Sunday, July 9, 2017

Sluta offra flickorna!

Det är bara att rätta in sig i ledet: liksom alla andra gillade jag Malin Persson Giolitos rättegångsthriller Störst av allt.

Öppningsscen: överklassflickan Maja sitter med ett gevär i handen i ett klassrum fullt med skjutna skolkamrater. Polisen stormar in. Nästa scen: rättegången mot Maja påbörjas och vi får gradvis veta vad som har hänt - och varför.

Det är bra! Spännande, drivet, välberättat och väldigt, väldigt hemskt.

Så mycket har redan sagts om den här boken, men en aspekt jag fastnade för var hur hela vuxenvärlden - skola, föräldrar - aldrig tvekar inför att offra Maja. Hennes instabile och drogmissbrukande pojkvän "behöver henne". Ingen frågar henne om hon verkligen vill lämna familjens julfirande för att sitta vid hans sida på psyksjukhuset, när hon egentligen redan har gjort slut med honom. Ingen frågar sig om hon kanske egentligen skulle behöva få slippa vara hans extramamma. Alltid förväntas flickorna ställa upp och skydda och curla och ta hand om pojkarna, det gör mig vansinnig. Den här boken beskriver det så bra.

I övrigt håller jag med om vad Boktanken, Feministbiblioteket, Littermentärt, Midnattsord, Just här - just nu och Johannas deckarhörna skriver om boken.


Tilläggsinfo: däremot blev jag först mycket ledsen och besviken när jag hörde Persson Giolitos sommarprat häromdagen. Varför den hånfulla liknelsen mellan EU och Alice i underlandet? Om inte ens vi som jobbar i EUs institutioner kan förklara vad Europasamarbetet egentligen handlar om utan istället spelar med och sprider osakliga och felaktiga fördomar, hur ska då folk någonsin kunna förstå vad EU faktiskt är och gör? Trist! Visst, senare i programmet kommer hon in på vikten av en plattform för att lösa våra gemensamma problem men då är skadan redan skedd och lyssnarna har fått nidbilden av att EU-kommissionens tjänstemän är lika onyttiga som spelkortssoldaterna hos röda drottningen.

6 comments:

  1. Jag har inte hunnit lyssna på hennes sommarprat, men nu måste jag ju göra det. Låter som hon använt sin tid på ett väldigt tråkigt sätt, om hon var osaklig och fördomsfull om EU. Att vara positiv eller negativ till EU tycker jag är upp till var och en, men saklighet är A och O.

    Och tack för länken till vad jag skrivit om Störst av allt!

    ReplyDelete
    Replies
    1. Att vara positiv eller negativ till en förvaltningsnivå... tja, men först gäller det att begripa vad som görs på den förvaltningsnivån så man kan vara lite mer specifik kring precis vad man är negativ till och varför, tycker jag.

      Delete
  2. Trist att hennes sommarprat inte höll måttet.
    http://www.dn.se/kultur-noje/helena-lindblad-malin-persson-giolitos-sommar-i-p1-litteraturalskare-om-eu-som-galet-teparty/
    Briljant humor! säger skribenten om just det stycket du refererar till - om EU som "Alice i Underlandet". Om det är som du skriver att hon förstärker den redan existerande nidbilden av EU så är det verkligen tråkigt, tycker jag som alltid förespråkar EU som ett fredsprojekt och ett oerhört viktigt samarbete. Det är illa nog att det finns så många starka krafter som vill rasera den gemenskapen.

    ReplyDelete
    Replies
    1. Hennes sommarprat var bra på många sätt - smart, massor med bokreferenser, kloka nutidsreferenser... men jag tycker inte det är "briljant humor" att bygga på folks fördomar om EU, det är möjligen "billig humor". Du har ju helt rätt: det är så lätt att snacka skit om Europasamarbetet istället för att göra sig besväret att förklara vad det egentligen innebär, det är synd att någon så uppenbart intelligent och kunnig går i den fällan.

      Delete
  3. Då struntar jag i hennes sommarprat men läser boken istället. Hon valde ju själv den skönlitterära karriären före sin karriär inom EU (inte för att det är något fel med att välja EU!) så det är ju väldigt befogat att välja hennes bok framför hennes åsikter om EU.

    ReplyDelete