Thursday, November 29, 2018

Drömdiktatur och albansk dystopi

Most awesome bokklubb läste Ismail Kadare, albansk författare och regimkritiker. När The palace of dreams, Drömmarnas palats, kom ut 1981 blev den tämligen omgående bannlyst av kommunistregeringen.

Huvudpersonen Mark-Alem får ett toppjobb som drömtydare i det enorma drömpalatset, en statlig myndighet som sorterar, tolkar och arkiverar alla människors drömmar. En enorm stab av tjänstemän försöker finna sanningen om landets tillstånd genom att kontrollera drömmarna. Varje vecka väljs en dröm - och dess tolkning - ut som en nyckeldröm som sedan får konsekvenser för politiken. Mark-Alem blir, utan att först förstå det, en liten viktig kugge i en stor process som inte går att stoppa när den väl kommit i rullning.

Drömministeriet liksom hela imperiet styrs med hjälp av rädsla, kontroll och hot. Den som har råkat drömma något som tolkas statskritiskt får betala dyrt. Diktaturen styrs med hjälp av en jättebyråkrati. Tankarna går till Stasi, till nazismen på trettiotalet, till kommunistdiktaturerna bakom järnridån. Albanien var ju en av de diktaturerna och Kadare sätter fingret precis på den ömma punkten.

Det är mycket intressant läsning! Mörkt och mardrömslikt. Läs Kadare.

Wednesday, November 28, 2018

The owls are not what they seem

Ibland orsakar popkulturen oväntade korsreferenser i ens hjärna. Vem hade anat att Ismail Kadares politiska allegori The palace of dreams skulle visa sig vara en parafras - eller kanske förlaga - till Twin Peaks?
Mer om denna mångbottnade roman imorgon...

Monday, November 26, 2018

Plötsligt läser jag så mycket om gödsel

Det finns så mycket intressanta fakta om grisskit. Jag ska idag iväg och tala på en konferens  om syrabehandling av gödsel, ett litet trick som de danska grisbönderna vill sälja in som jättebra för att minska utsläppen av ammoniakföroreningar.

För min del tycker jag det låter onödigt tillkrånglat och jag kommer kräva de goa lantmännen/-kvinnorna på besked om alla säkerhetsåtgärder de tänker ta till för att inte syran ska orsaka skador på djur och människor, för att de inte ska försura jordarna, för att inte näringen ska läcka ut i havet istället för i luften, etc, etc.

När det dessutom finns ett väldigt enkelt och mycket effektivt alternativ för att uppfylla alla miljö-, säkerhets- och djurhållningsregler: sluta ha enorma industrifarmar och föd istället upp glada grisar på små gårdar, med halm i boxarna, stora hagar och god ventilation. Då sjunker ammoniakföroreningen per gris betydligt.

Det vet jag, för jag har läst orimliga mängder studier med gödselrelaterad statistik på sistone.

Och du konsument: du köper väl inte det osannolikt billiga grisköttet? Det är billigt av en anledning. Om du ska äta fläskkött, ät svenskt ekokött, helst närproducerat på en gård där du vet att grisarna har det bra. Hellre äta dyrt men bra kött och äta det mer sällan än att äta billigt snuskkött till vardags.

Sunday, November 25, 2018

En liten stad i Tyskland

John le Carré, spionromanernas mästare, har bland annat skrivit en lite udda variant i genren: A small town in Germany, från 1968.

Bakgrundskulissen är det oroliga 60-talet i Tyskland samt Storbritanniens första försök att bli medlem i dåvarande EG. Medlemsskapsansökan ska snart behandlas under ett känsligt möte i Bryssel. Men brittiska ambassaden i Bonn skickar ut ett nödrop - en lokalanställd man har försvunnit med extremt känsliga dokument som kan sabotera hela processen! Dessutom är det studentupplopp på gatorna och en nynazistisk rörelse som försöker ta tillfället i akt. Alan Turner, sexmissbrukande skitstövel som istället skulle behöva skickas till psykolog, får uppdraget att åka till Tyskland och hitta den förlupne mannen och dokumenten i tid.

Det är inte en vanlig actionfylld spionroman - det här är ett psykologiskt drama som utspelar sig i dialoger mellan bulldozermachon Turner och olika karaktärer på ambassaden. Sakta tecknas porträttet av den försvunne Leo Harting.

Jag gillar den lågmälda tonen, det svårgenomträngliga språket och allt som antyds mellan raderna. Det är inte helt lätt läsning, men spännande utan att vara stereotypt rafflande. Kvinnoporträtten är usla och le Carré missar som vanligt bechdeltestet med hästlängder. Ändå: högt betyg.

Friday, November 23, 2018

Den svarta fredagen

Mitt bästa tips för dagens nymodiga konsumtionshögtid är det här: gå till biblioteket istället.

Behöver du verkligen en ny frän top till samlingen kläder du knappt använder? Nej, men du behöver läsa Lotta Lotass vansinniga romanexperiment Den svarta solen. Ta på ditt mest öppna sinne och läs! I vilken ordning som helst.

Behöver du verkligen verkligen en ny köksmanick som du kommer att använda två gånger? Nej! Men du behöver Edgar Allan Poes små gotiska rysarnoveller, till exempel Den svarta katten.

Och du behöver knappast ytterligare en käck inredningsdetalj med katter på. Det du behöver, det är att gå till biblioteket och helt gratis låna Tintinalbumet Det svarta guldet. Dupontarna kan få vem som helst på bättre humör, helt utan shoppinghysteri!

Thursday, November 22, 2018

Etisk rensning

Jag stötte på en gammal bekant häromdagen nere bland demonstranterna på stora torget.

-Men gubben Pettson, utbrast jag häpet. Står du här och kampanjar för "bevara Sverige svenskt", hur kommer det sig?

-Ja, någon måste ju göra det, förklarade Pettson. Han lirkade försiktigt loss katten ur banderollen och fortsatte: Du ser ju hur det går utför med det här landet. Det är mycket tal om svenska värderingar men ingen törs säga som det är: att en stor del av den södra landsänden inte längre följer dessa värderingar. De håller helt enkelt på att bli alldeles osvenska.

-Hur menar du, osvenska?

-Det är rasism och intolerans och jamsa med Babiandemokraterna utan att ta ansvar för konsekvenserna. Osvenskt! Och det är blocköverskridande, är det. Titta på skånemoderaterna, skåneliberalerna, skåne-SSU. Vi måste göra något åt det här, annars är det ute med det goa, rara, pannkakstårtiga Sverige vi har kunnat vara så stolta över.

-Oj oj, det låter verkligen inte bra. Så det är därför ni står här med plakat med texten "Självständighet nu"?

-Ja precis! Vi vill att Blekinge och en bit av skånska slätten blir en självständig stat, och så tar vi lite etisk rensning på det och flyttar hit de goda krafterna och skickar dit alla nazistsympatisörer. Så kan de ha en liten mysig åsiktskorridor för sig själva, utanför EU såklart. Vi kan bygga en mur runt dem också, jag har gott om verktyg ute i boden.

-Hm, ja du låter ju övertygande... Vill du ha hjälp att hålla den där banderollen?

Tuesday, November 20, 2018

Mikael Niemis oväntade väckelsedeckare

Koka björn av Mikael Niemi har fått mycket uppmärksamhet. En säregen roman som är någonstans mittemellan hårdkokt deckare och romanformsbiografi över väckelseprästen Lars Levi Laestadius och hans härjningar i övre Norrland under artonhundratalet.

Laestadius, genom boken enbart kallad "prosten", plockar upp en ung samisk pojke och gör honom till sin John Watson. När en piga försvinner ute i myren är det prosten och Jussi som vägrar tro på historien om en slagbjörn. Istället hittar de pigans våldtagna och döda kropp och säkrar rättsteknisk bevisning med mycket gammaldags metoder (bland annat med hjälp av diverse näsdukar och ett potatisland). Men byborna och länsman är inte så lätta att övertyga. Klart det är en björn! Nu blir det björnjakt! Märkligt nog fortsätter attackerna även efter att björnen har klubbats ihjäl. Prosten måste fortsätta sitt detektivarbete, bland nyfrälsta gummor och misshandlade samebarn.

Jag är inte särskilt övertygad, det är för mycket spott och blod och råa överdrifter för min smak. Jag förstår inte heller poängen med de instuckna mellankapitlen med presenstempus, är de inlagda för att förbrylla läsaren?


Hundskadeindex: mycket grovt våld mot två hundar och flera björnar.

Monday, November 19, 2018

Ett par ord om Brexit (eller: varför De Gaulle hade rätt)

Det talas mycket om Storbritanniens förestående magplask ut ur det europeiska samarbetet, men låt mig också påminna om hur det gick till när de en gång i tiden gick med.

1963: Storbritannien ansöker första gången om EU-medlemskap ("å schyrra, kan inte vi få vara med i er klubb?"). De får avslag, framför allt tack vare franska presidenten De Gaulle som konstaterar att brittisk lag och ekonomi är inkompatibel med resten av Europa.

1967: Storbritannien ansöker för andra gången om EU-medlemskap ("jomen snälla vi kan väl få vara med, vi ska vara jätteduktiga medlemmar, lovar!"). De Gaulle lägger in nytt veto och pekar bland annat på att Storbritannien fortfarande ser sig som ett överlägset imperium, inte som jämlik part i ett paneuropeiskt samarbete.

1969: De Gaulle avgår som president och Storbritannien slänger in en tredje medlemskapsansökan ("vi vill vara med i EU! Vi vill!").

1973: Efter förhandlingar och granskning och ett avtal som alla sidor är nöjda med träder Storbritannien in som medlem i den europeiska gemenskapen.

1979: Margaret Thatcher slår handväskan i bordet och utbrister "I want my money back" [sic]. Resten av EU går med på att ge dem en enorm rabatt på EU-medlemskapsavgiften. Denna rabatterade avgift betalar de inte alltid in. De tackar däremot aldrig nej till att få utbetalningar från EU, till exempel via jordbruksfonden.

Så vad är det som händer just nu? Ungefär det här: Storbritannien vill väldigt gärna fortsätta handla med EU och ha kvar fördelarna med samarbetet, men vill inte följa resten av reglerna. Det är handeln och tullarna framför allt längs nordirländska gränsen som är knäckfrågan. Det kan finnas en "hård" eller en "mjuk" gräns mellan EU och Storbritannien. 

En hård gräns innebär kontroll och tullklarering av varje vara som passerar gränsen, eftersom reglerna för produkter är olika på de olika sidorna. Exempel: inom EU måste kött vara kontrollerat för t.ex. salmonellasmitta, det måste vara ursprungsmärkt och djuren måste ha skötts på ett värdigt (nåja) sätt. Eftersom alla EU-länder går med på detta och det görs inspektioner överallt, kan man sälja EU-producerat kött väldigt enkelt inom hela europeiska marknaden. Om Storbritannien inte längre vill binda sig till samma regler kommer deras kött inte lika enkelt kunna passera in i EU utan varje köttlast ska stannas och pappren kollas för att se att den som vill exportera till EU kan bevisa att den följt EU-reglerna.

En mjuk gräns där kontroller och tullklarering inte behövs är bara möjlig om Storbritannien skriver på ett avtal och förbinder sig att följa EU:s minimiregler för produktsäkerhet, miljökrav, etc.

Det finns alltså följande alternativ:
1. En hård gräns runt hela Storbritannien. Nordirland skärs av från resten av Irland. Sannolikt resultat: uppblossande konflikt på Nordirland. Höjda priser på importerade varor i Storbritannien. Detta är alternativet vi får med ett avtalslöst Brexit.
2. En mjuk gräns mellan Irland och Nordirland, hård gräns mellan Nordirland och resten av Storbritannien. Sannolikt resultat: gradvis avknoppning av Nordirland från Storbritannien. Höjda priser på importerade varor i Storbritannien.
3. En mjuk gräns mellan EU och Storbritannien. Sannolikt resultat: handel och utbyten kan fortsätta friktionsfritt utan större förändring jämfört med idag. Brexitörerna kommer att klaga högljutt.

Den mjuka gränsen är stommen i det Brexitavtal som just nu är på bordet. Det är inte populärt bland brittiska politiker. Många av dem lever istället i en drömvärld där de tror att de kan få EU-fördelarna utan att betala för det. Det kommer inte att hända.

Vad EU är helt på det klara med är nämligen detta: det är inte EU som förlorar på Brexit. De Gaulle hade rätt.

Sunday, November 18, 2018

Dubbelhund

Det blir inte mycket lästid den här veckan, jag har lånat en extrahund. Nu har jag både en stor och en liten!
Tassa (liten) och hennes morbror Jipod (stor)

Saturday, November 17, 2018

Nyckelöga

JAG HAR LÄST EN ROMAN PÅ NEDERLÄNDSKA!

Jajamen, alltihop, från sida ett till sista sidan. Och jag begrep hela handlingen om än inte varenda ett av orden. Detta är ett litet steg för mänskligheten men ett stort kliv för mig.

Boken heter Sleuteloog, "Nyckelöga" och är skriven av Hella S. Haasse. Den handlar om Indonesien under slutet av det nederländska kolonialstyret. Två unga kvinnor med europeisk bakgrund växer upp i ett Jakarta som förändras - självständighetskampen drar igång. De lever sina liv i lyx och trygghet, med indonesiska tjänare omkring sig. Sextio år senare kommer minnena tillbaka för den ena kvinnan när hon försöker hitta nyckeln till den kista där alla fotoalbum och dagböcker varit undangömda under decennier av förnekelse.

Temat var intressant, handlingen var sisådär, men bedriften att klara det på ett nytt språk var en enormt viktig milstolpe för mig.

Thursday, November 15, 2018

Ode till simultantolkarna

Det finns en yrkesgrupp som de flesta knappt ens kommer i kontakt med, men som är bland mina största hjältar: simultantolkarna.

Jag jobbar i en internationell miljö och är ofta på möten med tolkning. Via hörlurar får vi direktöversättning av vad talaren just nu säger på ett helt annat språk. Det är otroligt imponerande. Särskilt i EU-sammanhang där samma tolk ofta översätter från en 5-6 olika språk (alltid från andraspråk till sitt eget modersmål).

När någon talar på ett lite udda språk - säg litauiska - är det förstås inte säkert att det sitter någon som förstår detta i alla de andra tolkbåsen. Då tolkar en från det litauska båset till engelska och de andra tolkarna översätter därifrån. Det betyder att om en litauisk talare drar ett skämt så skrattar publiken i tre omgångar: först de som lyssnar på originalspråk, strax därpå de som lyssnar på engelska, och sedan de som lyssnar på ett tredje språk.

Och det är inte som i viskleken utan i de allra flesta fall kommer informationen igenom nästan helt korrekt. Undantaget är den svåraste tolkningen, från tyska till engelska. Där missas det ibland, eftersom tolken måste hålla hela resten av meningen i huvudet i väntan på verbet på slutet...

Jag lyssnar på original när jag kan, det vill säga på engelska, franska, tyska och svenska. En rolig sak jag har upptäckt är att mina anteckningar då blir väldigt blandade. Jag antecknar på engelska om jag har lyssnat på engelska men antecknar på svenska från tyska och franska! Det bara blir så.

Om du någon gång får chansen att kliva in i ett internationellt mötesrum, titta noga på de mörktonade glasbåsen längs väggarna och vinka vänligt till superhjältarna som sitter där inne!

Wednesday, November 14, 2018

Kvinnan på tåget

Paula Hawkins är författaren bakom storsäljaren The girl on the train, som också blivit film. En välskriven och spännande bladvändare.

En kvinna tågpendlar från en förort in till London, samma tid varje dag. Vid en av stoppsignalerna betraktar hon några hus och fantiserar om personerna som bor där och som hon skymtar dagligen från tågfönstret. En dag ser hon något oväntat och upprörande. Dagen därpå kommer hon hem blodig och minns ingenting av de senaste timmarna. Hon måste försöka lista ut vad det var som hände. Steg för steg tas läsaren närmre sanningen, via många luriga vändningar.

Det är skickligt gjort! Sorgligt, hemskt och mycket bra läsunderhållning.

Sunday, November 11, 2018

Jour d'Armistice

Idag är det hundra år sedan första världskriget slutade. Det är en stor händelse här nere i Europa! Jour d'Armistice - vapenviledagen - är en viktig helgdag i Belgien och det kommer att vara ceremonier och klockringningar runt om i landet och antagligen i alla grannländer.

På den elfte timmen den elfte dagen i den elfte månaden tystnade vapnen i Europa.

Det är så en får gåshud.

Fred är en större sak för dem som faktiskt har levt genom krig. Krigens närvaro är så stark här i Belgien - hela landskapet är präglat av historien. Vi gjorde en liten bildningsresa i våras och besökte den del av Flandern där första världskrigets skyttegravar var som tätast, djupast och dödligast. Fält efter fält med vita kors och vita stenar markerar fortfarande alla tiotusentals gravar efter stupade soldater. Många namnlösa, många knappt mustaschmogna. Staden Ypres jämnades fullständigt med marken, svartvita foton av grushögarna påminner om bilderna från de senaste åren i Syrien. Det är mäktigt och sorgligt och vi hoppas att det aldrig, aldrig händer igen här i Europa.
En av de skyttegravar som bevarats som historiskt monument. Det går att gå ner och vandra i den klaustrofobiska gången och tänka sig leran, kylan, hungern och de vinande kulorna.
Ett av många, många gravfält med rad efter rad av vita kors eller stenar.

Saturday, November 10, 2018

Matematiska universum och skrävelpellar

Max Tegmarks självbiografi, förlåt, faktabok Vårt matematiska universum, har tagit mig lång, lång tid att komma igenom.

I ärlighetens namn har jag dessutom hoppat över en del av kapitlen när det blev alltför tradigt.

Det började jättebra med intressant bakgrundsgenomgång av vad vi vet om rymden och världen och framför allt: hur vi vet det. Jättespännande! Fortsatte med teoribildningar kring universums utveckling och framtid och huruvida det finns ett eller flera parallella universum/multiversum. Jag har lärt mig om gluoner och uppåtkvarkar och om vågfunktionerna som är stommen i kvantfysik. Utan att vara naturvetare har det gått hyfsat lätt att följa med i Tegmarks beskrivningar, även om jag inte begriper/köper allt han skriver.

Det som varit segt och tråkigt och tvingat mig att hoppa över flera stycken är inte det populärvetenskapliga, inte ens när det gick långt bortom min fattningsförmåga och blev komplett flumabstrakt. Det som är fullständigt outhärdligt är det ständiga namndroppandet, det oändliga självförhärligandet och alla helt onödiga avstickare med opåkallade beskrivningar av personen Max Tegmark. Framför allt: eftersom dessa stycken beskriver en riktigt egoistisk skitstövel (oavsiktligt, antar jag - gissningsvis ville han beskriva sig själv som en cool rebell men det gick fel). Jag hoppas att Tegmark egentligen bara är hälften så arrogant som det verkar när en läser hans bok.

Den som har mer tålamod med skrävelpellar än vad jag har kan antagligen bortse från det självbiografiska - då är det intressant läsning. Om än inte alltid helt övertygande.

Thursday, November 8, 2018

Prag!

Milan Kundera (Varats olidliga lätthet) var visserligen från Brno, men han var i alla fall tjeck. Bättre ledtrådar var förstås Pragfödda författarna Petra Hůlová (En plastig trea), Jaroslav Seifert (nobelpristagare och poet) samt Franz Kafka (knasigt geni). Kanske någon också löste gåtan med hjälp av Umberto Eco och Begravningsplatsen i Prag?

Det blev ingen giraffspaning den här gången (blink blink H) men vi har pratat smutsig luft tills jag är nästan snurrig. Nu: på flygplatsen och på väg tillbaka till precis lika förorenade Bryssel. 

Wednesday, November 7, 2018

Factfulness

Nordiska bokklubben läste Roslings Factfulness. En liten pedagogisk pärla med massor av grundläggande källkritikkunskap. Läs den!

Inte minst för alla intressanta grafer och fiffiga illustrationer.

Bekämpa din inre akutinstinkt! Läs Hans Rosling genast! Eller imorgon när du har tänkt efter.

Tuesday, November 6, 2018

Resegåta: vart är jag på väg?

Folk förknippar kanske mitt byråkratjobb med Kafka, men resmålet idag är ännu starkare kopplat.

Hůlová, Seifert och Eco är också bra ledtrådar. Fast kanske olidligt lätta?

Jag ska ägna två dagar åt att diskutera luftkvalitet och kanske framför allt: hur ska land X få ner utsläppen från biltrafiken och kolindustrin så att färre människor dör till följd av den dåliga luften.

Vart är jag på väg, tror du?

Tematrio: läskigt

Lyran har halloweenfeeling och har "läskigt" som veckotrions tema. Lätt som en plätt!

Jag tycker att alla ska läsa Bram Stokers Dracula, den är så härligt gammalmodig och romantisk men isande otäck. Särskilt den galne fången som börjar samla spindlar för att äta.

Det är få böcker jag lägger ifrån mig på grund av läskigt eller otäckt, men Nina Bouraouis Förbjuden betraktelse om en flicka inlåst i en patriarkal och våldsam gruppkultur, den var tung att läsa. Tonårsuppror, fast med brutna revben som pris att betala.

Men läskigast av allt är Johan Rockströms Den stora förnekelsen om vad som håller på att hända med vårt klimat. Är din semesterresa till Thailand verkligen värd att smälta istäcket och göra stora delar av världen obebolig för? OK, men klaga då inte när extremväder gör maten dyrare, när klimatflyktingar tvingas komma till oss för att söka skydd och de gulliga tigrarna dör ut.

Saturday, November 3, 2018

Guess who?

En man vaknar upp i ett hotellrum, handklovad till sängen. Ytterligare fem okända personer ligger utslagna runt om i rummet. När de kvicknat till upptäcker de raskt tre saker: 1) de är inlåsta, 2) det ligger ett lik i badrummet, 3) de har fått ett meddelande från den onda boven: ni kommer inte bli utsläppta förrän ni listat ut vem av er som är mördaren. Ni har tre timmar på er, sedan dödar jag er.

Krystat, tillkrånglat och osannolikt - javisst! Det går ju knappt att få till låsta-rummet-thrillers utan att ta sig ganska kreativa friheter. Om en accepterar konceptet och inte granskar skarvarna för noga blir det bladvändande och underhållande psykologiskt drama. Mestadels väl genomfört med lagom korta tillbakablickar som gradvis avslöjar huvudpersonens bakgrund och ledtrådar till mördarens motiv.

Det jag däremot blir less på är det tröttsamt manliga perspektivet och det onödiga vurmandet för den stereotype "loveable bastard" som i verkligheten inte är det minsta älskvärd utan en eländes sliskpelle som borde förpassas till den litterära soptunnan.

Boken heter Guess who och är Chris McGeorges debutroman. Passar bra för en slapp dag i soffan.

Thursday, November 1, 2018

Bakom varje fönster...

Det visade sig att novellsamlingen (?) Bakom varje fönster bor ett hjärta av Soheila Fors inte alls handlade om hungriga hundar, som Tassa trodde.

Det är istället en samling berättelser från invandrarkvinnor som av olika anledningar tvingats söka skyddat boende. Tio berättelser om patriarkala strukturer, barnäktenskap, misshandel och ojämställdhet.

Några saker är väldigt viktiga att hålla i huvudet under läsningen: 1) Alla kvinnor ur alla icke-svenska kulturer drabbas inte av hedersvåld. Det finns också många lyckliga och jämställda kvinnor med annan bakgrund. 2) Det finns många s.k. "helsvenska" kvinnor som blir precis lika slagna av sina "helsvenska" män. samt 3) Men de fall som beskrivs i den här boken finns tveklöst och får inte bli osynliggjorda i rädslan för att folk inte förstår 1 och 2 utan gör rasistiska tolkningar av fallen istället för att se varje enskilt fall för vad det är: en kriminell handling. Varje människa, oavsett bakgrund, har rätt att leva i trygghet och frihet.

Berättelserna är starka och sorgliga men inte bara med olyckliga slut. Jätteintressant med analys av gruppkulturer och vad de får för följder. Boken hade visserligen behövt en rejäl korrläsning och redigering, men den är ändå viktig och rätt bra läsning.