Thursday, August 30, 2018

Skotsk deckare med thailändsk haggis

Den europeiska bokklubben valde en deckare för sommarläsning: skotska Nicola gav oss i uppdrag att läsa Val McDermids Out of bounds (på svenska: Över gränsen).

Och skotskt blev det! Det är "wee lassie" och "och, aye" och haggis (invirad i en thailändsk omelett!). Men framför allt är det en mycket feministisk deckare med massvis av stentuffa kvinnliga karaktärer som inte låter sig begränsas av töntiga könsrollsnormer. Jag är ju inte någon polisdeckarläsare, men den här rullade på rätt bra. Hjälten Karen Pirie jobbar med historiska "kalla" fall. Dessutom har hon ett starkt samhällsengagemang och naturligtvis ett uselt förhållande till alkohol. Hon tänker utanför boxen, vilket förstås är det som driver berättelsen framåt.

Jag gillade inte slutet, men jag förstår att McDermid är en bästsäljare.

Vi fick för övrigt ingen haggis till bokklubbsträffen, för det fick vi förra gången det var Nicolas tur att stå värd - men det blev Shepherd's pie och trevliga diskussioner.


För övrigt anser jag att Horace borde avgå.

Wednesday, August 29, 2018

En smula miljöaktivism

Det kanske kommer som en överraskning får många bloggläsare, men jag lyckas faktiskt ibland ägna tid åt annat än läsning också.

Bland annat diverse engagemang i miljö- och klimatfrågan. Jag har kommit fram till att det finns tre sätt att förbättra världen: en kan ändra sina egna vanor och beteenden, en kan använda sin konsumentmakt och en kan påverka via sina folkvalda representanter. Bäst är förstås att angripa samtliga fronter.

Alltså är min närmsta ICA-handlare nu lite less på mina mejl, jag har haft mycket skoj i valstugorna på torget i stan (de stackars valarbetarna var eventuellt mindre roade) och jag håller på att se över vad jag äter, hur jag handlar och hur jag reser. 

Och vet ni, det är inte särskilt betungande att byta över till en miljövänligare livsstil. Det är faktiskt rätt enkelt och känns väldigt bra. Det finns så många små steg att ta, det måste inte vara en fullständig livsomvälvning på en gång. Det kan handla om allt från att ta med egna påsar till butiken istället för att plocka äpplen och paprikor i engångsplastpåsar, till att skicka ett mejl till närmaste köpcenter och fråga om laddstolpar på deras parkering, till att kolla upp vilket elavtal en har, till att skänka en hundralapp till WWF, till att lägga mindre portioner kött på tallriken, eller till de större stegen som till exempel att börja fundera på att byta fossilbilen mot en laddhybrid... 

Vilken förändring kan du göra i ditt liv?

Monday, August 27, 2018

Tematrio: vitt

Lyran fortsätter färgtemat, idag är det vita boktips som gäller.

Don Delillo är författaren bakom märkliga romanen Vitt brus om ett par i kris med någon slags katastrofscenario som suddig fond. Så många oväntade meningar och paragrafer i en och samma bok, det är precis sån litteratur jag gillar.

Vita tänder av Zadie Smith är en annan höjdare, jag gillade myllret av karaktärer i den romanen. När den kom ut i början av 2000-talet var det också en ny bakgrundsmiljö och öppnade nya dörrar för mig som läsare - idag skulle den kanske inte ses som lika originell.

Och så en liten skandalbok om lille Donnie och hans misslyckade försök att vara chef över USA: Fire and fury - Inside the Trump White House av Michael Wolff. Skrämmande läsning. Det är som en dålig såpopera och det värsta av allt är att det inte alls verkar vara en installation av konstfack utan något som händer på riktigt. Förfärligt.

Sunday, August 26, 2018

Galna kokosnötsdyrkare och bastpianon med lepra

Christian Kracht är fullständigt galen! Vilket ofta är en bra utgångspunkt för bokskrivande.

Efter märkliga och absurda kontrafaktiska miniromanen Jag kommer vara här i solsken och i skugga skrev jag upp Krachts samtliga titlar på min biblioteksönskelista. Tyvärr hade inte svenska bibblan Imperium på tyska - jag tror den hade gjort sig ännu bättre på originalspråk med sina intrikata bisatsbyggen.

En ung nudist/vegetarian i sekelskiftets Tyskland får en ingivelse: han måste starta en ny kult baserad på kokosnöten som universalmedicin för mänsklighetens alla bekymmer. Sagt och gjort! Han sätter sig på båten mot Nya Guinea för att starta en kokosplantage. Det går... inte helt bra. Jag tänker inte avslöja för mycket, men det förekommer både en spetälsk hövding, några skrupelfria svindlare, en förrymd tatuerad tonåring, en kavalkad av historiska vegetarianer inklusive Hitler samt diverse udda (och potentiellt dödliga) pianon.

En läsupplevelse bortom de vanliga standardpolisdeckarmanuskripten, jag lovar.

Friday, August 24, 2018

Duolingo

Det har inte blivit så värst mycket läsning i grammatikboken under sommaren, det ska erkännas. För att hålla igång nederländskan en smula har jag istället sysslat med språkinlärningsappen Duolingo.

Det är en god tanke och rätt smart koncept, men inte särskilt ambitiöst och med mycket låg svårighetsgrad. Appen bygger på enkla översättningsövningar till eller från nederländska. För varje "kapitel" utsätts man för nya glosor som gradvis repeteras in. Naturligtvis handlar det om att vinna poäng och klara sig till nya nivåer. Ett smart utnyttjande av hjärnans belöningssystem.

Funkar fint som komplement till annan språkinlärning - tips om någon därute vill hålla igång semesterspanskan på ett lättsamt sätt.

Thursday, August 23, 2018

Intellektuell internhumor

Thomas Love Peacocks roman Nightmare Abbey är inte en gotisk deckargåta, inte en spökskräckis och inte en vampyrromans. Nej, nej, nej.

Det är en satirskrift från 1818 och den driver gäck med tidens intellektuella storheter: Byron, Shelley och så vidare.

Det är snirkligt och underfundigt och spetsigt men jag måste erkänna att en hel del av lustifikationerna går förlorade eftersom jag inte vet tillräckligt mycket om Byron och Shelley för att förstå alla pikarna. Det är en känsla av att sitta på soffkanten som ny i ett etablerat kompisgäng och missa ungefär hälften av alla insiderskämt. Kanske var Love Peacock sin tids Viktor Barth-Kron?

Fast med mycket högre kvalitet och fler fiffiga latinska ordvitsar.

Wednesday, August 22, 2018

En tysk mans historia

Sebastian Haffner hette egentligen något annat, men hans självbiografi En tysk mans historia gavs ut under pseudonym för säkerhets skull. Den handlar nämligen om livet under den gryende nazismen under mellankrigstiden och skrevs 1939, precis innan andra världskriget till slut bröt ut. Manuskriptet blev dock inte publicerat förrän långt senare, på grund av nämnda krig som tvingade Haffner på flykt.

Haffner är ärlig och rak: han jamsade också med i det nationalistiska som liten pojke under första världskrigets slutskede. Han såg och förstod dragningen till Hitler Jugend, även om han till slut själv backade ur, främst tack vare en judisk flickvän. Haffner förklarar varför så många helt vanliga tyskar drogs till extremismen:
"Vara med och slå för att inte höra till de slagna. Dessutom: lite oklart rus, enighetsrus, massans magnetism. Vidare hos många: vämjelse och hämndlystnad gentemot dem som hade lämnat dem i sticket. Vidare denna tankegång: Nazistmotståndarnas alla förutsägelser har inte slagit in. De påstod att nazisterna inte skulle segra. Nu har de ändå segrat. Alltså hade motståndarna fel. Alltså har nazisterna rätt.' Vidare hos några (framför allt intellektuella): tron att man fortfarande skulle kunna förändra nazistpartiets ansikte och ändra dess riktning genom att själv gå med. Dessutom naturligtvis också vanligt äkta medlöperi och konjunkturanpasslighet."
Känns det bekant? En del av det här har nämligen dykt upp idag igen, om än i något mildare grad (än så länge). Många vill gärna glömma att det är här Babiandemokraterna har sina rötter, själv tycker jag att just den saken är väldigt viktig att komma ihåg. Ett bra sätt kan till exempel vara att läsa En tysk mans historia och fundera på om det verkligen är så osannolikt att något liknande fast i modern form skulle kunna hända här och nu.


För övrigt anser jag att Horace måste avgå.

Monday, August 20, 2018

Tematrio: rosa

Om jag hade tagit mig igenom hela Feministbibliotekets feministiska bokkanon hade jag haft en bra titel till veckans tematrio: rosa. Men nu har jag inte än hunnit läsa Under det rosa täcket och satsar istället på tre andra boktips.

Don Rosa är tidernas bäste Kalle Anka-tecknare. De klassiska äventyren är oslagbara! Jag borde kanske låna hem något album från bibblan någon gång, det var länge sedan jag läste någon Kalle. Men de var riktigt bra och en viktig sommarlovsingrediens när jag var liten.

Rosalind är en av huvudpersonerna i Shakespeares komedi Som ni vill ha det. Hon cirklar kring den kärlekskranke Orlando, ibland i manskläder, och naturligtvis blir alla lyckligt gifta på slutet.

Rosen på Tistelön av Emelie Flygare Carlén är inte lika romantisk och positiv. Gabriella är dotter till skärgårdens mästersmugglare. Hennes drömmar och förhoppningar grusas effektivt av pappans och broderns brott. Morden de begår förföljer även dottern. Sorgligt och lite ledsamt men fint berättat.

Och så ett bonustips som jag inte har läst själv: Judith Kerrs När Hitler stal den skära kaninen kunde kanske vara något till läslistan.

Sunday, August 19, 2018

Sara Danius, dynamitkvinna

Kaboom! Sara Danius sommar i P1, vilken kvinna hon är. Så tydlig, så tuff, så värdig och osvikligt professionell.

Det enda jag blir lite ledsen av när jag lyssnar på det här sommarpratet är att det luktar drottningoffer. Danius är sannolikt fullt medveten om att hon kommer få svårt att kunna komma tillbaka och rädda Akademin (men hurra för att hon håller dörren på glänt från sitt håll!). I vårt fegis-Sverige måste det ju alltid vara en mesig och förment neutral mellanmjölkkandidat som kallas in. Den som har tagit rättfram och öppen ställning blir ju normalt sett omöjlig för viktiga poster.

Vilket är synd! Det som borde göras är ju nämligen att kungen och statsministern omedelbart ringer upp Danius och ber på sina bara knän att hon, den bästa av alla ständiga sekreterare genom tiderna, kommer tillbaka och reder ut gubbsoppan. Med löfte om att Horace och hans vänner förpassas till historiens soptipp naturligtvis.

Och de borde erbjuda mycket, mycket mer. Varför skulle hon egentligen ställa upp och göra en sådan uppoffring? Efter all skit hon fick utstå under våren?

Danius for President!
Avgå Horace!

Saturday, August 18, 2018

När bibliotekarien känner en väldigt väl

Jag fick ta en extratur till bybibblan för att hämta ut en sista reserverad bok som kom fram några dagar efter de andra. Min mycket trevliga lokala bibliotekarie känner mig väl - han plockade raskt i sin hög med reserverade böcker och frågade om det här kunde vara mina: Margaret Atwoods Tjänarinnans berättelse och Alias Grace. Det var det inte, men jag blev väldigt glad att han gissade så bra!

Jag vet inte hur många andra besökare i den här lilla byn som alltid beställer en blandning av böcker som sträcker sig från Baudelaire på franska till zombieapokalyps med gaytema, men kanske inte tillräcklig många eftersom bibliotekarien alltid lyser upp när jag trillar in och diskuterar böcker en stund med honom.

Friday, August 17, 2018

Den ätbara kvinnan

"[De reagerade] med ett slags lugn självbelåtenhet, som om deras farhågor beträffande resultatet av hennes akademiska utbildning, vilka aldrig öppet hade uttalats men alltid varit fullt skönjbara, till slut hade stillats. De hade antagligen varit oroliga för att hon skulle bli läroverkslärare eller ogift moster eller knarkare eller kvinnlig direktör eller att hon skulle genomgå någon form av skrämmande fysisk omvandling, till exempel få kraftiga muskler och basröst eller skägg. Hon kunde föreställa sig de ängsliga överläggningarna vid tebordet."
Den ätbara kvinnan av Margaret Atwood är rolig, hemsk och vass på typiskt Atwoodskt vis. Huvudkaraktären Marian är högutbildad och har ett viktigt jobb som marknadsundersökare. Hon har också en fästman som hon står ut med trots hans nycker och själviskhet. Ju mer bröllopet och det nya hemmafrulivet närmar sig, desto mer läcker Marians ångest och panik ut, i märkliga former. Hon börjar tappa greppet om tillvaron och får en oväntat komplicerad relation till mat.

En härlig och mustig kritik av femtiotalets ojämställda könsnormer! Mer lättsam och lättsinnig än många av hennes andra mer apokalyptiska romaner. Atwood är alltid läsvärd.

Thursday, August 16, 2018

Bokbloggarbeauceroner

Det här är ju ingen proffsig fotoblogg med snygga bilder som hos Boktanken, men jag bjuder ändå på de här två vackra damerna som idag var på utflykt tillsammans i ett naturområde utanför Stockholm.
Jixxa och Tassa, två franska vallhundar (beauceron) med varsin bokbloggarmatte, i gröngräset en solig sensommarförmiddag. Kan det bli bättre?

Wednesday, August 15, 2018

Provokativ gayklassiker om mord och sex

Jean Genets Matrosen och stjärnan kallas numera för modern klassiker. En sak är i alla fall säker - om den lyckas vara provokativ idag så är det ingenting emot vad den måste ha varit när den kom 1947!

Den unge snygge sjömannen Querelle kliver av fartyget i den dimmiga och råa hamnstaden Brest. Han har mördat och rånat sig igenom halva världen och han är fullständigt skrupelfri. Han drar sig inte för att sätta dit eller mörda sina vänner, han har sex med både poliser, bordellägare och andra sjömän och han är inte främmande ens för att sticka kniven i sin egen bror. Det är grafiska beskrivningar av det mest oromantiska bögsex, knapplösa knull i smutsiga miljöer. Hamnarbetarna och sjömännen ligger runt med varandra så det står härliga till. Dessutom med en viss portion humor i all svärtan:
"För att kunna utföra den mördande handlingen måste han koncentrera sig på en enda sak: han fick inte genom någon brysk rörelse väcka Vics uppmärksamhet ty det kunde ju hända att Vic inte var van vid att bli mördad och att han därför skrek."
Det påstås i många äldre recensioner/kommentarer att Genets bok är "en hyllning till brottet" men det har jag svårt att se, förutom i det att han beskriver morden och rånen rakt upp och ner utan tydligt avståndstagande från författaren. Och att huvudkaraktären inte får sitt straff. Innebär detta en hyllning? Jag tror att Genet helt enkelt roades av att skriva något provocerande och otidstypiskt. Han experimenterade, som konstnärer och författare har gjort i alla tider.

Texten håller till viss del dåligt idag, det är knepigt att förhålla sig till några av de chockerande nedsättande beskrivningarna av homosexuell kärlek och lust. Samtidigt en oväntat rakryggad skildring av en typ av kärleksrelationer som annars inte hamnade på pränt i perioden innan och kring 1940-talet. Klurigt - men intressant.

Tuesday, August 14, 2018

Tematrio: lila

Lyran är tillbaka efter semestern med triotemat "lila", fast hon knöck själv både Alice Walker och Chimamanda Ngozi Adichie... attans! Men skam den som ger sig.
I Martin Suters mörka kärleksroman (?) Lila, lila försöker David bli någon annan i ett försök att vinna sin drömtjej. Han knycker ett romanmanuskript och låtsas att det är hans eget - men kvinnan blir lite för imponerad av texten och skickar den till ett förlag... det går naturligtvis åt pipsvängen alltihop. Trivsam tysk nutidslitteratur.

Caitlin Morans Konsten att vara kvinna (jag vet! Jag har nämnt den förut! P.g.a. genialt och alla måste läsa den!) handlar inte om något lila, däremot är omslaget i en snygg nyans av nämnda färg.

Detsamma gäller Alan Bradleys The weed that strings the hangman's bag i den mycket färgglada (dubbel bemärkelse) bokserien om osannolika minidetektiven och terroristkemisten Flavia de Luce, 11 år, i femtiotalets England.

För övrigt håller jag helt med Lyran om boktipsen Purpurfärgen och Lila hibiskus, båda är jättebra. Läs dem!

Monday, August 13, 2018

Lokala bibblan är tillbaka!

En av få bra saker med att ha semester mycket senare än alla andra är att min och lokalbibblans semestrar inte överlappar helt och hållet. Gissa vem som hängde på låset när de återöppnade efter sommaren...
Les fleurs du mal, Diva och Imperium. Bör väl räcka ett par dagar.

Sunday, August 12, 2018

Ordbanken: "resa"

Det finns ord och uttryck som får armhåret att krulla sig och det överanvända TV-begreppet "en/min resa" är ett sånt.
 
Ingen vettig människa säger väl "min resa" när de talar om sin bantning, sin förändrade livsstil, sitt deltagande i någon slags utmaning? Det är bara på TV folk använder detta idiotiska uttryck men där strösslas det minsann. Jag blir tokig. Det låter inte klokt. Det är som att tugga tuggummi med öppen mun, det får dig att verka fullständigt dum i huvudet.

Nu börjar min resa mot ett resefritt samhälle. Häng med du också!*

*Ironi! Avgå Horace!

Saturday, August 11, 2018

Sexistisk smörja

Actiongenren är notoriskt usel på det där med jämställdhet. Hur svårt kan det vara? Tydligen jättejättesvårt. Jag började på Jakob Sverkers Berättelsens ängel men tänker inte fortsätta efter den första plågsamma fjärdedelen.

Sverker går i samma fälla som så många andra gubbförfattare: varje gång en kvinnlig karaktär dyker upp i texten är hon antingen naken eller kåt eller på något annat sätt sexrelaterad. Den suicidala kvinnan måste naturligtvis smeka sina höfter och tänka på hur hon skrevar sexigt i badkaret där hon strax ska ha ihjäl sig (jo, för så funkar kvinnor, vi kan inte ens ta livet av oss utan att posera porrigt*). Den unga snygga sidekicktjejen måste naturligtvis bli alldeles till sig av den äldre lönnfete hjälten, många meningar innan vi får veta något relevant om henne som person och karaktär.

Kvinnor = sex. Så utomordentligt genomtråkigt och idiotiskt. Jakob Sverker, välkommen till Svarta listan. Där får du sällskap av en lång rad andra gubbsjuka fåntrattar som förlagen av outgrundlig anledning hållt under armarna trots brist på talang.


*Ironi! Avgå Horace!

Thursday, August 9, 2018

Krångliga relationer med sin bäste väns fru

Svante och Cecilia, ett framgångsrikt och lyckligt par, åker för att hälsa på sina bästa vänner i en lantlig idyll. Redan första kvällen ställer det andra paret en oväntad fråga: kan de få hjälp med en spermadonation? De är ofrivilligt barnlösa och olyckliga och skulle gärna vilja ha sin bästa kompis som donator till det efterlängtade barnet. Svante hamnar i kris. Han är nämligen hemligt kär i vännens fru. Alla relationer ställs på prov under en helvetisk vecka i sommarparadiset.

Peo Bengtssons Min bäste väns fru är riktigt intressant! Jag gillade den - såklart, den var ju tipsad av kloka Boktanken. Språket är finurligt och har ett högt tempo. De små detaljerna ur ett medelålders medelklassliv är fenomenalt inprickade. Karaktärerna är mänskliga och trovärdiga med alla sina fel och brister. Det är kort, lättläst och på det hela taget gripande.

Dessutom ett roligt omslag med en man vars hipsterskägg smälter ihop med ett träd.

Wednesday, August 8, 2018

Pang! lät det, och haren dog

I en gammal byskola, numera gårdsbutik, hittade vi de här pärlorna. Är de för att träna stavning eller uttal? Ng-ljudet tränas i alla fall med en något makaber text som hade fått dagens kränkningskänsliga att kräva triggervarning.
De sålde också förgyllda/försilvrade rådjursskallar, men vi slog inte till. Undrar om det är en storsäljare? Borde jag börja plocka hem och sprejmåla benknotor jag hittar i skogen på hundpromenaderna?

Tuesday, August 7, 2018

Brödbaksboken

Det är alltid trevligt när ens livspartner läser böcker. Särskilt böcker som resulterar i smaskig frukost.

Sunday, August 5, 2018

Skapelsens kön

När Jeanette Winterson är i högform, då är hon oslagbar. Som i vilda, vansinniga skrönan Skapelsens kön. Hon måste ha haft väldigt roligt när hon skrev den!
"De andra fem kom emot mig, och när jag hade skickat iväg två för att hastigt möta sin domare tog en annan musköten sin och sköt mig rätt i bröstet. Jag dråsade omkull över den som stod på lur bakom mig så han tvärdog, varefter jag plockade ut muskötkulan ur springan mellan brösten. Vid det laget var jag rasande.
'Det är ohyfsat av er att förstöra en stackars kvinnas klänning, och min finaste till på köpet.'"
En gigantisk kvinna (en gång råkar hon skicka iväg en elefant på flygtur med hjälp av en gungbräda) lever ensam med sin son i sextonhundratalets England. Hon har inte så många hundar just nu, bara ett trettiotal, och hon blir visserligen ansatt av Cromwellianer och puritaner som vill att hon ska anpassa sig till samhällets olika normer men hon vet minsann hur hon får dem på flykt när det behövs. Ibland extraknäcker hon på en bordell, på sitt eget speciella vis.

Det är sex, det är humor, det är våldsamt roligt och fullständigt absurt. Jag älskar det!

Friday, August 3, 2018

En kärlekshistoria

Astrid Lindgren skrev en liten biografi över sina föräldrar, En kärlekshistoria: Samuel August från Sevedstorp och Hanna i Hult. Utifrån pappans berättelser och de kärleksbrev hon fått ärva efter dem rekonstruerar hon i sin egen underbara berättarstil föräldrarnas flört och äktenskap.

Eller rättare sagt: pappans kärlekshistoria. För nog glimtar det fram ganska tydligt i brevväxlingen att Hanna inte var särskilt het på gröten men till slut blev nertjatad av den ihärdige Samuel August. Det är inte så förvånande att trofasta dottern Astrid inte tolkar breven så - hon vill ha det till en fantastisk kärleksaffär - men själv kan jag inte bli av med en bitter bismak efter läsningen. Stackars Hanna.

Ett intressant tidsdokument och med härlig berättarröst trots det lite småsorgliga innehållet.

Thursday, August 2, 2018

Ordbanken: pestskråp

I våras någon gång träffade vi på den här märkliga och lite grovhuggna blomman, den stod i alla dikeskanter i Bryssel. Tack vare ett korsord vet jag nu vad den heter: pestskråp.
Pestskråp! Vilket underbart namn. Det passar precis.

Wednesday, August 1, 2018

Tegmarks matematiska universum

Jag har inte hunnit lyssna på dagens sommarprat med Max Tegmark än, men jag håller faktiskt på med en av hans böcker: Vårt matematiska universum. En populärvetenskaplig bok om vad vi vet om universum och hur vi har tagit reda på detta. Från gamla grekernas mätningar av avståndet till månen med hjälp av enkel geometri till avancerade matematiska uträkningar av universums storlek idag och i framtiden.
Det är intressant och hyfsat lätt att hänga med men också lite babbligt ibland. Jag tar ett kapitel i taget och varvar med skönlitteratur, hjärnan orkar bara en stund åt gången!