Tuesday, September 5, 2017

Rödluvan och mormor: en saga till min systerdotter

Det var en gång en liten flicka som skulle gå till sin mormor med en korg bröd och vin.

Hon hade en röd luva och bar den tunga korgen hur enkelt som helst, för hon var stark som en björn och tuff som en tiger.

Som hon gick där längs skogsstigen i solskenet mötte hon en ensam varg.

-Goddag, sa vargen.

-Goddag goddag, sa flickan.

-Vart är du på väg? frågade vargen.

-Jag ska till mormor med lite bröd och vin, sa flickan.

Vargen bad att få följa med, och det fick den gärna. De hjälptes åt att plocka blommor längs vägen, för det sa vargen att mormorn nog skulle bli glad åt.

Efter ett tag blev flickan trött i fötterna och de stannade i en vacker glänta. Flickan plockade fram sin matsäck.

-Å, har du leverpastejsmörgåsar! sa vargen längtansfullt och tittade på flickans lunch med stora blanka ögon.

Flickan förstod att vargen var mycket hungrig och delade vänligt med sig. Hon tyckte ändå inte så mycket om kanterna på smörgåsen.

-Å, har du banan också! mumlade vargen när flickan tog upp sin efterrättsfrukt. De delade på bananen.

När båda var mätta gick de vidare, och just när solen började sjunka ner mot trädtopparna kom de fram till en liten röd stuga. Det var mormors och Bengts hus. Flickan knackade på, men ingen öppnade.

-Så konstigt, sa flickan. Undrar just var mormor håller hus?

Flickan med den röda luvan plockade fram sin mobiltelefon och ringde mormorn.

-Hej lilla hjärtat, sa mormor. Jag kommer hem om en timme, jag har haft ett viktigt möte på jobbet och nu ska jag på Friskis och svettis och lyfta vikter en stund, men sedan kommer jag genast hem till dig!

-Då väntar jag här då, sa flickan, och la på luren.

Vargen och flickan satt på förstutrappen en stund, men sedan fick vargen plötsligt lite magknip.

-Aj aj, sa vargen.

-Det är nog bäst att du går och lägger dig, sa flickan.

-Jag är inte så van vid att äta leverpastejsmörgås, sa vargen olyckligt.

Flickan visste var mormor brukade hänga sin extranyckel så hon öppnade dörren och så klev de in i stugan. Flickan sa åt vargen att krypa ner i mormors mjuka säng och hon drog upp täcket ända till vargens lurviga haka.

-Ligg här och vila dig en stund, jag ska bara gå och sätta blommorna i vatten i en vas, sa flickan.

Medan flickan satte in brödet i skafferiet och blommorna i en vas på bordet kom mormorn hem till stugan. Hon hade bestämt sig för att strunta i gymmet för hon ville mycket hellre träffa sitt lilla barnbarn genast.

Mormor hörde att det snarkade i sovrummet så hon gick in dit. Vad häpen hon blev!

-Men lilla rödluvan! sa mormor. Så mycket päls du har fått!

-Va? sa vargen yrvaket.

-Och vilka stora öron du har, lilla rödluvan!

-Nej nej, sa vargen förvirrat, det är inte jag som är rödluvan, jag är en helt vanlig...

-Och vilka stora gula tänder du har fått! Har du verkligen borstat dem varje dag?

-Men jag är ju inte rödluvan, jag är en varg! protesterade vargen.

-EN VARG! utbrast mormor och drog fram ett stort slagsvärd ur nattygsbordet.

-Hjälp, hjälp! skrek vargen.

Som tur var hörde flickan vargens nödrop och kom springande. Hon hoppade raskt upp på sängen och ställde sig mellan mormors svärd och den livrädda vargen.

-Mormor, man får inte slå utrotningshotade djur, sa flickan bestämt.

Mormorn sänkte vapnet men tittade fortfarande misstänksamt på den stora besten som låg inbäddad i hennes fina duntäcke.

-Men det är ju ett livsfarligt rovdjur, påpekade mormor.

-Ja, men man får inte göra dem illa i alla fall, sa rödluvan. Vargen är en toppredator som är superviktig för näringskedjan i skogen och om du slår den med ditt svärd påverkas hela ekosystemet och allting blir jättedåligt.

-Just det, pep vargen.

-Du måste tänka på naturen, mormor, sa flickan klokt.

Då la mormorn undan sitt slagsvärd och gick ut och blandade en kanna saft istället. Vargen fick en skål med vatten och flickan fick några kakor. Sedan spelade de yatzy och mormor och flickan vann ungefär lika många gånger var, och sedan var det dags för flickan att gå hem till sig igen.

Och vargen fick leva lycklig i alla sina dagar, långt ute i skogen.

No comments:

Post a Comment