Friday, August 30, 2019

Kommatering: citerar du med sparre?

Har du tänkt på att äldre böcker ibland har en annan stil på citationstecknen, nämligen de där som ser ut som dubbla krokodilkäftar istället för haröron?

"Alltså inte så här", utan « så här ».         

De används mycket på franska, där de kallas guillemet; på engelska heter de chevron och på svenska heter de vinkelparentes - eller gåsögon (mycket bättre men lite obegripligt). På engelska kan de för övrigt vara riktade »åt andra hållet!«

Ju mer en gräver i obskyra skiljetecken, desto mer skoj hittar en.

Det här med att vinkelparentesen är kopplad till heraldiken till exempel, det visste jag inte för en vecka sedan. Men nu! De där v-formade tecknen på vapensköldar heter ju också chevrons på engelska (jämför också loggan för bolaget Chevron - inte en slump), alltså det vi kallar för sparre. Kopplingen torde vara via franskans chèvre - get - och att formen drar tankarna till ett horn.

Det enda som är obegripligt i hela historien är att vi kallar krokodilkäftarna för vinkelparentes och inte för sparrar, det hade ju varit snyggare, men det namnet kanske fick alldeles för dåligt rykte efter Elvira Madigan.

Var uppmärksam på citationstecknen - de kan bli någons undergång!
Jag har fixat källartrappen inför svärmors besök.
Jag har "fixat" källartrappen inför svärmors besök.

Wednesday, August 28, 2019

Svart Harry Potter möter Jane Austen / Hamlet / Pennskaftet

Jag har gjort en fantastiskt trevlig ny bekantskap: Zen Cho. Hennes debutroman Sorcerer to the crown är en sådan där härlig "har-precis-allt"-bok: feministisk storyline, drakar, osannolikt brittisk dialog mitt i actionscenerna och dessutom mycket välberättat.

Zacharias Whyte har just - något ovilligt - ärvt sin fosterfars ämbete som kronans chefsmagiker i Storbritannien under Napoleonkrigen. Den brittiska magikeradeln ser inte med blida ögon på Zacharias som ny ledare för trollkarlssamfundet. Han är nämligen svart. Och dessutom verkar det vara något mystiskt med hur hans fosterfar - och dennes drake! - dog. När det i samma veva dessutom börjar ta slut på magi i Storbritannien samtidigt som en diplomatisk konflik hotar blossa upp med ett litet kungarike i Indonesien, då möter Zacharias plötsligt en gryende revolution. Inte blir det bättre av att han råkar få en egensinnig kvinnlig adept på halsen. Alla vet ju nämligen att kvinnor inte får använda magi...

Det är nog tänkt som en roman för unga vuxna, men den funkar lika bra för oss äldre vuxna, i alla fall om en gillar sagor med riktiga monster i.

Men framför allt: det är välgjort. Cho följer en klassisk, mycket ren och mycket genomarbetad berättarstil och hon gör det med bravur. Det är kanske ingen överraskning vartåt intrigen ska ta vägen, men hur den gör det blir ändå en oväntad upplevelse.

Jag älskar boken! Klassisk "ung trollkarl möter svårigheter" men med nya teman: rasism, feminism och dessutom massor med humor. Kan inte bli bättre.

Monday, August 26, 2019

Ordbanken: skallig mus

Så här roligt var det i mitt belgiska grannskap i helgen:
Chauve-souris är ett av mina favoritord på franska! Ordagrant: skallig mus, betyder alltså fladdermus. Det sägs finnas ganska många fladdermöss i parkerna nära oss, vilket ju är toppen eftersom de plockar myggor. Helt klart värt att fira med en fladdermusfestival.

Friday, August 23, 2019

Cluedo på tyska

Vi har en halv klädkammare full med roliga brädspel, bland annat ett klassiskt Cluedo, på tyska, från sjuttiotalet.
Titta, så stiligt! Och reglerna blir bara bättre av den högtravande sjuttiotalstyskan, det lovar jag. Så exakt, så fantastiska bisatsbyggen.
Det var Oberst van Gatow som gjorde det - med strypsnaran, i biblioteket!

Wednesday, August 21, 2019

Kommatering: Oxfordkommat

Räkneövning: hur många personer träffade jag?

Jag träffade Karin, en bagare och en rörmokare.
Jag träffade Karin, en bagare, och en rörmokare.

I första meningen kan en anta att jag har träffat antingen en eller tre personer - Karin som är bagare och rörmokare eller Karin samt en bagare och en rörmokare.

I andra meningen har jag definitivt träffat två personer - Karin som är bagare samt en rörmokare.

Vi använder nämligen inte Oxfordkomma i svenska. Oxfordkommat är ett komma innan och i en uppräkning.

På engelska är det hemskt användbart, särskilt när uppräkningen blir lite komplicerad! Till exempel om ett av koncepten i uppräkningen också innehåller ett och.

I met Karin, Mrs and Mr Smith, and the baker.

Oxfordkommat hade löst osäkerheten i den första meningen ovan, men å andra sidan skulle det uppstå en ny osäkerhet i den andra versionen.

Ett Oxfordkomma kan också hjälpa till att undvika missförstånd i den här typen av meningar:

I have invited my parents, Saruman and Dolores Umbridge.

Är Saruman och Dolores dina föräldrar eller är de också inbjudna? Ett litet Oxfordkomma efter "Saruman" tar bort risken att du får en förtalsanmälan från en kränkt trollkarl.

Och kom ihåg! Korrekt kommatering kan rädda liv.
Kom och ät, morfar!
Kom och ät morfar!

Monday, August 19, 2019

Jasper Fforde säger det bäst, som vanligt

Jasper Ffordes unga novis Charlie upptäcker i fantastiska romanen Early riser att en av kollegorna lever i ett annat kön än hen var född i och frågar naivt:
'Can I ask why?'
'Why what?'
'Why you're something you're not.'
'We're all something we're not,' he said. 'Every one of us is stuck between the person we want to be and the person we can be. And there doesn't have to be a why. All things have to do is feel right.'
Svårare än så är det inte! Men det kanske krävs en Fforde för att uttrycka det så självklart.

Saturday, August 17, 2019

På roadtrip med ödlehjärnan

Ödlehjärnan: VET DU VAD JAG TYCKER ÄR TRÅKIGT.

Intellektet: Ja, mycket väl. Det är ju jag som är den smarta av oss.

Ödlehjärnan: JAG TYCKER DET ÄR TRÅKIGT ATT ÅKA BIL EN HEL DAG.

Intellektet: Det är döden i miniatyr. Men nu är det så det är, om vi ska ha Tassahunden med oss till Belgien.

Ödlehjärnan: TASSAHUNDEN ÄR GULLIG VI TAR MED DEN.

Intellektet: ...och då måste vi åka bil en hel dag, och halva imorgon också.

Ödlehjärnan: VET DU VAD JAG TYCKER OM ATT ÅKA BIL EN HEL DAG.

Intellektet: Släpp ut mig!

Friday, August 16, 2019

Mänskligheten går i dvala

Jasper Fforde for President!

Ingen skriver intelligent, subtilt och bisarrt som han. De fantastiska alternativuniversumens mästare. Roligt, klurigt, smart och nördigt.

Early riser är en fristående roman, och den är strålande.

I en värld där klimatförändringarna gått alltför långt är vintern så hård och dödlig att mänskligheten går i dvala flera månader varje år. Många svälter ihjäl under vintersömnen men som tur är så har ett stort medicinföretag tagit fram en drog som gör det lättare att överleva - med den lilla, lilla nackdelen att en på tvåtusen vaknar upp som (visserligen hyfsat välvillig) zombie. Charlie, en ung novis, får i uppdrag att transportera en sådan zombie till den mytomspunna sektor tolv, där folk sägs drömma farliga sanndrömmar. Allt går fel och Charlie är snart fast i en livsfarlig konflikt med spioner, drömhippies och hårdföra byråkrater som inte drar sig för att sälja sina förstfödda barn... Och mitt i alltihop smyger ett förfärligt mardrömsmonster som viker tvätt, mördar oförsiktiga nattvandrare och nynnar på musikallåtar.

Det låter kanske hemskt och läskigt - och visst, det här är en mycket mörkare berättelse än Ffordes andra - men framför allt är det här en rolig, rar och mycket kärleksfull roman. Den har allt! Spänning, ostereotypa (en underdrift!) karaktärer och mycket empati.

Bara en sån här sak: det sägs aldrig rakt ut vilket kön huvudpersonen har. Det är helt enkelt inte viktigt. Och det funkar, för Jasper Ffordes böcker är feministiska på ett så självklart sätt - ingen stinkande gammal machoism här inte.

Eller det här: det förfärliga bovgänget som alla är så rädda för är engelska aristokrater som säger cheerio och har med sin butler när de rånar folk.

Jag fnissar och blir överraskad och fnissar igen. Ffordes böcker går inte att beskriva, de måste upplevas.

Läs Jasper Fforde!

Wednesday, August 14, 2019

Kommatering: det franska tomrummet

Nu blir det extranördigt! Språk, grammatik och språkvård i en härlig kombo. För se på den här fantastiska kommateringen, titta särskilt kring frågetecknen:
Men käre Molière! Kanske du tänker när du ser något sånt här i Misantropen. Har gubben halkat på mellanslagstangenten eller vad är det som händer?

Lugn, bara lugn. Det är ju bara en liten espace insécable, alltså ett obrytbart tomrum. En speciell grej med fransk kommatering är nämligen att de gör skillnad på dubbla och enkla skiljetecken: finns där två delar i skiljetecknet med ett tomrum emellan, då ska det också vara ett extra tomrum mellan ordet och skiljetecknet. En slags särskrivning i kommateringen, alltså!

Dubbla skiljetecken är till exempel kolon, semikolon, utropstecken, frågetecken och citationstecken.

Men obs - det här är inte någon ursäkt för särskrivning på svenska.

Mind the gap! Ett litet tomrum kan vara skillnaden mellan liv och död.
Skjutinstruktören
Skjut instruktören

Monday, August 12, 2019

Vi måste prata om kärnkraften

Ok, nu blir det allvar igen.

En av mina morbröder skickade ett boktips så på min flygfria resdag häromsistens så läste jag Joshua Goldsteins och Staffan Qvists debattbok A bright future. Jag tycker att du också ska läsa den, det är mycket lättläst och framför allt: viktig information.

Låt oss ta det från början: mänsklighetens utsläpp av växthusgaser håller på att ta kål på jorden. Nej, det är inte en överdrift. Och nej, det är vid det här laget inte ett kontroversiellt påstående utan mycket väl bevisat.

Klimatet påverkas framför allt av utsläpp av växthusgaserna metan och koldioxid, där koldioxiden är central eftersom den stannar så länge i atmosfären. Koldioxid släpps ut framför allt när vi förbränner kol och olja, alltså i transporter och industri, inklusive en stor del av världens elproduktion.

För att bromsa upp utvecklingen räcker det inte med att minska ökningen av växthusgasutsläpp, det räcker inte ens att vi stannar på dagens nivå av utsläpp - vi måste drastiskt minska de totala utsläppen ner mot närapå noll och det måste hända snart.

Vad Qvist och Goldstein bidrar med i sin bok är en genomgång av alla olika energikällor vi har till vårt förfogande. De visar att vi måste jobba på flera fronter - minskad energianvändning, bättre energieffektivitet, förnybar energi inklusive sol och vind - men också att om vi ska vara lite realistiska så finns det bara ett sätt att både behålla vår nuvarande levnadsstandard och ekonomi, och att rädda planeten från att tippa över till katastrofal uppvärmning.

Det är kärnkraften.

Kärnkraft är, till skillnad från vad propagandan säger, det allra säkraste energislaget idag. I Europa dör varje år mer än 400 000 människor i förtid på grund av luftföroreningar - framför allt förbränning av kol och olja. Men ingen enda människa i världen har dött på grund av kärnkraft sedan Tjernobyl.

Kärnkraften fungerar nattetid, vintertid och när det inte blåser.

Kärnkraften är billig och effektiv.

Och tvärtemot vad många tror så är faktiskt kärnavfallsfrågan inte särskilt kritisk längre. Dels för att det numera finns väldigt säkra lagringssystem - dels för att det redan finns väl utvecklad teknik för att använda upp kärnavfallet i mer effektiva nya typer av reaktorer - och alltså i princip radera problemet med avfall som måste lagras i tiotusen år! Men folkopinionen verkar fortfarande bygga på gammal kunskap och gamla rädslor, vi har missat alla tekniska framsteg som har gjorts det sista decenniet. Vår factfulness funkar inte.

En viktig poäng är nämligen att det finns kärnkraft och annan kärnkraft. Tjernobyl var ett kraftverk av generation 1, de mindre säkra. De är idag utfasade eller upprustade. I Sverige har vi väldigt säkra men hyfsat gammalmodiga generation 2-verk. Andra länder som varit mindre nervösa än Sverige har redan gått över till generation 3 (som är ÄNNU säkrare, eftersom de måste aktivt hållas igång istället för att aktivt stängas av - om något går fel slår de alltså av sig) eller generation 4 (som kan använda avfallet från generation 2 och 3 och fortsätta skapa el tills det inte finns särskilt mycket avfall kvar).

Att det var en korrekt bedömning att vara mot kärnkraft på sjuttiotalet betyder alltså inte att det fortfarande är en korrekt bedömning att vara mot kärnkraft som den ser ut idag.

Om politikerna bara vågade skulle vi i Sverige också kunna uppgradera till ännu bättre kärnkraft istället för att prata strunt om att stänga fullt fungerande reaktorer.

För vad händer om vi fasar ut vår kärnkraft? Det är gulligt att tro att sol och vind skulle kunna täcka upp behovet men det är fasansfullt orealistiskt. Hela den svenska vintern skulle vi tvingas importera rysk och tysk elektricitet producerad med kol och fossilgas och våra växthusgasutsläpp skulle gå i taket.

Om vi inte använder kärnkraften kan vi bara nå klimatmålen på ett annat sätt: nämligen att mycket drastiskt sänka vår energikonsumtion. Kan du tänka dig att göra den uppoffringen? Slut på alla resor och transporter längre än cykelavstånd, inga eldrivna hushållsapparater och tvättmaskiner, ingen import av konsumtionsvaror, ett minimum av industri och andra elberoende arbetsplatser, elektricitet hemma bara någon timme per dygn... Det kommer inte att hända, eller hur?

Och om vi inte kan tänka oss att byta bort vår levnadsstandard, då är det faktiskt kärnkraften vi måste satsa på - nu! - om vi ska lyckas hålla klotets temperatur inom de någorlunda säkra gränserna.

Det här är inte nyheter för mig (nå, jag jobbar ju med miljöfrågor) men Goldstein och Qvist lägger fram siffrorna som jag har saknat, på ett pedagogiskt och tydligt vis. De förklarar sakligt och okomplicerat hur sambanden ser ut. Det är bra gjort och det är övertygande.

Vi måste alltså sluta att protestera mot kärnkraften och istället gå man ur huse och protestera mot kolkraft och kolförbränning.

Ursäkta, nu måste jag sluta skriva och istället gå och mejla mina riksdagsledamöter.

Saturday, August 10, 2019

Åter i Belgien

Jag hade en 100% flygfri semester och åkte tillbaka till Bryssel per buss och tåg, inklusive tåg som åkte färja. Det gick utmärkt, tackar som frågar! Jag rekommenderar tågresandet, det tar visserligen längre tid men jag kan ju inte rimligen sätta min egen bekvämlighet före planetens överlevnad.
Dessutom har landtransport en mycket rolig fördel nämligen språkmiljön. De olika tåg- och busstationerna ropade ut information på totalt sex språk längs vägen och jag begrep fem och ett halvt av dem. Men vem i den begåvade läsekretsen känner igen vilket "språk" den här skylten är skriven på..?

Thursday, August 8, 2019

Flavia de Luce möter Christopher Robin

Alan Bradley har lyckats med en förvånansvärt lång serie böcker som fortfarande håller måttet - det var någon svacka där i mitten, men nu tycker jag farten är tillbaka. Thrice the brinded cat hath mew'd är den nionde boken om mycket udda amatördetektiven Flavia de Luce och jag är fortfarande fast.

Det är karaktärsdrivna böcker som i princip helt och hållet bygger på att Flavia de Luce är en sådan fantastisk figur. Dessutom är det mycket absurd humor och klurigt språk, samt en hel del intressanta kemifakta och fantastifika lösningar av typ MacGyver fast bra. Alltihop förklätt till en klassisk pusseldeckare.

Den här gången träffar Flavia på en figur som är misstänkt lik A. A. Milne, med ett sårigt förhållande till sin son som är misstänkt lik Christopher Robin. Men det är förstås en ren slump.

Det här är den typ av bok som jag fnissar högt åt medan jag läser, och dessutom är serien mycket färgglad och snygg. Skriv mer, Alan Bradley!

Tuesday, August 6, 2019

Det måste vara videospelen!

Där satt jag i godan ro på busshållplatsen och väntade på 34ans buss, och vem tror ni klafsade ner bredvid mig? Ingen mindre än Dummerjöns! Med en död kråka i ena handen och en trasig träsko i den andra.

- Hallå där vad sysslar du med? kacklade han och kikade över min axel för att läsa på min mobiltelefonskärm.

- Jag kollar nyheterna, svarade jag, är det inte hemskt med de nya dödsskjutningarna i USA? Rasistiskt dåd med skjutvapen, oj VAD kan grundproblemet vara?

Jag skrattade lite sarkastiskt åt min egen retoriska fråga, men Dummerjöns lyste upp.

- Så roligt, en gåta! Vänta, säg inte, jag ska gissa svaret.

Han petade sig i nacken med kråkan och grubblade en stund.

- Nu vet jag! utbrast han. Det är såklart feminismen som bär skulden!

Jag tog mig för pannan.

- Inte det? Vänta, jag får gissa igen - kan det vara videospelen?

- Men Dummerjöns, kan det inte vara rasismen och skjutvapnen som är problemet, tror du?

- Nej nej, det låter ju helt orimligt. Nej, nu har jag det! Det är förstås skolan och flumpedagogiken.

Vilken tur att jag hade en papperspåse till hands att hyperventilera i.

- Äsch, jag kommer snart på det, sa Dummerjöns optimistiskt, det är ju det som är min intrigmekanism. Först gör jag massa dumheter och beter mig illa och sen på slutet får jag prinsessan ändå. Eller presidentposten, haha!

När bussen svängde ut från hållplatsen stod han fortfarande kvar och ropade gissningar efter mig. Svagare och svagare hörde jag hans gälla stämma:

- Beror det på ett par blå strumpor? Miljörörelsen? Det är utomjordingarnas fel? Nej vänta, det måste vara biblioteken eller kanske

Monday, August 5, 2019

Röda klockor

Leni Zumas har försökt sig på en Atwood, fast utan Atwoods fingertoppskänsla.

Red clocks är en feministisk roman om en nära framtid där Donald Trump-typer i USA har avskaffat aborträtten och infört fulla medborgarrättigheter för foster från och med befruktningsögonblicket. Kvinnor som får missfall kastas i fängelse för dråp och IVF förbjuds eftersom fostret inte kan ge sitt godkännande att bli flyttad. Adoption är bara tillåtet för heterosexuella gifta par.

Boken följer fyra olyckliga kvinnor i det här eländiga samhället: en ensamstående kvinna som längtar efter ett eget barn men som börjar få alltför ont om tid. En tonåring som råkat bli gravid och som söker alltmer desperat efter en lösning. En gift kvinna med två barn som borde vara lycklig enligt statens normer men som upplever sitt äktenskap som ett fängelse. Och en lesbisk kvinna som kallas häxa i byn eftersom hon försöker hjälpa kvinnor att komma runt lagen med hjälp av olika naturläkemedel.

Atwood har skrivit liknande framtidsdystopier men mycket bättre. Det här känns mer som en aktivistpamflett och mindre som en roman - karaktärerna är så förutsägbara! Men ämnet är förstås viktigt och skrämmande realistiskt.

Sunday, August 4, 2019

Mina bästa semesterkompisar

Semestern börjar gå mot sitt slut, men den har varit väldigt bra så jag är nöjd. Vad annat kan en vara med en sån här semesterkompis? Tassahunden har varit med och klättrat (alltså: sovit vid foten av klätterklippan), vandrat (nåja) och följt med mig varje morgon på promenad bort till brevlådan - jag har hämtat tidningen och hon har hämtat fästingar. Alla har vi vår uppgift i livet.
Dessutom har jag kunnat njuta av den här utsikten under en stor del av semestern:

Det här är Isak, min nye näst-bästis (alltså näst efter Tassahunden). Isak är en tinkerhäst och är särskilt duktig på att galoppera längs mjuka skogsvägar, det är ett intresse han och jag har gemensamt. Tänk, vilken tur att det flyttade in så snälla grannar bredvid vårt torp - och att de har en häst över som jag får låna på sommaren! Jag ska börja fulbuda på alla hus de går och tittar på så att de aldrig kan flytta härifrån.

Friday, August 2, 2019

Type touch

Jag skriver för det mesta med en hastighet av ungefär 50 ord per minut, vilket inte är enormt snabbt med tanke på hur mycket jag skriver på en vanlig arbetsdag. Anledningen till att det inte går snabbare är framför allt att jag gör många fel på tangentbordet och alltså måste trycka på delete ineffektivt ofta. Problemet är att jag visserligen använder alla tio fingrarna men rör händerna för mycket fram och tillbaka och tar pekfingrarna till fler tangenter än jag borde.

Så nu under semestern har jag ägnat mig åt projekt type touch - alltså åt att förbättra fingersättningen och muskelminnet i fingrarna. Det är roligt men frustrerande. Plötsligt skriver jag mer korrekt men mycket långsammare. Tanken är väl att när jag vänjer mig allteftersom och rätt fingersättning blir mer automatisk ska jag komma tillbaka i rätt fart också men då utan att göra fel - och alltså kunna öka totalhastigheten med åtminstone 20%...

Om inte annat: alltid roligt att lära sig något nytt och utmana sig själv.

[Skrev denna text med totalt tolv delete-nedslag - rekord!]