Tuesday, February 18, 2020

Scortas sol

Mitt projekt att läsa lite mer på franska har börjat bra. Jag lånade en bok av en bokklubbsväninna: Laurent Gaudé, Le soleil des Scorta.

Det är en släktkrönika om en syditaliensk familj. De är fattiga, småkriminella emellanåt och storkriminella emellanåt. De sätter familjen först och hedern förstås, men de är inte så där hemskt bekymrade om saker som jämställdhet. Berättelsen börjar någon gång kring nittonhundratalets början när en man som just släppts ur fängelset rider in i en sömnig by mitt under middagshettan och våldtar en medelålders ungmö (av misstag, han hade egentligen tänkt våldta hennes syster). Därefter går det både upp och ner för släkten Scorta.

Jag blir tokig av den förfärliga kvinnosynen men den är väl tyvärr väldigt realistisk för tiden och platsen som skildras. Männen ser kvinnorna som egendom att ha och förhandla om. I den senare delen av boken, framåt sjuttiotalet ungefär, så är det faktiskt en av kvinnorna som slår tillbaka när en ung man går och pratar med hennes pappa om att han "måste ha henne, för han är galen av kärlek". Varför kom du inte och pratade med MIG om den saken? fräser tjejen med rätta. Men ändå går hon raskt och oförklarligt med på att gifta sig med ungtuppen, vilket gör mig betryckt och frustrerad.

Det handlar mycket om mat (trevligt), ganska mycket om sol och dammig torka (södra Italien) och väldigt mycket om starka släktband.

Gaudé fick prestigefulla Prix Goncourt för den här romanen år 2004, och det är väl inte helt orimligt, även om den kanske inte är på Buddenbrooks-nivå.

No comments:

Post a Comment