Sunday, February 16, 2020

Onomatopoetiska fåglar

Min fellow ordnörd Mona från Boktanken ledde in mig på en rolig tankebana häromsistens: fåglar med onomatopoetiska namn. Nu kan jag inte släppa det temat.

Korp och kråka är till exempel två fåglar som heter som de låter. Kanske ännu tydligare är kråkans namn på tyska, Krähe.

Kajan är en av mina favoritfåglar (ja, jag är från Uppsala ursprungligen) och den säger ju mycket riktigt ungefär "nja! nja!". Den knorrande orren och den visslande siskan är också två bra exempel.

På tyska finns förresten ett par andra godbitar: Kuckuck (gök) och Uhu (uv) är mina favoriter.

Uven heter förresten hibou på franska, det tror jag också är onomatopoetiskt. Liksom oie (gås), aigle (örn) och mouette (mås). Visst passar det bra? Fundera på det när du sitter i en småbåtshamn och äter glass i sommar, om inte måsarna ropar "mouette! mouette!".

Så roligt en kan ha det. Om du kommer på några fler exempel, hojta gärna till, så kan vi samla tillsammans!

Friday, February 14, 2020

Apropå kväve...

Jo, det är sant, någon har skrivit en sång om kväve. Den är inte den bästa sången jag någonsin har hört, men kudos för den genialt extrabilligt producerade musikvideon i äkta åttiotalsstil (den producerades år 2019).
Det är så pinsamt så det är härligt!

Wednesday, February 12, 2020

Språkfröjd: Canterbury tales

Geoffrey Chaucer skrev i slutet av 1300-talet en samling verser: Canterburysägnerna. Ramberättelsen är att en grupp människor: en riddare, en abedissa, en sjöman, en mjölnare, och så vidare, hamnar på en gemensam pilgrimsfärd till Canterbury. För att fördriva tiden på vägen kommer de överens om att var och en ska berätta någonting, och den som berättar bäst ska bli bjuden på middag av de andra vid återkomsten. Därefter följer pilgrimmernas olika berättelser en efter en.

Nu till det skojiga: CANTERBURYSÄGNERNA ÄR SKRIVNA PÅ 1300-TALS-ENGELSKA!

Det här har jag haft väldigt roligt med. Först var det lite lurigt att begripa men när en väl har hittat rytmen (jambisk pentameter) och listat ut de huvudsakliga stavningsreglerna så flyter det på. En får liksom gå i trans och bara läsa med, gärna tänka sig det hela på skotska, så ger sig det mesta av innehållet längs vägen.

Så här kan det låta:
"Hir yelow heer was broyded in a tresse,
Bihynde hir bak, a yerde long, I gesse,
And in the gardyn, at the sonne upriste,
She walketh up and doun, and as hir liste,
She gadereth floures, party white and rede,
To make a subtil gerland for hir hede"
Alltså ungefär så här: hennes gula hår var flätat i en fläta bakom hennes rygg, en yard långt gissar jag. Och i trädgården medan solen steg, gick hon upp och ner och som henne lyste (=hade lust till) plockade hon blommor, samlade vita och röda, för att göra en skön girlang för sitt huvud.

Å, det är så mycket för en språknörd här! Titta på språkrötterna, till exempel. Det är tydligt mer skandinaviskt inflytande än i dagens engelska: liste är som en liten vinkning från gammal svenska. Eller som här:
"A lovyere and a lusty bacheler,
with lokkes crulle, as they were leyd in presse
[...]
Al ful of fresshe floures whyte and reede,
Syngynge he was, or floytynge, al the day,
He was as fressh as is the monthe of May"
En älskare, en lustfylld singelkille, med krulliga (!) lockar som om han hade lagt dem i press [...], helt fullt med friska blommor, vita och röda, han sjöng eller flöjtade (!) hela dagen, han var så fräsch som månaden maj.

Både krullet och flöjten (orden alltså) importerades sannolikt med vikingarna.

Några verb verkar ha vandrat från svenskan/danskan till medeltidsengelskan och vidare till nederländskan - i vilket fall är verbet visste tydligen gemensamt för alla tre språken (stavningen här är densamma som i dagens nederländska, även om ordet under tiden trillat ur modern engelska):
"For wel he wiste, whan that song was songe,
He moste preche and well affile his tonge"
Alltså: för väl han visste, när den sången var sjungen måste han predika och väl "fila sin tunga", alltså vara smidig i käften.

I det här sista citatet får en också en ledtråd till uttalet genom rytmen: hela verseposet går i accentuerade jamber (ta-TA ta-TA ta-TA), alltså ska wiste och moste uttalas tvåstavigt precis som svenskans måste, inte som dagens engelska must, annars går inte jamberna ihop.
He MOSte PRECH and WELL afFIL his TONge
Men det är inte bara skandinaviska och nederländska som hörs i texten, det är många starka franska influenser också.
"A not-heed hadde he, with a broun visage
Of woodecraft wel koude he al the usage"
Ett nöthuvud hade han (alltså: han var snaggad, tack appendixet med ordlista och förklaringar), med ett brunt ansikte. Av trähantverk kände han väl all användning.

Negationerna kommer också från franskan (ne... pas), fast bara första ledet används:
"Ne dooth unto an oold man non harm now,
Namoore than that ye wolde men did to yow"
På svenska: gör inte mot en gammal man någon skada nu, inte mer än vad du skulle vilja att män gjorde mot dig. N.b att now verkar rimma med you, så uttalet på endera av de orden har ändrats över tid.

Men innehållet då?

Nja. Jag tror ibland att det är lite humoristiskt, men det är svårt att veta säkert. Personerna beskrivs som fula och ganska giriga, ofta lite hycklande. Det tyder på ett visst mått av humor.

Men intrigbygget och upplägget är hopplöst. Till och med Fredrik Backmans romaner är kortfattade, sansade och rakt på sak i jämförelse med Chaucers babbliga trams.

För att inte tala om den MYCKET grova och otäcka antisemitismen, de religiösa övertonerna som drar åt Atwoods Gilead och den oförställda misogynin. Det var inget drömsamhälle att leva i, trettonhundratalet. Det var en tid av strikta normer, liten individuell frihet och nolltolerans mot allt främmande eller avvikande. Judehat är inte importerat från Mellanöstern, det är en lång ful tradition som har grott i Europas hjärta sedan tidernas begynnelse ungefär. Vore det inte dags att göra sig av med den skiten nu en gång för alla?

Canterbury tales läser du inte för det spännande eller läsvärda innehållet, den saken är klar. Du läser den för att det är ett intressant och lite skrämmande tidsdokument. Och du läser den för att det är på jätterolig trettonhundratalsengelska, en språkfröjd som gör nörden i dig glad för flera veckor framåt.

Monday, February 10, 2020

Tassa 7 år

Hipp hurra, vi har födelsedagskalas idag, med leverpastejsfrukost.
Grattis Tassahunden 7 år!

Sunday, February 9, 2020

Att gå en kurs i att fånga en fru

Såg ni den här dokumentären på SVT, om ryska män som går en kurs för att bli mer attraktiva för kvinnor? Det var ju på tiden! Så många män skulle tjäna på att kvalitetsförbättra sig en smula.

Fast, nej, just ja, det var ju tvärtom - programmet handlar visst om kvinnor som försöker bli mer attraktiva för män.

Absurt, och sannolikt en sista dödsryckning innan patriarkatet slutligen går under. Hoppas jag, i alla fall.

Saturday, February 8, 2020

Första boktolvan: Gaitskill

Mary Gaitskills Veronica blev första boken i min fantastiska-fruntimmers-boktolva. Tyvärr ingen riktig fullträff.

Ung kvinna försöker sig på en modellkarriär och blir antastad, knarkar och har det allmänt skitigt. Som tur är träffar hon en äldre cool kvinna som visserligen håller på att dö i aids men som hon ändå bondar med och lär sig om livet av. Varannat kapitel handlar om unga modellen och hennes tantkompis Veronica, varannat om modellen som "gammal", ca 40-50 år (!) och hur jobbigt hon har det nu när hon själv är ful och sjuk och skruttig och plötsligt förstår hur irriterande det måste ha varit för den döende tanten att få hennes käcka tillrop förr i tiden.

Jaha.

Thursday, February 6, 2020

Ordbanken: kväve

På mitt jobb sysslar vi mycket med reglering och bekämpning av kväveoxidutsläpp, det är nämligen en av de vanligare och farligare luftföroreningarna.

Kväve är ett så bra ord, mycket bättre än engelska nitrogen. Även om det är helt normalt att andas in kväve - 78% av atmosfären består av det - så är rent kväve giftigt. Man kvävs, helt enkelt. Och kväveoxidutsläppen ökar andelen kväve vi andas in, vilket orsakar en stor mängd för tidiga dödsfall per år samt stora skador på miljön.

Stora bovar bakom kväveoxidutsläppen är vägtrafiken (ffa dieselbilar), industrin och jordbruket.

Fun fact: på tyska heter det Stickstoff, alltså precis samma typ av ord som på svenskan. Ersticken = kvävas.

Häpp! Så: ta cykeln eller bussen istället för dieselbilen, så kvävs vi alla lite mindre.