Lyran frågar efter tips på storartade naturskildringar, här kommer mina tre förslag:
Jules Verne, En världsomsegling under havet. Verne hade en del saker lite om bakfoten, som att sjögurka inte är en grönsak, men i övrigt är detta en underbar saga i fantastisk miljö.
Jean-Marie Gustave Le Clézio, Öken är otäck och lite ledsam, men med storslagna beskrivningar av den öken som huvudpersonen Laila längtar hem till.
Slutligen, inte för att den är så enastående bra, utan för att den är så enastående innördad på skogsromantik: Henry David Thoreau, Walden. Asocial artonhundratalshippie flyr civilisationen för att bo i skruttig stuga och klara sig helt på egen hand. Intressant att läsa, om man orkar skyffla sig igenom alla überpoetiska utsvävningar om näckrosor.
Jag skrev också om Walden i min trio, men din beskrivning av den var jäkligt kul. :-)
ReplyDeleteTackar!
DeleteJag gillar näckrosor. :)
ReplyDeleteJag hoppas det inte lät som att jag dissar näckrosorna. Det är ju inte deras fel att Thoreau flummar ut om dem.
DeleteJules Verne borde jag kommit på, men inte då. Det är ju en klassiker.
ReplyDeleteMia
Det finns ju så många böcker att välja på i världen!
DeleteWalden, ja - verkligen det perfekta exemplet på att skriva om naturen!
ReplyDeleteJo, jag tänkte så.
DeleteJules Verne var längesen jag läste. Thoreau ska jag ta mig an, nån gång.
ReplyDeleteHan är inte genial, men lite kul att ha läst honom
DeleteJules Verne läste jag för länge sedan, men de två andra är helt obekanta för mig.
ReplyDeleteVerne är väl typisk ungdomslitteratur egentligen
DeleteEn världsomsegling... är härlig. Får en att vilja åka jorden runt i ubåt :)
ReplyDeleteJa, jag läste den om och om igen när jag var liten och drömsk
DeleteVilka spännande, och vitt skilda, naturer du valt! Jag har bara läst den första, älskade Jules Verne när jag var i 12-års åldern!
ReplyDelete