Tuesday, July 17, 2018

Honkbal, beerput, klokhuis

Tutbal, ölputt och klockhus? Nej!

Honkbal = baseball
Beerput = latrin
Klokhuis = äppelskrott

Det är synd att man inte kan kräva friskvårdstimmar för hjärngympa, mitt arma huvud får minsann jobba med vissa av de nederländska glosorna.

Monday, July 16, 2018

Problemet med får och getter...

...är att veta vilka som är vilka. I alla fall enligt Gracie Bennett (inte släkt med Austens Lizzie).

The trouble with goats and sheep av Joanna Cannon är en slags blandning av deckare, samhällskritik och uppväxtskildring. Det är sjuttiotal och i ett litet och trångsynt villasamhälle någonstans i England tolereras inga avvikelser. Grannarna håller noga koll på varandra och på varandras barn - så att ingen råkar hamna i klorna på pedofilen som bor en bit bort. Men trots allt spionerande och bevakande lyckas en av grannfruarna försvinna spårlöst. Vart tog hon vägen? Gracie och Tilly bestämmer sig för att ägna sommarlovet åt att lösa mysteriet. 

För att göra det måste de lista ut vilka som är onda (getter) och goda (får) och dessutom behöver de lista ut om Gud finns någonstans i villastaden. 

Jag hade missuppfattat baksidestexten och de missvisande citatblurbarna på bokomslaget och trodde att det här var en komedi, men det är det INTE. Det är en hemsk berättelse om social kontroll, ryktesspridning som får allvarliga konsekvenser och mobbmentaliteten i små slutna samhällen. Visst - det finns svart humor också. Som när en färgad familj flyttar in och hela gatan plötsligt lamslås i förvirring. 

Lagom läsvärd, flera viktiga poänger, inte en feelgood.

Saturday, July 14, 2018

Fantastiska resmål för en boknörd

Skickar vidare ett tips jag fick - kolla in de här fantastiska bilderna från spektakulära bibliotek och bokcaféer runt om i världen. Jag vill omedelbart åka till London Fable Bar...

Friday, July 13, 2018

Nya ord - tre orsaker till att jag gillar nederländskan

Nu börjar ni bli vana vid de här små utbrotten men det måste sägas ibland: JAG ÄLSKAR NEDERLÄNDSKAN! Vilket knasigt språk. Någon tog en tysk, en dansk och en Bellman och lät dem springa sig hesa på ett raveparty med många olikfärgade tabletter till salu. Och vips! Så hade ett nytt språk uppstått*.

Som de här tre nya godingarna på min topplista:

- Honkbal
- Beerput
- Klokhuis

Någon som törs gissa vad de betyder? Ledtråd: inte vad det låter som, så gissa vilt.


* Inte ett faktagranskat påstående

Wednesday, July 11, 2018

Ett litet land

Den nordiska bokklubben läste Gaël Faye, Petit pays (finns på svenska: Litet land). En barndomsskildring från 90-talets Burundi/Rwanda.

Alla som kan sin nittiotalshistoria anar vad som kommer - det är inte en barndom med enbart glasspinnar och rutschkanor, om vi säger så. Huvudpersonen Gaby har det visserligen bra, han lever i de privilegierade och rika kvarteren med sin rwandiska mamma och franska pappa. De första demokratiska valen ska ju hållas snart, och Gaby har fått en ny fin cykel! Men så ändras tonen i nyhetssändningarna gradvis. Tutsiska släkten hemma i Rwanda börjar skicka oroliga meddelanden. Det ryktas om krig och om förberedelser inför en kupp - eller värre. Burundis nyvalde president mördas av militären, strax går Rwandas statschef samma öde till mötes och plötsligt har Gabys barndom övergått till en mardröm och kusinerna på andra sidan gränsen är bara kvar som liklukt och några barnformade fläckar på hallgolvet.

Det är en kort men kärnfull roman, ärligt berättat om dumheter och hemskheter och barnsligheter om vartannat. Språket är rakt på sak och lättläst till och med på franska, vilket behövs eftersom innehållet ibland är mycket tungt.

Jag är så glad att jag växte upp med glasspinnar och rutschkanor istället för med folkmord. Alla har inte haft samma tur. Betänk det inför riksdagsvalet i höst.

Saturday, July 7, 2018

Ett läsar-/lyssnar-måste

Apropå de två böcker jag lyckade lokalisera på bibblan: jag lyssnade också på gårdagens "Sommar i P1" med Katarina Wennstam. Gör det du med!

Wennstam är väldigt, väldigt intressant. Hon talar om saker som borde vara självklarheter men som tyvärr inte är det: att det är dags att rättsväsendet slutar dumförklara män. Att samhället borde sluta stå passivt och låta 13 kvinnor om året bli mördade av sina ex. Att folk borde ha lärt sig av med de puckade ursäkterna för när pojkar beter sig illa mot flickor ("han är nog bara kär i dig" istället för att säga åt pojken att sluta bete sig illa). Att gottandet i våldsporr inom både nyhetsrapportering och deckargenren har gått för långt.

Just det där med manligt ansvar och manlig kompetens tycker jag är relevant att prata om. Majoriteten av alla män klarar ju visst av att låta bli att våldta folk, oavsett hur de är klädda eller hur de rör sig. Män är nämligen, precis som andra människor, fullt kapabla att begripa grundläggande moral och etik. Det är därför de får ha rösträtt och kan få bli anställda för viktiga jobb. Så varför skulle offrets beteende vara det allra minsta relevant i ett våldtäktsmål? Det tål att sägas om och om igen tills dess att vi har fått slut på de här dumheterna. Därför är jag så glad och tacksam att människor som Katarina Wennstam orkar fortsätta kämpa.

Boys will be boys held accountable for their actions.