Monday, June 18, 2018

Den eldröda bokstaven

Jag har alltid trott att artonhundratalsromanen The scarlet letter av Nathaniel Hawthorne handlade om ett rött brev, men det är alltså en bokstav som är eldröd. Där ser man!

Stackars Hester Prynne, ung, vacker och stolt. Hon blir med barn fast hon inte är gift och det hycklande, strikta puritanska samhället dömer henne hårt - inte till döden, av "barmhärtighet" - utan till att leva resten av livet utstött och ensam. Dessutom måste hon alltid bära ett stort rött A för "adulteress", äktenskapsbryterska.

Hester bär skammen och barnet (och vilken mardröm till barn det är) i sin ensamhet. Men, vänta nu, ensam? Brukar det inte vara minst två personer inblandade för att det ska bli ett barn?

Well, det finns en man inblandad men han har, av sitt hjärtas godhet naturligtvis, förklarat för Hester att för det allmännas bästa kan hans namn inte avslöjas. Det skulle få för svåra konsekvenser för andra. Absolut inte för hans egen skull, nej nej. Han skulle gärna dela hennes skam och ta på sig faderskapet, men det vore ju egoistiskt... Ähum.

Nu visar det sig genom berättelsen att det ändå är Hester som avgår med segern. Hon genomlider sitt straff, håller huvudet högt och förvandlar gradvis sitt röda A till att snarare betyda "artist" eller konstnär, genom sin fantastiska skicklighet med nål och tråd. Den fege mannen däremot lider samvetskval och tvingas till slut av inre demoner att avslöja sig själv inför hela staden.

Det är en seg och babblig bok med ett långt och ovidkommande introkapitel som läsaren lika gärna kan hoppa över. När det börjar handla om Hester Prynne blir det bättre, men den här tidens författare hade uppenbarligen inte tillgång till tippex eller sudd. Det hade blivit skarpare med en hårdför redaktör. Temat är däremot intressant och jag vill tolka det som en kritik av hyckleri och puritanism. Hester Prynne är en utmärkt hjältinna, om än lite för god och välartad för sitt eget bästa.

1 comment:

  1. Ja, jag känner som du, bra grundhistoria men lite segt berättad.
    Däremot är jag svag för highschoolversionen Easy A, men den har inte särskilt mycket med boken att göra utöver själva idén.

    ReplyDelete