Monday, December 31, 2018

Summering av läsåret [sic] 2018

Det blev ett bra år för bokläsning ändå, i år! Trots den eländiga heta sommaren som gjorde att jag bara somnade ifrån bok efter bok.

Totalt läste jag 80 titlar, på fem olika språk men mest på svenska (51%). Mer än hälften av böckerna var skrivna av kvinnliga författare.

De bästa under året:
- Legenden om Sally Jones och Mördarens apa av Jakob Wegelius. Visserligen barnböcker, men å så snygga och smarta och rara.
- Krig och fred av Lev Tolstoy. Den är lång, det stämmer. Men förvånansvärt lättläst! En såpopera men i klassiskt ryskt snitt och full av antikrigspropaganda och politiska blinkningar.
- The heart goes last av Margaret Atwood. Atwood är ju alltid fantastisk, men när hon skrev den här humoristiska dystopin, då hade hon extra roligt.
- Factfulness av Rosling, Rosling och Rosling-Rönnlund. Ett mästerverk i pedagogik. Alla borde läsa den.
- The girl on the train av Paula Hawkins och Kvinnan i hytt 10 av Ruth Ware. Två mycket ruggiga psykologiska thrillers med stort underhållningsvärde.
- Ich werde hier sein im Sonnenschein und im Schatten av Christian Kracht. Fullständigt vansinnig.

De jag var minst imponerad av under året:
- Farligt att förtära av Maria Lang. Eländes femtiotalssexism. Våpet Puck borde skickas på kurs i feministiskt självförsvar.
Tod in der Kaisergruft av Beate Maxian. Ett riktigt lågvattenmärke även för att vara en kommersiell hafsdeckare.
- Hawksmoor av Peter Ackroyd. Postmodernt slarv.
- Vad heter ångest på spanska? av Michaela von Kügelgen. Bortskämt överklassbarn dricker drinkar i Ecuador. Det är hela boken i sammanfattning, för författaren glömde lägga in någon slags handling eller intrig.
- Koka björn av Mikael Niemi. Mest för att jag vet att han kan ju så mycket bättre! Ett fall från högre höjd ger ett större plask.

Saturday, December 29, 2018

Mordet på Margaret Thatcher och andra noveller

Hilary Mantel visade sig vara en intressant bekantskap. Jag läste inte de kända historiska romanerna utan novellsamlingen The assassination of Margaret Thatcher and other stories.

Hon har en alldeles egen stil och skriver enkelt och rakt och väldigt elegant. Stilen passar perfekt för noveller men jag kan tänka mig att hon fixar tegelstenar utan problem också. Novellerna i den här samlingen är kärnfulla med omsorgsfullt utvalda detaljer. Det handlar om små ögonblicksbilder, vissa mycket hemska, andra lite sorgliga eller besynnerliga, vissa bara väldigt vassa beskrivningar av något hyfsat vardagligt som därmed förvandlas till extraordinärt.

Friday, December 28, 2018

Handbok i aktivism - gör't du också

Det finns folk som bara rycker på axlarna, släpper saker och inte försöker ändra på det som är fel i omgivningen. Och så finns vi aktivistsjälar, vi som inte kan låta bli att bita tag i saker och skaka dem rejält.

Jag kan naturligtvis inte bara tyst bläddra genom en kokbok som råkar göra reklam för biodynamisk odling.

Jag måste omedelbart göra ett försök till folkbildning av det på min blogg.

Men är jag nöjd med detta?

Nej.

Jag skickar därefter naturligtvis mejl till både författaren och hans förlag för att påpeka det hela, i hopp om att de rättar nästa upplaga.

Hittills har jag bara fått svar av författarens assistent som inte förstod någonting: "varför tycker du inte att Paul Svensson ska göra reklam för ekologisk mat, det är väl en bra sak?".

Jo, för att han INTE gör reklam för ekologiskt (= ett certifierat och konsumentsäkert garantimärke) utan för biodynamiskt som ju är hokuspokus och dumheter av typen "istället för gödsel gräver vi ner en husdjursskalle fylld med ekbark när planeten mars står i en viss position". Jag tänker att när ens eget namn ska vara ett värdefullt varumärke, då skulle en kanske vilja vara lite försiktig med vad som förknippas med detta varumärke. Vill en till exempel att det förknippas med antivaccinsekten kring Saltå kvarn? Eller vill en kanske att folk tänker på god mat, inte på new-age-knas när de hör ens namn?

Paul Svensson är i gott sällskap, jag mejlväxlar också på regelbunden basis med allt från min lokala ICA-butik till hovet (som aldrig svarar - ner med monarkin!).

Tydligen gör inte alla så här, men det tycker jag att ni borde. Hur ska något bli bättre om ingen försöker förändra det som är dåligt? Kanske borde jag lägga den här energin på något större, kanske att engagera mig politiskt. Men tills vidare fortsätter jag vara aktivist på deltid.

För övrigt anser jag att Horace borde avgå.

Thursday, December 27, 2018

Ett lite udda författarnamn

Om du är på jakt efter roliga poddar att lyssna på, prenumerera på No such thing as a fish. Det är teamet som gör faktaresearch till BBC-programmet QI som en gång i veckan gör poddradio av de roligaste/bästa udda faktasnuttarna de har hittat. Som till exempel: det första djuret att segla runt jorden var en get, det påstods en gång finnas en mussla som kunde vissla hela Yankeedoodle och Australiens första polisstyrka bestod av de fångar som hade skött sig bäst på sistone.

Det är klurigt, det är lärorikt och det är väldigt roligt att lyssna på.

Teamet ger också ut en årsbok med årets bästa fakta, och jag ville gärna ha tag i ett exemplar som julklapp till min livspartner. Det var inte helt enkelt.

Jag: Jag skulle vilja ha Book of the year 2018, tack.
Bokaffärsbiträdet: Jaha, och vilken är det då?
Jag: Nej, den heter så!
Bokaffärsbiträdets ena ögonbryn åker upp.

Bokaffärsbiträdet: OK, så vem är författaren då.
Jag: No such thing as a fish.
Bokaffärsbiträdet: Ursäkta?
Jag: Ja, det är No such thing as a fish som står som författare.
Bokaffärsbiträdets andra ögonbryn åker upp.

Bokaffärsbiträdet: Det här är ett lustigt skämt som jag inte går på.
Jag: Nej! Jag lovar! Den här boken finns, kolla! [visar googling på telefonen]
Bokaffärsbiträdet: Jag vill ha ett ISBN-nummer.
[får ISBN-numret]
Bokaffärsbiträdet: Det var som tusan. Gå och titta på humorhyllan.

Och där stod den! Hurra för Waterstones, de är pålitliga, även om deras personal ibland är lite väl misstänksam. Eventuellt på goda grunder.
Ps. boken är nästan lika rolig som podden.

Tuesday, December 25, 2018

Finns det hjärterum

Det finns många skickliga Saror. Till exempel Sara Lövestam.

Jag läste sista delen i deckarserien om Kouplan: Finns det hjärterum. Hur ska en beskriva den? Kanske som en mysdeckare med en gnutta sting.

Kouplan är privatdetektiv med många hemligheter. Han har nu fått så mycket stabilitet i tillvaron att han kan börja leta efter sin familj som han varit skild från under många år, genom väldigt tragiska omständigheter. Dessutom behöver han hämnas på en TV-kock och en kebaboligark samt hitta trygga boenden åt alla sina papperslösa vänner. Såna där små utmaningar, ni vet.

Det är trevligt, det är lite lagom spännande, det är en smula Jönssonliganplaner fast med udd och det är ett mycket efterlängtat lyckligt slut. Hurra för Kouplan! Om det nu är hans riktiga namn.

Monday, December 24, 2018

God jul!

Hälsningar från en stuga nära ett skidspår! Här sitter vi och har det bra, och Tassahunden fick också en bok i julklapp i år.
Hon vet inte om hon ska vara glad eller lite nervös över presenten...

Sunday, December 23, 2018

Sara Danius största fan är inte en spamrobot

...för det är ju JAG som är Sara Danius största fan! Eller i alla fall någonstans i topp tio.

Kommer du ihåg att jag nyligen berättade om Kalle Linds bok 88 böcker du inte behöver läsa? Sara Danius kåserisamling Husmoderns död och andra texter hade kanske kunnat heta "88 böcker du behöver läsa". Det är en bok som är kusin till Kalle Linds bok, fast på sju ljusår högre nivå.

Sara Danius skriver små texter om väldigt litterär litteratur. Och hon gör det så bra. Hon kan så mycket och har så mycket att dela med sig av! Det är superintressant, ganska tungläst och väldigt imponerande. Om hur Stendhal och Proust använder beskrivningar av mode på olika sätt, om hur George Sand egentligen skrev en slags folksaga och om hur litteraturkritikernas förväntningar på Simone de Beauvoir präglats av att hon var en kvinnlig författare snarare än av att hon var en kvinnlig författare.

Jag tror bestämt att jag har hittat ytterligare en intellektuell i klass med Lena Andersson. Sara Danius är genial!

Men det var sannerligen inte en lättläst essäsamling.

Friday, December 21, 2018

Hurra för biblioteket!

Första anhalt på första jullovsdagen: biblioteket.
Tror ni detta räcker för en veckas skidsemester plus en knapp vecka till i stugan?

Thursday, December 20, 2018

Den nya husmanskosten

Paul Svenssons kokbok Den nya husmanskosten är snygg och smart. Den är en inspirationsbok för att dels minska matsvinnet och dels sätta grönsakerna i fokus. Recepten är upplagda som tvådagarsprojekt: först ett recept för dag ett, sedan ett annat recept med tips på vad du kan göra dag två med resterna. Huvudingredienserna är klassiska och lite förbisedda grönsaker som kål, rotsaker, lök, etc, fast lagade på nya sätt och med ny touch. Köttet är tillbehör, inte huvudperson. Jag blir genast sugen på att prova att ugnsbaka ett vitkålshuvud.

Högt betyg! Med undantag förstås för den lilla biodynamiska fadäsen (som ni för övrigt inte har hört om för sista gången, to be continued).

Wednesday, December 19, 2018

Nu får ni väl ge er

Men kära Katarina Frostensson,

när någon har gjort en rejäl tabbe (säg: läckt hemligstämplad information till en notoriskt opålitlig man) då är det i vanliga fall inte denna någon som ska få ersättning av dem den tabbat sig mot utan precis tvärtom.

Det är alltså inte Svenska Akademien som ska betala dig för att du slutar utan snarare så att du borde ersätta en del av de belopp som betalats ut till ditt företag genom jäviga beslut. Kunde också vara rimligt med en ursäkt.

Ta gärna med dig Horace när du går.

Tuesday, December 18, 2018

Célanire med skuren hals

Nordiska bokklubben läste Célanire cou-coupé (ungefär "Célanire med halsen avskuren") av Maryse Condé från Guadeloupe.

Huvudpersonen Célanire kommer till Elfenbenskusten under 1900-talets första år. Hon gör underverk, förvandlar ett nergånget barnhem till en mycket ambitiös skola och hon erbjuder en fristad för alla kvinnor som vill undkomma sina misshandlande män. Dessutom ger hon sig på den lokala sedvänjan med könsstympning av flickor. Män och kvinnor blir handlöst förälskade i Célanire, men samtidigt växer ryktet om att hon är en häxa... Célanire döljer ett stort ärr på halsen, någon försökte mörda henne när hon var spädbarn. Och hon har ett högre mål i livet, nämligen att hämnas på alla som var inblandade i den händelsen.

Det är magiska inslag blandade med radikal feminism. Helveteshundar som kallas upp ur ingenstans blandat med HBTQ-teman och kritik av rasism, religion och vidskepelse. Mycket lämnas till läsarens tolkning. Är det Célanire själv som kan anta olika skepnader? Det är knappast en slump att alla som går mot hennes vilja dör under makabra omständigheter.

Célanire är inte en älskvärd karaktär. Hon är ståtlig, imponerande och skrämmande. Det är svårt att veta om hon är en skurk eller hjälte eller lite av varje.

Högt betyg!

Sunday, December 16, 2018

Ordbanken: mittfilsbandit

Vi har just klarat av den sjuttonde körningen på sträckan mellan Uppsala och Bryssel. Vi börjar bli luttrade nu och kör inte längre fel i motorvägsavfarterna vid Venlo.

Generellt är det så trevligt att komma in i Sverige och den lugna och trygga svenska trafiken, men det finns en sak i svensk körstil som gör mig fullständigt galen: mittfilsbanditerna.

Ja, jag vet. Det är typiskt svenskt att vara så väldigt lagom. Den gyllene medelvägen. Alla vill vara i mitten. Ingen ska sticka ut åt något håll.

Men, lystring allmänheten! Detta gäller inte på trefilig motorväg!

Det är av uppenbara skäl totalförbjudet att köra om någon på insidan. Om du ligger i mittenfilen när högerfilen är tom, då stjäl du alltså en hel fil. Du förvandlar hela motorvägen till tvåfilig, för ingen kan passera till höger om dig. Det är olagligt, det är dumt och du måste omedelbart sluta med det här beteendet. Du ska alltid köra längst till höger, i mån av plats.

(Om du kör om eller om högra filen är full, då får du förstås använda mittenfilen. Inte annars)
Var inte en mittfilsbandit
Om högra filen är tom, då svänger du dit!

Friday, December 14, 2018

Mitt största fan är en spamrobot

Hela sommaren och hösten har bloggen fått en strid ström av glada tillrop från en spamrobot som letar efter bloggar som släpper igenom kommentarer utan kontroll.

Mitt stora fan "Anonymous" skickar mig fina komplimanger som till exempel de här:
The clearness in your post is simply great and i [sic!] could assume you are an expert on this subject.
It's awesome to go to see this web page and reading the views of all mates regarding this paragraph.
 I really like it when people come together and share views.
(Vad gäller den sista: ja, det måste vara något du som datoralgoritm blir lite avundsjuk på, förstås).

Smickrande och underhållande, men tyvärr måste jag erkänna att detta ju inte är något annat än ett massutskick av färdigproducerade kommentarer från någon trollfabrik. Om jag skulle släppa igen dem skulle nästa våg innehålla länkar till vad det nu är Anonymous vill sälja/boosta/angripa.

Men nix, gubbe lilla! Så enkelt går det inte...

Wednesday, December 12, 2018

Hälsningar från Geneve

Här sitter jag hela veckan i FN-möten i Geneve!

Schweiz har många litterära kopplingar men jag känner mest till de tysktalande: nobelpristagaren Carl Spitteler, absurda ordkonstnären Christian Kracht, politiska satirikern Friedrich Dürrenmatt och förstås Thomas Manns mångordiga opus Bergtagen.

Enbärsspriten genever låter ju som om det kommer härifrån men det är falsk marknadsföring - det är faktiskt en holländsk uppfinning och användes för att peppa/bedöva holländska soldater inför de förfärliga skyttegravskrigen, därav begreppet Dutch courage. Mary Shelley var däremot verkligen här vid vackra Genevesjön när hon fick idén till Frankenstein, och Jean-Jacques Rousseau föddes i staden.

En mycket känd Genevebaserad organisation är Henri Dunants Röda Korset, som gör massor av bra saker runt om i världen. Deras högkvarter ligger högt upp på kullen med ännu bättre utsikt över sjön än vad jag har från mitt mötesrum.

Bra gissat, Boktanken!

Tuesday, December 11, 2018

Biodynamiskt

Jag fick en jättefin kokbok i present nyligen och ska snart skriva mer om hur bra jag tycker den är, men måste först omedelbart reagera med lite bakgrundsfakta till följd av ett märkligt misstag i bokens inledning: Paul Svensson blandar som så många andra ihop ekologiskt med biodynamiskt.

Det är ett vanligt förekommande knep att sätta prefixet "bio" på något, för att alla ska tro att det är något bra.

Biodynamiskt är inte bra.

Biodynamiskt är en blandning av astrologiskt trams och blandat hokuspokus ur Rudolf Steiners mycket vilda fantasi. Rudolf Steiner är den mycket uppfinningsrika man som hittade på antroposofin. Han hade roliga idéer och mycket lite verklighetsuppfattning, men tyvärr gick en massa människor och fick för sig att det han drömde om nätterna var sanning och skulle implementeras på riktigt.

När det står att något har odlats biodynamiskt (dvs kommer från Saltå kvarn och ett litet fåtal andra galningar) betyder det nämligen att:
- det har odlats med "hänsyn till planeternas banor".
- istället för kompost och sånt så gräver man vid fullmåne ner rölleka instoppat i urinblåsan på en kronhjort (en redan död hjort, får en förmoda) på åkrarna.
- gödslingen består av små, små mängder kogödsel som har blandats ut med vatten som virvlas åt rätt håll så att vattengödslet blir "magiskt" och "räcker" till stora åkrar.
- istället för att använda bekämpningsmedel så fångas en mus när Venus står i Skorpionens tecken, du flår den (återigen: förhoppningsvis när den är död), bränner pälsen och strör ut askan efter pälsen runt grönsakslandet

Det som händer när en odlar länge på en åker utan att föra tillbaka näringsämnen är att jorden urlakas. Det vet alla normala lantbrukare. Kanske är det också därför som "biodynamiskt" säljs jämförelsevis dyrt, det är låg avkastning per kvadratmeter. Och alltså inte för att jorden odlas skonsamt utan för att det inte är ett vettigt kretslopp.

Förutom att det alltså är fullständigt bananas och de här stackars människorna snarare borde få psykologhjälp istället för starta-eget-bidrag.

Sunday, December 9, 2018

Resegåta: vart ska jag nu då?

Resdags nu igen!

Jag har inte blivit bergtagen även om det kanske känns som riskfylld trakt för just det. Dürrenmatt, Spitteler och Kracht är inte så bra ledtrådar för de kommer från en helt annan region i landet, det hörs ju på namnen.

Men ursprunget till begreppet Dutch courage kanske är en ledtråd till staden? Här föddes också Rousseau samt idén till Frankensteins monster, dock inte monstret själv.

Jag har rest hit för att delta i internationella förhandlingar, dock inte med korsfolket på andra sidan avenyn.

Var tror du jag har hamnat nu?

Friday, December 7, 2018

Vassa föremål

Gillian Flynn har mycket otäck fantasi men tusan vilka spännande böcker hon skriver. Jag läste Sharp objects, hennes debutroman och det var läsning så att tänderna skallrade (sic).

Unga journalisten Camille mår inte bra. Hon är inte snäll mot sig själv. Och inte blir det bättre av att hon skickas till sin gamla hemstad i södra/mellanvästra USA för att jaga ett scoop om mördade barn. Camilles mamma och halvsyster (knarkande trettonåring med mycket speciellt dockhus som hobby) är nämligen inte riktigt som andra.

Det är som en deckare fast inte enligt standardmallen! Morden händer  där i bakgrunden och ger ett mysterium som visar sig inte vara det huvudsakliga mysteriet i berättelsen.

Det är hemskt, det är läskigt, det är krypande obehagligt och väldigt svårt att lägga ifrån sig.

Wednesday, December 5, 2018

Ödlehjärnan ställer upp som statsministerkandidat

Ödlehjärnan: TILL OCH MED JAG FATTAR JU ATT DET HÄR ÄR LÖJLIGT.

Intellektet: Och till och med jag blir jätteirriterad och frustrerad över hur korkade och envisa alla är.

Ödlehjärnan: SKA VI FIXA DEN DÄR REGERINGEN SJÄLVA ISTÄLLET, VAD SÄGER DU.

Intellektet: Ja, det kan ju knappast bli sämre än när de där tjurskalliga treåringarna till partiledare får ha hand om saken!

Monday, December 3, 2018

Baby its cold outside so I'll call you a cab instead of forcing you to stay

Äntligen!

En lokal radiostation i Cleveland i USA har tagit bort äckliga gamla tjatvåldtäktsjulsången "Baby it's cold outside" från sin spellista.

Vilket naturligtvis lett till att en massa gamla fåntrattar klagar och "rasar" på nätet eftersom ingenting någonsin får förändras och vi har ju spelat den här finfina våldtäktssången varje jul sedan fyrtiotalet så vad är det för PK-påhitt att den nu ska tas bort?

Tja, ibland upptäcker mänskligheten att gamla traditioner var rätt korkade och så slutar vi med dem. T.ex. att borra hål i huvudet på folk med huvudvärk, att tömma pottor direkt på trottoaren eller att kasta kvinnor i sjön för att kolla om de är häxor. Det kallas utveckling. Nu börjar utvecklingen komma ikapp traditionen att spela sånger om tjatvåldtäkt inför jul.

Jag gillar utveckling. (och tack Boktanken för tipset!)

Saturday, December 1, 2018

Finbesök från Sverige

...som dessutom både hade med sig en fin bokpresent och senaste numret av Agent X9! Vilka fina vänner en har.