Saturday, May 18, 2019

Lögnaren

Möjligen har det blivit något av en överdos av Stephen Fry på sistone. Jag noterar till exempel att samma skämt om dåligt vin ("men hur fick de katten att pricka rätt i flaskan?") dyker upp i både Mythos och Lögnaren.

Men det må väl vara förlåtet!

Lögnaren är Frys debutroman, en halsbrytande skröna som lånat en hel del från hans egen uppväxt. Adrian är en notorisk lögnhals och lite för smart för sitt eget bästa. Som ung homosexuell på en internatskola för pojkar har han både väldigt mycket sex och en väldigt smal balansgång att gå. Att kladda runt på varandra är nämligen helt självklart för internatpojkarna men att bli kär i en grabb... det är inte lika godtagbart.

Det är inte ordentligt tillslipat och berättelsen är rörig och lite förvirrande. Den mer avskalade elegansen kommer först i Frys senare böcker. Istället är det ett överdåd av provokationer, krångliga ord och massvis med okonventionellt sex. Och sedan kommer ett par oväntade vändningar på slutet  när alltihop avslöjas som en invecklad spionhistoria...

Medelhögt betyg.

No comments:

Post a Comment