Tuesday, January 31, 2017

Den där förbaskade squibben

Du anar inte vad som hände oss idag på promenaden! Tassa och jag var ute och gick i det kalla vintervädret. Och vem stötte vi på om inte självaste Lord Voldemort.

Han stod nere vid brevlådan på byn och först trodde jag att det var en vanlig granne, han stod ju med ryggen till. Men så vände han sig om... hu! De smala ögonen i det ormlika ansiktet gnistrade elakt och det osade svart rök ur ett paket i hans hand.

-Du där! Kommenderade han med iskall röst. Jag tordes inte annat än att vackla fram på mina darriga ben.

-Hur fungerar den här eländiga teleportören, frågade han argt och pekade med trollstaven på den gula brevlådan.

Jag öppnade luckan och förklarade att det bara var att kasta in paketet - det såg misstänkt mycket ut som en Howler - och Lord Voldemort kikade misstänksamt in genom brevspringan. 

-Bara kasta in. Inga trollformler? Tala sanning! Beordrade han och spände ögonen i mig. Jag bedyrade att det var så en gjorde. Men att resten av leveransen förstås hängde på PostNords goda vilja.

-Förbannade muggelsystem, sa Voldemort, men jag måste nödvändigt skicka en uppläxning till den värdelösa squibben Trump. Här har man satt honom på presidenttronen med tydliga order: BAN THE MUGGLES, och vad gör han? Han förbjuder MUSLIMER! Det där gula håret måste täppa igen örongångarna på honom. Hör dåligt, tänker dåligt. Jag borde ha skaffat en marionett av högre kvalitet.

Medan Voldemort stod och muttrade passade Tassa och jag på att smita runt hörnet och försvinna. Över byns brevlåda hänger nu ett märkligt mörkt moln som ser lite ut som en dödskalle med en orm som tunga.

Monday, January 30, 2017

Tematrio: barnböcker

Lyran har tema barnböcker i veckans trio. Länge sedan för mig men ändå passande eftersom mina syskon har ynglat av sig och jag därför har faster/moster-plikter när det gäller att fördela läslistor och bokpaket. En värdig uppgift!

Jag rekommenderar alla Roald Dahls barnböcker men kanske framför allt Matilda. Där finns så mycket att lära sig: om fusk med varvmätaren på gamla bilar, om hur en ödla och ett vattenglas kan kombineras med intressanta resultat och om hur oerhört, oerhört viktigt det är att läsa många bra böcker.

En goding jag hittade rätt nyligen är Tvillingarna Thorntwaites testamente av Gareth P. Jones. Om två unga föräldralösa syskon som ägnar dagarna åt att hitta på kreativa nya sätt att försöka ha ihjäl varandra. Mörk humor när den är som bäst, och precis lagom spännande för någon i säg elvaårsåldern.

Detsamma gäller Neil Gaimans underbara The graveyard book som jag inte kan sluta rekommendera. En bebis undkommer en hemsk händelse och blir istället adopterad av ett par snälla spöken. Han växer upp på kyrkogården och lär sig nyttiga knep som att gå genom väggar, skrämmas och hantera varulvar. Så väldigt fin och rar och lite, lite läskig.

Sunday, January 29, 2017

För röstmeddelande, tryck stjärna

Bodil Malmsten! Inte bara fantastiska boktitlar, det är strålande innehåll inuti också.

Jag läste För röstmeddelande tryck stjärna som är en serie monologer. Fem-sex olika personer berättar: den sjukskrivne, den anhöriga, den smårasistiske, den norrländska farmorn. Små ögonblicksberättelser från ett Sverige med vardagsmisär, svartsjuka, missunnsamhet och en hel del värme emellanåt.

Det är något hon gör med språket, Malmsten. Oefterhärmeligt och väldigt mysigt.

Friday, January 27, 2017

Att hitta udda boksamlingar

Det är så roligt att hitta bokhögar.

Vi besökte en liten lokal thaisylta, där fanns en samling blandade deckare fritt fram att låna och lämna annat i utbyte:


Och i skidstugan finns naturligtvis den vanliga mycket udda blandningen:
Här finns Marilyn Frenchs feministklassiker Kvinnorummet, en konstig deckare på holländska, en bok om lippizanerhästar, den förbaskade Gideonitbibeln, en harlekinroman och lite annat smått och "gott".

Det där otyget med biblar på hotellrum och i hyrstugor är inte harmlöst och neutralt. Gideoniterna är en sekt med politisk agenda att motarbeta sekularismen genom att se till att religionen finns överallt. Själv tycker jag att sekularism är bland det viktigaste vi har och felanmäler därför konsekvent alla hotell som låter gideoniterna lämna sin propaganda i gästernas rum.

Wednesday, January 25, 2017

Fiktiva bokklubben: den fjärde björnen

-Det var alldeles för länge sedan sist! Sa Miss Marple anklagande när hon klev in i mitt lilla torp och jag tog hennes snöblöta tweedkappa och hatt.

Ja, det har varit ett glapp i den fiktiva bokklubbens träffar. Dels börjar vi få slut på Jasper Fforde-böcker att läsa, dels hade vissa somliga ett köpstoppsår och köpte inga nya böcker 2016.

Men nu blev det äntligen av! Där satt vi till slut i soffan framför brasan med varsin kopp varm svartvinbärssaft med koskenkorva, det var Muminmamman som hade haft med det förstås. Boken vi läste var en av Ffordes särskilda barnboksdeckare, The fourth bear. Alltså inte en deckare som är en barnbok utan en deckare som handlar om barnböcker.

Guldlock är försvunnen och det sista stället hon sågs var i en stuga i skogen. Detektiven Jack Spratt upptäcker snabbt att det är något skumt med de tre björnarnas vittnesmål. Hur kan gröten samtidigt vara för varm, för kall och alldeles lagom? Självklart finns det en logisk förklaring som också är nyckeln till mordgåtan - jo, för snart hittas Guldlocks kropp i bitar. Dessutom: en mordgalen pepparkaksgubbe, några exploderande gurkodlare och svartabörshandel med havregryn.

Ingen knyter ihop intriger som Jasper Fforde. Det är så genialt, så roligt, så unikt och så mångbottnat. Och alla trådar passar perfekt ihop i den oväntade lösningen på slutet.

Hermione fick hicka av vodkan och Miss Marple var mycket mer förlåtande när det var dags att runda av kvällen. Jag fick en klapp på kinden och Jane sa att jag påminde så mycket om pastorns brorsdotter.

-Var det inte hon som blev prostituerad? Viskade Muminmamman halvhögt till Hermione men jag låtsades som att jag inte hörde.

Tuesday, January 24, 2017

Tematrio: fransk, spansk, tysk

Lyran har tematrio "en tysk, en fransk, en spansk" eftersom hennes dotter är i färd med att välja andra språk i skolan.

Låt mig först börja med att skicka ett tips till alla som funderar på att välja språk: om man inte väljer språk utifrån var man vill turista finns det ett språk som internationellt sett är mycket, mycket mer värdefullt än de andra två och det är franskan. Franska är arbetsspråk i både EU och FN. Tyska är ett bra andrahandsval och spanska är ärligt talat inte alls lika värdefullt men har blivit populärt eftersom det anses vara lättare. Ett ostrategiskt val som många ångrar senare, jag vet för jag hjälper svenska studenter som söker EU-jobb. Inte för att sådana argument antagligen biter på en elvaåring. Men ändå.

Nu till tematrion:

Jag älskar Juli Zeh! Juli Zeh for President! Jag läste just nyligen ut hennes tegelsten Unterleuten om det komplicerade sociala samspelet i en östtysk by med personkonflikter som går generationer bakåt i tiden. Spännande, hemskt, väldigt läsvärt.

Philippe Claudel skriver också bra. Till exempel Les âmes grises ("de grå själarna") om olyckliga händelser i en liten fransk by i samband med ett flickmord under första världskriget.

Jag känner inte till många spansktalande författare som jag faktiskt har gillat och ännu färre spanska spansktalande... Men Miguel Cervantes Don Quixote håller ju än idag, om än med liten ansträngning. Roligt, sorgligt och väldigt pedagogiskt.

Bonne semaine à tous!

Så fint vi har det här i Dalarna!

Morgon över myren. Snö och solglimtar. Fantastiskt skidföre trots bristen på nysnö.
Här sitter vi nu med ett gäng goda vänner, ett skidspår som börjar utanför knuten och en begynnande träningsvärk i vardera ben. Närmare bestämt, här sitter vi i en stuga strax utanför Orsa i Dalarna. Precis som klyftiga Joelinda förstod på en gång!

Så här tänkte jag med ledtrådarna:
- Dan Andersson, Aino Trosell, Marika King - tre författare med rötter i Dalarna
- Martha Sandwall-Bergströms lilla fattigflicka - Kulla-Gulla, som kanske leder tankarna till dalkullor
- Roald med Häxorna och Arne med A-gruppen och Opcop - Dahl och Dahl. Eller kanske i plural: Dahlarna?
- Korpral Gifting och Orsa kompani, de lovar ingenting bestämt. Eller rättare sagt, de ville inte lova sin regementschef att de skulle förbli nyktra när kompaniet stannade vid ett värdshus i Gagnef någon gång på artonhundratalet.
- Guldlock, Sjumilaskogen, dunderhonung - tre björnreferenser. Kanske samma slags björnar som de som finns här i Orsa björnpark.

Sunday, January 22, 2017

Vart är vi på väg?

Nu sitter vi återigen i bil på väg mot en minisemester! Tassahunden, den gula huliganens pappa och jag.

Kan du gissa vart vi är på väg - i alla fall vilket håll?

Ledtrådar:
- Dan Andersson, Aino Trosell, Marika King
- Martha Sandwall-Bergströms lilla fattigflicka
- Roald med Häxorna, Arne med A-gruppen och Opcop
- Korpral Gifting och hans kompani, de håller vad de lovar men lovar inte vad de inte kan hålla
- Guldlock, Sjumilaskogen, dunderhonung

Friday, January 20, 2017

Unterleuten - därför älskar jag Juli Zeh

650 sidor massiv text på tyska. Det tog sin lilla tid, men det var som vanligt värt det. Juli Zeh är en av mina favoritförfattare.

Jag läste Unterleuten, en berättelse om en liten by i före detta Östtyskland. Historien är i högsta grad levande här, i synnerhet i form av en livslång fejd mellan bygdens två starka män. Det går skiljelinjer kors och tvärs: mellan de gamla partitrogna kommunisterna och dem vars familjers mark beslagtogs under DDR-tiden. Mellan ortens urinvånare och de nyinflyttade stadsborna från väst. Mellan den äldre generationen och den yngre - särskilt när de yngre utbildar sig och vill flytta bort. Mellan de som vill värna det lokala naturskyddsområdet med de ovanliga fåglarna och de som vill ha sina rågfält och byggprojekt i fred från fågeljävlarna.

Så kommer besked från Berlin att det ska byggas en vindkraftspark utanför byn och detta blir genast ett enormt slagträ och starten för en mängd intriger, missförstånd och våldsamma konfrontationer.

Så mycket lidande, så mycket oro, så många oerhört mänskliga möten och tillkortakommanden. Så många skarpsynta kommentarer och fantastiska nyckelmeningar som stannar i minnet.

Så väldigt bra läsning.


Hundskadeindex: en kvinna hämnas på sin man genom att göra något oförlåtligt mot hans hund. Jag blev tvungen att läsa två kapitel till för att inte behöva försöka somna med den stackars hunden som sista läsintryck. Men det lämnas i alla fall öppet för att hunden eventuellt är den enda karaktären som det finns hopp för på slutet. Kanske. Jag vill tolka det så.

Thursday, January 19, 2017

Ordbanken: skruttgrön

Ibland har en tur och snubblar över ett roligt ord. Som det här: skruttgrön.
Hur ser skruttgrönt ut? Om någon vet får ni gärna skicka ett färgprov.

Tuesday, January 17, 2017

Män kan inte våldtas

Märta Tikkanen skrev en feministklassiker på sjuttiotalet, Män kan inte våldtas. Den blev en brandfackla i debatten om våld mot kvinnor.

Huvudpersonen Tova Randers blir våldtagen. Hon bestämmer sig för att hon måste hämnas, mannen som begick våldtäkten måste få smaka på sin egen medicin. Fast att samhället runt henne säger att män inte kan bli våldtagna.

Tova Randers är båda mesig och okreativ, Lisbeth Salander löser samma problem på ett mycket mer effektivt sätt. Det är ändå en tänkvärd bok om kvinnor och män, våldtäkt och skam, skuld och personlig integritet. Och hur ska Tova tala med sina pubertetssöner om det som har hänt? Den biten är nästan det mest intressanta av allt.

Boken ingår i den feministiska litteraturkanonen.

Monday, January 16, 2017

Tematrio: mjukt

Lyran är tillbaka med tematrios, idag om titlar med mjuka saker i. Jag är på resande fot och saknar min bokhylla - hur kommer en på boktips på ett särskilt tema utan att få gå och glutta i hyllan?

Det får bli så här:

Sofi Oksanen, När duvorna försvann. Om Estlands snåriga historia med olika ockupationsmakter i samband med kriget - och om människorna som hamnade på olika sidor av nödtvång, maktlystnad eller oförstånd. Bra, som allt av Oksanen.

Thomas Harris, När lammen tystnar. En otäck thriller som jag läste när jag var ung och mer road av skräckisar än jag är idag. Eftersom jag vet hur otäck boken är har jag aldrig lyckats se filmen. Jag kommer inte längre än till Jodie Foster som joggar i morgondimman, sedan vill jag slå av. Det brukar ta ca 4 minuter.

Anton Tjechov, Damen med hunden. En sorglig kärlekshistoria, utspelar sig i semesterparadiset Jalta. Kortfattat och lite knepigt. Jag är väldigt förtjust i de ryska klassikerna...

Sunday, January 15, 2017

Vem är kvinnan bredvid monstret?

Fiona Barton är egentligen journalist och det tycker jag märks. Hon kan konsten att skriva, hennes thriller Änkan är en riktig bladvändare.

Det handlar om kvinnan som oftast bara skymtar fram i tidningsreportagen: hon som är gift med mannen som begått det där riktigt vidriga brottet. Som står tyst vid hans sida genom rättegången. Vad visste hon egentligen om det som hände? I Änkan får vi följa Jean Taylor vars man anklagas för ett pedofilbrott. Är hon ett ömkligt offer för en manipulativ galning, en kallhamrad medbrottsling, en riktig dumskalle som ingenting fattat? Det är spännande hela vägen igenom eftersom Barton inte förenklar och ger svartvita svar. Dessutom med mediedrevet som bakgrund och komplicerande faktor.

Jag har ju bott i Bryssel och tänker under läsningen mycket på Belgiens mest hatade kvinna, Michelle Martin - seriemördarpedofilen Marc Dutroux dåvarande fru. Hon som egentligen visste att det satt kidnappade flickor i källaren men som lät dem svälta ihjäl när mannen åkte in på ett kort fängelsestraff för någon småförseelse.

En mycket bra och väldigt otäck/tänkvärd roman.

Friday, January 13, 2017

Herr Kadar

Håkan Nesser är nästan alltid bra. Jag plockade därför på mig novellen Herr Kadar vid ett av alla biblioteksbesök.

En grupp människor firar jul i en turistort på en ö i Indiska Oceanen. Där finns ett par britter, ett par tyskar, en grupp italienare. Och den mystiske herr Kadar och hans vedervärdiga fru. På julnatten händer en förskräcklig olycka...

Väldigt Nesserskt berättat, lätt att följa med och spännande hela vägen. Jag gillar det!

Wednesday, January 11, 2017

Snöstormen

Jag läste mycket bra under 2016 men en klar topp-tio-placering var Vladimir Sorokins annorlunda och smått surrealistiska roman Snöstormen.

En doktor har blivit kallad till en avlägsen by på ryska landsbygden, han måste dit inom ett dygn med det livsviktiga vaccinet mot en pågående zombieepidemi. Men resan dit är inte lätt. Hästarna är slut vid det sista skjutshållet längs vägen. Han tvingas istället ta hjälp av en halvpålitlig bagare med en skruttig vagn dragen (?) av femtio småhästar, stora som rapphöns. De kör genom en tilltagande snöstorm och kommer vilse, kör av vägen, kör sönder vagnen... Doktorns olika laster - kvinnor, droger - leder dem hela tiden på avvägar. Och klockan tickar.

Det är en fantastiskt underhållande bok! Ständigt nya överraskningar - de pyttesmå hästarna är bara början.

Sunday, January 8, 2017

Fången på Zenda

Jag hittade en riktig äventyrsklassiker i bokhyllan och blev sugen på en omläsning! Anthony Hopes The prisoner of Zenda är ett sånt där rafflande äventyr som bara skrevs förr i tiden. Enkel, actionfylld och relativt förutsägbar. Men klart läsvärd!

En ung man åker till det främmande landet Ruritanien där den nye kungen strax ska krönas. Men vilket sammanträffande! Den unge mannen är PÅ PRICKEN lik den blivande kungen - som i samma stund råkar bli kidnappad av sin onde bror! För att rädda kronan och vinna tid att befria den riktige kungen övertalas dubbelgångaren att hoppa in "bara över kröningen" och låtsas vara kung. Under kröningsceremonin träffar han den riktige kungens mycket vackra prinsessflickvän...

Det är fartfyllt, svärd och dueller, vilda nattliga ritter och naturligtvis ett antal kärleksbiljetter med parfym och ömma ord. Utmärkt jullovsunderhållning.

Saturday, January 7, 2017

Läsutmaning: feministisk litteraturkanon

Jag har ytterligare en läsutmaning framför mig - jag tänker fortsätta läsa titlar ur den feministiska litteraturkanonen.

Det är väl äntligen dags att läsa Bitterfittan av Maria Sveland, till exempel. Och så tar jag mig an Mary Wollestonecrafts gamla stridsskrift Till försvar för kvinnans rättigheter. Dessutom har jag redan Märta Tikkanen i läshögen: Män kan inte våldtas.

Visst låter det spännande?

Friday, January 6, 2017

Genom graniten

Jag läste om något ur hyllan, Ania Monahof Genom graniten. Det är en uppväxtskildring, en liten flicka som föds i Leningrad på trettiotalet och som går från sorglöst liv trots kommunisternas utrensningar till evakuering på landsbygden när andra världskriget börjar. Och sedan kommer svälten, bomberna och massgravarna. Om en stark mormor som törs säga vad ingen annan säger till soldaterna och om spenvarm mjölk och raggsockor som luktar får.

Det är en sorglig men viktig berättelse. Det här händer ju i vår tid också. Aleppo är förstört. Barn upplever krig, bara sisådär fyrahunda mil från oss.

Thursday, January 5, 2017

Läsutmaning 2017: de återstående nobelprisvinnarna

Ja, hörrni, nu är vi äntligen där. 2017. Det magiska året som jag haft i kikarsiktet sedan åtminstone tio år tillbaka. Året då jag ska kunna utropa att jag har läst varenda litteraturnobelpristagare.

Det är tio farbröder kvar att läsa:
  • Joseph Brodsky 
  • Odysseus Elytis 
  • Giorgos Seferis 
  • Salvatore Quasimodo 
  • Johannes V. Jensen 
  • Eugene O’Neill 
  • John Galsworthy 
  • Henri Bergson 
  • Jacinto Benavente 
  • Carl Spitteler 
Dessutom förstås årets pristagare, om de nu utser en litteraturpristagare i år. Vi får väl hoppas att den lilla fadäsen med nobelpris i gubbrock var en engångshändelse. Jag kan inte rycka in och rädda Akademins ansikte varje år, jag har faktiskt annat för mig också.

Men först! Ett par nyköpta böcker ur den nyinförskaffade icke köpstoppade, helt självvalda och väl kvalitetskontrollerade högen. Å, vilken lyx.

Wednesday, January 4, 2017

Någon där? Nej, helst inte.

Den andra boken jag fick specialtipsad av min lokala bibliotekarie var inte alls lika bra. Någon där? av Magnus Hedlund är en liten kort och abstrakt text i dialogform. Två okända personer talar med varandra om en berättelse. Berättandet hoppar från olika nivåer och det är mycket meta, svårt att förklara.

Men det fastnade inte hos mig. För mycket gubbig självgodhet med alltför intellektuella referenser, känns mer skrytigt än intressant. Kanske är detta en text av män för män om män.

Tuesday, January 3, 2017

Slut på köpstoppet!

Mitt år med köpstopp är äntligen över! Det första jag gjorde var naturligtvis att kasta mig över en bokaffär och göra av med massor av pengar.
Ähum, och ingen av dem är fransk eller på franska, nej...

Monday, January 2, 2017

En ring att tämja dem

När jag häromsistens läste Paul Heyse, 1910 års nobelpristagare, blev jag besviken. Men så var det en svensk översättning av någon slags bibelparafras också.

Så jag plockade ner en novell i originalspråk till min kindle som heter Spindel, från utmärkta klassikerdatabasen Gutenbergprojektet.

Ein Ring börjar så bra: en ung man frågar sin sjuka gammeltant vad det står inristat i den gedigna guldringen hon bär... Jag vet! Tänker jag. One ring to rule them all!

Fast det handlar inte om härskarringen. En liten judisk gumma tänker tillbaka på tiden när hon var yngre och fortfarande vacker och snubblande nära att begå en synd. Så bra att du höll dig i skinnet, säger den naive systersonsonen. Det en ångrar mest kan vara att en inte har något att ångra, säger gumman vist, och dör.

Oväntat och väldigt fint! David Lagercrantz, se och lär, det blir alltid bättre när en skriver något eget istället för att fuska i fanfiction.

Sunday, January 1, 2017

Bokstatistik 2016

Det är inte klokt vad mycket jag läst i år - särskilt med tanke på att jag bara har köpt totalt två (2!) böcker under köpstoppsåret (och bokklubbsböckerna, men de räknas inte). 118 lästa titlar blev det, visserligen är några av dem noveller.

Det har varit ett intressant experiment, men usch så många dåliga böcker jag har läst/börjat läsa det här året. Åttiotalsaction på tyska, usla omläsningar ur bokhyllan, pretentiösa gubbar och sexistiskt elände. Men också många väldigt bra böcker! Framför allt en stor mängd oerhört skickliga kvinnliga författare med feministisk touch.

Årets topp-tio
1. Marlen Haushofer, Die Wand
2. Tina Fey, Bossy Pants
3. Kerstin Thorvall, När man skjuter arbetare
4. Nawal el-Saadawi, Imamens fall
5. Petra Hulova, En plastig trea
6. Neil Gaiman, The graveyard book
7. Stina Stoor, Bli som folk
8. Vladimir Sorokin, Snöstormen
9. Erik Beckman, Kameler dricker vatten
10. Max Brooks, World War Z

Det syns också i statistiken att jag flyttade till Sverige i somras. Mer än hälften av all läsning var på svenska - och bara en enda roman på franska. Det får bli bättring under våren. Å andra sidan är det såklart därför jag hunnit med 118 titlar, det går mycket snabbare på svenska.

55 av 118 böcker var skrivna av kvinnor, det blev 16 deckare, 23 feministiska verk och 14 titlar skrivna av någon som fått nobelpriset. Den geografiska spridningen är... anglosaxisk. Det blir mer franskt nästa år, den saken är klar.

Storbritannien41
Sverige21
USA16
Tyskland6
Danmark3
Kanada3
Ryssland3
Finland2
Italien2
Nigeria2
Sydafrika2
Tjeckien2
Bosnien Hercegovina1
Egypten1
Frankrike1
Frankrike/Algeriet1
Ghana1
Irland1
Kina1
Malaysia1
Norge1
Österrike1
Polen1
Schweiz1
Spanien1
Syrien1
Vitryssland1