Monday, September 25, 2017

Ånger

Roy Jacobsens Ånger var en sådan där bok jag kände "jaha" inför, och inte så mycket mer.

En äldre man kommer ut ur fängelset och törs inte ta kontakt med sin vuxna dotter. Men han försöker ändå hålla ett öga på henne. Det finns ouppklarade saker i deras relation. Kommer de hinna hitta tillbaka till varandra innan det är för sent?

Oengagerande.

Sunday, September 24, 2017

Kerstin Thorvalls älskare: en katalogaria

Jag minns alla mina älskare och hur de brukade ta på mig är Kerstin Thorvalls andra självbiografiska skandalbok, utgiven nästan tjugofem år efter Det mest förbjudna.

Thorvall berättar väldigt öppet om sin stora passion i livet: sex. Hon har haft fler karlar än de flesta av oss har haft krukväxter, så hon är sannerligen expert på ämnet. Ibland har det varit bra, ibland låter det inte helt sunt. 

Själv är jag en mycket kallsinnig person och kan inte riktigt relatera till hennes maniska självutlämnanden, men det är alltid intressant att läsa om andras livsöden. Och så kan en ju fundera: hur mycket av moralpaniken hade Thorvall drabbats av om hon varit man och berättat detta..?

Saturday, September 23, 2017

Kvinnor är också likvärdiga människor

Jag har pyntat mitt nya kontor. Det tog 35 minuter innan den första mansplainaren tittade förbi för att upplysa mig om att feminism är helt onödigt. Pyntet får sitta kvar, det behövs uppenbarligen.

Friday, September 22, 2017

Manliga män flottar timmer

I somras roadtrippade vi lite i Hälsingland och i väntan på att korvbutiken skulle öppna stannade vi till vid Färila hembygdsgård.
Där fick vi lära oss om bygdens stolthet, författaren Albert Viksten (porträtt ovan, lilla stugan nedan). En arbetarförfattare född 1889, mitt i den stora omvälvningstiden mot industrialism. Jag blev nyfiken och lät plocka upp romanen Timmer ur biblioteksmagasinet.
Timmer handlar om, just det, timmer. Läsaren följer ett byalag med kraftkarlar, från att de hugger och forslar timret om vintern, till vårens flottning och sommarens kolning. Det är fäbodar och skogsbolagspatroner, luriga tjuvskyttar och elaka förmän. Och alltihop utspelar sig i den första gryende socialismens tid, när övertygade radikaler börjar agitera på byn. Borde man [sic] inte kräva rättigheter och rimliga villkor? Borde det inte startas ett livsmedelskooperativ? Borde vi inte ge den där flörtiga grabben därborta en snyting så han slutar tafsa på andras flickvänner? Viksten blandar högt och lågt, vardag och politik, och förutom det överdrivet machoida perspektivet är det en intressant och lättläst bok.

Hundskadeindex: hundarna klarar sig men hästarna går det värre för.

Thursday, September 21, 2017

Om språket vore ett par skor

På förekommen anledning (återflyttat till Belgien) funderar jag mycket på det där med språk.

Hur mycket makt och kraft som sitter i språket.

Jag tar mig fram på franska men är inte tillräckligt säker på det för att alltid i alla situationer hitta rätt ord. Särskilt inte när saker blir stressiga eller svåra. Det försätter mig i underläge. Så nu har jag lärt mig att jag ibland måste flytta striden till min planhalva istället. Det är oerhört effektivt.

Ett exempel: jag ringer internetleverantörens kundtjänst. En arrogant person blir otrevligare och otrevligare och uppenbart irriterad över att jag inte begriper att de minsann inte kan fixa mitt internet bara så där. Hen har tydligtvis dragit slutsatsen att jag är lite korkad - det hör hen ju på hur dåligt jag uttrycker mig.

Jag säger stopp och belägg och ber att istället få tala med en engelskspråkig kollega. Jag talar engelska, säger personen på knackig engelska. Och plötsligt är bemötandet som förbytt. När hen börjar om med förklaringarna är det ett helt annat tonläge. Hen är tveksam och ursäktande och i slutet av samtalet har jag plötsligt fått löfte om att en tekniker ska komma redan om två dagar för att fixa installationen.

Ibland tänker jag att språk är som olika slags skor. Det gäller att ha rätt slags skor för underlaget för att stå stadigt med rejält fotfäste. Att ta sig fram på ett språk en inte helt behärskar är som att försöka klättra uppför en sanddyn i högklackat*. Eller som att det enda en har att ta på till Nobelfesten är ett par gröna gummistövlar.

Och det är ju inget bevis för ointelligens! På ett annat språk är samma person kanske både intellektuell, rolig och poetisk.

Något att tänka på om du råkar sucka över en utrikesfödd som säger något fel.


*Eller att över huvud taget gå i högklackat. För mer info om de skador som orimliga skor orsakar, läs här.

Wednesday, September 20, 2017

Ranelid möter Lapidus - ljuv musik uppstår inte

Vad är det här för pretentiös dynga!?! Tänker jag när jag läser den första sidan i Tokyo år noll.

Det är inte ofta jag ger upp böcker, men den här var i alla fall ärlig nog att vara tydligt oaptitlig redan från start, så jag slapp slösa tid på den.

David Peace har skrivit en kriminaltrilogi om Japan precis vid andra världskrigets slut. Låter ju spännande, tänkte jag.

Men nej! Det är pretentiös dynga från sida ett och framåt. Varannat stycke i kursiv med någon slags überpoetisk inre monolog, varannat stycke i rå mord-och-blod-prosa där dekadenta poliser hittar ruttna kvinnolik som utsatts för grovt sexuellt våld (såklart. Tänk om folk någon gång kunde sluta försöka använda våldsporr som billig ersättning för riktig spänning?). Författaren verkar ha gått in i någon slags Dr Jekyll/Mr Hyde där båda karaktärerna fått vara med och skriva varannan rad. Den ena i svulstig Ranelid-stil, den andra som jättejättetuffa Jens Lapidus*.

Jag suckar mig igenom fem svårjobbade sidor och slår sedan ihop eländet för gott. Välkommen till svarta listan, David Peace.


*Obs så att detta inte misstolkas som en komplimang: dessa två herrar skriver böcker jag inte ens tar i med tång.

Monday, September 18, 2017

Bilskrot eller elbil

Lyran ställer in veckans tematrio på grund av att hennes bil blivit påkörd av en sopbil. Courage, Lyran!

Själva har vi precis motsatt situation, vi har nämligen - ÄNTLIGEN! - bytt upp oss från skrotbil till elbil. En dröm att köra! Och så fantastiskt skönt att slippa fulfossila bränslen med vidhängande klimatångest. Första generationens elbilar börjar dyka upp på begagnatmarknaden nu och även om de inte klarar de nyare bilarnas 20-30 mil per laddning så räcker vår andrahandsNissans batteri gott och väl till den dagliga pendlingen.

Låt mig presentera: elbilen Leffe
och Tassa.

Storljugarna: härliga rövarhistorier

Om du liksom jag gillar Roald Dahls luriga vuxennoveller kan Saki vara något för dig.

Bakom pseudonymen Saki gömmer sig en brittisk man från sent artonhundratal, han skrev fantastiska, humoristiska korta berättelser med knorr. Det är alltid någon oväntad tvist, alltid klurigt och smart, ofta lite opassande eller fräckt. Hans karaktärer ljuger friskt och han sätter fingret så direkt på alla ömma punkter i brittiskt sekelskiftes känslostrama samhällsliv. Jag älskar det!

Jag läste samlingen Storljugarna och 19 andra sanningar och fnissade regelbundet.


Hundskadeindex: en till hund förklädd hyena går åt.

Sunday, September 17, 2017

Utvandraren

Till skillnad från Kristina och Karl Oskar flyttar jag inte från en stenig potatisåker till ett bördigt land, utan från en bördig potatisåker till det administrativa misstag som kallas Belgien.

Varför? Kan en med rätta fråga.

Well, jag ser det egentligen som att jag flyttar tillbaka till EU, vilket är trevligt, och att jag måste bo i Bryssel är helt enkelt priset en får betala. Ett superintressant jobb väger upp ganska mycket.

Dessutom finns det ett franskspråkigt bibliotek fem minuter från nya hemmet, de har säkert något av Henri Bergson så jag kan pricka av den näst sista nobelpristagaren.

Tack för det här året, Sverige, vi ses till jul igen!

Friday, September 15, 2017

Finska amerikafarare och vilda hästar

Min sista insats som vikarierande medlem i Stockholmsbokklubben blev finländska Ann-Luise Bertells Vänd om min längtan.

En flicka berättar om sin barndom i fattiga Österbotten under tidigt nittonhundratal. Hennes mor blir tidigt änka, skaffar en ny man och nya barn. Flickan vill ha mer av livet och tar sig till Nordamerika, blir en av många utvandrare. I mogen ålder återvänder hon till Finland och den familj hon lämnade bakom sig.

Det är en rar liten bok med flera fina beskrivningar och bitvis underbart språk, men inte så mycket mer. Det går aldrig på djupet, det blir inte särskilt vasst, det saknas tyngd. Det glimtar till här och var, men det känns mer som ett tunt lager fernissa utan substans under. En bra bok - men mer hade behövts för att det skulle bli en Mycket Bra Bok.

Och så det där med tidshoppen och parallellspåren. VARFÖR måste VARJE bok nu för tiden ha två parallella berättelser i olika tid som det hoppas mellan? Varför? Varför? När det inte tillför något: ta bort! Fokusera på kärnberättelsen istället.

Thursday, September 14, 2017

Den stackars onödige mannen

Erik Helmersons bok Den onödige mannen är antagligen en bok som provocerar många. Men det handlar ju inte om Helmerson eller något han ser som ett ideal - det här är ett fenomen som finns i vår tid och som Helmerson helt enkelt beskriver.

Det handlar om modern mansroll i den mest bespottade av alla grupper: medelklassen.

Peter är en helt vanlig man med ett helt vanligt skrivbordsjobb. Han är varken lyckad eller misslyckad men han harvar på, trots sitt eländiga äktenskap där de turas om att ge varandra onödiga gliringar och nålstick. Peter är så oerhört rädd. Han är rädd för alla de tuffa tonåringarna på stan, för machomännen som brölar på fotbollsarenor och i tunnelbanorna, för förortskids som säger "mannen" och för att bli anklagad för rasism. Han känner sig maktlös och värdelös - ingen behöver honom till någonting. Hans fru och dotter behöver honom inte. När dottern utsätts för sextrakasserier står han helt handfallen. På jobbet kan han när som helst ersättas av någon ung och driven. Han tycker att han inte har någon plats i samhället, att han behöver be om ursäkt för allt hela tiden. Samtidigt gör han ju ofta fel! Han är en klant och en drulle och han är alldeles för ofta vid lådvinskranen och vrider. Och när han väl tar mod till sig och försöker visa lite civilkurage mot brölmännen slår det tillbaka mot honom och hela familjen utsätts för våld och hot.

Det är inte ofta man läser om mansroller och moderna mäns bekymmer, det här var ett välkommet debattinlägg. Boken är trovärdig och beskriver ett reellt problem som jag inte har någon lösning till. Det här måste männen lista ut själva.

Helmerson har nog inte heller något svar - boken slutar mycket deprimerande, långt ifrån "lyckliga i alla sina dagar".

Wednesday, September 13, 2017

En korg med vitvaror

Ur Mors rival: Acacia sitter på en låg stol vid ett av fönstren och syr med en korg med vitvaror bredvid sig.
Vitvaror? Som i kylskåp och tvättmaskiner?

Som sagt, Benavente är en mycket förbryllande författare.

Monday, September 11, 2017

Tematrio: HBTQ-läsning

Lyran har varit på Värmlandspride och håller därför HBTQ-tema i veckans trio. Men det får nog allt bli fyra titlar, annars går det ju inte ihop...

H: Edward Louis, Att göra sig kvitt Eddy Bellegueule. Sorgliga uppväxtskildringar med komma-ut-tema trodde en kanske skulle höra till det förflutna. Tyvärr inte. Den som är född i fel område eller i fel slags samhälle har det fortfarande eländigt tufft, som Edward Louis beskriver i sin gripande debutroman.

B: Alice Walker, Purpurfärgen. En feministklassiker! En ung svart flicka säljs som slav/hustru (har ju ofta i historien gått på ett ut) men hon finner en väg och en kärleksrelation som räddar hennes liv. Det slutar med byxor.

T: Mehmet Murat Somers härligt rafflande deckarserie börjar med Profetmorden. En fantastiskt sexig nattklubbsdrottning i Istanbul tvingas rycka in när polisen vägrar försöka lösa morden på prostituerade transkvinnor. En mycket oväntad miljö för en deckare - jag älskar det.

Q: Maggie Nelson, Argonauterna är udda läsning: en självbiografi om Nelsons förhållande med en person av flytande könstillhörighet. Kanske inte den mest välskrivna biografin någonsin, men väldigt intressant att behöva utmana sin egen hjärna genom att tänka icke-binärt.

Massor med mer HBTQ-tema hittar du också här. Trevlig läsning och Happy Pride!

Läsesalslån: Benavente, check

Så här ska ett bibliotek se ut!
Jag är ju inte den som ger upp så lätt, så när stadsbiblioteket inte hade Jacinto Benavente i magasinet fick jag leta på andra ställen. Ståtliga universitetsbiblioteket hade den naturligtvis! Fast som läsesalslån, så jag ägnade en eftermiddag åt att sitta i Carolina Redivivas bokdoftande bänkrader.

Mors rival är ett ganska märkligt litet drama och jag vet inte riktigt hur jag ska tolka det.

Raimundas dotter har just förlovats med en stilig man, lite oväntat eftersom hon just slagit upp förhållandet med en annan yngling som bygdens skvallertanter anser att hon egentligen fortfarande älskar. Raimunda beklagar sig inför sina väninnor: 1) dottern är ombytlig, 2) dottern har aldrig accepterat mammans nye man utan hatar honom trots alla presenter hon har fått av honom, 3) dottern tänker nu lämna mamman ensam för att gifta sig med den där tönten Faustino. Dumma dottern.

Men på väg hem från förlovningsfesten mördas fästmannen Faustino! Dotterns före detta pojkvän blir genast misstänkt, men han visar sig ha ett vattentätt alibi. Så kommer mammans gamla tjänstehjon hem från byn och berättar hur skvallret går: dottern är sin mors rival...

Och här blir det lite komplicerat. Mamman vill lägga all skuld på sin dotter: om du hade accepterat styvfar som din riktiga pappa hade han aldrig börjat kasta ögon på dig eller behövt mörda din fästman. Är du inte klok, hur kan det vara mitt fel! Utropar dottern. Jag hatar honom ju! Varpå styvfar själv kommer in, erkänner alltihop och föreslår att han och dottern ska fly upp i bergen, som kärlekspar. Men istället för att utdela en pungspark säger dottern: å, vilken bra idé! Och så sticker de, och lämnar mamma Raimunda ensam.

Det är mycket, mycket förbryllande.

En slags Lolita-berättelse fast med helt annat perspektiv på skuld och skam.

Nu är det bara Bergson och Spitteler kvar.

Sunday, September 10, 2017

Kanske är det allt du behöver veta

Kanske är det allt du behöver veta är en roman för unga vuxna, skriven av E. Lockhart. Lättläst, underhållande, med ett par rejäla intrigvändningar och hög bladvändarfaktor.

Unga Cady har vuxit upp i en mycket rik familj styrd av morfar patriarken. Hon har levt ett priviligerat liv, med lyxiga sommarlov tillsammans med kusinerna på familjens ö. Men något hände. När hon var femton var Cady med om en olycka - hon minns den inte själv och ingen vill berätta något för henne. Vid sjutton års ålder återvänder hon till ön igen för att försöka minnas och lista ut vad som egentligen hände.

Det är en spännande berättelse med mångsidiga karaktärer, alla svåra att älska. Jag kunde inte lista ut slutet...



Hundskadeindex: Två hundar dör.

Saturday, September 9, 2017

Att hantera nazistiska fäder

Apropå gårdagens inlägg om ungerska Peter Esterházy och hans uppgörelse med en pappa som varit kommunistisk angivare: det verkar som att prins Kalle-Fille tänker låta döpa sonen efter nazistiska morfarn.

Ja, alla hanterar vi väl obehagliga sanningar om släkten på olika sätt.

Vissa skriver en hel bok om sina våndor, andra låtsas som inget och tycker att nazistsläktingars namn är finfint att föra vidare.

Vissa sätt är bättre, vissa är helt obegripligt dumma.

Friday, September 8, 2017

Rättad utgåva: om ungerska angivare

Det tredje ungerska boktipset jag fick var Péter Esterházy och jag tog mig an den mycket speciella Rättad utgåva.

Bakgrunden till boken: Esterházy skrev en biografisk roman om sin far, där han beskriver den älskade pappa han kände och växte upp med. En sons hjälteskildring. I samma veva som utgivningen får han också äntligen tillgång till ungerska underrättelsetjänstens akter om familjen - liksom östtyska Stasis arkiv öppnades den ungerska diktaturens dokumentsamlingar för allmänheten efter demokratiseringen. Esterházy får sitt livs chock: den nu avlidne pappan var angivare och arbetade för kommunistregimen. Han tjallade på ideologiskt otrogna. Många av dem avrättades.

Vad göra? Esterházy dokumenterar i detalj sina egna upptäckter och reaktioner och skriver Rättad utgåva som en lång kommentar till fadersbiografin Harmonia cælestis. I Rättad utgåva får läsaren del av det som står i de hemliga akterna och får Esterházys tankar kring den bok han precis gett ut och kring sina barndomsminnen, i skenet av den nya informationen. Men mest handlar det om hur totalt nedbruten han blir och hur svårt han har att ta till sig och förstå det han läser i agentprotokollen.

Det är gripande, tungt och väldigt jobbigt att försöka föreställa sig. Men trots det mycket intressanta ämnet orkar jag inte igenom hela boken. Jag hade velat läsa mer om det ungerska systemet, den ungerska historien - inte om och om igen läsa att Esterházy brister i gråt eller får en attack av självhat. Det blir för mycket, för privat och för babbligt.

Men originellt, det får en ge honom.

Thursday, September 7, 2017

Romanfigurer med egna kokböcker

Kokböcker är en lustig genre. Kändiskokböcker, dietkokböcker, nördiga specialkokböcker med fyrahundra recept enbart om limabönor, bacon eller muffins. Matporr och identitetssymbolik.

I jakten på bokbakrecept har jag också snubblat över underkategorin litterära kokböcker. Oj, oj, oj!

Jag kände till Madame Maigrets receptbok och Jan Mårtenssons Mord på menyn med recept ur Homandeckarna... Men detta, mina vänner, är enbart en liten liten snöflinga på toppen av isberget.

Varje författare, bok eller bokserie som blivit framgångsrik tycks ha en egen kokbok. Jane Austen har minst tre, Mma Ramotswe och Harry Potter har naturligtvis varsin... Och så finns den snygga samlingsutgåvan The Book Lover's Cookbook som jag själv blev lite sugen på, den har både recept och litterära citat.

Blev du nyfiken så finns en intressant lista över fler titlar på Goodreads.

Wednesday, September 6, 2017

MORT, sa Mort

Ibland sätter vi igång ett högläsningsprojekt, min livspartner och jag. Vi turas om att läsa högt för varandra ur en bok vi valt tillsammans. Väldigt mysigt. Vi har läst t.ex. Hemsöborna, Hertigens kartonger, Er ist wieder da och Oliver Twist på det sättet.

Nu senast läste vi fantastiskt roliga Mort av Terry Pratchett. Om en ung pojke som blir lärling hos Döden, med alla Pratchettska tvistar, intrigvändningar och ordlekar.

Rekommenderas varmt!

Tuesday, September 5, 2017

Rödluvan och mormor: en saga till min systerdotter

Det var en gång en liten flicka som skulle gå till sin mormor med en korg bröd och vin.

Hon hade en röd luva och bar den tunga korgen hur enkelt som helst, för hon var stark som en björn och tuff som en tiger.

Som hon gick där längs skogsstigen i solskenet mötte hon en ensam varg.

-Goddag, sa vargen.

-Goddag goddag, sa flickan.

-Vart är du på väg? frågade vargen.

-Jag ska till mormor med lite bröd och vin, sa flickan.

Vargen bad att få följa med, och det fick den gärna. De hjälptes åt att plocka blommor längs vägen, för det sa vargen att mormorn nog skulle bli glad åt.

Efter ett tag blev flickan trött i fötterna och de stannade i en vacker glänta. Flickan plockade fram sin matsäck.

-Å, har du leverpastejsmörgåsar! sa vargen längtansfullt och tittade på flickans lunch med stora blanka ögon.

Flickan förstod att vargen var mycket hungrig och delade vänligt med sig. Hon tyckte ändå inte så mycket om kanterna på smörgåsen.

-Å, har du banan också! mumlade vargen när flickan tog upp sin efterrättsfrukt. De delade på bananen.

När båda var mätta gick de vidare, och just när solen började sjunka ner mot trädtopparna kom de fram till en liten röd stuga. Det var mormors och Bengts hus. Flickan knackade på, men ingen öppnade.

-Så konstigt, sa flickan. Undrar just var mormor håller hus?

Flickan med den röda luvan plockade fram sin mobiltelefon och ringde mormorn.

-Hej lilla hjärtat, sa mormor. Jag kommer hem om en timme, jag har haft ett viktigt möte på jobbet och nu ska jag på Friskis och svettis och lyfta vikter en stund, men sedan kommer jag genast hem till dig!

-Då väntar jag här då, sa flickan, och la på luren.

Vargen och flickan satt på förstutrappen en stund, men sedan fick vargen plötsligt lite magknip.

-Aj aj, sa vargen.

-Det är nog bäst att du går och lägger dig, sa flickan.

-Jag är inte så van vid att äta leverpastejsmörgås, sa vargen olyckligt.

Flickan visste var mormor brukade hänga sin extranyckel så hon öppnade dörren och så klev de in i stugan. Flickan sa åt vargen att krypa ner i mormors mjuka säng och hon drog upp täcket ända till vargens lurviga haka.

-Ligg här och vila dig en stund, jag ska bara gå och sätta blommorna i vatten i en vas, sa flickan.

Medan flickan satte in brödet i skafferiet och blommorna i en vas på bordet kom mormorn hem till stugan. Hon hade bestämt sig för att strunta i gymmet för hon ville mycket hellre träffa sitt lilla barnbarn genast.

Mormor hörde att det snarkade i sovrummet så hon gick in dit. Vad häpen hon blev!

-Men lilla rödluvan! sa mormor. Så mycket päls du har fått!

-Va? sa vargen yrvaket.

-Och vilka stora öron du har, lilla rödluvan!

-Nej nej, sa vargen förvirrat, det är inte jag som är rödluvan, jag är en helt vanlig...

-Och vilka stora gula tänder du har fått! Har du verkligen borstat dem varje dag?

-Men jag är ju inte rödluvan, jag är en varg! protesterade vargen.

-EN VARG! utbrast mormor och drog fram ett stort slagsvärd ur nattygsbordet.

-Hjälp, hjälp! skrek vargen.

Som tur var hörde flickan vargens nödrop och kom springande. Hon hoppade raskt upp på sängen och ställde sig mellan mormors svärd och den livrädda vargen.

-Mormor, man får inte slå utrotningshotade djur, sa flickan bestämt.

Mormorn sänkte vapnet men tittade fortfarande misstänksamt på den stora besten som låg inbäddad i hennes fina duntäcke.

-Men det är ju ett livsfarligt rovdjur, påpekade mormor.

-Ja, men man får inte göra dem illa i alla fall, sa rödluvan. Vargen är en toppredator som är superviktig för näringskedjan i skogen och om du slår den med ditt svärd påverkas hela ekosystemet och allting blir jättedåligt.

-Just det, pep vargen.

-Du måste tänka på naturen, mormor, sa flickan klokt.

Då la mormorn undan sitt slagsvärd och gick ut och blandade en kanna saft istället. Vargen fick en skål med vatten och flickan fick några kakor. Sedan spelade de yatzy och mormor och flickan vann ungefär lika många gånger var, och sedan var det dags för flickan att gå hem till sig igen.

Och vargen fick leva lycklig i alla sina dagar, långt ute i skogen.

Sunday, September 3, 2017

Vem mördade farfar?

Det här händer inte så ofta, men ibland snubblar jag fortfarande över en Agatha Christie jag inte redan har läst.

I Konstiga huset är varken Poirot eller Miss Marple inblandade, däremot en ung romantisk man som jagar en stilig och skarp brunett (standardtema i Christieromaner!). Flörten avbryts brutalt när kvinnans farfar mördas och hela släkten har både motiv och möjlighet. I det konstiga huset med en mängd konstiga släktingar pågår konstiga saker och både hat och hemlig kärlek bubblar under ytan...

Jag gissade tyvärr fel på mördaren (även om min teori också var briljant) men det var underhållande och lätt läsning.

Saturday, September 2, 2017

Fast vi åt vår med vaniljsås

“I ate another apple pie and ice cream; that's practically all I ate all the way across the country, I knew it was nutritious and it was delicious, of course.”
Jack Kerouac, On the road

Friday, September 1, 2017

Grekiska dikter - Giorgos Seferis

"Skriv, om du kan, på ditt sista snäckskal
dagen och namnet och platsen
och kasta det i havet, låt det sjunka till botten."
Grekiske nobelpristagaren Giorgos Seferis dikter är naturlyrik med mycket havstema och många klassiska myt- och litteraturreferenser.

Inte alls dumt, jag gillade känslan.

Och att översättaren hade ett sådant där riktigt Ankeborgnamn: Börje Knös.

Thursday, August 31, 2017

Fyrväktaren

Det mesta av Jeanette Winterson är mycket läsvärt, men nu har jag hittat den bästa titeln hittills.

Fyrväktaren är en jättefin liten roman skriven i en form av magisk realism. Unga flickan Silver blir föräldralös och hamnar hos en blind man i en fyr. Kluriga detaljer och vardagsabsurda beskrivningar. Svårt att förklara vad exakt det handlar om, men sökandet efter en plats i världen och en person att älska är i alla fall centrala teman.

Läs den!

Wednesday, August 30, 2017

Den som gräver en grop åt andra

Bloggen bjöd in ett par expertkommentatorer, med anledning av all dramatik i svensk politik de senaste veckorna. Läs den rafflande intervjun här!

Bloggen: Välkomna, Ralph och Piggy!

Piggy: Du måste hålla snäckan. Bara den som har snäckan får prata.

Bloggen: Okej... Ni är alltså här som experter på mobbmentalitet. Var det ett drev som fick Anna Kinberg Batra att avgå?

Piggy: Så här sjöng de: Kill the pig! Cut her throat! Bash her in! Kill the pig!

Ralph: Nej, nej. Det var inget drev. Det var fullt rationellt.

Bloggen: Eftersom hon var den som offentliggjorde moderaternas öppning mot babiandemokraterna?

Ralph: Va? Vad har åsikter och handlingar med saken att göra. En börjar och då vill alla andra vara med. Det är så härligt att göra saker i grupp.

Piggy: Skånemoderaterna vässade pålen i båda ändarna, hehe.

Bloggen: Apropå svinigt beteende, vad säger då vår andra gäst - Napoleon från Djurfarmen?

Napoleon: Tack för att jag fick komma. Jo, om en ledare är svag och dålig måste den bytas ut. Det är det som har hänt här.

Bloggen: Och på vilket sätt var hon dålig?

Napoleon: Äsch, det minns jag inte riktigt. Men hör bara på mina får.

Fåren: AKB bra, Napoleon bättre!

Napoleon: Ja, du ser ju själv. Det blir alltid mycket bättre bara man gör uppror mot den gamla ledningen.

Bloggen: Bättre för vem? Och hur?

Napoleon: KÄFTEN! Hörde du inte fåren? Ska du åka vagn till veterinären med gamle Boxer, eller?

Bloggen: Så nu kommer moderaterna plötsligt få kraftigt ökade opinionssiffror?

Napoleon: Självklart.

Piggy: Cut her throat! Bash her in!

Ralph: Det har ju så härlig rytm, hör hur det svänger.

Fåren: Två B:n bättre!

Monday, August 28, 2017

Tematrio: ljus

Så har Lyran dragit igång med tematrios igen! Sommaren verkar vara slut, ack ja. Veckans tema är ändå "ljus".

All the light we cannot see av Anthony Doerr handlar inte alls om ljus, tvärtom. Den utspelar sig under andra världskriget och följer framför allt en blind fransk flicka och hennes kamp för att överleva bombningarna. En päronformad diamant spelar en viktig roll i handlingen.

Jon Kalmán Stefánsson, Sommarljus och sen kommer natten är också rätt mörk, eller kanske snarare speciell. Om en isländsk by och dess udda karaktärer. Och lite om kärlek och om får.

Lysande utsikter av Charles Dickens är kanske att töja för mycket på temat, men så länge en håller sig till den svenska titeln så... Unge Pip genomlider den ena svårigheten efter den andra, men drömmen om den vackra, kalla Estella håller honom ändå vid gott mod. Miss Havisham är kanske en av litteraturhistoriens mest minnesvärda karaktärer, även om Jasper Fforde gjort henne mer rättvisa än Dickens.

Den sovande och sländan

Som så ofta: TACK, BOKTANKEN

Den här gången för tipset om Neil Gaimans fantastiska Den sovande och sländan. En oerhört snygg bilderbok för unga vuxna - en modern saga med extra knorr. En modig och stridbar drottning får veta att i grannlandet sprider sig en törnrosesömn som ödelägger hela byar. Hon ger sig av för att stoppa den och rädda världen.

Här finns massor av litterära anspelningar och dolda budskap! Jag älskar boken. Den är vacker, feministisk och klurig.

Möjligen blir det lite abrupta hopp när Gaiman skriver som i moderna TV-serier där det plötsligt bryts med cliffhangers mellan olika parallellhandlingar - i klassiska sagor leds ju läsaren mer bekvämt framåt längs en stabil väg med tydliga övergångar.

Det vägs ändå upp av illustrationerna i svart, vitt och guld, och av de underbara och mångbottnade karaktärerna. 

Neil Gaiman for President!

Saturday, August 26, 2017

Den litterära pumpan

Vad har de gemensamt, Askungen, Mma Ramotswe och Michael K?

Pumpan, så klart.
Mekanikern J. L. B. Matekoni har till exempel problem med sin hemhjälp:
"She makes me a meal every day, but it is alwys the same. All that I have to eat is maizemeal and stew. Sometimes she cooks me pumpkin, but not very often."
Vilken tur att hans blivande fru Precious Ramotswe lagar utmärkt pumpa!

J. M. Coetzees sorgliga karaktär i Life and times of Michael K odlar också pumpor, där han håller sig gömd för omvärlden (och kriget) vid en ödegård.
"Such pumpkin, he thought, such pumpkin I could eat every day of my life and never want anything else."
Visserligen blir pumpan också något som bidrar till hans katastrof:
"But the ripening of the pumpkins brought a new anxiety. For while it had been possible to conceal the vines, the pumpkins themselves created hollows which even at a distance gave the field an odd look, as though a flock of lambs were sleeping in the knee-high grass."
Jag odlar sådana där stora, orangeröda pumpor, de är både goda och snygga. Rouge d'Etampes heter sorten. De första börjar just bli mogna, de ligger som stora bumlingar runt odlingslådorna och påminner inte det minsta om sovande lamm. Och de kommer sannerligen inte sluta som transportmedel eller partytillbehör, nej nej. De ska raka vägen in i köket och bli paj, soppa och ugnsbakade godsaker.

För som det står skrivet i Tears of the Giraffe:
"The pumpkin, though, was ready, and it was time to sit down as a family for the first time.
Mma Ramotswe said grace.
'We are grateful for this pumpkin and this meat', she said. 'There are brothers and sisters who do not have good food on their table, and we think of them, and wish pumpkin and meat for them in the future."

Friday, August 25, 2017

Självbedrägerier och sunkfylla

Eugene O'Neill hade mustasch, var amerikansk dramatiker och fick nobelpriset 1936.

Jag läste sorgliga dramat The iceman cometh om en nergången krog i New York. En samling hopplösa oduglingar sitter där dag in och dag ut och super bort de pengar de inte har. De har alla varsin livslögn - en pipe dream - som de ständigt berättar för varandra. Imorgon ska jag sluta dricka! Imorgon ska jag gå ut och skaffa ett toppjobb! Imorgon ska jag sluta fnaska och istället gifta mig och bli ordentlig!

Men en dag kommer en av supbröderna in och beställer ett glas vatten... Han har hittat lyckan och vill nu omvända alla andra också. Lyckan nås genom att krossa livslögnen! Total kalabalik uppstår naturligtvis.

Det klagas så mycket på Pearl Buck, det påstås att hon minsann inte egentligen skrev tillräckligt speciellt för att vara värd sitt nobelpris. Well, det finns flera andra som har bra mycket svagare anspråk på sitt pris än Buck. Jag menar inte att O'Neill är dålig, bara att detta inte var det mest geniala jag någonsin har läst.

Thursday, August 24, 2017

Awesome bokklubb: återkomsten

Mitt år i Sverige går mot sitt slut och det är dags att börja förbereda flytten tillbaka till Bryssel.

Det har jag gjort i den här ordningen:
1. Fixat jobb,
2. Återanmält mig till två bokklubbar,
3. Börjat leta bostad.

Det gäller att ha prioriteringarna i rätt ordning.

Med tre veckor kvar till flyttdatum har jag redan smygstartat i den europeiska bokklubben, most awesome reading circle, som läste Édouard Louis uppmärksammade och självbiografiska En finir avec Eddy Bellegueule (i svensk översättning under titeln Göra sig kvitt Eddy Bellegueule).

Kanske inte så originellt, men väl berättat, särskilt för en författare som inte ens fyllt tjugofem. Det handlar om den unge homosexuelle Eddy som växer upp i en mycket fattig del av norra Frankrike. Ett arbetarklassområde (nu: arbetslöshetsområde) med förskräckliga machoattityder, svår ohälsa, svallande rasism och synnerligen låg tolerans för allt avvikande. Eddy får stryk, massor av stryk. Det är lite väl mycket skildring av just våldet, kan jag tycka. Det som är intressant i boken är istället Eddys egen inre upplevelse. Hur han förklarar för sig själv vad som händer och varför, och hur han resonerar kring hur svårt det trots allt är att ta sig ur den här typen av hemmiljö. För till slut står det ju klart, han kan inte bli kvar. Han kan inte anpassa sig, kommer aldrig klara att leva upp till den lokala mansnormen.

Vi glömmer så lätt att dessa parallellsamhällen fortfarande finns i Europa. De finns här i Sverige också. Det gäller att se till att det finns vägar ut för de ungdomar som vill ta chansen att förändra sina livsvillkor.

Wednesday, August 23, 2017

Äntligen!

Lokala biblioteket har öppnat igen efter sommaren. Nu fungerar mitt gamla vanliga system med bokbeställningar igen, förhoppningsvis, ta i trä.
Cursed be the centralbiblioteket.

Tuesday, August 22, 2017

Mma Potokwanes fruktkaka

I Damernas detektivbyrå finns den orubbliga barnhemsmatriarken, Mma Potokwane. När hon vill ha något gjort mutar hon någon med en rejäl fruktkaka. Efter lite letande hittade jag en variant på ett recept...

Fruktkaka till Mma Ramotswe
Ingredienser:
Rivet skal och saft från en apelsin
220g blandad torkad frukt, t.ex. dadlar, russin, aprikoser, syltat citronskal...
2 tsk konjak (jag använde ungerskt fruktbrännvin, det funkade fint)
4 ägg
3dl florsocker
100g mald mandel
Knappt 2dl majsmjöl
3 tsk bakpulver
5 dl vetemjöl
1 tepåse rooibos-te (töm ut innehållet ur påsen och släng själva påsen...)
1 tsk vaniljsocker
1 tsk apelsinblomvatten
200g smält smör

florsocker och pressad apelsin till glasyr

Marinera den hackade torkade frukten i konjak och pressad apelsin i ca 30 minuter. Vispa ägg och socker poröst, blanda ner alla ingredienser i tur och ordning. Smöret och den hackade frukten blandas ner sist.

Bre ut den tjocka smeten i en smord kakform och baka i 180grader i ca 1 timme. När kakan svalnat, bre glasyr över den.

Recension:
Gott! Inte lika sött som de senaste två bokbaken och trevligt med massor av fruktbitar och mandel i kakan. Men jag undrar om Mma Potokwane verkligen hade sprit i...

(Jag kommer heller aldrig bli vare sig matfotograf eller tårtgarnerare)

Monday, August 21, 2017

Kungens dag

Efter en hel del halvtafflig läsning kom Abdellah Taïas kortroman Kungens dag som en lisa för själen.

Omar och Khalid är allra, allra bästa vänner, eller kanske lite mer än vänner. Trots att de kommer från helt olika samhällsskikt. Men dagen som marockanske kung Hassan II ska passera deras stad blir Omar sviken av Khalid och kärleken övergår i katastrof.

Jag älskar Abdellah Taïa! Så bra, så fint, så fånigt att biblioteket inte hade den i franskt original så jag kunde njuta av det fantastiska språket utan översättarfilter.

Saturday, August 19, 2017

Levande vatten: rinner rakt igenom

Jag försökte läsa Clarice Lispector, Levande vatten, men hade uppenbarligen inte det rätta sinnelaget. Jättevackra formuleringar, säkert, men detta osorterade och oredigerade tankeflöde satte ändå inte det minsta spår hos mig. Jag kunde inte fokusera, jag mindes inte vad jag precis läst och jag blev hela tiden distraherad och började tänka på annat. Jag gav upp.

Den korta lilla texten handlar om ingenting särskilt. I jagform svamlas om ditt och datt som kommer i huvudet på berättaren, gärna i mycket osammanhängande och abstrakt form.

Ni som har läst Lispector, är detta en typisk text för henne? Borde jag ha satsat på en annan titel istället?

Friday, August 18, 2017

Den heter ju till och med Nautilus, damn it

Det här med den hembyggda danska u-båten och den antagligen förolyckade/mördade journalisten är så bisarrt att det är svårt att förhålla sig till.

Jag skulle ändå börja med att kolla om någon sett en malström i Öresundsregionen på sistone.

Thursday, August 17, 2017

UD-diplomater är inte precis jordens salt

Actiongenren är egentligen inte min kopp te, och i början irriterade jag mig mycket på Andreas Normans En rasande eld. En actionthriller sprängfylld med nördig UD-jargong och en hel del små men störande faktafel*.

Boken handlar om Carina, supertjänsteman på UD. Hon jobbar långa dagar, har jätteeffektiv koll på mejlkorgen och räddar hela världen med sina fantastiska promemorior. En dag får hon en USB-sticka av en okänd man som är uppenbart livrädd. Naivt skickar hon vidare stickans innehåll till sina chefer och blir genast haffad av SÄPO och anklagad för terrorism. Men är Carina verkligen oskyldig - eller är hon ett instrument i händerna på sin eventuellt jihadistiske pojkvän? Och varför är brittiska underrättelsetjänsten så mån om att få ta över hela utredningen?

Norman är själv UD-karriärist och han har naturligtvis skrivit upp departementet till att verka glammigare, viktigare och mer avancerat än det är i verkligheten. Jag har själv jobbat en vända där och känner inte igen det "stentuffa" dagliga arbetet som Norman beskriver - men är helt med på att alltför många på den arbetsplatsen faktiskt tar sig själva på just såhär stort allvar.

Nåväl, trots att boken och jag kom på kant med varandra i starten så tar det sig faktiskt och texten får sitt existensberättigande. Den gör nämligen en rejäl vändning och utvecklar sig till en kritik mot paranoida säkerhetstjänster, ett ganska intressant spår. För den som vill ha en spännande bladvändare i hängmattan är detta en bra bok - tro inte för mycket på detaljerna bara.


*Framför allt om Bryssel, som Norman tydligen känner till sådär vagt som diplomater gör när de bara reser in för rådsmöten ett par gånger om året. Andreas Norman, om du läser detta: gatuskyltarna är på BÅDE franska och flamländska och det är alltså helt onödigt att skriva ut "Place Hortaplein", det är meningen att en ska välja antingen det ena eller det andra.

Wednesday, August 16, 2017

Bronsåldersgraffiti

Vi tog med Tassahunden på en liten utflykt i fornminnesrika Uppland. Tittade bland annat på bronsålderns svar på Instagram, hällristningarna i Övre Rickeby. Fantastiska samlingar grisar, båtar, sneda gubbar och något som ser lite ut som en tjock dinosaur.

Hittade också en underbar griskrokodilkamelgrej från 1480 i Härkeberga kyrka.

Men hur söt den än är - om det här var allt de hade att "läsa" förr i tiden måste livet ha varit fruktansvärt tråkigt.

Tuesday, August 15, 2017

Corrigendum: Spitteler och Benavente

Jag har tydligen räknat fel och har FEM gamla nobelpristagare kvar att läsa.

Eugene O'Neill
Giorgos Seferis
Henri Bergson
Carl Spitteler
Jacinto Benavente

Varav den siste inte verkar gå att få tag på via mitt bibliotek. Vafalls? Ska jag behöva falla på målsnöret? Ge upp min nobelläsning med en futtig gubbe kvar? Missa inte den spännande fortsättningen!*


* Kanske inte jättespännande. Missa inte den ganska spännande fortsättningen!**

** Okej, det är fortfarande en överdrift. Missa inte den eventuella fortsättningen.***

*** Om du missar den eventuella fortsättningen gör det inte så mycket heller.

Monday, August 14, 2017

Eszters arv

Författaren Sándor Márai stod på listan med ungerska boktips jag fick av min f.d. kollega/PT. Jag fick tag i korta romanen Eszters arv, på mitt bibliotek, efter diverse turer hit och dit.

Eszter lever tillsammans med en äldre släkting i ett stort men slitet hus. Hon har ingen direkt inkomst och alla värdeföremål hon tidigare ägde blev hon blåst på av en svindlartyp som sol-och-vårade henne och sedan gifte sig med hennes syster. Och nu plötsligt, efter många år, ringer han och meddelar att han kommer på besök. Eszter förstår precis vilken katastrof detta kan bli och alla hennes vänner avråder henne från att ge mannen ett enda öre. Den här gången ser Eszter igenom honom och hans trollbindande lögner. Ändå slutar besöket med att Eszter inte längre har något hus.

En fruktansvärd liten berättelse! Om ensamma kvinnors sårbarhet och om de manipulativa typernas alltför stora makt. Med utifrånperspektiv är det ju klart att hon egentligen borde ha utdelat en rejäl pungspark, men Márai berättar ändå så att det blir lite rimligt att hon låter sig luras, igen.

Sunday, August 13, 2017

Sipseys kokospaj

Ur Stekta gröna tomater på Whistle Stop café plockade jag det här efterrättsreceptet för ett bokbak. Sipsey är den lilla svarta kvinnan som hjälper Ruth och Idgie på caféet - hon som lagar all mat och som tar hand om Buddy junior. Sipsey har särskilt bra hand med gjutjärnsstekpannorna...
Sipseys kokospaj

Pajskal
125g smör
3dl mjöl
1 ägg

Kokoskräm
3 äggulor
1 dl socker
1 krm salt
2,5 msk maizena
1 msk smält smör
5 dl kokhet mjölk
2,5 dl kokosflingor
1 tsk vaniljsocker
1 tsk rom (valfritt)

Maräng
3 äggvitor
1 msk socker

Hacka ihop pajdegen och låt vila i kylskåp en halvtimme innan förgräddning, ca 15-20 minuter i 200 grader.

Vispa äggulor, socker, salt och maizena. Vänd ner det smälta smöret. Vispa ner äggsmeten i kastrullen med den precis uppkokade mjölken. Flytta kastrullen till ett vattenbad (kokande) och fortsätt vispa tills smeten tjocknar. Blanda då ner kokosflingorna, vaniljsocker och eventuell sprit. Häll smeten i pajskalet.

Hårdvispa äggvitor och socker till en marängsmet och bre på toppen av pajen.

Grädda i ugn ca 20 minuter, 150 graders värme.
Recension:
Frasigt pajskal med krämigt innehåll och fluffig maräng på toppen. Sött och lite annorlunda. Go Sipsey!

Saturday, August 12, 2017

Herrklären

Det tyska ordet för mansplaining är så genialt: Herrklären.

Herr + Erklären.

Är det någon som har lyckats bygga en lika elegant översättning på svenska?

Friday, August 11, 2017

Stekta gröna tomater

Jag har naturligtvis sett filmen som var så stor på nittiotalet - nu har jag även läst boken. Fannie Flaggs Stekta gröna tomater på Whistle Stop café.

Det ena spåret: olyckliga och lite överviktiga Evelyn finner en oväntad väninna i Ninny, en gammal kvinna med mycket att berätta. Mötet med Ninny gör att Evelyn blir modigare, mer självständig och får äntligen kontroll över sina klimakteriebesvär. I parallellspåret: Ninnys berättelse om den rasistiska södern på tjugo- och trettiotalet och framför allt om kärleksparet Idgie och Ruth som drev ett ganska radikalt café mitt i ett KKK-territorium.

Boken är lika rejäl och härlig som filmen, trivsam och mysig underhållning. Inga stora åthävor, bara en stor dos sunt förnuft, jordnära feminism och massor av kärlek men med minimalt slisk. Idgies sätt att uppfostra den gemensamma sonen är föredömligt. Om alla söner fick så tydliga instruktioner av sina föräldrar skulle Linnéa Claeson få ägna sitt instagram åt handboll istället.

Och dessutom: i slutet av boken kommer tio sidor recept! Inte för att jag vet var man köper gröna tomater, men ändå.

Thursday, August 10, 2017

Born yesterday sexy

Här ett intressant litet videoklipp som så bra sätter fingret på ett vanligt filmofog jag brukar störa mig mycket på: manliga fantasier om hjälplösa och oskuldsfulla tjejer.
Låt oss slå fast en gång för alla: bara den som är riktigt, riktigt dålig på sex själv har något intresse av att jaga oskulder. Alla som tål jämförelse har större glädje av en partner med erfarenhet.

Wednesday, August 9, 2017

Nu är det bara tre kvar!

Det går på sista året med nobelpristagarläsning och turen kom till Salvatore Quasimodo, italiensk poet.
"Gräv inga brunnar på gårdarna:
de levande törstar icke mer.
Vidrör icke de döda, så röda, så uppsvullna,
lämna dem kvar i jorden under deras hus:
död är staden, den är död."
Och plötsligt är det afton innehåller dikter från perioden 1942-1953 och andra världskriget är ett centralt tema. Döden, naturen och ensamheten, i dikt efter dikt.

Säkert jättefint för dem som är lyriskt lagda, själv läser jag med artigt men ljumt intresse och återgår sedan till romanerna.

Nu är det bara tre nobelförfattare kvar att läsa!

Tuesday, August 8, 2017

Ärlighet varar längst

Som trogna läsare vet är jag inte särskilt förtjust i humbug och kvacksalveri. Men när det säljs så här öppet, då tycker jag det är helt okej.
Den föredömliga ärligheten hittades i en fantastisk charkbutik i Färila, ett korvparadis som folk vallfärdar till från när och fjärran. På goda grunder, kan vi meddela, nu när vi ätit upp det mesta av det vi fick med oss hem i en stor kylväska.

Vi köpte dock inga kvacksalvardroppar.

Monday, August 7, 2017

Veterinären

En hästroman för vuxna!

Kristin återvänder till sitt barndomshem för att vara med på mammans älsklingshästs begravning. Mamman är tydligt mer engagerad i hästarna än i döttrarna. Via olika tillbakablickar får man följa Kristins föräldrar och morföräldrar, hopvävda berättelsetrådar med mycket stalldoft och en hel del olyckliga människor.

Gertrud Hellbrands Veterinären är en rejäl bok på många sätt. Väldigt välberättad med precis rätt dos detaljer och ett stadigt flöde framåt. Språket är så imponerande snyggt och genomarbetat. Jag älskar hästmiljön och beskrivningen av ridsport så som den faktiskt är - inte flickig och gullig utan oerhört krävande och fysiskt utmanande. Däremot blir romanen något spretig och alla de många trådarna blir inte fullt hopknutna. Boken skulle ha vunnit på att kortas ner lite.

Hundskadeindex: det handlar om en veterinärstation, vad tror du.

Saturday, August 5, 2017

Diktvandring, Hågadalen

Om du bor i, eller råkar passera, Uppsala så kanske du liksom jag snubblar in på den fina diktvandringen som någon eldsjäl sätter upp i Hågadalen varje år. En liten stigslinga med dikter upphängda i träden. I år dikter om träd och öken av svensk-irakiske poeten Jasim Mohamed.


Topp-fem i dagens runda:
1. Kaffepausen på en sten under en tall.
2. Knastret av barr under fötterna.
3. Att jag tog två orienteringskontroller längs vägen.
4. Att det är så trevligt att någon ordnar en diktvandring.
5. Själva dikterna (förlåt Jasim Mohamed, jag är ingen poesifantast).

Friday, August 4, 2017

Häxögon och andra ögon

Av en slump (*host* dålig biblioteksservice) fick jag hem Marcy Heidish, Häxöga. En slags crossover mellan deckare och spökhistoria.

Bokhandlaren och författaren Alice skriver en bok om en kvinna anklagad för häxeri på sjuttonhundratalet. Men något är fel! Ju mer hon skriver, desto märkligare saker händer omkring henne. Så börjar människor i hennes närhet bli mördade och Alice begriper att det måste ha med hennes provokativa bok att göra. Bara Alice kan lösa mordgåtorna och för att göra det måste hon lista ut vad som egentligen hände med "häxan" som brändes för tvåhundrafemtio år sedan.

Jag var inte särskilt glad i den här boken, jag gillar inte de övernaturliga inslagen och hade hoppats på en smartare upplösning av mysteriet.


Hundskadeindex: ingen hund men diverse smådjur och katter råkar illa ut.

Thursday, August 3, 2017

Måla rosorna röda

"Vid ingången stod ett rosenträd. Dess rosor var vita, men tre trädgårdsmästare var sysselsatta med att måla dem röda. Alice gick dit för att titta på, och i detsamma sade en av dem:
- Se upp, Femma! Stänk inte färg över mig!"
Min ljuslila clematis är plötsligt rödprickig. Vi som bara skulle måla om huset en smula...

Wednesday, August 2, 2017

Homovigslar är som taxar och kanelbullar...

...vill du ha en så go for it och vill du inte ha en så låt bli, men försök inte förbjuda andra att välja annorlunda.

Att någon annan äter en kanelbulle gör ju faktiskt inte att ditt wienerbröd blir mindre värt.

Tuesday, August 1, 2017

Mina älskades huvuden

"Man kann nicht jeden umbringen, den man liebt."
Man kan inte ha ihjäl alla som man älskar, förmanar hembiträdet strängt. På förekommen anledning, så att säga.

Die Häupter meiner Lieben av Ingrid Noll är nämligen en berättelse om två unga tjejer som inte alls håller sig inom könsrollsnormen för snälla, fina flickor. Maja och Cora gör precis det som faller dem in och om ett problem uppstår, tja, då löser de det. Även om det krävs drastiska metoder.

Härligt starka och inte alltid särskilt älskvärda karaktärer. En slags Thelma and Louise fast mellan Tyskland och Italien.

Jag gillade boken. Lagom revolutionär, lagom småputtrigt mysig.

Monday, July 31, 2017

Boktips på bibblan

Bibblan (curse them) fortsätter att håna mig.

En timme efter att jag varit där och hämtat en ny hög böcker... kom ett mejl om att jag nu kunde hämta den sista boken i min gamla beställning. Alltså den som de hade lånat ut till någon annan fast att jag stod i kö - FÖRST i kön! Jag tror att bibliotekarierna fnissande står och spanar och planerar sina practical jokes tillsammans - "Nu har hon gått! Nu kan vi ställa ut hennes reserverade bok i upphämtningshyllan!".

Men de har i alla fall en trevlig ny feature: personliga boktips. Ett bokställ där en kan placera sin favoritbok som tips till någon annan, och den som tar boken får ställa ditt sin egen favorit istället.
Stället var tomt när jag passerade så jag ställde dit Egalias döttrar av Gerd Brantenberg för den tycker jag alla kvinniskor borde läsa.

Sunday, July 30, 2017

Harry Potters sirapspaj: ett bokbak

Vissa somliga *host* har läst HarryP-serien lite fler gånger än strikt taget nödvändigt och funderar en del på bakgrundsdetaljerna.

Till exempel den där treacle-tarten som är Harrys favorit i efterrättsbuffén på Hogwarts. Vad är egentligen en treacle tart?

Finns bara ett sätt att angripa frågan. Här måste testas.

Sagt och gjort, här kommer receptet, egenhändigt knyckt och översatt från en BBC-sida (och de borde ju veta):

Treacle tart (sirapspaj)
Botten:
Drygt 3,5dl mjöl
110g smör
1 ägg

Fyllning:
Drygt 3dl sirap
50g brödsmulor (ca 1 brödskiva, lätt rostad och hackad/smulad)
En näve skalad och hackad mandel
En nypa malen ingefära
Finrivet skal av 1 citron
2 tsk citronjuice

Gör så här:
Smula ihop smör och mjöl till finfördelade gryn. Knåda in ägget till en slät pajdeg. Tryck ut degen i en pajform, ca 23cm i diameter. Nagga med en gaffel och låt vila i kylskåp ca 30 minuter.

Grädda pajskalet i 190 grader, ca 15-20 minuter. Tyng gärna ner genom att lägga bakplåtspapper och en mindre form/skål ovanpå degen så håller den sig tunn och fin. Ta i så fall bort tyngden de sista fem minuterna så skalet får svagt gyllenbrun färg.

Blanda ingredienserna till fyllningen och häll smeten i det varma pajskalet. Grädda ytterligare 30 minuter.

Serveras ljummen med vispad grädde.

Recension:
Mr och Mrs Granger skulle nog ha en hel del professionella åsikter om det här gofikat. En slags kolapaj, där huvudingrediensen är sirap... Men citronen och ingefäran väger faktiskt upp sötman på ett bra sätt. Med starkt kaffe och en klick grädde till är det en utmärkt efterrätt. Harry får godkänt.

Saturday, July 29, 2017

Det är svårare att besegra en människa som läser poesi

...än att besegra en som inte gör det.

Den slutsatsen drar ryske nobelpristagaren Joseph Brodsky i essäsamlingen En plats så god som någon.

Ärligt talat - det här var tråkig läsning. Säkert jättesmart och med många mycket svåra ord, men ändå tråkig.

Nu ska jag läsa skönlitteratur istället.

Friday, July 28, 2017

Klåfingriga karlar

Här en liten pärla från fina Hälsingegården Västerby. Vi besökte den häromsistens på en roadtrip runt Järvsötrakten och tillbaka.
En gissar att skylten, som satt utanför en samling antika traktorer, kommit upp på förekommen anledning...

Thursday, July 27, 2017

Allvarligt talat

Lena Andersson är kanske Sveriges mest intelligenta person, det har jag sagt många gånger och jag är beredd att säga det många gånger till. Jag är löjligt imponerad av hennes intellekt.

Förutom de läsvärda DN-krönikorna och romanerna har hon också delat med sig av sina tankar i radioprogrammet Allvarligt talat (som tyvärr har bytt programledare och inte längre är bra). Men Anderssons geniala svar på filosofiska lyssnarfrågor finns dels att podda ner, dels i bokformat!

Jag skaffade genast hem boken, den är nämligen perfekt att ha hemma och slå upp i när en har existentiella funderingar.

Wednesday, July 26, 2017

Inga tvivel om tvekan

Bland dagens alla språkförsämringar finns det en jag reagerar särskilt på: det märkliga nya sättet att felanvända ordet "tveka". Plötsligt har uttrycket "tveka på" börjat spridas.

Det går inte att "tveka på" något. Du kan tveka om något, tveka inför något, du kan tveka mellan två val och framför allt kan du tveka, helt utan efterföljande objekt och preposition. Du kan känna dig tveksam till något, du kan vara utan tvekan och du kan vara tvehågsen.

Men att "tveka på" finns inte. Det är nonsens. Bort med det.

Det är dessutom väsentlig skillnad mellan tvekan och tvivel, men det tar vi i nästa språkskola.

Tuesday, July 25, 2017

Apokalyps på artonhundratalet...

...det är precis vad H. G. Wells sci-fi-klassiker The war of the worlds handlar om. Vilket är intressant, eftersom jag har läst rätt många apokalypsskildringar i nutid eller snar framtid, men aldrig förut en som utspelar sig för hundrafyrtio år sedan.

Premisserna blir därför helt annorlunda. När rymdskeppen landar och kriget bryter ut finns inga mobiltelefoner, inga radioapparater eller andra kommunikationsmedel att sprida informationen med. Det finns inga bilar att fly i och inga avancerade massförstörelsevapen att slå tillbaka med. Det blir alltså en helt annan slags katastrofberättelse.

Dessutom gillar jag det smarta slutet, antagligen lite revolutionerande för sin tid.

Monday, July 24, 2017

Röda vinbär i hatt

Det jag förknippar allra mest med röda vinbär är Muminmamman. För visst minns du väl slutet på Hur gick det sen?
"Nu är allt farligt slut för dem,
som äntligen har kommit hem.
Ty se på denna vackra bild
hur Mumintrollets mamma mild
bland rosorna i gräset satt
och rensa vinbär i en hatt."
Nu är mina egna vinbär äntligen mogna, men jag har tyvärr ingen hatt att plocka dem i så det får bli en vanlig mugg...

Saturday, July 22, 2017

Fiktiva bokklubben: quarkbestens sång

Hermiones rum är precis som en tänker sig det - med böcker staplade från golv till tak. Underbart!

Den fiktiva bokklubben träffades där för att diskutera ännu en Jasper Fforde-roman: The song of the quarkbeast.

-Jag förstod redan från första sidan att det var något lurt med han den där... sa Miss Marple som alltid lyckas identifiera skurken innan alla andra.

-Den stackars lilla quarkbeasten, sa Muminmamman bekymrat, den skulle nog behöva en kram och en bit sockerkaka. -Jag undrar förresten om det kan vara en quarkbeast som har flyttat in i vår veranda, det låter så underligt därifrån om förmiddagarna?

-Jag tycker Jennifer Strange är en utmärkt stark och feministisk karaktär - men varför läser hon så få böcker? undrade Hermione.

Själv tycker jag bäst om den subtila humorn, de kluriga samhällskommentarerna och de halsbrytande ordlekarna i Ffordes bokserie om det nergångna magikersamfundet i the Ununited Kingdom. 

Som till exempel den ironidrivna ficklampan.

Eller att mobilnätet, magneterna och microvågsugnen naturligtvis bara fungerar om det finns tillräckligt mycket magi i världen.

Eller de gräsligt läskiga trollen som missförstår människorna och försöker locka fram dem med "here, person person person".

Den fiktiva bokklubben rekommenderar: läs Jasper Fforde.

Friday, July 21, 2017

...utbrast greven

Efterlysning!

Mina syskon och jag har förstås en massa gemensamma populärkulturreferenser. Ett socialt kitt. Citat från vår barndoms viktiga verk. "Det är för tidigt att yttra sig om den saken ännu". "Ät lax, det är dyrt jag menar gott". "Oh, Mr Belpit, your legs are so swollen".

Och vissa har jag ingen aning om var de kommer ifrån. Till exempel den här:
"Aha! utbrast greven."
Vad är detta? Någon som också känner igen det? En googling ger nämligen inga ledtrådar. Tack på förhand till den som hjälper till att lösa gåtan!

Thursday, July 20, 2017

Hembiträdet

Jag bytte version av Hembiträdet på bibblan. Lyckades också roffa åt mig ytterligare tre av mina beställda böcker (note to self: aldrig, aldrig mer använda reservationssystemet när lokala bibblan är stängd) och väntar nu bara på två till.

Med normalstort typsnitt gick det mycket bättre att läsa och till skillnad från Boktanken var jag på det hela taget nöjd med den här boken.

Marie Hermanson skriver udda, hemska berättelser om ganska förfärliga personer. Så mycket roligare än de massproducerade polisdeckarna enligt förutsägbart mönster och med orgier av onödigt våld och blod! Jag gillar hennes originella approach.

Hembiträdet handlar om superframgångsrika Yvonne som råkar ta jobb som hembiträde under falskt namn för att få snoka i ett hus hon är nyfiken på. Där bor en gubbe som beter sig mystiskt och som Yvonne av mycket oklar anledning inleder en relation med, trots att hon redan anar att något är mycket, mycket fel i huset på Orkidévägen 9.

Relationen mellan Yvonne och fulgubben har jag svårt att förstå, jag kan inte begripa attraktionen och tycker inte det är tillräckligt väl förklarat varför hon ligger med honom igen när det beskrivs som så dåligt den första gången. Eller såhär: jag förstår att det måste hända för att intrigen ska gå ihop, men jag köper inte upplägget, hade önskat mig en rimligare förklaring så att det hade verkat trovärdigt att det händer.

Men bortsett från den biten är det en annorlunda, lättläst och utmärkt vardagshemsk liten historia.

Wednesday, July 19, 2017

Om vikten av rätt betoning

Beroende på var en lägger betoningen kan den här skylten betyda väldigt olika saker.

Endast alkoholhaltiga drycker inköpta på fartyget får förtäras ombord.

Endast alkoholhaltiga drycker inköpta på fartyget får förtäras ombord.

Endast alkoholhaltiga drycker inköpta på fartyget får förtäras ombord.

Tuesday, July 18, 2017

Sargassohavet

Jag hade höga förväntningar på Jean Rhys Sargassohavet men tyvärr infriades de inte riktigt. Jag kan inte riktigt sätta fingret på problemet - det är något i berättelsen som inte håller ihop, som inte känns trovärdigt. Det saknas för många fragment, som att författaren inte orkade skriva hela boken utan hoppade över ett par kapitel här och var.

Det handlar om kreolska Bertha Antoinette, dotter till slavägare någonstans i Västindien. Hon växer upp i en brytningstid där de svarta slavarna släpps fria och slår tillbaka, samtidigt som de helvita engelsmännen vänder ryggen åt sina blandfärgade medlöpare. Antoinettes mamma drivs till vansinne och när hon själv blir bortgift med engelske Edward Rochester (ringer det en klocka?) står det snart klart att hon ärvt en hel del av mammans instabila psyke.

Som slagträ i feministisk debatt är detta föga mer än ett halmstrå. Jag ville ha mer, bättre och starkare hopknutet.


Hundskadeindex: En hund går åt redan på första sidan.

Monday, July 17, 2017

Storstilad läsning

Jag råkade visst få en av biblioteksböckerna i fel utgåva: Hembiträdet av Marie Hermanson kom i stort typsnitt. Du vet, en sån där lättläst bok för folk med nedsatt syn. Intressant att testa på! Tänkte jag.

Men faktum är att jag blev alldeles sjösjuk. Det var väldigt svårt att läsa. En stor överraskning för mig - hur kan det göra så stor skillnad? Kanske hänger hjärnan inte riktigt med när texten är så lättläst, eller så är det för att en måste röra så mycket på ögonen över den extra stora sidan, jag vet inte. Jag har lämnat tillbaka den och väntar nu på samma roman i "vanlig" utgåva istället.

Sunday, July 16, 2017

Psyksjukhus + isolerad ö = thrillervarning

Patient 67 av Dennis Lehane har alla ingredienser för en riktig rysare: ett mentalsjukhus på en karg och otrevlig ö, en storm som skär av alla förbindelser till fastlandet, en förrymd och mycket farlig patient. En massa läkare som inte verkar riktigt pålitliga. Gamla minnen av en mördad (?) hustru som plötsligt återväcks. En rejäl tvist framåt slutet.

Visst, det är en spännande berättelse. Däremot måste den läsas med ett visst mått av överseende. Själva intrigen håller inte för närmare granskning, men om en inte ställer för många frågor och bara accepterar de mest orealistiska associationerna och det rätt löjliga "kodknäckandet" så går det ändå bra.

Saturday, July 15, 2017

Bibblans dubbelblåsning

Något är allvarligt fel med bibliotekets reservationssystem. Jag tittade igenom mina reserverade titlar igen OCH NU ÄR EN AV DE SOM TIDIGARE VAR "INNE" PLÖTSLIGT UTLÅNAD!!

De har lånat ut en av böckerna jag väntar på! Till någon annan! Förbannade självlånedisk!

Så här kände vikingarna precis innan de uppfann ordet "bärsärkagång".

Friday, July 14, 2017

Bibblans blåsning

Det kom ett e-postmeddelande från biblioteket. "Du kan nu hämta dina två reserverade titlar".

Vafalls, tänkte jag, jag har ju beställt sju böcker.

Väntade tre dagar i hopp om att också de andra reserverade böckerna skulle dyka upp. Jag läser ju inte precis det senaste och hetaste så att just de fem stofiler jag siktat in mig på skulle råka vara utlånade kändes... osannolikt. Alla utom en var ju markerade som "inne" när jag la in bokningen.

Sedan blev jag tvungen att åka in och hämta de två böckerna som hade dykt upp, eftersom reserverade böcker bara hålls en kort tid. Passade då på att fråga om jag kanske ändå inte kunde få ut de andra också när jag ändå var där.

Tyvärr, de finns inte än, sa bibliotekarien.

Snälla snälla? sa jag.

Tyvärr, men de kommer nog snart, sa bibliotekarien.

Och dum som jag var gav jag med mig och plockade modstulet tre godtyckliga böcker från hyllan H istället (Hermansson, Hellbrand, Heidish).

Nu har jag kollat upp på bibliotekets hemsida och alla böckerna jag har reserverat, utom Clarice Lispector, är fortfarande märkta "inne". Det betyder alltså att om jag hade varit lite mer påstridig och begärt att få radera min reservation hade jag direkt på plats kunnat be att få upp mina fem böcker ur magasinet genast.

Min tilltro till bibliotekarien som det förkroppsligade goda har fått sig en rejäl törn.

Thursday, July 13, 2017

Århundradets kärlekssaga

"Fast det är kanske lika bra
att du dricker
emellanåt
så slocknar du iallafall
nångång"
Märta Tikkanens diktverk Århundradets kärlekssaga går liksom under huden. En samling texter om livet som alkoholisthustru. Det är svart och tungt och hemskt och väldigt, väldigt bra med ett starkt stråk galghumor. Så många detaljer. Så bra förklarat. Så svårt att ändå riktigt förstå när en inte själv någonsin behövt leva i den misären.
"Det kan väl hända
att du tycker
att friheten inte kan vara
så viktig
för mej
Men det beror ju bara på
din oerhörda
kärlek
Varför uppskattar jag inte
din kärlek?"

Wednesday, July 12, 2017

Handmaid's tale - kvinnors rättigheter är också rättigheter

Margaret Atwood är ett geni, det har jag redan berättat ett antal gånger på den här bloggen. Och boken är naturligtvis alltid bättre än filmen, men i det här fallet skulle jag vilja påstå att de har kommit ruskigt nära.

TV-serien The handmaid's tale efter Tjänarinnans berättelse är så vansinnigt snygg, så fruktansvärt hemsk och så obehagligt trovärdig. En dystopisk snar framtid där kvinnor fråntagits alla rättigheter. Ungefär som under de islamska nazisterna IS, eller som det skulle kunna bli om Trumps mest extrema anhängare fick designa ett samhälle.
Se den! Men se till att ha näsdukar och någon att hålla i handen.

Och gå sedan ut och hjälp oss att kämpa för aborträtten, för jämställdheten och för allas rätt att bestämma över sina egna kroppar och sin egen reproduktion.

Tuesday, July 11, 2017

Ofog: baksidesspoilers

En sak jag inte alls uppskattade med bibliotekets utgåva av År 2001: En rymdodyssé var baksidestexten.

Spoiler alert! Om du tänker läsa boken, titta inte för noga på bilden nedan. Texten där sammanfattar nämligen 90% av bokens handling.
En bra baksidestext ska upplysa om vilken genre och romantyp det handlar om och ge en kort och koncis sammanfattning av berättelsens utgångspremisser. Den ska inte berätta allt som händer fram till strax innan slutet. 

Tycker jag.

Monday, July 10, 2017

En rymdodyssé

Arthur C. Clarke skrev sci-fi-romanen År 2001: en rymdodyssé.

Om någon har sett Kubricks filmatisering och inte begrep någonting rekommenderar jag att läsa boken istället, den är nämligen tydlig och klar och har en handling som är lätt att följa.

En superintelligent civilisation från bortre rymden lär några urtida apvarelser att börja använda verktyg. Tre miljoner år senare har mänskligheten utvecklats till att kunna bygga rymdraketer och en expedition skickas på långresa mot Jupiter och Saturnus. Ombord finns ett par piloter, några nedfrysta vetenskapsmän och en extremt smart dator...

Lättläst underhållning av klassisk sci-fi-typ, inte särskilt hög klass på språket men flera småintressanta aspekter och vändningar. Clarke förutspådde till exempel läsplattan!

Sunday, July 9, 2017

Sluta offra flickorna!

Det är bara att rätta in sig i ledet: liksom alla andra gillade jag Malin Persson Giolitos rättegångsthriller Störst av allt.

Öppningsscen: överklassflickan Maja sitter med ett gevär i handen i ett klassrum fullt med skjutna skolkamrater. Polisen stormar in. Nästa scen: rättegången mot Maja påbörjas och vi får gradvis veta vad som har hänt - och varför.

Det är bra! Spännande, drivet, välberättat och väldigt, väldigt hemskt.

Så mycket har redan sagts om den här boken, men en aspekt jag fastnade för var hur hela vuxenvärlden - skola, föräldrar - aldrig tvekar inför att offra Maja. Hennes instabile och drogmissbrukande pojkvän "behöver henne". Ingen frågar henne om hon verkligen vill lämna familjens julfirande för att sitta vid hans sida på psyksjukhuset, när hon egentligen redan har gjort slut med honom. Ingen frågar sig om hon kanske egentligen skulle behöva få slippa vara hans extramamma. Alltid förväntas flickorna ställa upp och skydda och curla och ta hand om pojkarna, det gör mig vansinnig. Den här boken beskriver det så bra.

I övrigt håller jag med om vad Boktanken, Feministbiblioteket, Littermentärt, Midnattsord, Just här - just nu och Johannas deckarhörna skriver om boken.


Tilläggsinfo: däremot blev jag först mycket ledsen och besviken när jag hörde Persson Giolitos sommarprat häromdagen. Varför den hånfulla liknelsen mellan EU och Alice i underlandet? Om inte ens vi som jobbar i EUs institutioner kan förklara vad Europasamarbetet egentligen handlar om utan istället spelar med och sprider osakliga och felaktiga fördomar, hur ska då folk någonsin kunna förstå vad EU faktiskt är och gör? Trist! Visst, senare i programmet kommer hon in på vikten av en plattform för att lösa våra gemensamma problem men då är skadan redan skedd och lyssnarna har fått nidbilden av att EU-kommissionens tjänstemän är lika onyttiga som spelkortssoldaterna hos röda drottningen.

Friday, July 7, 2017

Rött och svart

På plussidan: den var mycket mer lättläst än jag trodde när jag startade. Även om jag säkert har missat en massa nyanser i de franska ordvändningarna.

På minussidan: jag avskyr huvudpersonen Julien Sorel.

Stendhals Le rouge et le noir är en typisk artonhundratalsroman om en ung man av låg börd som drivs av en oproportionelig stolthet och som kämpar för att ta sig upp i hierarkierna. Han har läshuvud och blir först privatlärare åt en rik mans barn, går sedan vidare till prästseminariet och slutar som sekreterare åt en markis. Längs vägen har han två intressen: kvinnor och politik. Och det går lika galet med bådadera.

Kärleksintrigerna är komplicerade och blir förstås extra tilltrasslade av att Julien är så omåttligt egenkär och stolt. Han velar och ändrar sig oftare än folk byter strumpor. Är han kär eller inte kär? I vem? Det slutar naturligtvis med att han inte bara förför utan fullständigt förnedrar och krossar två godhjärtade kvinnor, innan någon äntligen lyckas sätta honom i fängelset där han hör hemma, den självgoda drummeln.

Av de politiska intrigerna begriper jag att jag inte begriper alltihop - romanen utspelar sig strax efter att Napoleon skickats till Sankt Helena och franska revolutionen är fortfarande i färskt minne. Det är många referenser jag inte känner till tillräckligt väl för att förstå riktigt vem som är på vilken sida och framför allt: varför. Det är spännande ändå.

Ett tidsdokument! Läs och begrunda artonhundratalets mest inbilske player, timmermanssonen Julien.

Thursday, July 6, 2017

Magisk potatis

Det är helt fantastiskt - vi drog upp en potatisplanta i landet och hittade de här gullklimparna där under. Riktig potatis! Det funkade!
Kanske skulle jag inte vara så förvånad. Potatissorten är ju uppkallad efter en av Harry Ps lärare, den heter Minerva. Klart den är magisk.

Wednesday, July 5, 2017

Lysistrates bästa recept mot dickpics

Bäst som jag gick där på Ica så var det någon som knackade mig på axeln. Nej men, Lysistrate! utbrast jag. Henne hade jag ju inte träffat på åratal, inte sedan den där kursen i littvet när jag var ung och pigg.

Vi hade så mycket att prata om, medan glassen långsamt smälte i varukorgen vid mina fötter och sura medkunder försökte tränga sig förbi oss för att komma åt burkarna med kikärtor och inlagda morötter.

Så vad gör du nu för tiden? undrade jag. Lysistrate berättade att hon driver en kampanjorganisation på sociala medier. Hon försöker påminna flickor och kvinnor om att de ju har makt och rätt att säga nej.

Jag tänker så här, förklarade hon, att om alla bara kunde komma överens om att inte ligga med sexistiska puckon och killar som beter sig som svin, då skulle ju de där puckona bli tvungna att ändra sitt beteende.

Oj, det var ambitiöst, tyckte jag. Men hon påminde mig om att en gång var hon faktiskt nära att få slut på det peloponnesiska kriget med den metoden. Gick ju sådär, mumlade jag.

Lysistrate log brett och sa att skam den som ger sig! Och under tiden delar hon också ut informationsblad till unga tjejer om hur de kan hantera killar som beter sig illa på nätet: dokumentera allt, spara skärmdumpar - och anmäl, anmäl, anmäl alltid allt som är oschysst beteende. Till polisen, till hans föräldrar, till hans lärare eller till alla hans kompisar, beroende på grovhetsgraden.

Det gäller att inte låta dem komma undan med att skicka dickpics, hot och förolämpningar hur som helst, sa Lysistrate och gestikulerade med ett flingpaket så att havregrynen yrde. Blir han bränd ett par gånger kanske han börja tänka sig för innan han skickar byxsnokar till folk.

Jag nickade och höll med. Hon är en fantastisk kvinna, Lysistrate.

Monday, July 3, 2017

Storytel-staketet

Ser ni vad detta är?
Då får jag berätta: det är en Storytelstartare.

Du tycker kanske att det ser ut som ett helt vanligt plank fast lite extra välbyggt (tack, tack, jag har byggt det nästan själv) men det är dessutom orsaken till att jag just nu har ett 14-dagars provabonnemang. Bokläsning passar nämligen i nästan alla sammanhang utom just när en ska måla ett staket. Å andra sidan är just staketmålning så urbota tråkigt att det är just då en bok behövs som bäst.

Jag lyssnar på Malin Persson Giolitos rättegångsthriller Störst av allt. 

Hittills: ett lyckat koncept och en spännande bok. Kanhända förlänger jag abonnemanget efter provtiden.