Sunday, February 16, 2020

Onomatopoetiska fåglar

Min fellow ordnörd Mona från Boktanken ledde in mig på en rolig tankebana häromsistens: fåglar med onomatopoetiska namn. Nu kan jag inte släppa det temat.

Korp och kråka är till exempel två fåglar som heter som de låter. Kanske ännu tydligare är kråkans namn på tyska, Krähe.

Kajan är en av mina favoritfåglar (ja, jag är från Uppsala ursprungligen) och den säger ju mycket riktigt ungefär "nja! nja!". Den knorrande orren och den visslande siskan är också två bra exempel.

På tyska finns förresten ett par andra godbitar: Kuckuck (gök) och Uhu (uv) är mina favoriter.

Uven heter förresten hibou på franska, det tror jag också är onomatopoetiskt. Liksom oie (gås), aigle (örn) och mouette (mås). Visst passar det bra? Fundera på det när du sitter i en småbåtshamn och äter glass i sommar, om inte måsarna ropar "mouette! mouette!".

Så roligt en kan ha det. Om du kommer på några fler exempel, hojta gärna till, så kan vi samla tillsammans!

2 comments:

  1. Vad roligt att du också snöade in på det här!
    Jag kan inte så många fåglar, men att uv är ljudhärmande har jag både hört och förstått sedan tidigare.
    Jag tänker mer på verben som associeras till djuren, de är så tydliga:
    Ormen sssssslingrar sig.
    Fisken plumsar med stjärten (plopp, plask, plums!)
    Haren sku´ttar (där u-ljudet går upp och är kort, till stor skillnad från sku:ta, båten).
    Musen piiip-piip-piper - nästan omöjligt att säga utan att forma munnen till en liten pussmun som på en skogsmus.
    Mullvaden gräver, GR-äv GR-äv GR-äv med krafttag.
    Katten lapar mjölk; när man säger det åker tungan nästan ut som om man själv lapar i sig ordet.

    För övrigt borde väl anka vara ljudhärmande? Ka-ka, kvack!

    ReplyDelete
    Replies
    1. Ordnörderi är en aldrig sinande källa till glädje!

      Delete