Wednesday, October 31, 2018

Arkiveringsdag på jobbet

Jo, jag har naturligtvis en bokhylla på jobbet också. Jag hittade böckerna efter att ha slängt en hel tunna full med min företrädares gamla papper ur hyllan (eufemism för städning: vi hade "arkiveringsdag" i hela departementet).
 Längst ner under dokumenthögarna fanns de här pärlorna med lockande titlar som Modelling and mapping the impacts of atmospheric deposition of nitrogen and sulphur.
Ooo, en sådan bladvändare... (bara halvt ironisk!)

Monday, October 29, 2018

Tematrio: sjukdomar

Så passande att Lyran har trio på temat sjukdomar och skador, nu när jag traskar omkring med ett nyborrat knä (fast idag har jag friskförklarat mig och kastat kryckorna, någon måtta får det väl vara på konvalescensen).

Jag gissar att andra kommer välja Pesten och Kärlek i kolerans tid så jag drar åt det lite mer indirekta:

A spot of bother av Mark Haddon handlar om en mycket hypokondrisk man. En MYCKET hypokondrisk en! Det orsakar vissa problem. Bland annat när han försöker klippa bort ett eksem i tron att det är en dödlig cancersvulst. Do not try this at home.

Kungsgatan av Ivar Lo-Johansson har istället en könssjukdom som andre protagonist. Unge bondsonen Adrian kommer till storstan och träffar sin svikna ungdomskärlek Marta, och så träffar han några prostituerade med dröppel också. Smärtsamt.

En av de stora soterna för ett sekel sedan var tuberkulosen, som Hans Castorp i Thomas Manns Bergtagen har råkat ut för. En elak bakterie som äter upp lungorna inifrån. Tack och lov för modern medicin!

Det var inte något direkt upplyftande tema, det här...

Sunday, October 28, 2018

Bakom varje fönster bor lilla hjärtat (och gör suddiga nosmärken på glaset)

- Du matte!
- Ja lilla hjärtat, vad är det nu då?
- Vad betyder det här? Finns det verkligen så många hundar? På vår gata är det ju massor med fönster.
- Nja, det är nog snarare en metafor.
- Aha, jag förstår. Hon menar "Framför varje kylskåpsdörr bor ett hjärta".
- Mm, så måste det vara.

Saturday, October 27, 2018

Ett sågat knä är läsfrämjande

Så mycket lästid det blev, när de borrade två små hål i mitt knä för att laga den trasiga menisken!

Jag sitter fast i soffan med en bokhög. Min snälla livspartner springer och hämtar grejer åt mig.

Om bara knät hade varit lite mindre stelt och ömt hade det varit en perfekt lördag.

Thursday, October 25, 2018

Ett mycket speciellt hembiträde

Most awesome reading circle - min europeiska bokklubb i Bryssel - läste Magda Szabós Dörren. En mycket speciell och lite skrämmande bok om en mycket speciell relation mellan två märkliga kvinnor.

En ungersk författarinna (fiktiv självbiografi!) skaffar en hushållerska för att hjälpa till med det kaotiska hemmet (boken skrevs nämligen 1987, i en tid då mannens del i hushållsarbetet var = noll). In i deras hem marscherar Emerence, en stor och barsk kvinna med enorm muskelstyrka och extremt starka åsikter. Inom kort är hushållet helt under Emerences tumme, till husfruns frustration. Ett ständigt maktspel mellan författaren och hushållerskan binder ihop dem med lika delar kärlek och konkurrens.

Emerence är en superkvinna, knappt läskunnig men oerhört stolt och ständigt vakande över sin privata sfär. Dörren till Emerences eget hus är låst för allt och alla. Vilket naturligtvis gör att hela grannskapet är nyfikna på gränsen till besatthet - vad finns bakom de stängda fönsterluckorna och den barrikaderade dörren? Det är bara författaren som kanske kan locka Emerence att öppna dörren i en nödsituation som uppstår.

Det är en intressant, lite krävande och mycket annorlunda berättelse. Det handlar om stolthet och självständighet och om huruvida en bör eller får försöka rädda någon annan mot dens vilja. Kanske finns det också en del politiska metaforer om ungerska kommunisttiden som jag missar av okunskap.

Jag som kan acceptera talande drakar, magiska kvastar och Jasper Ffordes fotnotsdialoger har ändå lite svårt att begripa det invecklade förhållandet mellan de två kvinnorna. Varför kastar de inte ut Emerence när hon tar över deras hem? Men det är väl det som är magin i just den här boken.

Inte en feelgood, verkligen inte.


Hundskadeindex: hunden får en del stryk och det går verkligen inte bra för katterna

Wednesday, October 24, 2018

När ljudboken blir till litterär misshandel

I min strävan att lära mig nederländska sökte jag efter poddar med lättlyssnat. Hittade en ljudboksversion av Anna Karenina, inläst av en vänlig själ som vill "göra den tillgänglig för de som håller på att lära sig språket" (alltså nederländska, inte ryska).

Det är en god tanke. Men det är så oerhört dåligt genomfört. 

En man läser in Anna Karenina ord för ord i mycket långsamt tempo och med samma betoning på varje ord. Jag förstår förvisso de flesta orden, det är mycket tydligt inläst. Men det går absolut inte att få något sammanhang i berättelsen. Det är omöjligt att avgöra när en mening börjar eller slutar, det är svårt att komma ihåg hur en mening började när en väl har tragglat sig till slutet och det är så genomtråkigt att lyssna på att håret nästan faller av på kuppen.

Stackars Anna Karenina, inte nog med kärlekstrassel och tågolyckor, hon blir dessutom misshandlad av nederländska ljudboksinläsare.

Saturday, October 20, 2018

Out-of-office message, Yoda-style

På jobbet tas val av fackliga representanter på stort allvar - ledamöterna i personalutskottet väljs enligt listor med personkryss och stora mängder affischer från alla konkurrerande fackförbund som vill bli invalda.

Det här fackförbundet fick nästan min röst tack vare den yodainspirerade meningsuppbyggnaden på den här ganska obegripliga affischen...

Friday, October 19, 2018

Oöversättbar Shakespeare och skolflicksmord med knorr

Titlarna på Alan Bradleys deckare är alltid kluriga, men jag gillar särskilt den senast lästa: As chimney sweepers come to dust, en ordlek från en av Shakespeares sonetter:
"Golden lads and girls all must,
As chimney-sweepers, come to dust."
Flavia de Luce är fortfarande en härlig karaktär: kemisavant och full av rackartyg. I den här boken skeppas hon iväg till en internatskola i Kanada där första nattens sömn störs av att ett lik faller ut ur skorstenen i hennes rum.

En annan tolvåring hade kanske fått en chock och drömt mardrömmar resten av livet men Flavia fokuserar istället på att hinna norpa åt sig så många ledtrådar som möjligt innan polisen stormar in och tar över det skojiga. Det blir ingen lätt match, för den här internatskolan ruvar på många mörka hemligheter.

Inte längre lika pigg och genial som de första i serien, men fortfarande upplivande läsning.

Wednesday, October 17, 2018

Man Booker Prize

Jag läser att Anna Burns fick årets Man Booker-pris för romanen Milkman och jag blir genast sugen på ett litet bokinköp. Den ska handla om skvaller och ryktesspridning och utspela sig mot bakgrund av oroligheterna på Nordirland under andra halvan av nittonhundratalet.

Det behövs mer lästid...

Monday, October 15, 2018

Ja, hur gick det här till?

Intellektet: Men du! Här ligger ju en halvläst faktabok om fysik, Max Tegmarks Mitt matematiska universum. Läste vi aldrig klart den?

Ödlehjärnan: JAG HÖR INTE VAD DU SÄGER, TYVÄRR

Intellektet: Jo jag sa att någon verkar ha staplat andra böcker ovanpå Tegmark i läshögen. Hur kan det ha gått till?

Ödlehjärnan: VET INTE VAD DU PRATAR OM

Intellektet: Det har till exempel hamnat en Flavia-de-Luce-deckare överst här... Hur hamnade den där, tror du?

Ödlehjärnan: NU PRATAR VI OM NÅNTING ANNAT. TITTA, EN ÖRN!

Sunday, October 14, 2018

Lokalval i Bryssel

Jag har varit och röstat i kommunalvalet här i Bryssel. Det är obligatorisk röstplikt och böter för den som inte röstar, ändå är valdeltagandet vanligtvis inte högre än i Sverige.

Det är kanske inte så konstigt, eftersom det är ett elände att hitta ett parti att rösta på. Det finns franskspråkiga och flamländska partier av alla sorter, och i kommunalvalet dessutom en drös lokala hittepågrupper. Allihop använder ungefär samma floskler.

Det enda parti som har en vettig strategi i min viktigaste valfråga, sophanteringen, är jätteonda och har en förfärlig syn på allt utom sopor. Det gröna partiet verkar snälla men fokuserar tyvärr på fullständigt kokobäng saker som "elektromagnetiska föroreningar" och har som lösning på allt från soporna till äldrevården att medborgarna själva ska gå ut och fixa det, tillsammans, kanske att någon kan baka kakor också, och någon kan ta med sig en gitarr, å det blir jättekul. Jääättekul.

Men med en djup suck och efter mycket efterforskande har jag hittat ett parti som verkar ligga någonstans mittemellan "långt bort i yttre rymden" och "Voldemort". Vilken tur! Jag slipper böter.
Jag förklarar den dysfunktionella belgiska sophanteringen en annan dag.

Friday, October 12, 2018

Tuppen är död

Ingrid Noll är en härlig författare som inte borde få falla i glömska!

Hennes mest kända titel är väl Tuppen är död som är en slags kärleksroman med mordtema. Svårt att genrebestämma, men det är ju ofta just de böckerna som är de allra bästa.

Rosmarie är en tysk dam i sina bästa år och det där med familj och kärleksliv har hon inget intresse av. Hon går i sina foträta skor och sköter sitt sekreterarjobb och tittar strängt på kollegorna om de skrattar för mycket på lunchrasten. Men så drabbas hon av kärlek vid första ögonkastet. En man av typen självkär besserwisser, men i hennes ögon är han fantastisk. Rosmarie är beredd att ta till drastiska åtgärder för att få vad hon vill ha. Mycket drastiska åtgärder.

Det är en alldeles absurd och uppfriskande elak berättelse med fantastiska underdrifter och Rosmaries mycket cyniska beskrivning av världen. Jag gillar boken.

Wednesday, October 10, 2018

En bok att läsa om böcker att inte läsa

Kalle Lind är en sådan där härlig blandning av allvetare och ordkonstnär. Det kan bara bli bra.

Som till exempel i stora boksågarkavalkaden 88 böcker du inte behöver läsa. Lind har grävt djupt i antikvariatens skräpkorgar och hittat ett urval av de mest onödiga och/eller märkliga böckerna i svensk utgivningshistoria.

Det är personliga vendettor mot J.R.R. Tolkien, det är misslyckade porrböcker, det är uppbyggelig ungdomslitteratur signerad olika väckelserörelser och det är receptböcker för matlagning i mikrovågsugn.

Allt recenserat på så underfundigt och elegant elakt sätt att en nästan blir lite sugen på att läsa dessa pekoral trots allt.

Tuesday, October 9, 2018

Tematrio: gul

Lyran har tematrio: gult, och norpar själv de två självklara tipsen Den gula tapeten och En halv gul sol. Båda två utmärkta!

Då slår jag till med Barbro Alving, Sol över torpet. Barbro Alving - Bang - var en fantastisk kåsör och krönikör. Så vasst, så roligt, så klokt och så mitt i prick. Sol över torpet är en av flera textsamlingar och en riktig hjärtevärmare (fast utan slisk).

Smörgul är också den béarnska hästen som D'Artagnan rider in i Paris på i början av romanen De tre musketörerna av Alexandre Dumas. Denna smörgula bondhäst är sinnebilden för den lantlige och oerfarne D'Artagnan. Men han håller huvudet högt trots att han ser löjlig ut på sin gula springare och är beredd att utmana alla som skrattar åt honom på duell. Jag älskade äventyrsromanen om de tre (fyra) musketörerna när jag var ung, även om jag idag absolut inte kan godta idén om att en man skulle ha rätt att själv stå till doms över och halshugga sin hustru, oavsett om hon har varit otrogen.

Gulan i ägget är en av de viktiga intrigfaktorerna i Jasper Ffordes ytterst annorlunda deckare The big over easy. Fforde skriver inte vanliga deckare, ånej. Han skriver halsbrytande deckare i metalitterär miljö. I det här fallet: skärvorna av Humpty Dumpty hittas vid en mur. Men föll han verkligen? Eller fick han kanske hjälp på traven..?

Dessutom får ni ett idolfoto på min lilla gula huligan, må hon vila i frid.

Monday, October 8, 2018

Tolkien feltolkad

Jag läste " Tolkien svartlistades..." och undrade i fem sekunder varför de hade bildsatt en litteraturartikel med migrationsverkets logga.
Svagt litteraturskadad, det medges.

Sunday, October 7, 2018

Anna Maria Lenngren, Sveriges främsta epitafskrivare genom tiderna

Här vilar fänrik Spink, en hjälte som tyvärr
För tidigt samlad blev till sina fäders grifter
Hans årtal voro få, men stora hans bedrifter:
Han sköt en gång en sparv och red ihjäl en märr

Saturday, October 6, 2018

Det röda halsbandet: originalboken

För det första: det är inte en beauceron. Hunden i Le collier rouge av Jean-Christophe Rufin är en briardblandning.

Briard! Visserligen en hyfsat nära släkting till beauceronen och med likadana dubbelsporrar, men ändå. Jag är besviken.

Själva handlingen i boken blev inte mycket mer begriplig än filmen. Det krigsbrott som hundens husse sitter fängslad för är svårbegripligt med modernt tankesätt. Att hunden följer med fel person är lika konstigt i boken som i filmversionen. Relationen mellan hund och husse (?) är också ganska märklig.

Förutom de små detaljerna (obegriplig utgångspunkt och ologisk intrigdrivkraft) så är själva berättelsen fin. Jag gillar militärdomaren som med farbroderlig hand tar läsaren med genom snårskogen av stolta, istadiga och hopplöst självsvådliga människor i dramat. Klart är dock: filmen är bättre än boken. Framför allt tack vare att de har korrigerat briardmissen.

Kuriosa om författaren: Rufin är både en av grundarna till Läkare utan gränser (ge gärna en slant! De gör bra saker) och medlem av franska akademien.

Apropå akademier anser jag också att Horace borde avgå.

Friday, October 5, 2018

Sega gubbar - om att det alltid är kvinnan som ryker

Det jag inte begriper är hur Horace verkar ha sluppit ur knipan och - återigen - lyckats sätta en kvinna på pottkanten istället för att trilla dig själv.

Hur kan alla rubrikerna nu handla om Katarina Frostenssons Akademimedlemskap?

Hur lyckas de slippriga gubbarna alltid krångla sig undan och bita sig fast men kvinnorna tvingas lämna?

HUR, HUR, HUR är detta möjligt?

Det är ju inte Katarina som varit ute i media och ursäktat sin våldtäktsman till make med att han ju bara är en levnadsglad vivör. Det var ju Horace!

Och det var inte Katarina som försökte blockera och stoppa juristutredningen om jävet och tafsandet - återigen Horace, enligt de uppgifter som kommit fram.


Avgå Horace och vet hut!

Wednesday, October 3, 2018

Kronprinsessan

Jag snubblade över den några år gamla miniserien Kronprinsessan på SVT-play och konstaterar att jag nog inte borde titta på dramatiseringar av politik och offentlig sektor. Jag fastnar ju bara i alla konstigheterna.

Varför flyttar de inte bara på talskrivaren som inte skriver rätt tal? Eller förklarar hur talen ska skrivas? Om hon ska på ministerrådsmöte, varför går hon då in i Europakommissionens byggnad (= inte ministerrådet)? Och är det såhär Hanne Vibeke-Holst och/eller SVT föreställer sig att ministerrådsmöten går till? Hjälp, vad de skulle bli besvikna. I verkligheten sysslar vi med konkreta förhandlingar, inte stormande känslomässiga brandtal. Det är nämligen så en kommer någon vart i verkligheten.

Och alla orimliga förslag hon kommer med! Ministrar kan inte "prata med ett annats land småföretagare". Att komma in som arrogant besserwisser och tro att en själv är den enda som har begripit någonting är inte heller en effektiv förhandlingsstrategi.

Men det är klart, verkligheten i offentlig sektor gör sig väl inte tillräckligt bra på TV. Det är nämligen inte särskilt dramatiskt, tack och lov.

Tuesday, October 2, 2018

Tematrio: orange

När Lyran sätter orange som veckans triotema börjar jag förstås genast tänka på fängelseserier på TV.

Men det finns ju mycket som är orange (kanske svenska språkets mest svårböjda ord) - till exempel Hermione Grangers katt. Crookshanks dyker dessutom upp i min favoritbok i serien: Harry Potter and the prisoner of Azkaban. Strålande underhållning med originella grepp.

Eller pumpor, som i Agatha Christies Hallowe'en party. Det är visserligen inte pumporna som tar livet av den pratsamma skolflickan - det är äpplen. Och en mördare. Vilken tur att Hercule Poirot är i faggorna!

Orange är också den holländska nationalfärgen. En intressant holländsk författare är Herman Koch, han som skrev den mycket otäcka och förfärligt trovärdiga Middagen. Två par träffas över en middag. Deras barn är bästa kompisar. Dessa tonåringar har gjort något väldigt, väldigt dumt tillsammans. Vad gör föräldrarna när de får veta? Läsvärt och tänkvärt.