Sunday, January 20, 2019

Stephen Fry som busig bad boy

När Stephen Fry var sisådär i fyrtioårsåldern gav han ut en självbiografi med beskrivning av sin barndom och sina tonår: Moab is my washpot.

Eventuellt var det för att han var på väg att bli jättekänd och insåg att det vore bättre att förekomma eventuella scoopjagande journalister. Istället ger han sin egen väldigt öppenhjärtiga version av saken, och erkänner utan omsvep de stölder, lögner och en del ganska otrevliga beteenden han sysslade med som vilsen och olycklig tonåring. Och så blir det mycket sex, förstås. Alltihop berättat med Frys eleganta och kluriga språk, fullt av bildade referenser. Jag gillar det, som jag gillar allt Stephen Fry gör.

Till exempel de obetalbara beskrivningarna av den dryge, högintellektuelle pretto-sjuttonåringen som hamnar ett par månader i fängelset och med sin elokvens får fångvaktarna att bli fullt förvirrade. De är vana vid drägg med begränsat ordförråd, inte internatskoleungar som driver med dem.

Eller alla de väldigt rara beskrivningarna av ung kärlek. Blandat med en del inte så rara beskrivningar av vad fjortonåriga pojkar på internatskolor ägnar sig åt på fritiden. Det går kladdigt till! Om en ska tro Stephen Fry. Och inte bara mellan de homosexuella pojkarna utan lite till lags.

Titeln är för övrigt tydligen en obskyr bibelreferens (typiskt Fry!), jag var tvungen att googla ganska ihärdigt för denna info eftersom det inte alls förklaras i själva boken (jättetypiskt!).

Friday, January 18, 2019

Frostenson, också adjöss

Ja hörrni, vad ska en säga.

Katarina Frostenson lämnar Svenska Akademien men får ett "tröstpris" i form av en liten pension per månad samt får bo kvar i den subventionerade lägenheten.

Är det en uppgörelse med det förflutna det, verkligen? Tja, kanske bättre än fortsatt trassel, men inte helt snyggt.

Det som framför allt blivit uppenbart i alla turerna är att ju just detta, att många av de aderton verkar se Akademien som ett självklart privilegium som de plockar mesta möjliga ut från. Inte riktigt lika pampigt som det har försökt verka utåt, alltså. Gärna litteratur och språkvård, men först ett rikligt stipendium till oss själva, verkar valspråket vara.

Eftersmaken är alltså fortfarande besk. Det är mig obegripligt att Horace inte har kastats ut ännu. Han jobbar ju sannerligen hårt på att göra sig omöjlig med det ena uttalandet dummare och mer osmakligt än det andra.

Hejdå Katarina Frostenson, vad synd att du inte tog med dig Horace när du gick.

Thursday, January 17, 2019

Köpenhamn, adjöss!

Det blev ett kort besök i Köpenhamn, men så är det ju med jobbresor.

Ingen tid för några litterära rundvandringar på jakt efter Hanne Vibeke Holst, Suzanne Brøgger, Peter Høeg eller H. C. Andersen.

Knappt ens tid för ett ynka enda smørrebrød, faktiskt! Men jag har haft väldigt roligt med att låtsas tala danska.

Wednesday, January 16, 2019

Dystopiernas drottning: Oryx och Crake

Margaret Atwood - en sådan stjärna! Jag älskar allt hon skriver. Till exempel fantastiska framtidsdystopin Oryx och Crake.

I en efter-katastrofen-värld i en inte alltför avlägsen framtid, sitter en ensam kvarvarande människa i ett träd, invirad i slitna lakan som enda skydd mot de alltför starka solstrålarna som inte längre filtreras av ett ozonlager. Han kallar sig själv Snöman, och han är inte den enda levande varelsen, bara den enda människan av den gamla sorten. Däremot kryllar skogen under honom av diverse livsfarliga och kraftigt genmanipulerade monster som smitit från olika forskningsstationer... Steg för steg får läsaren ledtrådar till vad det var som hände.

Det är smart och spännande och lite för nära dagens verklighet för att vara riktigt bekvämt! Även om Atwood förstås som vanligt har skruvat upp problemen ett par snäpp värre än de är.

Tuesday, January 15, 2019

Resegåta

Var har jag hamnat nu?

Kronprinsessan Charlotte Damgaard valde att stanna här, i Brøggers hemstad, istället för att åka söderut och bli hemmafru.

Här bor också Høegs karaktärer Smilla och Esajas (mest Smilla, Esajas trillade ju ner från taket), fast de egentligen hade rötterna långt norrut.

En annan som flyttade hit var Hans Christian. Han föddes på en helt annan ö, men här bodde och dog han, och här är han begravd.

Jag tänker sannerligen inte bli begravd här, jag tänker bara äta diverse små smörgåsar, klara av mina möten på europeiska miljöbyrån och sedan raskt ta mig härifrån, för det är tre grader och regnar sidleds.

Monday, January 14, 2019

Tintin 90 år

Jag har ju glömt att säga GRATTIS TINTIN!

Världens piggaste 90-åring, tror jag bestämt. En av mina favoritkaraktärer, även om vissa album är klart bättre än andra.

Sunday, January 13, 2019

Hummelhonung - inte för de lättäcklade

Torgny Lindgren skriver ofta om mat. Det är pölsor och salt sill så det står härliga till.

Liksom i romanen Hummelhonung där striden mellan två förbittrade bröder gått så långt att den ena bara äter salt fläsk och den andra bara äter sötsaker, för de vill för allt i livet inte ha något gemensamt. Deras ömsesidiga hat går decennier tillbaka och har under tiden haft tragiska konsekvenser och nu lever de bara för att överleva varandra.

Det här är en bok åt det naturalistiska hållet. Det är äckliga detaljer och ännu äckligare detaljer. Gubbkroppar som flagnar, illaluktande kroppsvätskor och ruttnande kött både på snuskgubbarna och i skafferiet. Det är fullständigt obegripligt varför den lilla damen stannar och tar hand om de båda egoistiska äcklen. Men skickligt skrivet, visst.