Tuesday, February 28, 2017

Race report: Mrs Figg, Maigret och Mordor

Min vän kanalsimmerskan har en blogg om galna frilufts- och träningsprojekt och därifrån har jag lärt mig att en bör leverera en race report när en har tävlat. Så här kommer min:

Vi anlände till Mora och huset där vi skulle få övernatta. En trevlig äldre dam släppte in oss i ett hem som luktade mycket kraftigt av katt. Vi misstänker skarpt att hennes riktiga namn var Arabella Figg.

För en gångs skull hade jag inte med mig en enda bok - vafalls! - vilket naturligtvis var ett stort misstag. Jag blev tvungen att låna George Simenon, Maigret och den dödsdömde ur Mrs Figgs hylla och läste första tre kapitlen för att kunna somna ordentligt (och mycket tidigt). Nu måste jag till bibblan och få hem den här boken för att kunna läsa klart vid tillfälle.

Klockan 04 avgick bussen från Mora mot starten i Sälen. Fullt med skidklädda människor i uppsluppen blandning av sömnbrist, tävlingsnerver och glada tillrop. Och två höhö-iga grabbar bakom mig som diskuterade bansträckningen. "Sedan kommer vi upp på myrarna", sa de till varandra, "det är som Mordor, jättekallt och man måste bara staka och staka". Mordor är INTE kallt, det är en förbränd öken av rök och aska. Och INGEN stakar i Mordor, tänkte jag. Ingen! Sedan somnade jag.

När starten gick stod det snart klart att jag hade helt fel valla, att snöfallet i kombination med kraftig motvind innebar trubbel och knappt några spår att åka i, att mitt knä inte alls hade läkt klart och att det inte skulle bli fråga om rekordtid i år. Tack vare två värktabletter och väldigt starka armar kom jag i mål trots allt. Sista fyra milen på enbart stakning för då var den felaktiga vallan fullständigt försvunnen och jag hade noll fäste. Och jag tog faktiskt en ny personbästa tid, även om den var ca 37 minuter långsammare än jag hade tänkt mig.

Var det värt det? Tja, jag tänkte visserligen mycket på cyanidkapslar omkring Risberg men så här i efterhand är jag ändå väldigt nöjd, även om jag just nu inte kan lyfta vänster arm mer än ett par centimeter.

Bästa sortens dagen-efter

Idag ligger jag på soffan hela dagen med min välförtjänta återhämtningschoklad och läser Sagan om ringen. Kan knappt lyfta armarna men är väldigt nöjd med en tid på precis över nio timmar trots förfärligt väder och usla spår. Heja mig!

Monday, February 27, 2017

Hurra för Boktanken, 99 999 besökare!

Trevliga bokbloggen Boktanken firar 99 999 besökare och bjuder därför läsarna på ursnygga självdesignade bokmärken. Titta vilka fina jag fick! Om du också blev sugen, kolla in bloggen här.

Saturday, February 25, 2017

Nedräkning pågår

Skidorna är putsade, sista träningspasset avklarat och Sagan om ringen har flyttat upp till bokhögen bredvid sängen som extra motivationsteaser.

På måndag gäller det!

Thursday, February 23, 2017

Allt jag inte minns

Jonas Hassen Khemiri har skrivit flera bra texter och någon bok jag inte har tyckt om alls. Senaste romanen Allt jag inte minns hamnar någonstans där mittemellan.

Berättargreppet är lite mer tillkrånglat än vad som hade varit nödvändigt och det tar ett par paragrafer att begripa vem som säger vad om vem i vilka stycken. Det handlar om ett slags triangeldrama mellan Samuel, Vandad och Laide. Vi får veta att Samuel är död och sakta nystar Khemiri upp händelserna som leder fram till den dödliga bilkraschen.

Det är en väldigt politisk bok om flyktingmottagande, jämställdhet, moralisk kompass och veganism. Övertydligt förklarat och med flera trådar som aldrig knyts ihop.

Samtidigt läser jag hela boken i ett svep och fortsätter vara lite nyfiken på vad som hände och varför.

Sammantaget betyg: jaha.

Wednesday, February 22, 2017

Ur hand i öga

Ödlehjärnan: JAHA! ÄR DET SÅ HÄR VI SKA HA DET NUMERA.

Intellektet: Vad är det nu då?

Ödlehjärnan: EN PYTTEPYTTELITEN BOKHÖG.

Intellektet: Det är bara en lite mindre bokhög och den byts ut varannan vecka när vi går till bibblan så det är helt i sin ordning.

Ödlehjärnan: BAH! LEVA UR HAND I ÖGA. DET ÄR ORIMLIGT. VI BEHÖVER EN LÄSBUFFERT. TÄNK OM DET BLIR ÖVERSVÄMNING OCH BIBBLAN STÄNGER.

Intellektet: Böckerna kommer inte ta slut, jag lovar.

Ödlehjärnan: MEN FÖR SÄKERHETS SKULL KANSKE VI ÄNDÅ SKULLE TA OCH TITTA LITE PÅ ADLIBRIS...

Monday, February 20, 2017

Grekisk poesi: Elytis

"Mitt liv (en mycket liten bit av det) faller på de andras
liv, lämnar ett hål. 
Man kan, om man sätter ögat till, i evighet se ett
dunkelt hav och en flicka i vitt som flyger från vänster
till höger och försvinner i luften."
Nobelpristagaren Odysseus Elytis påminner en aning om Tomas Tranströmer. Korta dikter med absurda inslag och vardagliga betraktelser blandat med drömscener.

Jag läste Dagbok från en osynlig april och känner inte att jag behöver läsa mer av detta, men så är jag ju ingen lyrikfantast heller.

Sunday, February 19, 2017

Hellström-Näslund-Roslund-äsch

Deckarförfattaren Börge Hellström dog häromdagen, alltför ung. Jag har läst flera av de oerhört ruskiga böckerna han skrev ihop med Anders Roslund, det var vännen H som tipsade en gång i tiden.

Både Odjuret och Box 21 är fruktansvärt hemska men mycket tankeväckande och intressanta. Tre sekunder är mer av action och mindre tänka-till. Ingen av dem är för känsliga själar! Det är våld, blod och människohandel och inga garanterat lyckliga slut.

Min hjärna har haft väldigt svårt att komma ihåg författarduons namn. I början fick jag fråga vännen H ungefär tusen gånger. Vad hette de nu igen, nånting med Näslund-Roslund-Hellberg-Bergström, vad?

Oavsett om du har bra eller dåligt namnminne kan det här vara en serie att våga sig på. Om du törs...

Saturday, February 18, 2017

My dad wrote a porno

Jag är lite långsam men nu har jag i alla fall äntligen, ett bra tag efter alla andra, börjat lyssna på vansinnigt roliga podden My dad wrote a porno.

Om du har pendlingstid, motionstid eller bara gillar att ha något skoj i hörlurarna medan du dammsuger, då är det här en podd att förgylla dagen med.

Jamie har fått den glada nyheten att hans pappa, en sextioplusare som valt pseudonymen "Rocky Flintstone", har skrivit en porroman. Och har fått den utgiven!

I det här läget skulle de flesta nog välja att gå under jorden och innerligt hoppas att ingen listar ut att en själv är Flintstone junior. Inte Jamie. Han har istället gjort en podd där han tillsammans med två vänner högläser och detaljdissekerar pappans erotiska berättelse.

Det är så fruktansvärt roligt att det inte går att till exempel dricka kaffe medan en lyssnar eftersom kaffet snart kommer ut genom näsan på grund av ständiga skrattattacker. Porrnoveller är ju hopplösa redan i bästa fall men Jamies pappa är dessutom riktigt, riktigt dålig. Romanen de plockar isär heter Belinda blinks och huvudpersonen klär av sig naken redan i kapitel ett, under en mycket märklig jobbintervju. Därifrån går det bara utför.

Friday, February 17, 2017

Att läsa en bra bok...

... är som att äta tjugo semlor på raken utan att må det minsta dåligt av det. 

Och de ska vara fyllda. Mycket fyllda!

Thursday, February 16, 2017

En fascistisk president i USA!

Jag vikarierar i en bokklubb i Sverige under mitt hemmaår och bokklubbsbrudarna valde med osviklig precision The plot against America som senaste bok.

Philip Roths roman låtsas vara en självbiografi men är egentligen en alternativ, fiktiv historieskrivning. Vad hade hänt om Roosevelt hade förlorat valet 1941 mot högerextreme flygaresset Charles Lindbergh? Lindbergh hade täta kontakter med Hitlertyskland och i Roths parallelluniversum tar det inte lång tid förrän den nya populistregimen börjar dra åt snaran kring de US-amerikanska judarna. Till synes spontana protestmarscher med "vanliga amerikaner mot de judiska landsförrädarna" urartar i välregisserade pogromer under KKKs ledning. Lindbergh låter Tyskland få fritt spelrum i Europa och världskriget ser ut att få ett helt annat slut än det vi är vana vid. Och mitt i alltihop sitter nioårige Roth och oroar sig för sitt frimärksalbum, sin enbente kusins gangstertendenser och för att behöva spendera sommarlovet med den töntige grannpojken.

Det är en intressant berättelse, framför allt eftersom det finns skrämmande många likheter med vår egen tid... Önskar bara att Roth kunde hålla sig till lite färre ord, det är onödigt tungläst och överdådigt. Mer är inte alltid bättre!

Wednesday, February 15, 2017

Tematrio: kärlek i litteraturen

En lite försenad alla-hjärtans-dag-trio på tema kärlek:

Den unge Werthers lidanden av Johann Wolfgang von Goethe är en tidstypisk berättelse om stackars unge Werther som är kär. Han är så kär, så kär, men hon har en annan och är inte så värst road av uppvaktningen. Det slutar i katastrof.

William Shakespeare skrev också om kärlek, till exempel i Othello. Othello är så kär, så kär, men så får han för sig att hon har en annan och allt slutar i katastrof.

Eller den här: Döden i Venedig av Thomas Mann!.En äldre man förälskar sig i en ung pojke under en turistresa i Venedig. Så kär han blir! Men en koleraepidemi snedstreck metafor för moraliskt förfall sveper in och allt slutar katastrofalt.

Om jag är romantiskt lagd? Kanske inte så särskilt.

Öppet brev från en murbyggare till en annan

Broder Trump,

Gratulerar till presidentskapet. Jag är imponerad av din raska start. Men nu när du tar dina första steg in på den auktoritära banan är det några saker som är viktiga att tänka på. Låt mig ge dig några goda råd på vägen.

1. En mur är alltid en utmärkt idé. Slavar och undersåtar måste hållas inne och frihetsivrare och andra fiender måste hållas ute. Kom bara ihåg att inte sätta Tjocka Dodik att vakta murens svagaste ställe, han är inte pålitlig.

2. Underskatta inte fienden. De ser kanske harmlösa ut. Gamla farbröder som matar duvor. Jo, jo! Men det otacksamma packet försöker komma runt din fina mur genom illegal tunnelgrävning. Hugg huvudet av dem allihop, det är vad jag alltid har sagt.

3. Det är viktigt med säkra lösenord. Jag föreslår "all makt åt Donald, vår befriare", det har en härlig klang. För cyberbruk kan det skrivas i ett enda ord och bara små bokstäver.

4. Om du har ett bra vapen - säg, en drake, en liten atombomb eller ett gäng rasistiska hillbillys med gevär - se till att det inte kan vändas emot dig. Små misstag sker så lätt.

Lycka till med murbygget.
Din kollega,
Tengil

Monday, February 13, 2017

Istappar kan falla

Jag älskar den här varningslappen. Vardagspoesi med mycket djup.
Istappar kan falla.

Det är nästan lite Bodil Malmstenskt.

Sunday, February 12, 2017

Min vilda flock

Frida Hedlund var en golden retriever. Någon gång på slutet av 70-talet gav hon ut sina memoarer, den underbara boken Mina bästa pinnar. Den är fantastisk! Rolig och klurig och full av anekdoter med hög igenkänningsfaktor för oss hundägare.

Frida har också gett ut en handbok om människan som sällskapsdjur, den är lika rolig den.

Tyvärr är husse Oscar Hedlunds nästa fotobok Min vilda flock inte alls av samma kvalitet. Här samlas ett urval av texter som verkar vara "sådant som blev över". Jag läste den ändå, behövde något lite upplyftande och lättsmält. Det är ju ändå alltid så trevligt med böcker om hundar.

Friday, February 10, 2017

Sista boken om Temeraire

Så kom den äntligen i pocket! Sista boken i den alldeles för långa fantasyserien om stridsdraken Temeraire: League of dragons av Naomi Novik.

Första boken i den här serien var fantastisk. Genial! Briljant! Med en underbar intellektuell och mycket stridbar drake!

Sedan gick det utför och jag vet ärligt talat inte varför jag köpte de sista tre. Det har varit segt, repetitivt och rätt innehållslöst.

Sista boken är tyvärr inte mycket bättre. Den är ett hafsverk, Novik är uppenbarligen lika less på den här långdragna bokserien som vi läsare är. De brittiska drakarna slåss mot Napoleon och den franska drakarmén (igen) och till slut vinner den ena sidan. Temeraires och Iskierkas ägg kläcks och visar sig innehålla en synnerligen osympatisk liten politiker.

Läs gärna första delen i serien, men sluta helst medan de är på topp.

Thursday, February 9, 2017

All heder åt Harsagårdens vandrarhem!

Till skillnad från den förra längdåkningsträningen jag var på har det här boendet gott omdöme när det gäller rumslitteraturen.
Detta är den enda "bibel" vi fått på köpet. Stort tack, Harsagården, ni är  föredömliga! Fina skidspår också.

Wednesday, February 8, 2017

Att jobba med belöningssystem

Här är jag igen, i ett längskidåkningscentrum med spår åt alla håll.

Jag har ju nämligen råkat anmäla mig till Öppet Spår under Vasaloppsveckan. Måste försöka plocka hem en bättre personbästa tid att pensioneras med.

Eftersom jag gärna jobbar med belöningssystem (något jag lärt mig ur hunduppfostringsböckerna!) har jag lovat mig själv något mycket motiverande: när jag har gått i mål i Mora ska jag få läsa om Sagan om ringen. Hurra! Det var ett par år sedan sist.

Med en sådan morot kommer de där nio milen gå som en dans.

Monday, February 6, 2017

Vad gjorde Gustav III i buskarna på Haga?

Visst har jag hört namnet, Agneta Pleijel. Men jag hade inte läst något av henne innan jag snubblade över Kungens komediant på biblioteket. Det var något jag såg i ögonvrån och så fick den komma med hem.

Det handlar om en ung pojke som får följa med sin mamma till Gustav IIIs nyöppnade opera. Där blir han kvar som pojkskådespelare, dras gradvis in i hovintrigerna och slutar som kungens personlige högläsare. Om slitningarna mellan kungen och ständerna under enväldet, om Gustav IIIs beryktade utsvävningar och om kulturens roll i politiken. Och ganska mycket om sex, på ett rätt oskyldigt vis.

Inte genialt, inte dåligt, inte ointressant eller slöseri med tid men inte heller något livsomvälvande.

Saturday, February 4, 2017

Ordbanken: ny synonym till blålögn

Det är inget bra tecken att den nya US-amerikanska presidenten påminner så mycket om nyspråket i 1984.

Krig är fred! Frihet är slaveri! Okunnighet är styrka!

Här hemma har det nya förhållningssättet till sanning slagit igenom framför allt hos den fyrfota delen av familjen.

-Matte, jag har inte fått någon frukost idag! Husse glömde!*

-Det var inte jag som tuggade på stolsbenet.*

-Jag skulle behöva äta upp din ostsmörgås, av medicinska skäl. Och min nos är inte alls på matbordet!*


* Alternativa fakta

Friday, February 3, 2017

Brutala mord i mörk bladvändare

Egentligen är jag ingen thrillerläsare men så råkade jag ändå skaffa Gillian Flynns Mörka platser, mest för att filmatiseringen av Gone girl var en sådan mångbottnad rysare.

Mörka platser börjar med att vi får veta att Libby Day är enda överlevande från en förfärlig massaker, ett brutalt mord som utplånade en hel familj. Förövaren var hennes egen bror och Libby som då var sju år fällde det avgörande vittnesmålet som satte dit honom. Men Libby blir kontaktad av en man som har andra teorier om vad som egentligen hände. Sedan börjar det nystas upp olika trådar och det kommer fram mer och mer fakta om morddagen. Väldigt skickligt och med hög spänningsfaktor.

Jag sträckläste boken, det går inte att låta bli - en måste få veta vad som faktiskt hände. Läsaren hålls på halster fram till sista sidan.

Däremot är jag inte helt nöjd med upplösningen, jag kan inte förklara varför utan att ge bort någon spoiler. Kanske att pusseldeckarnas gyllene regler inte efterlevs till punkt och pricka, kanske att jag bara tycker att min egen teori om slutet hade varit mycket bättre (den var ju min).

Bland de mest intressanta aspekterna: hur barnvittnesmål kan lockas fram och belönas, hur lätt pedofilanklagelser kan urarta och växa till något okontrollerbart, påminnelsen om satanistskräcken på åttiotalet, de pricksäkra beskrivningarna av tafatta och hopplösa tonåringar som vill göra allt för att passa in och få vara med - och som blir så tacksamma mobbningsoffer eftersom barn och tonåringar kan vara fruktansvärt elaka.


Hundskadeindex: En hund blir mördad. Och en tjur. 

Wednesday, February 1, 2017

Isländsk kärlekshistoria

En bra sak med att åka på jobbresor är att tåg- och flygresor bjuder på så mycket lästid. Jag ägnade en tågresa från Göteborg åt Vigdis Grimsdottirs poetiska kärlekssaga Z. 

Det handlar om två systrar, deras respektive partners och de korsvis relationerna dem emellan. Förbjuden kärlek, kärlek med förhinder, svartsjuka och rädslan för att våga låta någon komma nära.

Den ena systern är sjuk och försvunnen och under ett ängsligt dygn följer vi båda systrarna och deras tankar och tillbakablickar, på väg mot det ofrånkomliga mötet på slutet.

Jättefint, mycket starkt, lika gripande som Grimsdottirs andra och lika feministiska roman Jag heter Isbjörg, jag är ett lejon.