Friday, June 29, 2018

En lagom stor hund

Min egen hund är ju på semester, men nu har jag fått låna en ersättare. Tassas morbror Jipod är en liten lagom knähund på knappa femtio kilo. Eller, eftersom jag tycker det mäts för lite i enheten böcker, en 32 böcker hög hund.
En riktig sötnos, visst är han?

Thursday, June 28, 2018

Krig och fred

Klassiker har ofta blivit just klassiker eftersom de har tidlösa kvaliteter som gör att människor fortsätter älska dem i generation efter generation. Skräpet som skrivs glöms bort.

En riktig klassiker är Lev Tolstoys Krig och fred och jag är så väldigt glad att jag äntligen kommit mig för att läsa hela. Den var ju fantastisk! Lättläst (jo!), intressant, rolig och samhällskritisk. Visst, den hade gått att korta ner - men jag tycker den flöt på tillräckligt bra för att klara längden. Jag läste visserligen volym för volym med paus mellan varje.

I fjärde och sista volymen är kriget i sin slutfas och allt går dåligt för fransoserna - men också för ryssarna. Tolstoys budskap som hamras in om och om igen är detta: krig är fasansfullt, onödigt och något som alla förlorar på. Han har rätt än idag.

Dessutom blir det något av vem-tar-vem när alla lösa relationsändar ska knytas samman på slutet och huvudkaraktärerna antingen dör eller blir bortgifta. 

Det enda jag inte gillar är epilogen som är alldeles för lång och babblig. I övrigt: ge Tolstoy en chans! Jag tycker Krig och fred till och med är ännu bättre än Anna Karenina.

Wednesday, June 27, 2018

På temat: do not try this at home

Belgisk elektriker 1: Öhh, du, det blev för mycket kabel över här!

Belgisk elektriker 2: Ja vaddårå?

Belgisk elektriker 1: Den kan väl inte bara ligga här i en hög vid gatan, eller?

Belgisk elektriker 2: Jag har en idé.

Tuesday, June 26, 2018

En bok om abort fast utan aborter

Det var falsk marknadsföring - Bastarden från Istanbul av Elif Shafak handlar inte alls om abortfrågan. Den handlar om hur det armeniska folkmordet påverkar Turkiet idag, om att vara tonåring och faderslös, om arga kvinnor och om efterrättsrecept. En hel röra, alltså.

Asya bor med sin mamma och sina tre galna mostrar. Någon pappa har hon inte, mamma Zeliha blev gravid väldigt tidigt och har alltid vägrat berätta med vem. I USA bor också en morbror som aldrig hör av sig - men morbrorns styvdotter kommer plötsligt på besök till Turkiet. Hon har nämligen armeniskt påbrå och vill söka sitt ursprung och ställa turkarna till svars för det folkmord som är mycket levande i den armeniska diasporans minne men förpassat till historien i Turkiet. De två tonåringarna upptäcker släktens hemligheter tillsammans.

Jag hade höga förväntningar men tyvärr blev det ganska platt fall. Berättelsen är banal och lite rörig. Det finns glimtar av något mycket intressant - armeniska folkmordet ur turkisk synpunkt är ingen liten fråga - men det slarvas bort i texten. Skärpan och djupet saknas. Synd!

Monday, June 25, 2018

Ett stugkök ska ha korsstygn

Mitt broderade Jasper Fforde-citat är klart!
Stort tack till #badasscrossstitch för tips om dödsskallemönster. Där finns för övrigt en hel del skojig broderad feministaktivism för den intresserade!

Saturday, June 23, 2018

Ödlehjärnan om herrfotbollsVM

Ödlehjärnan: USCH VAD BULLRIGT DET ÄR, VARFÖR LÅTER DE SÅ MYCKET

Intellektet: Ja, det är någon sorts bollsporteri för herrar som pågår, vi struntar i det.

Ödlehjärnan: DE LÄSER OM BOLLSPORT

Intellektet: Nej, de tittar på män i kortbyxor som springer efter en liten boll fram och tillbaka.

Ödlehjärnan: INTE EN ENDA BOK?

Intellektet: Nej.

Ödlehjärnan: SÅ DUMT. OM DE LÄSTE BÖCKER ISTÄLLET HADE DE JU SLUPPIT BULLRA SÅ

Intellektet: För en gångs skull har du helt rätt.

Friday, June 22, 2018

Glad midsommar!

Från zombieapokalyps till blomkransar och små grodor - här går vi från ytterlighet till ytterlighet. Hoppas ni får en härlig dag idag!

Thursday, June 21, 2018

I dödsskuggans land

Nu har jag hittat något roligt igen: I dödsskuggans land av Alden Bell, en mycket lättläst och underhållande zombieapokalypsroman.

Temple är kanske sisådär femton år, hon vet inte riktigt. Men det hon vet är att hon är ruggigt bra på att överleva. Det är ju tur, eftersom världen inte är som den brukade vara, nu sedan zombieepidemin drog fram. Det finns spillror av mänskliga samhällen barrikaderade här och var men mellan dem drar de levande döda fram. Som om inte det vore nog råkar Temple skapa sig en dödsfiende som jagar henne från skyddsrum till skyddsrum.

Bells dystopi är inte riktigt lika välunderbyggd som till exempel Emily St John Mandels fantastiska Station Eleven - jag undrar till exempel hur det fortfarande kan finnas fungerande bensin i gamla pumpar 25 år efter att zombieplågan slog ut, eller hur det kommer sig att hissarna fungerar i skyskrapor som stått tomma i något årtionde. Var kommer elen ifrån? Varför är det inte fler mekaniska problem med prylarna som ligger och rostar, och vem producerar mat och vapen? Zombierna i I dödsskuggans land är visserligen mindre aggressiva och potenta än i en del andra zombieromaner och det sägs att det finns några stora säkrade områden där människor kan leva nästan som vanligt. Men en undrar ändå.

Förutom den detaljen är det en spännande och ryslig berättelse. Det är kortfattat, korthugget och inga avsnitt på tomgång. Temple är en fantastisk karaktär, tänk Lisbeth Salander möter Katniss Everdeen. Jag sträckläste boken.

Tuesday, June 19, 2018

Tematrio: smaskigheter

Grattis Lyran som har födelsedag! Det blev tårt-och-smask-tema, där kan jag bidra med följande:

Mrs Angels tårtbageri av Gaile Parkin är rar och handlar om en tårtbagare i Rwanda. Det är en feelgoodbok om sugar paste och galna kakkreationer men ärligt talat inte något jag blev särskilt trollbunden av. Det är tydligt att boken inte är skriven av en rwandier utan av en entusiastisk vit kvinna, sannolikt ur biståndsindustrin.

Genuint och roligt är det istället i Harry Potter och hemligheternas kammare som spektakulärt inleds med att husalven Dobby saboterar Mrs Dursleys fantastiska gräddtårta. Jag är glad att jag en gång för länge sedan råkade börja med att läsa den här boken och inte den första i serien - tvåan är mycket bättre än ettan och jag var helt fast i J. K. Rowlings värld redan efter ett par sidor.

Kathryn Stocketts Niceville har också en minnesvärd scen med en mycket speciell kaka, men kanske inte en man blir så särskilt sugen på. Niceville är mycket läsvärd! Om hemmafrukultur, rasism och apartheid i södra USA för inte särskilt länge sedan. Dessutom både rolig och sorglig i en lagom blandning.

Monday, June 18, 2018

Den eldröda bokstaven

Jag har alltid trott att artonhundratalsromanen The scarlet letter av Nathaniel Hawthorne handlade om ett rött brev, men det är alltså en bokstav som är eldröd. Där ser man!

Stackars Hester Prynne, ung, vacker och stolt. Hon blir med barn fast hon inte är gift och det hycklande, strikta puritanska samhället dömer henne hårt - inte till döden, av "barmhärtighet" - utan till att leva resten av livet utstött och ensam. Dessutom måste hon alltid bära ett stort rött A för "adulteress", äktenskapsbryterska.

Hester bär skammen och barnet (och vilken mardröm till barn det är) i sin ensamhet. Men, vänta nu, ensam? Brukar det inte vara minst två personer inblandade för att det ska bli ett barn?

Well, det finns en man inblandad men han har, av sitt hjärtas godhet naturligtvis, förklarat för Hester att för det allmännas bästa kan hans namn inte avslöjas. Det skulle få för svåra konsekvenser för andra. Absolut inte för hans egen skull, nej nej. Han skulle gärna dela hennes skam och ta på sig faderskapet, men det vore ju egoistiskt... Ähum.

Nu visar det sig genom berättelsen att det ändå är Hester som avgår med segern. Hon genomlider sitt straff, håller huvudet högt och förvandlar gradvis sitt röda A till att snarare betyda "artist" eller konstnär, genom sin fantastiska skicklighet med nål och tråd. Den fege mannen däremot lider samvetskval och tvingas till slut av inre demoner att avslöja sig själv inför hela staden.

Det är en seg och babblig bok med ett långt och ovidkommande introkapitel som läsaren lika gärna kan hoppa över. När det börjar handla om Hester Prynne blir det bättre, men den här tidens författare hade uppenbarligen inte tillgång till tippex eller sudd. Det hade blivit skarpare med en hårdför redaktör. Temat är däremot intressant och jag vill tolka det som en kritik av hyckleri och puritanism. Hester Prynne är en utmärkt hjältinna, om än lite för god och välartad för sitt eget bästa.

Saturday, June 16, 2018

Hälsningar från Dartmoor!

Jag är inne på tredje och sista dagen av underbar långritt över Dartmoor, ett magiskt hedlandskap i södra England. Påminner en aning om våra sydliga svenska fjäll, fast med gräs och får på.

Här utspelade sig Baskervilles hund och Devon är Agatha Christie-land - hon skrev många av sina romaner här. Det passar fint, blandningen av den vilda heden och de extremt gulliga byarna omkring bjuder in till kreativa rysarberättelser.

Men jag har det inte rysligt, bara rysligt trevligt, med min lånekompis Barney.

Friday, June 15, 2018

Treideln - en udda brevroman/litteraturföreläsning

Juli Zeh är en av mina favoritförfattare, hon är smart, allsidig och alla hennes böcker är mycket läsvärda. Jag fick nyligen låna textsamlingen Treideln och hade en hel del trevliga lästimmar med den.

Det är en samling brev från Zeh, eventuellt (sannolikt) fiktiva, med huvudtema "hur är det att vara författare". Först flera brev till förläggaren och ett universitet där Zeh på olika kreativa sätt tackar nej till att ge litteraturföreläsningar på universitetet. Efter många turer till slut ett brev med ja tack. Därefter desperata brev till olika vänner om vad hon ska tala om på universitetet och hur omöjligt det är att beskriva hur en författare arbetar. Smygande övergår dessa brev till diskussioner om en roman hon kanske tänker skriva. Blandat med en serie arga brev till kommunen som vägrar ge henne en större returpappertunna.

Det är genialt! Roligt, vasst och så himla smart. För vad hon gör är ju faktiskt att beskriva precis det hon påstår inte går att beskriva: hur en författare tacklar ett romanprojekt. Med prokrastinering och allt.

Särskilt lurigt eftersom jag har en känsla av att alltihop är en roman och fiktivt och väldigt utstuderat skapat av en mycket slug författarhjärna.

Läs Juli Zeh!

Thursday, June 14, 2018

Sommar i P1

Sommarpratarna - ibland guldkorn, ofta rent skräp. Jag hade inte så höga förväntningar när jag slog upp årets lista, men... Sara Danius! Och Katarina Wennstam! Och Mark Levengood! Så det blir i alla fall tre program att ladda ner. Dessutom Peder Fredriksson på försök, han har en viss koppling till vad jag är iväg och sysslar med just nu.

PS. Jag har det vansinnigt trevligt och är redan nöjd med resan.

Wednesday, June 13, 2018

Resegåta: vart är vi på väg?

Det blir inte Orientexpressen, även om det hade passat bra, men jag ska strax sätta mig på ett tåg för att åka till
+

Där ska jag ägna tre dagar åt

samt

Visst låter det trevligt! Kan du gissa var?

Pubar och pubsport skulle kunna vara en dubbel ledtråd, men Lukes pappa är bara en halv. Hjälper det more eller less?

Tuesday, June 12, 2018

Legenden om Sally Jones

Vissa författare skapar så vansinnigt snygga och smarta böcker att en känner sig alldeles fruktansvärt inkompetent i jämförelse. Men det gör inget, för de snygga och smarta böckerna får en också att bli väldigt varm i hjärtat.

Lite så är det med Jakob Wegelius bilderbok Legenden om Sally Jones för ålderskategori sisådär 9-12 samt 20-150. Gorillan Sally blir tidigt föräldralös och hamnar på äventyr med jordenruntseglatser, kassaskåpsknäckande och livslång vänskap. Det är så bra berättat! Och så fina bilder! Och så sorgligt men vackert. Jag vill omedelbart ge bort den i present till alla barn jag känner (varför är de SÅ SMÅ? Väx snabbare, Tove!).

Jag önskar att den här boken hade funnits när jag var liten, men det är ju i alla fall bra att den finns nu. Bättre sent än aldrig.

Monday, June 11, 2018

Tematrio: tema trio

Dagens tematrio försatte mig omedelbart i trubbel - trilogier! Jag kommer plötsligt på massor av oändliga serier (Böckerna om Miss Murphy, Damernas detektivbyrå), boksjok om sju (Téméraire, Fröknarna von Pahlen, Harry Potter) och till och med bokserier i fyra delar (Krig och fred, Utvandrarsviten).

Och trilogiernas trilogi, Sagan om ringen hade ju Lyran själv norpat åt sig. 

Men så kom jag på några stycken ändå:

Visst har du väl läst Elsie Johanssons serie om Nancy? MosippanGlasfåglarna och Nancy. Om en fattig flickas uppväxt i studentlivets Uppsala. Underbar! En tidsskildring, socialrealistisk och viktig.

Med sikte på dagens äldsta tematriotitel drämmer jag till med Aiskylos och Orestien. En klassisk dramasvit med delarna Agamemnon, Gravoffret och Eumeniderna. Jag läste dem på littveten för hundra år sedan, det är fantastiska berättelser, även om de är smått obegripliga idag med vår lite annorlunda moralkodex. En måste älska erinyerna, dessa underskattade kvinnodemoner. När ska de få en renässans och ta över efter vampyr- och zombietrenden?

Ska vi ta en klassiker till? Ja, det gör vi! Selma Lagerlöfs Löwensköldska ringen, om kärlek, spöken, orättvisor och hämnd, i en salig röra. Vi såg en väldigt bra uppsättning av hela serien på Uppsala stadsteater häromåret, det var maffigt.

En trio av trios, se där.

Saturday, June 9, 2018

Kvinnan på trappan

Bernhard Schlink är författaren bakom Högläsaren som jag tyckte mycket om. Hade därför höga förväntningar på Die Frau auf der Treppe.

Det handlar om en ung, arrogant jurist som en dag får ett märkligt fall på halsen. Ett triangeldrama mellan en målare, tavlans ägare och tavlans motiv: tavelägarens före detta och målarens nya flickvän. Den unga juristen blir störtförälskad i kvinnan och lägger sig i den redan röriga soppan på ett sätt som gör att ägandeskapet över tavlan blir ännu lite mer komplicerat. Många, många år senare försöker juristen leta rätt på kvinnan igen, han vill få svar på sina frågor och han vill spela klart sin roll som räddande riddare... Schlink fick sin inspiration till boken från en verklig tavla av Gerhard Richter.

Det finns inga helt goda karaktärer i den här berättelsen, även om jag gillar huvudpersonen Irene skarpt. Hon gör det som behöver göras i en knepig situation och hon snäser av skitstövlarna till män omkring henne när de börjar med sina monologer och mansplainings. Berättarjaget är en fullblodsidiot och begriper det inte själv, men det serveras mellan raderna på ett snyggt sätt. Som han har behandlat människor i sin närhet! Aj, aj.

Det är lättläst och finstämt, även om det inte gör något särskilt bestående intryck på mig. Inte alls lika starkt och spännande som i Högläsaren. 

Friday, June 8, 2018

Belgien: Europas armhåla

Det var bokklubb igår kväll och jag hade det lite stressigt med bokutläsningen. Men det var inte sen läsning utan Belgien som orsakade den mesta stressen.

Vi börjar från början:

I vintras började vår diskmaskin krångla. Från mars någon gång började jag tjata på hyresvärden om att reparera eller byta ut. Inga svar. De lyfte inte ens luren när jag ringde, än mindre svarade de på någon e-post.

I maj var jag arg på riktigt och skrev en sista gång med påpekande om att det nu var dags att prata hyressänkning, med kopia till hyresvärdens pappa (jo, så funkar det här). Svar inom en halvtimme: "madame, självklart ska du få en ny diskmaskin, den kommer på en gång". Suck.

Den kom inte på en gång men inom tre veckor, kors i taket. Första beskedet: den kommer på torsdag kl 09. Kvällen innan torsdag: nej förresten, den kommer kl 10:30. Nytt sms under dagen: fast det blir inte förrän kl 16. Under eftermiddagen: vi är sena, vi kommer kl 17.

De dök upp kl 18:30 och det tog dem en hel timme att byta diskmaskin, och det lät som att de plockade isär hela köket under tiden. Jag var tvungen att gå och se efter om de hade tagit upp ett hål i väggen in till grannen, men riktigt så illa var det inte. Däremot lämnade de en smärre översvämning över hela köksgolvet och skräp i drivor överallt. Det har inte läckt ut någon ny pöl över natten så kanske har de, ta i trä, lyckats installera diskmaskinen hyfsat korrekt, det visar sig väl i helgen.

Jag blev alltså försenad till bokklubben, men i Belgien är allting sent så de hade inte hunnit börja äta Evas sparrismiddag än och jag hann vara med i bokdiskussionerna med bidragen att 1) Irene Adler är ett väldigt roligt namnval med litterär blinkning, 2) det var ett fasligt knatande i trappor genom hela boken, och 3) alla karaktärer är förfärliga skitstövlar, men det är ju ofta en bra sak och mer intressant än om alla är genomgoda.

Mer om detta imorgon.

Wednesday, June 6, 2018

Den gula tapeten

Charlotte Perkins Gilmans feministiska novell Den gula tapeten är en liten pärla. En hemsk, fruktansvärd och effektivt berättad pärla, .

En kvinna, en man, ett kärleksfullt äktenskap och ett nyfött barn. Lycka! Eller?

Hon är instängd i ett ödsligt hus på landet - för frisk för att besöka en doktor, för sjuk för att få träffa vänner eller röra sig fritt ute, enligt den kärleksfulle, mycket kärleksfulle maken. Han gör ju allt detta för hennes skull, för hennes eget bästa. Vilken tur hon har! I sitt hemmafrufängelse med gul tapet.

Men vad är det egentligen som gömmer sig i det gula tapetmönstret?

En liten rysare med självklar plats i den feministiska litteraturkanonen.

Tuesday, June 5, 2018

Bokklubbsböcker i sista minuten

Men vad är det för fel på mig? Nu har det hänt igen: vi har bokklubb på torsdag, som jag har sett fram emot länge och noterat i kalendern att det närmar sig - men inte förrän måndag morgon slog det mig att jag ju måste börja läsa boken också.

Och den är på tyska.

Håhåjaja, det är dåligt planerat, men skam den som ger sig. Jag har redan kommit en tredjedel - som tur är har luxemburgska Eva varit snäll och valt en lättläst bok med viss bladvändarfaktor. Vi läser Bernhard Schlinks Die Frau auf der Treppe och den artar sig hyfsat hittills.

Måste jobba på det där med bokklubbsplaneringen i framtiden!

Monday, June 4, 2018

Tematrio: sommarböcker

Sommartematrio! Jag fick ju faktiskt ett hörn av er fantastiska alldeles för tidiga svenska högsommarvärme häromdagen, jag har aldrig varit med om så varmt vatten i sjön så tidigt om året. Så jag är laddad och här kommer trion:

För det första: när en deckarförfattare målar upp en alldeles särskilt vacker sommaridyll, då vet en att blodet snart kommer att spruta. Badortsmysteriet av Agatha Christie är inget undantag, fast att det kanske inte sprutar i bokstavlig mening. Men folk dör! Rika arvtagerskor, mystiska olyckstillbud och en liten slug belgare med stor mustasch. Sommarläsning i dubbel bemärkelse.

Barnens ö av P. C. Jersild är däremot inte blodig alls. Uppväxtskildring i sommarstadsmiljö: Reine Larsson rymmer från sommarkollot och driver runt i Stockholm. Han träffar udda människor, skriver lögnaktiga vykort hem till mamma och får en praktikplats i Olgas begravningskransateljé.

Siri Hustvedts sommarskildring handlar om en annan slags identitetskris: Mias man har lämnat henne och hon åker hem till sin mamma och ägnar en orolig sommar åt att hänga med mammans tantkompisar. Mia håller på att bli galen - mannen är arrogant nog att hålla henne på halster och kalla sitt äventyr för "en liten paus" som han alltså gärna vill hålla reträttvägen öppen från. Som läsare vill en gå rakt in i boken och läxa upp karln och befria Mia... Det är inte alltid genialt men ofta tankeväckande.

Friday, June 1, 2018

När litteraturen och världen går hand i hand

Jag är på snabbvisit hemma i Sverige för att tala på en transportforskningskonferens. Ska bland annat presentera vårt nya förslag till EU-lagstiftning som ska förenkla för sjökaptener att sköta administrationen som krävs för att få anlöpa en hamn.

Och vad läser jag när jag öppnar Nathaniel Hawthornes The scarlet letter, om inte detta:
"Here, before his own wife has greeted him, you may greet the sea-flushed ship-master, just in port, with his vessel's papers under his arm in a tarnished tin box."
Vilket strålande sammanträffande! Fast om Hawthorne hade skrivit sin tullhusbeskrivning idag hade den kanske låtit så här:
"Här ser du inte alls någon väderbiten sjökapten, för han är och dricker kaffe latte med sin fru, det har han tid med eftersom han jätteenkelt skickade in fartygets papper elektroniskt i det nya harmoniserade EU-formatet. Tennlådan använder han till att förvara chokladpraliner i."
Så kom inte och säg att EU inte gör nytta.