Monday, December 30, 2019

Spot uit

Såhär på årets sluttamp så knäckte jag en till bok på nederländska: René Swartenbroekx, Spot uit. Jag tror att titeln kan vara en ordlek: dels "slut på strålkastarljuset", dels ungefär "utskrattad/hånad".

En barnstjärna gör kometkarriär tack vare sin änglalika pojkröst. Han får vara med i TV och ger ut en skiva... Allt går toppen, tycker han själv, fram till dagen då han plötsligt kommer i målbrottet och över en natt förvandlas till en totalnolla. Först då går det upp för honom att mamma och skivbolagsproducenten nog inte bara är vänner och att pappa faktiskt har flyttat hemifrån på riktigt. Samt att hans egna horder av "kompisar" plötsligt inte längre är intresserade av att hänga med honom. Allt går snett och han gör något väldigt dumt som motreaktion.

Slutet gjorde mig vansinnigt arg. Tema "pojkar som beter sig illa och flickor som alltid förväntas förlåta dem vad de än ställer till med".

Men så var ju författaren belgare också.

Sunday, December 29, 2019

Ordbanken: bonitet, klängning, törskate

Vi har skaffat en ny hobby! Plötsligt är vi mycket intresserade av skogsskötsel i min familj. Vi ska nämligen börja ta hand om en 26 hektars liten skogsplätt. Kalhyggesfritt och med naturvårdsvärdena som första prioritet, naturligtvis!
Då får en lära sig en massa nya ord: högskärm (kvarlämnade höga träd som skuggar en smula), bonitet (skogsmarkens bördighet) och klängning (när kottarna kastar ut sina frön). För att inte tala om alla sjukdomar, svampar och insekter som kan angripa ens fina skog, särskilt om en inte odlar blandat utan har stora områden med monokultur och bara ett enda trädslag i täta och raka rader. Törskate, rotröta och granbarkborre har plötsligt blivit ord som ger lite skrämselhicka. Hu!

Ps. Grundboken i skogsskötsel är fin! Men vansinnigt illa korrläst. Den har nästintill fler stavfel än korrekta ord. Det gör lite ont i ögat att läsa.

Friday, December 27, 2019

Palatschinken

Det österrikiska ordet för pannkakor (Palatschinken) satte länge myror i huvudet på mig. Palats-skinka? Nog för att österrikisk tyska är lustig, men...

Tills jag kom till Bratislava i november och mysteriet löstes. Pannkakor på tjeckiska och slovakiska heter palačinka. Det är ju bara åtta mil mellan Wien och Bratislava, som mellan Uppsala och Stockholm ungefär.

Jag måste verkligen börja lära mig ett slaviskt språk och göra en inbrytning i den här språkgruppen!

Thursday, December 26, 2019

Omläsning: the Jane Eyre affair

Det blev en omläsning: Jasper Ffordes rafflande och unika The Eyre affair.

Den var lika bra nu, men kanske lite mörkare än jag mindes den. Litteraturdetektiven Thursday Next kommer tillbaka till sin hemstad tillsammans med sin genmodifierade dront. Hon måste återfinna ett stulet originalmanuskript till en Dickensroman - och snart måste hon också hitta Jane Eyre som blivit kidnappad ur sin egen story.

Det är genialt, det är nördigt, det är finurligt på så många sätt. En blir så glad i själen av den här boken.

Wednesday, December 25, 2019

Julkalender: facit

Hur många titlar kände du igen?
  1. Astrid Lindgren: Ronja Rövardotter
  2. Åke Holmberg: Ture Sventon i Stockholm
  3. Alexandre Dumas: De tre musketörerna
  4. Jules Verne: Jorden runt på åttio dagar
  5. Selma Lagerlöf: Körkarlen
  6. William Shakespeare: Hamlet
  7. Roald Dahl: SVJ
  8. Hans Rosling: Factfulness
  9. Hergé: Tintin i Tibet
  10. William Golding: Flugornas herre
  11. Max Brooks: World War Z
  12. Jane Austen: Stolthet och fördom
  13. Yann Martel: Berättelsen om Pi
  14. Baronessan Orczy: Röda nejlikan
  15. Fjodor Dostojevsky: Brott och straff
  16. Carl Jonas Love Almqvist: Drottningens juvelsmycke
  17. Hjalmar Söderberg: Doktor Glas
  18. Vilhelm Moberg: Invandrarna
  19. George Orwell: 1984
  20. Homeros: Iliaden
  21. Herman Melville: Moby Dick
  22. Günther Grass: Blecktrumman
  23. Gerd Brantenberg: Egalias döttrar
  24. J.K. Rowling: Harry Potter och hemligheternas kammare

Tuesday, December 24, 2019

Julkalender: lucka 24

God jul! Den här hemlighetsfulla nöten ska väl inte bli så svår att knäcka...
"No one, not even someone dreading taking Polyjuice Potion later, could fail to enjoy Christmas dinner at Hogwarts. 
The Great Hall looked magnificent. Not only were there a dozen frost-covered Christmas trees and thick streamers of holly and mistletoe criss-crossing the ceiling, but enchanted snow was falling, warm and dry, from the ceiling. Dumbledore led them in a few of his favourite carols, Hagrid booming more and more loudly with every goblet of eggnog he consumed."

Monday, December 23, 2019

Julkalender: lucka 23

När julen kommer ska dam vara glad
sjunger alla kvinniskor i vår lilla stad
"Hela parken vimlade av kvinniskor i alla åldrar. Kvinnorna spelade och drack med kamraterna, männen drog runt med barnen som kinkade och gnällde. Dam hade rest tre stora tält, en massa småtält, paviljonger, tribuner, bodar och provisoriska toaletter (tre damtoaletter och en herrtoalett, anmärkte Petronius). Den stora 50-damsorkestern spelade från paviljongen, och i tälten fanns olika aktiviteter. Den stora galtävlingen skulle gå av stapeln klockan ett och efterföljas av de populära galtloppen. Herken hade satsat på den minsta och skabbigaste av alla tupparna. I småtälten hade stadens köpkvinnor slagit upp stånd och sålde sina varor till något som de påstod var halva priset. Maskulisterna hade speciellt lagt märke till det lilla porrtältet. Det var proppfullt med kvinnor som för en gångs skull hade tagit ledigt från gubben och ungarna."

Sunday, December 22, 2019

Julkalender: lucka 22

Obs! Vägra ål på julbordet!
"Han hade skjutit mössan i nacken och stod bredbent över hästhuvudet ur vars inre en massa ljusgröna små ålar slingrade sig. Det var lite besvärligt att fånga dem eftersom ålen rör sig snabbt och skickligt på släta och till på köpet våta stenar. Och de skrikande måsarna dröjde inte med att uppenbara sig över våra huvuden. De dök ner, slogs tre eller fyra stycken om en liten eller medelstor ål och lät inte köra bort sig, ty de tillhörde ju piren. Vegamössan slog omkring sig bland måsarna och lyckades till slut stoppa ett par dussin små ålar i säcken som den alltid hjälpsamma Matzerath höll upp för honom.  Matzerath kunde därför inte se hur mamma blev alldeles blek och lade först handen och sedan huvudet på Jans axel och sammetskrage.
  Men när de små och medelstora ålarna var i säcken och gubben, som under tiden hade tappat vegamössan, började fiska upp tjockare och mörkare ålar ur hästkraniet blev mamma tvungen att sätta sig; Jan ville vända bort hennes huvud men det tillät hon inte utan stirrade oavvänt med sina koögon på gubbens ålgytter."

Saturday, December 21, 2019

Biblioteksskörd

Jullovet kan börja!

Julkalender: lucka 21

(Snart*) vintersolstånd och Thisbes kläckelsedag - nu slutar solen vända oss ryggen!
"'Jag vänder ryggen åt solen. Ohoj Tashtego, får jag höra din hammare. O ni mina tre obeseglade master, du obrutna köl och endast av himmelska makter toppridna skrov, du fasta däck och stolta roder och mot polen riktade stäv - du in i döden ärorika fartyg, måste du gå under nu - och utan mig? Är då den allra ringaste skeppsbrutne sjökaptens sista stolthet mig förmenad? Ack, ensamma död efter ett ensamt liv! Nu känner jag att min största storhet ligger i min största sorg. Skölj nu in från era avlägsnaste gränser, ni djärva vågor från hela mitt förflutna liv, och översvämma min döds upptornade brottsjö! Mot dig gungas jag nu, du alltförgörande men aldrig triumferande val; in i det sista kämpar jag med dig; ur helvetets djup måttar jag en stöt mot dig; i hat och avsky spottar jag mitt sista andetag i ansiktet på dig. Måtte alla likkistor och likvagnar sugas ner i samma virvel; och som ingendera blir mig förunnad, så låt mig slitas i stycken medan jag alltjämt jagar dig och hänger fast vid dig, förbannade val! Så här lägger jag ner mitt vapen!'
  Harpunen slungades; den träffade valen vältrade sig framåt; med blixtlik hastighet löpte linan ut i sin ränna - men trasslade in sig.'
* Tack Boktanken för korrigering! 

Friday, December 20, 2019

Julkalender: lucka 20

Eller i modern översättning: några babbliga gamla gubbar satt i ett torn och kommenterade en kvinnas utseende utan att vara tillfrågade. Men varifrån har jag plockat ursprungsversionen?
"Ovanför porten satt dessa män, trojanernas äldste.
Åldern avhöll dem alla från krig, men konsten att ordrikt
tala ägde de än - de liknade skogens cikador
som sänder ut från träden sin sång med liljespröd stämma.
Så satt Ilions ledande män däruppe på tornet,
men när de nu fick se hur Helena nalkades porten
gav de med viskande röster vingar åt orden och sade:
'Vem kan väl tadla troer och benskensklädda achaier
om för en sådan kvinnas skull de lidit så länge?
Hon är i sanning förödande lik en evig gudinna!
Men fast aldrig så skön bör hon återvända till skeppen
och inte stanna här till fördärv för oss och de våra.'"

Thursday, December 19, 2019

Julkalender: lucka 19

En mycket dyster framtidsvision!
"'År 2050 - antagligen förr - kommer all verklig gammalspråkskunskap att ha försvunnit. Forntidens hela litteratur kommer att vara utplånad. Chaucer, Shakespeare, Milton, Byron - de kommer bara att finnas i nyspråksversion, inte bara förändrade till nånting som låter annorlunda, utan faktiskt förändrade till motsatser av vad de har varit. Till och med partiets litteratur blir annorlunda. Till och med slagorden blir annorlunda. Vad gör man med slagord som 'frihet är slaveri' när begreppet frihet är avskaffat? Hela tankeklimatet blir annorlunda. Det kommer i själva verket inte att förekomma  någor tänkande, i den mening vi nu fattar det. Renlärighet betyder att inte tänka - att inte behöva tänka. Renlärighet är omedvetenhet.' 
En vacker dag, tänkte Winston plötsligt med övertygelse, kommer Syme att bli vaporiserad. Han är alltför intelligent."

Wednesday, December 18, 2019

Öppna gränser

Funkar det att skriva en debattbok om migration i serieboksformat? Ja, förvånansvärt bra. I alla fall i versionen av Bryan Caplan och Zach Weinersmith: Open borders, the science and ethics of immigration.
Det är en bok som går igenom ekonomiska fakta kring migration - vad kostar det egentligen för ett samhälle att ta emot invandrare, vilka invandrare kostar vad och vad kostar det att inte ta emot invandrare? Etiska och känslomässiga aspekter tas också upp och plockas isär på ett systematiskt sätt. Vad har egentligen migration för effekter på kriminalitet, utveckling, jämlikhet... om en bara tittar på belagda fakta och inte går på magkänslan?

Slutsatsen är nog svårsmält för många: invandring ger bara ekonomiska fördelar för ett land. Kanske inte alltid på individnivå för samtliga landets medborgare, men sett till det stora hela är det en enorm vinstaffär.

Det vet vi ju för övrigt här i Europa, där avskaffandet av de inre gränserna gav ett rejält uppsving för handel och utbyten inom EU. Det har vi alla vunnit stort på, även britterna fram tills nu.

Att presentera torra ekonomiska fakta i form av serieteckningar gör det hela mer lättsmält och underhållande, möjligen tappar det lite i tyngd och känslan av att det är på allvar. Men, handen på hjärtat, hade det varit i bara text hade jag sannolikt inte läst boken...
Tassahunden passerar tysk-danska gränsen med färja. Lätt som en plätt, eftersom EU inte har inre gränser, och eftersom Tassa är en särskilt cool och erfaren resenär.

Julkalender: lucka 18

Somna i snön? Inte så bra
Tur att han vaknade, men vem kan det va?
"Gud ske lov - han hade sin känsel kvar - ännu var han inte förfrusen! Men därnere i hålan efter hans kropp i snön låg frysdödens iskalla liklakan beredda åt honom - han behövde bara lägga sig ner igen och ligga stilla en stund och vänta och svedan skulle avtaga och försvinna och han skulle sött inslumra för sista gången.  
  Men ännu levde han och kunde förflytta sig och gå. Han mjukade upp sina styvnade lemmar och leder, han fick sin stelnade kropp i gång igen. Och ännu en gång slängde han upp mjölsäcken på sin rygg. Det var nästan med raseri som han åter tog på sig sin börda. Han hanterade den i vrede, i ursinne var han beredd att bära den vidare, ännu ett stycke, ända fram! Vem sade att han skulle ge sig? Vem trodde det om honom? 
  Och han fick krafter ur själva sitt raseri, ur vreden över motgången. Harmens och förbittringens krafter hade hjälpt honom många gånger förr, de hade kommit som en skänk när han bäst  behövde dem, och nu kom de honom väl till pass: Vem sade att han inte orkade fram? Skulle de skadeglada därhemma få yttra det om honom: Vad var det vi sade: Han orkade inte...! 
  Han var förgrymmad, han blev varm av vreden, den hjälpte honom, den värmde honom också. Han sparkade häftigt med stöveltån emot den stora stubben, som han hade snavat på när han föll. Fötterna kändes ännu som isklumpar i stövlarna.  
  Men när han hade tilldelat stubben några kraftiga sparkar hejdade han sig och blev stående orörlig: Vem hade fällt ett stort träd här, mitt inne i de orörda vilda markerna? Hur kunde det stå en yxhuggen stubbe här? 
  Han lutade sig ner, borstade bort snön från stubben på alla sidor och granskade den noga: Han tog inte fel. Det var ingen hög stubbe, huggen av en upprättstående amerikansk skogshuggare, utan en låg, jämn stubbe, huggen av en svensk: Han kände ju igen den nu: Han hade själv huggit stubben här. 
  Så sant han hade sina ögons ljus: Här satt märkena efter hans egen yxa, inhuggna med hans egna händer. Det hade varit ett stort träd, och han mindes väl den gången han hade fällt det: Av den stora eken, som han högg omkull här i höstas, hade han gjort det präktiga matbordet. Och den eken hade stått på en liten kulle strax ovanför stugan, några hundra steg från hans hus. 
  Nu hittade han hem. Han var så gott som hemma. Han hade bara några minuters väg kvar genom skogen fram till sin stockstuga."

Tuesday, December 17, 2019

Julkalender: lucka 17

Familjegräl - julens sanna kärna?
"Hon kom sent denna gång, mottagningstiden var förbi, och hon var ensam kvar i väntrummet. 
Hon steg in till mig, mycket blek, hälsade och blev stående mitt i rummet. Jag gjorde en gest åt en stol, men hon stod kvar. 
 - Jag narrades sist, sade hon. Jag är inte sjuk: jag är fullkomligt frisk. Det var något helt annat jag ville tala med doktorn om, jag kunde bara inte få fram det då. 
En bryggarkärra skramlade förbi nere på gatan, jag gick fram och stängde fönstret, och i den plötsliga tystnaden hörde jag henne säga, lågt och fast, men med en liten darrning på orden, som om hon var nära gråt:
 - Jag har fått en så förfärlig avsky för min man. 
Jag stod med ryggen mot kakelugnen. Jag böjde på huvudet till tecken att jag följde med. 
 - Inte som människa, fortfor hon. Han är alltid god och vänlig mot mig; aldrig har han sagt mig ett hårt ord. Men han inger mig en så förfärlig motvilja. 
Hon drog djupt efter andan. 
 - Jag vet inte hur jag skall uttrycka mig, sade hon. Det som jag tänkte begära av doktorn är något så besynnerligt. Och det strider kanske alldeles mot vad ni anser vara rätt. Jag vet ju inte vad doktorn tänker om sådana saker. Men det finns något hos er som inger mig förtroende, och jag vet ingen annan som jag skulle kunna anförtro mig åt i det här fallet, ingen annan i hela världen som skulle kunna hjälpa mig. Skulle doktorn inte kunna tala med min man? Kunde ni inte säga honom att jag lider av en sjukdom, något underlivslidande, och att han måste avstå från sina rättigheter, åtminstone för en tid? 
Rättigheter. Jag for med handen över pannan. Jag ser rött för ögonen, när jag hör det ordet nämnas i den betydelsen. Gud i himlen, hur har det gått till i människornas hjärnor, när de gjorde rättigheter och plikter av detta!"

Monday, December 16, 2019

Julkalender: lucka 16

Inget kalas utan kras - fast det gäller kanske inte för maskeradbaler. Vet du vem som springer här i operakulisserna och vem som skrev om henom?
"'Han kommer!' ropades från flera håll. 'Han kommer å nyo! Hans majestät kommer åter hit in i redoutsalen, uppvaktad av överstehovstallmästarn.'
Amandas förfärliga inre skakning hindrade henne att giva mycken akt på det allmänna dova sorlet av dessa ord, om hon ock mycket intresserat sig därför. Men hon stod nu framför de kulisser, genom vilka hon först inträtt: den mörka drakgrottan med rikt lövverk omkring, och en kunglig cypress vid sidan; det hela förbländande upplyst genom klaraste sken från otaliga lampor. I ögonblicket såg hon mellan dessa kulisser huru de tvenne maskerna nu inkommo dem hon förut om aftonen följt däruppe i gången. Knappt mäktig sig själv utropade hon:
'Se där, o mitt hjärta, din svarta domino!'
Ett pistol-skott brann av mellan kulisserna. Hon såg den älskade falla i sin ledsagares armar, den venetianska kappan bakom honom fattade eld av skottet och steg i en hög flamma. Amanda föll utan sans till golvet.
'Kungen är skjuten! stäng alla portar, tag alla masker av!'
- Den olyckliga flickan hörde ej dessa rop."
Ps. missa inte den underbara grammatiken: "dem hon förut om aftonen följt"...

Sunday, December 15, 2019

Språkfest med framvandrarna

Har ni hittat den här roliga lilla pärlan?
Beforeigners är en norsk TV-serie med mycket humor men samtidigt oväntat seriös. Den påminner en smula om Äkta människor i all sin kreativitet.

Norge måste ställa om sig till en ny migrationsvåg, inte från andra geografiska platser utan från andra tidsepoker. Integrationen av de framvandrade går lite sisådär. Det är väldigt snyggt gjort och med många intressanta poänger.

Men det jag framför allt njuter av är språket! Den här tv-serien har nämligen något så ovanligt som dialog på fornnordiska, som vikingarna (förlåt, vi använder ju inte v-ordet - jag menar de multitemporala) använder sinsemellan. Det är halvt begripligt när man hör det med textning och som språknörd blir jag som ett barn på julafton...

Julkalender: lucka 15

Julefrid får en inte, det är sant
om en slår ihjäl sin hyrestant
"Han nästan skrattade åt sig själv, då plötsligt en annan, oroande tanke frapperade honom. Med ens inbillade han sig att gumman kanske ännu levde och kunde komma till sans. Han sprang ifrån nycklarna och byrån och tillbaka till liket, grep tag i yxan och svängde den än en gång över gumman men lät den inte falla. Det var intet tvivel, hon var död. När han lutade sig ned och betraktade henne ännu närmare såg han tydligt, att huvudsvålen var krossad och nästan utböjd åt ena sidan. Han ville känna efter med fingret men ryckte till sig handen, det syntes ju tydligt ändå. Blodet hade under tiden bildat en hel pöl. Plötsligt fick han syn på ett litet snöre om hennes hals. Han ryckte i det, men snöret var starkt och gick inte sönder, dessutom var det blodigt. Han försökte ännu en gång, men något var i vägen. Otåligt svängde han yxan för att hugga igenom snöret uppifrån, där det låg på liket, men han vågade inte, och med möda, efter två minuters arbete varvid han fläckade ner händerna och yxan, kunde han skära av snöret utan att vidröra liket och drog upp det. Han hade inte misstagit sig: det var en börs. På snöret hängde också två kors, ett av cypressträ och ett av mässing, och dessutom en liten emaljerad helgonbild. Och bredvid dem hängde den lilla flottiga sämskskinnsbörsen med knäppe och ring av stål. Börsen var tjock och välfylld. X stack den i fickan utan att titta närmare på den. Korsen kastade han på gummans bröst, och sedan han nu också tagit yxan med sig, störtade han tillbaka in i sängkammaren.
  Han hade mycket bråttom, tog nycklarna och började pröva dem. Men hela tiden hade han otur; ingen passade i låset. Icke nog med att hans händer darrade så häftigt, han tog oupphörligt miste; han såg till exempel tydligt att det inte var rätt nyckel, att den inte kunde gå in, men ändå stack han in den."

Saturday, December 14, 2019

Julkalender: lucka 14

Likt slädförsedde tomtefar
Även vår hjälte transportmedel har
"De stod en stund och hängde vid stadsmuren, tigande och beklämda; de tittade misstänksamt på varandra och höll sig instinktivt på avstånd från varandra, som om de trodde att pesten stod på lur mitt ibland dem. Men om en liten stund uppenbarade sig plötsligt en kapten vid Nationalgardet - precis som det hade hänt när Grospierre gjorde sin stora blunder. Men honom kände Bibot; det var ingen risk för att han skulle befinnas vara en listig engelsman i förklädnad.
  'En kärra...' skrek kaptenen, nästan andlös av upphetsning, redan innan han hade hunnit fram till porten.
  'Vad för en kärra?' frågade Bibot strävt.
  'En kärra som kördes av en gammal satkäring... En kärra med tälttak.'
  'Där var ett helt dussin sådana kärror.'
  'En gammal häxa som sade att hennes sonson hade pesten?'
  'Ja.'
  'Ni släppte väl inte igenom den?'
  'Morbleu!' sade Bibot, vars purpurröda kinder plötsligt hade blivit kritvita av rädsla.
  'I den kärran satt grevinnan de Tournay och hennes två barn, alla tre dödsdömda som förrädare!'
  'Och den som körde?' mumlade Bibot och kände en vidskeplig rysning.
  'Sacré tonnerre', sade kaptenen, 'man befarar att det var just den där förbannade engelsmannen"

Friday, December 13, 2019

Julkalender: lucka 13

Lussekatter ska vara så stora som möjligt, det har jag alltid sagt.
"Hur jag hade kunnat missa en bengalisk tiger på 225 kilo i en livbåt i två och ett halvt dygn var en gåta som jag måste försöka lösa så småningom när jag hade lite mer energi. Det konststycket gjorde i alla fall Richard Parker till den förhållandevis största fripassageraren i sjöfartens historia. Från nosspets till svansspets var han en tredjedel så lång som den båt han befann sig i.
  Man kan få intrycket att jag förlorade allt hopp i det ögonblicket. Det gjorde jag. Och som ett resultat därav gaskade jag upp mig och mådde mycket bättre. Utmanaren i en tennismatch inleder starkt men tappar snart förtroendet för sitt eget spel. Titelförsvararen plockar hem det ena gamet efter det andra. Men i sista set, när utmanaren inte har någonting kvar att förlora, slappnar han av igen, nu spelar det ingen roll längre, nu vågar han. Med ens spelar han fantastiskt och titelförsvararen får slita hårt för att kamma hem de där sista gamen. Precis så var det med mig. Chansen att jag skulle klara av en hyena var minimal men Richard Parker var mig så överlägsen att det inte ens var någon idé att bekymra sig. Med en tiger ombord var det slut med mig. När nu det var fastställt var det väl lika bra att jag gjorde någonting åt min torra strupe?"

Thursday, December 12, 2019

Graven är en utmärkt och privat plats

Keminörderiet når nya höjder i Alan Bradleys The grave's a fine and private place, ännu en i serien om ljuvliga minidetektiven Flavia de Luce.

Tyvärr är det i den här boken på bekostnad av själva storyn och intrigen som är slarvigt ihopsatt och inte särskilt engagerande. Börjar vi kanske nå slutet av vår relation, Flavia de Luce och jag?

I The grave's a fine and private place har Flavia och hennes systrar gett sig av på en liten semester för att återhämta sig från de personliga tragedierna i slutet på förra boken. Men just som de ror fram längs en liten pittoresk å... så hittar Flavia ett lik, och vips så är mördarjakten igång. Om det nu verkligen var ett mord? Ledtrådarna går tillbaka ett par år i tiden till när den lokala pastorn hade ihjäl tre skvallertanter med hjälp av förgiftat nattvardsvin. Dessutom blir Flavia kompis med en begravningsentreprenör och vi får veta mer om ständigt lojale Doggers bakgrundshistoria.

Rart och trivsamt men inget mästerverk i serien.

Julkalender: lucka 12

En liten förkylning? Akta dig! Innan du vet ordet av kan du vara gift också.
"She did at last extort from her father an acknowledgement that the horses were engaged. Jane was therefore obliged to go on horseback, and her mother attended her to the door with many cheerful prognostics of a bad day. Her hopes were answered; Jane had not been gone long before it rained hard. Her sisters were uneasy for her but her mother was delighted. The rain continued the whole evening without intermission; Jane certainly could not come back.
  'This was a lucky idea of mine, indeed!' said Mrs X, more than once, as if the credit of making the rain were all her own. Till the next morning, however, she was not aware of all felicity of her contrivance. Breakfast was scarcely over when a servant from Netherfield brought the following note for Elizabeth: 
  'My dearest Lizzy,
  'I find myself very unwell this morning, which, I suppose, is to be imputed to my getting wet through yesterday. My kind friends will not hear of my returning home till I am better. They insist also on my seeing Mr. Jones - do not be alarmed if you should hear of his having been to me - and excepting a sore-throat and a head-ache there is not much the matter with me.
  Yours, &c.' 
  'Well, my dear', said Mr. X, when Elizabeth had read the note aloud, 'if your daughter should have a dangerous fit of illness, if she should die, it would be a comfort to know that it was all in pursuit of Mr. Y, and under your orders.'"

Wednesday, December 11, 2019

Julkalender: lucka 11

Jaga bort mörkret, tänd ett ljus
Somna sött till k-pistens brus
"Mot zombies från havet? De var alltid en fara. Varje natt vandrade de upp på motus eller försökte släpa sig upp längs ankarlinan på lägre båtar. En del av 'medborgaravgiften' för att få stanna på Manihi var att man hjälpte till att patrullera stränderna och båtarna efter zombies. 
Du nämnde ankarlinor. Är inte zombies dåliga klättrare? Inte när vatten motverkar gravitationen. De flesta av dem behövde bara följa en ankarkätting upp till ytan. Om den kedjan leder till en båt med däcket bara några centimeter ovanför vattenlinjen... det var lika många angrepp mot lagunen som mot båtarna. Nätterna var alltid värst. Det var en annan anledning till att vi var så välkomna. Vi kunde återerövra mörkret, både ovanför och under ytan. Det är isande att rikta en ficklampa mot vattnet och se den blågröna konturen av en zombie som klättrar uppför en ankarlina. 
Drog inte ljuset till sig fler av dem? Jo, absolut. De nattliga anfallen nästan fördubblades när marinsoldaterna började lämna lamporna tända. Civilisterna klagade dock aldrig, och inte heller örådet. Jag tror att de flesta människor hellre möter en verklig fiende i ljuset än sina inbillade fasor i mörkret."

Tuesday, December 10, 2019

Julkalender: lucka 10

Mums filibabba, klassisk julbordsmat! På ett passande datum dessutom.
"Simon skakade.
  'Det finns ingen som kan hjälpa dig. Bara jag. Och jag är odjuret.'
  Simons mun arbetade och fick fram några ord.
  'Ett grishuvud på en stör.'
  'Att inbilla sig att Odjuret var någonting man kunde jaga och döda!' sade huvudet. Ett ögonblick eller ett par ekade skogen och alla de andra vagt uppfattade platserna av en parodi på skratt. 'Men du förstod det, inte sant? Att jag är en del av er själva? Så nära, så nära! Att det är på mig det beror att ingenting tjänar något till? Att saker och ting är som de är?'
  Skrattet skälvde igen."

Monday, December 9, 2019

Antigone

Den förbannelsedrabbade kung Oidipus hade fyra barn. Två döttrar, Antigone och Isma, och två söner. På olika vis hamnade de två bröderna på varsin sida i en strid om Antigones hemstad, och de dödade varandra. Den impopuläre och hårdföre Kung Kreon bestämde då följande: brodern som försvarat hemlandet får en fin begravning, men brodern som var med i attacken ska lämnas åt hundarna och kråkorna.

Där börjar Sofokles klassiska drama Antigone, i en dialog mellan de två systrarna. Antigone försvarar den moraliska plikten att alltid begrava sina familjemedlemmar, samt gudarnas lag att kroppar inte får ligga och ruttna ovan jord (för sjukdomsspridningens skull, kan en gissa). Isma är istället rädd för att gå emot kungens lag och de nya nationella reglerna och vill inte ställa till något besvär.

Vilket regelverk gäller? Vad är rätt för Antigone och Isma att göra? Eftersom de inte har någon EU-domstol eller EU-kommission att vända sig till med frågan utbryter istället ett "morden-i-midsomer"-scenario med klassisk touch. Den ena karaktären efter den andra faller död ner i olika spektakulära självmord, tills den olycklige kung Kreon står ensam kvar.

Hurra för demokrati och rättsstat! Och visst är de gamla grekiska dramerna intressant läsning de också, än idag.

Julkalender: lucka 9

En udda variant idag! Känner du igen den - författare och titel?
Som hjälp på traven får du en översättning här:
"Och förresten, Sahib, även om Tchang lever...var söka honom? Titta, var? Den här sidan? Den där sidan?"

Sunday, December 8, 2019

Julkalender: lucka 8

Kloka ord! Vem skrev det här?
Har du inte gjort det än så läs och lär!
"Verkligheten är ofta inte alls polariserad. Majoriteten finns vanligen just i mitten, där gapet antas vara. För att kontrollera gapinstinkten bör man fråga sig var majoriteten är.
  • Varning för jämförelser av genomsnitt. Om du kunde undersöka spridningen skulle du förmodligen se att grupperna överlappar varandra och att det förmodligen inte finns något gap alls.
  • Varning för jämförelser av ytterligheter. I alla grupper av människor eller länder finns det några i toppen och andra i botten. Skillnaden är ibland ytterst orättvis. Men till och med då finns majoriteten vanligen i mitten, just där gapet antas vara.
  • Kom ihåg att uppifrånperspektivet ofta förvränger bilden. Allt därnere ser lika litet ut, men så är det inte."

Saturday, December 7, 2019

Julkalender: lucka 7

Är det kanske en variant av julmust? Och i vilken bok förekommer den här mystiska läskeblasken?
"'Nu är det stekta koktet fläsk! Skottskumpa är sött och gott! Han reste sig från stolen, gick fram till ett stort skåp, öppnade det och tog fram en flaska som måste ha varit minst en och en halv meter hög. Flaskan var halvfull och innehållet var ljusgrönt till färgen. 
'Här har vi skottskumpa!' ropade han och höll stolt upp flaskan som om den innehöll vin av gammal fin årgång. 'Smaskig, bubblig skottskumpa!' skrek han och skakade flaskan så att innehållet började skumma.  
'Men titta! Bubblorna går ju åt fel håll!' utropade Sophie. Och det gjorde de faktiskt. Istället för att stiga uppåt och brista när de kom till ytan, susade bubblorna neråt och sprack när de kom till botten av flaskan, där det bildades ett ljusgrönt skum."

Friday, December 6, 2019

Julkalender: lucka 6

Känner du igen andra raden lika väl som du hade känt igen den första?
"Whether 'tis nobler in the mind to suffer
The slings and arrows of outrageous Fortune,
Or to take arms against a sea of troubles,
And by opposing end them: to die to sleep;
No more; and by a sleep, to say we end
The heart-ache, and the thousand natural shocks
That flesh is heir to? 'tis a consummation
Devoutly to be wish'd. To die to sleep,
To sleep, perchance to dream; ay, there's the rub,
For in that sleep of death, what dreams may come,
When we have shuffled off this mortal coil,
Must give us pause."

Thursday, December 5, 2019

Home fire

Bokklubben läste Home fire av Kamila Shamsie, en modern tolkning av klassiska Antigone.

Två systrar och en bror har vuxit upp ensamma i en Londonförort - pappan var jihadistisk terrorist och allmän slarver och honom pratar ingen om ifall det kan undvikas. Mamman dog när äldsta systern var i övre tonåren.

Så träffar brodern en man som precis förstår honom. Som pratar om pappan som en hjälte, inte som den pinsamma fjant som familjen alltid utmålat honom som. Brorsan låter sig förföras av mannen och hans vältaliga beskrivningar av hur muslimer förtrycks i dagens Storbritannien - alla orättvisor som de utsätts för bara på grund av sin tro och hudfärg. För att göra en lång historia kort: brorsan låter sig luras med till ISIS i Raqqa där han blir medskyldig till de grova brotten som det så kallade kalifatet sysslar med där. Inte som mördare, visserligen, men som del i kamerateamet som sköter propagandan med hjälp av videofilmade halshuggningar.

Yngre systern hemma i London gör samtidigt allt hon kan för att få hem sin bror som redan har ångrat sin enorma dumhet. Men den brittiska regeringen vill sätta hårt mot hårt. Den som har deltagit i folkmord kan inte bara ångra sig och få komma hem som om allt vore förlåtet. Systern drivs till civil olydnad för att tvinga fram en ändring av det hon tycker är orättvisa regler.

Det här var en knepig bok. Temat är jättesvårt och mycket intressant. Vad är egentligen rätt att göra och hur i hela friden ska vi handskas med de här idioterna som har varit med och utfört, eller passivt stöttat, så ofattligt grymma saker? Om de inte får en möjlig utväg hem, är inte risken då att radikaliseringen sprider sig ännu mer med martyrer och en ond cirkel av upplevda orättvisor?

Å andra sidan: om det inte blir några konsekvenser, hur ska då offren få upprättelse, och vad får vi då för moral i samhället?

Boken är inte något litterärt storverk, den är bitvis mycket krystad och det är en hel del trådar som bara inte hänger ihop. Men själva frågeställningen var utmanande och fick oss att tänka till.

Julkalender: lucka 5

Spökerier i nyårsnatten!
"Han vänder sig hastigt. Där står Georges, och han ser nu, att också denne ingenting är, bara en avbild av den kropp, som han en gång har ägt.
  -Du själ, som förlorade herraväldet över din kropp i samma ögonblick, som klockan slog tolv på nyårsnatten, säger Georges, du ska avlösa mig i mitt ämbete. Du ska befria själarna ur det jordiska under detta ingångna år.
  Vid dess ord återfinner David Holm sig själv. I stormande vrede störtar han sig mot körkarlen, griper efter hans lie för att bryta sönder den och efter hans kåpa för att slita den i stycken.
  Då känner han hur hans händer trycks ner och hur benen rycks undan honom. Sedan lindas omkring hans handleder något osynligt, som fängslar dem vid varandra, och likaså omkring hans fotleder.
  Därpå lyftes han upp, kastas omilt, som en död vara, ner på kärrbottnen, där han får ligga, utan att någon frågar efter hur han har fallit.
  Ögonblicket därpå sätter sig kärran i rörelse."

Wednesday, December 4, 2019

Julkalender: lucka 4

Bråttom bråttom bråttom
Ont om tid det är det gott om
"Klockan åtta var släden klar att starta. De väl påpälsade resenärerna tog plats; de tryckte sig så tätt till varandra som de kunde. De båda väldiga seglen hissades och snart gled det egendomliga fordonet över skaren i rasande fart.
  Fågelvägen mellan Fort Kearney och Omaha är ungefär trehundra kilometer. Om vinden stod sig i fortsättningen kunde man, med den hastighet släden gjorde, räkna med att vara i Omaha på en fem, sex timmar. Om ingenting oväntat inträffade skulle släden alltså vara framme vid målet vid ettiden på eftermiddagen.
  Det var sannerligen en märklig resa! Det blåste ner från seglen och kölden var så sträng att de tätt hoppackade resenärerna knappast kunde andas. Släden riktigt flög över snöslätterna, det var som att segla på havet, men man slapp ju den bevärliga sjögången. Mr Mudge satt längst bak och styrde med sin styråra och höll kursen. Han hade satt till alla segel, till och med ett toppsegel för att få högsta möjliga fart.
  -Om bara stagen och seglen håller så kommer vi nog fram i tid! skrek han."

Tuesday, December 3, 2019

Julkalender: lucka 3

Vem är det som får så ansvarsfulla föräldraråd? Spoiler alert: han säljer den gula hästen inom fem sidor.
"Ty vår man ägde en häst. Denna var i sig själv ganska anmärkningsvärd. Det var en béarnsk springare, gul till färgen, som höll huvudet lägre än knäna men likväl tillryggalade åtta lieues om dagen. Olyckligtvis voro hästens goda egenskaper ej så i ögonen fallande som hans ovanliga färg och oregelbundna gång, och hans uppträdande i Meung, dit han anlänt ungefär för en kvart sen genom Beaugencyporten, på en tid då alla människor voro hästkännare väckte ett för hästens ägare föga smickrande uppseende. 
  Detta var så mycket obehagligare för den unge X - så hette nämligen denna Rosinantes Don Quixote - som han ej själv var okunnig om det åtlöje en dylik ridhäst kastade över hans egen person, hur god ryttare han än var. Också hade han suckat tungt, då han mottog hästen som en gåva av sin far. Han visste ej att den var värd åtminstone tjugo livres. De ord, som åtföljde gåvan kunde emellertid ej nog uppskattas. 
  -Min son, hade den gascogniske adelsmannen sagt på den béarnska dialekt, som Henrik IV aldrig hade kunnat övervinna, min son, denna häst är född i din fars hus för trettio år sen och har varit i hans ägo alltsedan dess, vilket ger dig skäl nog att sätta värde på honom. Sälj honom aldrig, låt honom dö i lugn på sin ålderdom. Om du drar i fält med honom, så skona honom, som du skulle skona en gammal tjänare! 
  Skulle dig vederfaras äran att  få komma till hovet, en ära vartill din gamla adel berättigar dig, så försvara på ett dig och de dina värdigt sätt ditt adliga namn, som med heder burits av dina släktingar och vänner. Tål inga motsägelser utom av kardinalen och konungen! Genom sitt mod, och endast genom sitt mod, bryter sig en adelsman i våra dagar en bana. Den som darrar en enda sekund låter kanske därigenom lyckan gå sig ur händerna. Du är ung och bör av två skäl vara modig: först och främst för att du är gascognare och för det andra för att du är min son. Frukta ej skärmytslingarna och sök äventyren. Jag har lärt dig att hantera värjan. Du har knäveck och nävar av järn. Slåss vid alla möjliga tillfällen; slåss så mycket hellre som duellerna äro förbjudna och det behövs dubbelt mod att slåss!"

Monday, December 2, 2019

Julkalender: lucka 2

Se, då krypa tomtar upp ur vrårna
upp ur vrårna
Tomteligan trippar fram på tårna
tippetippetipptipptapp
"'Gå framför!' sa den stora tomten med grötig röst innanför masken.
  X och Y ryckte fram med sina tunga väskor så att de kom ett par steg framför den andra.
  'Så att man vet var man har er', hördes den grötiga rösten. 'Få se nu att ni sköter er lite bättre än förra gången.'
  'Det är Slarviga Svante', sa X med låg röst till Y. 'Mannen med fullmåneansiktet, en av nysilvermännen.'
  Y bugade sig omärkligt.
  De traskade på i snön och mötte en och annan försenad vandrare, som såg glad och förstående ut när han mötte tre präktiga tomtar fullastade med julklappar. Det här med tomtar blir allt vanligare tänkte den försenade vandraren. Sedan mötte han till sin förvåning två tomtar till, helt små tomtar. Fast det kan lätt gå till överdrift, tänkte han.
  Y gick tätt intill X och mumlade:
  'Enligt min ringa mening torde det vara lägligt att nu överlämna såväl bagaget som herr Svante till polismakten.'
  'Absolut inte, Y', sa X genast. 'Vi måste inringa hela bandet.'"

Sunday, December 1, 2019

Julkalender: lucka 1

Det lackar åt jul!
Då blir det kalenderkul.
Var med och gissa citaten,
få se om du är en smart en...
"Kylan hade redan lagt en tunn skare över snön, men den var inte stark nog. Hela tiden bar det igenom, och till sist orkade hon inte spåra mer. Nu ville hon hem.
  Hon hade tagit sej upp på en bergknalle och skulle utför igen åt andra sidan. Där stupade det tvärbrant ner, men hon hade ju sin skidstav att bromsa med, och utan rädsla rände hon iväg så att snön rök om henne. Där var ett gupp, och det flög hon över. Men mitt i flöjet tappade hon ena skidan, och när hon tog mark körde hon foten genom snön ner i ett djupt hål. Hon såg sin skida försvinna utför branten och bli borta, själv satt hon fast i hålet ända till knät. Det skrattade hon åt först, men hon slutade med det när hon märkte hur illa det var. Att hon inte kunde komma loss, det hjälpte inte hur mycket hon ryckte och slet. Hon hörde ett mummel nere från hålet och förstod först inte vad det kom sej av."

Saturday, November 30, 2019

Bratislava!

Bratislava, före detta Pressburg, är en rar gammal stenstad av typisk centraleuropeisk typ. Här var tydligen H. C. Andersen på besök och såg fattiga barn i gränderna - även Jules Verne passerade här och skrev en vampyrhistoria med vetenskapstvist. Men det var förstås långt före sammetsrevolutionen!

Här finns lite mer info om det stora Clean Air Forum som jag var och jobbade på, och det här var vår möteslokal:
PS. Det här kan du se som en uppvärmning för imorgon drar jag igång stora bokgissningskalendern!

Thursday, November 28, 2019

Resegåta: var är jag nu?

Jag har hamnat i en europeisk huvudstad, frågan är vilken?

En första ledtråd: jag kunde inte på egen hand komma på en enda författare från det här landet och när jag googlade kände jag inte igen något alls av de författarnamn som kom upp. Bra, då kan du redan utesluta flera länder.

Även om du liksom jag inte har hört talas om dem så kanske namnen ger en bra ledtråd ändå, om du har lite slavisk språkkänsla: Vincent Šikula, Hana Ponická och Michal Hvorecký, för att ta några exempel.

Sammetsstaden har enligt egen utsago varit inspirationskälla för allt från H. C. Andersens Flickan med svavelstickorna till en av alla James-Bond-historierna, fast det där sista är väl inte så mycket att slå vakt om för säg den stad där s.k. Agent 007 inte har varit. Gamla Pressburg är kanske inte den mest kända av dem.

Kan du gissa var jag är?

Tuesday, November 26, 2019

Augustpriset 2019

Marit Kapla alltså! "Journalistik omvandlad till poesi" låter ju onekligen intressant. Ställer mig omedelbart i kö på biblioteket.

Monday, November 25, 2019

Det röda fältet

Det är mycket, mycket blod och otäckheter i Mo Yans roman Det röda fältet. Jag tror inte det går två hela sidor utan mord, tortyr eller våldsam skadeskjutning. Människor dör, hundar dör, mulåsnor dör.

Huvudberättelsen utspelar sig på trettiotalet med en pågående trepartsstrid mellan kommunisterna, nationalisterna och den japanska invasionsarmén. Alltihop komplicerat av diverse lokala miliser och banditgäng som också pucklar på varandra bäst de kan. En femtonårig pojke och hans far är inblandade i ett av de stridande förbanden och pojken ser en efter en av sina grannar och släktingar skjutas till småbitar i olika massakrer.

Det är grovt och brutalt och om det här hade varit den första boken jag läste av Mo Yan hade jag nog varit mer skeptisk till honom. Samtidigt: mycket effektfulla blodröda durrafält som målande fond och naturdetaljer instoppade på rätt ställen som får berättelsen att bli märkvärdigt levande.


Hundskadeindex: oräkneliga massakrer på oskyldiga jyckar.

Sunday, November 24, 2019

Antigone - en utmaning

Min bokklubb har antagit en utmaning som cirkulerar just nu: läs och diskutera Antigone!

Det är en appell för civilkurage och initiativet startade i samband med fallet med den tyska sjökaptenen Carola Rackete. Hon trotsade de italienska myndigheterna för att rädda livet på ett femtiotal människor som hennes skepp plockat upp ur Medelhavet. Lega Nord-regeringen (högerextremister) vägrade låta Racketes fartyg gå in i italiensk hamn trots att sjöfartsrätten säger att ett fartyg har rätt att lägga till i närmaste säkra hamn i en nödsituation. Kaptenen stod på sig, men har sedan dess varit under utredning för eventuellt åtal.

Antigone, skriven av Sofokles ca 440 före vår tid, har samma tema: civil olydnad, rätt eller fel?

Vi ska läsa dels ursprungstexten, dels en modern variant: Kamila Shamsie, Home fires. Kanske något för din bokklubb också?

Friday, November 22, 2019

Sjukgymnastik, en språkfråga

På förekommen anledning (en nyopererad menisk) sitter jag just nu i soffan och googlar efter sjukgymnastik i Bryssel.

Inser att det för det första heter "kinésithérapie" på franska och tänker omedelbart på Stephen King och Carrie. Nej tack, det vill jag inte ha!

Upptäcker för det andra att en förfärande mängd av sjukgymnastklinikerna i stan också erbjuder allt från aromaterapi till bisarra behandlingar av så kallade energifält. Kvacksalveri är nämligen fullt lagligt här i Europas Ankeborg. NEJ TACK, det vill jag verkligen inte ha.

Kommer slutligen på att det Carrie hade nog snarare var telekinesi vilket ju inte är en slags sjukgymnastik, förhoppningsvis inte ens i Belgien, och slår med en suck numret till den enda mottagningen som inte skyltar med hokuspokus utan som istället har orden "sport och träning" någonstans på sin hemsida.

Håll tummarna för mig...

Wednesday, November 20, 2019

Murder at Ashgrove House

Margaret Addison verkar vara ett stort Downton Abbey-fan.

Hon har läst på en massa om exakta servettvikningar, bordsplaceringsetikett och andra detaljer från livet i brittisk aristokrati under 1920talet.

Och hon vill väldigt gärna dela med sig om ALLT hon vet om servettvikningar och bordsplaceringar.

Det gör hon i form av en oerhört menlös deckare / kärleksroman / Downton-Abbey-fanzine: Murder at Ashgrove House.

Någon borde ha redigerat bort de värsta utvikningarna kring dammode och vem som ska skåla med vem, så kanske den visserligen genomskinliga intrigen hade kommit fram lite bättre. Whosdunnit? Uppenbart från ca sida 5.

Monday, November 18, 2019

Tassiga valpar

Tassa har blivit moster igen! Små nallebjörnar med sylvassa tänder. Men nej, vi tog inte med någon hem...

Sunday, November 17, 2019

Ordbanken: cordon sanitaire

Med tanke på vilken typ av partier som verkar ha medvind i många länder just nu, så vore det kanske läge att förklara begreppet cordon sanitaire som vi använder mycket på Europapolitisk nivå.

Cordon sanitaire är franska för hygienbarriär och används inom politiken för den skiljelinje som går mellan anständiga partier och de som inte har några hämningar när det kommer till t.ex. respekt för demokrati och mänskliga rättigheter.

I Europaparlamentet har hygienbarriären varit självklar och något som partier absolut inte överträder. Att samarbeta med t.ex. Front National, Sverigedemokraterna eller de ungerska extremkonservativa har varit ett självklart tabu. Detta tabu håller nu på att luckras upp. När ÄNNU grövre rasister och nazister har kommit in på parlamentsmandat börjar plötsligt våra gamla välkända populister se nästan normala ut i jämförelse, och folk börjar då smyga kors och tvärs över hygienbarriären

Jamen det är väl bra att prata med alla folkvalda partier, säger nu någon.

Nej, inte om det inte finns någon ideologisk gemensam yta att förhandla på. De anständiga mittenpartierna har ingenting att vinna på att spela på populisternas planhalva.

Det enda som händer om man brottas med en gris är att man själv blir smutsig och grisen blir glad.

M och Kd har redan trillat i gyttjebadet hemma i Sverige. Om vi hade haft en starkare cordon sanitaire på plats hade de kanske lyckats hålla sig kvar på fast mark.

Friday, November 15, 2019

Jag for ner till bror: en bedömningsgraf


Så här har min bedömning av Karin Smirnoffs Jag for ner till bror utvecklats över tid.

Jag såg den i bokaffären och tyckte den såg intressant ut. På plus! Så jag tog med den till kassan där jag omedelbart ångrade mig när kassören entusiastiskt sa "den är den första i en serie"! NEJ, tänkte jag, inte ännu en förbaskad bokserie, det blir aldrig bra.

Den fick följa med mig hem trots allt, boken. Men när jag googlade på den där uppföljaren och insåg att DET VAR EN TITEL SOM RIMMADE MED DEN FÖRSTA, då hade vi en bottennotering i vår relation, Karin Smirnoff och jag.

Att jag till slut plockade upp den från botten av läshögen var tack vare Lyrans bokblogg där det fanns ett så bra blogginlägg att jag blev intresserad av att ge boken en chans ändå.

Ingen smakstart, men vi landade till slut ändå på något mer plus än minus.

Detta är en roman i genren eländesporr. Allt som kan gå illa gör det. Valpar slås ihjäl, kvinnor blir våldtagna, gamla människor dör i sin egen skit och bokens så kallade kärlekshistoria är en frustrerande orgie i psykoser, alkohol och misshandel.

Men språket är eget och det går att ta sig igenom eftersom en hoppas att det snart äntligen ska gå bättre för huvudpersonerna, vilket väl ändå betyder att en som läsare bryr sig om dem.