Tuesday, July 31, 2018

Teresa Hennerts romans

Tjugotal i Polen. En löst sammanhållen grupp människor i övre medelklass cirklar runt varandra i olika konstellationer av (skumma) affärer, politiska konspirationer och kärleksrelationer. I centrum finns den unga modern Teresa Hennert, "såld" in i äktenskap för att rädda sin heder efter en ungdomsromans. En man i bekantskapskretsen får reda på hennes hemlighet och använder den för att tvinga sig till en ensidig kärleksaffär. Det slutar blodigt och olyckligt.

Zofia Nalkowskas The romance of Teresa Hennert från 1922 påminner lite om en modern kortversion av Krig och fred - societeten som lever sitt dokusåpaliknande liv, varvat med krigskritik. Alla är ledsna och olyckliga, de flesta beter sig illa eller korkat. De är typiska människor.

Jag gillade ögonblicksskildringen av ett tidssnitt i polsk historia som jag inte visste mycket om - mellankrigstiden. Det är sorgligt och mörkt. Karaktärsporträtten är också intressanta och trovärdiga. Tack Feministbiblioteket för tipset!

Sunday, July 29, 2018

Böcker, böcker, fler böcker

En fransk gayklassiker, en "satir över tysk metafysik" från artonhundratalet, ett par böcker på tips från andra bokbloggar och två titlar av två favoritförfattare. Blandad kompott som vanligt från bibblan.

Saturday, July 28, 2018

Fördummande telefonabonnemang

Det är billigt för mig som bara är i Sverige då och då och inte har någon som helst nytta av ett abonnemang. Men det piffiga "ungdomliga" språket de har i sina kundkontakter får mig att vilja sticka en gaffel i ögat och vrida om.
Till och med typsnittsvalet signalerar "vi tror att du är dum i huvudet!".
"Himla viktigt". En får väl vara glad att detta i alla fall inte följs av tre utropstecken och en hjärtikon.
Grym support - hjälp! De använder antagligen tumskruvar och andra tortyrmedel för att få dig att klicka rätt i inställningarna.

Friday, July 27, 2018

Bokbörsen - ridlära

Vissa böcker är svåra att få tag på. Bo Tibblins klassiska Ridlära är märkligt nog en sådan. Ridningens främsta grundbok, men går inte att få tag på via vanliga bokbutiker längre.
Tur då att det nu för tiden finns andra möjligheter! Bokbörsen, till exempel. Andrahandsförsäljning mellan privatpersoner - fungerade hur smidigt som helst.

Ridlära går igenom alla olika rörelser en häst kan göra, från "skritt rakt fram" (lätt) till galoppiruetter (svårt) med superpedagogiska beskrivningar av vad ryttaren ska göra och vad hästen då ska göra och hur en felsöker om hästen gör något annat än ryttaren tänkte sig. De som tror att ridning inte är en idrott kan gärna läsa den här boken och förhoppningsvis inse hur mycket kroppskontroll och fysisk ansträngning som krävs för att kunna ge de små och exakta signaler som gör att en häst gör precis det den ska.

Parallellt med läsningen lyssnade jag för övrigt på Peder Fredrikssons sommarprat. Trivsamt och rätt intressant.

Thursday, July 26, 2018

Ordbanken: uggigt

Min ridkompis från Dartmoorritten lärde mig ett nytt och användbart ord: uggig.

Det betyder ungefär "på dåligt humör", en uggig person är lite sur, småelak eller näbbig.

Alltid roligt med nya ord till listan!

Tuesday, July 24, 2018

Högt bland Saarijärvis moar

Klassisk arbetarlitteratur när den är som bäst - Väinö Linna skrev mer än bara Okänd soldat. Jag läste Högt bland Saarijärvis moar som är första delen i en trilogi.

Jussi är torpare, det vill säga mer eller mindre livegen. Han har ett litet torp som han hyr från den rika prästgården i utbyte mot dagsverken tre dagar i veckan. Jordägarna kan säga upp torparna lite hur som helst och kan tvinga fram extra dagsverken utan hänsyn till att torparna också har sina "egna" jordar att sköta. Jussi är driftig och dikar ut ett kärr för att få mer odlingsjord och större chans att få familjen att överleva de hårda vintrarna. Men trots att det är han som har gjort allt arbete och förvandlat värdelös mark till värdefull så har han ingen äganderätt till den nya jorden. Den tas brutalt ifrån honom trots de kontrakt som skrivits. Samtidigt innebär sekelskiftestiden förändring i Finland. Socialismen är på intåg och en arbetarrörelse börjar ta form.

Jag gillar Linnas till synes enkla beskrivningar av ett komplext samhälle. Han berättar om alla de olika människotyperna i byn. Alla upplever socialismen olika. Vissa är rädda för det nya, andra blir upplivade av de nya möjligheterna. Kvinnornas öden är helt olika männens, och tyngre på många sätt. De ska inte bara hålla familjen vid liv, de ska dessutom försöka freda sig mot kladdande händer och våldsamma fyllbultar till män. De går med i protesttågen fast att det inte är deras rösträtt det handlar om. Linna försöker också förklara jordägarnas perspektiv och hur olika bönder ser på torparnas protester. Ingen kategori är enhetlig - de är alla individer.

Visserligen individer som ibland är lite svårbegripna:
"- Nä, perkele... Nog sku man bord vis han. Att täckas bär sej åt sådä på en arbetarfest.
- Jo... Int borda man få ha tåkodä för sej. He ä frihet i Finland nu å, å då får int man prat va som helst.
- Ja, he ä såna tider nu.
- Böri nu int för helvite å bråk me Kustaa."
Bra läsning, när en väl har klurat ut bonnadialekten!

Monday, July 23, 2018

Kroppsaktivism: att få tid över till att läsa

Det där med kroppen, där har visserligen Caitlin Moran redan sagt allting bäst. Men ändå.

Jag har inte tid att hålla på och raka benen, jag behöver min tid till läsning och annat väsentligt. Förutom att jag tycker att mina håriga ben är väldigt fina som de är. Mina lurviga tår håller mig varm om vintern och får mig att känna mig lite som en hob (hurra!). Mer kontroversiellt, att döma av blickar en får på gymmet, är det där med armhålor. Problemet är att en hårlös armhåla känns så äckligt blöt jämfört med en normal en. Jag står inte ut någon längre tid, jag vill ha mina hårtofsar kvar, de fyller en funktion och dessutom är det vansinne att lägga dyrbar tid på att ta bort dem.

Och den som en gång slutar använda obekväma bygelbehåar går inte tillbaka, jag lovar. Ibland försöker jag spänna på mig en sån och får en totalchock över hur det känns, jämfört med mjuka underkläder av sportbehåtyp. Det är inte värt besväret! De åker av inom ett par minuter igen.

Samma med skor. Det är länge sedan jag köpte sportskor på damavdelningen (TACK OCH LOV att jag har tillräckligt långa fötter!). Samma märke, samma storlek - men herrmodellen är gjord för mänskliga fötter medan damditon är gjord för att se smal och näpen ut, även om det betyder att foten måste klämmas ihop för att passa in. Med kroniska fotskador som följd. Viktig information för alla skofabrikanter! Män och kvinnor har inte olika form på fötterna! Kvinnor behöver också skor som är gjorda för att röra sig i! Tyvärr är det svårare med skor som passar på jobbet, där blir det genast mer känsligt att komma i herrdojor. Den som börjar skapa verkligt fotformade kostymskor för kvinnor har en enorm marknadslucka att ta hem, konkurrensfritt.
Mina starka, vackra men tyvärr irreparabelt skoskadade fötter. De bär mig snällt över stock och sten - då måste jag väl vara snäll tillbaka?

Saturday, July 21, 2018

Och regnet det öser inte ner

Tänk vad glad en kan bli för några fattiga regndroppar! Det kom äntligen någon ynka millimeter idag i Uppsalatrakten.

Annars kändes det som att min semester började direkt i en scen ur Djungelboken:
"And the heat went on and on, and sucked up all the moisture, till at last the main channel of the Wainganga was the only stream that carried a trickle of water between its dead banks. And when Hathi the Wild Elephant, who lives for a hundred years and more, saw a long, lean blue ridge of rock show dry in the very centre of the stream, he knew that he was looking at the Peace Rock, and then and there he lifted up his trunk and proclaimed the Water Truce, as his father before him had proclaimed it fifty years ago."
En sak till att tänka på inför höstens riksdagsval.

Thursday, July 19, 2018

Skymningsflickan

Har jag nämnt att Katarina Wennstam borde få en medalj? Så dumt av mig. Det borde hon inte alls. Hon borde få TIO medaljer och ett nobelpris, om nobelpriset nu någonsin återfår någon slags trovärdighet (avgå Horace!).

Jag läste Skymningsflickan, en annorlunda deckare med flera mycket viktiga budskap. Äntligen en riktigt feministisk och läsvärd deckare!* Som ju egentligen är en förklädd debattbok, så genialt. Många tunga kängor mot vårt dåligt fungerande rättsväsende, mot medias sensationslystnad, mot välvilliga men katastrofala föräldrar som lägger skuld på fel axlar... Wennstam vet, hon har jobbat på insidan och hon har gjort enormt mycket research. Hennes roman är ruggigt trovärdig.

En gymnasieskola får anonyma mejl - någon hotar att genomföra en skolmassaker. Men varför, och vem? Kan det stoppas i tid? Samtidigt väcks en sjukskriven polis om nätterna när en tonårig grannflicka ylar som om jorden höll på att gå under. Vad har hon varit med om? Och går det att rädda henne? 

Jag blev lite förvirrad av de många hoppen mellan tid och personer men sträckläste de 450 sidorna istället för att sova en kväll. Det var liksom inte läge att lägga ifrån sig den här berättelsen.**


* Nej, hon är inte den enda, Sara Lövestam skriver också annorlunda och feministiska deckare. Men de är i minoritet.
** Avgå Horace! Avgå Horace! Avgå Horace! Avgå Horace!

Tuesday, July 17, 2018

Honkbal, beerput, klokhuis

Tutbal, ölputt och klockhus? Nej!

Honkbal = baseball
Beerput = latrin
Klokhuis = äppelskrott

Det är synd att man inte kan kräva friskvårdstimmar för hjärngympa, mitt arma huvud får minsann jobba med vissa av de nederländska glosorna.

Monday, July 16, 2018

Problemet med får och getter...

...är att veta vilka som är vilka. I alla fall enligt Gracie Bennett (inte släkt med Austens Lizzie).

The trouble with goats and sheep av Joanna Cannon är en slags blandning av deckare, samhällskritik och uppväxtskildring. Det är sjuttiotal och i ett litet och trångsynt villasamhälle någonstans i England tolereras inga avvikelser. Grannarna håller noga koll på varandra och på varandras barn - så att ingen råkar hamna i klorna på pedofilen som bor en bit bort. Men trots allt spionerande och bevakande lyckas en av grannfruarna försvinna spårlöst. Vart tog hon vägen? Gracie och Tilly bestämmer sig för att ägna sommarlovet åt att lösa mysteriet. 

För att göra det måste de lista ut vilka som är onda (getter) och goda (får) och dessutom behöver de ta reda på om Gud finns någonstans i villastaden. 

Jag hade missuppfattat baksidestexten och de missvisande citatblurbarna på bokomslaget och trodde att det här var en komedi, men det är det INTE. Det är en hemsk berättelse om social kontroll, ryktesspridning som får allvarliga konsekvenser och mobbmentaliteten i små slutna samhällen. Visst - det finns svart humor också. Som när en färgad familj flyttar in och hela gatan plötsligt lamslås i förvirring. 

Lagom läsvärd, flera viktiga poänger, inte en feelgood.

Saturday, July 14, 2018

Fantastiska resmål för en boknörd

Skickar vidare ett tips jag fick - kolla in de här fantastiska bilderna från spektakulära bibliotek och bokcaféer runt om i världen. Jag vill omedelbart åka till London Fable Bar...

Friday, July 13, 2018

Nya ord - tre orsaker till att jag gillar nederländskan

Nu börjar ni bli vana vid de här små utbrotten men det måste sägas ibland: JAG ÄLSKAR NEDERLÄNDSKAN! Vilket knasigt språk. Någon tog en tysk, en dansk och en Bellman och lät dem springa sig hesa på ett raveparty med många olikfärgade tabletter till salu. Och vips! Så hade ett nytt språk uppstått*.

Som de här tre nya godingarna på min topplista:

- Honkbal
- Beerput
- Klokhuis

Någon som törs gissa vad de betyder? Ledtråd: inte vad det låter som, så gissa vilt.


* Inte ett faktagranskat påstående

Wednesday, July 11, 2018

Ett litet land

Den nordiska bokklubben läste Gaël Faye, Petit pays (finns på svenska: Litet land). En barndomsskildring från 90-talets Burundi/Rwanda.

Alla som kan sin nittiotalshistoria anar vad som kommer - det är inte en barndom med enbart glasspinnar och rutschkanor, om vi säger så. Huvudpersonen Gaby har det visserligen bra, han lever i de privilegierade och rika kvarteren med sin rwandiska mamma och franska pappa. De första demokratiska valen ska ju hållas snart, och Gaby har fått en ny fin cykel! Men så ändras tonen i nyhetssändningarna gradvis. Tutsiska släkten hemma i Rwanda börjar skicka oroliga meddelanden. Det ryktas om krig och om förberedelser inför en kupp - eller värre. Burundis nyvalde president mördas av militären, strax går Rwandas statschef samma öde till mötes och plötsligt har Gabys barndom övergått till en mardröm och kusinerna på andra sidan gränsen är bara kvar som liklukt och några barnformade fläckar på hallgolvet.

Det är en kort men kärnfull roman, ärligt berättat om dumheter och hemskheter och barnsligheter om vartannat. Språket är rakt på sak och lättläst till och med på franska, vilket behövs eftersom innehållet ibland är mycket tungt.

Jag är så glad att jag växte upp med glasspinnar och rutschkanor istället för med folkmord. Alla har inte haft samma tur. Betänk det inför riksdagsvalet i höst.

Saturday, July 7, 2018

Ett läsar-/lyssnar-måste

Apropå de två böcker jag lyckade lokalisera på bibblan: jag lyssnade också på gårdagens "Sommar i P1" med Katarina Wennstam. Gör det du med!

Wennstam är väldigt, väldigt intressant. Hon talar om saker som borde vara självklarheter men som tyvärr inte är det: att det är dags att rättsväsendet slutar dumförklara män. Att samhället borde sluta stå passivt och låta 13 kvinnor om året bli mördade av sina ex. Att folk borde ha lärt sig av med de puckade ursäkterna för när pojkar beter sig illa mot flickor ("han är nog bara kär i dig" istället för att säga åt pojken att sluta bete sig illa). Att gottandet i våldsporr inom både nyhetsrapportering och deckargenren har gått för långt.

Just det där med manligt ansvar och manlig kompetens tycker jag är relevant att prata om. Majoriteten av alla män klarar ju visst av att låta bli att våldta folk, oavsett hur de är klädda eller hur de rör sig. Män är nämligen, precis som andra människor, fullt kapabla att begripa grundläggande moral och etik. Det är därför de får ha rösträtt och kan få bli anställda för viktiga jobb. Så varför skulle offrets beteende vara det allra minsta relevant i ett våldtäktsmål? Det tål att sägas om och om igen tills dess att vi har fått slut på de här dumheterna. Därför är jag så glad och tacksam att människor som Katarina Wennstam orkar fortsätta kämpa.

Boys will be boys held accountable for their actions.

Friday, July 6, 2018

En bokhög, hurra!

Fast... I ärlighetens namn är det en förbryllande liten bokhög. Jag hade en lista på 22 möjliga titlar in på biblioteket men dessa två var de enda jag lyckades hitta.
Analys: 1) jag har börjat läsa för moderna böcker som andra människor också läser samt 2) bibliotekets nya idé om att sortera böcker efter genre istället för i bokstavsordning är en mycket dålig idé.

Thursday, July 5, 2018

Oläst: Binas historia

Jag har kämpat ett tag med Binas historia av Maja Lunde men jag kommer inte in i den alls. Det känns som lite skriva-läsaren-på-näsan och med väldigt skralt innehåll och jag kan inte riktigt se något i berättelsen som jag inte redan läste på sidan ett.

Är det någon därute som har läst klart den och som anser att det är värt att traggla vidare lite till?

Tuesday, July 3, 2018

Att lyssna sig till sömns

Jag har lyckats lägga vantarna på alla HarryPotterböckerna som ljudbok, inlästa av Stephen Fry.

(parentes: alla böcker borde läsas in av Stephen Fry)

När jag dessutom listade ut funktionen "timer" på uppläsarappen blev det ännu bättre: nu kan jag somna till HarryP och telefonen stänger av sig själv när jag verkar ha somnat. Att somna till högläsning är ju bland det bästa som finns...

Monday, July 2, 2018

Nytt jobb

Det är ett visst pirr idag, jag ska börja på ett nytt jobb. Hejdå transportpolitiken - hej hej miljöstrategier!

Jag ska jobba med (mot) luftföroreningar, och det är ju bra eftersom jag är väldigt intresserad av att kunna andas. Min förhoppning är att jag ska få klämma åt min nuvarande hemstad Bryssel som råkar vara en av de värsta europeiska städerna vad gäller smutsig luft.

Dessutom ser jag fram emot att jobba på en enhet som har två mycket stränga regler - vice enhetschefen spände ögonen i mig redan på första introduktionsmötet och informerade om att 1) den som fyller år SKA ha med tårta till jobbet. Inte småkakor. TÅRTA! Samt, 2) den som åker på jobbresa SKA ha med lokal choklad tillbaka till resten av teamet.

Yes, ma'm!

Sunday, July 1, 2018

Kåda

Så här väljer jag många av böckerna jag läser: jag tittar efter vad Boktanken rekommenderar och beställer hem dem från biblioteket. Som till exempel Kåda av Ane Riel.

Familjen Haarder lever på en avlägsen dansk ö och de håller sig för sig själva. De är inte som alla andra och de vill inte ha med vanligt folk att göra. På gården växer prylhögarna och mamma Maria växer i sin säng tills hon är så tjock att hon knappt kommer ut genom dörren längre. Halva boken berättas av en särskilt speciell huvudperson: dottern Liv. Hon vet att pappa mördade farmor (inte en spoiler - det avslöjas i bokens allra första mening) men det var ju nödvändigt och Liv är inte den som ifrågasätter pappas smarta planer. Inte ens när de innebär att någon måste fejka sin egen död och sedan gömma sig i en container ett tag.

Bitvis är det lite klumpigt berättat. Det naiva barnet som tolkar alla vuxna ordagrant är inte helt tonträffsäkert. Men oftast är det väldigt bra! Otäckt, fruktansvärt och förfärligt. Inget för känsliga läsare. En härligt ryslig och ganska oväntad slutkläm.

Rekommenderas! Trots hundskadeindex: 1 hund och diverse andra kreatur som går åt.