily Planet. Huff! Plötsligt satt jag pladask mitt i rosenrabatten för hon dängde till mig med sin handväska. Vad hade hon i den egentligen, en uppsättning gamla blytyper från papperstryckeriet?

-Hörrdudu! Sa Lois och spände ögonen i mig. -Du insinuerar att journalister slarvar med faktagranskningen!

-Skulle jag väl aldrig..! Började jag tafatt, medan jag plockade taggar ur höger lår.

-Joho! I dina blogginlägg om EU-journalistik, det är respektlöst är vad det är. Journalister är duktiga, uppmärksamma och högt kvalificerade människor som rapporterar sanningen, alltid sanningen. Det går aldrig att lura en journalist!

-Javisst, självklart, mumlade jag och tog av mig glasögonen för att putsa bort de värsta lerstänken.

Lois Lane tvärstannade mitt i sin arga tirad.

-Men vart tog hon vägen? Sa hon högt för sig själv, och såg sig irriterat omkring.

Och plötsligt tvärvände hon och stampade iväg tvärs över torget, och kvar satt jag och var mycket förvirrad.