Saturday, September 26, 2020

Små svarta lögner och en massa strandad val

Ibland liksom krockar läsningen och verkligheten, som den här veckan när jag lyssnade på Sharon Boltons Små svarta lögner och samtidigt möttes av nyheten om 400 strandade grindvalar i Tasmanien.

På Falklandsöarna bor inte så många människor, därför blir det en stor sak när ytterligare ett barn försvinner spårlöst - det är det tredje på lika många år. För naturvårdaren Kathryn är det extra ovälkommet eftersom det stör hennes pågående hämndplaner. Stämningen på öarna blir inte bättre när en stor grupp grindvalar strandar och inte går att rädda - snart är en lynchmobb igång och vill ta lagen i egna händer.

Det är så mycket som bubblar under ytan i den här snyggt sammanflätade spänningsromanen. Ingen är oskyldig men vem är skyldig till de verkliga brotten? Vilka nu det är. Det är klurigt och smart och beskriver hur snabbt det kan gå från lösa antaganden till att folk upplever att "de minsann vet", baserat på skvaller och internetnotiser. Jag gillar boken.

Thursday, September 24, 2020

Lång dags färd mot natt

Eugene O'Neills pjäser verkar ofta handla om trasiga människor med missbruksproblematik och noll hopp om framtiden. Samma med relationsdramat Lång dags färd mot natt.

En familj, ett dygn. Mamman är glad och nykter när pjäsen öppnar med en frukostscen, men det går snart över. Båda sönerna har mörkt bagage, för att inte tala om sjukdomar och trubbel att hålla sig i skinnet. Pappan är gravt deprimerad och olycklig över hur livet blev.

Det är inte någon ljus och glättig pjäs, det här, men den är bra! Medberoendeproblemen är realistiska och relationerna knakar trovärdigt. De olika problemen kryper fram gradvis, ingenting slås i huvudet på läsaren. Det är helt rimligt att O'Neill fick nobelpriset.

Wednesday, September 23, 2020

Monday, September 21, 2020

Hungerspelen, del 3: Mockingjay

Den tredje delen av Suzanne Collins hungerspelstrilogi, Mockingjay / Revoltär bättre än den andra delen men mindre feministisk än den första och med ett alltför menlöst slut.

I sista delen handlar det om rebellernas revansch - med hjälp av Katniss som hårdkokt omslagsflicka gör de sig redo för att sprida upproret i alla arbetardistrikten och störta diktatorn i den dekadenta huvudstaden. Problemet är att rebellernas ledare är lika skrupellös som diktatorn, fast hon anser sig förstås ha ett hedervärt ändamål som helgar de ohederliga medlen. 

Det unika med Hungerspelsböckerna är att de handlar om propagandans makt och propagandakriget. Det är inte själva striderna som är grejen, det är hur varje sida försöker använda TV, fake news, reklam och känslomässig utpressning för att vinna kriget. Katniss är visserligen en hjälte, men hennes roll är framför allt att vara en symbol, inte att slåss på riktigt. Och det är inte heller hon som på egen hand avgör revolten, hon spelar en viktig roll men hon är inte den enda avgörande faktorn. Kriget är ett lagarbete. Det gör böckerna mer realistiska och mer intressanta.

Jättebra romanserie! Men tänk om vi kunde få slippa det genomtråkiga "vem-tar-vem"-tramset på slutet. En kvinnlig hjälte kan väl få ro iland en roman utan att behöva gifta sig och skaffa barn på de sista sidorna, är det för mycket begärt.

Saturday, September 19, 2020

En familjemiddag

Om någon känner sig lite osäker på varför Kazuo Ishiguro fick nobelpriset i litteratur så rekommenderar jag läsning av novellen En familjemiddag

En man återvänder till familjehemmet och bjuds på middag. Mamman är död, pappan är stel men systern är glad att se honom. Kanske händer ingenting särskilt. Eller kanske händer någonting fruktansvärt. Det är fingertoppsfina antydningar som bygger upp en fasansfull minithriller, i all ödmjukhet.

Det är fantastiskt skickligt. En genial användning av ett miniatyrformat. Hatten av för Ishiguro.

Friday, September 18, 2020

Det går inte särskilt bra för min bokklubbsbok

 Jag har bokklubb 30 september men tyvärr är boken jag ska läsa ute på roadtrip och ser världen:

Först var den i Storbritannien, sedan i Frankrike ett par timmar, och nu tillbaka i Storbritannien igen och där verkar den bli bofast. Jag funderar på att låna en roddbåt och ro över kanalen för att hämta den, det verkar vara snabbaste lösningen.

Thursday, September 17, 2020

Lord Edgware dör

Mer Agatha Christie, den här som ljudbok: Lord Edgware dies (svensk titel: Tretton vid bordet).

Tramsiga skådespelarvampen Jane utbrister inför en stor mängd vittnen att hon tänker ha ihjäl sin make, den torre lorden. Snart därefter blir maken mördad, men tack och lov sitter lady Edgware just då mitt i en middagsbjudning med massor av vittnen. Så om inte frun är mördaren... vem kan det då vara?

Underhållande, men inte en särskilt vattentät och övertygande intrigidé. Trivsamt att lyssna på i all sin enkelhet, särskilt i uppläsning av Hugh Fraser som gör en mycket bra Poirot - han spelade ju kapten Hastings i TV-serieversionen på 90-talet.