Monday, April 6, 2020

Spelmissbruk i kolerans tid

Jag tvärstannade, meduserad. Vem satt där utanför ICA med en utsträckt tom pappmugg, om inte Kalle Spann?

- Men Kalle! utbrast jag. Sitter du här och ber om pengar?

- Ja, schyrra, bara femton kronor till en Wonkabar, va?

Jag granskade marken omkring honom, där låg halvätna chokladkakor och hopknycklade kladdiga godispapper i färgglada drivor.

- Det ser ut som att du har ätit ganska mycket choklad redan...

- Men bara en till! I nästa Wonkabar finns den gyllene biljetten, jag känner det på mig. Bara en till, kom igen nurå.

- Håller du fortfarande på med de där gyllene biljetterna? Du vet ju att det är en mikroskopisk chans att vinna i sådana där lotterier. Du borde göra något vettigare med ditt liv.

Kalle Spann suckade sorgset.

- Men vet du, jag har blivit covid-permitterad från jobbet i chokladfabriken så om jag inte får spela på guldbiljetter, då vet jag inte vad jag ska syssla med hela dagarna. Förresten kommer jag ha tur med nästa, det är jag säker på, så kan du inte bara ge mig en femtiolapp eller så?

Så jag swishade honom för tre chokladkakor och gav honom numret till en hjälplinje för spelberoende.

No comments:

Post a Comment