Wednesday, June 21, 2017

Ordbanken: Hockeyfrilla

Jag älskar de där felhörda orden som fått ny betydelse.

Som vårfrudagen => våffeldagen.

Unkraut vergeht nicht => Ont krut förgås inte så lätt.

Och så finns ju hockeyfrillan. Visst, den var populär hos hockeykillar och andra med dålig smak. Men själva ordet är faktiskt en variant på det tyska namnet: Vokuhila.

Alltså: Vorne Kurz, Hinten Lang.

Vokuhila.

Hokufilla

Hockeyfrilla.

Undrar när den blir på modet igen, den här gången bland hipsters?

Monday, June 19, 2017

Tematrio: sommarplaner

Lyran undrar: vad har ni för sommarplaner?

Tackar som frågar!

Jag har en vag idé om att äntligen läsa Krig och fred. Jag gillar ju de ryska klassikerna, jag gillade Anna Karenina och kanske hinner jag med den precis lagom så här över sommaren. Kanske.

I bokhögen ligger År 2001: en rymdodyssé av Arthur C. Clarke. Den ser jag fram emot - och är säker på att hinna med.

Och så blir det naturligtvis ett par feminister: Toni Morrison, Jean Rhys och Märta Tikkanen finns bland titlarna bredvid sängen.

Men först! Dryga 500 sidor Stendahl på artonhundratalsfranska...

Nackdelen med en alltför välblandad läshög

Det som händer när en blandar läshögen lite för bra är att den lättsmälta Agatha Christien följs av... artonhundratalsklassikern Le rouge et le noir av Stendahl. På franska. Femhundra sidor, tättskrivet.

Nu kommer det därför att dröja ett litet tag tills det dyker upp en bokrecension här igen.

Sunday, June 18, 2017

Rakad grävling på arbetsplatsbesök

Det finns många bra anledningar att ta en afterwork med bibliotekarien, men en är att det ofta slutar med att vi googlar roliga bokrelaterade saker.

Som till exempel detta:

Grävlingen som ville bli bilmekaniker av Sven-Olof Lorentzon, minns ni den? En liten grävling gillar bilar och vill bli mekaniker men får inget jobb eftersom... han är en grävling. Så han rakar av sig pälsen! Och då är det förstås ingen som ser att han är en grävling och han får bli prao på bilverkstaden.

Tips: om en inte minns vad den här boken heter och vill googla efter den är det bättre att söka efter "grävling barnbok bilmekaniker" än att söka "rakad grävling bilar".

Friday, June 16, 2017

Begravningar är farliga

Gamla pusseldeckare är fin sommarläsning, lagom underhållande och lättsmälta. Till exempel Agatha Christies Begravningar är farliga som jag läste häromdagen. Trots att jag genast mindes vem som var boven! Inte eftersom jag läst den förut - det kanske jag har, jag minns inte så noga - men tack vare TV-versionen som jag kom ihåg. Annars brukar jag ju ha så svårt att komma ihåg vem mördaren var.

En rätt smart intrig, inte alls tokig i gröngräset.

Thursday, June 15, 2017

Sommar i P1

Antingen blir jag mer svårimponerad med åldern eller så börjar det ta slut på intressanta sommarpratare för SR att bjuda in. Jag blir inte jättesugen på särskilt många av årets kändisar till Sommar i P1.

Jag har höga förväntningar på Linnéa Claesson och Tarja Halonen. Jag blev glatt överraskad av att se en person som verkar veta saker om EU på listan (Mats Persson) och miljöprofessorn blir säkert också intressant.

Och visst är det kul att det finns en hel handfull författare med, även om Anyuru är den enda av dem jag läst och gillar. Har inte läst Giolito, Boström Knausgård eller Laestadius och tycker inte om Backmans flamstrams.

Wednesday, June 14, 2017

Liten bokhylleenkät

Ett par svar på en liten enkät som snurrar i bloggosfären:

1. Hur sorterar du böckerna i din bokhylla?
Efter genre/stil/typ. Jag har ett hyllplan för skräck, ett för absurda humorböcker, ett par hyllmeter för klassiker. Och så vidare. Har också fyra geografiska hyllor, "bästa afrikanska/ europeiska/ amerikanska/ asiatiska författarna". Klassikerhyllan naturligtvis sorterad kronologiskt.

2. Hur många språk finns i din bokhylla? Vilka?
Fyra: svenska, engelska, franska och tyska. Kanske en kokbok på spanska och en roman på norska också.

3. Vilket land kommer de flesta böckerna från?
Sverige, Storbritannien och USA. Av bokförlagstekniska skäl.

4. Flest män eller kvinnor? Eller ungefär lika?
Ganska lika eller möjligen lite fler manliga författare - tror jag. På deckarhyllan och feministhyllan fler kvinnor, på action- och skräckhyllorna fler män. Fler män på klassikerhyllan också, tyvärr.

5. Vilka genrer/kategorier har du i bokhyllan (deckare, dramatik, bilderböcker, reseskildringar o s v).
De flesta, inklusive faktaböcker, kokböcker och trädgårdsböcker. Ett par barnböcker. Det enda jag tror jag saknar helt är chicklitt och böcker med ordet "hjärta" i titeln.

6. Visa gärna en shelfie!
På ärorik mittenplats: Sagan om ringen.

Tuesday, June 13, 2017

Tematrio: katastrofer

Katastrof! Är temat på Lyrans trio denna vecka.

Jag tycker alla ska läsa Emily St John Mandels Station Eleven. Ett intressant apokalypsscenario om ett mycket aggressivt virus som på någon månad slår ut nittio procent av jordens befolkning. Romanen beskriver vad som händer med det fysiska samhället när människorna försvinner: hur sårbara är vi, hur snabbt bryts infrastrukturen ner? Och vad ska vi med alla fantastiska kunskaper om kärnfysik, vacciner och nanoteknik när inget går att applicera för det finns ingen el? Plötsligt är det den som har en get som är den allra rikaste människan.

Fallvatten av Mikael Niemi är också fantastisk, och hemsk. Att läsa den är lite som att åka tvättmaskin, en kommer ut alldeles omtumlad på andra sidan. Katastrof: dammen i Luleälven brister och en enorm flodvåg sveper ner över landet och tar allt och alla med sig. Hur hanterar människorna den kommande kollapsen?

En modern klassiker som jag läste ganska nyligen och blev imponerad av är World War Z av Max Brooks. En zombieepidemi har brutit ut och mänskligheten går rasande kvickt mot total undergång. Eller? Det jag gillar med den här boken är det lite annorlunda och smarta formatet. Den är upplagd som en reportagebok med massor av korta intervjuer med de mest skilda människor. Det blir nerslag i zombiekrigets alla skeden och rapporter från jordens alla hörn. Det är läsvärt!

Monday, June 12, 2017

Daghus, natthus

En trevlig ny bekantskap: Olga Tokarczuk. Fullt av mustiga ordvändningar, känn till exempel på den här:
"ögonlocken slog nervöst, likt fläskkött kastat på kallt stengolv"
Daghus, natthus är en sådan där myllrande berättelse som väver ihop dåtid och nutid och små ögonblick i några människors liv. En by precis vid den polsk-tjeckiska gränsen. Ganska mycket om drömmar, ganska mycket om svamp. En skäggig nunna, en granntant som kanske går i ide i källaren om vintern, den krångliga relationen till de tyskar som innan kriget bodde här, då när området hörde till Tyskland.

Lite grovhugget, lite småmystiskt och väldigt läsvärt.


Hundskadeindex: många hundar och valpar dör eller skadas men huvudpersonens hundar mår i alla fall bra.

Sunday, June 11, 2017

Hur det kommer sig att jag just hämtat ett paket på posten

Lokala Bibliotekarien: Jo, vi stänger ju över sommar, men det är inget problem. Alla böcker du lånar nu innan midsommar får du ha ända tills vi öppnar igen i augusti.

Ödlehjärnan: VADDÅ INGA PROBLEM? JAG SER ETT PROBLEM!

Intellektet: Schh, tyst nu... [vänder sig till bibliotekarien:] Tack, det blir bra.

Ödlehjärnan: FORT, TA ALLA BÖCKERNA! VI MÅSTE HYRA ETT SLÄP. ELLER EN PACKELEFANT.

Intellektet: Nej nej, vi kan ju hämta böcker på bibblan inne i stan också.

Ödlehjärnan: MEN TÄNK OM DET BLIR VULKANUTBROTT OCH VI BLIR AVSPÄRRADE FRÅN BIBLIOTEKET AV EN STOR LAVAFLOD.

Intellektet: Ja, tänk om...

Ödlehjärnan: VILKEN TUR ATT JAG HAR LÄRT MIG KREDITKORTSNUMRET UTANTILL.

Intellektet: Attans!

Friday, June 9, 2017

Den svarta hingsten

Hur många gånger läste jag Den svarta hingsten när jag var liten? Tio? Tjugo? Så där som hästnördiga nioåringar gör.

Jag läste om den på tåget upp till Vemdalen, för att komma i rätt ryttarstämning, det fungerade perfekt. Walter Farleys ungdomsklassiker är en sådan där riktig, rafflande äventyrsbok. En vild häst och en pojke är de enda överlevande från ett skeppsbrott. Naturligtvis vinner pojken hästens förtroende och lyckas rida in honom på den öde ö där de båda har hamnat (på mindre än tre veckor!!!). När de räddats tillbaka till civilisationen upptäcker en hästkunnig granne att pojkens häst är en enastående galopphäst, snabbare än någon annan häst i världen...

En härlig, om än fullständigt orealistisk historia.
Och så får du en bild på Mack också, har jag nämnt att han var en fantastisk ny bekantskap?

Thursday, June 8, 2017

Bokfynd i Vemdalen

Jag var ju i Vemdalen häromsistens. Har jag nämnt att vi galopperade runt på fantastiska hästar på fjället? Bäst jag lägger upp en till bild på min nya stora kärlek Mack, ifall att någon missat honom:

Fast det var ju inte egentligen det jag skulle skriva om. I väntan på bussen hittade vi den här fina bokbytarhyllan inne på "GT-gården" (GamlaTestamentsgården? Godtemplargården? Gin&Tonicgården?): 
Jag hade vid det laget bara 120 sidor Olga Tokarczuk oläst i bagaget och plockade för säkerhets skull på mig Therése Söderlind, Vägen mot Bålberget. Det hade ju kunnat bli tågstopp.

Och så får ni en bild till på världens vackraste Mack också.

Wednesday, June 7, 2017

Sophies val

William Styrons roman Sophies val blev film med Meryl Streep. Jag har inte sett filmen men har gått omkring i tron att jag har läst boken för länge sedan eftersom jag ju vet hur den slutar och den står i min bokhylla.

Plockade upp den igen och bläddrade lite och insåg att jag inte kände igen berättandet alls. Jag har tydligen inte alls läst den, jag har bara hört så mycket om den från min mamma.

Så det blev ett par dagar i sällskap av svårt traumatiserade Sophie, hennes psykiskt sjuke pojkvän Nathan samt den oskuldsfulle unge mannen som berättar alltihop i jagform. Berättelsen alternerar mellan skildring av Sophies tid i Auschwitz och skildring av hennes nya liv i Brooklyn något år efter krigets slut. Det är blandningen och de stora kontrasterna som gör boken så potent.

Det, och så det gradvisa avslöjandet av Sophies alla fasor i koncentrationslägret. Ju mer hon berättar, desto djupare faller hon, ner i depression och missbruk.

Det är en bra roman! Hemsk och målande och ganska originell. En liten tanke bara: modersrollen som beskrivs är väldigt snäv. En mamma får traditionellt sett inte göra vad som helst och sedan klara av att leva med det. Litteraturen är ju full av pappor som förlorat barn och som går vidare som om inget hade hänt - men en kvinnlig rollkaraktär får absolut inte bli lycklig någonsin igen efter ett sådant slag. Jag tänker att människan är mer komplex än så, egentligen. Eller så finns det bara bättre terapi och mer generösare könsroller idag än när Sophies val skrevs.

Monday, June 5, 2017

Tematrio: svenska favoriter

Lyran har nationaldagstema på veckans trio och jag har grubblat både fram och tillbaka. Bland alla svenska författare, vilka ska en nämna? Tidigare år har jag till exempel tipsat om de här och de här.

Bland alla som skildrar det typiskt svenska finns förstås kluriga och roliga berättarkonstnären Torgny Lindgren. Jag brukar sätta Norrlands akvavit i händerna på folk som håller på att lära sig svenska och vill testa svensk litteratur. För den är så bra!

En som funderade mycket på just det där med nationalitet, svenskhet och vår lilla plats i det globala sammanhanget var Dag Hammarskjöld. Textsamlingen Vägmärken är en udda blandning textfragment av olika slag, med en hel del vackert och tänkvärt.

Nationalromantik finns också hos Heidenstam. För ett par år sedan läste jag Karolinerna och blev glatt överraskad - det var ju både rejäla skopor krigskritik och en hel del humor. Kalle dussin framställs inte precis som en hjältekung, snarare som en ouppfostrad snorvalp (sannolikt en rätt bra beskrivning). Dessutom det här underbara citatet:
"De svenske kunde från begynnelsen varken segra eller stupa av kärlek, bara av plikt. De älska inte ens varandra. De svenske låta hellre hänga sig än de skänka en landsman full rättvisa."
Och imorgon får alla nationalister fira med den svenskaste av svenska nationalrätter: kebabpizzan. Glad flaggdag!

Sunday, June 4, 2017

Himmerlandshistorier

Johannes V. Jensen är, som namnet avslöjar, dansk. Han fick också nobelpriset i litteratur 1944.

Jag läste Himmerlandshistorier, en novellsamling om livet på jylländska landsbygden ungefär på Emil i Lönnebergas tid. Bönder på fyllan, hästskjutsar och dammiga landsvägar, kärleksgnabb och våldtäkter om midsommaraftnarna, drängar som vill komma upp sig här i världen och smågossar som gapar munnen ur led inför det resande menageriet. Lite märkliga och ibland rumphuggna slut på varje novell, inga tillrättalagda självklarheter här inte.

Historieböckerna ger bara en dimension av dåtiden. Litteraturen fyller ut och dokumenterar helt andra saker. Tillsammans gör de världen så mycket större.


Hundskadeindex: en hund och en hel massa andra kreatur går åt

Saturday, June 3, 2017

Svarta hingsten, släng dig i väggen

Svarta hingsten i all ära, men jag har just ägnat två dagar åt att galoppera över Vemdalsfjällen på den här ursnygga svarta valacken. Vem vill ha en fullblodsgaloppör när en kan få en riktig nordsvensk med hovskägg och allt?




Thursday, June 1, 2017

Feministisk tipslista

Lyran har kallat till feministisk litteratursommar - inspirerad av den litteraturkanon som finns hos Feministbiblioteket. Klart jag hakar på! Jag har sprängfullt med relevanta tips att dela med mig av och hoppas få lika många nya i retur.

Men först: vad ÄR feministisk litteratur? Min egen definition är böcker som på något vis lyfter jämställdhetsfrågor och könsroller. Det kan handla om en skildring av ett centralt jämställdhetsproblem eller tvärtom en skildring som bryter mot könsrollsnormer och bjuder på annorlunda valmöjligheter.

Förutom alla de fantastiska böcker som redan finns med i den feministiska litteraturkanonen skulle jag vilja tipsa om följande. Är öppen för diskussion om huruvida de gills som feministiska eller ej!
  • Chimamanda Ngozi Adichie, Americanah. Om kvinnor, makt och hår.
  • Barbro Alving (Bang), Sol över torpet. Kåserisamling med elegant kritik av ojämställdheten på femtio- och sextiotalet.
  • Margaret Atwood, Tjänstekvinnans berättelse. Dystopi om en framtid utan rättigheter för kvinnor.
  • Margaret Atwood, Good bones. Novellsamling med feministisk udd.
  • Majgull Axelsson, Slumpvandring. Tre generationer kvinnor med lika men ändå olika jämställdhetsproblem.
  • Nina Bouraoui, Pojkflickan. Ett uppror mot de snäva traditionella könsidentiteterna.
  • Alan Bradley, The sweetness at the bottom of the pie. Modern Pippi Långstrump fast långt mer kompetent och med deckarintrig.
  • Rita Mae Brown, Kvinnofrukt. Uppväxtskildring från södra USA.
  • Tsitsi Dangarembga, Nervous conditions. Om flickors skolgång i Zimbabwe.
  • Marie Darrieussecq, Suggestioner. Surrealistiskt om effekter av patriarkalt kvinnoförtryck.
  • Tina Fey, Bossy pants. Kanske den roligaste och bästa självbiografi som någonsin skrivits.
  • Nadine Gordimer, The pick-up. Om en kvinna som gör tuffa val och sedan står för dem.
  • Vigdis Grimsdottir, Jag heter Isbjörg, jag är ett lejon. Om prostitution och dubbelmoral.
  • Marlen Haushofer, Väggen. En kvinnlig Robinson Crusoe i Alperna.
  • Petra Hulova, En plastig trea. Om prostitution.
  • Elfride Jelinek, Gier. Om mäns våld mot kvinnor.
  • Elsie Johansson, Sin ensamma kropp. Om äldre kvinnors rätt till sin sexualitet.
  • Agnes Lidbeck, Finna sig. Om kvinnoroller i svensk övre medelklass idag.
  • Rani Manicka, Rismodern. Kvinnoöden i Malaysia.
  • Caitlin Moran, Konsten att vara kvinna. Hysteriskt rolig, oerhört viktig.
  • Sofi Oksanen, Stalins kossor. Om bulimi och sjuka kvinnoideal.
  • Sheryl Sandberg, Lean in. Karriärsmanual för kvinnor.
  • Anne-Marie Slaughter, Unfinished business. Debattbok om balansen mellan arbetsliv och familjeliv.
  • Stina Stoor, Bli som folk. Novellsamling om människors öden på könsrollstyngd norrländsk landsbygd.
  • Liv Strömquist, Kunskapens frukt. Genialt seriealbum som pedagogiskt förklarar kvinnliga underliv.
  • Kerstin Thorvall, När man skjuter arbetare. Om våldtäkt inom äktenskapet.
  • Sigrid Undset, Jenny. Om kärleksnormen som kvinnofängelse.
  • Sarah Waters, Hyresgästerna. Om kompetenta kvinnor i efterkrigstidens London.
  • Jeanette Winterson, Skymningsporten. Saga om klass, sex och häxbränningar.

Wednesday, May 31, 2017

Resfeber

Vännen H och jag ägnar dagen åt att åka cykel, buss, tåg, buss, bil. Många timmar blir det! Och Boye har helt fel, det är sannerligen inte själva resan som är mödan värd. Det är målet som ger mening åt vår färd, vi är nämligen på väg upp till Vemdalsfjällen där vi ska rida nordsvensk häst ett par dagar.

I bagaget: en klassiker från min barndom för att vi ska komma i rätt stämning.

Tuesday, May 30, 2017

Titeltips till Maria Sveland

Det här skulle kunna bli den tredje i serien! Kanske med trädgårdstema?
Själva fibblan hade inte än tittat upp ur jorden när vi besökte botaniska trädgården häromsistens. Kanske nästa gång.

Monday, May 29, 2017

Tematrio: kroppen

Tematrio på temat kroppen:

Sin ensamma kropp av Elsie Johansson kommer jag nämna igen senare i veckan... Den är nämligen både jättebra och feministisk. Om en äldre kvinna som återupptäcker sin sexualitet på gamla dar. Trots att inget ju är så tabu som en gammal tant som tänker på sex...

The body in the library tycker jag är en av Agatha Christies roligare - så många luriga ledtrådar och underbara stereotyper. Oh dear! A dead body in the library. Do fetch the tea, James.

Kroppen och vad som händer med den i förlängningen ger inramning till John Ajvide Lindqvists Människohamn. De döda återvänder för att söka upp sina nära och kära. De är inte alltid i så bra skick.

Mycket nöje!

Sexbrott på paradisö

Tipset om Lotta Lundbergs Ön fick jag från någon bokbloggare, tänk vad bra det är att ha en hel värld med provläsare där ute! En slags litterära munskänkar som vänligt delar med sig av vad som verkar läsvärt.

Ön visade sig vara mer intressant än jag först trodde. Det är en till synes banal historia om en svensk läkare som rymmer från AT-tjänstgöringen för att istället luffa runt i tropikerna. Hon hamnar på en liten svårtillgänglig ö utanför Tahiti och blir kvar ett par decennier, kanske mest tack vare den muskulöse och vackre hövdingen som naturligtvis delar hennes säng.

På ön finns inte mycket att göra och folk har ett mycket avslappnat förhållande till både sex och alkohol. Flickorna blir på smällen mycket tidigt och skolgången är det si och så med. Men så gör en moralchockad turist en anmälan till brittiska imperiet som av prestigeskäl fortfarande äger ön och en trupp socialarbetare kommer för att undersöka läget.

Och här någonstans dyker det upp en hel del tänkvärda aspekter. Västerlänningarnas syn på flickor: att de bara kan vara offer, inte själva ha en sexualdrift. Frågan om koloniala synsätt och frågan: får vi kritisera andra? Är vi bättre själva? Är det okej med övergrepp om de är del av den lokala kulturen? För övergrepp pågår verkligen, det blir gradvis allt tydligare. De inhemska männen tänker inte alltid i termer av samtycke. Men det är inte så enkelt som att männen är förövare och flickorna offer, det är oändligt mycket mer komplicerat än så. Precis som i verkliga livet.

Det är därför jag tycker boken är bra, den ger inte en massa enkla svar. Ingen är en hjälte, ingen har alltid rätt, allt är misär förutom när det är väldigt trevligt och mangosmoothies på stranden.

Sunday, May 28, 2017

Med lingvistiken på sin sida: Sanna vs kollektivtrafiken

Jo, det måste erkännas. Det bor en liten ettrig rättshaveristterrier i mig. Om jag biter mig fast i något är jag beredd att hålla fast och kämpa ganska långt för min sak.

Detta visste förstås inte lokala kollektivtrafiken, annars hade de svarat med en helt annan ödmjukhet. Men nu kommer de få veta vem de stungit haver!

Saken är den att bussbolaget som kör stads- och länstrafiken här i regionen använder en alldeles egen tolkning av uttrycket "till och med" där "med" inte betyder att något är inkluderat, tvärtom. När man blippar [sic] sitt månadskort ombord på bussen eller i någon av biljettautomaterna kan man till exempel få infon "kortet giltigt t.o.m. 15 april". Men inte betyder det att kortet är giltigt också den 15e april! Nej, nej.

Att detta är fel har jag påpekat för bussbolaget, först som vänligt förbättringsförslag. Fick inget svar. Ilsknade till.

Kontaktade språkrådet för att få experternas syn på saken. Språkrådet konstaterar att "till och med" är en mycket tydlig formulering utan utrymme för annan tolkning än att även 15e april skulle vara inkluderat i exemplet ovan. Detsamma gäller ur juridisk synpunkt : "till och med" kan inte tolkas så som bussbolaget vill.

Påpekade detta för bussbolaget igen, fick till svar att: nej, infon man får när man blippar kortet är vilseledande så spar ditt kvitto för att veta vilket det egentliga slutdatumet är.

Goddag yxskaft! De medger alltså att de har fel och skäms inte för det. Vi lever i Trumptider.

Med både språkrådet och juristlingvisterna på min sida funderar jag nu på att låta konsumentombudsmannen testa otyget i domstol. Språkslarv av den här typen kan väl inte godtas hur som helst..?

Voff, voff!

Friday, May 26, 2017

En dag i en neurokirurgs liv

Ian McEwan är en skicklig författare, inte tu tal om saken. Jag läste om Lördag ur hyllan eftersom jag inte mindes något av den och McEwan ju ändå är så lättläst.

Den handlar om en dag i en neurokirurgs liv. Henry Perowne är en lång, kåt, squashspelande kirurg med dåliga knän och en alldeles för flådig bil. Han hamnar i en knepig situation med några råskinn som vill mucka gräl - och som inte ger sig på första försöket.

Det är ett imponerande kompakt informationsflöde - så mycket intryck och berättande i en så kort bok. Det är snyggt gjort, författaren kan hantverket! Men allra mest är detta tyvärr en orgie i research. McEwan har gottat ner sig i detaljer i hjärnkirurgi och använder sig av allt han har läst - först är det intressant men så småningom blir det alldeles för mycket skallborrar och hjärnaneurysmer för min smak.

Ett av sidospåren är förresten tänkvärt utan att författaren antagligen menade det: huvudpersonen har svårt att acceptera att dottern har en älskare - han tänker på dottern som skändad. Hederskulturstänk! Alla som tror att vår "västerländska" kultur inte är präglad av hederseländet bör tänka om, vi har långt kvar att gå vi också så länge manliga karaktärer kan beskrivas så här utan att någon höjer på ögonbrynen.

Inte McEwans bästa.

Thursday, May 25, 2017

Wednesday, May 24, 2017

Dr Moreaus ö

Den som gillar klassiska rysare och tidig sci-fi har en drös namn att lägga på minnet: Robert Lou Stevenson, Edgar Allan Poe, Mary Shelley, H. P. Lovecraft... och naturligtvis H. G. Wells.

The island of Dr. Moreau är en typisk skräckis från sent artonhundratal, komplett med ö avskuren från omvärlden och en fullständigt galen vetenskapsman. Den stackars Edward Prendrick överlever ett skeppsbrott och hamnar på en märklig ö där doktor Moreau sysslar med en serie fruktansvärda experiment - han försöker skapa människor av djur genom grymma (och obedövade) operationer. När doktorns fyllbult till hjälpreda råkar lära monstervarelserna att kött smakar gott går naturligtvis alltihop över styr.

En mycket, mycket otäck bok med många intressanta tanketrådar att nysta i. De stackars hybridvarelserna försöker förstå sin omvärld och sin egen identitet. Människan visar sig vara den mest ociviliserade besten av dem alla. Också: en snyggt insmugen religionskritik.

Läsvärd! Men kanske inte precis innan sovdags.


Hundskadeindex: en bok om djurplågeri. Alla torteras och dör. Ingen skonas. Allt är smärta.

Tuesday, May 23, 2017

Enkät: tre sommarpocketböcker


Boktanken bjuder på sommarenkät! Vilka tre pocketböcker bör alla ta med sig ut i hängmattan?

Den här boken har jag skänkt bort i många exemplar, den är härlig, grov, rolig och VIKTIG: Caitlin Moran, Konsten att vara kvinna. Jag flatgarvade var och varannan sida och nickade energiskt åt allt jag höll med om. Efter läsningen hade jag både nackspärr och träningsvärk i magmusklerna. Det var värt det.

Om du liksom jag gärna läser enkla deckare på sommaren tycker jag du ska leta upp Alan Bradley och läsa hans underbara serie om Flavia de Luce, tioårig kemiexpert och social anarkist. Språket! Stilen! Den fantastiska nernördningen i kemiska klurigheter! Den första i serien heter Den bittra pajens sötma.

Lite mer seriöst men fortfarande mycket lättläst - och mycket somrigt - blir det i Nina Bouraouis Pojkflickan. Om barndomens vilda bad i havet, sand mellan tårna och frihet i håret. Bouraoui är en av mina favoriter de senaste åren, i klass med Chimamanda Ngozi Adichie och Jeanette Winterson.

Monday, May 22, 2017

Tematrio: mammor

Veckans tematriotema är mammor. I en tidigare trio på samma tema nämnde jag Medea, Kristina från Duvemåla och två cyklande mammor i Chris Cleaves Gold.

Så vad ska jag dra till med nu då?

Sophies val av William Styron ligger just nu vid sängkanten för omläsning - ännu en av alla böcker jag inte över huvud taget minns att jag har läst. Men vad huvudkaraktären Sophie fick göra för val i Auschwitz vet väl alla vid det här laget.

Mycket gladare och roligare är det i Bang om Bang av Bang och Ruffa Alving. Ruffa växte upp med två mödrar varav den ena nog höll Sveriges vassaste kåseripenna, förutom hennes fantastiska journalistiska insatser.

Till slut tipsar jag också om fina Ta hand om min mor av Kyung-Shook Shin. Om en mamma som tröttnat på att vara familjens osynliga och otackade projektledare och helt sonika försvinner. Familjen går omedelbart i kras.

Krig på fjärde våningen

Vi gick och såg Krig på fjärde våningen på Uppsala stadsteater, ett fantastiskt litet stycke svart satir från tjeckiskt sjuttiotal. Författaren Pavel Kohout driver med den kommunistiska regimen och resultatet är relevant än idag.

Herr Blaha väcks mitt i natten av en inkallelseorder. Regeringen har bestämt att krig med arméer är för dyrt och därför ska kriget mot Schweiz avgöras på individnivå. Om en timme kommer den slumpvis utvalde schweizaren som ska anfalla herr Blaha och hans lägenhet på fjärde våningen. Herr Blaha vägrar att ta detta absurda påhitt på allvar...

Roligt och väldigt hemskt. Och varför går en inte på teater lite oftare?

Sunday, May 21, 2017

Ordbanken: gärdsla

Apropå min vackra nya gärdsgård: det finns naturligtvis också ett verb. Gärdsla. Det är det vi har gjort.

Här en länk till SAOL från 1923 som bevis.

Saturday, May 20, 2017

Särskrivna gravstenar

Det var ju en särskriven gravsten som fick igång mig på det här temat från första början, men när jag frågar runt bland gravstenstillverkare tycks det ändå som om de felskrivna gravdekorationerna är ett sällsynt undantag. Kanske för att det oftast bara står namn och årtal och de flesta klarar att stava sina närståendes namn.

Västerviks stenhuggeri säger ändå att "visst har det hänt att en kund skrivit på fast det är fel. Ibland upptäcker de felet efter flera år." Uppsala sten påpekar också att kunder som beställer gravstenar kan vara lite förvirrade eller stressade - de är ju i en känslig situation - så det är viktigt att be dem dubbelkolla flera gånger och uppmärksamma på om det verkar ha blivit något fel.

Det är ändå precis som med reklamskyltarna och med tatueringarna: all korrläsning är kundens ansvar. Det här förklarar så mycket. Vi lever i en soppa av särskrivningar och felstavningar, är det inte dags att börja utbilda en rejäl kader med korrläsare som får ge sig ut och rensa i textträsken - helst även på internet? Eller ännu bättre: att ge svenska lärare i uppdrag att börja ställa krav på elevers skrivförmåga igen...

Stort tack till Elisabeth på Västerviks stenhuggeri och till Annika på Uppsala sten för hjälpen och informationen!

Thursday, May 18, 2017

Hyresgästerna

Sarah Waters skriver trevliga romaner, de är alltid intressanta, lite romantiska och verkar välresearchade.

Hyresgästerna är inget undantag. Frances och hennes mor förlorar alla sina manliga familjemedlemmar i andra världskriget och upptäcker dessutom vid krigsslutet att pappan inte lämnat efter sig ett enda pund åt dem, enbart skulder. För att få ekonomin att gå ihop tvingas de ta emot hyresgäster i sitt förr så förnäma hus.

Det unga paret Barber som flyttar in är inte lyckliga och Frances dras snart in som ett tredje hjul i deras katastrofala relation. Frances hittar äntligen kärleken... men på det mest omöjliga vis.

Stiligt berättat om femtiotalets London, om dåtidens groteska äktenskapsnormer och om himlastormande passion. Och om vikten av tillgång till säkra och lagliga aborter.

Wednesday, May 17, 2017

Before the days of Slöjd

Jag sysslar med The island of Dr. Moreau av H. G. Wells och fastnade på denna mening, som jag fick läsa om och om igen i ren häpnad:
"I am an extremely unhandy man - my schooling was over before the days of Slöjd"
Detta måste naturligtvis undersökas! Och javisst, med en snabb googling finner jag en hel del information om slöjdens utbredning inom skolväsendet under sent artonhundratal. Vanligare stavningen på engelska är dock sloyd men begreppet anses ålderdomligt och numera talas det snarare om handicraft eller woodworks.

Hepp! Så har vi lärt oss något nytt idag också.

Tuesday, May 16, 2017

Forsytesagan

Den som gillar såpopera och kostymdramer blir säkert mycket förtjust i Forsytesagan av John Galsworthy.

Jag läste volym 1 som innehåller de tre första böckerna. Niohundra sidor "days of our lives" fast i början av nittonhundratalet i London.

Huvudintrigen i första volymen är det mycket olyckliga äktenskapet mellan Irene och Soames Forsyte. Han har tjatat sig till henne, bland annat med löften som aldrig infriats. Han ser henne som en del av resten av sin egendom och han har därmed rätt att våldta och låsa in henne. Hon ser äktenskapet som ett fängelse som hon har ångrat sedan dag ett. Han tycker att det är obegripligt att hon är så missnöjd. Hon tycket det är obegripligt att han inte förstår att hon är beredd att göra vad som helst för att slippa ur sin horribla situation.

Det jag gillar med hela historien är hur den säger något om den tidens övre medelklass. De där idéerna om ägandeskap, heder, vikten av att hålla skenet uppe. Hur de allihop går och lider i det tysta för att det inte ska synas utåt att allt är åt helvete. Kom inte och säg att det var bättre förr! Jag läser den också som en kritik av dåtidens äktenskapsnorm och kvinnans ojämställda ställning, men kanske tror jag för mycket på Galsworthy här.

Kan verkligen förstå att det blev en omtyckt TV-serie av böckerna - det är ett perfekt tevesåpamanus.


Hundskadeindex: hunden blir gammal och dör.

Monday, May 15, 2017

Tematrio: pojkar

Lyran har i jämställdhetens namn också en tematrio om böcker om pojkar. Här skulle en förstås kunna drämma till med Flugornas herre men jag tror ändå att det får bli tre lite mer långväga författare.

Alain Mabanckou har skrivit en fantastisk uppväxtskildring om livet i ganska fattiga Republiken Kongo - med vidskepliga föräldrar och ett barns hela utsatthet. Romanen heter Imorgon fyller jag tjugo och är särskilt underbar i franskt original för den som ids försöka.

Flyga drake av Khaled Hosseini täcker in så många aspekter av att vara pojke i Afghanistan - pojkars vänskap, rivalitet, homoerotiskt laddade skamkänslor och förstås det horribla i att växa upp och leva i en så osäker del av världen.

Homoerotik blir det också i Abdellah Taïas fina kortroman Ett arabiskt vemod som liksom Flyga drake har en nyckelscen med en våldtäkt men som sedan utvecklar sig åt helt andra håll. Om en pojke som växer upp och finner sin identitet bortom de strikta mansrollerna i åttiotalets Marocko. Poetiskt språk utan att verka tungt eller konstlat, väldigt lättläst och med stort framåtdriv. Kuriosa: Rikard Wolff har översatt en annan av Taïas texter och låtit Lisa Ekdahl tonsätta den, så pass vackert skriver han nämligen.

Sunday, May 14, 2017

Argonauterna

Maggie Nelsons Argonauterna är en mycket annorlunda bok. En slags filosofisk självbiografi av mycket närgånget slag. För Nelson är ingenting för privat - ånej. Allt från hennes eget anus till sambons förråd av löspenisar beskrivs i detalj. Frågan är: varför?

Det intressanta i läsningen är Nelsons beskrivning av sitt förhållande med Harry som har en flytande könstillshörighet. Så mycket av det en tar för givet som ställs på ända när en ska tänka icke-binärt. Väldigt uppfriskande och hjärtevärmande.

I övrigt: ett ganska stort "jaha".

Men trevligt sällskap med vikarierande bokklubben som satt i solen i min trädgård och drack hemkokt lingonsaft och diskuterade transidentiteter.

Friday, May 12, 2017

Klättra på min gärdsgård och jag skickar skomakaren på er

Vi har byggt gärdsgård!

Alldeles själva, eller rättare sagt tillsammans med Tassas gudmattar och min särskilt jättestarka vän.
Och det ska ni ha klart för er, att om bygdens ungdom (eller jaktlaget) får för sig att klättra över eller sitta på min fina nya gärdsgård likt de osnutna barnen i Bullerbyn, då är det jag som kommer utgalopperande med hagelbössan, om jag hade haft någon.

Thursday, May 11, 2017

Tidsreseskröna som passerast bäst-före

I min bokhylla hittade jag en märklig titel som jag inte har en aning om var den kommer från. En yankee vid kung Arthurs hov, av Mark Twain. Jag mindes inte alls vad den handlade om men tänkte att den var ju färggrann och därför såg ut som lättsam underhållning.
Färggrann betyder tydligen inte läsvärd. Detta är inte bland Twains bättre. Det är en raljerande och långdragen skröna om en amerikansk man som kommer till 500-talets England och raskt sätter igång att håna allt och alla. Jag gav upp efter ca en tredjedel.

Wednesday, May 10, 2017

Stora vänliga jättar

Jag blev tvungen att kvalitetskontrollera SVJ också. Den var lika bra som den skulle vara.

Dessutom påmindes jag om att det är därifrån två av mina favoritord kommer: snosmos och flickeflarn.

Tuesday, May 9, 2017

Europadagen

Glad Europadag!

Om du också tror att samarbete är bättre än att var och en armbågar sig fram för sig själv, då är du nog lika glad som jag över valresultatet i Frankrike i söndags.

Det finns många som tycker en massa saker om EU, vilket är lite lustigt eftersom vi inte håller på och tycker för och emot någon annan nivå inom offentlig förvaltning (okej, landstinget kanske). Det är ju nämligen det EU är, en offentlig förvaltningsnivå. Inget annat.

Om vi inte vill sitta och sura instängda i vårt eget lilla hörn och konsumera enbart det som odlas och produceras här i Sverige behöver vi nämligen samarbeta med andra länder. Vi vill ju att människor och varor ska kunna korsa gränser smidigt och säkert. Och sjukdomar, kriminella och miljöproblem stannar inte heller vid landsgränsen - enda chansen att bekämpa dem är att vi också krokar arm och hjälps åt över gränserna. Det samarbetet har vi organiserat i form av Europeiska Unionen.

Det mesta som EU gör för oss alla lägger vi inte ens märke till, vi tar det bara för givet. Vi tror att det är självklart att vi kan resa och handla så enkelt och billigt som vi gör. Att det finns gemensamma konsumentskydd och säkerhetsregler som gör att vi kan lita på att varorna vi köper är av rimlig kvalitet. Att företag inte längre behöver tjugosju olika blanketter för att transportera sakerna vi vill köpa kors och tvärs genom Europa. Men det här är ju inte alls självklart - det är resultatet av långt och hårt samarbete mellan de europeiska tjänstemän som bara skälls för eurokrater och aldrig får ett tack.

Att inte alla problem är lösta? Nej, det är väl ingen som hade förväntat sig det. Gemensam problemlösning är jättesvårt. Försök själv att få tjugosju envisa medlemsländer att enas på en kaffekvart. Mycket går inte ens att lösa på EU-nivå eftersom EU inte har befogenhet att ta itu med vissa saker – migrationsfrågan är ett bra exempel. Att påstå att EU är misslyckat för att man inte löst migrationskrisen är som att vilja avskaffa kommunerna för att de inte tagit bort värnskatten.

Den som vill avskaffa EU bör först förklara på ett övertygande sätt vad vi ska ha istället. Jag väntar med spänning.

Under tiden tänker jag fira Europadagen med flaggan i topp, fylld av tacksamhet över det som Europasamarbetet åstadkommer för oss alla.

Monday, May 8, 2017

Tematrio: flickor

Dags för tematrio på temat flickor

Jeanette Winterson skriver om en flickas uppväxt i fina självbiografiska Oranges is not the only fruit. Om att gå från liten till stor flicka i ett religiöst hem med en psykiskt sjuk adoptivmamma. Aj, aj. Och å så bra.

Pride and prejudice av geniala Jane Austen handlar om ett problem som drabbade många flickor förr i tiden, nämligen otyget med fideikommiss. Det vill säga: att flickor sattes på bar backe för att bara en äldste son kunde ärva landet och godset. Flickorna skulle istället giftas bort som en slags handelsvaror - det var deras i princip enda chans till försörjning. Austen beskriver detta med oefterhärmelig humor och skärpa.

Oförglömliga är också de märkliga flickorna (flickan?) i Mare Kandres poetiska Bübins unge. Måste läsas! Alldeles, alldeles egen.

Sunday, May 7, 2017

Look-alike-contest

- Välkomna allihop till den stora tävlingen: Vem är lik Marine Le Pen? Vinnaren får fem miljoner franska franc till ett värde av noll euro, samt ett litet ariskt barn med stelopererad högerarm. Vad det ska bli spännande!

[applåder]

- Första tävlande idag: Pinocchio. Varsågod och presentera dig.

- Tack! Jag har ett mycket löst förhållningssätt till sanningen. Och är gjord av trä!

- Oj oj, det är mycket likt! Applåder för Pinocchio! Nästa tävlande är Rodion Romanovitj Raskolnikov. Varsågod.

- Det är ett nöje att vara här. Jag har fått pengar från en ryss och jag anser att jag själv står över lagen.

- Wow, vilken look-alike! Det här blir svårslaget! Nu kommer nästa deltagare, ge en varm hand för Dolores Umbridge.

- Hrm, hrm! Jag är mot rasblandning och tycker att ras och ursprung är viktiga faktorer när man ska avgöra vad en person är värd och vilka rättigheter den ska ha.

- Det är som om Marines tvilling stod framför oss! Applåder! Och kvällens sista tävlande: välkommen, Sebastian Flyte.

- Jag har ärvt en förmögenhet och min familj äger slott och herrgårdar, framför allt förstås Brideshead. Men jag har inget begrepp om pengar eller om realistisk ekonomisk politik och lovar därför champagne till alla men det är bara tomma ord alltihop och någon annan kommer att få betala notan.

- Där har vi dagens vinnare! Grattis Sebastian Flyte! Och tack till alla tävlande. Ni har sett finalen i Vem är lik Marine Le Pen. Titta gärna igen nästa vecka, om inte världen har gått under tills dess!

Saturday, May 6, 2017

Särskrivna småskyltar

 Dagens språkvårdande insats.

Före:

Efter:

Tänk vilken skillnad ett litet bindestreck kan göra. 

Friday, May 5, 2017

Särskriven jättereklam

I serien om svårångrade särskrivningar är det nu dags för den dyraste kategorin: reklam i storformat. Jag frågade ett par reklamfirmor och skylttryckerier om hur det fungerar i verkligheten, det där med korrläsning av jätteskyltar.

Båda företagen jag talade med förklarar att de försöker hjälpa till att upptäcka tydliga felaktigheter i tid men eftersom allting ska gå så fort nu för tiden finns det inte längre tid till ordentlig korrläsning av original. Tryckerier måste helt enkelt lita på att kunden har kollat själv. Vilket de ofta inte har gjort.

Både Henrik på Engraveoch Mattias på NRA säger nämligen att det "ganska ofta" händer att kunder kommer med felstavade original. "Senast i veckan fick vi trycka om 20 kvadratmeter bordsdukar", kommenterar Henrik . Kunden hade skickat ett original med ett ganska rejält fel  - bokstäverna i förkortningen var i omkastad ordning - men märkte inte detta förrän de fick den färdigtryckta produkten.

Frågan är om det gör något, förutom att det förstås blir väldigt dyrt att göra om? Felskrivna skyltar kan ju ge debatt, vilket är bra - "all reklam är bra reklam", konstaterar Mattias. Så länge själva företagsnamnet blivit rätt brukar det räcka, verkar det som, men Henrik noterar också att ju större företag desto mer noga brukar de vara med språket.

Det tycker jag är en intressant kommentar. Men: även ett litet företag skulle väl tjäna på att lägga den lilla tid som krävs för korrläsning? En dåligt skriven skylt signalerar ju inkompetens - och vilket företag vill skylta med det?

Stort tack till Henrik på Engrave och till Mattias på NRA för att ni tog er tid att hjälpa till!

Thursday, May 4, 2017

Den siste drakdödaren

Det började med att Lilla My stack in huvudet genom den ganska skeva dörröppningen och meddelade att "det kommer någon slags skrynklig filifjonka". Bakom My skymtade Miss Marple, lätt röd om kinderna. Muminmamman skyndade sig att hjälpa Jane ner i en bekväm fåtölj. Nå, hon är lite oartig men hon menar inte så illa, sa Muminmamman överslätande och kastade en mild blick bort mot Lilla My som nu var halvvägs ner i sockerskålen. Miss Marple fnös.

Den fiktiva bokklubben träffades i Finland för kaffe och litterära samtal om Jasper Ffordes The last dragonslayer.

Boken är den första i en serie och handlar om den kämpande magikeragenturen Kazam, ledd av föräldralösa Jennifer Strange och hennes quarkbest. En av magikerna förutspår att den allra sista draken snart kommer att dödas, vilket leder till stort kaos - lycksökare från hela riket samlas i hopp om att kunna plundra drakens land.

Det är typiskt Ffordeskt men mer lättillgänglig än hans andra bokserier. Målgruppen är snarare ungdomar än vuxna nördar. Faktiskt tycker jag förlagen gjort en stor miss här - den här boken har kvalitet att ta över tomrummet efter Harry Potter! Rolig och klurig.

Ursäkta, vad sa du nu? frågade Hermione strängt och det blev plötsligt lite kylig stämning i muminhuset.

Alltså, jag menar att den är nästan lika bra som Harry Potter-serien, försökte jag igen.

Det är alltid ett jäkla tjat om Harry, muttrade Hermione. Jennifer Strange behöver minsann inte ha någon kille som fixar slutstriderna åt henne, hon går rakt på sak alldeles själv. Det är orättvist.

Muminmamman knuffade försiktigt vinbärsrutorna närmre Hermione och Miss Marple klappade henne vänligt på armen.

Jasper Fforde är en väldigt, väldigt skojig författare och det är hemskt synd att de svenska förlagen missar att översätta honom.

Wednesday, May 3, 2017

Ordbanken: vad tusan är en (ett?) schackel?

En av bieffekterna när en köper stuga är tydligen att en måste springa ut och in på olika byggvaruhus mest hela tiden.

Jag tycker inte om shopping och byggvaruhus är inget undantag (det är däremot bokaffärer och plantskolor). Det finns egentligen bara en rolig sak och det är alla knasiga nya ord att upptäcka.

Till exempel schackel. Pedagogiskt nog med en bild bredvid ordet. Schackel. Ungefär samma ordkategori som spunk.

Eller varför inte det spännande begreppet plattlyft. Här har jag många frågor! Är det en platt lyft? En mojäng för att lyfta plattor? Eller kanske en lyft som plattar till, jmf plattång?

Eller patentband som är ett typiskt ord som inte ger den minsta ledtråd till vad det betyder. Kan vara precis vad som helst. Min gissning är att det är det där som syns till vänster i bild...

Vårt senaste inköp är för övrigt ett skölpjärn.

Tuesday, May 2, 2017

Blåst på sommarvind

"Jag vill försöka visa att spänning inte alls kräver våld och att humor kan inbegripa stråk av allvar för den som vill se dem. Om man vill kan man kanske se mitt berättande som en stilla protest mot det spekulativa underhållningsvåld som ibland tar sig groteska uttryck i TV, film och böcker."
Så säger Tomas Arvidsson själv om sina böcker enligt bokomslaget, och det är väl den främsta anledningen till att jag också läser dem.

Arvidsson skriver lite som Sjöwall-Wahlöö kunde ha gjort om de hade haft humor istället för socialism. Han skriver snällt och roligt om kluriga brott utan splatter. Jag har förstås läst både Enkelstöten och Dubbelstöten från sjuttiotalet och visste faktiskt inte att han fortfarande ger ut nya titlar, men så är det.

Blåst på sommarvind handlar om ursprunglige studierektorns bror som får för sig att göra en liten tavelstöld på sin gamla skola. Problemet är bara att tavlan i fråga är tre gånger elva meter stor. Han skaffar sig därför ett par rutinerade kumpaner...

En kelsjuk varghund, en falsk front och en klyftig försäkringsagent senare slutar allt på ett helt annat vis än läsaren kunde ana.

Trivsamt! Och hurra för författare som förstår att våld inte är en enkel genväg till spänning.

Monday, May 1, 2017

Tematrio: maj

Maj är mycket bättre än april! Ingen snö! Grillpremiär! Många plusgrader! Vi har byggt ett växthus!

Däremot fick jag omedelbart problem med Lyrans tematrio på temat maj eftersom jag tänkte "aha, Maj Bylock", googlade och kom fram till att jag inte känner igen namnet på en enda av hennes titlar och sannolikt inte alls har läst något av Maj Bylock.

Tillbaka på ruta ett.

Men på ruta ett finns ju förstås Majgull Axelsson, denna fenomenala författare. Till exempel Is och vatten, vatten och is, om tvillingsystrar med familjetrubbel och isseglatser. Alltid mycket djupt och välskrivet.

Om du liksom jag ibland också läser böcker som inte är särskilt geniala men ändå underhållande, då kanske författarparet Rita Mae Brown och Sneaky Pie Brown är något för dig. De skriver en slags mysdeckare där hjälten är en katt! Intrigerna är inte alltid särskilt smarta, men jag säger igen: hjälten är en katt. Läs till exempel Murder, she meowed.

Och så en långsökt rackare: Theresa May är (än så länge) Storbritanniens premiärminister. Hon kommer att gå till historien som kvinnan som skötte Brexit. Och apropå det så har Imre Kertesz skrivit den utmärkta romanen Fiasko. Den handlar om en man som överlevt Auschwitz och den är mycket läsvärd.

Sunday, April 30, 2017

Fabio

Litteraturen är ett hus med många, mycket olika rum. Och med ytterväggar. Vissa av fasaderna är bättre dekorerade än andra.

Min vän bibliotekarien tipsade mig om Fabio.

Vet du vem Fabio är? (Om ja - törs du erkänna det offentligt?)

Jag visste inte, men nu vet jag och har fnissat mycket gott sedan dess. Bildgoogla "Fabio" eller ännu bättre: "Fabio Harlequin" och återkom när du har skrattat klart...

...redo?

Fabio är alltså fotomodellen som är med på en stor del av harlequinromanernas omslag. Han är sällan mer än halvt påklädd och har ofta ett mystiskt vinddrag i sitt långa blonderade hår. Oftast håller han en halvt avsvimmad dam med mycket urringning i sina muskulösa armar. Han är tantsnuskets reklamgosse nummer ett*.

Han är också känd för att ha krockat med en flygande gås när han åkte berg- och dalbana. 

Kom inte och säg att den här bloggen inte är folkbildande.


* och margarinets - han var under ett par år omslagspojke för US-amerikanska kampanjen "I can't believe it's not butter!".

Friday, April 28, 2017

Bokbloggarmöte i aprilvädret

Jag hade en väldigt trevlig eftermiddag igår, jag har nämligen äntligen träffat min bokbloggarpolare från Boktanken i verkliga livet.

Det är inte bara det att Mona och jag ofta tänker lika om böcker och läsning (fast att hon dessutom gör det snyggt på sin lite proffsigare blogg), vi har dessutom varsin beauceron, inte den vanligaste hundrasen i Sverige. Klart vi måste ses och ta en tur ut bland vitsipporna.

Tusen tack för en fin promenad! Vad gör väl lite snöblandat regn när sällskapet är så trevligt?


Två beauceroner. Den ena är välformad och den andra är min.

Thursday, April 27, 2017

Fisklukt i Innsmouth

Någon gång i tonåren läste jag någonting av H. P. Lovecraft men blev inte biten och fortsatte inte på det spåret. 

Nu testade jag igen och blev positivt överraskad. Skuggan över Innsmouth är en skräckgotisk långnovell/kortroman från 1936. En ung man blir strandad i en mystisk och avskild hamnstad där människorna ser mycket konstiga ut och där det ryktas om en förfärlig hemlighet. Huvudpersonen lyckas få en stadsbo att avslöja hemligheten om en avskyvärd byteshandel mellan lokalbefolkningen och en koloni havslevande monstervarelser. Den informationen är nära att kosta honom livet...

Jag gillar det! Klassisk skräck med monster och härlig knorr på slutet. Dessutom föredömligt kort.

Wednesday, April 26, 2017

Finnes: trofast och fördomsfri arvtagerska

Var finns du, trogne och tillitsfulle man? Du är vänfast mot mig på samma sätt som jag är lojal mot dig och självklart bygger vårt förhållande på förtroende lika mycket som på kärlek. Du har gott omdöme och ingen tendens till våld i nära relationer. Du väljer dina vänner med omsorg.

Om du finns, ring mig!
/Desdemona

Monday, April 24, 2017

Tematrio: Europa

Vad passar väl bättre än ett Europatema så här i presidentvalstider? Det franska valet handlar inte bara om öppenhet mot intolerans och faktabaserad ekonomisk strategi mot rent hittepå, det är också i allra högsta grad en fråga om huruvida fransmännen vill känna sig som del av Europa eller inte. Klart att jag är orolig - vi har ju sett hur folk har valt i andra omröstningar nyligen. Ofta i ren protest och ofta utan att först ha tagit reda på fakta, vad det verkar.

I litteraturen finns det däremot mycket europeiskt att glädjas åt, tack och lov.

Till exempel oförglömliga En plastig trea av tjeckiska Petra Hůlová. En fantastisk liten kortroman om en mycket sarkastisk prostituerad som kallt och utan omskrivningar beskriver sin misär till vardag. Med underbara egenpåhittade ord. Mataren blir hyvlad, det får ni själva gissa vad det betyder.

Därefter vill jag slå ett slag för tyska Judith Schalansky som bland annat har skrivit Der Hals der Giraffe. En svart komedi om en lärare som verkligen inte borde vara lärare... Liknar Hůlová en aning i det kalla berättarperspektivet, även om Schalansky skriver lite mer komplicerat och lurigt.

Magda Szabo är en ganska ny bekantskap, jag tipsar om Rådjuret som är en slags feministisk uppväxtskildring med mycket kritisk blick på det fattiga och ickefungerande samhället under socialistregimen. Alla detaljerna! Maten, husen, husdjuren. Hungern i de fattiga ungerska småstäderna på fyrtio- och femtiotalet blev plötsligt väldigt levande för mig.

Till försvar för kvinnans rättigheter

Till försvar för kvinnans rättigheter från 1792 är en intressant politisk stridsskrift. Mary Wollstonecraft skriver tidstypiskt (det vill säga: lite babbligt) om sin tids feministiska knäckfråga - kvinnors rätt till utbildning.

Wollstonecraft driver tesen att alla argument mot kvinnors politiska jämställdhet faller eftersom kvinnor inte har fått möjlighet till lika utbildning. Att påstå att kvinnor inte kan delta i demokratiska processer eftersom de är okunniga är alltså ett felslut - slutsatsen borde istället vara att kvinnor borde få tillgång till samma utbildning som män, så att de inte hålls okunniga, så att de kan delta i de demokratiska processerna. Hon anför också argumentet att det egentligen är ännu viktigare att utbilda flickor än pojkar eftersom flickorna växer upp till mödrar med enormt uppfostringsansvar.

Det är en viktig skrift. Så mycket information - på och mellan raderna - om kvinnors ställning under slutet av sjuttonhundratalet. Och så skarp hon är, Wollstonecraft. Allt är inte längre relevant, lyckligtvis, men vi har inte heller hunnit lösa alla problemen hon pekar ut.

Sunday, April 23, 2017

Glad världsbokdag!

Hurra för världsbokdagen!

När jag sneglar på min egen läsning hittills i år visar det sig dock att jag inte varit så värst mycket runt i världen - det har varit nästan enbart svenska och brittiska böcker på läslistan. De mest exotiska författarna har varit från Island, Japan och Ungern.

Det får bli bättring. Men framför allt: läsning för nöjes skull.

Friday, April 21, 2017

Apokalypsen har aldrig varit roligare

Tänk dig att Neil Gaiman och Terry Pratchett skriver en bok om apokalypsen tillsammans. Hur roligt skulle inte det bli?

Det är ännu roligare - för det har nämligen hänt på riktigt. En skruvad, absurd komedi om en ärkeängel och en ärkedemon som först råkar tappa bort antikrist och sedan ingår en hemlig pakt för att stoppa armageddon. De har nämligen blivit lite för förtjusta i jordelivet och vill inte att snabba bilar, gamla böcker och färggranna fruktdrinkar ska behöva utplånas i den sista striden.

Boken heter Good omens och är rolig underhållning för alla med det minsta uns nördhumor.

Thursday, April 20, 2017

Särskrivna tatueringar

Tatueringar är mer än bara bilder. Babels programledare Jessika Gedin har ett snyggt &-tecken längst upp på överarmen. Men det är inte alltid det blir lika lyckat. Ove "Doc Forest" Skog berättade till exempel i Sommar i P1 om sjömanskollegan som fick texten "Good Look" istället för "Good Luck"...

"Jag har sett massor med felskrivna texter, det är inte så ovanligt som man kan tro. Men vissa är felskrivna med flit, t.ex. citat, låttexter m.m.", säger Rebecca på Kingsroad Tattoo. Jag kontaktade henne för att få reda på hur korrläsning av tatueringar egentligen går till.

De flesta tatuerare verkar säga ifrån om de själva råkar upptäcka något som är uppenbart fel. Men det är kunden själv som har ansvaret för att dubbelkolla att allt stämmer. Korrläsning ingår inte i tatueringstjänsten.

Rough Stuff Tattoo påpekar också att det ju är vanligt med tatueringar på andra språk, till exempel kinesiska och arabiska och att de omöjligen kan bedöma allt som föreslås - men de brukar rekommendera kunden att verkligen göra ordentlig research innan hen bestämmer sig.

Kanske finns det alltså en marknadslucka här. När korrläsare och redigerare inte längre används av bokförlagen kanske de borde erbjuda sina tjänster på tatueringssalongerna istället? Jag ser potential här.

Stort tack till lärlingen på Rough Stuff Tattoo och till Rebecca på Kingsroad Tattoo för att ni tog er tid att svara!

Wednesday, April 19, 2017

Sökes: resvan och lydig hustru

Finnes: starkt religiös ung man med två dygdiga systrar. Jag har en stadig inkomst och ett brinnande intresse för att frälsa folk, planerar därför en missionsresa till Indien. Jag söker dig, lydiga och gudfruktiga hustru utan en massa onödiga egna idéer och tankar. Inte som vissa somliga jag skulle kunna nämna. Som dessutom visade sig vara en släkting. Leva som bror och syster - ha, jag skulle inte tro det! Men du som inte har en massa sentimentalt bagage och upproriska självständighetsideal kan väl skriva till mig så gifter vi oss raskt och åker till en liten indisk byskola tillsammans.

Svar med DNA-prov och fullständig stamtavla till St John Rivers, Moor House.

Monday, April 17, 2017

Maigret och den dödsdömde

Som någon kanske minns så packade jag ju dåligt när jag skulle åka Vasaloppet och blev tvungen att smygläsa en halv bok ur Arabella Figgs bokhylla.

Nå, så kan en ju inte ha det, jag blev tvungen att gå till bibblan och låna hem Simenon för att läsa klart.

Maigret och den dödsdömde är en lite märklig deckare som börjar med att kommissarie Maigret hjälper en dödsdömd man att rymma ur fängelset precis innan avrättningen. Maigret vill ta reda på om mannen verkligen var skyldig, men råkar tappa bort honom på grund av ett aperitifrelaterat krogbråk. Typiskt Paris.

Via ett otal ytterligare små glas, kaviarmackor och tobaksvaror kommer Maigret naturligtvis sanningen på spåret.

Simenon gör sig bättre på franska och visst är det något med de rökiga miljöerna - men intrigerna är ärligt talat inte mycket att hänga i le sapin de noël.

Saturday, April 15, 2017

Glad Alla-Gula-Fåglars-Dag

Glad påsk! En dag att hylla alla små gula fåglar.

I övrigt firar vi ingen påsk här hemma, möjligen att jag tar det som en ursäkt för att äta lite extra choklad.

Friday, April 14, 2017

Sigrid Undsets Jenny

Vad ska en säga om Sigrid Undsets Jenny? Så sorglig, så tragisk.

Norska konstnären Jenny bor med en väninna i Rom och målar vackra tavlor. Väninnan flörtar och svärmar med allehanda män men Jenny håller sig på sin kant. Så blir hon antastad av en ung norrman som tjatar på henne tills hon försöker intala sig själv att hon kanske ändå är lite kär i honom, det vore ju praktiskt och trevligt att ha någon och hon börjar ju bli så gammal (28).

Hon blir naturligtvis olycklig, men han fortsätter tjata och pressa henne varje gång hon försöker få lite frihet tillbaka. Till slut spricker äntligen förhållandet men Jenny hamnar istället i klorna på någon som sysslar med en annan typ av känslomässig utpressning mot henne. Hon lyckas mer eller mindre slita sig loss och lever olyckligt i utlandsexil en period tills den förste pojkvännen hittar henne igen. Jenny utsätts för en hänsynslös våldtäkt varpå hon tar livet av sig.

Det handlar om kärleken, eller rättare sagt om kraven och pressen som har gjort att kvinnor genom tiderna ställt upp på så mycket dumt i kärlekens namn. Sigrid Undset väjer inte för det knepiga och komplexa. Stackars, stackars Jenny.

Thursday, April 13, 2017

Matilda: kärt återseende

Min brorsdotter ska få en Roald Dahl-bok av mig, men så tänkte jag att det kanske ändå är bäst att kvalitetskontrollera boken lite innan jag ger den vidare.

Som tur var är Matilda fortfarande precis lika bra som jag mindes den.

En bibliotekarie som heter Fru Gudomlig, bara en sådan sak.

Wednesday, April 12, 2017

Finnes: erfaren änka med eget hemman

Var finns du driftiga karl som vill hjälpa till att driva mitt lilla skärgårdsbruk? Du ska vara trogen och trofast, nykter och ärlig. inget förbannat yrväder och om du säger ett ord om det "rätta sinnelaget" åker du på gödselstacken illa kvickt.

Svar till: Gumman Flod, Hemsö

Tuesday, April 11, 2017

Tematrio: deckare

Lyran frågar efter deckare såhär inför påsk (obegriplig tradition!) så jag nämner tre av helt olika slag:

G. K. Chesterton skrev riktiga gamla klassiker av Sherlock Holmes-typ. Den godmodige Fader Brown löser kluriga pussel genom skarp iakttagelseförmåga. Läs till exempel novellsamlingen The innocence of Father Brown från 1911.

Betydligt nyare och mer fartfyllda är de absurda, totalknasiga och mycket underhållande barnboksdeckarna av Jasper Fforde. Deckargåtorna utspelar sig alltså i en fiktiv barnboksvärld. I första delen i serien får detektiven Jack Spratt i uppdrag att lösa fallet med Humpty Dumpty. Föll han verkligen från muren - eller blev han kanske knuffad? Boken heter The big over easy och bör läsas.

Av de modernare polisdeckarna följde jag ett tag Elizabeth George och serien om Thomas Lynley och Barbara Havers, men de är knappt läsbara längre. De har förfallit till en slags human-drama-såpopera i all evighet, med poliseriet som tunn kuliss. Jag har sagt det förr och jag säger det igen: både politiker och författare bör sluta i rätt tid.

Monday, April 10, 2017

Britt-Mari lättar sitt hjärta

"Jag vill kunna något riktigt ordentligt, och jag vill försöka bli en riktig människa, som har lite värde i sig själv och inte bara som bihang till en karl. Jag tänker skaffa mig ett yrke, skriv opp det, så att du inte glömmer det! Ty att förtrösta enbart till ett par snygga ben, det tror jag är ett vågspel."
Astrid Lindgrens allra först utgivna bok, Britt-Mari lättar sitt hjärta, är en lättsam brevroman för unga tonåringar. Jag förstår att den inte blev någon jättesuccé, men dålig är den inte heller. Uppfostrande tonårsromaner är helt enkelt en knepigare genre än barnböcker.

Britt-Mari är fruktansvärt käck och livlig. Hon flörtar med trofaste pojkvännen Bertil, slåss med sin bror och låter sig inte imponeras av klassens rika och välklädda primadonna. Hon skriver till sin brevvän om precis allt, högt och lågt, i ett flöde av sprudlande energi och hon var nog en gnutta feministisk för sin tid.

Lindgren återanvände senare Britt-Maris storasyster - hon återkommer som Malin i Saltkråkan, komplett med matbordslyft, schejker och allt.

Sunday, April 9, 2017

Enkät om typiska bokslukarbekymmer

Bloggen Bokföring enligt Monika spred följande enkät om diverse boknördsdilemman. Här kommer mina svar.

1. Du har 20.000 olästa böcker i din bokhylla, hur bestämmer du vad du ska läsa?
Jag ställer inte olästa böcker i hyllan, de hamnar alltid först i läshögen bredvid sängen. Enbart färdiglästa böcker flyttas över till hyllan. Men om jag har 20 (eller 20 000) olästa böcker i läshögen blandar jag dem så mycket som möjligt. Om jag just läst en tunn, nyutgiven skräckis tar jag gärna en klassisk höglitterär tegelsten som nästa bok. Efter ett hardcore-feministiskt drama om DDR kanske jag behöver en surrealistisk knasdeckare av Jasper Fforde.

2. Du är halvvägs genom en bok och du känner inte något för den. Ger du upp läsningen eller läser ut den?
Det ska mycket till innan jag ger upp en bok. Vanligtvis kämpar jag in i det sista. Men är det riktigt, riktigt dåligt (David Grossman, jag tittar på dig) så avbryter jag. Ofta med en känsla av personlig kränkning.

3. Slutet av året kommer med stormsteg och du har inte avslutat din läsutmaning. Försöker du läsa ikapp och hur i så fall? 
Ofta, ja. Genom att sortera om läshögen så att till exempel de sista nobelpristagarna för året hamnar först i kön. Men i normala fall planerar jag inte så illa.

4. Omslagen på böcker i en serie du älskar matchar inte, hur hanterar du det?
En liten, liten suck men sedan en axelryckning. Det är innehållet som är viktigast.

5. Alla omkring dig hypar över en bok du inte gillar. Vem bondar du med som har liknande känslor?
Min syster har bra smak. Och så finns det ju andra bokbloggar, Joelinda på Boktanken brukar till exempel alltid ha intressanta tankar och ge aha-upplevelser och nya perspektiv.

6. Du läser en bok offentligt och känner hur du börjar gråta. Hur hanterar du det?
Om en bok är engagerande att jag börjar gråta av den (mycket sällsynt - kanske enbart Sheila Burnford) tror jag inte att jag skulle ha tid att bry mig värst mycket om omgivningen samtidigt.

7. Uppföljaren till en bok du älskar har precis kommit ut men du har glömt vad som hände i förra boken. Läser du om boken innan du går vidare?
Vanligtvis inte. Förutom med HarryP-serien, då läste jag om hela serien fram till den nya boken, varje gång. Men det var ett specialfall.

8. Du vill inte att någon ska låna dina böcker, hur säger du på ett trevligt sätt nej till någon som frågar?
Jag lånar gärna ut böcker! Men om någon skulle slarva bort en viktig bok den hade lånat skulle jag kanske vara tveksam inför nya lån. Det brukar gå att helt enkelt säga "nej".

9. Du har plockat upp fem böcker den senaste månaden men inte kommit någonvart med dem. Hur kommer du över en lässvacka?
Kan inte påminna mig att det någonsin skulle ha hänt. Möjligen om jag har haft för lite tid, då är det tidsbristen som måste åtgärdas, inte läslusten.

10. Det är många böcker som har kommit ut och som du bara måste läsa, hur många böcker köper du?
Alla?

11. Efter du har köpt alla de där böcker du bara måste läsa, hur lång tid står de i din bokhylla innan du faktiskt läser dem?
De står som sagt inte alls i bokhyllan. Om läshögen är enorm kan det ta ett par månader till dess att alla nyköpta böcker är genomarbetade. Just nu lever jag med liten läshög, den cirkulerar på bara ca 3-4 veckor.

Saturday, April 8, 2017

Olympiskt oxymoron

I tomrummet efter vasaloppsträningen fick jag någon slags hybris och har tydligen råkat anmäla mig till ett litet triathlon. Notera det fantastiska oxymoronet: "Olympisk motion" i anmälningsbekräftelsen. Jag älskar det! 


Det är egentligen en förkortning för "olympisk distans, motionsklassen", men kortversionen är förstås mycket bättre.

Friday, April 7, 2017

Häxbränningar i Wintersonsaga

Jeanette Wintersons Skymningsporten är en riktig spöksaga. Häxor, djävulsmässor och svart magi. Blandat med en rejäl dos kärlek och några rätt okonventionella sexscener.

Huvudpersonen Alice Nutter är framgångsrik, ensamstående och solidarisk med de fattiga. Tre mycket misstänkta egenskaper hos en kvinna i sextonhundratalets England. Avundsjuka män försöker därför sätta dit henne för häxeri. Häxskräcken löper just amok över landsbygden och kyrkan/makten drar sig inte för tortyr i jakten på bekännelser.

Svart och otäckt men också hoppfullt och vackert.

Thursday, April 6, 2017

Om kontorsliv eller kanske om bröstcancer

En annan bok jag lånade av den jättestarka vännen var Then we came to the end av Joshua Ferris.

Det här är en roman jag inte blir riktigt klok på. Den säljs nämligen som komedi.

Det är en lite ovanlig bok, den skildrar en typisk reklamfirma i en större US-amerikansk stad. Träffsäkert och i första person plural (!) beskrivs kontorsjobbens små vedermödor. Skvallret vid kaffeautomaterna. Försöken att smita undan arbetet och det ständiga baktalandet av cheferna. De hopplösa romanserna över kopieringsmaskinen. Osäkerheten när företaget går back och en efter en blir avskedad med omedelbar verkan.

Beskrivningen av kontorsmiljön är väldigt pricksäker och jag gillar sättet det berättas på. Däremot är den alldeles för lång. Och jag skulle verkligen inte sätta den i humorfacket - om man inte tycker det är komiskt med folk som beter sig illa mot varandra i diverse mindre lyckade arbetsplatsskämt.

Tvärtom, det här är en mycket deprimerande bok om sorgliga skepnader med tragiska liv och inget hopp. Den starkaste intrigtråden i hela boken är bröstcancer. Inte så humorfyllt, men märkligt nog bra ändå.

Wednesday, April 5, 2017

Finnes: äldre herre med friluftsintresse

Sökes: Äldre entiska med gröna fingrar. Vi träffades för länge sedan men jag har tappat bort ditt nummer. Snälla ge mig en chans till. Den här gången lovar jag att vara mindre självisk och engagera mig i dina fritidsintressen också. Jag ska hjälpa till att vattna i dina pallkragar och inte bara ränna i skogen hela dagarna. Hör av dig.

Svar till: Lavskägge, Fangornskogen.

Tuesday, April 4, 2017

Bedårande kåserier och en uppstoppad pygmé

Min jättestarka vän lånade ut ett knippe böcker igen, av henne får en alltid intressanta saker.

Som skojiga kåserisamlingen Let's explore diabetes with owls av David Sedaris. Här blandas högt och lågt! Med en härligt underfundig glimt i ögat. Dels en del dagboksliknande berättelser ur Davids eget liv, dels några fiktiva berättelser.

Till exempel den mycket ironiska skildringen av en man som tolkar legaliseringen av homoäktenskap som att hans eget heteroförhållande är värdelöst, varpå han alltså slår ihjäl sin fru och dotter. "För nu vet vi ju inte vad som är lagligt längre, om två killar får gifta sig finns det ju inget som säger att jag inte får åka och spränga snabbköpet i luften", ungefär.

Eller barndomsminnena av simning i klorstinkande bassänger till doften av bränd barbecue och mammans gindrinkar. Så roligt, så sorgligt.

Eller berättelsen om hur han, i jakt på den perfekta allahjärtansdagpresenten till sin pojkvän, är snubblande nära att råka köpa en uppstoppad pygmé.

Monday, April 3, 2017

Tematrio: omläsning

Lyran frågar efter vilka böcker vi läser om och om igen...

Lätt:

Sagan om Ringen: Ringens brödraskap

Sagan om Ringen: Sagan om de två tornen

Sagan om Ringen: Sagan om konungens återkomst.

Amen.


Och HarryP-serien.

Sunday, April 2, 2017

Dementi: det var bara lur

Jag ska INTE ge ut en chicklitt. Chapeau för alla svårlurade bloggläsare som inte gick på den lätta. April april på er andra!

(Jag har tvättat fingrarna med såpa hundra gånger sedan gårdagens särskrivning men känner mig fortfarande lite smutsig. Men vad gör en inte för ett komplett aprillur.)

Saturday, April 1, 2017

Jag blir författare!

Nu kan det äntligen sägas offentligt: jag ska ge ut en bok. Och inte vilken bok som helst utan en riktig rejäl kärleksroman. Jag har alltid velat skriva en mysig chicklitt med lyckligt slut och efter många turer med förlagen är det nu klart och de sista exemplaren är på väg från tryckeriet ut i butik. Pirrigt!!!

Min roman handlar om Karin, en kvinna i trettioårsåldern som söker efter kärleken på en finlandsfärja. Efter karaoken hamnar hon i ett svårt val mellan en smeksam pudeluppfödare från Örebro och en svartmuskig och spännande hallick från Skåne. Ska Karin lyckas bolla båda kärleksaffärerna parallellt eller kommer hon att tvingas välja mellan de båda beundrarna? Det är som upplagt för missförstånd och både spänning och romantik utlovas!!! <3 <3 <3

Boken heter Röda hjärtan och en kel sjuk pudel och ni kan redan nu beställa den här på Adlibris. Skynda fynda!!!

Friday, March 31, 2017

Svårångrade särskrivningar: en reportageserie

Tassahunden och jag promenerade förbi en kyrkogård häromsistens och en av oss reagerade med viss förskräckelse över en gravsten med texten särskriven...

Aj, aj, aj.

Det fick mig att fundera över det där med svårkorrigerade stavfel. Hur fungerar det egentligen med korrläsning för just de texterna som inte kan suddas och göras om?

Det fanns förstås bara en sak att göra. Jag har kontaktat de bästa tatuerarna, de största gravstenstillverkarna och några reklamfirmor som säljer skyltar i jätteformat. Svaren på mina frågvisa frågor har redan börjat trilla in, så håll ögonen öppna för kommande reportage.

Har du själv sett något särskilt olyckligt språkfel som du vill dela med dig av?

Thursday, March 30, 2017

Nortons filosofiska memoarer

I vår familj sysslar vi gärna med högläsning. Tassahunden och jag har till exempel just läst ut Håkan Nessers Nortons filosofiska memoarer. Jag har läst högt och Tassa har undrat varför jag sitter i hennes korg och väsnas.

Nesser brukar ju vara bra, och hundar som skriver memoarer är ju oftast roligt. Tyvärr är Nortons filosofiska memoarer mestadels en besvikelse. Den bästa anekdoten är inte ny, den har getts ut tidigare i annat format. Och det finns bara ett annat stycke av nästan samma kvalitet i hela boken. Resten är skåpmat och vardagsrutiner, småmysigt men oengagerande och varken originellt eller jätteroligt. Mest handlar det om att de flyttar runt: Sedan flyttade vi till New York. Där fanns det stora hus. Sedan flyttade vi till London. Där promenerade jag i den och den parken. Sedan flyttade vi till Gotland... (oj, försenad spoiler alert! Det var visst hela bokens handling det).
Tassa är ganska berest hon också men har inga planer på att ge ut sina memoarer i bokform. Det är lika bra det, hon stavar som en kratta.

Wednesday, March 29, 2017

En mycket välblandad bokhög

Detta är vad jag kallar en välblandad bokhög. Min lokale bibliotekarie log förtjust när han plockade fram min beställning: en Astrid Lindgren, ett kostymdrama av en nobelpristagare, en skräckis, en fransk polisdeckare och en politisk feministisk pamflett från sjuttonhundratalet.
"Det är bra, en ska läsa allt från Sartre till Agent X9", sa bibliotekarien klokt.

Tuesday, March 28, 2017

Årets feministiska fullträff?

Vissa böcker är så smäckfulla med klyftiga citat och tänkvärda meningar att jag nästan får för mig att plocka fram överstrykningspennan. Bara nästan - jag tycker inte om att skriva i böcker.

Finna sig av Agnes Lidbeck är en sådan bok. Den är väldigt intressant. Och träffsäker på ett smärtsamt sätt. En mycket grym bild av vår samtid.

Huvudpersonen Anna överanalyserar allt. Hon är en typisk framgångsrik medelklasskvinna i Stockholm, lagar rätt sorts mat, bär rätt slags kläder och inreder sitt hem på precis rätt sätt. Hon har ett enormt behov av att bli sedd och åtrådd, till och med som nyförlöst går hon i sjukhuskorridorerna och undrar om de nyblivna papporna som sitter där skulle vilja ha henne.

Allt i Annas liv, inklusive man och barn, är rekvisita som hon använder för att framstå på bästa sätt. Som mamma, som åtråvärd kvinna, som osjälvisk vårdare och omhändertagare. Hon drömmer om att lämna sin tråkige man ("Anna kan inte vara tråkig, alltså måste Jens vara tråkig. Anna kan inte älska en tråkig man, alltså kan hon inte älska Jens.") och inleder en relation med en man med högre social status. Han blir sjuk i obotlig cancer och Anna fastnar i fällan som hans vårdare i livets slutskede. Vilket slöseri, tänker hon när hon tar hand om den sjuke mannen, så synd att ingen ser mig vara så god.

Anna är en underbart komplex karaktär, hon är ett resultat av samhällets (och kvinnornas) krav på kvinnor och hon lever sitt liv inom de snäva ramar som hon? eller patriarkatet? har satt upp som begränsningar för henne som "riktig kvinna". Det är både rolig, hemsk och frustrerande läsning.

En riktigt bra debutroman. En feministisk knock-out. En text som får mig ännu mer nöjd med valet av det barnfria, femininitetsvägrande livet.

Monday, March 27, 2017

Tematrio: ur led är tiden

Vi har bytt till sommartid och Lyran frågar efter tre boktips som har något med tid i titeln.

Vid en snabb blick i bokhyllan hittar jag genast tre tidsrelaterade titlar som jag inte minns något av innehållet i: Ian McEwan, Lördag, Jonas Gardell, Odjurets tid och Judith Hermann, Sommerhaus, später.

Tydligare i minnet har jag Michael Hoeye, Time stops for no mouse. En mycket rar mysdeckare om en mus som är urmakare och som har en nyckelpiga som husdjur. När djärva flygaresset Linka mystiskt försvinner ger han sig ut för att hitta henne och råkar avslöja en riktig superskurk. Jag har inte listat ut om det här egentligen är en ungdomsbok, men jag läste den med stort nöje i vilket fall.

Änka i ett år är en av de där stora och underhållande romanerna som John Irving skrev när han fortfarande skrev läsvärt. Det gör han tyvärr inte längre, han skriver numera bara långt och repetitivt. Eller så har jag ändrat smak. Änka i ett år handlar om den unge Eddie som får ett mycket märkligt sommarjobb hos en konstnär och hans olyckliga fru. Paret har efter en bilolycka bara ett barn kvar och det barnet får en särskild relation till Eddie. Dessutom förekommer en holländsk mullvad som mördar prostituerade, och en squashhall som kanske också är en dödsfälla. Originellt.

H. G. Wells är sci-fins fader och Tidsmaskinen från 1895 är en riktig klassiker. En vetenskapsman reser i tiden och finner ett extremt apartheidsamhälle där de fina, älvlika eloierna lever i ständig rädsla för de hemska, underjordiska morlockerna... Jag väntar för övrigt på Doctor Moreau's island i en bokbeställning jag ser mycket fram emot.

Saturday, March 25, 2017

Friday, March 24, 2017

Grejen med verb

Om du har en språknörd i bekantskapskretsen, sätt genast Sara Lövestams Grejen med verb i händerna på henom.

Det är en fantastiskt rolig och lärorik liten bok om verbgrammatik! Jag har hört så mycket om den och nu har jag äntligen läst den. Vad det är roligt med språk och ord, särskilt när någon förklarar så bra och lättsamt som Lövestam gör. Jag vill nästan börja på SFI bara för att få ha henne som fröken.

Äntligen vet jag saker som vad ett deponensverb med underförstått objekt är för något. Och jag ska omedelbart börja använda egna nydanande inkoativ, då kommer alla i min omgivning gladna.

Thursday, March 23, 2017

Jag har blivit med Narnia

Vad är det för spöklikt sken som kommer från klädkammaren? Finns där en port till en hemlig värld? Kanske ett maskhål till något spännande parallelluniversum? Eller en genväg till Jasper Ffordes Well of lost plots?
Nej, det var visst bara de där starka lysrören jag monterade för att dra upp små plantor till trädgården. Chilin var först i startgroparna, om en vecka är det dags att så de första tomaterna också.