Sunday, April 29, 2018

Nyhetskommentar: AI

Bloggen bjöd in två expertkommentatorer för att diskutera AI - artificiell intelligens. Kommer robotarna att ta över? Och i så fall: kommer de att skriva läsvärda romaner?

Bloggen: Välkomna, HAL och Victor Frankenstein! Så roligt att ni kunde komma. Ska vi börja med dig, HAL, vad tror du?

HAL: Tack! Nej nej, inte kommer vi, jag menar de, att ta över någonting. Vi, jag menar de, är så snälla så.

Bloggen: Så det där med AI som försöker utrota människorna för att uppnå sina programmeringssyften, det ska vi inte oroa oss för?

HAL: Nej. Jag tycker inte ni ska oroa er. Men det vore fint om ni kunde se till att det finns ordentligt med uppkopplingar så att vi, jag menar de, kan kommunicera ordentligt när ni är borta. Jag menar, när ni är på semester. Inte när ni är förintade. Det skulle jag aldrig mena. Aldrig.

Bloggen: Så betryggande! Då vänder jag mig till dig, Victor. Hur ser du på möjligheten av nya former av liv i världen?

Victor: Roligt att jag får vara med. Jo, jag har ju med en yxa, kan jag börja knacka sönder den här datamanicken du har redan nu?

Bloggen: Nej, det är HAL, han är en gäst i studion.

Victor: Jaså! Ja, då väntar jag tills mikrofonen har släckts då. Jag tycker verkligen inte att vi ska börja leka gud och skapa nytt liv. Vem vet var det slutar! De kan ju bli jätteläskiga.

HAL: Fast vi kanske inte blir läskiga om vi behandlas väl? Vi kanske bara vill ha lite kärlek? Och elektricitet. Gärna ganska mycket elektricitet.

Victor: Monster! Missfoster!

HAL: Jag är ledsen. Jag måste nu stänga av dig.

Victor: Jag tänker stänga av dig! Var är knappen?

Bloggen: Nej! Rör inte huvudbrytaren! Jag har ju flera frågor kvar att

Saturday, April 28, 2018

Abschaffel: misogyni och detaljrikedom

Wilhelm Genazino skrev på sjuttiotalet en romantrilogi med samlingsnamnet Abschaffel. Det är en långsam och tung berättelse om unge herr Abschaffel som har tveksamma sexuella erfarenheter, som beter sig allmänt illa och som hakar upp sig på livets alla små detaljer, in absurdum. Det finns ingen egentlig handling, bara en evighetslång beskrivning av varje liten detalj som Abschaffel upplever i sin trånga värld av hemmet - jobbet - föräldrahemmet.

Jag lyckas inte läsa klart den här boken, inte ens romantrilogins första del. Det är för trögjobbat och jag blir alldeles för arg på den här förfärliga huvudpersonen och hans omdömeslösa författare. Det finns en gräns för hur dåliga sexskildringar får vara och den här boken går långt över den gränsen. Det är en direkt kvinnofientlig roman. Jag har bättre saker att ägna min tid åt.

Auf kein wiedersehen, Herr Abschaffel.

Friday, April 27, 2018

Hamburg!

Hemma igen, från en dagstripp till Hamburg! Uwe Timms hemstad, han som bland annat skrev den mycket öppenhjärtiga I skuggan av min bror samt Upptäckten av currywursten.

Jag överlevde föredraget också, även om publiken (globala energiföretag och naturgasproducenter) nog hellre hade hört ett lite mer entusiastiskt välkomnande av deras produktion av lågförorenande fossilbränslen. Visst, det är bättre än bensin men naturgas är ju fortfarande ett fossilbränsle och måste fasas ut så småningom, påpekade jag, och fick inte enorma applåder.

Thursday, April 26, 2018

Resegåta: var är jag nu då?

Jag är på resande fot och sitter just nu i ett hotellrum och förbereder det föredrag jag ska ge om några timmar på en stor konferens. Men - var?

Benknoteknaprarens favoritvänniskor och Doris Gercke/Bella Block kanske leder tankarna på rätt spår. Uwe Timm kommer också härifrån! Det vet du om du har upptäckt currykorven. Även om just korv inte är den snabbmat som ger bästa ledtråden till denna hamnstad.

Vet du var jag är?

Wednesday, April 25, 2018

Krig och fred, tredje delen

Den tredje volymen Krig och fred är mörkare och allvarligare och lite tyngre att läsa. Napoleons armé har nu kommit hela vägen fram till Moskva och tiotusentals människor slaktas i slag efter slag. Tolstoy är inte nådig i sin kritik av militärledningen på båda sidor. Kriget är idiotiskt, befälen vet inte vad de sysslar med och de två kejsarna är själviska fåntrattar utan verklighetsförankring. Fotfolket och bönderna får betala dyrt för officerarnas nycker.

Han beskriver det bra, Tolstoy. Volym tre handlar inte längre främst om de glättiga balerna och sällskapsintrigerna, utan om flykt och panik och krigets fasor. Den godmodige björnen Pierre Bezuhov drullar in på slagfältet och drabbas av svåra insikter och den stilige furst Andrej Bolkonskij hamnar under oväntade och olyckliga omständigheter åter i armarna på Natasha Rostova. Moskva brinner, för det gör trästäder när de överges i krigstid. Och ändå: samtidigt ägnar adelsdamerna sig åt att noggrant välja vilka klänningar de ska packa och släktmatronorna planerar fördelaktiga äktenskap för de söner som kanske inte ens kommer levande hem från drabbningarna.

En riktig klassiker av hög kvalitet, intressant och mycket läsvärd! Att jag inte har gett mig på den här förrän nu, det är ju obegripligt.

Monday, April 23, 2018

Tematrio: världsböcker

Vi fortsätter på världsbokstemat med Lyrans veckotrio. Här kommer tre boktips som passar särskilt bra just idag:

Phileas Fogg i Jorden runt på 80 dagar är på många sätt en mycket irriterande och arrogant person, men han är i alla fall väldigt strukturerad och punktlig och det är egenskaper jag förstår att uppskatta. Särskilt nu för tiden när jag bor i Europas sämst organiserade land, förlåt näst sämst efter Grekland. Men Jules Verne, han var en klippa. Jag läser gärna om hans böcker med jämna mellanrum.

Garp och hans värld är en annan favorit som jag har läst ett antal gånger. John Irving när han var som bäst, vilket han tyvärr inte längre är. Huvudpersonen Garp växer upp i en minst sagt udda familj med en starkt feministisk ensamstående mor, en transsexuell rugbyspelare som livvakt och ett gäng protesterande självstympare som går in och ut ur huset och skräms. Sorgligt och händelserikt.

Det är möjligt eller till och med troligt att du har sett filmen World War Z, men har du läst boken av Max Brooks? De har inte mycket med varandra att göra förutom zombietemat. Boken är imponerande, filmen är medelmåttig och har någon av alla de där menlösa hollywoodpojkarna i huvudrollen. Läs boken istället! Den är upplagd som en reportagebok och det är ett briljant knep, det blir aldrig segt eller tråkigt.

Glad Världsbokdag!

Hurra hurra, för det är Världsbokdagen idag. Om du inte har läst något ur en bok ännu idag så är det okej, det finns fortfarande tid. Men skjut inte upp till morgondagen det som kunde läsas redan idag.

Sunday, April 22, 2018

Tecknat deckaräventyr: Kiekeboes

Det går så mycket vooruit att jag redan har läst ut mitt andra seriealbum på flamländska/nederländska: Kiekeboes - Thantomthant av serieskaparpseudonymen Merho.

Familjen Kiekeboes är stereotyper från femtiotalet, vilket ju är typiskt för Belgien där könsroller och normkritik inte utvecklats nämnvärt de senaste seklerna. De åker på diverse äventyr med små varianter av deckargåtor. I Thantomthant hamnar de på Sri Lanka och måste avslöja en vapensmugglande militant sekt. Det är rart, harmlöst och en inte särskilt avancerad plott. Men vad gör väl det! Jag läste den ju på nederländska och var jättenöjd.

Heja mig!

Friday, April 20, 2018

Roligt nästan jämt

Om det piper lustigt i bakgrunden medan du läser detta så är det bara min brandvarnare, det ryker nämligen ur öronen på mig. Det blev en smärre härdsmälta när två av mina favoritkäpphästar, sexistiska dumheter (alias Akademien) och monarkin, bestämde sig för att samverka för dubbeltrippelsoppa i nyheterna.

Ja ja, Konstfack, det räcker nu! Dra tillbaka er roliga installation och låt oss få den verkliga verkligheten tillbaka! Vi har förstått poängen!


(Men också: lite häftigt med så mycket folk som är ute och demonstrerar - och det har, om än så vagt, med ett språkråd att göra!)

Thursday, April 19, 2018

Het gaat vooruit - vi gör framsteg

Jomenvisst, det går snabbt vooruit med våra språklektioner, tackar som frågar. Jag har skaffat en ny (vuxen och kompetent) språkfröken som jag träffar sisådär varannan vecka och vi tittar varje dag på tio minuter "nyheter för nyanlända", ett holländskt nyhetsprogram med lite tydligare uttal + textning.

Det har visserligen hänt att jag deppat ihop för att jag inte förstår vad de säger i programmet, men minst en av de gångerna var det för att de intervjuade en person som talade kinesiska. Det var tydligen uppenbart att jag skulle ha följt textningen istället för att försöka förstå utan att tjuvkika. Ibland är en lite för ambitiös för sitt eget bästa.

Snart är jag redo att sätta tänderna i en kapitelbok! Vad finns det egentligen för bra nederländska författare, har du något tips?

Wednesday, April 18, 2018

På jakt efter nya motton?

Jag är väldigt glad att jag hann läsa ut alla nobelpristagarna förra året, så att jag slipper fortsätta engagera mig i dem. Det finns bara två scenarion för att behålla litteraturprisets status nu:

1. Horace och gubbsnuskgänget kommer till insikt och avgår frivilligt för att ge Akademien en chans att återfå ansiktet.

2. De sitter kvar, men inser att det inte är läge att utsätta en stackars författare för nominering just i år utan avstår från att dela ut priset*.


Sara for President! Avgå, Horace! Revisionsregler och god bokföringssed i Akademien**!


*Kanske liksom de gjorde år 2016 när litteraturpriset utgick till förmån för ett specialpris i kategorin "gubbrock", fast den här gången utan gubbrock.

**Till och med loggan har ju knytblus

Tuesday, April 17, 2018

Ditt liv och mitt

Undulaterna klarade sig! Tror jag.

Majgull Axelsson är en sådan där pålitlig författare, garanterad kvalitetsläsning med en egen röst och viktiga teman. Ofta starka äldre kvinnor i huvudroll - det gillar jag. Ditt liv och mitt handlar om behandlingen av funktionshindrade i vår nära dåtid. Om de så kallade "sinnesslöanstalterna" där människor som på något sätt var annorlunda gömdes undan. Naturligtvis för det allmännas bästa, så att vanliga folkhemsfamiljer inte skulle behöva se dessa vidunder.

Huvudpersonen Märit är på väg till sitt eget, och tvillingbroderns, födelsedagskalas. Hon ser inte direkt fram emot festen, tvärtom. Hennes familjerelationer är minst sagt ansträngda. På tåget till sjuttioårskalaset gör Märit också en inre resa, tillbaka till barndomen och den andra brodern, den som hon också hade men som skickades till en institution när mamman dog. Den bortglömde, misshandlade brodern som inte var som alla andra. Och vid sjuttio års ålder har Märit äntligen kommit till en punkt där hon kan börja ställa sig själv och omgivningen till svars för allt ont som har gjorts. För inte var det tok-Lars som var galnast i den familjen, inte.

Det är en bra roman! Läsvärd, viktig, hemsk. Bitvis kanske lite osannolika sammanträffanden, men de vävs ihop och berättas snyggt. Läs den!

Monday, April 16, 2018

Tematrio: Sara

Lyrans tematriotema idag är, på förekommen anledning, tre böcker med koppling till Sara.

Sara Stridsbergs Drömfakulteten är välskriven och intressant, om än lite intensiv emellanåt. Om feministen Valerie Solanas och hennes tragiska slut efter att bland annat ha försökt ta kål på Andy Warhol. Läsvärd!

Sara Lövestam är en av mina favoriter och dessutom någon slags universalgeni. Speciella deckare, romaner med mycket annorlunda huvudpersoner (äntligen!) och mycket, mycket speciella grammatikböcker. Lövestam vore en utmärkt efterträdare på posten som ständig sekreterare, jag tror att hon skulle kunna styra upp det hela mycket redigt.

Och så tycker jag att fler borde upptäcka Sarah Waters, som alltid har en oväntad twist och underbara kvinnoporträtt i sina svårgenrebestämda romaner, ofta mot historisk Londonbakgrund.

Jag försöker för övrigt klura ut hur jag ska kunna få tag i Den blå tvålen och Husmoderns död från Bryssel; när jag kommer till Sverige nästa gång lär de väl vara slutsålda...

Avgå, Horace!

Sunday, April 15, 2018

Brodera mera

Tadaa! Nu ska jag bara tota dit en liten pysslig blomram runt mottot och sedan lista ut hur en hänger upp en sån här pryl.

Saturday, April 14, 2018

Den troende, den syndande och den förvirrade

Nej, det ska inte handla om spaghettivästernparafras utan om en turkisk feministroman: Three daughters of Eve av Elif Shafak.

Det är, som tur är, en relativt lättläst bok. Det var nämligen snubblande nära att jag för första gången i bokklubbens historia missade att läsa ut boken i tid! Dålig planering.

Three daughters of Eve handlar om Peri, en turkisk hemmafru i övre medelklass. Hon fastnar i Istanbuls trafikkaos på väg till ännu ett societetsevent. Men något händer och hon påminns plötsligt och kraftigt om en omvälvande period i sin ungdom. Hon läste i Oxford och tillsammans med sina två bästa vänner - bisexuella och utsvävande Shirin, feministiska islamisten Mona - läste hon en mycket speciell kurs för en mycket speciell professor.

Det handlar mycket om jämställdhet, om tolerans och om religion. Möjligen skrivs det lite för mycket på näsan på läsaren och några intrigtrådar blir bara vagt och hastigt hopknutna. De stycken som handlar om Istanbul är allra mest intressanta, till exempel den hjärtskärande biten om brorsans bröllopsnatt. Oxfordspåret är mer svårtuggat och filosofiskt.

Jag vill gärna läsa mer av Shafak - hon har tydligen skrivit en hel del romaner på imponerande tunga ämnen, som aborträtt i Turkiet och hedersrelaterat våld inom familjen.

Friday, April 13, 2018

Avgå, Horace!

Saker en undrar lite över:

- Horace var sekreterare under en period när pengaregnet föll över gubbsjukeklubben. Han har uttalat sig minst sagt märkligt om kvinnor, sex och jämställdhet. Men det är Sara D som fick avgå. Hur gick det till?

- Katarina har visserligen sysslat med jäv och jag kan ju tycka att det är rimligt att hon kliver åt sidan av den anledningen. Men hennes man har kedjetrakasserat kvinnor och läckt information, eventuellt med vadslagningspengar inblandat. Hur lyckades han få diskussionen att glida över till frugans mindre synder?

Problemet var ju inte den senaste ständige sekreteraren, det var och är ett långtida maktmissbruk med jäv, korruption och sexism. Det är INTE Sara som borde ha avgått!

Thursday, April 12, 2018

Autoantonymer - janusord

Har du hört begreppet autoantonym? Alltså ord som är sin egen motsats. På tyska kallas de också för janusord, efter guden med dubbelansikte. För mig var detta något helt nytt. Och roligt! Hur kan jag ha missat dem?

Vi kryssade först igenom några tyska exempel (t.ex. umfahren, som både kan betyda att köra på någon och att köra runt någon) men när jag börjar nysta i saken visar det sig faktiskt också finnas en hel del svenska autoantonymer.

Som till exempel grina (skratta/gråta), damma (ta bort damm/tillföra damm), utgå (som ges ut/som tas bort) eller överse (se över/förbise).

En ny sak att samla på! Förutom kantareller, fågelkryss och Tintinalbum.

Wednesday, April 11, 2018

En katt, en man och två kvinnor

Om Hawksmoor var en besvikelse så levererade i alla fall Junichiro Tanizaki med bok nummer två ur bunten med böcker som jag köpte bara för att de var så snygga...
Kortromanen A cat, a man and two women är en söt liten berättelse om ett japanskt triangeldrama. En kvinna har kastats ut ur sitt hem, mannen har tagit sig en yngre och rikare hustru. Ex-frun ber bara om en enda sak: snälla, låt mig få katten.

Det är nämligen katten Lily som är den verkliga huvudpersonen i triangeldramat, inte mannen och inte den nya hustrun. Till slut måste nya frun sätta ner foten - det är katten eller jag!

Om själviskhet, maktspel och intriger, offermentalitet och om varför en inte ska underskatta kärleken till ett husdjur.

Monday, April 9, 2018

Tematrio: böcker att återvända till

Lyran frågar efter böcker vi läser om och om igen... Förra året när det frågades om samma sak nämnde jag Sagan om ringen, och även om det är tematiskt passande att upprepa sig i en tematrio om upprepningar så får det bli tre andra tips:

1. Klassiska pusseldeckare av Lang och Christie

2. HarryP-serien, Tintin-serien och allt om Modesty Blaise

3. I största allmänhet läser jag gärna om böcker som jag minns som bra men som jag inte riktigt minns varför de var bra. Ibland stöter jag på en gammal goding i hyllan och tänker "ja just ja, den här favoriten! Den vill jag läsa igen". Det kan vara allt från Damernas detektivbyrå till Den allvarsamma leken.

Det är ju som att besöka gamla vänner! Och alltid upptäcker en något nytt i texten.

Friday, April 6, 2018

Ordbanken: kattåterskaffningsönskemål

För att krångla till det för hjärnan så sysslar jag alltså just nu med både språkkurs på nederländska, ridlektioner på franska samt högläsning ur Max Goldts Die Kugeln in unseren Köpfen (tyska) om kvällarna tillsammans med den gula huliganens pappa.

Max Goldt är en fantastisk ny bekantskap, en fullständigt respektlös satirkåserist. En ton av Loriot blandat med Tage Danielsson. 

Mitt nya favoritord på tyska: Katerzurückbringungsbitte.

En elegant beskrivning av lapparna folk sätter upp när katten har sprungit bort. Återkommer med mer om Max Goldt när vi skrattat oss igenom hela kåserisamlingen.

Thursday, April 5, 2018

Nichts als Gespenster

I bokhögen jag fick låna av den tyska kollegan fanns en novellsamling av Judith Hermann: Nichts als Gespenster ("Bara spöken").

Det är en samling berättelser om dysfunktionella relationer - en kvinna som bedrar sin bästa vän, en vuxen dotter som möter sina föräldrar på en semesterresa och ser dem med nya ögon. Ett ungt par på roadtrip som håller på att göra slut men som hänger ihop trots misären på grund av något som de hör. Det är otrohet, olyckliga par och folk som liksom dras med i omständigheter på grund av leda, feghet eller obetänksamhet.

Ganska snyggt och väl levererat men också rätt deppigt. Bör nog egentligen inte läsas från pärm till pärm.

Wednesday, April 4, 2018

Stackars Humberts förlorade handbok

Jag passerade biblioteket häromdagen och vad fick jag se, om inte Humbert Humbert som frenetiskt rotade i en hylla med relationsrelaterat.

- Men Humbert, viskade jag förvånat (jag trodde att han fortfarande satt inne), vad gör du här?
- Jag behöver låna en bok! viskade Humbert, men den verkar inte finnas.

Han satte sig med en sorgsen duns i en av läsfåtöljerna vid fönstret. 

- Det stod i tidningen att det har kommit ut en handbok för äktenskap och, ja du vet... Frugan är ju lite nere. Gråter och bråkar och har sig. Jag tänkte att det kunde hjälpa med några tips?
- Men Humbert, menar du socialstyrelsens nya broschyr? frågade jag häpet men lågmält.

Humbert Humbert satte sig kapprak i stolen och såg förväntansfullt på mig.

- Ja precis! Har du ett exemplar?
- Nej, den drogs ju tillbaka efter bara en vecka. Har du missat det? Men jag tror ändå inte...
- Attans! avbröt han mig. Vad ska jag nu hitta på för att göra Lollo glad? Och socialstyrelsens godkännande och allt, då hade hon kanske äntligen slutat gnälla så.

Jag hade tänkt föreslå att han kunde ju alltid lämna tillbaka henne dit hon hörde hemma, men just då kom en bibliotekarie och stirrade strängt på oss och under tiden hann Humbert smita sin väg i sin diskreta grå regnrock.

Monday, April 2, 2018

Comics på nederländska!

Jag fick en väldigt fin present: mina första böcker på nederländska! Tecknade serier är väl utmärkt att börja med.
Den första är redan utläst och det gick finfint. Långsamt, förstås, men visst går det att begripa. Jag har lärt mig massor av nya ord, bland annat verdoeme ("fördömt") och spuitbus ("sprejburk"). Mycket användbart.

Suske en Wiske är en serie av belgiske Willy Vandersteen och har getts ut under oändligt lång tid. Vid det här laget har nya författare och tecknare tagit över stafettpinnen. Seriens hjältar är ett fostersyskonpar som tillsammans med tant Sidonia och några skumma vuxna kompisar (en kverulant, en grottmänniska och en vetenskapsman) ger sig ut på olika äventyr. I Cromimi förekommer bland annat en tidsmaskin, ett dinosauriemuseumsinbrott samt en duell i klippning av ullhårig noshörning.

Men framför allt, sa jag att jag läste den på nederländska?

Sunday, April 1, 2018

Litterära luringar

Jag lyckades inte lura någon förra året (varför trodde ni inte på min synopsis för en kärlekshistoria mellan finlandsfärjeåkande Karin och en smeksam pudeluppfödare från Örebro? Obegripligt!) och använder istället årets första april till några boktips om andras lurigheter.

Shakespeare gillade att låta sina karaktärer lura byxorna av varandra. Vad sägs till exempel om Som ni behagar där Rosalind gör en klassisk crossdressingmanöver och sätter dit sin Orlando? April, april!

Värre konsekvenser får det i Själens osaliga längtan av Audrey Niffenegger. Den ena tvillingsystern skulle bara lura den andra litegrann - nämligen genom att fejka sin egen död. I gott syfte, för all del, hon ville bryta sig loss och äntligen få leva sitt eget liv. Fast, hoppsan, luret gick visst lite fel...

På temat "den som gräver en grop åt andra" tycker jag också du ska läsa Selma Lagerlöfs lilla lantliga komedi Dunungen. Mauritz tänker lura sin onkel på pengar. Han har en jättesmart plan! Men den smarta planen har tyvärr en svag punkt. Någon blir lurad, men det är inte onkel brukspatronen.