Friday, April 28, 2017

Bokbloggarmöte i aprilvädret

Jag hade en väldigt trevlig eftermiddag igår, jag har nämligen äntligen träffat min bokbloggarpolare från Boktanken i verkliga livet.

Det är inte bara det att Mona och jag ofta tänker lika om böcker och läsning (fast att hon dessutom gör det snyggt på sin lite proffsigare blogg), vi har dessutom varsin beauceron, inte den vanligaste hundrasen i Sverige. Klart vi måste ses och ta en tur ut bland vitsipporna.

Tusen tack för en fin promenad! Vad gör väl lite snöblandat regn när sällskapet är så trevligt?


Två beauceroner. Den ena är välformad och den andra är min.

Thursday, April 27, 2017

Fisklukt i Innsmouth

Någon gång i tonåren läste jag någonting av H. P. Lovecraft men blev inte biten och fortsatte inte på det spåret. 

Nu testade jag igen och blev positivt överraskad. Skuggan över Innsmouth är en skräckgotisk långnovell/kortroman från 1936. En ung man blir strandad i en mystisk och avskild hamnstad där människorna ser mycket konstiga ut och där det ryktas om en förfärlig hemlighet. Huvudpersonen lyckas få en stadsbo att avslöja hemligheten om en avskyvärd byteshandel mellan lokalbefolkningen och en koloni havslevande monstervarelser. Den informationen är nära att kosta honom livet...

Jag gillar det! Klassisk skräck med monster och härlig knorr på slutet. Dessutom föredömligt kort.

Wednesday, April 26, 2017

Finnes: trofast och fördomsfri arvtagerska

Var finns du, trogne och tillitsfulle man? Du är vänfast mot mig på samma sätt som jag är lojal mot dig och självklart bygger vårt förhållande på förtroende lika mycket som på kärlek. Du har gott omdöme och ingen tendens till våld i nära relationer. Du väljer dina vänner med omsorg.

Om du finns, ring mig!
/Desdemona

Monday, April 24, 2017

Tematrio: Europa

Vad passar väl bättre än ett Europatema så här i presidentvalstider? Det franska valet handlar inte bara om öppenhet mot intolerans och faktabaserad ekonomisk strategi mot rent hittepå, det är också i allra högsta grad en fråga om huruvida fransmännen vill känna sig som del av Europa eller inte. Klart att jag är orolig - vi har ju sett hur folk har valt i andra omröstningar nyligen. Ofta i ren protest och ofta utan att först ha tagit reda på fakta, vad det verkar.

I litteraturen finns det däremot mycket europeiskt att glädjas åt, tack och lov.

Till exempel oförglömliga En plastig trea av tjeckiska Petra Hůlová. En fantastisk liten kortroman om en mycket sarkastisk prostituerad som kallt och utan omskrivningar beskriver sin misär till vardag. Med underbara egenpåhittade ord. Mataren blir hyvlad, det får ni själva gissa vad det betyder.

Därefter vill jag slå ett slag för tyska Judith Schalansky som bland annat har skrivit Der Hals der Giraffe. En svart komedi om en lärare som verkligen inte borde vara lärare... Liknar Hůlová en aning i det kalla berättarperspektivet, även om Schalansky skriver lite mer komplicerat och lurigt.

Magda Szabo är en ganska ny bekantskap, jag tipsar om Rådjuret som är en slags feministisk uppväxtskildring med mycket kritisk blick på det fattiga och ickefungerande samhället under socialistregimen. Alla detaljerna! Maten, husen, husdjuren. Hungern i de fattiga ungerska småstäderna på fyrtio- och femtiotalet blev plötsligt väldigt levande för mig.

Till försvar för kvinnans rättigheter

Till försvar för kvinnans rättigheter från 1792 är en intressant politisk stridsskrift. Mary Wollstonecraft skriver tidstypiskt (det vill säga: lite babbligt) om sin tids feministiska knäckfråga - kvinnors rätt till utbildning.

Wollstonecraft driver tesen att alla argument mot kvinnors politiska jämställdhet faller eftersom kvinnor inte har fått möjlighet till lika utbildning. Att påstå att kvinnor inte kan delta i demokratiska processer eftersom de är okunniga är alltså ett felslut - slutsatsen borde istället vara att kvinnor borde få tillgång till samma utbildning som män, så att de inte hålls okunniga, så att de kan delta i de demokratiska processerna. Hon anför också argumentet att det egentligen är ännu viktigare att utbilda flickor än pojkar eftersom flickorna växer upp till mödrar med enormt uppfostringsansvar.

Det är en viktig skrift. Så mycket information - på och mellan raderna - om kvinnors ställning under slutet av sjuttonhundratalet. Och så skarp hon är, Wollstonecraft. Allt är inte längre relevant, lyckligtvis, men vi har inte heller hunnit lösa alla problemen hon pekar ut.

Sunday, April 23, 2017

Glad världsbokdag!

Hurra för världsbokdagen!

När jag sneglar på min egen läsning hittills i år visar det sig dock att jag inte varit så värst mycket runt i världen - det har varit nästan enbart svenska och brittiska böcker på läslistan. De mest exotiska författarna har varit från Island, Japan och Ungern.

Det får bli bättring. Men framför allt: läsning för nöjes skull.

Friday, April 21, 2017

Apokalypsen har aldrig varit roligare

Tänk dig att Neil Gaiman och Terry Pratchett skriver en bok om apokalypsen tillsammans. Hur roligt skulle inte det bli?

Det är ännu roligare - för det har nämligen hänt på riktigt. En skruvad, absurd komedi om en ärkeängel och en ärkedemon som först råkar tappa bort antikrist och sedan ingår en hemlig pakt för att stoppa armageddon. De har nämligen blivit lite för förtjusta i jordelivet och vill inte att snabba bilar, gamla böcker och färggranna fruktdrinkar ska behöva utplånas i den sista striden.

Boken heter Good omens och är rolig underhållning för alla med det minsta uns nördhumor.

Thursday, April 20, 2017

Särskrivna tatueringar

Tatueringar är mer än bara bilder. Babels programledare Jessika Gedin har ett snyggt &-tecken längst upp på överarmen. Men det är inte alltid det blir lika lyckat. Ove "Doc Forest" Skog berättade till exempel i Sommar i P1 om sjömanskollegan som fick texten "Good Look" istället för "Good Luck"...

"Jag har sett massor med felskrivna texter, det är inte så ovanligt som man kan tro. Men vissa är felskrivna med flit, t.ex. citat, låttexter m.m.", säger Rebecca på Kingsroad Tattoo. Jag kontaktade henne för att få reda på hur korrläsning av tatueringar egentligen går till.

De flesta tatuerare verkar säga ifrån om de själva råkar upptäcka något som är uppenbart fel. Men det är kunden själv som har ansvaret för att dubbelkolla att allt stämmer. Korrläsning ingår inte i tatueringstjänsten.

Rough Stuff Tattoo påpekar också att det ju är vanligt med tatueringar på andra språk, till exempel kinesiska och arabiska och att de omöjligen kan bedöma allt som föreslås - men de brukar rekommendera kunden att verkligen göra ordentlig research innan hen bestämmer sig.

Kanske finns det alltså en marknadslucka här. När korrläsare och redigerare inte längre används av bokförlagen kanske de borde erbjuda sina tjänster på tatueringssalongerna istället? Jag ser potential här.

Stort tack till lärlingen på Rough Stuff Tattoo och till Rebecca på Kingsroad Tattoo för att ni tog er tid att svara!

Wednesday, April 19, 2017

Sökes: resvan och lydig hustru

Finnes: starkt religiös ung man med två dygdiga systrar. Jag har en stadig inkomst och ett brinnande intresse för att frälsa folk, planerar därför en missionsresa till Indien. Jag söker dig, lydiga och gudfruktiga hustru utan en massa onödiga egna idéer och tankar. Inte som vissa somliga jag skulle kunna nämna. Som dessutom visade sig vara en släkting. Leva som bror och syster - ha, jag skulle inte tro det! Men du som inte har en massa sentimentalt bagage och upproriska självständighetsideal kan väl skriva till mig så gifter vi oss raskt och åker till en liten indisk byskola tillsammans.

Svar med DNA-prov och fullständig stamtavla till St John Rivers, Moor House.

Monday, April 17, 2017

Maigret och den dödsdömde

Som någon kanske minns så packade jag ju dåligt när jag skulle åka Vasaloppet och blev tvungen att smygläsa en halv bok ur Arabella Figgs bokhylla.

Nå, så kan en ju inte ha det, jag blev tvungen att gå till bibblan och låna hem Simenon för att läsa klart.

Maigret och den dödsdömde är en lite märklig deckare som börjar med att kommissarie Maigret hjälper en dödsdömd man att rymma ur fängelset precis innan avrättningen. Maigret vill ta reda på om mannen verkligen var skyldig, men råkar tappa bort honom på grund av ett aperitifrelaterat krogbråk. Typiskt Paris.

Via ett otal ytterligare små glas, kaviarmackor och tobaksvaror kommer Maigret naturligtvis sanningen på spåret.

Simenon gör sig bättre på franska och visst är det något med de rökiga miljöerna - men intrigerna är ärligt talat inte mycket att hänga i le sapin de noël.

Saturday, April 15, 2017

Glad Alla-Gula-Fåglars-Dag

Glad påsk! En dag att hylla alla små gula fåglar.

I övrigt firar vi ingen påsk här hemma, möjligen att jag tar det som en ursäkt för att äta lite extra choklad.

Friday, April 14, 2017

Sigrid Undsets Jenny

Vad ska en säga om Sigrid Undsets Jenny? Så sorglig, så tragisk.

Norska konstnären Jenny bor med en väninna i Rom och målar vackra tavlor. Väninnan flörtar och svärmar med allehanda män men Jenny håller sig på sin kant. Så blir hon antastad av en ung norrman som tjatar på henne tills hon försöker intala sig själv att hon kanske ändå är lite kär i honom, det vore ju praktiskt och trevligt att ha någon och hon börjar ju bli så gammal (28).

Hon blir naturligtvis olycklig, men han fortsätter tjata och pressa henne varje gång hon försöker få lite frihet tillbaka. Till slut spricker äntligen förhållandet men Jenny hamnar istället i klorna på någon som sysslar med en annan typ av känslomässig utpressning mot henne. Hon lyckas mer eller mindre slita sig loss och lever olyckligt i utlandsexil en period tills den förste pojkvännen hittar henne igen. Jenny utsätts för en hänsynslös våldtäkt varpå hon tar livet av sig.

Det handlar om kärleken, eller rättare sagt om kraven och pressen som har gjort att kvinnor genom tiderna ställt upp på så mycket dumt i kärlekens namn. Sigrid Undset väjer inte för det knepiga och komplexa. Stackars, stackars Jenny.

Thursday, April 13, 2017

Matilda: kärt återseende

Min brorsdotter ska få en Roald Dahl-bok av mig, men så tänkte jag att det kanske ändå är bäst att kvalitetskontrollera boken lite innan jag ger den vidare.

Som tur var är Matilda fortfarande precis lika bra som jag mindes den.

En bibliotekarie som heter Fru Gudomlig, bara en sådan sak.

Wednesday, April 12, 2017

Finnes: erfaren änka med eget hemman

Var finns du driftiga karl som vill hjälpa till att driva mitt lilla skärgårdsbruk? Du ska vara trogen och trofast, nykter och ärlig. inget förbannat yrväder och om du säger ett ord om det "rätta sinnelaget" åker du på gödselstacken illa kvickt.

Svar till: Gumman Flod, Hemsö

Tuesday, April 11, 2017

Tematrio: deckare

Lyran frågar efter deckare såhär inför påsk (obegriplig tradition!) så jag nämner tre av helt olika slag:

G. K. Chesterton skrev riktiga gamla klassiker av Sherlock Holmes-typ. Den godmodige Fader Brown löser kluriga pussel genom skarp iakttagelseförmåga. Läs till exempel novellsamlingen The innocence of Father Brown från 1911.

Betydligt nyare och mer fartfyllda är de absurda, totalknasiga och mycket underhållande barnboksdeckarna av Jasper Fforde. Deckargåtorna utspelar sig alltså i en fiktiv barnboksvärld. I första delen i serien får detektiven Jack Spratt i uppdrag att lösa fallet med Humpty Dumpty. Föll han verkligen från muren - eller blev han kanske knuffad? Boken heter The big over easy och bör läsas.

Av de modernare polisdeckarna följde jag ett tag Elizabeth George och serien om Thomas Lynley och Barbara Havers, men de är knappt läsbara längre. De har förfallit till en slags human-drama-såpopera i all evighet, med poliseriet som tunn kuliss. Jag har sagt det förr och jag säger det igen: både politiker och författare bör sluta i rätt tid.

Monday, April 10, 2017

Britt-Mari lättar sitt hjärta

"Jag vill kunna något riktigt ordentligt, och jag vill försöka bli en riktig människa, som har lite värde i sig själv och inte bara som bihang till en karl. Jag tänker skaffa mig ett yrke, skriv opp det, så att du inte glömmer det! Ty att förtrösta enbart till ett par snygga ben, det tror jag är ett vågspel."
Astrid Lindgrens allra först utgivna bok, Britt-Mari lättar sitt hjärta, är en lättsam brevroman för unga tonåringar. Jag förstår att den inte blev någon jättesuccé, men dålig är den inte heller. Uppfostrande tonårsromaner är helt enkelt en knepigare genre än barnböcker.

Britt-Mari är fruktansvärt käck och livlig. Hon flörtar med trofaste pojkvännen Bertil, slåss med sin bror och låter sig inte imponeras av klassens rika och välklädda primadonna. Hon skriver till sin brevvän om precis allt, högt och lågt, i ett flöde av sprudlande energi och hon var nog en gnutta feministisk för sin tid.

Lindgren återanvände senare Britt-Maris storasyster - hon återkommer som Malin i Saltkråkan, komplett med matbordslyft, schejker och allt.

Sunday, April 9, 2017

Enkät om typiska bokslukarbekymmer

Bloggen Bokföring enligt Monika spred följande enkät om diverse boknördsdilemman. Här kommer mina svar.

1. Du har 20.000 olästa böcker i din bokhylla, hur bestämmer du vad du ska läsa?
Jag ställer inte olästa böcker i hyllan, de hamnar alltid först i läshögen bredvid sängen. Enbart färdiglästa böcker flyttas över till hyllan. Men om jag har 20 (eller 20 000) olästa böcker i läshögen blandar jag dem så mycket som möjligt. Om jag just läst en tunn, nyutgiven skräckis tar jag gärna en klassisk höglitterär tegelsten som nästa bok. Efter ett hardcore-feministiskt drama om DDR kanske jag behöver en surrealistisk knasdeckare av Jasper Fforde.

2. Du är halvvägs genom en bok och du känner inte något för den. Ger du upp läsningen eller läser ut den?
Det ska mycket till innan jag ger upp en bok. Vanligtvis kämpar jag in i det sista. Men är det riktigt, riktigt dåligt (David Grossman, jag tittar på dig) så avbryter jag. Ofta med en känsla av personlig kränkning.

3. Slutet av året kommer med stormsteg och du har inte avslutat din läsutmaning. Försöker du läsa ikapp och hur i så fall? 
Ofta, ja. Genom att sortera om läshögen så att till exempel de sista nobelpristagarna för året hamnar först i kön. Men i normala fall planerar jag inte så illa.

4. Omslagen på böcker i en serie du älskar matchar inte, hur hanterar du det?
En liten, liten suck men sedan en axelryckning. Det är innehållet som är viktigast.

5. Alla omkring dig hypar över en bok du inte gillar. Vem bondar du med som har liknande känslor?
Min syster har bra smak. Och så finns det ju andra bokbloggar, Joelinda på Boktanken brukar till exempel alltid ha intressanta tankar och ge aha-upplevelser och nya perspektiv.

6. Du läser en bok offentligt och känner hur du börjar gråta. Hur hanterar du det?
Om en bok är engagerande att jag börjar gråta av den (mycket sällsynt - kanske enbart Sheila Burnford) tror jag inte att jag skulle ha tid att bry mig värst mycket om omgivningen samtidigt.

7. Uppföljaren till en bok du älskar har precis kommit ut men du har glömt vad som hände i förra boken. Läser du om boken innan du går vidare?
Vanligtvis inte. Förutom med HarryP-serien, då läste jag om hela serien fram till den nya boken, varje gång. Men det var ett specialfall.

8. Du vill inte att någon ska låna dina böcker, hur säger du på ett trevligt sätt nej till någon som frågar?
Jag lånar gärna ut böcker! Men om någon skulle slarva bort en viktig bok den hade lånat skulle jag kanske vara tveksam inför nya lån. Det brukar gå att helt enkelt säga "nej".

9. Du har plockat upp fem böcker den senaste månaden men inte kommit någonvart med dem. Hur kommer du över en lässvacka?
Kan inte påminna mig att det någonsin skulle ha hänt. Möjligen om jag har haft för lite tid, då är det tidsbristen som måste åtgärdas, inte läslusten.

10. Det är många böcker som har kommit ut och som du bara måste läsa, hur många böcker köper du?
Alla?

11. Efter du har köpt alla de där böcker du bara måste läsa, hur lång tid står de i din bokhylla innan du faktiskt läser dem?
De står som sagt inte alls i bokhyllan. Om läshögen är enorm kan det ta ett par månader till dess att alla nyköpta böcker är genomarbetade. Just nu lever jag med liten läshög, den cirkulerar på bara ca 3-4 veckor.

Saturday, April 8, 2017

Olympiskt oxymoron

I tomrummet efter vasaloppsträningen fick jag någon slags hybris och har tydligen råkat anmäla mig till ett litet triathlon. Notera det fantastiska oxymoronet: "Olympisk motion" i anmälningsbekräftelsen. Jag älskar det! 


Det är egentligen en förkortning för "olympisk distans, motionsklassen", men kortversionen är förstås mycket bättre.

Friday, April 7, 2017

Häxbränningar i Wintersonsaga

Jeanette Wintersons Skymningsporten är en riktig spöksaga. Häxor, djävulsmässor och svart magi. Blandat med en rejäl dos kärlek och några rätt okonventionella sexscener.

Huvudpersonen Alice Nutter är framgångsrik, ensamstående och solidarisk med de fattiga. Tre mycket misstänkta egenskaper hos en kvinna i sextonhundratalets England. Avundsjuka män försöker därför sätta dit henne för häxeri. Häxskräcken löper just amok över landsbygden och kyrkan/makten drar sig inte för tortyr i jakten på bekännelser.

Svart och otäckt men också hoppfullt och vackert.

Thursday, April 6, 2017

Om kontorsliv eller kanske om bröstcancer

En annan bok jag lånade av den jättestarka vännen var Then we came to the end av Joshua Ferris.

Det här är en roman jag inte blir riktigt klok på. Den säljs nämligen som komedi.

Det är en lite ovanlig bok, den skildrar en typisk reklamfirma i en större US-amerikansk stad. Träffsäkert och i första person plural (!) beskrivs kontorsjobbens små vedermödor. Skvallret vid kaffeautomaterna. Försöken att smita undan arbetet och det ständiga baktalandet av cheferna. De hopplösa romanserna över kopieringsmaskinen. Osäkerheten när företaget går back och en efter en blir avskedad med omedelbar verkan.

Beskrivningen av kontorsmiljön är väldigt pricksäker och jag gillar sättet det berättas på. Däremot är den alldeles för lång. Och jag skulle verkligen inte sätta den i humorfacket - om man inte tycker det är komiskt med folk som beter sig illa mot varandra i diverse mindre lyckade arbetsplatsskämt.

Tvärtom, det här är en mycket deprimerande bok om sorgliga skepnader med tragiska liv och inget hopp. Den starkaste intrigtråden i hela boken är bröstcancer. Inte så humorfyllt, men märkligt nog bra ändå.

Wednesday, April 5, 2017

Finnes: äldre herre med friluftsintresse

Sökes: Äldre entiska med gröna fingrar. Vi träffades för länge sedan men jag har tappat bort ditt nummer. Snälla ge mig en chans till. Den här gången lovar jag att vara mindre självisk och engagera mig i dina fritidsintressen också. Jag ska hjälpa till att vattna i dina pallkragar och inte bara ränna i skogen hela dagarna. Hör av dig.

Svar till: Lavskägge, Fangornskogen.

Tuesday, April 4, 2017

Bedårande kåserier och en uppstoppad pygmé

Min jättestarka vän lånade ut ett knippe böcker igen, av henne får en alltid intressanta saker.

Som skojiga kåserisamlingen Let's explore diabetes with owls av David Sedaris. Här blandas högt och lågt! Med en härligt underfundig glimt i ögat. Dels en del dagboksliknande berättelser ur Davids eget liv, dels några fiktiva berättelser.

Till exempel den mycket ironiska skildringen av en man som tolkar legaliseringen av homoäktenskap som att hans eget heteroförhållande är värdelöst, varpå han alltså slår ihjäl sin fru och dotter. "För nu vet vi ju inte vad som är lagligt längre, om två killar får gifta sig finns det ju inget som säger att jag inte får åka och spränga snabbköpet i luften", ungefär.

Eller barndomsminnena av simning i klorstinkande bassänger till doften av bränd barbecue och mammans gindrinkar. Så roligt, så sorgligt.

Eller berättelsen om hur han, i jakt på den perfekta allahjärtansdagpresenten till sin pojkvän, är snubblande nära att råka köpa en uppstoppad pygmé.

Monday, April 3, 2017

Tematrio: omläsning

Lyran frågar efter vilka böcker vi läser om och om igen...

Lätt:

Sagan om Ringen: Ringens brödraskap

Sagan om Ringen: Sagan om de två tornen

Sagan om Ringen: Sagan om konungens återkomst.

Amen.


Och HarryP-serien.

Sunday, April 2, 2017

Dementi: det var bara lur

Jag ska INTE ge ut en chicklitt. Chapeau för alla svårlurade bloggläsare som inte gick på den lätta. April april på er andra!

(Jag har tvättat fingrarna med såpa hundra gånger sedan gårdagens särskrivning men känner mig fortfarande lite smutsig. Men vad gör en inte för ett komplett aprillur.)

Saturday, April 1, 2017

Jag blir författare!

Nu kan det äntligen sägas offentligt: jag ska ge ut en bok. Och inte vilken bok som helst utan en riktig rejäl kärleksroman. Jag har alltid velat skriva en mysig chicklitt med lyckligt slut och efter många turer med förlagen är det nu klart och de sista exemplaren är på väg från tryckeriet ut i butik. Pirrigt!!!

Min roman handlar om Karin, en kvinna i trettioårsåldern som söker efter kärleken på en finlandsfärja. Efter karaoken hamnar hon i ett svårt val mellan en smeksam pudeluppfödare från Örebro och en svartmuskig och spännande hallick från Skåne. Ska Karin lyckas bolla båda kärleksaffärerna parallellt eller kommer hon att tvingas välja mellan de båda beundrarna? Det är som upplagt för missförstånd och både spänning och romantik utlovas!!! <3 <3 <3

Boken heter Röda hjärtan och en kel sjuk pudel och ni kan redan nu beställa den här på Adlibris. Skynda fynda!!!

Friday, March 31, 2017

Svårångrade särskrivningar: en reportageserie

Tassahunden och jag promenerade förbi en kyrkogård häromsistens och en av oss reagerade med viss förskräckelse över en gravsten med texten särskriven...

Aj, aj, aj.

Det fick mig att fundera över det där med svårkorrigerade stavfel. Hur fungerar det egentligen med korrläsning för just de texterna som inte kan suddas och göras om?

Det fanns förstås bara en sak att göra. Jag har kontaktat de bästa tatuerarna, de största gravstenstillverkarna och några reklamfirmor som säljer skyltar i jätteformat. Svaren på mina frågvisa frågor har redan börjat trilla in, så håll ögonen öppna för kommande reportage.

Har du själv sett något särskilt olyckligt språkfel som du vill dela med dig av?

Thursday, March 30, 2017

Nortons filosofiska memoarer

I vår familj sysslar vi gärna med högläsning. Tassahunden och jag har till exempel just läst ut Håkan Nessers Nortons filosofiska memoarer. Jag har läst högt och Tassa har undrat varför jag sitter i hennes korg och väsnas.

Nesser brukar ju vara bra, och hundar som skriver memoarer är ju oftast roligt. Tyvärr är Nortons filosofiska memoarer mestadels en besvikelse. Den bästa anekdoten är inte ny, den har getts ut tidigare i annat format. Och det finns bara ett annat stycke av nästan samma kvalitet i hela boken. Resten är skåpmat och vardagsrutiner, småmysigt men oengagerande och varken originellt eller jätteroligt. Mest handlar det om att de flyttar runt: Sedan flyttade vi till New York. Där fanns det stora hus. Sedan flyttade vi till London. Där promenerade jag i den och den parken. Sedan flyttade vi till Gotland... (oj, försenad spoiler alert! Det var visst hela bokens handling det).
Tassa är ganska berest hon också men har inga planer på att ge ut sina memoarer i bokform. Det är lika bra det, hon stavar som en kratta.

Wednesday, March 29, 2017

En mycket välblandad bokhög

Detta är vad jag kallar en välblandad bokhög. Min lokale bibliotekarie log förtjust när han plockade fram min beställning: en Astrid Lindgren, ett kostymdrama av en nobelpristagare, en skräckis, en fransk polisdeckare och en politisk feministisk pamflett från sjuttonhundratalet.
"Det är bra, en ska läsa allt från Sartre till Agent X9", sa bibliotekarien klokt.

Tuesday, March 28, 2017

Årets feministiska fullträff?

Vissa böcker är så smäckfulla med klyftiga citat och tänkvärda meningar att jag nästan får för mig att plocka fram överstrykningspennan. Bara nästan - jag tycker inte om att skriva i böcker.

Finna sig av Agnes Lidbeck är en sådan bok. Den är väldigt intressant. Och träffsäker på ett smärtsamt sätt. En mycket grym bild av vår samtid.

Huvudpersonen Anna överanalyserar allt. Hon är en typisk framgångsrik medelklasskvinna i Stockholm, lagar rätt sorts mat, bär rätt slags kläder och inreder sitt hem på precis rätt sätt. Hon har ett enormt behov av att bli sedd och åtrådd, till och med som nyförlöst går hon i sjukhuskorridorerna och undrar om de nyblivna papporna som sitter där skulle vilja ha henne.

Allt i Annas liv, inklusive man och barn, är rekvisita som hon använder för att framstå på bästa sätt. Som mamma, som åtråvärd kvinna, som osjälvisk vårdare och omhändertagare. Hon drömmer om att lämna sin tråkige man ("Anna kan inte vara tråkig, alltså måste Jens vara tråkig. Anna kan inte älska en tråkig man, alltså kan hon inte älska Jens.") och inleder en relation med en man med högre social status. Han blir sjuk i obotlig cancer och Anna fastnar i fällan som hans vårdare i livets slutskede. Vilket slöseri, tänker hon när hon tar hand om den sjuke mannen, så synd att ingen ser mig vara så god.

Anna är en underbart komplex karaktär, hon är ett resultat av samhällets (och kvinnornas) krav på kvinnor och hon lever sitt liv inom de snäva ramar som hon? eller patriarkatet? har satt upp som begränsningar för henne som "riktig kvinna". Det är både rolig, hemsk och frustrerande läsning.

En riktigt bra debutroman. En feministisk knock-out. En text som får mig ännu mer nöjd med valet av det barnfria, femininitetsvägrande livet.

Monday, March 27, 2017

Tematrio: ur led är tiden

Vi har bytt till sommartid och Lyran frågar efter tre boktips som har något med tid i titeln.

Vid en snabb blick i bokhyllan hittar jag genast tre tidsrelaterade titlar som jag inte minns något av innehållet i: Ian McEwan, Lördag, Jonas Gardell, Odjurets tid och Judith Hermann, Sommerhaus, später.

Tydligare i minnet har jag Michael Hoeye, Time stops for no mouse. En mycket rar mysdeckare om en mus som är urmakare och som har en nyckelpiga som husdjur. När djärva flygaresset Linka mystiskt försvinner ger han sig ut för att hitta henne och råkar avslöja en riktig superskurk. Jag har inte listat ut om det här egentligen är en ungdomsbok, men jag läste den med stort nöje i vilket fall.

Änka i ett år är en av de där stora och underhållande romanerna som John Irving skrev när han fortfarande skrev läsvärt. Det gör han tyvärr inte längre, han skriver numera bara långt och repetitivt. Eller så har jag ändrat smak. Änka i ett år handlar om den unge Eddie som får ett mycket märkligt sommarjobb hos en konstnär och hans olyckliga fru. Paret har efter en bilolycka bara ett barn kvar och det barnet får en särskild relation till Eddie. Dessutom förekommer en holländsk mullvad som mördar prostituerade, och en squashhall som kanske också är en dödsfälla. Originellt.

H. G. Wells är sci-fins fader och Tidsmaskinen från 1895 är en riktig klassiker. En vetenskapsman reser i tiden och finner ett extremt apartheidsamhälle där de fina, älvlika eloierna lever i ständig rädsla för de hemska, underjordiska morlockerna... Jag väntar för övrigt på Doctor Moreau's island i en bokbeställning jag ser mycket fram emot.

Saturday, March 25, 2017

Friday, March 24, 2017

Grejen med verb

Om du har en språknörd i bekantskapskretsen, sätt genast Sara Lövestams Grejen med verb i händerna på henom.

Det är en fantastiskt rolig och lärorik liten bok om verbgrammatik! Jag har hört så mycket om den och nu har jag äntligen läst den. Vad det är roligt med språk och ord, särskilt när någon förklarar så bra och lättsamt som Lövestam gör. Jag vill nästan börja på SFI bara för att få ha henne som fröken.

Äntligen vet jag saker som vad ett deponensverb med underförstått objekt är för något. Och jag ska omedelbart börja använda egna nydanande inkoativ, då kommer alla i min omgivning gladna.

Thursday, March 23, 2017

Jag har blivit med Narnia

Vad är det för spöklikt sken som kommer från klädkammaren? Finns där en port till en hemlig värld? Kanske ett maskhål till något spännande parallelluniversum? Eller en genväg till Jasper Ffordes Well of lost plots?
Nej, det var visst bara de där starka lysrören jag monterade för att dra upp små plantor till trädgården. Chilin var först i startgroparna, om en vecka är det dags att så de första tomaterna också.

Wednesday, March 22, 2017

Spänning och rykande synder

Dan Vyletas spänningsroman Rök är antagligen tänkt för unga vuxna men funkar även för oss andra. Omslagsblurpen säger "den nya Harry Potter" men så långt skulle jag inte gå.

Det handlar om England under artonhundratalet, fast inte så som vi känner det. Varje människa avger en slags svart rök när hen syndar eller upplever starka känslor. Överklassen skickar därför sina barn till dyra internatskolor där de genomgår stenhårda disciplinövningar (läs: pennalism) för att sluta synda/ryka. På en sådan skola träffas Thomas och Charlie, och de snubblar snart över en hemlighet: röken är kanske inte riktigt vad prästerna och lärarna påstår att den är. Framför allt är det något lurt med hur vissa kan ljuga och slå men ändå aldrig släppa avslöjande rök. Pojkarna ger sig av på äventyr för att ta reda på hur allt hänger ihop...

Det är spännande, dystert och originellt. Kanske lite som en förvriden fantasyversion av Charles Dickens. Läsvärt och lite förbryllande.


Hundskadeindex: en hund blir först svårt misshandlad och sedan mördad.

Tuesday, March 21, 2017

Grattis på bloggelsedagen!

Så blev det ett helt år till med bokbloggande. Det är fortfarande rätt roligt - annars skulle jag ju inte hålla på. Mest är det en hjälp för mitt eget minne och förhoppningsvis blir det ibland också lite läsvärt för de två-tre personer i landet som har samma knepiga nördhumor som jag.

Monday, March 20, 2017

Tematrio: vårtecken

Lyran struntar i böckerna och frågar idag efter tre vårtecken vi sett.

Vårtecken, det vete tusan. Idag snöade det hos oss. Fake weather. Sad.

Men visst, tranorna har just återvänt, tussilagon blommar och en hel flock med flugor surrar förvirrat runt komposten i trädgården.

Och apropå det, på Tranans förlag kan man köpa Chinua Abebe, Allt går sönder, ett nigerianskt perspektiv på när de europeiska missionärerna började ställa till storskaligt elände i Afrika.

Tussilago Farfara är det latinska namnet på den lilla gula blomman, det kanske för tankarna till Barack Obamas intressanta självbiografi Min far hade en dröm. Tänk, när USA hade en intellektuell och skrivkunnig president istället för en despotisk treåring! Det var tider det. Läs boken, den är mycket välskriven.

Och den som har för många flugor i komposten kan med fördel läsa till sig inspiration i Fredrik Sjöbergs roliga kåserisamling Flugfällan.

Om nu bara snön försvann också vore jag mycket tacksam.

Sunday, March 19, 2017

White trash-noveller

Richard Brautigan var poet och novellist, hippie och eventuellt schizofren, en undergroundkaraktär i sextiotalets USA. Han har skrivit mycket om sin hårda och fattiga uppväxt, om livet som white trash i först Washington, senare Kalifornien.

Jag läste delar av novellsamlingen Gräsmattans hämnd. Somligt är mycket bra, gripande och välskrivet. Somligt är bara... jaha. Kanske är det formatet som gör att det inte fastnar hos mig, jag tappar lätt fokus när varje berättelse bara är två-tre sidor lång. Jag tänker att det här är en bok att ha i väskan till kortare bussresor och till köer och väntrum av olika slag. Då är mininovellerna antagligen perfekta att ha till hands.

Friday, March 17, 2017

Bilar + preventivmedel = sant

Jag blir så glad varje gång jag ser Teslasymbolen. Och jag funderar varje gång: hur gick det till när de designade sin logga?
Hade de inte en enda kvinna i designgruppen, ingen som kunde berätta för dem att de har valt en p-spiral till symbol?

Eller är spiralen vald med flit? En PR-kampanj både för elbilar och för rätten att bestämma över sin egen kropp?

Jag hoppas förstås på det senare.

Thursday, March 16, 2017

Ordbanken: höron

Detta är ett par höron.
Ett självklart och mycket praktiskt ord som genast bör införas i SAOL.

Wednesday, March 15, 2017

Spöken och tvillingar

Det finns massor och massor av böcker om tvillingar, särskilt i skräck- och deckargenrerna. Men varför är det nästan alltid flickpar, aldrig tvillingpojkar eller en av varje? Är det något med tvillingflickorna som är särskilt symboltyngt eller är det någon form av lesbian light-fantasier som ligger bakom? Litterära tvillingsystrarna går ju ofta hand i hand, sover i samma säng, och så vidare.

Så är det även i Audrey Niffeneggers spöksaga Her fearful symmetry om tvillingarna Valentina och Julia. De ärver en lägenhet i London när de fyller 21 och flyttar dit. Vad de inte vet är att den döda mostern fortfarande också bor i lägenheten... Den känsligare systern börjar snart känna mosterns närvaro och hennes energi överförs gradvis till spöket som därmed börjar kunna ta synlig form. Valentina är inte alls nöjd med att vara fast i tvillingskapet med dominanta Julia och hon börjar därför smida makabra planer tillsammans med den döda mostern. Frågan är vem det är som egentligen styr vem i det udda triangeldramat.

Dessutom handlar det om mosterns osäkra toyboy, om en granne med kraftiga tvångstankar och om en kyrkogård som i sig själv nästan blir en av bokens huvudpersoner.

Inte lika genialt som Tidsresenärens hustru men klart läsvärt och lite mysrysigt.

Tuesday, March 14, 2017

Zombies dör inte av lungcancer

I tider av vaccinfobi och faktaresistens är det viktigt att lyssna på många olika perspektiv. Alla har ju rätt att ha rätt, eller hur var det nu? Läs bloggens mycket exklusiva intervju med någon som begärt att få vara anonym. Låt oss kalla henom "Galne Gunnar".

-Välkommen hit, Gunnar! Du är alltså en zombie. Hur kommer det sig?

-Tack. Jag har varit en zombie i fyra veckor nu. Det är helt normalt. Inget att oroa sig över.

-Du blev biten och smittad, antar jag?

-Det finns inga bevisade samband mellan zombiebett och zombieskap. Det där är bara läkemedelsindustrin som ljuger och försöker tjäna pengar. Att jag blev biten har inget med saken att göra, det hände flera timmar innan de första symptomen kom.

-Men zombieviruset skulle ju vara under kontroll nu. Fick du inte vaccinet i tid?

-Vaccin! Det är en konspiration. Regeringen vill komma och spruta i oss saker, det går jag inte med på. Alla vet att folk bara blir sjuka av vaccin.

-Fast det blir de ju inte alls... Det där har ju avslöjats som lögner och hittepå för länge sedan. Det är bara ett fåtal individer som reagerar negativt på vissa vacciner. Hela forskarsamhället är överens om att vacciner räddar liv och är vårt bästa hopp mot zombiesmittan.

-Inte de forskningsrapporter som jag läser. På facebook. Förresten är det bara nyttigt att få en liten dos av zombie, det stärker immunförsvaret.

-Du får ursäkta att jag säger det, men du kan bara röra dig i snigeltakt, du stinker ruttet lik, stora hål gapar i ditt ansikte och det kryper maskar innanför huden på dig. Hur kan du påstå att det är nyttigt?

-Hörrudu, jag ska säga dig att forskning och statistik är bara lögn. Och förresten har jag gjort en egen graf här, kolla. Bland zombies är det bara noll procent som dör i cancer och hjärt- och kärlsjukdomar. Noll procent! Men osmittade människor dör i sånt hela tiden. Vad säger du nu då, va!

- Fast det är ju bara för att ni dör av att vara zombies istället, och det tämligen omgående.

-Det där är din bild och det får stå för dig. Du är säkert betald av Big Pharma.

-En sista fråga då: hur känner du inför de risker du utsätter andra för? Om inte några vägrade vaccinera sig så skulle ju zombieviruset vara helt utrotat vid det här laget. Ingen skulle längre behöva dö av det.

-Jaha, så du tycker att jag skulle ha låtit vaccinera mina små oskyldiga barn och riskera att de kanske får en allergisk chock. Nähä du, då är det bättre att de blir blodtörstiga odöda som äter hjärnor och luktar rutten fisk.

-Jaha, tack då, Galne Gunnar! Det är nog bäst att du tar dina zombiebarn och hasar iväg nu, för en armépluton med eldkastare är visst på väg in via huvudentrén.

Monday, March 13, 2017

Tematrio: saker ur havet

Lyran frågar efter tre tips på böcker som har något ur havet/sjön i titeln. Klurigt!

Musselstranden är en typisk Marie Hermansson: annorlunda mysteriedrama, spänning på gränsen till deckare men utan att vara det. En liten flicka försvinner och dyker upp igen på helt fel ställe. Vad är det som har hänt? Det jag läst av Hermansson hittills har varit både intressant och läsvärt, den här är inget undantag.

Per Olov Enquist beskriver ofta sin barndoms Västerbotten, till exempel i småsorgliga Kapten Nemos bibliotek om två pojkar som blivit hopblandade på BB. En rad olyckliga omständigheter leder till att den ene förlorar livet och den andre förståndet.

Red herring without mustard är den tredje titeln i underbara serien om Flavia de Luce av Alan Bradley. En oefterhärmelig deckarserie i femtiotalsmiljö med keminördstema.

Sunday, March 12, 2017

Lita inte på fåglarna

"Not all the birds are to be trusted", säger Aragorn till hoberna när de lämnar Bree/Bri och rör sig mot Weathertop/Väderklint.

Antagligen tänkte han på hackspetten, denna skogarnas värsta terrorist. Jag för en ojämn kamp mot vår lokala hackspett. Den försöker bryta sig in i småfåglarnas holkar för att stjäla deras ungar, den arbetar effektivt på att ta sönder våra elstolpar och gaveln på vår gäststuga och i vintras kapade den kabeln till vår julbelysning. Två gånger!

På andra plats i odågeligan kommer talgoxen, en demoleringsexpert i klass med undulaten. Ingen som helst respekt för andras egendom. Orädda, nyfikna och ständigt redo att till exempel börja riva ut all isolering om de råkar hitta ett litet hål i någons husfasad.
Två av våra uppskattningsvis fyrtio talgoxar.
Fotot taget av gula huliganens pappa.

Friday, March 10, 2017

Papperslös detektiv slår till igen

Sara Lövestam skriver snälla och mysiga böcker med inslag av hjärtskärande realistiska beskrivningar av det svenska migrationslotteriet. Jag vet inte riktigt vad de ska kallas. Feelgood-deckare om utsatthet, kanske.

Önska kostar ingenting är fortsättningen på Sanning med modifikation och handlar om den papperslöse migranten Kouplan som samlar pantburkar och tar sig an udda detektivuppdrag. I den här boken möter han Lidingömoderaten Jenny som har blivit sol-och-vårad på en kvarts miljon kronor och behöver diskret hjälp att få tillbaka dem. Men vem har egentligen lurat vem och hur ska Kouplan kunna reda ut fallet utan att själv bli tagen av polisen?

Trivselspännande och inte alls så förutsägbart som jag först trodde. En måste älska Kouplan. Och framför allt: Lövestam är beviset på att det visst går att skriva spännande deckargåtor utan orgier i blod, pedofilsex och tarmar.

Thursday, March 9, 2017

Bristfällig information

Får de verkligen göra så här? En skylt om att det finns intressanta insekter här men ingen alls information om VILKA små skyddsvärda kryp en ska hålla utkik efter? Det här är vad jag kallar cliffhanger. Måste komma tillbaka i sommar och ta reda på den spännande fortsättningen.
Den suddiga svarta fläcken är Tassahunden som försöker ta reda på var insekterna tagit vägen.

Wednesday, March 8, 2017

Bitterfittan

Det finns mycket som jag håller med om i Maria Svelands Bitterfittan. Självklara saker som ändå behöver sägas. Det där om hur svårt det blir att bygga ett jämställt samhälle när det är fortsatt ojämlikt för många på individnivå. Om hur många män som curlas och passas på av kvinnor, hur kvinnor så ofta bygger mäns självförtroende och män så ofta river kvinnors självförtroende. Om hur fler kvinnor skulle behöva ta sig i kragen och sluta ställa upp på det ena och det andra och om hur fler män måste vakna upp och börja ta sitt ansvar de också.

Och så finns det saker som verkligen stör mig. De onödiga hatbudskapen med klassbetoning till exempel. Nej, jag tycker inte att det är mindre förkastligt att vräka ur sig hat, generaliseringar och fördomar "uppåt", det är alltid illa.

Men när det gäller jämställdhetsdilemmat förstår jag vad hon menar, även om jag tack och lov inte känner igen mig själv i precis allt.

Bitterfittan handlar om en ung mamma som åker på egen semester, bort från sin man och tvåårige son. För att få tänka egna tankar ett par dagar och få sova ostört några nätter. Men medan maken har kunnat vara borta veckovis under barnets uppväxt och aldrig fått skit för det så blir hon enbart skuldbelagd - av barnet, av resenärer hon möter, av sig själv. Och hon börjar fundera på hur jämställdheten i familjen hänger ihop med resten av verkligheten.

Jag tror att många skulle ha nytta av att någon gång läsa den här boken och fundera över den.

Tuesday, March 7, 2017

En saga till min brorsdotter

Det var en gång en fågel som trillade ner från ett äppelträd och bröt vingen.

Aj vad det gjorde ont! Fåglar har inga sjukhus så fågelns vinge läkte inte som den skulle. Hon fick hoppa på marken för hon kunde inte längre flyga.

Fågeln med den brutna vingen var mycket rädd. Hon byggde sig en liten koja i en buske och där gömde hon sig nästan hela dagarna, hoppade bara ut och tog en mask då och då när hon var helt säker på att ingen hök fanns i närheten. Hur skulle hon kunna komma undan om hon blev jagad, nu när hon inte kunde flyga? Hon kurade i sitt lilla gömsle och oroade sig.

En dag hörde hon ett prassel i buskarna. Tänk om det är en räv, tänkte fågeln. Tänk om det är en hemsk, hemsk vessla. Hon satt alldeles stilla och låtsades att hon var en alldeles oätlig träbit.

Det var ingen räv, det var bara en liten åkersork. Goddag, hälsade sorken artigt. Hej hej, sa fågeln.

Åkersorken hade runda, svarta ögon som stod ut som blanka pepparkorn. Den satte sig på bakhasorna och glodde en stund.

Din vinge ser konstig ut, konstaterade sorken. Fågeln försökte gömma sin trasiga vinge bakom ryggen. Den behöver nog bara vila lite, mumlade hon.

Sorken tittade skarpt på fågeln men sa ingenting och efter en stund pilade den iväg.

Nästa dag prasslade det i busken igen och åkersorken kom tillbaka. Goddag, hälsade den artigt. Hej igen, sa fågeln. Mår din vinge bättre idag, frågade sorken. Fågeln skakade sorgset på huvudet och sa med pipig röst att det inte var någon fara, den behövde nog bara vila lite till.

Men sorken kom tillbaka nästa dag igen, och dagen efter det, och till slut tyckte fågeln att det blev pinsamt att påstå att vingen snart blev bra igen för det var ju tydligt att det inte var sant.

Jag tror inte den där vingen kan flyga mer, sa åkersorken när den hade fått komma fram och titta ordentligt på det felläkta benbrottet. Fågeln grät en liten skvätt för det lät så hemskt när någon annan sa det, även om hon redan hade tänkt samma sak själv.

Vad gråter du för, frågade sorken. För att jag inte kan flyga mer, sa fågeln. Det har jag inte sagt, sa sorken. Jag sa bara att den där vingen inte funkar längre. Om du vill flyga ändå får vi väl hitta på ett annat sätt.

Fågeln blev mycket förvånad. Hur menar du nu? frågade hon.

Åkersorken vinkade till fågeln att följa efter och så kröp de försiktigt längs med buskarna, genom tätt blåbärsris och vidare genom ett hallonsnår tills de kom till en vacker syrénhäck. På andra sidan syrénbusken fanns en trädgård där några barn lekte.

Fågeln blev rädd, den ville inte bli fångad av människor. Men sorken viskade att de bara skulle sitta alldeles stilla, då skulle ingen se dem. Tänk om de har katt då, viskade fågeln tillbaka. De har ingen katt, de har bara en snäll hund, sa sorken lugnande. Den brukade komma hit ofta och plocka frön som trillat ner från fågelbordet om vintrarna, så den visste.

Titta nu, sa sorken och fågeln kikade försiktigt ut genom bladen. Dörren till det lilla huset öppnades och en kvinna kom ut med ett barn som satt i en stol med hjul på.

Det där barnet har precis som du, hans ben har gått sönder, sa sorken och pekade. Men de har ordnat en hjulstolsmaskin åt honom så han kan leka med de andra ändå.

Fågeln begrep ingenting. Vad hade det med hennes vinge att göra?

Åkersorken förklarade: det var väl bara att de byggde en sådan rullstol åt fågeln så hon kunde flyga igen.

Rullstolar kan väl inte flyga, påpekade fågeln misstänksamt. Vi får förstås göra en med vingar på, sa sorken. Det kan vi inte, sa fågeln. Sorken satte sig på bakhasorna igen med tassarna i kors. Jaha! sa den. Så bara för att jag är en sork tror du inte att jag kan bygga en flygmaskin. Fördomar är vad det är. Och så satte sorken tassen i munnen och busvisslade.

Tvärs över gräsmattan kom en stor hund galopperande. Den hade svart päls med bruna tassar och öronen såg mycket mjuka ut men fågeln blev ändå lite rädd. Hunden la sig på mage och stack in sin långa nos i syrénbusken. Hej, sa hunden glatt. Hej hej, sa åkersorken. Hjälp, pep fågeln.

Men sorken presenterade hunden och fågeln för varandra. Vi känner varandra sedan länge, förklarade sorken. Ja, sorken här brukar hjälpa mig att ta bort fästingar, sa hunden. Ja goddag då, sa fågeln blygt.

Så här är det: för att bygga en flygande rullstol behövs en hel del saker. Saker som sorkar oftast inte har. Men hundar kan gå in och ut i människors hus och knycka prylar. Om någon kommer på dem ser de bara oskyldiga ut med stora blanka ögon och viftande svans och så är allt förlåtet.

Sorken och hunden diskuterade en stund och sedan sprang hunden iväg. Den kom tillbaka med en mycket smutsig tennisboll. Sorken nickade nöjt. Men du måste öppna den åt oss, förklarade sorken. Hunden gnagde på bollen så den gick i två bitar. Nu behöver vi vingar och en propeller, sa sorken och hunden skuttade bort igen.

Vilket fint flygplan det blev! Fågeln hjälpte till att borra hål i tennisbollshalvan med sin vassa näbb och sorken sydde fast två stora vingar av plast från gamla blomlådor. De byggde en propeller av glasspinnar och kopplade ihop den med en liten motor från barnens gamla leksaksbil som ingen längre lekte med. Tänk att du kan så mycket om fordonsteknik, sa fågeln imponerat och sorken rodnade lite. Jag tycker det är så roligt att pyssla och bygga saker, sa den stolt.

Så blev det dags för en första provtur. Fågeln satte sig i bollen och drog igång motorn. Propellern började snurra och så for de iväg. Flygmaskinen kom upp i luften och brummade iväg över gräsmattan. Men hallå, tänkte fågeln. Den där väggen kommer ju närmre och närmre! Hjälp, ropade hon till hunden som sprang med under henne.

Hunden var mycket skicklig på att fånga just tennisbollar och lyckades hoppa upp och fånga flygbollen i munnen innan de krockade i husväggen. Fågeln stängde av motorn och hunden bar tillbaka både fågeln och flygplanet till busken igen.

Jag tycker det skulle vara väldigt bra med ett roder så det går att styra planet, sa fågeln. Vilken bra idé, svarade sorken. Hunden fick springa och leta efter lämpliga material i soporna och så byggde de en styrspak och ett roder till flygplanet.

Nu provar vi igen! sa fågeln. Hon tyckte det här var väldigt roligt, nästan ännu roligare än att flyga själv.

Den här gången gick det bättre, nu kunde hon svänga till höger och vänster och gjorde en stor cirkel runt hela gräsmattan. Andra fåglar i träden runt omkring kom flygande och tittade intresserat på. Vad gör du? ropade de. Jag flyger, ser ni väl! svarade fågeln.

Men efter ett tag ville fågeln landa. Hoppsan, tänkte hon, vi borde kanske ha byggt en broms. Hjälp, lilla hund, kan du komma och hämta mig igen, hojtade hon. Den snälla hunden fångade in flygmaskinen och tog den tillbaka till verkstaden i syrénbusken.

En broms, såklart! Sa sorken entusiastiskt. De byggde en bromspedal och en gaspedal och på tredje försöket gick det mycket bättre. Nu kan jag flyga igen, sa fågeln och kramade sina båda vänner. Tack så hemskt, hemskt mycket. Hur ska jag någonsin kunna tacka tillräckligt?

Det var så lite, sa sorken. Det var bara roligt! sa hunden. Men kanske jag kan göra något för att hjälpa er tillbaka, frågade fågeln. Jaa... började sorken, det vore ju förstås väldigt, väldigt roligt att få prova en gång att åka med dig i flygplanet...

Det fick den så gärna! Det blev lite trångt i tennisbollen men sorken hade så kort svans så det gick bra ändå. De flög högt, högt.

Titta där, ropade sorken, i det där trädet kan du ha ditt bo! Jaa, sa fågeln, och så bygger jag en landningsbana på den där grenen, så jag kan landa planet där!

De flög så högt upp att de kunde se ända till andra sidan skogen. Där skymtade en jättestor havreåker. Och därborta kan du bo och äta massor av havre varje dag, föreslog fågeln. Det törs jag inte, sa sorken. Ser du den stora eken vid åkerkanten? Där bor det ugglor, så om en sork stannar på den där åkern på natten blir den uppäten!

Så hemskt, tänkte fågeln. Hon var också ganska rädd för ugglor men hon brukade inte vara ute på nätterna så mycket så hon hade aldrig råkat ut för dem på riktigt. Hon skjutsade hem sorken och sa godnatt och så flög hon upp i ett högt och tryggt träd och sov mycket bättre än hon hade gjort sedan hon bröt vingen.

När hon vaknade nästa morgon hade hon fått en idé.

Hon väntade tills familjen i huset vaknade och släppte ut hunden. Då flög hon ner och viskade lite med hunden som nickade glatt. Det var en snäll hund som gärna ville hjälpa till.

Ett par dagar senare hade fågeln och hunden samlat ihop alla saker de behövde. Fågeln hoppade in i syrénhäcken och ropade på sin vän åkersorken. Är du tillbaka! sa sorken förvånat. Vi måste bygga en ny flygmaskin, sa fågeln glatt.

Den här gången byggde de ett passagerarplan av en trasig fotboll. De satte på mycket stora vingar och delar av en gammal borrmaskin som motor. Det gäller att tänka stort, sa fågeln klokt.

Och det var så det gick till när det första flygbolaget bildades. Fågeln var förstås pilot och sorken var flygvärdinna och såg till att alla andra sorkar och möss tog på säkerhetsbältena ordentligt.

Varje morgon flög de till den stora havreåkern där sorkarna samlade frön och fågeln plockade mask. Och varje kväll flög de hem igen så sorkarna kunde sova i sina trygga bon långt från ugglorna.

Och snipp snapp snut så var denna helt Sanna berättelse slut.

Monday, March 6, 2017

Tematrio: Kvinnor

Tematrion i veckan handlar förstås om kvinnor. Här kommer tre utmärkta böcker om kvinnor och kvinnokamp:

Vigdis Grimsdottir är en intressant isländsk författare som bland annat skrivit den hemskt sorgliga men också inspirerande och imponerande Jag heter Isbjörg jag är ett lejon om en ung flicka som berättar från fängelset. Hon har utsatts för sexuella övergrepp och tog till slut hämnd. Gjorde hon rätt?

Pennskaftet av Elin Wägner är mindre kolsvart och bitvis väldigt rolig. Om en ung journalist som ger sig in i kampen för kvinnlig rösträtt. Hon är skarp, hon är intelligent och hon är mycket bitsk när det behövs. Och det behövs ganska ofta när en ger sig i kast med 1910-talets gubbmaffia i riksdagen. Heja Pennskaftet!

Nawal el-Saadawi är mer krävande. Imamens fall är en av de tyngsta och mer svårlästa romaner vi tog oss an i nordiska Brysselbokklubben, men väl värd besväret. En flicka utmanar det islamska patriarkatet och avslöjar hyckleri, laster och översitteri. Men hon får betala ett högt pris. Poetiskt och fyllt av drömsk mystik.

Bästa boken

Jag vet inte hur många gånger jag har läst den men det är garanterat fler än tio, möjligen snarare tjugo. Den är precis lika bra varje gång. Sagan om ringen av J.R.R. Tolkien.

Det är som att återse gamla vänner. Éowyn är bäst, naturligtvis. Utan henne hade hela kriget gått förlorat! Och så är jag särskilt svag för enterna. Boken är så mycket bättre och mer storslagen än filmerna, även om de är snygga de också.

Som återhämtning efter Vasan är Tolkien perfekt. Sex dagar i soffan - nu är jag redo att både börja träna och börja läsa annat igen.

Sunday, March 5, 2017

Ungerska lästips: Szabo

Min mycket trevliga ungerska ex-kollega/vän/PT gav mig ett par boktips och nu har jag läst den första titeln: Rådjuret av Magda Szabo, skriven 1959.

Det handlar om en fattig flicka som växer upp i skuggan av både världskriget och kommunismen, slår sig fram trots dåliga förutsättningar och gör karriär. I en slags gravtal till sin döde älskare bekänner hon vad hon har gjort för att komma dit hon är idag - svartsjuka, småstölder, själviska utbrott. Hon är helt enkelt mänsklig.

Jag gillade boken! Dels den feministiska röda tråden, dels den lite slingriga men sylvassa berättarstilen. Så många små detaljer från ungerskt vardagsliv på femtiotalet och ingen klar uppdelning i onda och goda - inget är svart eller vitt.

Friday, March 3, 2017

Det kom något på posten

Ödlehjärnan: HAHA! JAG VANN!

Intellektet: Två sekunder. Jag blundade i två sekunder. Vi behöver en stadig inkomst igen och det snart.

Thursday, March 2, 2017

Den färglöse herr Tazaki

Murakami for president!

Jag läste Den färglöse herr Tazaki, det är en ganska typisk Murakamiroman. När Tsukuru Tazaki var ung ingick han i en tajt grupp av fem vänner. Men så plötsligt blev han utstött ur gemenskapen och förstod aldrig varför. Sexton år senare bestämmer han sig för att ta reda på vad det var som hände. Han konfronterar sina gamla kamrater en efter en och får reda på något som både är skrämmande och förbryllande.

Det är en slags magisk realism, korthugget och glasklart språk, långsamt men aldrig segt tempo.

Jag gillar verkligen, verkligen Haruki Murakami.

Wednesday, March 1, 2017

Boktips till manlig bokklubb

För en tid sedan fick jag ett hedersuppdrag - en kompis bad mig utse hans bokklubbs nästa bok. Han har en bokklubb med bara killar. Den är som min bokklubb fast de dricker öl istället för vin.

Jag tänkte att de kanske behöver läsa något med feministisk touch så jag gav dem titeln När man skjuter arbetare av Kerstin Thorvall.

Som tur var verkade de uppskatta boken och gav den medel till höga betyg. Puh! Jag var ändå en aning orolig att det inte skulle passa alls. Thorvalls roman handlar ju om samhällets syn på manlig sexualitet och jag hade mycket gärna varit en fluga på väggen och hört hur ett gäng killar diskuterar just den boken.

Om någon annan därute har en bokklubb och letar efter en bra titel att läsa så föreslår jag allt av Thorvall, där finns alltid stoff att tala om.

Tuesday, February 28, 2017

Race report: Mrs Figg, Maigret och Mordor

Min vän kanalsimmerskan har en blogg om galna frilufts- och träningsprojekt och därifrån har jag lärt mig att en bör leverera en race report när en har tävlat. Så här kommer min:

Vi anlände till Mora och huset där vi skulle få övernatta. En trevlig äldre dam släppte in oss i ett hem som luktade mycket kraftigt av katt. Vi misstänker skarpt att hennes riktiga namn var Arabella Figg.

För en gångs skull hade jag inte med mig en enda bok - vafalls! - vilket naturligtvis var ett stort misstag. Jag blev tvungen att låna George Simenon, Maigret och den dödsdömde ur Mrs Figgs hylla och läste första tre kapitlen för att kunna somna ordentligt (och mycket tidigt). Nu måste jag till bibblan och få hem den här boken för att kunna läsa klart vid tillfälle.

Klockan 04 avgick bussen från Mora mot starten i Sälen. Fullt med skidklädda människor i uppsluppen blandning av sömnbrist, tävlingsnerver och glada tillrop. Och två höhö-iga grabbar bakom mig som diskuterade bansträckningen. "Sedan kommer vi upp på myrarna", sa de till varandra, "det är som Mordor, jättekallt och man måste bara staka och staka". Mordor är INTE kallt, det är en förbränd öken av rök och aska. Och INGEN stakar i Mordor, tänkte jag. Ingen! Sedan somnade jag.

När starten gick stod det snart klart att jag hade helt fel valla, att snöfallet i kombination med kraftig motvind innebar trubbel och knappt några spår att åka i, att mitt knä inte alls hade läkt klart och att det inte skulle bli fråga om rekordtid i år. Tack vare två värktabletter och väldigt starka armar kom jag i mål trots allt. Sista fyra milen på enbart stakning för då var den felaktiga vallan fullständigt försvunnen och jag hade noll fäste. Och jag tog faktiskt en ny personbästa tid, även om den var ca 37 minuter långsammare än jag hade tänkt mig.

Var det värt det? Tja, jag tänkte visserligen mycket på cyanidkapslar omkring Risberg men så här i efterhand är jag ändå väldigt nöjd, även om jag just nu inte kan lyfta vänster arm mer än ett par centimeter.

Bästa sortens dagen-efter

Idag ligger jag på soffan hela dagen med min välförtjänta återhämtningschoklad och läser Sagan om ringen. Kan knappt lyfta armarna men är väldigt nöjd med en tid på precis över nio timmar trots förfärligt väder och usla spår. Heja mig!

Monday, February 27, 2017

Hurra för Boktanken, 99 999 besökare!

Trevliga bokbloggen Boktanken firar 99 999 besökare och bjuder därför läsarna på ursnygga självdesignade bokmärken. Titta vilka fina jag fick! Om du också blev sugen, kolla in bloggen här.

Saturday, February 25, 2017

Nedräkning pågår

Skidorna är putsade, sista träningspasset avklarat och Sagan om ringen har flyttat upp till bokhögen bredvid sängen som extra motivationsteaser.

På måndag gäller det!

Thursday, February 23, 2017

Allt jag inte minns

Jonas Hassen Khemiri har skrivit flera bra texter och någon bok jag inte har tyckt om alls. Senaste romanen Allt jag inte minns hamnar någonstans där mittemellan.

Berättargreppet är lite mer tillkrånglat än vad som hade varit nödvändigt och det tar ett par paragrafer att begripa vem som säger vad om vem i vilka stycken. Det handlar om ett slags triangeldrama mellan Samuel, Vandad och Laide. Vi får veta att Samuel är död och sakta nystar Khemiri upp händelserna som leder fram till den dödliga bilkraschen.

Det är en väldigt politisk bok om flyktingmottagande, jämställdhet, moralisk kompass och veganism. Övertydligt förklarat och med flera trådar som aldrig knyts ihop.

Samtidigt läser jag hela boken i ett svep och fortsätter vara lite nyfiken på vad som hände och varför.

Sammantaget betyg: jaha.

Wednesday, February 22, 2017

Ur hand i öga

Ödlehjärnan: JAHA! ÄR DET SÅ HÄR VI SKA HA DET NUMERA.

Intellektet: Vad är det nu då?

Ödlehjärnan: EN PYTTEPYTTELITEN BOKHÖG.

Intellektet: Det är bara en lite mindre bokhög och den byts ut varannan vecka när vi går till bibblan så det är helt i sin ordning.

Ödlehjärnan: BAH! LEVA UR HAND I ÖGA. DET ÄR ORIMLIGT. VI BEHÖVER EN LÄSBUFFERT. TÄNK OM DET BLIR ÖVERSVÄMNING OCH BIBBLAN STÄNGER.

Intellektet: Böckerna kommer inte ta slut, jag lovar.

Ödlehjärnan: MEN FÖR SÄKERHETS SKULL KANSKE VI ÄNDÅ SKULLE TA OCH TITTA LITE PÅ ADLIBRIS...

Monday, February 20, 2017

Grekisk poesi: Elytis

"Mitt liv (en mycket liten bit av det) faller på de andras
liv, lämnar ett hål. 
Man kan, om man sätter ögat till, i evighet se ett
dunkelt hav och en flicka i vitt som flyger från vänster
till höger och försvinner i luften."
Nobelpristagaren Odysseus Elytis påminner en aning om Tomas Tranströmer. Korta dikter med absurda inslag och vardagliga betraktelser blandat med drömscener.

Jag läste Dagbok från en osynlig april och känner inte att jag behöver läsa mer av detta, men så är jag ju ingen lyrikfantast heller.

Sunday, February 19, 2017

Hellström-Näslund-Roslund-äsch

Deckarförfattaren Börge Hellström dog häromdagen, alltför ung. Jag har läst flera av de oerhört ruskiga böckerna han skrev ihop med Anders Roslund, det var vännen H som tipsade en gång i tiden.

Både Odjuret och Box 21 är fruktansvärt hemska men mycket tankeväckande och intressanta. Tre sekunder är mer av action och mindre tänka-till. Ingen av dem är för känsliga själar! Det är våld, blod och människohandel och inga garanterat lyckliga slut.

Min hjärna har haft väldigt svårt att komma ihåg författarduons namn. I början fick jag fråga vännen H ungefär tusen gånger. Vad hette de nu igen, nånting med Näslund-Roslund-Hellberg-Bergström, vad?

Oavsett om du har bra eller dåligt namnminne kan det här vara en serie att våga sig på. Om du törs...

Saturday, February 18, 2017

My dad wrote a porno

Jag är lite långsam men nu har jag i alla fall äntligen, ett bra tag efter alla andra, börjat lyssna på vansinnigt roliga podden My dad wrote a porno.

Om du har pendlingstid, motionstid eller bara gillar att ha något skoj i hörlurarna medan du dammsuger, då är det här en podd att förgylla dagen med.

Jamie har fått den glada nyheten att hans pappa, en sextioplusare som valt pseudonymen "Rocky Flintstone", har skrivit en porroman. Och har fått den utgiven!

I det här läget skulle de flesta nog välja att gå under jorden och innerligt hoppas att ingen listar ut att en själv är Flintstone junior. Inte Jamie. Han har istället gjort en podd där han tillsammans med två vänner högläser och detaljdissekerar pappans erotiska berättelse.

Det är så fruktansvärt roligt att det inte går att till exempel dricka kaffe medan en lyssnar eftersom kaffet snart kommer ut genom näsan på grund av ständiga skrattattacker. Porrnoveller är ju hopplösa redan i bästa fall men Jamies pappa är dessutom riktigt, riktigt dålig. Romanen de plockar isär heter Belinda blinks och huvudpersonen klär av sig naken redan i kapitel ett, under en mycket märklig jobbintervju. Därifrån går det bara utför.

Friday, February 17, 2017

Att läsa en bra bok...

... är som att äta tjugo semlor på raken utan att må det minsta dåligt av det. 

Och de ska vara fyllda. Mycket fyllda!

Thursday, February 16, 2017

En fascistisk president i USA!

Jag vikarierar i en bokklubb i Sverige under mitt hemmaår och bokklubbsbrudarna valde med osviklig precision The plot against America som senaste bok.

Philip Roths roman låtsas vara en självbiografi men är egentligen en alternativ, fiktiv historieskrivning. Vad hade hänt om Roosevelt hade förlorat valet 1941 mot högerextreme flygaresset Charles Lindbergh? Lindbergh hade täta kontakter med Hitlertyskland och i Roths parallelluniversum tar det inte lång tid förrän den nya populistregimen börjar dra åt snaran kring de US-amerikanska judarna. Till synes spontana protestmarscher med "vanliga amerikaner mot de judiska landsförrädarna" urartar i välregisserade pogromer under KKKs ledning. Lindbergh låter Tyskland få fritt spelrum i Europa och världskriget ser ut att få ett helt annat slut än det vi är vana vid. Och mitt i alltihop sitter nioårige Roth och oroar sig för sitt frimärksalbum, sin enbente kusins gangstertendenser och för att behöva spendera sommarlovet med den töntige grannpojken.

Det är en intressant berättelse, framför allt eftersom det finns skrämmande många likheter med vår egen tid... Önskar bara att Roth kunde hålla sig till lite färre ord, det är onödigt tungläst och överdådigt. Mer är inte alltid bättre!

Wednesday, February 15, 2017

Tematrio: kärlek i litteraturen

En lite försenad alla-hjärtans-dag-trio på tema kärlek:

Den unge Werthers lidanden av Johann Wolfgang von Goethe är en tidstypisk berättelse om stackars unge Werther som är kär. Han är så kär, så kär, men hon har en annan och är inte så värst road av uppvaktningen. Det slutar i katastrof.

William Shakespeare skrev också om kärlek, till exempel i Othello. Othello är så kär, så kär, men så får han för sig att hon har en annan och allt slutar i katastrof.

Eller den här: Döden i Venedig av Thomas Mann!.En äldre man förälskar sig i en ung pojke under en turistresa i Venedig. Så kär han blir! Men en koleraepidemi snedstreck metafor för moraliskt förfall sveper in och allt slutar katastrofalt.

Om jag är romantiskt lagd? Kanske inte så särskilt.

Öppet brev från en murbyggare till en annan

Broder Trump,

Gratulerar till presidentskapet. Jag är imponerad av din raska start. Men nu när du tar dina första steg in på den auktoritära banan är det några saker som är viktiga att tänka på. Låt mig ge dig några goda råd på vägen.

1. En mur är alltid en utmärkt idé. Slavar och undersåtar måste hållas inne och frihetsivrare och andra fiender måste hållas ute. Kom bara ihåg att inte sätta Tjocka Dodik att vakta murens svagaste ställe, han är inte pålitlig.

2. Underskatta inte fienden. De ser kanske harmlösa ut. Gamla farbröder som matar duvor. Jo, jo! Men det otacksamma packet försöker komma runt din fina mur genom illegal tunnelgrävning. Hugg huvudet av dem allihop, det är vad jag alltid har sagt.

3. Det är viktigt med säkra lösenord. Jag föreslår "all makt åt Donald, vår befriare", det har en härlig klang. För cyberbruk kan det skrivas i ett enda ord och bara små bokstäver.

4. Om du har ett bra vapen - säg, en drake, en liten atombomb eller ett gäng rasistiska hillbillys med gevär - se till att det inte kan vändas emot dig. Små misstag sker så lätt.

Lycka till med murbygget.
Din kollega,
Tengil

Monday, February 13, 2017

Istappar kan falla

Jag älskar den här varningslappen. Vardagspoesi med mycket djup.
Istappar kan falla.

Det är nästan lite Bodil Malmstenskt.

Sunday, February 12, 2017

Min vilda flock

Frida Hedlund var en golden retriever. Någon gång på slutet av 70-talet gav hon ut sina memoarer, den underbara boken Mina bästa pinnar. Den är fantastisk! Rolig och klurig och full av anekdoter med hög igenkänningsfaktor för oss hundägare.

Frida har också gett ut en handbok om människan som sällskapsdjur, den är lika rolig den.

Tyvärr är husse Oscar Hedlunds nästa fotobok Min vilda flock inte alls av samma kvalitet. Här samlas ett urval av texter som verkar vara "sådant som blev över". Jag läste den ändå, behövde något lite upplyftande och lättsmält. Det är ju ändå alltid så trevligt med böcker om hundar.

Friday, February 10, 2017

Sista boken om Temeraire

Så kom den äntligen i pocket! Sista boken i den alldeles för långa fantasyserien om stridsdraken Temeraire: League of dragons av Naomi Novik.

Första boken i den här serien var fantastisk. Genial! Briljant! Med en underbar intellektuell och mycket stridbar drake!

Sedan gick det utför och jag vet ärligt talat inte varför jag köpte de sista tre. Det har varit segt, repetitivt och rätt innehållslöst.

Sista boken är tyvärr inte mycket bättre. Den är ett hafsverk, Novik är uppenbarligen lika less på den här långdragna bokserien som vi läsare är. De brittiska drakarna slåss mot Napoleon och den franska drakarmén (igen) och till slut vinner den ena sidan. Temeraires och Iskierkas ägg kläcks och visar sig innehålla en synnerligen osympatisk liten politiker.

Läs gärna första delen i serien, men sluta helst medan de är på topp.

Thursday, February 9, 2017

All heder åt Harsagårdens vandrarhem!

Till skillnad från den förra längdåkningsträningen jag var på har det här boendet gott omdöme när det gäller rumslitteraturen.
Detta är den enda "bibel" vi fått på köpet. Stort tack, Harsagården, ni är  föredömliga! Fina skidspår också.

Wednesday, February 8, 2017

Att jobba med belöningssystem

Här är jag igen, i ett längskidåkningscentrum med spår åt alla håll.

Jag har ju nämligen råkat anmäla mig till Öppet Spår under Vasaloppsveckan. Måste försöka plocka hem en bättre personbästa tid att pensioneras med.

Eftersom jag gärna jobbar med belöningssystem (något jag lärt mig ur hunduppfostringsböckerna!) har jag lovat mig själv något mycket motiverande: när jag har gått i mål i Mora ska jag få läsa om Sagan om ringen. Hurra! Det var ett par år sedan sist.

Med en sådan morot kommer de där nio milen gå som en dans.

Monday, February 6, 2017

Vad gjorde Gustav III i buskarna på Haga?

Visst har jag hört namnet, Agneta Pleijel. Men jag hade inte läst något av henne innan jag snubblade över Kungens komediant på biblioteket. Det var något jag såg i ögonvrån och så fick den komma med hem.

Det handlar om en ung pojke som får följa med sin mamma till Gustav IIIs nyöppnade opera. Där blir han kvar som pojkskådespelare, dras gradvis in i hovintrigerna och slutar som kungens personlige högläsare. Om slitningarna mellan kungen och ständerna under enväldet, om Gustav IIIs beryktade utsvävningar och om kulturens roll i politiken. Och ganska mycket om sex, på ett rätt oskyldigt vis.

Inte genialt, inte dåligt, inte ointressant eller slöseri med tid men inte heller något livsomvälvande.

Saturday, February 4, 2017

Ordbanken: ny synonym till blålögn

Det är inget bra tecken att den nya US-amerikanska presidenten påminner så mycket om nyspråket i 1984.

Krig är fred! Frihet är slaveri! Okunnighet är styrka!

Här hemma har det nya förhållningssättet till sanning slagit igenom framför allt hos den fyrfota delen av familjen.

-Matte, jag har inte fått någon frukost idag! Husse glömde!*

-Det var inte jag som tuggade på stolsbenet.*

-Jag skulle behöva äta upp din ostsmörgås, av medicinska skäl. Och min nos är inte alls på matbordet!*


* Alternativa fakta

Friday, February 3, 2017

Brutala mord i mörk bladvändare

Egentligen är jag ingen thrillerläsare men så råkade jag ändå skaffa Gillian Flynns Mörka platser, mest för att filmatiseringen av Gone girl var en sådan mångbottnad rysare.

Mörka platser börjar med att vi får veta att Libby Day är enda överlevande från en förfärlig massaker, ett brutalt mord som utplånade en hel familj. Förövaren var hennes egen bror och Libby som då var sju år fällde det avgörande vittnesmålet som satte dit honom. Men Libby blir kontaktad av en man som har andra teorier om vad som egentligen hände. Sedan börjar det nystas upp olika trådar och det kommer fram mer och mer fakta om morddagen. Väldigt skickligt och med hög spänningsfaktor.

Jag sträckläste boken, det går inte att låta bli - en måste få veta vad som faktiskt hände. Läsaren hålls på halster fram till sista sidan.

Däremot är jag inte helt nöjd med upplösningen, jag kan inte förklara varför utan att ge bort någon spoiler. Kanske att pusseldeckarnas gyllene regler inte efterlevs till punkt och pricka, kanske att jag bara tycker att min egen teori om slutet hade varit mycket bättre (den var ju min).

Bland de mest intressanta aspekterna: hur barnvittnesmål kan lockas fram och belönas, hur lätt pedofilanklagelser kan urarta och växa till något okontrollerbart, påminnelsen om satanistskräcken på åttiotalet, de pricksäkra beskrivningarna av tafatta och hopplösa tonåringar som vill göra allt för att passa in och få vara med - och som blir så tacksamma mobbningsoffer eftersom barn och tonåringar kan vara fruktansvärt elaka.


Hundskadeindex: En hund blir mördad. Och en tjur. 

Wednesday, February 1, 2017

Isländsk kärlekshistoria

En bra sak med att åka på jobbresor är att tåg- och flygresor bjuder på så mycket lästid. Jag ägnade en tågresa från Göteborg åt Vigdis Grimsdottirs poetiska kärlekssaga Z. 

Det handlar om två systrar, deras respektive partners och de korsvis relationerna dem emellan. Förbjuden kärlek, kärlek med förhinder, svartsjuka och rädslan för att våga låta någon komma nära.

Den ena systern är sjuk och försvunnen och under ett ängsligt dygn följer vi båda systrarna och deras tankar och tillbakablickar, på väg mot det ofrånkomliga mötet på slutet.

Jättefint, mycket starkt, lika gripande som Grimsdottirs andra och lika feministiska roman Jag heter Isbjörg, jag är ett lejon.

Tuesday, January 31, 2017

Den där förbaskade squibben

Du anar inte vad som hände oss idag på promenaden! Tassa och jag var ute och gick i det kalla vintervädret. Och vem stötte vi på om inte självaste Lord Voldemort.

Han stod nere vid brevlådan på byn och först trodde jag att det var en vanlig granne, han stod ju med ryggen till. Men så vände han sig om... hu! De smala ögonen i det ormlika ansiktet gnistrade elakt och det osade svart rök ur ett paket i hans hand.

-Du där! Kommenderade han med iskall röst. Jag tordes inte annat än att vackla fram på mina darriga ben.

-Hur fungerar den här eländiga teleportören, frågade han argt och pekade med trollstaven på den gula brevlådan.

Jag öppnade luckan och förklarade att det bara var att kasta in paketet - det såg misstänkt mycket ut som en Howler - och Lord Voldemort kikade misstänksamt in genom brevspringan. 

-Bara kasta in. Inga trollformler? Tala sanning! Beordrade han och spände ögonen i mig. Jag bedyrade att det var så en gjorde. Men att resten av leveransen förstås hängde på PostNords goda vilja.

-Förbannade muggelsystem, sa Voldemort, men jag måste nödvändigt skicka en uppläxning till den värdelösa squibben Trump. Här har man satt honom på presidenttronen med tydliga order: BAN THE MUGGLES, och vad gör han? Han förbjuder MUSLIMER! Det där gula håret måste täppa igen örongångarna på honom. Hör dåligt, tänker dåligt. Jag borde ha skaffat en marionett av högre kvalitet.

Medan Voldemort stod och muttrade passade Tassa och jag på att smita runt hörnet och försvinna. Över byns brevlåda hänger nu ett märkligt mörkt moln som ser lite ut som en dödskalle med en orm som tunga.

Monday, January 30, 2017

Tematrio: barnböcker

Lyran har tema barnböcker i veckans trio. Länge sedan för mig men ändå passande eftersom mina syskon har ynglat av sig och jag därför har faster/moster-plikter när det gäller att fördela läslistor och bokpaket. En värdig uppgift!

Jag rekommenderar alla Roald Dahls barnböcker men kanske framför allt Matilda. Där finns så mycket att lära sig: om fusk med varvmätaren på gamla bilar, om hur en ödla och ett vattenglas kan kombineras med intressanta resultat och om hur oerhört, oerhört viktigt det är att läsa många bra böcker.

En goding jag hittade rätt nyligen är Tvillingarna Thorntwaites testamente av Gareth P. Jones. Om två unga föräldralösa syskon som ägnar dagarna åt att hitta på kreativa nya sätt att försöka ha ihjäl varandra. Mörk humor när den är som bäst, och precis lagom spännande för någon i säg elvaårsåldern.

Detsamma gäller Neil Gaimans underbara The graveyard book som jag inte kan sluta rekommendera. En bebis undkommer en hemsk händelse och blir istället adopterad av ett par snälla spöken. Han växer upp på kyrkogården och lär sig nyttiga knep som att gå genom väggar, skrämmas och hantera varulvar. Så väldigt fin och rar och lite, lite läskig.

Sunday, January 29, 2017

För röstmeddelande, tryck stjärna

Bodil Malmsten! Inte bara fantastiska boktitlar, det är strålande innehåll inuti också.

Jag läste För röstmeddelande tryck stjärna som är en serie monologer. Fem-sex olika personer berättar: den sjukskrivne, den anhöriga, den smårasistiske, den norrländska farmorn. Små ögonblicksberättelser från ett Sverige med vardagsmisär, svartsjuka, missunnsamhet och en hel del värme emellanåt.

Det är något hon gör med språket, Malmsten. Oefterhärmeligt och väldigt mysigt.

Friday, January 27, 2017

Att hitta udda boksamlingar

Det är så roligt att hitta bokhögar.

Vi besökte en liten lokal thaisylta, där fanns en samling blandade deckare fritt fram att låna och lämna annat i utbyte:


Och i skidstugan finns naturligtvis den vanliga mycket udda blandningen:
Här finns Marilyn Frenchs feministklassiker Kvinnorummet, en konstig deckare på holländska, en bok om lippizanerhästar, den förbaskade Gideonitbibeln, en harlekinroman och lite annat smått och "gott".

Det där otyget med biblar på hotellrum och i hyrstugor är inte harmlöst och neutralt. Gideoniterna är en sekt med politisk agenda att motarbeta sekularismen genom att se till att religionen finns överallt. Själv tycker jag att sekularism är bland det viktigaste vi har och felanmäler därför konsekvent alla hotell som låter gideoniterna lämna sin propaganda i gästernas rum.

Wednesday, January 25, 2017

Fiktiva bokklubben: den fjärde björnen

-Det var alldeles för länge sedan sist! Sa Miss Marple anklagande när hon klev in i mitt lilla torp och jag tog hennes snöblöta tweedkappa och hatt.

Ja, det har varit ett glapp i den fiktiva bokklubbens träffar. Dels börjar vi få slut på Jasper Fforde-böcker att läsa, dels hade vissa somliga ett köpstoppsår och köpte inga nya böcker 2016.

Men nu blev det äntligen av! Där satt vi till slut i soffan framför brasan med varsin kopp varm svartvinbärssaft med koskenkorva, det var Muminmamman som hade haft med det förstås. Boken vi läste var en av Ffordes särskilda barnboksdeckare, The fourth bear. Alltså inte en deckare som är en barnbok utan en deckare som handlar om barnböcker.

Guldlock är försvunnen och det sista stället hon sågs var i en stuga i skogen. Detektiven Jack Spratt upptäcker snabbt att det är något skumt med de tre björnarnas vittnesmål. Hur kan gröten samtidigt vara för varm, för kall och alldeles lagom? Självklart finns det en logisk förklaring som också är nyckeln till mordgåtan - jo, för snart hittas Guldlocks kropp i bitar. Dessutom: en mordgalen pepparkaksgubbe, några exploderande gurkodlare och svartabörshandel med havregryn.

Ingen knyter ihop intriger som Jasper Fforde. Det är så genialt, så roligt, så unikt och så mångbottnat. Och alla trådar passar perfekt ihop i den oväntade lösningen på slutet.

Hermione fick hicka av vodkan och Miss Marple var mycket mer förlåtande när det var dags att runda av kvällen. Jag fick en klapp på kinden och Jane sa att jag påminde så mycket om pastorns brorsdotter.

-Var det inte hon som blev prostituerad? Viskade Muminmamman halvhögt till Hermione men jag låtsades som att jag inte hörde.

Tuesday, January 24, 2017

Tematrio: fransk, spansk, tysk

Lyran har tematrio "en tysk, en fransk, en spansk" eftersom hennes dotter är i färd med att välja andra språk i skolan.

Låt mig först börja med att skicka ett tips till alla som funderar på att välja språk: om man inte väljer språk utifrån var man vill turista finns det ett språk som internationellt sett är mycket, mycket mer värdefullt än de andra två och det är franskan. Franska är arbetsspråk i både EU och FN. Tyska är ett bra andrahandsval och spanska är ärligt talat inte alls lika värdefullt men har blivit populärt eftersom det anses vara lättare. Ett ostrategiskt val som många ångrar senare, jag vet för jag hjälper svenska studenter som söker EU-jobb. Inte för att sådana argument antagligen biter på en elvaåring. Men ändå.

Nu till tematrion:

Jag älskar Juli Zeh! Juli Zeh for President! Jag läste just nyligen ut hennes tegelsten Unterleuten om det komplicerade sociala samspelet i en östtysk by med personkonflikter som går generationer bakåt i tiden. Spännande, hemskt, väldigt läsvärt.

Philippe Claudel skriver också bra. Till exempel Les âmes grises ("de grå själarna") om olyckliga händelser i en liten fransk by i samband med ett flickmord under första världskriget.

Jag känner inte till många spansktalande författare som jag faktiskt har gillat och ännu färre spanska spansktalande... Men Miguel Cervantes Don Quixote håller ju än idag, om än med liten ansträngning. Roligt, sorgligt och väldigt pedagogiskt.

Bonne semaine à tous!

Så fint vi har det här i Dalarna!

Morgon över myren. Snö och solglimtar. Fantastiskt skidföre trots bristen på nysnö.
Här sitter vi nu med ett gäng goda vänner, ett skidspår som börjar utanför knuten och en begynnande träningsvärk i vardera ben. Närmare bestämt, här sitter vi i en stuga strax utanför Orsa i Dalarna. Precis som klyftiga Joelinda förstod på en gång!

Så här tänkte jag med ledtrådarna:
- Dan Andersson, Aino Trosell, Marika King - tre författare med rötter i Dalarna
- Martha Sandwall-Bergströms lilla fattigflicka - Kulla-Gulla, som kanske leder tankarna till dalkullor
- Roald med Häxorna och Arne med A-gruppen och Opcop - Dahl och Dahl. Eller kanske i plural: Dahlarna?
- Korpral Gifting och Orsa kompani, de lovar ingenting bestämt. Eller rättare sagt, de ville inte lova sin regementschef att de skulle förbli nyktra när kompaniet stannade vid ett värdshus i Gagnef någon gång på artonhundratalet.
- Guldlock, Sjumilaskogen, dunderhonung - tre björnreferenser. Kanske samma slags björnar som de som finns här i Orsa björnpark.

Sunday, January 22, 2017

Vart är vi på väg?

Nu sitter vi återigen i bil på väg mot en minisemester! Tassahunden, den gula huliganens pappa och jag.

Kan du gissa vart vi är på väg - i alla fall vilket håll?

Ledtrådar:
- Dan Andersson, Aino Trosell, Marika King
- Martha Sandwall-Bergströms lilla fattigflicka
- Roald med Häxorna, Arne med A-gruppen och Opcop
- Korpral Gifting och hans kompani, de håller vad de lovar men lovar inte vad de inte kan hålla
- Guldlock, Sjumilaskogen, dunderhonung

Friday, January 20, 2017

Unterleuten - därför älskar jag Juli Zeh

650 sidor massiv text på tyska. Det tog sin lilla tid, men det var som vanligt värt det. Juli Zeh är en av mina favoritförfattare.

Jag läste Unterleuten, en berättelse om en liten by i före detta Östtyskland. Historien är i högsta grad levande här, i synnerhet i form av en livslång fejd mellan bygdens två starka män. Det går skiljelinjer kors och tvärs: mellan de gamla partitrogna kommunisterna och dem vars familjers mark beslagtogs under DDR-tiden. Mellan ortens urinvånare och de nyinflyttade stadsborna från väst. Mellan den äldre generationen och den yngre - särskilt när de yngre utbildar sig och vill flytta bort. Mellan de som vill värna det lokala naturskyddsområdet med de ovanliga fåglarna och de som vill ha sina rågfält och byggprojekt i fred från fågeljävlarna.

Så kommer besked från Berlin att det ska byggas en vindkraftspark utanför byn och detta blir genast ett enormt slagträ och starten för en mängd intriger, missförstånd och våldsamma konfrontationer.

Så mycket lidande, så mycket oro, så många oerhört mänskliga möten och tillkortakommanden. Så många skarpsynta kommentarer och fantastiska nyckelmeningar som stannar i minnet.

Så väldigt bra läsning.


Hundskadeindex: en kvinna hämnas på sin man genom att göra något oförlåtligt mot hans hund. Jag blev tvungen att läsa två kapitel till för att inte behöva försöka somna med den stackars hunden som sista läsintryck. Men det lämnas i alla fall öppet för att hunden eventuellt är den enda karaktären som det finns hopp för på slutet. Kanske. Jag vill tolka det så.

Thursday, January 19, 2017

Ordbanken: skruttgrön

Ibland har en tur och snubblar över ett roligt ord. Som det här: skruttgrön.
Hur ser skruttgrönt ut? Om någon vet får ni gärna skicka ett färgprov.

Tuesday, January 17, 2017

Män kan inte våldtas

Märta Tikkanen skrev en feministklassiker på sjuttiotalet, Män kan inte våldtas. Den blev en brandfackla i debatten om våld mot kvinnor.

Huvudpersonen Tova Randers blir våldtagen. Hon bestämmer sig för att hon måste hämnas, mannen som begick våldtäkten måste få smaka på sin egen medicin. Fast att samhället runt henne säger att män inte kan bli våldtagna.

Tova Randers är båda mesig och okreativ, Lisbeth Salander löser samma problem på ett mycket mer effektivt sätt. Det är ändå en tänkvärd bok om kvinnor och män, våldtäkt och skam, skuld och personlig integritet. Och hur ska Tova tala med sina pubertetssöner om det som har hänt? Den biten är nästan det mest intressanta av allt.

Boken ingår i den feministiska litteraturkanonen.

Monday, January 16, 2017

Tematrio: mjukt

Lyran är tillbaka med tematrios, idag om titlar med mjuka saker i. Jag är på resande fot och saknar min bokhylla - hur kommer en på boktips på ett särskilt tema utan att få gå och glutta i hyllan?

Det får bli så här:

Sofi Oksanen, När duvorna försvann. Om Estlands snåriga historia med olika ockupationsmakter i samband med kriget - och om människorna som hamnade på olika sidor av nödtvång, maktlystnad eller oförstånd. Bra, som allt av Oksanen.

Thomas Harris, När lammen tystnar. En otäck thriller som jag läste när jag var ung och mer road av skräckisar än jag är idag. Eftersom jag vet hur otäck boken är har jag aldrig lyckats se filmen. Jag kommer inte längre än till Jodie Foster som joggar i morgondimman, sedan vill jag slå av. Det brukar ta ca 4 minuter.

Anton Tjechov, Damen med hunden. En sorglig kärlekshistoria, utspelar sig i semesterparadiset Jalta. Kortfattat och lite knepigt. Jag är väldigt förtjust i de ryska klassikerna...

Sunday, January 15, 2017

Vem är kvinnan bredvid monstret?

Fiona Barton är egentligen journalist och det tycker jag märks. Hon kan konsten att skriva, hennes thriller Änkan är en riktig bladvändare.

Det handlar om kvinnan som oftast bara skymtar fram i tidningsreportagen: hon som är gift med mannen som begått det där riktigt vidriga brottet. Som står tyst vid hans sida genom rättegången. Vad visste hon egentligen om det som hände? I Änkan får vi följa Jean Taylor vars man anklagas för ett pedofilbrott. Är hon ett ömkligt offer för en manipulativ galning, en kallhamrad medbrottsling, en riktig dumskalle som ingenting fattat? Det är spännande hela vägen igenom eftersom Barton inte förenklar och ger svartvita svar. Dessutom med mediedrevet som bakgrund och komplicerande faktor.

Jag har ju bott i Bryssel och tänker under läsningen mycket på Belgiens mest hatade kvinna, Michelle Martin - seriemördarpedofilen Marc Dutroux dåvarande fru. Hon som egentligen visste att det satt kidnappade flickor i källaren men som lät dem svälta ihjäl när mannen åkte in på ett kort fängelsestraff för någon småförseelse.

En mycket bra och väldigt otäck/tänkvärd roman.