Wednesday, February 28, 2018

Krig och fred, volym 2

I andra delen av Krig och fred är unga Natasha Rostova huvudperson en stor del av tiden. En karaktär det är svårt att bli riktigt klok på. Hon är ung, söt, energisk och alla älskar henne... men hon är självisk, dum som en gås, lättsmickrad och ständigt på jakt efter nöjen. En typisk sextonåring helt enkelt, och liksom alla andra sextonåringar fullständigt inkapabel att göra kloka val av livspartners. Hon förlovar sig med den stilige furst Andrej men lyckas inte vänta på honom när han reser bort utan faller pladask för en proffsförförare... och vips är hennes värde på äktenskapsmarknaden nere på noll, trots hennes skönhet.

Greve Pierre Bezuhov däremot, den tjocke och vänlige drummelputten som lät sig giftas bort med giftormen Hélène Kuragin, han lyckas ta sig igenom både en duell och ett tillfälligt svärmeri för frimurarna. Och furstinnan Maria Bolkonskij, den stackars fula kvinnan som dras med religiösa ovanor och en elak gammal far som inte har vett att dö i tid, hon får det bara värre och värre.

Det jag gillar med Tolstoy är att alla hans karaktärer är så komplexa och mänskliga. Här finns ingen som är helt igenom bra eller dålig (nåja - syskonen Kuragins har hittills inte visat en enda god egenskap), de gör misstag och klantar sig och ställer till det på väldigt trovärdiga sätt. De vacklar och tvekar och snavar på vägen genom livet.

Dessutom är det en mycket politisk bok - den är en skarp kritik av kriget, av korruptionen och av den förfärliga äktenskapsmarknaden där kvinnor köps och säljs som boskap - fram tills dess att de fyller 25 och då anses "för gamla" för att kunna giftas bort (d.v.s. de får egen vilja). Som detta mycket romantiska (ironi) stycke om hur unge ambitiöse Boris Drubetskoj till slut gör sin mor till viljes och friar till några stora lantegendomar med miljoner rubels årsinkomst, förlåt, till Julie Karagina:
"...hon tvingade ändå Boris att säga allt det som förväntas i sådana situationer: att han älskade henne och aldrig älskat någon kvinna så som han älskade henne. Hon visste att hon kunde kräva detta för godsen i Penza och skogarna i Nizjnij Novgorod och hon fick vad hon krävde."
Fortfarande mycket bra, mycket läsvärd och - faktiskt - en bladvändare.

No comments:

Post a Comment