Thursday, August 31, 2017

Fyrväktaren

Det mesta av Jeanette Winterson är mycket läsvärt, men nu har jag hittat den bästa titeln hittills.

Fyrväktaren är en jättefin liten roman skriven i en form av magisk realism. Unga flickan Silver blir föräldralös och hamnar hos en blind man i en fyr. Kluriga detaljer och vardagsabsurda beskrivningar. Svårt att förklara vad exakt det handlar om, men sökandet efter en plats i världen och en person att älska är i alla fall centrala teman.

Läs den!

Wednesday, August 30, 2017

Den som gräver en grop åt andra

Bloggen bjöd in ett par expertkommentatorer, med anledning av all dramatik i svensk politik de senaste veckorna. Läs den rafflande intervjun här!

Bloggen: Välkomna, Ralph och Piggy!

Piggy: Du måste hålla snäckan. Bara den som har snäckan får prata.

Bloggen: Okej... Ni är alltså här som experter på mobbmentalitet. Var det ett drev som fick Anna Kinberg Batra att avgå?

Piggy: Så här sjöng de: Kill the pig! Cut her throat! Bash her in! Kill the pig!

Ralph: Nej, nej. Det var inget drev. Det var fullt rationellt.

Bloggen: Eftersom hon var den som offentliggjorde moderaternas öppning mot babiandemokraterna?

Ralph: Va? Vad har åsikter och handlingar med saken att göra. En börjar och då vill alla andra vara med. Det är så härligt att göra saker i grupp.

Piggy: Skånemoderaterna vässade pålen i båda ändarna, hehe.

Bloggen: Apropå svinigt beteende, vad säger då vår andra gäst - Napoleon från Djurfarmen?

Napoleon: Tack för att jag fick komma. Jo, om en ledare är svag och dålig måste den bytas ut. Det är det som har hänt här.

Bloggen: Och på vilket sätt var hon dålig?

Napoleon: Äsch, det minns jag inte riktigt. Men hör bara på mina får.

Fåren: AKB bra, Napoleon bättre!

Napoleon: Ja, du ser ju själv. Det blir alltid mycket bättre bara man gör uppror mot den gamla ledningen.

Bloggen: Bättre för vem? Och hur?

Napoleon: KÄFTEN! Hörde du inte fåren? Ska du åka vagn till veterinären med gamle Boxer, eller?

Bloggen: Så nu kommer moderaterna plötsligt få kraftigt ökade opinionssiffror?

Napoleon: Självklart.

Piggy: Cut her throat! Bash her in!

Ralph: Det har ju så härlig rytm, hör hur det svänger.

Fåren: Två B:n bättre!

Monday, August 28, 2017

Tematrio: ljus

Så har Lyran dragit igång med tematrios igen! Sommaren verkar vara slut, ack ja. Veckans tema är ändå "ljus".

All the light we cannot see av Anthony Doerr handlar inte alls om ljus, tvärtom. Den utspelar sig under andra världskriget och följer framför allt en blind fransk flicka och hennes kamp för att överleva bombningarna. En päronformad diamant spelar en viktig roll i handlingen.

Jon Kalmán Stefánsson, Sommarljus och sen kommer natten är också rätt mörk, eller kanske snarare speciell. Om en isländsk by och dess udda karaktärer. Och lite om kärlek och om får.

Lysande utsikter av Charles Dickens är kanske att töja för mycket på temat, men så länge en håller sig till den svenska titeln så... Unge Pip genomlider den ena svårigheten efter den andra, men drömmen om den vackra, kalla Estella håller honom ändå vid gott mod. Miss Havisham är kanske en av litteraturhistoriens mest minnesvärda karaktärer, även om Jasper Fforde gjort henne mer rättvisa än Dickens.

Den sovande och sländan

Som så ofta: TACK, BOKTANKEN!

Den här gången för tipset om Neil Gaimans fantastiska Den sovande och sländan. En oerhört snygg bilderbok för unga vuxna - en modern saga med extra knorr. En modig och stridbar drottning får veta att i grannlandet sprider sig en törnrosesömn som ödelägger hela byar. Hon ger sig av för att stoppa den och rädda världen.

Här finns massor av litterära anspelningar och dolda budskap! Jag älskar boken. Den är vacker, feministisk och klurig.

Möjligen blir det lite abrupta hopp när Gaiman skriver som i moderna TV-serier där det plötsligt bryts med cliffhangers mellan olika parallellhandlingar - i klassiska sagor leds ju läsaren mer bekvämt framåt längs en stabil väg med tydliga övergångar.

Det vägs ändå upp av illustrationerna i svart, vitt och guld, och av de underbara och mångbottnade karaktärerna. 

Neil Gaiman for President!

Saturday, August 26, 2017

Den litterära pumpan

Vad har de gemensamt, Askungen, Mma Ramotswe och Michael K?

Pumpan, så klart.
Mekanikern J. L. B. Matekoni har till exempel problem med sin hemhjälp:
"She makes me a meal every day, but it is alwys the same. All that I have to eat is maizemeal and stew. Sometimes she cooks me pumpkin, but not very often."
Vilken tur att hans blivande fru Precious Ramotswe lagar utmärkt pumpa!

J. M. Coetzees sorgliga karaktär i Life and times of Michael K odlar också pumpor, där han håller sig gömd för omvärlden (och kriget) vid en ödegård.
"Such pumpkin, he thought, such pumpkin I could eat every day of my life and never want anything else."
Visserligen blir pumpan också något som bidrar till hans katastrof:
"But the ripening of the pumpkins brought a new anxiety. For while it had been possible to conceal the vines, the pumpkins themselves created hollows which even at a distance gave the field an odd look, as though a flock of lambs were sleeping in the knee-high grass."
Jag odlar sådana där stora, orangeröda pumpor, de är både goda och snygga. Rouge d'Etampes heter sorten. De första börjar just bli mogna, de ligger som stora bumlingar runt odlingslådorna och påminner inte det minsta om sovande lamm. Och de kommer sannerligen inte sluta som transportmedel eller partytillbehör, nej nej. De ska raka vägen in i köket och bli paj, soppa och ugnsbakade godsaker.

För som det står skrivet i Tears of the Giraffe:
"The pumpkin, though, was ready, and it was time to sit down as a family for the first time.
Mma Ramotswe said grace.
'We are grateful for this pumpkin and this meat', she said. 'There are brothers and sisters who do not have good food on their table, and we think of them, and wish pumpkin and meat for them in the future."

Friday, August 25, 2017

Självbedrägerier och sunkfylla

Eugene O'Neill hade mustasch, var amerikansk dramatiker och fick nobelpriset 1936.

Jag läste sorgliga dramat The iceman cometh om en nergången krog i New York. En samling hopplösa oduglingar sitter där dag in och dag ut och super bort de pengar de inte har. De har alla varsin livslögn - en pipe dream - som de ständigt berättar för varandra. Imorgon ska jag sluta dricka! Imorgon ska jag gå ut och skaffa ett toppjobb! Imorgon ska jag sluta fnaska och istället gifta mig och bli ordentlig!

Men en dag kommer en av supbröderna in och beställer ett glas vatten... Han har hittat lyckan och vill nu omvända alla andra också. Lyckan nås genom att krossa livslögnen! Total kalabalik uppstår naturligtvis.

Det klagas så mycket på Pearl Buck, det påstås att hon minsann inte egentligen skrev tillräckligt speciellt för att vara värd sitt nobelpris. Well, det finns flera andra som har bra mycket svagare anspråk på sitt pris än Buck. Jag menar inte att O'Neill är dålig, bara att detta inte var det mest geniala jag någonsin har läst.

Thursday, August 24, 2017

Awesome bokklubb: återkomsten

Mitt år i Sverige går mot sitt slut och det är dags att börja förbereda flytten tillbaka till Bryssel.

Det har jag gjort i den här ordningen:
1. Fixat jobb,
2. Återanmält mig till två bokklubbar,
3. Börjat leta bostad.

Det gäller att ha prioriteringarna i rätt ordning.

Med tre veckor kvar till flyttdatum har jag redan smygstartat i den europeiska bokklubben, most awesome reading circle, som läste Édouard Louis uppmärksammade och självbiografiska En finir avec Eddy Bellegueule (i svensk översättning under titeln Göra sig kvitt Eddy Bellegueule).

Kanske inte så originellt, men väl berättat, särskilt för en författare som inte ens fyllt tjugofem. Det handlar om den unge homosexuelle Eddy som växer upp i en mycket fattig del av norra Frankrike. Ett arbetarklassområde (nu: arbetslöshetsområde) med förskräckliga machoattityder, svår ohälsa, svallande rasism och synnerligen låg tolerans för allt avvikande. Eddy får stryk, massor av stryk. Det är lite väl mycket skildring av just våldet, kan jag tycka. Det som är intressant i boken är istället Eddys egen inre upplevelse. Hur han förklarar för sig själv vad som händer och varför, och hur han resonerar kring hur svårt det trots allt är att ta sig ur den här typen av hemmiljö. För till slut står det ju klart, han kan inte bli kvar. Han kan inte anpassa sig, kommer aldrig klara att leva upp till den lokala mansnormen.

Vi glömmer så lätt att dessa parallellsamhällen fortfarande finns i Europa. De finns här i Sverige också. Det gäller att se till att det finns vägar ut för de ungdomar som vill ta chansen att förändra sina livsvillkor.

Wednesday, August 23, 2017

Äntligen!

Lokala biblioteket har öppnat igen efter sommaren. Nu fungerar mitt gamla vanliga system med bokbeställningar igen, förhoppningsvis, ta i trä.
Cursed be the centralbiblioteket.

Tuesday, August 22, 2017

Mma Potokwanes fruktkaka

I Damernas detektivbyrå finns den orubbliga barnhemsmatriarken, Mma Potokwane. När hon vill ha något gjort mutar hon någon med en rejäl fruktkaka. Efter lite letande hittade jag en variant på ett recept...

Fruktkaka till Mma Ramotswe
Ingredienser:
Rivet skal och saft från en apelsin
220g blandad torkad frukt, t.ex. dadlar, russin, aprikoser, syltat citronskal...
2 tsk konjak (jag använde ungerskt fruktbrännvin, det funkade fint)
4 ägg
3dl florsocker
100g mald mandel
Knappt 2dl majsmjöl
3 tsk bakpulver
5 dl vetemjöl
1 tepåse rooibos-te (töm ut innehållet ur påsen och släng själva påsen...)
1 tsk vaniljsocker
1 tsk apelsinblomvatten
200g smält smör

florsocker och pressad apelsin till glasyr

Marinera den hackade torkade frukten i konjak och pressad apelsin i ca 30 minuter. Vispa ägg och socker poröst, blanda ner alla ingredienser i tur och ordning. Smöret och den hackade frukten blandas ner sist.

Bre ut den tjocka smeten i en smord kakform och baka i 180grader i ca 1 timme. När kakan svalnat, bre glasyr över den.

Recension:
Gott! Inte lika sött som de senaste två bokbaken och trevligt med massor av fruktbitar och mandel i kakan. Men jag undrar om Mma Potokwane verkligen hade sprit i...

(Jag kommer heller aldrig bli vare sig matfotograf eller tårtgarnerare)

Monday, August 21, 2017

Kungens dag

Efter en hel del halvtafflig läsning kom Abdellah Taïas kortroman Kungens dag som en lisa för själen.

Omar och Khalid är allra, allra bästa vänner, eller kanske lite mer än vänner. Trots att de kommer från helt olika samhällsskikt. Men dagen som marockanske kung Hassan II ska passera deras stad blir Omar sviken av Khalid och kärleken övergår i katastrof.

Jag älskar Abdellah Taïa! Så bra, så fint, så fånigt att biblioteket inte hade den i franskt original så jag kunde njuta av det fantastiska språket utan översättarfilter.

Saturday, August 19, 2017

Levande vatten: rinner rakt igenom

Jag försökte läsa Clarice Lispector, Levande vatten, men hade uppenbarligen inte det rätta sinnelaget. Jättevackra formuleringar, säkert, men detta osorterade och oredigerade tankeflöde satte ändå inte det minsta spår hos mig. Jag kunde inte fokusera, jag mindes inte vad jag precis läst och jag blev hela tiden distraherad och började tänka på annat. Jag gav upp.

Den korta lilla texten handlar om ingenting särskilt. I jagform svamlas om ditt och datt som kommer i huvudet på berättaren, gärna i mycket osammanhängande och abstrakt form.

Ni som har läst Lispector, är detta en typisk text för henne? Borde jag ha satsat på en annan titel istället?

Friday, August 18, 2017

Den heter ju till och med Nautilus, damn it

Det här med den hembyggda danska u-båten och den antagligen förolyckade/mördade journalisten är så bisarrt att det är svårt att förhålla sig till.

Jag skulle ändå börja med att kolla om någon sett en malström i Öresundsregionen på sistone.

Thursday, August 17, 2017

UD-diplomater är inte precis jordens salt

Actiongenren är egentligen inte min kopp te, och i början irriterade jag mig mycket på Andreas Normans En rasande eld. En actionthriller sprängfylld med nördig UD-jargong och en hel del små men störande faktafel*.

Boken handlar om Carina, supertjänsteman på UD. Hon jobbar långa dagar, har jätteeffektiv koll på mejlkorgen och räddar hela världen med sina fantastiska promemorior. En dag får hon en USB-sticka av en okänd man som är uppenbart livrädd. Naivt skickar hon vidare stickans innehåll till sina chefer och blir genast haffad av SÄPO och anklagad för terrorism. Men är Carina verkligen oskyldig - eller är hon ett instrument i händerna på sin eventuellt jihadistiske pojkvän? Och varför är brittiska underrättelsetjänsten så mån om att få ta över hela utredningen?

Norman är själv UD-karriärist och han har naturligtvis skrivit upp departementet till att verka glammigare, viktigare och mer avancerat än det är i verkligheten. Jag har själv jobbat en vända där och känner inte igen det "stentuffa" dagliga arbetet som Norman beskriver - men är helt med på att alltför många på den arbetsplatsen faktiskt tar sig själva på just såhär stort allvar.

Nåväl, trots att boken och jag kom på kant med varandra i starten så tar det sig faktiskt och texten får sitt existensberättigande. Den gör nämligen en rejäl vändning och utvecklar sig till en kritik mot paranoida säkerhetstjänster, ett ganska intressant spår. För den som vill ha en spännande bladvändare i hängmattan är detta en bra bok - tro inte för mycket på detaljerna bara.


*Framför allt om Bryssel, som Norman tydligen känner till sådär vagt som diplomater gör när de bara reser in för rådsmöten ett par gånger om året. Andreas Norman, om du läser detta: gatuskyltarna är på BÅDE franska och flamländska och det är alltså helt onödigt att skriva ut "Place Hortaplein", det är meningen att en ska välja antingen det ena eller det andra.

Wednesday, August 16, 2017

Bronsåldersgraffiti

Vi tog med Tassahunden på en liten utflykt i fornminnesrika Uppland. Tittade bland annat på bronsålderns svar på Instagram, hällristningarna i Övre Rickeby. Fantastiska samlingar grisar, båtar, sneda gubbar och något som ser lite ut som en tjock dinosaur.

Hittade också en underbar griskrokodilkamelgrej från 1480 i Härkeberga kyrka.

Men hur söt den än är - om det här var allt de hade att "läsa" förr i tiden måste livet ha varit fruktansvärt tråkigt.

Tuesday, August 15, 2017

Corrigendum: Spitteler och Benavente

Jag har tydligen räknat fel och har FEM gamla nobelpristagare kvar att läsa.

Eugene O'Neill
Giorgos Seferis
Henri Bergson
Carl Spitteler
Jacinto Benavente

Varav den siste inte verkar gå att få tag på via mitt bibliotek. Vafalls? Ska jag behöva falla på målsnöret? Ge upp min nobelläsning med en futtig gubbe kvar? Missa inte den spännande fortsättningen!*


* Kanske inte jättespännande. Missa inte den ganska spännande fortsättningen!**

** Okej, det är fortfarande en överdrift. Missa inte den eventuella fortsättningen.***

*** Om du missar den eventuella fortsättningen gör det inte så mycket heller.

Monday, August 14, 2017

Eszters arv

Författaren Sándor Márai stod på listan med ungerska boktips jag fick av min f.d. kollega/PT. Jag fick tag i korta romanen Eszters arv, på mitt bibliotek, efter diverse turer hit och dit.

Eszter lever tillsammans med en äldre släkting i ett stort men slitet hus. Hon har ingen direkt inkomst och alla värdeföremål hon tidigare ägde blev hon blåst på av en svindlartyp som sol-och-vårade henne och sedan gifte sig med hennes syster. Och nu plötsligt, efter många år, ringer han och meddelar att han kommer på besök. Eszter förstår precis vilken katastrof detta kan bli och alla hennes vänner avråder henne från att ge mannen ett enda öre. Den här gången ser Eszter igenom honom och hans trollbindande lögner. Ändå slutar besöket med att Eszter inte längre har något hus.

En fruktansvärd liten berättelse! Om ensamma kvinnors sårbarhet och om de manipulativa typernas alltför stora makt. Med utifrånperspektiv är det ju klart att hon egentligen borde ha utdelat en rejäl pungspark, men Márai berättar ändå så att det blir lite rimligt att hon låter sig luras, igen.

Sunday, August 13, 2017

Sipseys kokospaj

Ur Stekta gröna tomater på Whistle Stop café plockade jag det här efterrättsreceptet för ett bokbak. Sipsey är den lilla svarta kvinnan som hjälper Ruth och Idgie på caféet - hon som lagar all mat och som tar hand om Buddy junior. Sipsey har särskilt bra hand med gjutjärnsstekpannorna...
Sipseys kokospaj

Pajskal
125g smör
3dl mjöl
1 ägg

Kokoskräm
3 äggulor
1 dl socker
1 krm salt
2,5 msk maizena
1 msk smält smör
5 dl kokhet mjölk
2,5 dl kokosflingor
1 tsk vaniljsocker
1 tsk rom (valfritt)

Maräng
3 äggvitor
1 msk socker

Hacka ihop pajdegen och låt vila i kylskåp en halvtimme innan förgräddning, ca 15-20 minuter i 200 grader.

Vispa äggulor, socker, salt och maizena. Vänd ner det smälta smöret. Vispa ner äggsmeten i kastrullen med den precis uppkokade mjölken. Flytta kastrullen till ett vattenbad (kokande) och fortsätt vispa tills smeten tjocknar. Blanda då ner kokosflingorna, vaniljsocker och eventuell sprit. Häll smeten i pajskalet.

Hårdvispa äggvitor och socker till en marängsmet och bre på toppen av pajen.

Grädda i ugn ca 20 minuter, 150 graders värme.
Recension:
Frasigt pajskal med krämigt innehåll och fluffig maräng på toppen. Sött och lite annorlunda. Go Sipsey!

Saturday, August 12, 2017

Herrklären

Det tyska ordet för mansplaining är så genialt: Herrklären.

Herr + Erklären.

Är det någon som har lyckats bygga en lika elegant översättning på svenska?

Friday, August 11, 2017

Stekta gröna tomater

Jag har naturligtvis sett filmen som var så stor på nittiotalet - nu har jag även läst boken. Fannie Flaggs Stekta gröna tomater på Whistle Stop café.

Det ena spåret: olyckliga och lite överviktiga Evelyn finner en oväntad väninna i Ninny, en gammal kvinna med mycket att berätta. Mötet med Ninny gör att Evelyn blir modigare, mer självständig och får äntligen kontroll över sina klimakteriebesvär. I parallellspåret: Ninnys berättelse om den rasistiska södern på tjugo- och trettiotalet och framför allt om kärleksparet Idgie och Ruth som drev ett ganska radikalt café mitt i ett KKK-territorium.

Boken är lika rejäl och härlig som filmen, trivsam och mysig underhållning. Inga stora åthävor, bara en stor dos sunt förnuft, jordnära feminism och massor av kärlek men med minimalt slisk. Idgies sätt att uppfostra den gemensamma sonen är föredömligt. Om alla söner fick så tydliga instruktioner av sina föräldrar skulle Linnéa Claeson få ägna sitt instagram åt handboll istället.

Och dessutom: i slutet av boken kommer tio sidor recept! Inte för att jag vet var man köper gröna tomater, men ändå.

Thursday, August 10, 2017

Born yesterday sexy

Här ett intressant litet videoklipp som så bra sätter fingret på ett vanligt filmofog jag brukar störa mig mycket på: manliga fantasier om hjälplösa och oskuldsfulla tjejer.
Låt oss slå fast en gång för alla: bara den som är riktigt, riktigt dålig på sex själv har något intresse av att jaga oskulder. Alla som tål jämförelse har större glädje av en partner med erfarenhet.

Wednesday, August 9, 2017

Nu är det bara tre kvar!

Det går på sista året med nobelpristagarläsning och turen kom till Salvatore Quasimodo, italiensk poet.
"Gräv inga brunnar på gårdarna:
de levande törstar icke mer.
Vidrör icke de döda, så röda, så uppsvullna,
lämna dem kvar i jorden under deras hus:
död är staden, den är död."
Och plötsligt är det afton innehåller dikter från perioden 1942-1953 och andra världskriget är ett centralt tema. Döden, naturen och ensamheten, i dikt efter dikt.

Säkert jättefint för dem som är lyriskt lagda, själv läser jag med artigt men ljumt intresse och återgår sedan till romanerna.

Nu är det bara tre nobelförfattare kvar att läsa!

Tuesday, August 8, 2017

Ärlighet varar längst

Som trogna läsare vet är jag inte särskilt förtjust i humbug och kvacksalveri. Men när det säljs så här öppet, då tycker jag det är helt okej.
Den föredömliga ärligheten hittades i en fantastisk charkbutik i Färila, ett korvparadis som folk vallfärdar till från när och fjärran. På goda grunder, kan vi meddela, nu när vi ätit upp det mesta av det vi fick med oss hem i en stor kylväska.

Vi köpte dock inga kvacksalvardroppar.

Monday, August 7, 2017

Veterinären

En hästroman för vuxna!

Kristin återvänder till sitt barndomshem för att vara med på mammans älsklingshästs begravning. Mamman är tydligt mer engagerad i hästarna än i döttrarna. Via olika tillbakablickar får man följa Kristins föräldrar och morföräldrar, hopvävda berättelsetrådar med mycket stalldoft och en hel del olyckliga människor.

Gertrud Hellbrands Veterinären är en rejäl bok på många sätt. Väldigt välberättad med precis rätt dos detaljer och ett stadigt flöde framåt. Språket är så imponerande snyggt och genomarbetat. Jag älskar hästmiljön och beskrivningen av ridsport så som den faktiskt är - inte flickig och gullig utan oerhört krävande och fysiskt utmanande. Däremot blir romanen något spretig och alla de många trådarna blir inte fullt hopknutna. Boken skulle ha vunnit på att kortas ner lite.

Hundskadeindex: det handlar om en veterinärstation, vad tror du.

Saturday, August 5, 2017

Diktvandring, Hågadalen

Om du bor i, eller råkar passera, Uppsala så kanske du liksom jag snubblar in på den fina diktvandringen som någon eldsjäl sätter upp i Hågadalen varje år. En liten stigslinga med dikter upphängda i träden. I år dikter om träd och öken av svensk-irakiske poeten Jasim Mohamed.


Topp-fem i dagens runda:
1. Kaffepausen på en sten under en tall.
2. Knastret av barr under fötterna.
3. Att jag tog två orienteringskontroller längs vägen.
4. Att det är så trevligt att någon ordnar en diktvandring.
5. Själva dikterna (förlåt Jasim Mohamed, jag är ingen poesifantast).

Friday, August 4, 2017

Häxögon och andra ögon

Av en slump (*host* dålig biblioteksservice) fick jag hem Marcy Heidish, Häxöga. En slags crossover mellan deckare och spökhistoria.

Bokhandlaren och författaren Alice skriver en bok om en kvinna anklagad för häxeri på sjuttonhundratalet. Men något är fel! Ju mer hon skriver, desto märkligare saker händer omkring henne. Så börjar människor i hennes närhet bli mördade och Alice begriper att det måste ha med hennes provokativa bok att göra. Bara Alice kan lösa mordgåtorna och för att göra det måste hon lista ut vad som egentligen hände med "häxan" som brändes för tvåhundrafemtio år sedan.

Jag var inte särskilt glad i den här boken, jag gillar inte de övernaturliga inslagen och hade hoppats på en smartare upplösning av mysteriet.


Hundskadeindex: ingen hund men diverse smådjur och katter råkar illa ut.

Thursday, August 3, 2017

Måla rosorna röda

"Vid ingången stod ett rosenträd. Dess rosor var vita, men tre trädgårdsmästare var sysselsatta med att måla dem röda. Alice gick dit för att titta på, och i detsamma sade en av dem:
- Se upp, Femma! Stänk inte färg över mig!"
Min ljuslila clematis är plötsligt rödprickig. Vi som bara skulle måla om huset en smula...

Wednesday, August 2, 2017

Homovigslar är som taxar och kanelbullar...

...vill du ha en så go for it och vill du inte ha en så låt bli, men försök inte förbjuda andra att välja annorlunda.

Att någon annan äter en kanelbulle gör ju faktiskt inte att ditt wienerbröd blir mindre värt.

Tuesday, August 1, 2017

Mina älskades huvuden

"Man kann nicht jeden umbringen, den man liebt."
Man kan inte ha ihjäl alla som man älskar, förmanar hembiträdet strängt. På förekommen anledning, så att säga.

Die Häupter meiner Lieben av Ingrid Noll är nämligen en berättelse om två unga tjejer som inte alls håller sig inom könsrollsnormen för snälla, fina flickor. Maja och Cora gör precis det som faller dem in och om ett problem uppstår, tja, då löser de det. Även om det krävs drastiska metoder.

Härligt starka och inte alltid särskilt älskvärda karaktärer. En slags Thelma and Louise fast mellan Tyskland och Italien.

Jag gillade boken. Lagom revolutionär, lagom småputtrigt mysig.