Thursday, July 27, 2017

Allvarligt talat

Lena Andersson är kanske Sveriges mest intelligenta person, det har jag sagt många gånger och jag är beredd att säga det många gånger till. Jag är löjligt imponerad av hennes intellekt.

Förutom de läsvärda DN-krönikorna och romanerna har hon också delat med sig av sina tankar i radioprogrammet Allvarligt talat (som tyvärr har bytt programledare och inte längre är bra). Men Anderssons geniala svar på filosofiska lyssnarfrågor finns dels att podda ner, dels i bokformat!

Jag skaffade genast hem boken, den är nämligen perfekt att ha hemma och slå upp i när en har existentiella funderingar.

Wednesday, July 26, 2017

Inga tvivel om tvekan

Bland dagens alla språkförsämringar finns det en jag reagerar särskilt på: det märkliga nya sättet att felanvända ordet "tveka". Plötsligt har uttrycket "tveka på" börjat spridas.

Det går inte att "tveka på" något. Du kan tveka om något, tveka inför något, du kan tveka mellan två val och framför allt kan du tveka, helt utan efterföljande objekt och preposition. Du kan känna dig tveksam till något, du kan vara utan tvekan och du kan vara tvehågsen.

Men att "tveka på" finns inte. Det är nonsens. Bort med det.

Det är dessutom väsentlig skillnad mellan tvekan och tvivel, men det tar vi i nästa språkskola.

Tuesday, July 25, 2017

Apokalyps på artonhundratalet...

...det är precis vad H. G. Wells sci-fi-klassiker The war of the worlds handlar om. Vilket är intressant, eftersom jag har läst rätt många apokalypsskildringar i nutid eller snar framtid, men aldrig förut en som utspelar sig för hundrafyrtio år sedan.

Premisserna blir därför helt annorlunda. När rymdskeppen landar och kriget bryter ut finns inga mobiltelefoner, inga radioapparater eller andra kommunikationsmedel att sprida informationen med. Det finns inga bilar att fly i och inga avancerade massförstörelsevapen att slå tillbaka med. Det blir alltså en helt annan slags katastrofberättelse.

Dessutom gillar jag det smarta slutet, antagligen lite revolutionerande för sin tid.

Monday, July 24, 2017

Röda vinbär i hatt

Det jag förknippar allra mest med röda vinbär är Muminmamman. För visst minns du väl slutet på Hur gick det sen?
"Nu är allt farligt slut för dem,
som äntligen har kommit hem.
Ty se på denna vackra bild
hur Mumintrollets mamma mild
bland rosorna i gräset satt
och rensa vinbär i en hatt."
Nu är mina egna vinbär äntligen mogna, men jag har tyvärr ingen hatt att plocka dem i så det får bli en vanlig mugg...

Saturday, July 22, 2017

Fiktiva bokklubben: quarkbestens sång

Hermiones rum är precis som en tänker sig det - med böcker staplade från golv till tak. Underbart!

Den fiktiva bokklubben träffades där för att diskutera ännu en Jasper Fforde-roman: The song of the quarkbeast.

-Jag förstod redan från första sidan att det var något lurt med han den där... sa Miss Marple som alltid lyckas identifiera skurken innan alla andra.

-Den stackars lilla quarkbeasten, sa Muminmamman bekymrat, den skulle nog behöva en kram och en bit sockerkaka. -Jag undrar förresten om det kan vara en quarkbeast som har flyttat in i vår veranda, det låter så underligt därifrån om förmiddagarna?

-Jag tycker Jennifer Strange är en utmärkt stark och feministisk karaktär - men varför läser hon så få böcker? undrade Hermione.

Själv tycker jag bäst om den subtila humorn, de kluriga samhällskommentarerna och de halsbrytande ordlekarna i Ffordes bokserie om det nergångna magikersamfundet i the Ununited Kingdom. 

Som till exempel den ironidrivna ficklampan.

Eller att mobilnätet, magneterna och microvågsugnen naturligtvis bara fungerar om det finns tillräckligt mycket magi i världen.

Eller de gräsligt läskiga trollen som missförstår människorna och försöker locka fram dem med "here, person person person".

Den fiktiva bokklubben rekommenderar: läs Jasper Fforde.

Friday, July 21, 2017

...utbrast greven

Efterlysning!

Mina syskon och jag har förstås en massa gemensamma populärkulturreferenser. Ett socialt kitt. Citat från vår barndoms viktiga verk. "Det är för tidigt att yttra sig om den saken ännu". "Ät lax, det är dyrt jag menar gott". "Oh, Mr Belpit, your legs are so swollen".

Och vissa har jag ingen aning om var de kommer ifrån. Till exempel den här:
"Aha! utbrast greven."
Vad är detta? Någon som också känner igen det? En googling ger nämligen inga ledtrådar. Tack på förhand till den som hjälper till att lösa gåtan!

Thursday, July 20, 2017

Hembiträdet

Jag bytte version av Hembiträdet på bibblan. Lyckades också roffa åt mig ytterligare tre av mina beställda böcker (note to self: aldrig, aldrig mer använda reservationssystemet när lokala bibblan är stängd) och väntar nu bara på två till.

Med normalstort typsnitt gick det mycket bättre att läsa och till skillnad från Boktanken var jag på det hela taget nöjd med den här boken.

Marie Hermanson skriver udda, hemska berättelser om ganska förfärliga personer. Så mycket roligare än de massproducerade polisdeckarna enligt förutsägbart mönster och med orgier av onödigt våld och blod! Jag gillar hennes originella approach.

Hembiträdet handlar om superframgångsrika Yvonne som råkar ta jobb som hembiträde under falskt namn för att få snoka i ett hus hon är nyfiken på. Där bor en gubbe som beter sig mystiskt och som Yvonne av mycket oklar anledning inleder en relation med, trots att hon redan anar att något är mycket, mycket fel i huset på Orkidévägen 9.

Relationen mellan Yvonne och fulgubben har jag svårt att förstå, jag kan inte begripa attraktionen och tycker inte det är tillräckligt väl förklarat varför hon ligger med honom igen när det beskrivs som så dåligt den första gången. Eller såhär: jag förstår att det måste hända för att intrigen ska gå ihop, men jag köper inte upplägget, hade önskat mig en rimligare förklaring så att det hade verkat trovärdigt att det händer.

Men bortsett från den biten är det en annorlunda, lättläst och utmärkt vardagshemsk liten historia.

Wednesday, July 19, 2017

Om vikten av rätt betoning

Beroende på var en lägger betoningen kan den här skylten betyda väldigt olika saker.

Endast alkoholhaltiga drycker inköpta på fartyget får förtäras ombord.

Endast alkoholhaltiga drycker inköpta på fartyget får förtäras ombord.

Endast alkoholhaltiga drycker inköpta på fartyget får förtäras ombord.

Tuesday, July 18, 2017

Sargassohavet

Jag hade höga förväntningar på Jean Rhys Sargassohavet men tyvärr infriades de inte riktigt. Jag kan inte riktigt sätta fingret på problemet - det är något i berättelsen som inte håller ihop, som inte känns trovärdigt. Det saknas för många fragment, som att författaren inte orkade skriva hela boken utan hoppade över ett par kapitel här och var.

Det handlar om kreolska Bertha Antoinette, dotter till slavägare någonstans i Västindien. Hon växer upp i en brytningstid där de svarta slavarna släpps fria och slår tillbaka, samtidigt som de helvita engelsmännen vänder ryggen åt sina blandfärgade medlöpare. Antoinettes mamma drivs till vansinne och när hon själv blir bortgift med engelske Edward Rochester (ringer det en klocka?) står det snart klart att hon ärvt en hel del av mammans instabila psyke.

Som slagträ i feministisk debatt är detta föga mer än ett halmstrå. Jag ville ha mer, bättre och starkare hopknutet.


Hundskadeindex: En hund går åt redan på första sidan.

Monday, July 17, 2017

Storstilad läsning

Jag råkade visst få en av biblioteksböckerna i fel utgåva: Hembiträdet av Marie Hermanson kom i stort typsnitt. Du vet, en sån där lättläst bok för folk med nedsatt syn. Intressant att testa på! Tänkte jag.

Men faktum är att jag blev alldeles sjösjuk. Det var väldigt svårt att läsa. En stor överraskning för mig - hur kan det göra så stor skillnad? Kanske hänger hjärnan inte riktigt med när texten är så lättläst, eller så är det för att en måste röra så mycket på ögonen över den extra stora sidan, jag vet inte. Jag har lämnat tillbaka den och väntar nu på samma roman i "vanlig" utgåva istället.

Sunday, July 16, 2017

Psyksjukhus + isolerad ö = thrillervarning

Patient 67 av Dennis Lehane har alla ingredienser för en riktig rysare: ett mentalsjukhus på en karg och otrevlig ö, en storm som skär av alla förbindelser till fastlandet, en förrymd och mycket farlig patient. En massa läkare som inte verkar riktigt pålitliga. Gamla minnen av en mördad (?) hustru som plötsligt återväcks. En rejäl tvist framåt slutet.

Visst, det är en spännande berättelse. Däremot måste den läsas med ett visst mått av överseende. Själva intrigen håller inte för närmare granskning, men om en inte ställer för många frågor och bara accepterar de mest orealistiska associationerna och det rätt löjliga "kodknäckandet" så går det ändå bra.

Saturday, July 15, 2017

Bibblans dubbelblåsning

Något är allvarligt fel med bibliotekets reservationssystem. Jag tittade igenom mina reserverade titlar igen OCH NU ÄR EN AV DE SOM TIDIGARE VAR "INNE" PLÖTSLIGT UTLÅNAD!!

De har lånat ut en av böckerna jag väntar på! Till någon annan! Förbannade självlånedisk!

Så här kände vikingarna precis innan de uppfann ordet "bärsärkagång".

Friday, July 14, 2017

Bibblans blåsning

Det kom ett e-postmeddelande från biblioteket. "Du kan nu hämta dina två reserverade titlar".

Vafalls, tänkte jag, jag har ju beställt sju böcker.

Väntade tre dagar i hopp om att också de andra reserverade böckerna skulle dyka upp. Jag läser ju inte precis det senaste och hetaste så att just de fem stofiler jag siktat in mig på skulle råka vara utlånade kändes... osannolikt. Alla utom en var ju markerade som "inne" när jag la in bokningen.

Sedan blev jag tvungen att åka in och hämta de två böckerna som hade dykt upp, eftersom reserverade böcker bara hålls en kort tid. Passade då på att fråga om jag kanske ändå inte kunde få ut de andra också när jag ändå var där.

Tyvärr, de finns inte än, sa bibliotekarien.

Snälla snälla? sa jag.

Tyvärr, men de kommer nog snart, sa bibliotekarien.

Och dum som jag var gav jag med mig och plockade modstulet tre godtyckliga böcker från hyllan H istället (Hermansson, Hellbrand, Heidish).

Nu har jag kollat upp på bibliotekets hemsida och alla böckerna jag har reserverat, utom Clarice Lispector, är fortfarande märkta "inne". Det betyder alltså att om jag hade varit lite mer påstridig och begärt att få radera min reservation hade jag direkt på plats kunnat be att få upp mina fem böcker ur magasinet genast.

Min tilltro till bibliotekarien som det förkroppsligade goda har fått sig en rejäl törn.

Thursday, July 13, 2017

Århundradets kärlekssaga

"Fast det är kanske lika bra
att du dricker
emellanåt
så slocknar du iallafall
nångång"
Märta Tikkanens diktverk Århundradets kärlekssaga går liksom under huden. En samling texter om livet som alkoholisthustru. Det är svart och tungt och hemskt och väldigt, väldigt bra med ett starkt stråk galghumor. Så många detaljer. Så bra förklarat. Så svårt att ändå riktigt förstå när en inte själv någonsin behövt leva i den misären.
"Det kan väl hända
att du tycker
att friheten inte kan vara
så viktig
för mej
Men det beror ju bara på
din oerhörda
kärlek
Varför uppskattar jag inte
din kärlek?"

Wednesday, July 12, 2017

Handmaid's tale - kvinnors rättigheter är också rättigheter

Margaret Atwood är ett geni, det har jag redan berättat ett antal gånger på den här bloggen. Och boken är naturligtvis alltid bättre än filmen, men i det här fallet skulle jag vilja påstå att de har kommit ruskigt nära.

TV-serien The handmaid's tale efter Tjänarinnans berättelse är så vansinnigt snygg, så fruktansvärt hemsk och så obehagligt trovärdig. En dystopisk snar framtid där kvinnor fråntagits alla rättigheter. Ungefär som under de islamska nazisterna IS, eller som det skulle kunna bli om Trumps mest extrema anhängare fick designa ett samhälle.
Se den! Men se till att ha näsdukar och någon att hålla i handen.

Och gå sedan ut och hjälp oss att kämpa för aborträtten, för jämställdheten och för allas rätt att bestämma över sina egna kroppar och sin egen reproduktion.

Tuesday, July 11, 2017

Ofog: baksidesspoilers

En sak jag inte alls uppskattade med bibliotekets utgåva av År 2001: En rymdodyssé var baksidestexten.

Spoiler alert! Om du tänker läsa boken, titta inte för noga på bilden nedan. Texten där sammanfattar nämligen 90% av bokens handling.
En bra baksidestext ska upplysa om vilken genre och romantyp det handlar om och ge en kort och koncis sammanfattning av berättelsens utgångspremisser. Den ska inte berätta allt som händer fram till strax innan slutet. 

Tycker jag.

Monday, July 10, 2017

En rymdodyssé

Arthur C. Clarke skrev sci-fi-romanen År 2001: en rymdodyssé.

Om någon har sett Kubricks filmatisering och inte begrep någonting rekommenderar jag att läsa boken istället, den är nämligen tydlig och klar och har en handling som är lätt att följa.

En superintelligent civilisation från bortre rymden lär några urtida apvarelser att börja använda verktyg. Tre miljoner år senare har mänskligheten utvecklats till att kunna bygga rymdraketer och en expedition skickas på långresa mot Jupiter och Saturnus. Ombord finns ett par piloter, några nedfrysta vetenskapsmän och en extremt smart dator...

Lättläst underhållning av klassisk sci-fi-typ, inte särskilt hög klass på språket men flera småintressanta aspekter och vändningar. Clarke förutspådde till exempel läsplattan!

Sunday, July 9, 2017

Sluta offra flickorna!

Det är bara att rätta in sig i ledet: liksom alla andra gillade jag Malin Persson Giolitos rättegångsthriller Störst av allt.

Öppningsscen: överklassflickan Maja sitter med ett gevär i handen i ett klassrum fullt med skjutna skolkamrater. Polisen stormar in. Nästa scen: rättegången mot Maja påbörjas och vi får gradvis veta vad som har hänt - och varför.

Det är bra! Spännande, drivet, välberättat och väldigt, väldigt hemskt.

Så mycket har redan sagts om den här boken, men en aspekt jag fastnade för var hur hela vuxenvärlden - skola, föräldrar - aldrig tvekar inför att offra Maja. Hennes instabile och drogmissbrukande pojkvän "behöver henne". Ingen frågar henne om hon verkligen vill lämna familjens julfirande för att sitta vid hans sida på psyksjukhuset, när hon egentligen redan har gjort slut med honom. Ingen frågar sig om hon kanske egentligen skulle behöva få slippa vara hans extramamma. Alltid förväntas flickorna ställa upp och skydda och curla och ta hand om pojkarna, det gör mig vansinnig. Den här boken beskriver det så bra.

I övrigt håller jag med om vad Boktanken, Feministbiblioteket, Littermentärt, Midnattsord, Just här - just nu och Johannas deckarhörna skriver om boken.


Tilläggsinfo: däremot blev jag först mycket ledsen och besviken när jag hörde Persson Giolitos sommarprat häromdagen. Varför den hånfulla liknelsen mellan EU och Alice i underlandet? Om inte ens vi som jobbar i EUs institutioner kan förklara vad Europasamarbetet egentligen handlar om utan istället spelar med och sprider osakliga och felaktiga fördomar, hur ska då folk någonsin kunna förstå vad EU faktiskt är och gör? Trist! Visst, senare i programmet kommer hon in på vikten av en plattform för att lösa våra gemensamma problem men då är skadan redan skedd och lyssnarna har fått nidbilden av att EU-kommissionens tjänstemän är lika onyttiga som spelkortssoldaterna hos röda drottningen.

Friday, July 7, 2017

Rött och svart

På plussidan: den var mycket mer lättläst än jag trodde när jag startade. Även om jag säkert har missat en massa nyanser i de franska ordvändningarna.

På minussidan: jag avskyr huvudpersonen Julien Sorel.

Stendhals Le rouge et le noir är en typisk artonhundratalsroman om en ung man av låg börd som drivs av en oproportionelig stolthet och som kämpar för att ta sig upp i hierarkierna. Han har läshuvud och blir först privatlärare åt en rik mans barn, går sedan vidare till prästseminariet och slutar som sekreterare åt en markis. Längs vägen har han två intressen: kvinnor och politik. Och det går lika galet med bådadera.

Kärleksintrigerna är komplicerade och blir förstås extra tilltrasslade av att Julien är så omåttligt egenkär och stolt. Han velar och ändrar sig oftare än folk byter strumpor. Är han kär eller inte kär? I vem? Det slutar naturligtvis med att han inte bara förför utan fullständigt förnedrar och krossar två godhjärtade kvinnor, innan någon äntligen lyckas sätta honom i fängelset där han hör hemma, den självgoda drummeln.

Av de politiska intrigerna begriper jag att jag inte begriper alltihop - romanen utspelar sig strax efter att Napoleon skickats till Sankt Helena och franska revolutionen är fortfarande i färskt minne. Det är många referenser jag inte känner till tillräckligt väl för att förstå riktigt vem som är på vilken sida och framför allt: varför. Det är spännande ändå.

Ett tidsdokument! Läs och begrunda artonhundratalets mest inbilske player, timmermanssonen Julien.

Thursday, July 6, 2017

Magisk potatis

Det är helt fantastiskt - vi drog upp en potatisplanta i landet och hittade de här gullklimparna där under. Riktig potatis! Det funkade!
Kanske skulle jag inte vara så förvånad. Potatissorten är ju uppkallad efter en av Harry Ps lärare, den heter Minerva. Klart den är magisk.

Wednesday, July 5, 2017

Lysistrates bästa recept mot dickpics

Bäst som jag gick där på Ica så var det någon som knackade mig på axeln. Nej men, Lysistrate! utbrast jag. Henne hade jag ju inte träffat på åratal, inte sedan den där kursen i littvet när jag var ung och pigg.

Vi hade så mycket att prata om, medan glassen långsamt smälte i varukorgen vid mina fötter och sura medkunder försökte tränga sig förbi oss för att komma åt burkarna med kikärtor och inlagda morötter.

Så vad gör du nu för tiden? undrade jag. Lysistrate berättade att hon driver en kampanjorganisation på sociala medier. Hon försöker påminna flickor och kvinnor om att de ju har makt och rätt att säga nej.

Jag tänker så här, förklarade hon, att om alla bara kunde komma överens om att inte ligga med sexistiska puckon och killar som beter sig som svin, då skulle ju de där puckona bli tvungna att ändra sitt beteende.

Oj, det var ambitiöst, tyckte jag. Men hon påminde mig om att en gång var hon faktiskt nära att få slut på det peloponnesiska kriget med den metoden. Gick ju sådär, mumlade jag.

Lysistrate log brett och sa att skam den som ger sig! Och under tiden delar hon också ut informationsblad till unga tjejer om hur de kan hantera killar som beter sig illa på nätet: dokumentera allt, spara skärmdumpar - och anmäl, anmäl, anmäl alltid allt som är oschysst beteende. Till polisen, till hans föräldrar, till hans lärare eller till alla hans kompisar, beroende på grovhetsgraden.

Det gäller att inte låta dem komma undan med att skicka dickpics, hot och förolämpningar hur som helst, sa Lysistrate och gestikulerade med ett flingpaket så att havregrynen yrde. Blir han bränd ett par gånger kanske han börja tänka sig för innan han skickar byxsnokar till folk.

Jag nickade och höll med. Hon är en fantastisk kvinna, Lysistrate.

Monday, July 3, 2017

Storytel-staketet

Ser ni vad detta är?
Då får jag berätta: det är en Storytelstartare.

Du tycker kanske att det ser ut som ett helt vanligt plank fast lite extra välbyggt (tack, tack, jag har byggt det nästan själv) men det är dessutom orsaken till att jag just nu har ett 14-dagars provabonnemang. Bokläsning passar nämligen i nästan alla sammanhang utom just när en ska måla ett staket. Å andra sidan är just staketmålning så urbota tråkigt att det är just då en bok behövs som bäst.

Jag lyssnar på Malin Persson Giolitos rättegångsthriller Störst av allt. 

Hittills: ett lyckat koncept och en spännande bok. Kanhända förlänger jag abonnemanget efter provtiden.

Sunday, July 2, 2017

Från keminördsdeckare till spionthriller

En stor skillnad mellan Alan Bradley och Stendhal är att Bradleys böcker blir utlästa på en eftermiddag. Och så är de roligare.

The dead in their vaulted arches är ännu en trivseldeckare om hemlärda kemiwizen Flavia de Luce. I brittisk femtiotalsmiljö med Churchill och gamla slottsruiner löser hon kluriga mysterier. Som till exempel vem som knuffade den hemlighetsfulla främlingen framför tåget?

Bokserien har på ett smygande vis blivit mörkare och allvarligare i takt med att Flavia långsamt blir äldre och i den här boken lämnar Bradley plötsligt deckargenren och övergår till spiondrama. Det blir också mer personligt med Flavias mors begravning som inramning.

Jag gillade de första i serien bättre, de som var enklare och mer humorfyllda. Kanske blir det här den sista titeln jag läser i serien. Vore i så fall ett revolutionerande framsteg: att kunna sluta med en romanserie innan den kör i diket.

Den som lever får se...

Saturday, July 1, 2017

Nej nu är det visst dags för en liten paus igen

En av orsakerna till att jag läser så många böcker är att jag kan läsa så många böcker, eftersom jag har så hög läshastighet.

En vanlig roman går på 2-8 dagar, beroende på språk, längd och kalendertekniska omständigheter. Tar den längre än en vecka börjar jag bli rastlös och tycka det går i snigelfart.

Stendhals Le rouge et le noir är en sådan snigel. Inte ett dugg konstigt! Jag läser långsammare på franska och den är en liten tegelsten. Men ändå. Det känns som om jag levt med den en hel evighet.

Med fyrahundra sidor lästa och knappa tredjedelen kvar... tar jag därför en liten paus igen.

Thursday, June 29, 2017

Komedi eller tragedi?

Bloggen bjöd in två experter - det är dags att äntligen reda ut om manuset till Brexit-soppan i Storbritannien är tänkt som tragedi eller komedi.

Bloggen: Välkomna, Jago och Tartuffe! Så bra att ni kunde komma och förklara det hela.

Jago: Tack! Men varför har du bjudit in den där Tartuffe? Komedianter har ju inget med saken att göra.

Bloggen: Så du tycker alltså att det är en tragedi?

Jago: Solklart fall! Jag har själv suttit som rådgivare åt både Cameron, Farage, Johnson och May. Det här är en uppenbar tragedi enligt klassiska fem akter. Härskaren försöker ett trick men blir själv lurad och hans motståndare knivar ner honom. Maktstrid uppstår. Den nya tyrannen får hybris och vill säkra sin egen makt men faller på samma grepp som sin föregångare. Alla hugger varandra i ryggen. Imperiet rasar. Härligt!

Tartuffe: Nej, nej, nej.

Bloggen: Men du Tartuffe, du håller inte med?

Tartuffe: Absolut inte! Det är ju jag som är rådgivare åt Cameron och May. Använd den där gulhåriga clownen! Sa jag till Cameron. Han har komedipotential, sa jag. Och titta så bra det blev. De springer in och ut genom dörrar på äkta farsmanér. De druttar på ändan och misslyckas med allt de tar sig till. Jag skrattar så tårarna rinner, där jag sitter på Mays vänstra axel.

Jago: Barbar!

Tartuffe: Tönt!

Jago: Storbritannien blöder! De mäktiga faller! Den rasande pöbeln väntar på tillfälle att storma slottet! Det är storslagen tragedi. Alla kommer att dö på slutet.

Tartuffe: Du begriper ju inte absurd satir. Ingen kan väl ta den här cirkusen på allvar. Några kanske dör på slutet - men framför allt kommer May att kliva på en kratta, få en paj i ansiktet och därefter sparkas ut på gatan med en välriktad fot rakt i rumpan. Kom ihåg var du hörde det först.

Bloggen: Om Theresa May har er båda till rådgivare är det ju inte konstigt att allt är kalabalik där borta. England är förlorat.

Wednesday, June 28, 2017

Är bokbloggen död?

Bloggen Sincerely Johanna kastade ut en fråga: är bokbloggen död? Alltså, den där levande debatterande och innehållsfokuserade bloggosfären där folk faktiskt diskuterar böcker som de faktiskt har läst. Tydligen är grejen nu för tiden att istället ta en snygg bild på bokens framsida och lägga på instagram...

Well, jag vet inte om jag själv ens riktigt hör till den där bokbloggosfären. Jag vägrar att ta emot recensionsex från förlag, läser inte på beställning, skriver bara om det jag själv tycker är intressant och sällan om böcker som är särskilt aktuella. Men jag skulle gärna hitta fler andra bokbloggar att följa och gillar att läsa och diskutera med andra läsare. Jag ser bokbloggarna lite som min fjärde bokklubb (efter den nordiska, den most awesome och den fiktiva som bara läser Jasper Fforde).

Jag hoppas alltså att bokbloggen inte alls är död och att intellektet till slut kommer att vinna över Trumpifieringen av världen. Trender må gå upp och ner, men de som tycker böcker är kul kommer väl alltid att hitta ett sätt att diskutera dem. Då räknar jag alltså inte de ytliga McDonaldsläsare som bara lägger ut snygga bilder och inte verkar ha tagit till sig något av innehållet.

För övrigt: du som tror att det inte finns liv i bokbloggar, kolla in modiga Feministbiblioteket! Hon skriver en alldeles egen skönlitterär följetong på sin blogg. Heja!

Monday, June 26, 2017

Älskade - en spökhistoria

Toni Morrisons Beloved är en mycket läsvärd roman. Viktig, intressant, hög spänningsfaktor.

Den handlar om Sethe, en svart kvinna som med sina barn lyckats fly från sin slavägare i södra USA. Det är artonhundratal, slavfrågan är högst aktuell och omstridd och färgade behandlas som djur - eller värre. Sethe hade fyra barn men ett dog som spädbarn och spökar nu i deras skrangliga hus i friheten. Spöket har tvingat de två sönerna på flykt och bara den artonåriga dottern Denver är kvar hos mamman. Tills en dag en man från det förflutna kommer och ställer allt på ända.

Det finns mycket att fundera på i den här boken. Till exempel mammarollen. Sethe har ett trauma som påminner om Sophies i Sophies valMen till skillnad från Sophie kan Sethe inte unna sig privilegiet av ett sammanbrott - hon lever i en mycket hårdare tid, personliga kriser är en lyx det inte finns utrymme för.

Jag klurade också på om det är en feministisk berättelse eller inte. Den skildrar  ju de särskilda svårigheter som de svarta kvinnorna genomled i södern. Övergreppen, synen på dem som avelsdjur (hej, Tjänarinnans berättelse!), deras roll i frihetskampen. Men det feministiska är ett stråk av många, romanen är så oerhört rik och handlar framför allt om slaveri, frihet och fattigdom.

Den är så rik så det finns garanterat något för alla i den. Läs Toni Morrison!


Hundskadeindex: spöket är dum mot hunden.

Sunday, June 25, 2017

Black books

Vi fick ett tips från min vän bibliotekarien: TV-serien Black books från tidigt tvåtusental.
Misantropen Bernard driver en liten bokaffär. Han är sur och grinig mot kunderna och vill helst bara slippa sköta sitt jobb. Så kommer han i kontakt med f.d. revisorn Manny som har råkat svälja en självhjälpsbok och blivit fredsfurste. Tillsammans med kvinnan som driver presentbutiken bredvid råkar de ut för... saker.

En lagom absurd brittisk komedipärla! Lättsamt och trivsamt för regniga sommarkvällar framöver.

Friday, June 23, 2017

Paus pågår

Den är bra, Stendhals 1800talsdrapa, det är inte det. Det är bara det där att den tar så väldigt lång tid att läsa. Efter 200 sidor tyckte jag faktiskt att jag fick ta en paus och hälla upp ett glas vin och läsa lite Toni Morrison istället. Inte så fasligt lättläst den heller.
Det är ju ändå midsommarafton...

Wednesday, June 21, 2017

Ordbanken: Hockeyfrilla

Jag älskar de där felhörda orden som fått ny betydelse.

Som vårfrudagen => våffeldagen.

Unkraut vergeht nicht => Ont krut förgås inte så lätt.

Och så finns ju hockeyfrillan. Visst, den var populär hos hockeykillar och andra med dålig smak. Men själva ordet är faktiskt en variant på det tyska namnet: Vokuhila.

Alltså: Vorne Kurz, Hinten Lang.

Vokuhila.

Hokufilla

Hockeyfrilla.

Undrar när den blir på modet igen, den här gången bland hipsters?

Monday, June 19, 2017

Tematrio: sommarplaner

Lyran undrar: vad har ni för sommarplaner?

Tackar som frågar!

Jag har en vag idé om att äntligen läsa Krig och fred. Jag gillar ju de ryska klassikerna, jag gillade Anna Karenina och kanske hinner jag med den precis lagom så här över sommaren. Kanske.

I bokhögen ligger År 2001: en rymdodyssé av Arthur C. Clarke. Den ser jag fram emot - och är säker på att hinna med.

Och så blir det naturligtvis ett par feminister: Toni Morrison, Jean Rhys och Märta Tikkanen finns bland titlarna bredvid sängen.

Men först! Dryga 500 sidor Stendahl på artonhundratalsfranska...

Nackdelen med en alltför välblandad läshög

Det som händer när en blandar läshögen lite för bra är att den lättsmälta Agatha Christien följs av... artonhundratalsklassikern Le rouge et le noir av Stendahl. På franska. Femhundra sidor, tättskrivet.

Nu kommer det därför att dröja ett litet tag tills det dyker upp en bokrecension här igen.

Sunday, June 18, 2017

Rakad grävling på arbetsplatsbesök

Det finns många bra anledningar att ta en afterwork med bibliotekarien, men en är att det ofta slutar med att vi googlar roliga bokrelaterade saker.

Som till exempel detta:

Grävlingen som ville bli bilmekaniker av Sven-Olof Lorentzon, minns ni den? En liten grävling gillar bilar och vill bli mekaniker men får inget jobb eftersom... han är en grävling. Så han rakar av sig pälsen! Och då är det förstås ingen som ser att han är en grävling och han får bli prao på bilverkstaden.

Tips: om en inte minns vad den här boken heter och vill googla efter den är det bättre att söka efter "grävling barnbok bilmekaniker" än att söka "rakad grävling bilar".

Friday, June 16, 2017

Begravningar är farliga

Gamla pusseldeckare är fin sommarläsning, lagom underhållande och lättsmälta. Till exempel Agatha Christies Begravningar är farliga som jag läste häromdagen. Trots att jag genast mindes vem som var boven! Inte eftersom jag läst den förut - det kanske jag har, jag minns inte så noga - men tack vare TV-versionen som jag kom ihåg. Annars brukar jag ju ha så svårt att komma ihåg vem mördaren var.

En rätt smart intrig, inte alls tokig i gröngräset.

Thursday, June 15, 2017

Sommar i P1

Antingen blir jag mer svårimponerad med åldern eller så börjar det ta slut på intressanta sommarpratare för SR att bjuda in. Jag blir inte jättesugen på särskilt många av årets kändisar till Sommar i P1.

Jag har höga förväntningar på Linnéa Claesson och Tarja Halonen. Jag blev glatt överraskad av att se en person som verkar veta saker om EU på listan (Mats Persson) och miljöprofessorn blir säkert också intressant.

Och visst är det kul att det finns en hel handfull författare med, även om Anyuru är den enda av dem jag läst och gillar. Har inte läst Giolito, Boström Knausgård eller Laestadius och tycker inte om Backmans flamstrams.

Wednesday, June 14, 2017

Liten bokhylleenkät

Ett par svar på en liten enkät som snurrar i bloggosfären:

1. Hur sorterar du böckerna i din bokhylla?
Efter genre/stil/typ. Jag har ett hyllplan för skräck, ett för absurda humorböcker, ett par hyllmeter för klassiker. Och så vidare. Har också fyra geografiska hyllor, "bästa afrikanska/ europeiska/ amerikanska/ asiatiska författarna". Klassikerhyllan naturligtvis sorterad kronologiskt.

2. Hur många språk finns i din bokhylla? Vilka?
Fyra: svenska, engelska, franska och tyska. Kanske en kokbok på spanska och en roman på norska också.

3. Vilket land kommer de flesta böckerna från?
Sverige, Storbritannien och USA. Av bokförlagstekniska skäl.

4. Flest män eller kvinnor? Eller ungefär lika?
Ganska lika eller möjligen lite fler manliga författare - tror jag. På deckarhyllan och feministhyllan fler kvinnor, på action- och skräckhyllorna fler män. Fler män på klassikerhyllan också, tyvärr.

5. Vilka genrer/kategorier har du i bokhyllan (deckare, dramatik, bilderböcker, reseskildringar o s v).
De flesta, inklusive faktaböcker, kokböcker och trädgårdsböcker. Ett par barnböcker. Det enda jag tror jag saknar helt är chicklitt och böcker med ordet "hjärta" i titeln.

6. Visa gärna en shelfie!
På ärorik mittenplats: Sagan om ringen.

Tuesday, June 13, 2017

Tematrio: katastrofer

Katastrof! Är temat på Lyrans trio denna vecka.

Jag tycker alla ska läsa Emily St John Mandels Station Eleven. Ett intressant apokalypsscenario om ett mycket aggressivt virus som på någon månad slår ut nittio procent av jordens befolkning. Romanen beskriver vad som händer med det fysiska samhället när människorna försvinner: hur sårbara är vi, hur snabbt bryts infrastrukturen ner? Och vad ska vi med alla fantastiska kunskaper om kärnfysik, vacciner och nanoteknik när inget går att applicera för det finns ingen el? Plötsligt är det den som har en get som är den allra rikaste människan.

Fallvatten av Mikael Niemi är också fantastisk, och hemsk. Att läsa den är lite som att åka tvättmaskin, en kommer ut alldeles omtumlad på andra sidan. Katastrof: dammen i Luleälven brister och en enorm flodvåg sveper ner över landet och tar allt och alla med sig. Hur hanterar människorna den kommande kollapsen?

En modern klassiker som jag läste ganska nyligen och blev imponerad av är World War Z av Max Brooks. En zombieepidemi har brutit ut och mänskligheten går rasande kvickt mot total undergång. Eller? Det jag gillar med den här boken är det lite annorlunda och smarta formatet. Den är upplagd som en reportagebok med massor av korta intervjuer med de mest skilda människor. Det blir nerslag i zombiekrigets alla skeden och rapporter från jordens alla hörn. Det är läsvärt!

Monday, June 12, 2017

Daghus, natthus

En trevlig ny bekantskap: Olga Tokarczuk. Fullt av mustiga ordvändningar, känn till exempel på den här:
"ögonlocken slog nervöst, likt fläskkött kastat på kallt stengolv"
Daghus, natthus är en sådan där myllrande berättelse som väver ihop dåtid och nutid och små ögonblick i några människors liv. En by precis vid den polsk-tjeckiska gränsen. Ganska mycket om drömmar, ganska mycket om svamp. En skäggig nunna, en granntant som kanske går i ide i källaren om vintern, den krångliga relationen till de tyskar som innan kriget bodde här, då när området hörde till Tyskland.

Lite grovhugget, lite småmystiskt och väldigt läsvärt.


Hundskadeindex: många hundar och valpar dör eller skadas men huvudpersonens hundar mår i alla fall bra.

Sunday, June 11, 2017

Hur det kommer sig att jag just hämtat ett paket på posten

Lokala Bibliotekarien: Jo, vi stänger ju över sommar, men det är inget problem. Alla böcker du lånar nu innan midsommar får du ha ända tills vi öppnar igen i augusti.

Ödlehjärnan: VADDÅ INGA PROBLEM? JAG SER ETT PROBLEM!

Intellektet: Schh, tyst nu... [vänder sig till bibliotekarien:] Tack, det blir bra.

Ödlehjärnan: FORT, TA ALLA BÖCKERNA! VI MÅSTE HYRA ETT SLÄP. ELLER EN PACKELEFANT.

Intellektet: Nej nej, vi kan ju hämta böcker på bibblan inne i stan också.

Ödlehjärnan: MEN TÄNK OM DET BLIR VULKANUTBROTT OCH VI BLIR AVSPÄRRADE FRÅN BIBLIOTEKET AV EN STOR LAVAFLOD.

Intellektet: Ja, tänk om...

Ödlehjärnan: VILKEN TUR ATT JAG HAR LÄRT MIG KREDITKORTSNUMRET UTANTILL.

Intellektet: Attans!

Friday, June 9, 2017

Den svarta hingsten

Hur många gånger läste jag Den svarta hingsten när jag var liten? Tio? Tjugo? Så där som hästnördiga nioåringar gör.

Jag läste om den på tåget upp till Vemdalen, för att komma i rätt ryttarstämning, det fungerade perfekt. Walter Farleys ungdomsklassiker är en sådan där riktig, rafflande äventyrsbok. En vild häst och en pojke är de enda överlevande från ett skeppsbrott. Naturligtvis vinner pojken hästens förtroende och lyckas rida in honom på den öde ö där de båda har hamnat (på mindre än tre veckor!!!). När de räddats tillbaka till civilisationen upptäcker en hästkunnig granne att pojkens häst är en enastående galopphäst, snabbare än någon annan häst i världen...

En härlig, om än fullständigt orealistisk historia.
Och så får du en bild på Mack också, har jag nämnt att han var en fantastisk ny bekantskap?

Thursday, June 8, 2017

Bokfynd i Vemdalen

Jag var ju i Vemdalen häromsistens. Har jag nämnt att vi galopperade runt på fantastiska hästar på fjället? Bäst jag lägger upp en till bild på min nya stora kärlek Mack, ifall att någon missat honom:

Fast det var ju inte egentligen det jag skulle skriva om. I väntan på bussen hittade vi den här fina bokbytarhyllan inne på "GT-gården" (GamlaTestamentsgården? Godtemplargården? Gin&Tonicgården?): 
Jag hade vid det laget bara 120 sidor Olga Tokarczuk oläst i bagaget och plockade för säkerhets skull på mig Therése Söderlind, Vägen mot Bålberget. Det hade ju kunnat bli tågstopp.

Och så får ni en bild till på världens vackraste Mack också.

Wednesday, June 7, 2017

Sophies val

William Styrons roman Sophies val blev film med Meryl Streep. Jag har inte sett filmen men har gått omkring i tron att jag har läst boken för länge sedan eftersom jag ju vet hur den slutar och den står i min bokhylla.

Plockade upp den igen och bläddrade lite och insåg att jag inte kände igen berättandet alls. Jag har tydligen inte alls läst den, jag har bara hört så mycket om den från min mamma.

Så det blev ett par dagar i sällskap av svårt traumatiserade Sophie, hennes psykiskt sjuke pojkvän Nathan samt den oskuldsfulle unge mannen som berättar alltihop i jagform. Berättelsen alternerar mellan skildring av Sophies tid i Auschwitz och skildring av hennes nya liv i Brooklyn något år efter krigets slut. Det är blandningen och de stora kontrasterna som gör boken så potent.

Det, och så det gradvisa avslöjandet av Sophies alla fasor i koncentrationslägret. Ju mer hon berättar, desto djupare faller hon, ner i depression och missbruk.

Det är en bra roman! Hemsk och målande och ganska originell. En liten tanke bara: modersrollen som beskrivs är väldigt snäv. En mamma får traditionellt sett inte göra vad som helst och sedan klara av att leva med det. Litteraturen är ju full av pappor som förlorat barn och som går vidare som om inget hade hänt - men en kvinnlig rollkaraktär får absolut inte bli lycklig någonsin igen efter ett sådant slag. Jag tänker att människan är mer komplex än så, egentligen. Eller så finns det bara bättre terapi och mer generösare könsroller idag än när Sophies val skrevs.

Monday, June 5, 2017

Tematrio: svenska favoriter

Lyran har nationaldagstema på veckans trio och jag har grubblat både fram och tillbaka. Bland alla svenska författare, vilka ska en nämna? Tidigare år har jag till exempel tipsat om de här och de här.

Bland alla som skildrar det typiskt svenska finns förstås kluriga och roliga berättarkonstnären Torgny Lindgren. Jag brukar sätta Norrlands akvavit i händerna på folk som håller på att lära sig svenska och vill testa svensk litteratur. För den är så bra!

En som funderade mycket på just det där med nationalitet, svenskhet och vår lilla plats i det globala sammanhanget var Dag Hammarskjöld. Textsamlingen Vägmärken är en udda blandning textfragment av olika slag, med en hel del vackert och tänkvärt.

Nationalromantik finns också hos Heidenstam. För ett par år sedan läste jag Karolinerna och blev glatt överraskad - det var ju både rejäla skopor krigskritik och en hel del humor. Kalle dussin framställs inte precis som en hjältekung, snarare som en ouppfostrad snorvalp (sannolikt en rätt bra beskrivning). Dessutom det här underbara citatet:
"De svenske kunde från begynnelsen varken segra eller stupa av kärlek, bara av plikt. De älska inte ens varandra. De svenske låta hellre hänga sig än de skänka en landsman full rättvisa."
Och imorgon får alla nationalister fira med den svenskaste av svenska nationalrätter: kebabpizzan. Glad flaggdag!

Sunday, June 4, 2017

Himmerlandshistorier

Johannes V. Jensen är, som namnet avslöjar, dansk. Han fick också nobelpriset i litteratur 1944.

Jag läste Himmerlandshistorier, en novellsamling om livet på jylländska landsbygden ungefär på Emil i Lönnebergas tid. Bönder på fyllan, hästskjutsar och dammiga landsvägar, kärleksgnabb och våldtäkter om midsommaraftnarna, drängar som vill komma upp sig här i världen och smågossar som gapar munnen ur led inför det resande menageriet. Lite märkliga och ibland rumphuggna slut på varje novell, inga tillrättalagda självklarheter här inte.

Historieböckerna ger bara en dimension av dåtiden. Litteraturen fyller ut och dokumenterar helt andra saker. Tillsammans gör de världen så mycket större.


Hundskadeindex: en hund och en hel massa andra kreatur går åt

Saturday, June 3, 2017

Svarta hingsten, släng dig i väggen

Svarta hingsten i all ära, men jag har just ägnat två dagar åt att galoppera över Vemdalsfjällen på den här ursnygga svarta valacken. Vem vill ha en fullblodsgaloppör när en kan få en riktig nordsvensk med hovskägg och allt?




Thursday, June 1, 2017

Feministisk tipslista

Lyran har kallat till feministisk litteratursommar - inspirerad av den litteraturkanon som finns hos Feministbiblioteket. Klart jag hakar på! Jag har sprängfullt med relevanta tips att dela med mig av och hoppas få lika många nya i retur.

Men först: vad ÄR feministisk litteratur? Min egen definition är böcker som på något vis lyfter jämställdhetsfrågor och könsroller. Det kan handla om en skildring av ett centralt jämställdhetsproblem eller tvärtom en skildring som bryter mot könsrollsnormer och bjuder på annorlunda valmöjligheter.

Förutom alla de fantastiska böcker som redan finns med i den feministiska litteraturkanonen skulle jag vilja tipsa om följande. Är öppen för diskussion om huruvida de gills som feministiska eller ej!
  • Chimamanda Ngozi Adichie, Americanah. Om kvinnor, makt och hår.
  • Barbro Alving (Bang), Sol över torpet. Kåserisamling med elegant kritik av ojämställdheten på femtio- och sextiotalet.
  • Margaret Atwood, Tjänstekvinnans berättelse. Dystopi om en framtid utan rättigheter för kvinnor.
  • Margaret Atwood, Good bones. Novellsamling med feministisk udd.
  • Majgull Axelsson, Slumpvandring. Tre generationer kvinnor med lika men ändå olika jämställdhetsproblem.
  • Nina Bouraoui, Pojkflickan. Ett uppror mot de snäva traditionella könsidentiteterna.
  • Alan Bradley, The sweetness at the bottom of the pie. Modern Pippi Långstrump fast långt mer kompetent och med deckarintrig.
  • Rita Mae Brown, Kvinnofrukt. Uppväxtskildring från södra USA.
  • Tsitsi Dangarembga, Nervous conditions. Om flickors skolgång i Zimbabwe.
  • Marie Darrieussecq, Suggestioner. Surrealistiskt om effekter av patriarkalt kvinnoförtryck.
  • Tina Fey, Bossy pants. Kanske den roligaste och bästa självbiografi som någonsin skrivits.
  • Nadine Gordimer, The pick-up. Om en kvinna som gör tuffa val och sedan står för dem.
  • Vigdis Grimsdottir, Jag heter Isbjörg, jag är ett lejon. Om prostitution och dubbelmoral.
  • Marlen Haushofer, Väggen. En kvinnlig Robinson Crusoe i Alperna.
  • Petra Hulova, En plastig trea. Om prostitution.
  • Elfride Jelinek, Gier. Om mäns våld mot kvinnor.
  • Elsie Johansson, Sin ensamma kropp. Om äldre kvinnors rätt till sin sexualitet.
  • Agnes Lidbeck, Finna sig. Om kvinnoroller i svensk övre medelklass idag.
  • Rani Manicka, Rismodern. Kvinnoöden i Malaysia.
  • Caitlin Moran, Konsten att vara kvinna. Hysteriskt rolig, oerhört viktig.
  • Sofi Oksanen, Stalins kossor. Om bulimi och sjuka kvinnoideal.
  • Sheryl Sandberg, Lean in. Karriärsmanual för kvinnor.
  • Anne-Marie Slaughter, Unfinished business. Debattbok om balansen mellan arbetsliv och familjeliv.
  • Stina Stoor, Bli som folk. Novellsamling om människors öden på könsrollstyngd norrländsk landsbygd.
  • Liv Strömquist, Kunskapens frukt. Genialt seriealbum som pedagogiskt förklarar kvinnliga underliv.
  • Kerstin Thorvall, När man skjuter arbetare. Om våldtäkt inom äktenskapet.
  • Sigrid Undset, Jenny. Om kärleksnormen som kvinnofängelse.
  • Sarah Waters, Hyresgästerna. Om kompetenta kvinnor i efterkrigstidens London.
  • Jeanette Winterson, Skymningsporten. Saga om klass, sex och häxbränningar.

Wednesday, May 31, 2017

Resfeber

Vännen H och jag ägnar dagen åt att åka cykel, buss, tåg, buss, bil. Många timmar blir det! Och Boye har helt fel, det är sannerligen inte själva resan som är mödan värd. Det är målet som ger mening åt vår färd, vi är nämligen på väg upp till Vemdalsfjällen där vi ska rida nordsvensk häst ett par dagar.

I bagaget: en klassiker från min barndom för att vi ska komma i rätt stämning.

Tuesday, May 30, 2017

Titeltips till Maria Sveland

Det här skulle kunna bli den tredje i serien! Kanske med trädgårdstema?
Själva fibblan hade inte än tittat upp ur jorden när vi besökte botaniska trädgården häromsistens. Kanske nästa gång.

Monday, May 29, 2017

Tematrio: kroppen

Tematrio på temat kroppen:

Sin ensamma kropp av Elsie Johansson kommer jag nämna igen senare i veckan... Den är nämligen både jättebra och feministisk. Om en äldre kvinna som återupptäcker sin sexualitet på gamla dar. Trots att inget ju är så tabu som en gammal tant som tänker på sex...

The body in the library tycker jag är en av Agatha Christies roligare - så många luriga ledtrådar och underbara stereotyper. Oh dear! A dead body in the library. Do fetch the tea, James.

Kroppen och vad som händer med den i förlängningen ger inramning till John Ajvide Lindqvists Människohamn. De döda återvänder för att söka upp sina nära och kära. De är inte alltid i så bra skick.

Mycket nöje!

Sexbrott på paradisö

Tipset om Lotta Lundbergs Ön fick jag från någon bokbloggare, tänk vad bra det är att ha en hel värld med provläsare där ute! En slags litterära munskänkar som vänligt delar med sig av vad som verkar läsvärt.

Ön visade sig vara mer intressant än jag först trodde. Det är en till synes banal historia om en svensk läkare som rymmer från AT-tjänstgöringen för att istället luffa runt i tropikerna. Hon hamnar på en liten svårtillgänglig ö utanför Tahiti och blir kvar ett par decennier, kanske mest tack vare den muskulöse och vackre hövdingen som naturligtvis delar hennes säng.

På ön finns inte mycket att göra och folk har ett mycket avslappnat förhållande till både sex och alkohol. Flickorna blir på smällen mycket tidigt och skolgången är det si och så med. Men så gör en moralchockad turist en anmälan till brittiska imperiet som av prestigeskäl fortfarande äger ön och en trupp socialarbetare kommer för att undersöka läget.

Och här någonstans dyker det upp en hel del tänkvärda aspekter. Västerlänningarnas syn på flickor: att de bara kan vara offer, inte själva ha en sexualdrift. Frågan om koloniala synsätt och frågan: får vi kritisera andra? Är vi bättre själva? Är det okej med övergrepp om de är del av den lokala kulturen? För övergrepp pågår verkligen, det blir gradvis allt tydligare. De inhemska männen tänker inte alltid i termer av samtycke. Men det är inte så enkelt som att männen är förövare och flickorna offer, det är oändligt mycket mer komplicerat än så. Precis som i verkliga livet.

Det är därför jag tycker boken är bra, den ger inte en massa enkla svar. Ingen är en hjälte, ingen har alltid rätt, allt är misär förutom när det är väldigt trevligt och mangosmoothies på stranden.

Sunday, May 28, 2017

Med lingvistiken på sin sida: Sanna vs kollektivtrafiken

Jo, det måste erkännas. Det bor en liten ettrig rättshaveristterrier i mig. Om jag biter mig fast i något är jag beredd att hålla fast och kämpa ganska långt för min sak.

Detta visste förstås inte lokala kollektivtrafiken, annars hade de svarat med en helt annan ödmjukhet. Men nu kommer de få veta vem de stungit haver!

Saken är den att bussbolaget som kör stads- och länstrafiken här i regionen använder en alldeles egen tolkning av uttrycket "till och med" där "med" inte betyder att något är inkluderat, tvärtom. När man blippar [sic] sitt månadskort ombord på bussen eller i någon av biljettautomaterna kan man till exempel få infon "kortet giltigt t.o.m. 15 april". Men inte betyder det att kortet är giltigt också den 15e april! Nej, nej.

Att detta är fel har jag påpekat för bussbolaget, först som vänligt förbättringsförslag. Fick inget svar. Ilsknade till.

Kontaktade språkrådet för att få experternas syn på saken. Språkrådet konstaterar att "till och med" är en mycket tydlig formulering utan utrymme för annan tolkning än att även 15e april skulle vara inkluderat i exemplet ovan. Detsamma gäller ur juridisk synpunkt : "till och med" kan inte tolkas så som bussbolaget vill.

Påpekade detta för bussbolaget igen, fick till svar att: nej, infon man får när man blippar kortet är vilseledande så spar ditt kvitto för att veta vilket det egentliga slutdatumet är.

Goddag yxskaft! De medger alltså att de har fel och skäms inte för det. Vi lever i Trumptider.

Med både språkrådet och juristlingvisterna på min sida funderar jag nu på att låta konsumentombudsmannen testa otyget i domstol. Språkslarv av den här typen kan väl inte godtas hur som helst..?

Voff, voff!

Friday, May 26, 2017

En dag i en neurokirurgs liv

Ian McEwan är en skicklig författare, inte tu tal om saken. Jag läste om Lördag ur hyllan eftersom jag inte mindes något av den och McEwan ju ändå är så lättläst.

Den handlar om en dag i en neurokirurgs liv. Henry Perowne är en lång, kåt, squashspelande kirurg med dåliga knän och en alldeles för flådig bil. Han hamnar i en knepig situation med några råskinn som vill mucka gräl - och som inte ger sig på första försöket.

Det är ett imponerande kompakt informationsflöde - så mycket intryck och berättande i en så kort bok. Det är snyggt gjort, författaren kan hantverket! Men allra mest är detta tyvärr en orgie i research. McEwan har gottat ner sig i detaljer i hjärnkirurgi och använder sig av allt han har läst - först är det intressant men så småningom blir det alldeles för mycket skallborrar och hjärnaneurysmer för min smak.

Ett av sidospåren är förresten tänkvärt utan att författaren antagligen menade det: huvudpersonen har svårt att acceptera att dottern har en älskare - han tänker på dottern som skändad. Hederskulturstänk! Alla som tror att vår "västerländska" kultur inte är präglad av hederseländet bör tänka om, vi har långt kvar att gå vi också så länge manliga karaktärer kan beskrivas så här utan att någon höjer på ögonbrynen.

Inte McEwans bästa.

Thursday, May 25, 2017

Wednesday, May 24, 2017

Dr Moreaus ö

Den som gillar klassiska rysare och tidig sci-fi har en drös namn att lägga på minnet: Robert Lou Stevenson, Edgar Allan Poe, Mary Shelley, H. P. Lovecraft... och naturligtvis H. G. Wells.

The island of Dr. Moreau är en typisk skräckis från sent artonhundratal, komplett med ö avskuren från omvärlden och en fullständigt galen vetenskapsman. Den stackars Edward Prendrick överlever ett skeppsbrott och hamnar på en märklig ö där doktor Moreau sysslar med en serie fruktansvärda experiment - han försöker skapa människor av djur genom grymma (och obedövade) operationer. När doktorns fyllbult till hjälpreda råkar lära monstervarelserna att kött smakar gott går naturligtvis alltihop över styr.

En mycket, mycket otäck bok med många intressanta tanketrådar att nysta i. De stackars hybridvarelserna försöker förstå sin omvärld och sin egen identitet. Människan visar sig vara den mest ociviliserade besten av dem alla. Också: en snyggt insmugen religionskritik.

Läsvärd! Men kanske inte precis innan sovdags.


Hundskadeindex: en bok om djurplågeri. Alla torteras och dör. Ingen skonas. Allt är smärta.

Tuesday, May 23, 2017

Enkät: tre sommarpocketböcker


Boktanken bjuder på sommarenkät! Vilka tre pocketböcker bör alla ta med sig ut i hängmattan?

Den här boken har jag skänkt bort i många exemplar, den är härlig, grov, rolig och VIKTIG: Caitlin Moran, Konsten att vara kvinna. Jag flatgarvade var och varannan sida och nickade energiskt åt allt jag höll med om. Efter läsningen hade jag både nackspärr och träningsvärk i magmusklerna. Det var värt det.

Om du liksom jag gärna läser enkla deckare på sommaren tycker jag du ska leta upp Alan Bradley och läsa hans underbara serie om Flavia de Luce, tioårig kemiexpert och social anarkist. Språket! Stilen! Den fantastiska nernördningen i kemiska klurigheter! Den första i serien heter Den bittra pajens sötma.

Lite mer seriöst men fortfarande mycket lättläst - och mycket somrigt - blir det i Nina Bouraouis Pojkflickan. Om barndomens vilda bad i havet, sand mellan tårna och frihet i håret. Bouraoui är en av mina favoriter de senaste åren, i klass med Chimamanda Ngozi Adichie och Jeanette Winterson.

Monday, May 22, 2017

Tematrio: mammor

Veckans tematriotema är mammor. I en tidigare trio på samma tema nämnde jag Medea, Kristina från Duvemåla och två cyklande mammor i Chris Cleaves Gold.

Så vad ska jag dra till med nu då?

Sophies val av William Styron ligger just nu vid sängkanten för omläsning - ännu en av alla böcker jag inte över huvud taget minns att jag har läst. Men vad huvudkaraktären Sophie fick göra för val i Auschwitz vet väl alla vid det här laget.

Mycket gladare och roligare är det i Bang om Bang av Bang och Ruffa Alving. Ruffa växte upp med två mödrar varav den ena nog höll Sveriges vassaste kåseripenna, förutom hennes fantastiska journalistiska insatser.

Till slut tipsar jag också om fina Ta hand om min mor av Kyung-Shook Shin. Om en mamma som tröttnat på att vara familjens osynliga och otackade projektledare och helt sonika försvinner. Familjen går omedelbart i kras.

Krig på fjärde våningen

Vi gick och såg Krig på fjärde våningen på Uppsala stadsteater, ett fantastiskt litet stycke svart satir från tjeckiskt sjuttiotal. Författaren Pavel Kohout driver med den kommunistiska regimen och resultatet är relevant än idag.

Herr Blaha väcks mitt i natten av en inkallelseorder. Regeringen har bestämt att krig med arméer är för dyrt och därför ska kriget mot Schweiz avgöras på individnivå. Om en timme kommer den slumpvis utvalde schweizaren som ska anfalla herr Blaha och hans lägenhet på fjärde våningen. Herr Blaha vägrar att ta detta absurda påhitt på allvar...

Roligt och väldigt hemskt. Och varför går en inte på teater lite oftare?

Sunday, May 21, 2017

Ordbanken: gärdsla

Apropå min vackra nya gärdsgård: det finns naturligtvis också ett verb. Gärdsla. Det är det vi har gjort.

Här en länk till SAOL från 1923 som bevis.

Saturday, May 20, 2017

Särskrivna gravstenar

Det var ju en särskriven gravsten som fick igång mig på det här temat från första början, men när jag frågar runt bland gravstenstillverkare tycks det ändå som om de felskrivna gravdekorationerna är ett sällsynt undantag. Kanske för att det oftast bara står namn och årtal och de flesta klarar att stava sina närståendes namn.

Västerviks stenhuggeri säger ändå att "visst har det hänt att en kund skrivit på fast det är fel. Ibland upptäcker de felet efter flera år." Uppsala sten påpekar också att kunder som beställer gravstenar kan vara lite förvirrade eller stressade - de är ju i en känslig situation - så det är viktigt att be dem dubbelkolla flera gånger och uppmärksamma på om det verkar ha blivit något fel.

Det är ändå precis som med reklamskyltarna och med tatueringarna: all korrläsning är kundens ansvar. Det här förklarar så mycket. Vi lever i en soppa av särskrivningar och felstavningar, är det inte dags att börja utbilda en rejäl kader med korrläsare som får ge sig ut och rensa i textträsken - helst även på internet? Eller ännu bättre: att ge svenska lärare i uppdrag att börja ställa krav på elevers skrivförmåga igen...

Stort tack till Elisabeth på Västerviks stenhuggeri och till Annika på Uppsala sten för hjälpen och informationen!

Thursday, May 18, 2017

Hyresgästerna

Sarah Waters skriver trevliga romaner, de är alltid intressanta, lite romantiska och verkar välresearchade.

Hyresgästerna är inget undantag. Frances och hennes mor förlorar alla sina manliga familjemedlemmar i andra världskriget och upptäcker dessutom vid krigsslutet att pappan inte lämnat efter sig ett enda pund åt dem, enbart skulder. För att få ekonomin att gå ihop tvingas de ta emot hyresgäster i sitt förr så förnäma hus.

Det unga paret Barber som flyttar in är inte lyckliga och Frances dras snart in som ett tredje hjul i deras katastrofala relation. Frances hittar äntligen kärleken... men på det mest omöjliga vis.

Stiligt berättat om femtiotalets London, om dåtidens groteska äktenskapsnormer och om himlastormande passion. Och om vikten av tillgång till säkra och lagliga aborter.

Wednesday, May 17, 2017

Before the days of Slöjd

Jag sysslar med The island of Dr. Moreau av H. G. Wells och fastnade på denna mening, som jag fick läsa om och om igen i ren häpnad:
"I am an extremely unhandy man - my schooling was over before the days of Slöjd"
Detta måste naturligtvis undersökas! Och javisst, med en snabb googling finner jag en hel del information om slöjdens utbredning inom skolväsendet under sent artonhundratal. Vanligare stavningen på engelska är dock sloyd men begreppet anses ålderdomligt och numera talas det snarare om handicraft eller woodworks.

Hepp! Så har vi lärt oss något nytt idag också.

Tuesday, May 16, 2017

Forsytesagan

Den som gillar såpopera och kostymdramer blir säkert mycket förtjust i Forsytesagan av John Galsworthy.

Jag läste volym 1 som innehåller de tre första böckerna. Niohundra sidor "days of our lives" fast i början av nittonhundratalet i London.

Huvudintrigen i första volymen är det mycket olyckliga äktenskapet mellan Irene och Soames Forsyte. Han har tjatat sig till henne, bland annat med löften som aldrig infriats. Han ser henne som en del av resten av sin egendom och han har därmed rätt att våldta och låsa in henne. Hon ser äktenskapet som ett fängelse som hon har ångrat sedan dag ett. Han tycker att det är obegripligt att hon är så missnöjd. Hon tycket det är obegripligt att han inte förstår att hon är beredd att göra vad som helst för att slippa ur sin horribla situation.

Det jag gillar med hela historien är hur den säger något om den tidens övre medelklass. De där idéerna om ägandeskap, heder, vikten av att hålla skenet uppe. Hur de allihop går och lider i det tysta för att det inte ska synas utåt att allt är åt helvete. Kom inte och säg att det var bättre förr! Jag läser den också som en kritik av dåtidens äktenskapsnorm och kvinnans ojämställda ställning, men kanske tror jag för mycket på Galsworthy här.

Kan verkligen förstå att det blev en omtyckt TV-serie av böckerna - det är ett perfekt tevesåpamanus.


Hundskadeindex: hunden blir gammal och dör.

Monday, May 15, 2017

Tematrio: pojkar

Lyran har i jämställdhetens namn också en tematrio om böcker om pojkar. Här skulle en förstås kunna drämma till med Flugornas herre men jag tror ändå att det får bli tre lite mer långväga författare.

Alain Mabanckou har skrivit en fantastisk uppväxtskildring om livet i ganska fattiga Republiken Kongo - med vidskepliga föräldrar och ett barns hela utsatthet. Romanen heter Imorgon fyller jag tjugo och är särskilt underbar i franskt original för den som ids försöka.

Flyga drake av Khaled Hosseini täcker in så många aspekter av att vara pojke i Afghanistan - pojkars vänskap, rivalitet, homoerotiskt laddade skamkänslor och förstås det horribla i att växa upp och leva i en så osäker del av världen.

Homoerotik blir det också i Abdellah Taïas fina kortroman Ett arabiskt vemod som liksom Flyga drake har en nyckelscen med en våldtäkt men som sedan utvecklar sig åt helt andra håll. Om en pojke som växer upp och finner sin identitet bortom de strikta mansrollerna i åttiotalets Marocko. Poetiskt språk utan att verka tungt eller konstlat, väldigt lättläst och med stort framåtdriv. Kuriosa: Rikard Wolff har översatt en annan av Taïas texter och låtit Lisa Ekdahl tonsätta den, så pass vackert skriver han nämligen.

Sunday, May 14, 2017

Argonauterna

Maggie Nelsons Argonauterna är en mycket annorlunda bok. En slags filosofisk självbiografi av mycket närgånget slag. För Nelson är ingenting för privat - ånej. Allt från hennes eget anus till sambons förråd av löspenisar beskrivs i detalj. Frågan är: varför?

Det intressanta i läsningen är Nelsons beskrivning av sitt förhållande med Harry som har en flytande könstillshörighet. Så mycket av det en tar för givet som ställs på ända när en ska tänka icke-binärt. Väldigt uppfriskande och hjärtevärmande.

I övrigt: ett ganska stort "jaha".

Men trevligt sällskap med vikarierande bokklubben som satt i solen i min trädgård och drack hemkokt lingonsaft och diskuterade transidentiteter.

Friday, May 12, 2017

Klättra på min gärdsgård och jag skickar skomakaren på er

Vi har byggt gärdsgård!

Alldeles själva, eller rättare sagt tillsammans med Tassas gudmattar och min särskilt jättestarka vän.
Och det ska ni ha klart för er, att om bygdens ungdom (eller jaktlaget) får för sig att klättra över eller sitta på min fina nya gärdsgård likt de osnutna barnen i Bullerbyn, då är det jag som kommer utgalopperande med hagelbössan, om jag hade haft någon.

Thursday, May 11, 2017

Tidsreseskröna som passerast bäst-före

I min bokhylla hittade jag en märklig titel som jag inte har en aning om var den kommer från. En yankee vid kung Arthurs hov, av Mark Twain. Jag mindes inte alls vad den handlade om men tänkte att den var ju färggrann och därför såg ut som lättsam underhållning.
Färggrann betyder tydligen inte läsvärd. Detta är inte bland Twains bättre. Det är en raljerande och långdragen skröna om en amerikansk man som kommer till 500-talets England och raskt sätter igång att håna allt och alla. Jag gav upp efter ca en tredjedel.

Wednesday, May 10, 2017

Stora vänliga jättar

Jag blev tvungen att kvalitetskontrollera SVJ också. Den var lika bra som den skulle vara.

Dessutom påmindes jag om att det är därifrån två av mina favoritord kommer: snosmos och flickeflarn.

Tuesday, May 9, 2017

Europadagen

Glad Europadag!

Om du också tror att samarbete är bättre än att var och en armbågar sig fram för sig själv, då är du nog lika glad som jag över valresultatet i Frankrike i söndags.

Det finns många som tycker en massa saker om EU, vilket är lite lustigt eftersom vi inte håller på och tycker för och emot någon annan nivå inom offentlig förvaltning (okej, landstinget kanske). Det är ju nämligen det EU är, en offentlig förvaltningsnivå. Inget annat.

Om vi inte vill sitta och sura instängda i vårt eget lilla hörn och konsumera enbart det som odlas och produceras här i Sverige behöver vi nämligen samarbeta med andra länder. Vi vill ju att människor och varor ska kunna korsa gränser smidigt och säkert. Och sjukdomar, kriminella och miljöproblem stannar inte heller vid landsgränsen - enda chansen att bekämpa dem är att vi också krokar arm och hjälps åt över gränserna. Det samarbetet har vi organiserat i form av Europeiska Unionen.

Det mesta som EU gör för oss alla lägger vi inte ens märke till, vi tar det bara för givet. Vi tror att det är självklart att vi kan resa och handla så enkelt och billigt som vi gör. Att det finns gemensamma konsumentskydd och säkerhetsregler som gör att vi kan lita på att varorna vi köper är av rimlig kvalitet. Att företag inte längre behöver tjugosju olika blanketter för att transportera sakerna vi vill köpa kors och tvärs genom Europa. Men det här är ju inte alls självklart - det är resultatet av långt och hårt samarbete mellan de europeiska tjänstemän som bara skälls för eurokrater och aldrig får ett tack.

Att inte alla problem är lösta? Nej, det är väl ingen som hade förväntat sig det. Gemensam problemlösning är jättesvårt. Försök själv att få tjugosju envisa medlemsländer att enas på en kaffekvart. Mycket går inte ens att lösa på EU-nivå eftersom EU inte har befogenhet att ta itu med vissa saker – migrationsfrågan är ett bra exempel. Att påstå att EU är misslyckat för att man inte löst migrationskrisen är som att vilja avskaffa kommunerna för att de inte tagit bort värnskatten.

Den som vill avskaffa EU bör först förklara på ett övertygande sätt vad vi ska ha istället. Jag väntar med spänning.

Under tiden tänker jag fira Europadagen med flaggan i topp, fylld av tacksamhet över det som Europasamarbetet åstadkommer för oss alla.

Monday, May 8, 2017

Tematrio: flickor

Dags för tematrio på temat flickor

Jeanette Winterson skriver om en flickas uppväxt i fina självbiografiska Oranges is not the only fruit. Om att gå från liten till stor flicka i ett religiöst hem med en psykiskt sjuk adoptivmamma. Aj, aj. Och å så bra.

Pride and prejudice av geniala Jane Austen handlar om ett problem som drabbade många flickor förr i tiden, nämligen otyget med fideikommiss. Det vill säga: att flickor sattes på bar backe för att bara en äldste son kunde ärva landet och godset. Flickorna skulle istället giftas bort som en slags handelsvaror - det var deras i princip enda chans till försörjning. Austen beskriver detta med oefterhärmelig humor och skärpa.

Oförglömliga är också de märkliga flickorna (flickan?) i Mare Kandres poetiska Bübins unge. Måste läsas! Alldeles, alldeles egen.

Sunday, May 7, 2017

Look-alike-contest

- Välkomna allihop till den stora tävlingen: Vem är lik Marine Le Pen? Vinnaren får fem miljoner franska franc till ett värde av noll euro, samt ett litet ariskt barn med stelopererad högerarm. Vad det ska bli spännande!

[applåder]

- Första tävlande idag: Pinocchio. Varsågod och presentera dig.

- Tack! Jag har ett mycket löst förhållningssätt till sanningen. Och är gjord av trä!

- Oj oj, det är mycket likt! Applåder för Pinocchio! Nästa tävlande är Rodion Romanovitj Raskolnikov. Varsågod.

- Det är ett nöje att vara här. Jag har fått pengar från en ryss och jag anser att jag själv står över lagen.

- Wow, vilken look-alike! Det här blir svårslaget! Nu kommer nästa deltagare, ge en varm hand för Dolores Umbridge.

- Hrm, hrm! Jag är mot rasblandning och tycker att ras och ursprung är viktiga faktorer när man ska avgöra vad en person är värd och vilka rättigheter den ska ha.

- Det är som om Marines tvilling stod framför oss! Applåder! Och kvällens sista tävlande: välkommen, Sebastian Flyte.

- Jag har ärvt en förmögenhet och min familj äger slott och herrgårdar, framför allt förstås Brideshead. Men jag har inget begrepp om pengar eller om realistisk ekonomisk politik och lovar därför champagne till alla men det är bara tomma ord alltihop och någon annan kommer att få betala notan.

- Där har vi dagens vinnare! Grattis Sebastian Flyte! Och tack till alla tävlande. Ni har sett finalen i Vem är lik Marine Le Pen. Titta gärna igen nästa vecka, om inte världen har gått under tills dess!

Saturday, May 6, 2017

Särskrivna småskyltar

 Dagens språkvårdande insats.

Före:

Efter:

Tänk vilken skillnad ett litet bindestreck kan göra. 

Friday, May 5, 2017

Särskriven jättereklam

I serien om svårångrade särskrivningar är det nu dags för den dyraste kategorin: reklam i storformat. Jag frågade ett par reklamfirmor och skylttryckerier om hur det fungerar i verkligheten, det där med korrläsning av jätteskyltar.

Båda företagen jag talade med förklarar att de försöker hjälpa till att upptäcka tydliga felaktigheter i tid men eftersom allting ska gå så fort nu för tiden finns det inte längre tid till ordentlig korrläsning av original. Tryckerier måste helt enkelt lita på att kunden har kollat själv. Vilket de ofta inte har gjort.

Både Henrik på Engraveoch Mattias på NRA säger nämligen att det "ganska ofta" händer att kunder kommer med felstavade original. "Senast i veckan fick vi trycka om 20 kvadratmeter bordsdukar", kommenterar Henrik . Kunden hade skickat ett original med ett ganska rejält fel  - bokstäverna i förkortningen var i omkastad ordning - men märkte inte detta förrän de fick den färdigtryckta produkten.

Frågan är om det gör något, förutom att det förstås blir väldigt dyrt att göra om? Felskrivna skyltar kan ju ge debatt, vilket är bra - "all reklam är bra reklam", konstaterar Mattias. Så länge själva företagsnamnet blivit rätt brukar det räcka, verkar det som, men Henrik noterar också att ju större företag desto mer noga brukar de vara med språket.

Det tycker jag är en intressant kommentar. Men: även ett litet företag skulle väl tjäna på att lägga den lilla tid som krävs för korrläsning? En dåligt skriven skylt signalerar ju inkompetens - och vilket företag vill skylta med det?

Stort tack till Henrik på Engrave och till Mattias på NRA för att ni tog er tid att hjälpa till!

Thursday, May 4, 2017

Den siste drakdödaren

Det började med att Lilla My stack in huvudet genom den ganska skeva dörröppningen och meddelade att "det kommer någon slags skrynklig filifjonka". Bakom My skymtade Miss Marple, lätt röd om kinderna. Muminmamman skyndade sig att hjälpa Jane ner i en bekväm fåtölj. Nå, hon är lite oartig men hon menar inte så illa, sa Muminmamman överslätande och kastade en mild blick bort mot Lilla My som nu var halvvägs ner i sockerskålen. Miss Marple fnös.

Den fiktiva bokklubben träffades i Finland för kaffe och litterära samtal om Jasper Ffordes The last dragonslayer.

Boken är den första i en serie och handlar om den kämpande magikeragenturen Kazam, ledd av föräldralösa Jennifer Strange och hennes quarkbest. En av magikerna förutspår att den allra sista draken snart kommer att dödas, vilket leder till stort kaos - lycksökare från hela riket samlas i hopp om att kunna plundra drakens land.

Det är typiskt Ffordeskt men mer lättillgänglig än hans andra bokserier. Målgruppen är snarare ungdomar än vuxna nördar. Faktiskt tycker jag förlagen gjort en stor miss här - den här boken har kvalitet att ta över tomrummet efter Harry Potter! Rolig och klurig.

Ursäkta, vad sa du nu? frågade Hermione strängt och det blev plötsligt lite kylig stämning i muminhuset.

Alltså, jag menar att den är nästan lika bra som Harry Potter-serien, försökte jag igen.

Det är alltid ett jäkla tjat om Harry, muttrade Hermione. Jennifer Strange behöver minsann inte ha någon kille som fixar slutstriderna åt henne, hon går rakt på sak alldeles själv. Det är orättvist.

Muminmamman knuffade försiktigt vinbärsrutorna närmre Hermione och Miss Marple klappade henne vänligt på armen.

Jasper Fforde är en väldigt, väldigt skojig författare och det är hemskt synd att de svenska förlagen missar att översätta honom.

Wednesday, May 3, 2017

Ordbanken: vad tusan är en (ett?) schackel?

En av bieffekterna när en köper stuga är tydligen att en måste springa ut och in på olika byggvaruhus mest hela tiden.

Jag tycker inte om shopping och byggvaruhus är inget undantag (det är däremot bokaffärer och plantskolor). Det finns egentligen bara en rolig sak och det är alla knasiga nya ord att upptäcka.

Till exempel schackel. Pedagogiskt nog med en bild bredvid ordet. Schackel. Ungefär samma ordkategori som spunk.

Eller varför inte det spännande begreppet plattlyft. Här har jag många frågor! Är det en platt lyft? En mojäng för att lyfta plattor? Eller kanske en lyft som plattar till, jmf plattång?

Eller patentband som är ett typiskt ord som inte ger den minsta ledtråd till vad det betyder. Kan vara precis vad som helst. Min gissning är att det är det där som syns till vänster i bild...

Vårt senaste inköp är för övrigt ett skölpjärn.

Tuesday, May 2, 2017

Blåst på sommarvind

"Jag vill försöka visa att spänning inte alls kräver våld och att humor kan inbegripa stråk av allvar för den som vill se dem. Om man vill kan man kanske se mitt berättande som en stilla protest mot det spekulativa underhållningsvåld som ibland tar sig groteska uttryck i TV, film och böcker."
Så säger Tomas Arvidsson själv om sina böcker enligt bokomslaget, och det är väl den främsta anledningen till att jag också läser dem.

Arvidsson skriver lite som Sjöwall-Wahlöö kunde ha gjort om de hade haft humor istället för socialism. Han skriver snällt och roligt om kluriga brott utan splatter. Jag har förstås läst både Enkelstöten och Dubbelstöten från sjuttiotalet och visste faktiskt inte att han fortfarande ger ut nya titlar, men så är det.

Blåst på sommarvind handlar om ursprunglige studierektorns bror som får för sig att göra en liten tavelstöld på sin gamla skola. Problemet är bara att tavlan i fråga är tre gånger elva meter stor. Han skaffar sig därför ett par rutinerade kumpaner...

En kelsjuk varghund, en falsk front och en klyftig försäkringsagent senare slutar allt på ett helt annat vis än läsaren kunde ana.

Trivsamt! Och hurra för författare som förstår att våld inte är en enkel genväg till spänning.