Sunday, March 31, 2019

Saker som gör anonyma människor arga: "hen"

Ibland glömmer jag i min lilla bubbla av obskyra litteraturreferenser hur mycket troll det egentligen finns därute.

Men det finns ett bergsäkert sätt att locka fram dem! Använd ordet hen online och vips! så börjar en röd lampa blinka någonstans i trollhögkvarteret och någon flitig individ kastar sig över tangentbordet.

Den arga anonyma kommentar jag fick på gårdagens inlägg ska jag inte roa er med i sin helhet, men personen i fråga ville i alla fall lära mig att "normala" [sic] människor inte använder hen alls, eller möjligen som ett substantiv, eller möjligen också nedsättande och som en förolämpning (ja, en bit ner på den rätt långa listan fick en nästan intrycket att normala människor faktiskt använder "hen" ganska mycket).

Nu råkar ju jag tycka att det inte egentligen finns någon som är en "normal" människa utan hela grejen med mänskligheten är att vi alla är ganska olika. Just därför är det ju så praktiskt att ha fler än två pronomen, så att den som vill kan uttrycka sig artigt och effektivt om fler än två slags människor.

Men så ser alltså inte min anonyme läsare på saken! Ånej! Språket är nu FÖRSTÖRT! Ack och ve!

Att helt enkelt kringgå det nya pronomet genom att, tja, låta bli att använda det, verkar inte vara ett alternativ för min stackars trollkompis. Hen (ja, jag måste ju använda detta pronomen eftersom kommentatorn ifråga valde att vara anonym och alltså inte gav mig någon ledtråd till sin könstillhörighet) vill att ALLA ska låta bli att använda det lilla ordet, annars GÅR det bara inte! Det är inte språkvård, det är IDEOLOGI, det som jag sysslar med när jag förgiftar [obs, äkta citat] orden och tvingar ner dem i halsen på folk uppifrån.

Nå, var glad att jag tvingar det in i halsen uppifrån och inte den andra vägen, säger jag bara.

Pluspoäng dock för i princip korrekt stavning och kommatering tvärs igenom den lite sura kommentaren, det respekterar jag. Särskilt i ett så pass långt inlägg.


P.s. Du kompis - om du vill få dina kommentarer publicerade, sätt ut namn! Bästa hälsningar /Sanna

Saturday, March 30, 2019

Han, honom - hen, henom

Det där med subjekt och objekt verkar vara svårt för många idag. Det heter alltså inte "jag ska ge det till han", det heter naturligtvis "jag ska ge det till honom". Dialektala utsvävningar är ingen ursäkt.

Därför kämpar jag envetet för att det skiljas på formerna även för nya pronomet hen som rimligen bör ha objektsformen henom.

Rädda objekten! Sluta slarva med stavning och grammatik! Annars kommer revolutionära fronten och tar er i örat.

Wednesday, March 27, 2019

Metro 2033

Tänk dig att världen har gått under i ett kärnvapenkrig. Allt på jordytan är förstört av strålning och bomber. De enda människor som överlevt är de som hann ta sin tillflykt ner i djupet av tunnelbanorna i de större städerna. Men de är inte säkra där heller. Tjugo år efter katastrofen har radioaktiv strålning skapat horder av mutantvarelser, skrämmande monster, som söker sig neråt i de svala tunnlarna efter något ätbart...

Dmitry Glukhovskys Metro 2033 är en intressant post-apokalyptisk skräckis blandad med en massa samhällskritik. En klassisk "ung person ger sig ut på ett uppdrag/äventyr" med en gnutta Sofies värld därtill.

Huvudpersonen, unge Artyom, skickas nämligen ut för att slå larm om en ny fara som är på väg ner i Moskvas tunnelbana via den norra linjen. Han irrar runt i metrosystemet där människorna har skapat sig nya mikrosamhällen på de olika stationerna. Där finns Hansan, de kapitalistiska stationerna, och Röda linjen med kommunister. Det finns en fascistisk enklav, en fundamentalistiskt kristen sekt, en ociviliserad grupp "vildar" och förstås allt däremellan, inklusive en slemblobb med hypnotiska krafter.

Jag gillar den! Förutom att det i hela boken på femhundra tättskrivna sidor förekommer totalt TVÅ, jag säger TVÅ kvinnor, båda omnämnda på ungefär en sida vardera och sedan borta igen. Det här är en bok om män, pojkar och killar. Men upplägget är rysligt och otäckt, precis vad en behöver som lördagsunderhållning emellanåt.

Monday, March 25, 2019

Resegåtans svar: Wien!

Var är det slott åt alla håll och varifrån kommer Zweig, Jelinek och Musil? Österrike, såklart!

Jag har varit i Marlen Haushofers hemland, närmare bestämt i en liten by strax utanför Wien. För övrigt tycker jag att alla ska läsa fantastiska Väggen.

Sunday, March 24, 2019

Pilutta er som missade den belgiska chokladen...

...jag har lyckats göra en bokbeställning från rean med chansning på att böckerna kommer fram under de tio dagar som min sambo/särbo är i Sverige!

Ett mycket behövligt tillskott till min bokhög som just nu är nere på deppiga tre titlar bredvid sängen.

[Ödlehjärnan: OCH EN DUM ORDBOK SOM NÅGON TÖNT HAR LAGT DIT FÖR ATT LURA MIG]

Friday, March 22, 2019

Resegåta - var har jag varit nu då?

Det har varit inläggstorka på bloggen, för jag har varit och förhandlat om viktiga grejer i ett helt annat land... men var?

Några ledtrådar:
  1. Mötet ägde rum i ett slott och det var inte det enda slottet i byn strax utanför huvudstaden.
  2. Men det fanns inga netsukes eller harar med bärnstensögon.
  3. Inte heller tordes jag gå upp på något berg, utifall att en magisk glasvägg plötsligt skulle stänga in mig med enbart en ko, en hund och en säck potatis (eller ännu värre: ingen hund alls).
  4. Bland landets främsta finns förstås Zweig, Jelinek och Musil.
Nu vet du förstås precis var jag har varit - eller..?

Thursday, March 21, 2019

Hipp hurra...

...det är bloggens födelsedag idag!

Jag ska snarast ge mig ut på jakt efter en kaka för att fira.

Sunday, March 17, 2019

En stor ära

Det är min tur att ha hand om bokklubbens bok med kommentarer! Korta tankar om sju års läsande med Most Awesome Reading Circle. Vilket ansvar.
Jag har valt Rachel Kushners The Mars room som nästa bok, hoppas den blir läsvärd.

Friday, March 15, 2019

Vi borde alla vara feminister

Europeiska bokklubben gjorde ett undantag från regeln att vi bara väljer böcker som ingen har läst innan. Det blev Chimamanda Ngozi Adichies We should all be feminists och jag är hemskt glad att jag läste om den här lilla pärlan.

Texten är en utarbetad version av det TED-talk som Adichie höll 2012 och den är en komplett sammanfattning av de viktigaste argumenten för och de vanligaste missuppfattningarna kring feminism.

Dessutom med Adichies osvikliga berättarstil, hon kan förklara och berätta de enklaste saker på ett så elegant sätt. Hatten av.

Thursday, March 14, 2019

Ordbanken: mjölmålla, senapskål

Det finns så många roliga ord i växtriket! Bland annat kategorin "gamla svenska namn på saker som ingen ville äta men som fick renässans och blev trendiga under nytt namn".

Som till exempel senapskål. Ingen favorit i trädgårdslanden! Tills den gjorde en make-over och återkom med namnet ruccola.

Eller speltvete, även kallat gammelvete. Trist och tråkigt. Inte alls lika gott som det helt nya dinkelmjölet som lanserades som begrepp tidigt tvåtusental och blev en grej. Passar även på att slå hål på ett par myter om dinkel: jo, det innehåller visst gluten, precis som vanligt vete. Vilket ju inte är något problem eftersom de flesta av oss VISST tål gluten. Skärp er. Och två: anledningen till att speltvetet nästan konkurrerades ut av det vanliga vetet är att det har lite sämre bakegenskaper. Å andra sidan klarar det sig på mer näringsfattig jord.

Men min favorit är ändå mjölmållan. Varför kalla något för quinoa när vi har ett så jättevackert inhemskt namn? Jag ska börja be om mjölmållasallad på hipstercaféerna från och med nu.

Wednesday, March 13, 2019

Inte riktigt som Tidsresenärens hustru

Note to self: om de små pigga citaten på bokomslaget är signerade chicklittmarodörerna Marian Keyes och Lucy Diamond, då är boken antagligen inget för mig.
Jag tror att jag plockade Rowan Colemans The summer of impossible things för att baksidestexten påstår att den påminner om min favoritbok Tidsresenärens hustru.

"Påminner" betyder i det här fallet att det pågår tidsresor i båda böckerna. Slut på likheter.

Luna Sinclair och hennes syster reser till New York för att ta hand om dödsboet efter sin mamma som nyligen tagit livet av sig. På plats i mammans barndomshem uppdagas MÖRKA HEMLIGHETER och dessutom upptäcker Luna att hon kan resa i tiden till precis de dagar 1977 då de MÖRKA HEMLIGHETERNA utspelade sig. Hon kommer på att hon kommer att kunna rädda sin mamma! Men priset för det skulle i så fall vara att hon själv aldrig föds, det vill säga att hon kommer att försvinna.

Det är en god idé, det finns ett feministiskt anslag som jag gillar och det blir ett par intressanta vändningar framåt slutet av boken. Tyvärr faller det ändå på den banala dialogen och den magra gestaltningen. Det är ett kuddhav av känslosamma utbrott och onödigt tramsig romantik. Det är orimligt vurmande för alternativ livsåskådning, läs: humbug. Det är inte en toppenbok.

Monday, March 11, 2019

Självkörande bilar

Välkomna till dagens teknikdebatt! Bloggen har bjudit in två framstående experter för att tala lite om självkörande bilar.

Bloggen: Så roligt att ni båda kunde komma! Jag vänder mig först till dig, Molly. Hur ser du på den här utvecklingen?

Mrs Weasley: Nej, jag tror inte på självkörande bilar. Säkerheten måste komma först! Småbarn kan ju få för sig att åka iväg med bilarna och det kan sluta riktigt illa, kanske i ett våldsbenäget träd.

Bloggen: Å andra sidan är det väl bättre att småbarn åker i en självkörande bil med säkerhetssystem, än att de kör själva?

Mrs Weasley: Jag har sagt det förr och jag säger det igen: lita inte på något som tänker själv om du inte kan se var den förvarar sin hjärna.

Saruman: Dumhuvud. Den har sin hjärna i mjukvaran, förstår du väl.

Bloggen: Ja, du Saruman är lite mer positiv till självkörande bilar?

Saruman: Vi har lämnat alvernas tid bakom oss och en ny makt stiger i öster. Det är dags att tänka framåt. Ny teknik! Nya möjligheter! Utveckling är vägen framåt.

Bloggen: Men de här säkerhetsaspekterna som Molly Weasley nämnde, hur kommer de lösas?

Saruman: Vi kan inte vinna mot AI:n. Vi måste istället alliera oss med dem. Det är det klokaste valet! Allt motstånd kommer att slås ner skoningslöst.

Bloggen: Fast poängen är väl snarare att det ska bli mindre våld och dödsfall i trafiken. Särskilt på långa motorvägssträckor där den här tekniken har en fördel över mänskliga förare.

Mrs Weasley: Ja, i stadstrafik är det ju i alla fall ingen idé med självkörande bilar. Där springer det ju runt en massa mugglare och tittar ner i sina telefoner istället för att se sig för när de vinglar ut i gatan.

Saruman: Ha! Smartphones. Det är bara en slags platt palantir.

Bloggen: Där tackar vi våra två experter. Välkomna att lyssna igen nästa vecka när vi ska prata antibiotikaresistens med Skorpan Lejonhjärta och griseknoen.

Sunday, March 10, 2019

Kalejdoskop

Bokklubben läste också en bonusbok: Pernilla Jourde, Kalejdoskop. En serie "vågade" noveller som utspelar sig i Paris.

Temat är unga flickor i ett nytt land, som utforskar sin sexualitet och som ännu inte har koll på vilka gränser de har rätt att dra och därför har en väldig massa dåligt sex med äldre män. Tjejerna blir kåta och attraherade eller i alla fall smickrade av männen som vill fingra och greja.

Det är en väldigt sorglig och mörk novellsamling. Jag blir inte klok på vad som är meningen - är det tänkt som mjukporr? Som varning? En mycket modig självbiografi? Men jag tror att det helt enkelt är en ganska ärlig och hyfsat realistisk skildring av hur lätt det är att manipulera unga tjejer som är ensamma och lite osäkra.

Friday, March 8, 2019

Aednan

Att skriva poetiskt utan att det blir krystat, det är inte lätt. Jag tycker att Linnea Axelsson mestadels lyckas bra även om jag ibland saknar en rytm i verserna.

Aednan är ett modern diktepos. En berättande jättedikt om ett folks historia. Låter det ambitiöst? Det är det! Axelsson har tagit sig an en del av den samiska berättelsen, från en familj som delvis lever nomadliv vid sekelskiftet mot nittonhundratal, till rasbiologins svartaste tjugo- och trettiotal, till utbyggnaden av vattenkraften i norrländska älvar under folkhemstiden, till dagens moderna sameliv där den nya generationen återerövrar språk och folkdräkter.

Det är vardagsögonblick blandat med enorma fjällvidder, elände och misär och svensk kolonialhistoria blandat med brända fiskpinnar till torsdagsmiddag. Jag gillar det! Lärorikt och imponerande, storslaget och modigt. Väl värt sitt Augustpris.

Extra poäng till nordiska bokklubbens medlem som bar hem kopior till oss alla - boken går på dryga kilot totalt...

Thursday, March 7, 2019

Grattis Alina!

Hipp hurra för Alina idag!

Elva år är en magisk ålder, då är en ju nämligen precis lika gammal som Harry Potter när han får sitt brev från Hogwarts.

Alina, jag hoppas att du får en tårta som ingen har suttit på!

Wednesday, March 6, 2019

Radioböcker: Herman Koch

Jag har upptäckt en rolig holländsk ljudbokspodd: Radioboeken. De låter författare skriva små noveller och läsa in dem till poddsändningar. Jag lyssnade på Herman Koch, författaren till Middagen. Han läste upp en fantastisk liten berättelse om lögner.

Den unge Herman Koch upptäcker att ibland blir han lättare trodd om han ljuger än om han talar sanning, han upptäcker hur fabulerandet kan fungera som skydd. Han växer upp och blir författare. Han inser att det inte finns någon tydlig gräns, det som är den enes sanning är den andres lögn. Och sedan avslutar han med en fantastisk final om hur han hade en våt natt med Hillary Clinton...

Fantastiskt och väldigt roligt! Noveller i ljudboksform är ju genialt.

Tuesday, March 5, 2019

Avgå FULLSTÄNDIGT, Horace!

Vad är det här för eländes halvmesyrer? Kicka ut honom helt och hållet!

Fettisdagen

Min favoritdag på året! Jämte de andra två stora högtiderna lussekattens dag och kanelbullens dag. Och kanske midsommar, om Tassas gudmattar lovar att baka sin fantastiska jordgubbstårta.

När jag en dag flyttar tillbaka hem till Sverige, då ska jag äta semlor till frukost, lunch och middag varenda fettisdag resten av livet...

Och de ska vara fyllda! Mycket fyllda.

Saturday, March 2, 2019

Stor, men liten

Den är inte så skräckinjagande stor som den först såg ut, Aednan.
Inte särskilt många ord per sida, det här ska nog hinnas med.