Thursday, May 30, 2019

Boktåg

Ja, hörrni, snabbt går det ju inte.

Och inte blir det så mycket läst heller eftersom jag hela tiden somnar.

Men jag har i alla fall passerat Nässjö.

Wednesday, May 29, 2019

Bokbuss

Som du har märkt på antalet resegåtor här på bloggen så är jag ute och flyger och far lite mer än vad som är rimligt för klimatet. Jag har ett ständigt dåligt samvete över detta. Det enda jag kan säga till mitt försvar är att jag inte flyger utanför Europa och aldrig inrikes.

Men nu har jag i alla fall precis klivit på en långfärdsbuss för att ta mig hem till Uppsala utan att flyga. Det blir buss till Köpenhamn över natten och sedan tåg resten av vägen genom Sverige. Total kostnad 530 kronor enkel resa, ca 21 timmar dörr till dörr. Visserligen kom vi iväg sent, men jag har en tyst och liten sätesgranne, det är ju bra.

Restid = lästid så då måste väl en långresa vara en bonus både för mig och klimatet, eller hur?

Monday, May 27, 2019

Den svavelgula himlen

Jag gillade Kjell Westös Hägring 38 när vi läste den med nordiska bokklubben, så när det dök upp en ny Westö-roman slog jag till under bokrean i våras.

Den svavelgula himlen är berättelsen om den rika familjen Rabell i Helsingfors och framför allt om de bortskämda syskonen Alex och Stella. Berättarjaget är en klasskamrat till Alex, en pojke ur arbetarklassen som på nåder får komma in i familjens krets och som först förundras av all glans men sedan gradvis förstår hur djupt sprickorna går under fasaden. Från ett solblekt 60-tal fram till nutid, med allt från Beatles till Abu Ghraib däremellan.

Det är bra läsning! Jag begriper inte vad thrillerbiten precis i början och precis i slutet ska vara bra för, men allt annat är läsvärt och gripande.

Saturday, May 25, 2019

Om hakparentesens betydelse

De senaste veckorna har det varit magert med både läsning och bloggande. Jag har nämligen jobbat alldeles för mycket.

Den här veckan har jag till exempel suttit och förhandlat i FN i Geneve i fem dagar i sträck, från bittida till sent. Jag har lärt mig nyttan av ett Oxfordkomma på rätt ställe och jag hann med flyget hem tack vare finurlig användning av hakparentesen som gjorde att en knivig tvist mellan Ryssland och USA kunde få en elegant lösning.

Tack, hakparentes! Utan dig hade jag kanske fortfarande suttit i Palais des Nations och grälat om hur forna Sovjetstater bäst ska lockas att minska sina luftföroreningar.

Friday, May 24, 2019

Thursday, May 23, 2019

Katt och råtta

Kortromanen Katt och råtta är bland de bästa jag har läst av Günther Grass.

Kanske just för att den är så kort och koncis - det lekfulla språket kommer till sin rätt och Grass tar ut svängarna med det abstrakta och det bisarra på ett sätt som kanske inte hade funkat i en tegelstensroman.

Ett gäng unga pojkar har sommarlov och hänger på ett gammalt vrak som sticker upp ur sandrevlarna en bit utanför Gdansks hamn. Men det är inget vanligt sommarlov, det är strax innan krigets utbrott. En av pojkarna är Joachim Mahlke, en grabb med ett ovanligt utstickande struphuvud som han skäms oerhört för. Mahlke är ständigt på jakt efter bättre halsprydnader för att dölja sitt handikapp. Med kriget kommer också en stor mängd ordnar... Hitler var ju väldigt intresserad av blingbling. Mahlke ser sin chans.

Det här är en berättelse om vad som kan få människor att gå i krig - det vill säga, det är en kritik av kriget som oansvarigt, irrationellt och fåfängt. Mahlke skjuter ner ryska stridsvagnar, inte för att han vill det (han mår mycket illa av mördandet) utan för att han behöver si och så många träffar för att få Hitlers järnkors att hänga runt halsen.

Och när han väl lyckas... ja, då är väl frågan om ändamålet verkligen helgade medlen. Den som vill ha lyckliga slut får söka sig någon annanstans.

Günther Grass går ibland till överdrift i sina äckelbeskrivningar, lite av en arvtagare till Zola. Men jag gillar hans böcker skarpt i alla fall.

Tuesday, May 21, 2019

Juli Zeh har skrivit något nytt!

Det är som lilla julafton, det där ögonblicket när en ögnar igenom diverse boktipslistor och ser att Juli Zeh har gett ut en ny roman!

Ny och ny, den kom tydligen ut i höstas, men min bevakning av tysk utgivning är något haltande.

Beställning inlagd på Amazon, uppdatering följer.

Sunday, May 19, 2019

Europaval

Hörrni, ni har väl inte missat att det är val till Europaparlamentet om en vecka? Och förtidsröstningen är ju redan igång.

Jag tänkte dela med mig av ett par tips för de villrådiga.

1. Använd ditt personkryss och tänk person minst lika mycket som - om inte mer än - parti. Jämfört med i den svenska riksdagen kan den enskilda personen ha mycket mer inflytande. En kunnig person som är duktig på att förhandla i sakfrågor kan få enormt mycket gjort, även om de kommer från ett mandatsvagt parti. De två svenska europaparlamentariker som haft störst inflytande och verkligen påverkat lagstiftningen är Marit Paulsen och Isabella Lövin, båda från mindre partier i mindre partigrupper - men tack vare gedigen sakexpertis lyckades de flytta berg. Att bara vara en snacknisse eller duktig på att prata floskler i media är däremot noll och ingen fördel - folk som Sara Skyttedal kommer snabbt upptäcka att de bara blir en floskelspruta i mängden. Har man inget konkret att komma med kommer man inte göra något avtryck, helt enkelt.

2. Det är okej att välja en sakfråga och gå helt och hållet efter den. Om du vet ungefär vilka partier vars övergripande principer du kan leva med, då kan du göra slutvalet helt på basis av din allra viktigaste fråga. Obs - fråga på EU-nivå, antalet sjuksköterskor på din lokala akutmottagning kan du inte få hjälp med. Men kanske du känner särskilt starkt för till exempel miljö och klimat, för öppenhet och tolerans, för fri eller ofri rörlighet, för en konservativ eller en modern jordbrukspolitik... då kollar du upp de tre-fyra första namnen på listorna för de partier du kan tänka dig, och så röstar du på den som verkar brinna starkt för just den frågan.

3. Huvudsaken är att du röstar över huvud taget. Folk säger ibland till mig: men jag kan inte rösta i EU-valet, jag vet inte vad de sysslar med där. Men handen på hjärtat, vet du vad de sysslar med i landstinget eller i riksdagen? Ändå är du helt bekväm med att rösta i de valen. Vi måste avmystifiera EU. Det är inte konstigare eller svårare än andra förvaltningsnivåer, egentligen. Om du vet vad du skulle vilja rösta på i ett svenskt val, då kan du rösta i Europavalet också. Om du inte än vet det: fundera på person och sak enligt punkt 1 och 2 ovan så kommer det nog att ge sig.

Men uj vad jobbigt, kanske du tänker nu. Måste jag gå och ta reda på saker. Ja, det måste du faktiskt! Det är en del av demokratin - det är inte bara en rättighet utan också en plikt. Du som medborgare får en massa fina saker av det allmänna och det du gör i gengäld är att betala skatt och att sätta dig in i de demokratiska valen tillräckligt mycket för att kunna rösta ansvarsfullt och medvetet. Det är något fantastiskt. Ta vara på det!

Saturday, May 18, 2019

Lögnaren

Möjligen har det blivit något av en överdos av Stephen Fry på sistone. Jag noterar till exempel att samma skämt om dåligt vin ("men hur fick de katten att pricka rätt i flaskan?") dyker upp i både Mythos och Lögnaren.

Men det må väl vara förlåtet!

Lögnaren är Frys debutroman, en halsbrytande skröna som lånat en hel del från hans egen uppväxt. Adrian är en notorisk lögnhals och lite för smart för sitt eget bästa. Som ung homosexuell på en internatskola för pojkar har han både väldigt mycket sex och en väldigt smal balansgång att gå. Att kladda runt på varandra är nämligen helt självklart för internatpojkarna men att bli kär i en grabb... det är inte lika godtagbart.

Det är inte ordentligt tillslipat och berättelsen är rörig och lite förvirrande. Den mer avskalade elegansen kommer först i Frys senare böcker. Istället är det ett överdåd av provokationer, krångliga ord och massvis med okonventionellt sex. Och sedan kommer ett par oväntade vändningar på slutet  när alltihop avslöjas som en invecklad spionhistoria...

Medelhögt betyg.

Thursday, May 16, 2019

Feel free

Zadie Smiths Feel free är inte en essäsamling, och som med så många essäsamlingar handlar det om litterär pyttipanna. Alltså att ta vara på och återanvända gamla rester.

Här serveras vi uppstekta bokrecensioner och litterära kolumner som redan har publicerats i diverse tidskrifter men som nu får ett andra liv i samlingsformat.

Det mesta är hyfsat tråkigt och alltför babbligt - men väldigt intellektuellt och rätt imponerande om det bara hade varit lite mer kraftigt beskuret. Vissa bitar är väldigt intressanta och väger upp de mer menlösa styckena. Framför allt glimrar det till när Smith skriver om klass och ras och jämställdhet - de där klassiska ämnena - och särskilt när hon gör det från sitt eget perspektiv och inte bara som torra akademiska referat.

Hur hennes invandrade mamma inte kan släppa lyxen av att ha flera badrum. Vad som egentligen får en kvinna att bli fri från den manliga blicken (ålder, mestadels). Frågan om hur många generationer som krävs innan någon gills som "vit" - själv har hon en jamaicansk mamma och en vit brittisk pappa; hennes barn har en vit/rödblommig irländsk far och beskrivs av Smith som "gulaktiga" och något identitetsförvirrade.

Inte en toppenbok, men med flera mycket läsvärda delar så det gäller att läsa selektivt. Jag föredrar nog ändå hennes romaner.

Monday, May 13, 2019

Ha! Med 20 minuter till godo

Bokklubben skulle träffas kl 19.

Kl 18:40 läste jag sista meningen i Zadie Smiths Feel free.

Jag tror att rätt beskrivning är "triumfatorisk".

Sunday, May 12, 2019

Ja ja, någon gång ska väl vara den första

Något oerhört är på väg att hända: jag är på god väg mot att bryta min winning streak med bokklubben och riskerar att komma till träffen imorgon utan att ha hunnit läsa ut boken.

Det är första gången i min bokklubbshistoria som det händer.

Vad ska en säga? Dålig planering + för mycket på jobbet + att jag alldeles för sent insåg att Zadie Smiths Feel free inte alls är en roman utan en samling essäer och därför tar tre gånger så lång tid att läsa.

Det har inte heller hjälpt att jag tycker den är rätt tråkig och menlös.

Ja ja, så kan det gå - det får jag väl bjuda på då...
175 sidor och 36 timmar kvar - hade jag inte haft något annat för mig idag och imorgon hade det gått, men morotsfröna ska i jorden och imorgon måste jag prata luftkvalitet med Nordmakedonien hela dagen.

Friday, May 10, 2019

Mythos

Vi har nu efter idogt bilkörande hört hela ljudboksversionen av Stephen Frys Mythos. En storslagen sammanfattning av de grekiska gudasagorna i lättläst och livlig stil. Fry har tolkat dialogerna själv och resultatet är lysande. De torra kommentarerna är också väldigt Fryska och att han har läst in ljudboken själv gör alltihop ännu bättre.

Rekommenderas, även om jag egentligen gillar hjältesagorna bättre än de om gudarna. Men de berättas i bok två, så vi har fjorton timmar till att lyssna av...

Thursday, May 9, 2019

Europa, min favoritvärldsdel

Google är min vän: jag har inte hittat en jourhavande historiker men jag har listat ut att begreppet "Europa" fanns redan kring år 500 före vår tid, men då bara betydde fastlandsgrekland och områdena en bit norr därom. Från och med Konstantinopels fall på fjortonhundratalet finns det skriftliga källor på att kyrkan refererade till Europa som nytt namn på gamla Västrom och i motsats till Osmanska riket.

Europa är en intressant region, gränserna är flytande och egentligen är vi ju inte en egen världsdel, bara Asiens västra udde.

Men det hindrar oss inte! Och det där med de flytande gränserna är ju ofta en bra sak. Vi har öppna gränser inom EU, vilket gör att jag just nu kör helt obehindrat hela vägen från Bryssel till Uppsala. Det enda administrativa stoppet är när vi måste visa hundens pass med rabiesvaccinintyg för svenska tullen efter Öresundsbron. Försök göra en lika smidig resa över lika många gränser var som helst annars i världen, säger jag bara.

Hurra för Europa och för EU! Glad Europadag 9/5 allihop!
Tassa är en van resenär, hennes EU-pass har varit med henne i nio länder, inte konstigt att det är lite skrynkligt.

Monday, May 6, 2019

Jourhavande historiker

Visste du att naturhistoriska riksmuséet har en alldeles fantastisk tjänst för allmänheten, nämligen jourhavande biolog? Dit kan en skicka alla möjliga frågor, vanligast är att folk skickar in en bild på en fågel eller en blomma och vill veta vad det är. Jourhavande biolog löste också en gång en uppblossande familjekonflikt åt oss genom att svara på om det finns fler kor eller fler hajar i världen.*

Dessutom finns där en jourhavande geolog för den som har frågor kring stenar och jordbävningar och en jourhavande paleontolog för brådskande frågor om fossil och dinosaurier.

Jag älskar det! Världens bästa museiservice.

Däremot behövde jag igår på förekommen anledning en jourhavande historiker att fråga om råd, men när jag googlade efter det fick jag bara upp Dick Harrisons bok med samma namn.

Och drabbades omedelbart av kluvenhet. Boken ser nämligen intressant ut, typiska frågor som jag gärna vill veta svaret på. Men jag gillar inte Dick Harrison.

Dessutom har jag fortfarande inte hittat svaret på min historiefråga, men skam den som ger sig.


* Det finns ungefär lika många, vi fick referenser och källhänvisningar och allt! Dessutom en mycket salomonisk lösning.

Saturday, May 4, 2019

May the Fourth be with you

Glad StarWars-dag!

Jag har inte listat ut hur vi ska fira, kanske får jag sätta upp håret i bullkringlor vid öronen eller klä ut hunden till en stormtruppsoldat.

Friday, May 3, 2019

Vi som var föräldralösa

Såhär ligger det till: Kazuo Ishiguro är ett geni.

Ett geni!

Vi som var föräldralösa är en typisk Ishiguro, och bara det är ju en bedrift eftersom alla hans böcker är helt olika varandra. Men stilen och det stillsamma, minimalistiska språket går inte att ta miste på.

Christopher Banks är en mästerdetektiv. Han är socialt obegåvad och mycket obekväm med människor men han har stora framgångar som kriminalare i 1930-talets London. Hans förflutna börjar så långsamt komma ikapp honom och han reser till slut - efter storslagen prokrastinering - till Shanghai. Där levde han med sina föräldrar i den brittiska kolonin tills både mamman och pappan plötsligt försvann och unge Christopher skeppades hem som föräldralös. Nu är tiden mogen och han måste försöka lösa gåtan med deras försvinnande.

Det är en genial bok. Ingenting skrivs läsaren på näsan, tvärtom. Det mesta skrivs mellan raderna och om en läser slarvigt missar en det. Det är så snyggt.

Och sorgligt! Huvudpersonen är så tafatt och så dålig på att läsa av människor, han tabbar sig och missförstår situationer och det som efter ett tag börjar stå klart för läsaren är inte det minsta klart för Christopher Banks. Det är bara att följa med honom ner i avgrunden...

Jag har kanske inte sagt det tillräckligt tydligt än så säger jag det en gång till: Kazuo Ishiguro är ett geni.

Thursday, May 2, 2019

Bokstavsguide till Europas språk

Roliga @EuropeIsNotDead på twitter la ut den här fantastiska guiden till europeiska språk, baserat på vilka bokstäver som ingår i språket! Språknörden i mig jublar.