Thursday, December 12, 2019

Graven är en utmärkt och privat plats

Keminörderiet når nya höjder i Alan Bradleys The grave's a fine and private place, ännu en i serien om ljuvliga minidetektiven Flavia de Luce.

Tyvärr är det i den här boken på bekostnad av själva storyn och intrigen som är slarvigt ihopsatt och inte särskilt engagerande. Börjar vi kanske nå slutet av vår relation, Flavia de Luce och jag?

I The grave's a fine and private place har Flavia och hennes systrar gett sig av på en liten semester för att återhämta sig från de personliga tragedierna i slutet på förra boken. Men just som de ror fram längs en liten pittoresk å... så hittar Flavia ett lik, och vips så är mördarjakten igång. Om det nu verkligen var ett mord? Ledtrådarna går tillbaka ett par år i tiden till när den lokala pastorn hade ihjäl tre skvallertanter med hjälp av förgiftat nattvardsvin. Dessutom blir Flavia kompis med en begravningsentreprenör och vi får veta mer om ständigt lojale Doggers bakgrundshistoria.

Rart och trivsamt men inget mästerverk i serien.

1 comment:

  1. Tråkigt när det blir så. Jag gillar verkligen Flavia! Likadant som med mma Ramotswe - myspysigt trevlig rakt igenom hela den digra serien, men ändå lite urvattnad på slutet. Jag tror inte jag ens läste de sista detektivbyråböckerna...

    ReplyDelete