Thursday, June 28, 2018

Krig och fred

Klassiker har ofta blivit just klassiker eftersom de har tidlösa kvaliteter som gör att människor fortsätter älska dem i generation efter generation. Skräpet som skrivs glöms bort.

En riktig klassiker är Lev Tolstoys Krig och fred och jag är så väldigt glad att jag äntligen kommit mig för att läsa hela. Den var ju fantastisk! Lättläst (jo!), intressant, rolig och samhällskritisk. Visst, den hade gått att korta ner - men jag tycker den flöt på tillräckligt bra för att klara längden. Jag läste visserligen volym för volym med paus mellan varje.

I fjärde och sista volymen är kriget i sin slutfas och allt går dåligt för fransoserna - men också för ryssarna. Tolstoys budskap som hamras in om och om igen är detta: krig är fasansfullt, onödigt och något som alla förlorar på. Han har rätt än idag.

Dessutom blir det något av vem-tar-vem när alla lösa relationsändar ska knytas samman på slutet och huvudkaraktärerna antingen dör eller blir bortgifta. 

Det enda jag inte gillar är epilogen som är alldeles för lång och babblig. I övrigt: ge Tolstoy en chans! Jag tycker Krig och fred till och med är ännu bättre än Anna Karenina.

No comments:

Post a Comment