Saturday, March 25, 2017

Friday, March 24, 2017

Grejen med verb

Om du har en språknörd i bekantskapskretsen, sätt genast Sara Lövestams Grejen med verb i händerna på henom.

Det är en fantastiskt rolig och lärorik liten bok om verbgrammatik! Jag har hört så mycket om den och nu har jag äntligen läst den. Vad det är roligt med språk och ord, särskilt när någon förklarar så bra och lättsamt som Lövestam gör. Jag vill nästan börja på SFI bara för att få ha henne som fröken.

Äntligen vet jag saker som vad ett deponensverb med underförstått objekt är för något. Och jag ska omedelbart börja använda egna nydanande inkoativ, då kommer alla i min omgivning gladna.

Thursday, March 23, 2017

Jag har blivit med Narnia

Vad är det för spöklikt sken som kommer från klädkammaren? Finns där en port till en hemlig värld? Kanske ett maskhål till något spännande parallelluniversum? Eller en genväg till Jasper Ffordes Well of lost plots?
Nej, det var visst bara de där starka lysrören jag monterade för att dra upp små plantor till trädgården. Chilin var först i startgroparna, om en vecka är det dags att så de första tomaterna också.

Wednesday, March 22, 2017

Spänning och rykande synder

Dan Vyletas spänningsroman Rök är antagligen tänkt för unga vuxna men funkar även för oss andra. Omslagsblurpen säger "den nya Harry Potter" men så långt skulle jag inte gå.

Det handlar om England under artonhundratalet, fast inte så som vi känner det. Varje människa avger en slags svart rök när hen syndar eller upplever starka känslor. Överklassen skickar därför sina barn till dyra internatskolor där de genomgår stenhårda disciplinövningar (läs: pennalism) för att sluta synda/ryka. På en sådan skola träffas Thomas och Charlie, och de snubblar snart över en hemlighet: röken är kanske inte riktigt vad prästerna och lärarna påstår att den är. Framför allt är det något lurt med hur vissa kan ljuga och slå men ändå aldrig släppa avslöjande rök. Pojkarna ger sig av på äventyr för att ta reda på hur allt hänger ihop...

Det är spännande, dystert och originellt. Kanske lite som en förvriden fantasyversion av Charles Dickens. Läsvärt och lite förbryllande.


Hundskadeindex: en hund blir först svårt misshandlad och sedan mördad.

Tuesday, March 21, 2017

Grattis på bloggelsedagen!

Så blev det ett helt år till med bokbloggande. Det är fortfarande rätt roligt - annars skulle jag ju inte hålla på. Mest är det en hjälp för mitt eget minne och förhoppningsvis blir det ibland också lite läsvärt för de två-tre personer i landet som har samma knepiga nördhumor som jag.

Monday, March 20, 2017

Tematrio: vårtecken

Lyran struntar i böckerna och frågar idag efter tre vårtecken vi sett.

Vårtecken, det vete tusan. Idag snöade det hos oss. Fake weather. Sad.

Men visst, tranorna har just återvänt, tussilagon blommar och en hel flock med flugor surrar förvirrat runt komposten i trädgården.

Och apropå det, på Tranans förlag kan man köpa Chinua Abebe, Allt går sönder, ett nigerianskt perspektiv på när de europeiska missionärerna började ställa till storskaligt elände i Afrika.

Tussilago Farfara är det latinska namnet på den lilla gula blomman, det kanske för tankarna till Barack Obamas intressanta självbiografi Min far hade en dröm. Tänk, när USA hade en intellektuell och skrivkunnig president istället för en despotisk treåring! Det var tider det. Läs boken, den är mycket välskriven.

Och den som har för många flugor i komposten kan med fördel läsa till sig inspiration i Fredrik Sjöbergs roliga kåserisamling Flugfällan.

Om nu bara snön försvann också vore jag mycket tacksam.

Sunday, March 19, 2017

White trash-noveller

Richard Brautigan var poet och novellist, hippie och eventuellt schizofren, en undergroundkaraktär i sextiotalets USA. Han har skrivit mycket om sin hårda och fattiga uppväxt, om livet som white trash i först Washington, senare Kalifornien.

Jag läste delar av novellsamlingen Gräsmattans hämnd. Somligt är mycket bra, gripande och välskrivet. Somligt är bara... jaha. Kanske är det formatet som gör att det inte fastnar hos mig, jag tappar lätt fokus när varje berättelse bara är två-tre sidor lång. Jag tänker att det här är en bok att ha i väskan till kortare bussresor och till köer och väntrum av olika slag. Då är mininovellerna antagligen perfekta att ha till hands.

Friday, March 17, 2017

Bilar + preventivmedel = sant

Jag blir så glad varje gång jag ser Teslasymbolen. Och jag funderar varje gång: hur gick det till när de designade sin logga?
Hade de inte en enda kvinna i designgruppen, ingen som kunde berätta för dem att de har valt en p-spiral till symbol?

Eller är spiralen vald med flit? En PR-kampanj både för elbilar och för rätten att bestämma över sin egen kropp?

Jag hoppas förstås på det senare.

Thursday, March 16, 2017

Ordbanken: höron

Detta är ett par höron.
Ett självklart och mycket praktiskt ord som genast bör införas i SAOL.

Wednesday, March 15, 2017

Spöken och tvillingar

Det finns massor och massor av böcker om tvillingar, särskilt i skräck- och deckargenrerna. Men varför är det nästan alltid flickpar, aldrig tvillingpojkar eller en av varje? Är det något med tvillingflickorna som är särskilt symboltyngt eller är det någon form av lesbian light-fantasier som ligger bakom? Litterära tvillingsystrarna går ju ofta hand i hand, sover i samma säng, och så vidare.

Så är det även i Audrey Niffeneggers spöksaga Her fearful symmetry om tvillingarna Valentina och Julia. De ärver en lägenhet i London när de fyller 21 och flyttar dit. Vad de inte vet är att den döda mostern fortfarande också bor i lägenheten... Den känsligare systern börjar snart känna mosterns närvaro och hennes energi överförs gradvis till spöket som därmed börjar kunna ta synlig form. Valentina är inte alls nöjd med att vara fast i tvillingskapet med dominanta Julia och hon börjar därför smida makabra planer tillsammans med den döda mostern. Frågan är vem det är som egentligen styr vem i det udda triangeldramat.

Dessutom handlar det om mosterns osäkra toyboy, om en granne med kraftiga tvångstankar och om en kyrkogård som i sig själv nästan blir en av bokens huvudpersoner.

Inte lika genialt som Tidsresenärens hustru men klart läsvärt och lite mysrysigt.

Tuesday, March 14, 2017

Zombies dör inte av lungcancer

I tider av vaccinfobi och faktaresistens är det viktigt att lyssna på många olika perspektiv. Alla har ju rätt att ha rätt, eller hur var det nu? Läs bloggens mycket exklusiva intervju med någon som begärt att få vara anonym. Låt oss kalla henom "Galne Gunnar".

-Välkommen hit, Gunnar! Du är alltså en zombie. Hur kommer det sig?

-Tack. Jag har varit en zombie i fyra veckor nu. Det är helt normalt. Inget att oroa sig över.

-Du blev biten och smittad, antar jag?

-Det finns inga bevisade samband mellan zombiebett och zombieskap. Det där är bara läkemedelsindustrin som ljuger och försöker tjäna pengar. Att jag blev biten har inget med saken att göra, det hände flera timmar innan de första symptomen kom.

-Men zombieviruset skulle ju vara under kontroll nu. Fick du inte vaccinet i tid?

-Vaccin! Det är en konspiration. Regeringen vill komma och spruta i oss saker, det går jag inte med på. Alla vet att folk bara blir sjuka av vaccin.

-Fast det blir de ju inte alls... Det där har ju avslöjats som lögner och hittepå för länge sedan. Det är bara ett fåtal individer som reagerar negativt på vissa vacciner. Hela forskarsamhället är överens om att vacciner räddar liv och är vårt bästa hopp mot zombiesmittan.

-Inte de forskningsrapporter som jag läser. På facebook. Förresten är det bara nyttigt att få en liten dos av zombie, det stärker immunförsvaret.

-Du får ursäkta att jag säger det, men du kan bara röra dig i snigeltakt, du stinker ruttet lik, stora hål gapar i ditt ansikte och det kryper maskar innanför huden på dig. Hur kan du påstå att det är nyttigt?

-Hörrudu, jag ska säga dig att forskning och statistik är bara lögn. Och förresten har jag gjort en egen graf här, kolla. Bland zombies är det bara noll procent som dör i cancer och hjärt- och kärlsjukdomar. Noll procent! Men osmittade människor dör i sånt hela tiden. Vad säger du nu då, va!

- Fast det är ju bara för att ni dör av att vara zombies istället, och det tämligen omgående.

-Det där är din bild och det får stå för dig. Du är säkert betald av Big Pharma.

-En sista fråga då: hur känner du inför de risker du utsätter andra för? Om inte några vägrade vaccinera sig så skulle ju zombieviruset vara helt utrotat vid det här laget. Ingen skulle längre behöva dö av det.

-Jaha, så du tycker att jag skulle ha låtit vaccinera mina små oskyldiga barn och riskera att de kanske får en allergisk chock. Nähä du, då är det bättre att de blir blodtörstiga odöda som äter hjärnor och luktar rutten fisk.

-Jaha, tack då, Galne Gunnar! Det är nog bäst att du tar dina zombiebarn och hasar iväg nu, för en armépluton med eldkastare är visst på väg in via huvudentrén.

Monday, March 13, 2017

Tematrio: saker ur havet

Lyran frågar efter tre tips på böcker som har något ur havet/sjön i titeln. Klurigt!

Musselstranden är en typisk Marie Hermansson: annorlunda mysteriedrama, spänning på gränsen till deckare men utan att vara det. En liten flicka försvinner och dyker upp igen på helt fel ställe. Vad är det som har hänt? Det jag läst av Hermansson hittills har varit både intressant och läsvärt, den här är inget undantag.

Per Olov Enquist beskriver ofta sin barndoms Västerbotten, till exempel i småsorgliga Kapten Nemos bibliotek om två pojkar som blivit hopblandade på BB. En rad olyckliga omständigheter leder till att den ene förlorar livet och den andre förståndet.

Red herring without mustard är den tredje titeln i underbara serien om Flavia de Luce av Alan Bradley. En oefterhärmelig deckarserie i femtiotalsmiljö med keminördstema.

Sunday, March 12, 2017

Lita inte på fåglarna

"Not all the birds are to be trusted", säger Aragorn till hoberna när de lämnar Bree/Bri och rör sig mot Weathertop/Väderklint.

Antagligen tänkte han på hackspetten, denna skogarnas värsta terrorist. Jag för en ojämn kamp mot vår lokala hackspett. Den försöker bryta sig in i småfåglarnas holkar för att stjäla deras ungar, den arbetar effektivt på att ta sönder våra elstolpar och gaveln på vår gäststuga och i vintras kapade den kabeln till vår julbelysning. Två gånger!

På andra plats i odågeligan kommer talgoxen, en demoleringsexpert i klass med undulaten. Ingen som helst respekt för andras egendom. Orädda, nyfikna och ständigt redo att till exempel börja riva ut all isolering om de råkar hitta ett litet hål i någons husfasad.
Två av våra uppskattningsvis fyrtio talgoxar.
Fotot taget av gula huliganens pappa.

Friday, March 10, 2017

Papperslös detektiv slår till igen

Sara Lövestam skriver snälla och mysiga böcker med inslag av hjärtskärande realistiska beskrivningar av det svenska migrationslotteriet. Jag vet inte riktigt vad de ska kallas. Feelgood-deckare om utsatthet, kanske.

Önska kostar ingenting är fortsättningen på Sanning med modifikation och handlar om den papperslöse migranten Kouplan som samlar pantburkar och tar sig an udda detektivuppdrag. I den här boken möter han Lidingömoderaten Jenny som har blivit sol-och-vårad på en kvarts miljon kronor och behöver diskret hjälp att få tillbaka dem. Men vem har egentligen lurat vem och hur ska Kouplan kunna reda ut fallet utan att själv bli tagen av polisen?

Trivselspännande och inte alls så förutsägbart som jag först trodde. En måste älska Kouplan. Och framför allt: Lövestam är beviset på att det visst går att skriva spännande deckargåtor utan orgier i blod, pedofilsex och tarmar.

Thursday, March 9, 2017

Bristfällig information

Får de verkligen göra så här? En skylt om att det finns intressanta insekter här men ingen alls information om VILKA små skyddsvärda kryp en ska hålla utkik efter? Det här är vad jag kallar cliffhanger. Måste komma tillbaka i sommar och ta reda på den spännande fortsättningen.
Den suddiga svarta fläcken är Tassahunden som försöker ta reda på var insekterna tagit vägen.

Wednesday, March 8, 2017

Bitterfittan

Det finns mycket som jag håller med om i Maria Svelands Bitterfittan. Självklara saker som ändå behöver sägas. Det där om hur svårt det blir att bygga ett jämställt samhälle när det är fortsatt ojämlikt för många på individnivå. Om hur många män som curlas och passas på av kvinnor, hur kvinnor så ofta bygger mäns självförtroende och män så ofta river kvinnors självförtroende. Om hur fler kvinnor skulle behöva ta sig i kragen och sluta ställa upp på det ena och det andra och om hur fler män måste vakna upp och börja ta sitt ansvar de också.

Och så finns det saker som verkligen stör mig. De onödiga hatbudskapen med klassbetoning till exempel. Nej, jag tycker inte att det är mindre förkastligt att vräka ur sig hat, generaliseringar och fördomar "uppåt", det är alltid illa.

Men när det gäller jämställdhetsdilemmat förstår jag vad hon menar, även om jag tack och lov inte känner igen mig själv i precis allt.

Bitterfittan handlar om en ung mamma som åker på egen semester, bort från sin man och tvåårige son. För att få tänka egna tankar ett par dagar och få sova ostört några nätter. Men medan maken har kunnat vara borta veckovis under barnets uppväxt och aldrig fått skit för det så blir hon enbart skuldbelagd - av barnet, av resenärer hon möter, av sig själv. Och hon börjar fundera på hur jämställdheten i familjen hänger ihop med resten av verkligheten.

Jag tror att många skulle ha nytta av att någon gång läsa den här boken och fundera över den.

Tuesday, March 7, 2017

En saga till min brorsdotter

Det var en gång en fågel som trillade ner från ett äppelträd och bröt vingen.

Aj vad det gjorde ont! Fåglar har inga sjukhus så fågelns vinge läkte inte som den skulle. Hon fick hoppa på marken för hon kunde inte längre flyga.

Fågeln med den brutna vingen var mycket rädd. Hon byggde sig en liten koja i en buske och där gömde hon sig nästan hela dagarna, hoppade bara ut och tog en mask då och då när hon var helt säker på att ingen hök fanns i närheten. Hur skulle hon kunna komma undan om hon blev jagad, nu när hon inte kunde flyga? Hon kurade i sitt lilla gömsle och oroade sig.

En dag hörde hon ett prassel i buskarna. Tänk om det är en räv, tänkte fågeln. Tänk om det är en hemsk, hemsk vessla. Hon satt alldeles stilla och låtsades att hon var en alldeles oätlig träbit.

Det var ingen räv, det var bara en liten åkersork. Goddag, hälsade sorken artigt. Hej hej, sa fågeln.

Åkersorken hade runda, svarta ögon som stod ut som blanka pepparkorn. Den satte sig på bakhasorna och glodde en stund.

Din vinge ser konstig ut, konstaterade sorken. Fågeln försökte gömma sin trasiga vinge bakom ryggen. Den behöver nog bara vila lite, mumlade hon.

Sorken tittade skarpt på fågeln men sa ingenting och efter en stund pilade den iväg.

Nästa dag prasslade det i busken igen och åkersorken kom tillbaka. Goddag, hälsade den artigt. Hej igen, sa fågeln. Mår din vinge bättre idag, frågade sorken. Fågeln skakade sorgset på huvudet och sa med pipig röst att det inte var någon fara, den behövde nog bara vila lite till.

Men sorken kom tillbaka nästa dag igen, och dagen efter det, och till slut tyckte fågeln att det blev pinsamt att påstå att vingen snart blev bra igen för det var ju tydligt att det inte var sant.

Jag tror inte den där vingen kan flyga mer, sa åkersorken när den hade fått komma fram och titta ordentligt på det felläkta benbrottet. Fågeln grät en liten skvätt för det lät så hemskt när någon annan sa det, även om hon redan hade tänkt samma sak själv.

Vad gråter du för, frågade sorken. För att jag inte kan flyga mer, sa fågeln. Det har jag inte sagt, sa sorken. Jag sa bara att den där vingen inte funkar längre. Om du vill flyga ändå får vi väl hitta på ett annat sätt.

Fågeln blev mycket förvånad. Hur menar du nu? frågade hon.

Åkersorken vinkade till fågeln att följa efter och så kröp de försiktigt längs med buskarna, genom tätt blåbärsris och vidare genom ett hallonsnår tills de kom till en vacker syrénhäck. På andra sidan syrénbusken fanns en trädgård där några barn lekte.

Fågeln blev rädd, den ville inte bli fångad av människor. Men sorken viskade att de bara skulle sitta alldeles stilla, då skulle ingen se dem. Tänk om de har katt då, viskade fågeln tillbaka. De har ingen katt, de har bara en snäll hund, sa sorken lugnande. Den brukade komma hit ofta och plocka frön som trillat ner från fågelbordet om vintrarna, så den visste.

Titta nu, sa sorken och fågeln kikade försiktigt ut genom bladen. Dörren till det lilla huset öppnades och en kvinna kom ut med ett barn som satt i en stol med hjul på.

Det där barnet har precis som du, hans ben har gått sönder, sa sorken och pekade. Men de har ordnat en hjulstolsmaskin åt honom så han kan leka med de andra ändå.

Fågeln begrep ingenting. Vad hade det med hennes vinge att göra?

Åkersorken förklarade: det var väl bara att de byggde en sådan rullstol åt fågeln så hon kunde flyga igen.

Rullstolar kan väl inte flyga, påpekade fågeln misstänksamt. Vi får förstås göra en med vingar på, sa sorken. Det kan vi inte, sa fågeln. Sorken satte sig på bakhasorna igen med tassarna i kors. Jaha! sa den. Så bara för att jag är en sork tror du inte att jag kan bygga en flygmaskin. Fördomar är vad det är. Och så satte sorken tassen i munnen och busvisslade.

Tvärs över gräsmattan kom en stor hund galopperande. Den hade svart päls med bruna tassar och öronen såg mycket mjuka ut men fågeln blev ändå lite rädd. Hunden la sig på mage och stack in sin långa nos i syrénbusken. Hej, sa hunden glatt. Hej hej, sa åkersorken. Hjälp, pep fågeln.

Men sorken presenterade hunden och fågeln för varandra. Vi känner varandra sedan länge, förklarade sorken. Ja, sorken här brukar hjälpa mig att ta bort fästingar, sa hunden. Ja goddag då, sa fågeln blygt.

Så här är det: för att bygga en flygande rullstol behövs en hel del saker. Saker som sorkar oftast inte har. Men hundar kan gå in och ut i människors hus och knycka prylar. Om någon kommer på dem ser de bara oskyldiga ut med stora blanka ögon och viftande svans och så är allt förlåtet.

Sorken och hunden diskuterade en stund och sedan sprang hunden iväg. Den kom tillbaka med en mycket smutsig tennisboll. Sorken nickade nöjt. Men du måste öppna den åt oss, förklarade sorken. Hunden gnagde på bollen så den gick i två bitar. Nu behöver vi vingar och en propeller, sa sorken och hunden skuttade bort igen.

Vilket fint flygplan det blev! Fågeln hjälpte till att borra hål i tennisbollshalvan med sin vassa näbb och sorken sydde fast två stora vingar av plast från gamla blomlådor. De byggde en propeller av glasspinnar och kopplade ihop den med en liten motor från barnens gamla leksaksbil som ingen längre lekte med. Tänk att du kan så mycket om fordonsteknik, sa fågeln imponerat och sorken rodnade lite. Jag tycker det är så roligt att pyssla och bygga saker, sa den stolt.

Så blev det dags för en första provtur. Fågeln satte sig i bollen och drog igång motorn. Propellern började snurra och så for de iväg. Flygmaskinen kom upp i luften och brummade iväg över gräsmattan. Men hallå, tänkte fågeln. Den där väggen kommer ju närmre och närmre! Hjälp, ropade hon till hunden som sprang med under henne.

Hunden var mycket skicklig på att fånga just tennisbollar och lyckades hoppa upp och fånga flygbollen i munnen innan de krockade i husväggen. Fågeln stängde av motorn och hunden bar tillbaka både fågeln och flygplanet till busken igen.

Jag tycker det skulle vara väldigt bra med ett roder så det går att styra planet, sa fågeln. Vilken bra idé, svarade sorken. Hunden fick springa och leta efter lämpliga material i soporna och så byggde de en styrspak och ett roder till flygplanet.

Nu provar vi igen! sa fågeln. Hon tyckte det här var väldigt roligt, nästan ännu roligare än att flyga själv.

Den här gången gick det bättre, nu kunde hon svänga till höger och vänster och gjorde en stor cirkel runt hela gräsmattan. Andra fåglar i träden runt omkring kom flygande och tittade intresserat på. Vad gör du? ropade de. Jag flyger, ser ni väl! svarade fågeln.

Men efter ett tag ville fågeln landa. Hoppsan, tänkte hon, vi borde kanske ha byggt en broms. Hjälp, lilla hund, kan du komma och hämta mig igen, hojtade hon. Den snälla hunden fångade in flygmaskinen och tog den tillbaka till verkstaden i syrénbusken.

En broms, såklart! Sa sorken entusiastiskt. De byggde en bromspedal och en gaspedal och på tredje försöket gick det mycket bättre. Nu kan jag flyga igen, sa fågeln och kramade sina båda vänner. Tack så hemskt, hemskt mycket. Hur ska jag någonsin kunna tacka tillräckligt?

Det var så lite, sa sorken. Det var bara roligt! sa hunden. Men kanske jag kan göra något för att hjälpa er tillbaka, frågade fågeln. Jaa... började sorken, det vore ju förstås väldigt, väldigt roligt att få prova en gång att åka med dig i flygplanet...

Det fick den så gärna! Det blev lite trångt i tennisbollen men sorken hade så kort svans så det gick bra ändå. De flög högt, högt.

Titta där, ropade sorken, i det där trädet kan du ha ditt bo! Jaa, sa fågeln, och så bygger jag en landningsbana på den där grenen, så jag kan landa planet där!

De flög så högt upp att de kunde se ända till andra sidan skogen. Där skymtade en jättestor havreåker. Och därborta kan du bo och äta massor av havre varje dag, föreslog fågeln. Det törs jag inte, sa sorken. Ser du den stora eken vid åkerkanten? Där bor det ugglor, så om en sork stannar på den där åkern på natten blir den uppäten!

Så hemskt, tänkte fågeln. Hon var också ganska rädd för ugglor men hon brukade inte vara ute på nätterna så mycket så hon hade aldrig råkat ut för dem på riktigt. Hon skjutsade hem sorken och sa godnatt och så flög hon upp i ett högt och tryggt träd och sov mycket bättre än hon hade gjort sedan hon bröt vingen.

När hon vaknade nästa morgon hade hon fått en idé.

Hon väntade tills familjen i huset vaknade och släppte ut hunden. Då flög hon ner och viskade lite med hunden som nickade glatt. Det var en snäll hund som gärna ville hjälpa till.

Ett par dagar senare hade fågeln och hunden samlat ihop alla saker de behövde. Fågeln hoppade in i syrénhäcken och ropade på sin vän åkersorken. Är du tillbaka! sa sorken förvånat. Vi måste bygga en ny flygmaskin, sa fågeln glatt.

Den här gången byggde de ett passagerarplan av en trasig fotboll. De satte på mycket stora vingar och delar av en gammal borrmaskin som motor. Det gäller att tänka stort, sa fågeln klokt.

Och det var så det gick till när det första flygbolaget bildades. Fågeln var förstås pilot och sorken var flygvärdinna och såg till att alla andra sorkar och möss tog på säkerhetsbältena ordentligt.

Varje morgon flög de till den stora havreåkern där sorkarna samlade frön och fågeln plockade mask. Och varje kväll flög de hem igen så sorkarna kunde sova i sina trygga bon långt från ugglorna.

Och snipp snapp snut så var denna helt Sanna berättelse slut.

Monday, March 6, 2017

Tematrio: Kvinnor

Tematrion i veckan handlar förstås om kvinnor. Här kommer tre utmärkta böcker om kvinnor och kvinnokamp:

Vigdis Grimsdottir är en intressant isländsk författare som bland annat skrivit den hemskt sorgliga men också inspirerande och imponerande Jag heter Isbjörg jag är ett lejon om en ung flicka som berättar från fängelset. Hon har utsatts för sexuella övergrepp och tog till slut hämnd. Gjorde hon rätt?

Pennskaftet av Elin Wägner är mindre kolsvart och bitvis väldigt rolig. Om en ung journalist som ger sig in i kampen för kvinnlig rösträtt. Hon är skarp, hon är intelligent och hon är mycket bitsk när det behövs. Och det behövs ganska ofta när en ger sig i kast med 1910-talets gubbmaffia i riksdagen. Heja Pennskaftet!

Nawal el-Saadawi är mer krävande. Imamens fall är en av de tyngsta och mer svårlästa romaner vi tog oss an i nordiska Brysselbokklubben, men väl värd besväret. En flicka utmanar det islamska patriarkatet och avslöjar hyckleri, laster och översitteri. Men hon får betala ett högt pris. Poetiskt och fyllt av drömsk mystik.

Bästa boken

Jag vet inte hur många gånger jag har läst den men det är garanterat fler än tio, möjligen snarare tjugo. Den är precis lika bra varje gång. Sagan om ringen av J.R.R. Tolkien.

Det är som att återse gamla vänner. Éowyn är bäst, naturligtvis. Utan henne hade hela kriget gått förlorat! Och så är jag särskilt svag för enterna. Boken är så mycket bättre och mer storslagen än filmerna, även om de är snygga de också.

Som återhämtning efter Vasan är Tolkien perfekt. Sex dagar i soffan - nu är jag redo att både börja träna och börja läsa annat igen.

Sunday, March 5, 2017

Ungerska lästips: Szabo

Min mycket trevliga ungerska ex-kollega/vän/PT gav mig ett par boktips och nu har jag läst den första titeln: Rådjuret av Magda Szabo, skriven 1959.

Det handlar om en fattig flicka som växer upp i skuggan av både världskriget och kommunismen, slår sig fram trots dåliga förutsättningar och gör karriär. I en slags gravtal till sin döde älskare bekänner hon vad hon har gjort för att komma dit hon är idag - svartsjuka, småstölder, själviska utbrott. Hon är helt enkelt mänsklig.

Jag gillade boken! Dels den feministiska röda tråden, dels den lite slingriga men sylvassa berättarstilen. Så många små detaljer från ungerskt vardagsliv på femtiotalet och ingen klar uppdelning i onda och goda - inget är svart eller vitt.

Friday, March 3, 2017

Det kom något på posten

Ödlehjärnan: HAHA! JAG VANN!

Intellektet: Två sekunder. Jag blundade i två sekunder. Vi behöver en stadig inkomst igen och det snart.

Thursday, March 2, 2017

Den färglöse herr Tazaki

Murakami for president!

Jag läste Den färglöse herr Tazaki, det är en ganska typisk Murakamiroman. När Tsukuru Tazaki var ung ingick han i en tajt grupp av fem vänner. Men så plötsligt blev han utstött ur gemenskapen och förstod aldrig varför. Sexton år senare bestämmer han sig för att ta reda på vad det var som hände. Han konfronterar sina gamla kamrater en efter en och får reda på något som både är skrämmande och förbryllande.

Det är en slags magisk realism, korthugget och glasklart språk, långsamt men aldrig segt tempo.

Jag gillar verkligen, verkligen Haruki Murakami.

Wednesday, March 1, 2017

Boktips till manlig bokklubb

För en tid sedan fick jag ett hedersuppdrag - en kompis bad mig utse hans bokklubbs nästa bok. Han har en bokklubb med bara killar. Den är som min bokklubb fast de dricker öl istället för vin.

Jag tänkte att de kanske behöver läsa något med feministisk touch så jag gav dem titeln När man skjuter arbetare av Kerstin Thorvall.

Som tur var verkade de uppskatta boken och gav den medel till höga betyg. Puh! Jag var ändå en aning orolig att det inte skulle passa alls. Thorvalls roman handlar ju om samhällets syn på manlig sexualitet och jag hade mycket gärna varit en fluga på väggen och hört hur ett gäng killar diskuterar just den boken.

Om någon annan därute har en bokklubb och letar efter en bra titel att läsa så föreslår jag allt av Thorvall, där finns alltid stoff att tala om.