Thursday, May 4, 2017

Den siste drakdödaren

Det började med att Lilla My stack in huvudet genom den ganska skeva dörröppningen och meddelade att "det kommer någon slags skrynklig filifjonka". Bakom My skymtade Miss Marple, lätt röd om kinderna. Muminmamman skyndade sig att hjälpa Jane ner i en bekväm fåtölj. Nå, hon är lite oartig men hon menar inte så illa, sa Muminmamman överslätande och kastade en mild blick bort mot Lilla My som nu var halvvägs ner i sockerskålen. Miss Marple fnös.

Den fiktiva bokklubben träffades i Finland för kaffe och litterära samtal om Jasper Ffordes The last dragonslayer.

Boken är den första i en serie och handlar om den kämpande magikeragenturen Kazam, ledd av föräldralösa Jennifer Strange och hennes quarkbest. En av magikerna förutspår att den allra sista draken snart kommer att dödas, vilket leder till stort kaos - lycksökare från hela riket samlas i hopp om att kunna plundra drakens land.

Det är typiskt Ffordeskt men mer lättillgänglig än hans andra bokserier. Målgruppen är snarare ungdomar än vuxna nördar. Faktiskt tycker jag förlagen gjort en stor miss här - den här boken har kvalitet att ta över tomrummet efter Harry Potter! Rolig och klurig.

Ursäkta, vad sa du nu? frågade Hermione strängt och det blev plötsligt lite kylig stämning i muminhuset.

Alltså, jag menar att den är nästan lika bra som Harry Potter-serien, försökte jag igen.

Det är alltid ett jäkla tjat om Harry, muttrade Hermione. Jennifer Strange behöver minsann inte ha någon kille som fixar slutstriderna åt henne, hon går rakt på sak alldeles själv. Det är orättvist.

Muminmamman knuffade försiktigt vinbärsrutorna närmre Hermione och Miss Marple klappade henne vänligt på armen.

Jasper Fforde är en väldigt, väldigt skojig författare och det är hemskt synd att de svenska förlagen missar att översätta honom.

No comments:

Post a Comment