Saturday, December 31, 2016

Att reklamera ett år

2016 var väl inget höjdarår precis.

Trump, Brexit, oskyldiga människor dödade i Aleppo, Nice, Berlin, Bryssel, Istanbul. Människor på flykt, populister och kunskapsförakt på frammarsch. Vissa men otillräckliga framsteg i klimatfrågan (nej nu jävlar byter vi till elbil! Så snart jag har en stadig inkomst igen!). Nobelpriset i litteratur utgick till förmån för ett nobelpris i gubbrock.

Kära konsumentombudspersonen, jag skulle vilja reklamera hela året. Det har varit felkonstruerat. Jag vill byta mot ett som fungerar.

Friday, December 30, 2016

Himlabröd

"Fick den här komma upp i dagsljuset" sa min trevlige lokalbibliotekarie förtjust när jag kom in och hämtade ut Alice Lyttkens Himlabröd. Den kom nämligen ur magasinet och det är inte precis väntelista för att få ut den.

Vilket kanske är synd, det var en riktigt rar roman! Den handlar om unga och smått självsvådliga Hedda, en fin jungfru i Stockholm någon gång under första halvan av sjuttonhundratalet. Hennes far yllefabrikanten är på väg mot konkurs och nyligen giftasvuxna Hedda blir plötsligt en potentiell handelsvara för att rädda pappans affärer... Oskuldsfull som hon är ser hon inte alla olika fällor som gillras för henne och det är bara tack vare sitt eget intellekt hon klarar sig ur soppan.

Den största behållningen är nästan det gammalmodiga språket. Det är "tocken" och "fällan" och "desslikes" så det står härliga till. Och så gillar jag karaktären Hedda och hur hon är ett exempel på hur livsviktigt det är med rejäl sexualundervisning för alla unga flickor och pojkar, så de får en chans att försvara sig i tid.

Thursday, December 29, 2016

Någon har inte läst sagorna ordentligt

Jag promenerade lite i min närmaste stad och trillade över det här bygget i en lekpark:
Vad precis ska barnen lära sig här? Att pepparkakshus är roliga? Men tänk om de ser ett riktigt pepparkakshus i skogen en dag och glatt knackar på dörren? Och inte har de väl fått lära sig att sticka ut pinnar genom gallret när häxan undrar om de är tillräckligt välgödda än heller.

Men det är ett sött hus.

Wednesday, December 28, 2016

Drottningens juvelsmycke

Jag omläste en gammal favorit, Drottningens juvelsmycke av Carl Jonas Love Almqvist. Fortfarande bra! Om än lite förbryllande och frustrerande.

Det börjar med en kärleksfyrkant som går åt pipsvängen. Två kärlekspar börjar på grund av ett missförstånd misstänka varandra för svek och otrohet, i en komplicerad förväxling av sjalar och hemliga kodord. Än värre blir det eftersom de två unga männen dessutom är inblandade i komplotten mot Gustaf III och måste fly efter att Ankarström skjutit kungen på operan.

Och här kommer romanens stora behållning in i bilden: Tintomara. En könsöverskridande gestalt som också flyr från operan, nämligen med en stulen hovjuvel. På flykt blir hen inblandad i de två olyckliga kärleksparen och skapar där ännu större oreda och ännu fler komplikationer.

Tintomara är en udda och underbar figur, det finns ingen som henom i klassisk svensk litteratur. Almqvist for President.

Tuesday, December 27, 2016

Om den äktenskapliga plikten eller rättare sagt om våldtäkt

Jag vet, det var ju köpstopp, men det var så att jag klantade mig och försökte åka på en jobbresedag med bara en enda bok i bagaget och det straffade sig ju genast så jag blev tvungen att akutköpa en bok för hemresan, jag anser att det faller under nödvärnsrätten.

Boken jag fick tag i - den enda icke-chicklitt/deckare i hela kiosken - var ett lyckokast. Kerstin Thorvalls smärtsamma men mycket läsvärda feministiska roman När man skjuter arbetare.

Det handlar om våldtäkt inom äktenskapet. Unga Hilma luras att gifta sig med en mycket romantisk man som dock redan på bröllopsnatten förgriper sig mycket svårt på henne, så illa att hon hamnar på sjukhus. Han är sinnessjuk men hans familj hoppades att han skulle lugna sig om han fick en fru, d.v.s. tillgång till regelbundet sex. Han lugnar sig inte alls. Att Hilma inte vill, att hon är rädd och har ont, spelar ingen som helst roll. Alla omkring henne påpekar att detta är kvinnans äktenskapliga plikt, mannen har ju "rättigheter". Hon har heller ingenstans att fly, för om hon begär skilsmässa förlorar hon allt och får stå med skammen som skild kvinna, utstött ur familjen. Alltså står hon ut med tortyren i den äkta sängen. Fy tusan vilken tid att leva i, och det är inte så länge sedan heller.

Den här sjuka idén om sex som kvinnans plikt, icke valbar, finns tyvärr kvar än idag och kvinnor runt om på jorden lever på det här viset. Det är så sorgligt att en vill gråta.

Och Kerstin Thorvall skriver ju så bra om det.

Monday, December 26, 2016

Juldeckare

I jakten på julkalendercitat läste jag inte mindre än två Christie-deckare med jultema. Jag var egentligen ute efter den med plumpuddingen (Äventyret med julpuddingen) men tog först fel på bibblan och kom istället hem med Poirots jul.

Båda är trivsamma pusseldeckare, med både blod och mord och mistelkransar. Äventyret med julpuddingen är egentligen en hel samling deckarnoveller och flera av dem är riktigt kluriga. Poirots jul är en mer klassisk whosdunnit med ett låst rum, ett antal giriga släktingar, ett nyligen ändrat testamente och Poirot som samlar alla i salongen på slutet för att presentera gåtans lösning.

Lättläst! I det andra fallet så lättläst att jag plötsligt fann mig på resande fot med inget kvar att läsa inför hemresan. Räddningen blev ett nödköp i närmaste kiosk, mer om det imorgon.

Sunday, December 25, 2016

Hur många citat kände du igen?

Några var lätta, andra svårare... Citaten i julkalendern kom ur följande litterära verk:
  1. Astrid Lindgren, Vi på Saltkråkan
  2. Selma Lagerlöf, Nils Holgerssons underbara resa
  3. Mary Shelley, Frankenstein
  4. Jonas Gardell, Mormor gråter
  5. J. K. Rowling, Harry Potter and the Order of the Phoenix
  6. Charlotte Brontë, Jane Eyre
  7. J. R. R. Tolkien, Sagan om ringen
  8. Lev Tolstoy, Anna Karenina
  9. Elsie Johansson, Glasfåglarna
  10. August Strindberg, Hemsöborna
  11. John Ajvide Lindqvist, Låt den rätte komma in
  12. Selma Lagerlöf, Gösta Berlings saga
  13. Victoria Benedictsson, Fru Marianne
  14. Khaled Hosseini, Flyga drake
  15. Peter Høeg, Fröken Smillas känsla för snö
  16. John Irving, En bön för Owen Meany
  17. Mikael Niemi, Populärmusik från Vittula
  18. Väinö Linna, Okänd soldat
  19. Thomas Mann, Buddenbrooks
  20. Arthur Conan Doyle, The blue carbuncle (Sherlock Holmes)
  21. Alan Bradley, I am half-sick of shadows (Flavia de Luce)
  22. Agatha Christie, Äventyret med julpuddingen (Hercule Poirot)
  23. Audrey Niffenegger, Tidsresenärens hustru
  24. Charles Dickens, En julsaga
Hur många kände du igen?

Saturday, December 24, 2016

Julkalender: sista luckan

Hoppas du tyckte kalendern var kul,
Tack för att du läst och ha en riktigt god jul!
"Men se här är kalkonen! Hallå! Hej där! Hur står det till? God jul! 
Det var sannerligen en kalkon! Den fågeln kunde nog inte ha stått på sina egna ben; de skulle ha vikit sig under bördan som ett par vaxljus. 
- Den här kan ni inte bära hela vägen till Camden Town, sa Scrooge till budet, det är bäst att ni tar en droska. 
Han skrattade gott inom sig vid dessa ord, han skrattade när han betalade kalkonen och när han betalade droskan och när han gav pojken sin slant, men ännu hjärtligare var hans tysta munterhet, när han kommit upp till sig och sjunkit ner i sin stol. Han skrattade tills tårarna rann. 
Han hade svårt att raka sig ty handen skakade ganska betänkligt och rakning kräver en viss uppmärksamhet, även om man inte behöver dansa samtidigt. Men om han också hade skurit av sig näsan i detta ögonblick, skulle han bara ha lagt på en plåsterlapp och känt sig lika belåten.  
Han klädde sig i sina bästa kläder och stod omsider nere på gatan. Där var fullt med folk, precis som då han hade varit där i sällskap med den nuvarande julens ande, och han gick med händerna på ryggen och såg sig omkring med ett belåtet leende.  
Han såg verkligen så oemotståndligt trevlig ut att några mötande hälsade honom med ett 'Goddag sir! God jul!' Scrooge brukade sedan säga att av alla vänliga ljud som han någonsin hade hört hade dessa klingat vackrast i hans öra."

Friday, December 23, 2016

Julkalender, lucka tjugotre

Dan före dan,
här kommer en klurig fan
"I have warned Henry that we dress for dinner on Christmas Eve and so when I meet him in the hall he is resplendent in a black suit, white shirt, maroon tie with a mother-of-pearl tie clasp. 'Goodness,' I say. 'You've shined your shoes!'
'I have,' he admits. 'Pathetic, isn't it?'
'You look perfect; a Nice Young Man.'
'When in fact, I am the Punk Librarian Deluxe. Parents, beware.'
Vem är punkbibliotekarien Henry? Ledtråd: han är mycket, mycket speciell, och personen som berättar i jagform i citatet heter Clare och är/var/blir hans fru.

Thursday, December 22, 2016

Julkalender, lucka tjugotvå

I lucka tjugotvå
gömmer sig - vem då?
Och i plumpuddingen gömmer sig en rubin.
"'Julen står för dörren', sa han enträget. 'Tänk er en gammaldags jul på engelska landsbygden.'
Hercule Poirot rös. Tanken på engelska landsbygden den här årstiden föreföll inte särskilt lockande.
'En riktig gammaldags jul!' betonade mr Jesmond.
'Själv är jag inte engelsman', sa Hercule Poirot. 'I mitt hemland är julen barnens högtid. Vi firar nyår istället.'
'På så sätt', sa mr Jesmond. 'Men i England är julen en institution, och på Kings Lacey får ni uppleva den när den är som bäst, det kan jag försäkra er. Det är ett förtjusande gammalt ställe, förstår ni. Kan ni tänka er, ena flygeln daterar sej ända från trettonhundratalet.'
Hercule Poirot rös igen."

Wednesday, December 21, 2016

Glad kläckelsedag!

Den 21a december är en viktig dag! Det är den gula huliganens kläckelsedag. Vi fortsätter fira den även om den lilla gula har flugit vidare till de sälla jaktmarkerna. Där gnager hon på inredningen, väcker grannarna klockan 03 om sommarmorgnarna eftersom solen ju har gått upp och flyger fritt och lyckligt från en gren till nästa.

Den gula huliganen hade egentligen ett riktigt namn, hon hette Thisbe. Därför tipsar jag idag om Ovidius, Metamorfoser från någon gång omkring år noll. Jag älskar Metamorfoser, den gula huliganens pappa däremot suckar djupt när han ser den. Han tvingades läsa den på latin i skolan och är avogt inställd.

Metamorfoser är en sagosamling på vers. Sagan om Pyramus och Thisbe handlar om ett olyckligt kärlekspar vars familjer förbjuder dem att träffas. De rymmer för att ses ändå men en serie olyckliga missförstånd med bland annat ett lejon, en slöja och ett svärd gör att båda två dör på slutet. Och det är Thisbes blod som gör att mullbärsträdets bär numera är röda...

Om det låter bekant är det för att Shakespeare knöck hela historien och kallade den Romeo och Julia, största skillnaden är att han bytte ut lejonet mot en giftflaska.

Vila i frid, fina Thisbe.

Julkalender, lucka tjugoett

En miniterrorist?
Javisst!
"During the final stages, I had added a few chemical twists of my own to make the pulverized resin a hundred times more sticky than the original recipe. Now, after six months of preparation, my concoction was powerful enough to stop a Gabon gorilla in its tracks, and Father Christmas - if he existed - wouldn't stand a chance. Unless the jolly old gentleman just happened to be traveling with a handy bottle of sulfuric ether, (C2H5)2O, to dissolve the birdlime, he was going to stay stuck to our chimney pot forever - or until I decided to set him free. 
It was a brilliant plan, I wondered why no one had thought of it before."

Tuesday, December 20, 2016

Tematrio: julberättelser

Det här var klurigt! Tematrio julberättelser - jag har ett par stycken som jag inte vill nämna eftersom de ingår i min pågående julkalender... Men det ska väl gå att hitta ett par till.

Vad sägs till exempel om Agatha Christie, Poirots jul? Hercule Poirot hamnar mitt i ett klassiskt familjedrama: auktoritär och allmänt avskydd patriark berättar för den samlade släkten att han just ska ändra sitt testamente samt att det finns andra arvingar än de "legitima" barnen i omlopp... Strax därpå hittas han mördad i ett låst rum och alla, det vill säga ingen, har ett hållfast alibi.

Eller barnboksklassikern Pettson får julbesök av Sven Nordqvist. Vem gillar inte Pettson? Även om just den här inte är hans bästa. Äsch, Findus är ju alltid Findus.

Och så finns ju satiren Julfritt av John Grisham, om ett par som försöker undkomma julhetsen genom att åka på kryssning istället. Men går det att välja bort jul?

Julkalender, lucka tjugo

Minns du denna gås?
Och vad som finns i dess krås..?
"You know Peterson, the commissionaire?'
'Yes.'
'It is to him that this trophy belongs.'
'It is his hat?'
'No, no; he found it. Its owner is unknown. I beg that you will look upon it, not as a battered billycock, but as an intellectual problem. And, first as to how it came here. It arrived upon Christmas morning, in company with a good fat goose, which is, I have no doubt, roasting at this moment in front of Peterson's fire. The facts are these. About four o'clock on Christmas morning, Peterson, who, as you know, is a very honest fellow, was returning from some small jollification, and was making his way homewards down Tottenham Court Road. In front of him he saw, in the gaslight, a tallish man, walking with a slight stagger, and carrying a white goose slung over his shoulder. As he reached the corner of Goodge Street a row broke out between this stranger and a little knot of roughs. One of the latter knocked off the man's hat, on which he raised his stick to defend himself, and, swinging it over his head, smashed the shop window behind him. Peterson had rushed forward to protect the stranger from his assailants, but the man, shocked at having broken the window and seeing an official-looking person in uniform rushing towards him, dropped his goose, took to his heels, and vanished amid the labyrinth of small streets which lie at the back of Tottenham Court Road. The roughs had also fled at the appearance of Peterson, so that he was left in possession of the field of battle, and also of the spoils of victory in the shape of this battered hat and a most unimpeachable Christmas goose.'
'Which surely he restored to their owner?'
'My dear fellow, there lies the problem."

Monday, December 19, 2016

Julkalender, lucka nitton

Ut i havet
rinner Trave:
"Och sedan reste sig konsulinnan. Hon tog sitt barnbarn Johanns och sitt barnbarnsbarn Elisabeths hand och gick genom rummet. De gamla anslöt sig, de yngre följde efter, i kolonnhallen sällade sig tjänarna och husets fattiga till dem och medan alla enstämmigt tog upp 'O Tannebaum' och farbror Christian därframme fick barnen att skratta genom att under marschen lyfta på benen som en sprattelgubbe och fånigt nog sjunga 'O Tantebaum', tågade man med bländade ögon och ett leende i ansiktet genom den på vid gavel öppna höga dubbeldörren rakt in i himlen. 
Hela salen, uppfylld av doften av svedda grankvistar, lyste och glittrade av otaliga små lågor, och den himmelsblå tapeten med sina vita gudastatyer fick det stora rummet att te sig ännu ljusare. De levande ljusens små lågor, som längst bort mellan de med mörkröda gardiner fördragna fönstren täckte den väldiga granen, vilken smyckad med silverglitter och stora vita liljor, en skimrande ängel i toppen och en krubba med plastiskt modellerade figurer vid foten, nådde nästan upp till taket, flimrade likt avlägsna stjärnor i det allmänna ljusflödet."
Ack, den sista meningens bisatslabyrint! Ingen tvekan om vilket citatets originalspråk är.

Sunday, December 18, 2016

Julkalender, nu hettar det till

Blod och död
och eländes nöd:
"Lahtinen stod på knä bakom kulsprutan och spanade oavlåtligt ut över förterrängen. De andra hade dragit sig en smula längre bakåt och gjort upp en liten eld. Då och då knäppte kölden i trädens grenad, någon gång hördes en dämpad klang av metall när vaktposterna drog i gevärslåsen för att de inte skulle frysa till. Till vänster hördes skottväxling. Ett kulsprutegevär hostade fram en serie, och den stelfrusna skogen återgav ljudet mångdubblat. Artillerielden hade glesnat. Endast då och då dundrade en salva från något batteri, och granaterna seglade förbi. 
Lahtinens kängor var stelfrusna. Också snödräkten knastrade när han rörde på sig. En lus bet honom på halsen, men han brydde sig inte om att klia sig, ville inte dra ut handen ur den varma vanten."

Saturday, December 17, 2016

Vidriga gamla gubbar

Trisse Gejls roman Patriarken handlar om en typisk egoistisk skitgubbe, redaktör Harald Hügler. Han terroriserar sin familj och spottar ur sig rasistiska vidrigheter i parti och minut. Hans dotter Helle vägrar acceptera hans beteende och de har inte längre kontakt. Haralds svärdotter och Helles svägerska Brigitte springer emellan dem och försöker bygga broar, men det leder till en katastrof som knappt avvärjs i sista sekunden.

Gejl belyser vad patriarkat innebär: att omgivningen ser den auktoritäre mannen utan självinsikt, omdöme eller empati som något normalt. Att ingen ställer sig upp och frågar vad tusan han håller på med eftersom det är en accepterad om än inte acceptabel mansroll i ett ojämställt samhälle.

Boken är bra, även om jag blir lite besviken på slutet. Det lutar åt det sentimentala, och Brigittes osannolika plötsliga hjälteinsats får aldrig någon bra förklaring. Det är som att allt börjar gå väldigt snabbt på slutet och trådar knyts ihop utan att texten egentligen byggt fram till dem. Karaktärerna kommer alltför lindrigt undan, tycker jag.

En sådan där bok en vill hoppa in i för att hjälpa till att ge gubbslemmen en rejäl omgång.

Julkalender, lucka sjutton

Gör inte så här
om tungan är dig kär:
"Några första snöflingor piskar mot jackan i vindstötarna. Inte bra. Om stigen hinner snöa igen blir det farligt. Jag spanar bakåt, men inga fler vandrare syns till. Måste skynda mig ner. 
Men inte än. Jag står på den högsta punkt jag någonsin befunnit mig på. Måste ta avsked först. Måste tacka någon. En impuls griper mig, och jag faller ner på knä vid höjdröset. Känner mig en aning löjlig, men en ny rundblick bekräftar att jag är ensam. Snabbt böjer jag mig framåt som en muslim med stjärten i vädret, böjer mig framstupa och mumlar en tackbön. Och där är en järnplatta med ingjutna tibetanska bokstäver, en skrift som jag inte kan tyda men som utstrålar allvar, andlighet, och jag böjer mig ända ner och kysser texten. 
Det är i det ögonblicket som minnet öppnar sig. Ett svindlande schakt ner i min barndom. Ett rör genom tiden där någon ropar en varning, men det är för sent. 
Jag sitter fast."

Friday, December 16, 2016

Julkalender, lucka sexton

Du gillar väl klur,
eller hur?
"Under julen 1953 var jag knappt medveten om att Owen fungerade som dirigent över en händelsernas orkester - och helt omedveten om att hans orkestrering skulle kunna frambringa ett enda ljud, vare sig vi repeterade julspelet eller provade Potters kondomer på tredje våningen i Waterhouse Hall. Jag var inte ens medveten om det i Owens egendomliga rum, trots att ingen kunde undgå att känna att - åtminstone - ett blivande altare var under uppförande därinne. 
Det var svårt att säga om familjen Meany firade jul. Ett fång tallkvistar hade vårdslöst applicerats på ytterdörren och de hölls på plats av en jättelik och ful häftklammer - av det slag som används i professionella häftpistoler inom industrin. Klammern såg ut att kunna fästa granit vid granit, eller Jesus vid korset."
Vem är författaren som strösslar så med tankestreck? Vet du?

Thursday, December 15, 2016

Julkalender, lucka femton

Ledtråd: isslask,
snö och rymdmask:
"Han steg ut på snön där vi står. Spåren letar sig snett ut mot kanten och fortsätter utmed taket, kanske tio meter. Där stannar de upp. För att sedan fortsätta mot hörnet och husgaveln. Där de följer kanten på ungefär en halv meters avstånd, till hörnet mot det andra packhuset. Därifrån har han dragit sig kanske tre meter mot mitten för att ta sats. Sedan går spåret rakt mot kanten som han gjort avstamp från. 
Det andra taket består av svart, glaserat tegel som ute vid hängrännan har en så brant vinkel att snön inte ligger kvar. Det finns ingenting att hugga tag i där. I stort sett kunde han lika gärna ha hoppat rakt ut i tomma rymden. 
Bortsett från Esajas spår finns det inga. Ingen annan än han har varit på den snötäckta ytan."

Wednesday, December 14, 2016

Den tredje polisen

De två bästa sakerna med mitt lokala bibliotek är: 1) att det bara är 6km cykelväg (21km till huvudfilialen) och 2) den mycket trevlige bibliotekarien.

Häromsistens när jag trillade in och bytte böcker fick jag några personliga boktips som han tänkt ut baserat på vilka böcker jag brukar låna. Vilken service! Jag blev mycket glad.

Ett av boktipsen var surrealistiska Den tredje polisen av irländska Flann O'Brien. Tänk dig en blandning mellan Erik Beckman och Alice i underlandet, fast mer morbid.

Huvudpersonen hjälper till att mörda en människa, men när han ska stjäla likets skattkista händer något märkligt. På diverse omvägar hamnar han istället på en polisstation där polisarbetet sköts på ett mycket egenartat sätt. Det handlar om cyklar, om en korvformad värld, om enbenta män och om livet efter döden. Men mest om cyklar.

Bisarrt, knasigt, klurigt och med en överraskning på slutet. Skojig och lite utmanande ny bekantskap!

Julkalender, svår på ett helt annat sätt

Lucka fjorton gör det lätt
att förstå vikten av generös asylrätt:
"Han började säga något, men rösten sprack. Han stängde munnen, öppnade den, stängde den igen. Tog ett steg tillbaka. Torkade sig i ansiktet. Och det var det närmaste Hassan och jag kom att prata om det som hade hänt i gränden. Jag trodde att han skulle börja gråta, men till min lättnad gjorde han inte det, och jag låtsades som om jag inte hade hört att rösten sprack. Precis som jag låtsades att jag inte hade sett den mörka fläcken på hans byxbak. Eller de små droppar som föll mellan hans ben och färgade snön svart. 
'Aga sahib kommer att bli orolig', var allt han sa. Han vände sig bort och haltade iväg."

Tuesday, December 13, 2016

Julkalendern, ganska svår

Känner du igen den här?
En klassiker om jämställdhetsbesvär:
"Endast en gång hade Marianne gått för långt i sin iver. Det var vid jultiden, och hon hade - som hon trodde i överensstämmelse med hans önskan - utdelat frikostiga gåvor i mat och kläder till allt statfolket och deras barn. Hon hade gjort det på eget bevåg och med tanke på Börje. Men när hon nämnde om vad hon gjort, mulnade han blott. 
-Inte gåvor, sade han kärvt, kryperi och klasskänsla har vi nog av förut. Låt dem arbeta, och betala dem bra, så har de ingenting att tacka för; det skall både du och de må bäst av i längden."
Ledtråd: VB blev EA blev VB 

Monday, December 12, 2016

Julkalender, lucka tolv

Äntligen stod lucka tolv i predikstolen:
"Hurra! Hurra! Det är julnatt på Ekeby bruk. 
Bakom bredsängens sidengardiner sova majoren och majorskan, sova och tro att kavaljersflygeln sover. Drängar och pigor må sova, tyngda av gröt och beskt julöl, men inte herrarna i kavaljersflygeln. Hur kan någon tro, att kavaljersflygeln sover?"

Sunday, December 11, 2016

Major Kovalevs näsa har rymt

"Det är min näsa, min egen näsa, som kommit bort, jag vet inte var. Det är fan själv som behagat skämta med mig.
-Hur har den kunnat komma bort? Jag måtte inte förstå er riktigt.
-Jag kan inte säga hur det har skett. Men huvudsaken är att han nu far omkring i staden och utger sig för att vara statsråd."
Jag hade glömt hur rolig Nikolaj Gogol kan vara! Jag blev plötsligt sugen på att läsa om Petersburgsnoveller och det var tur det. Den innehåller tre noveller, bland annat den absurda och fantastiskt roliga texten om en major som en dag vaknar upp utan näsa. Näsan är på egna äventyr i staden.
"-Är det ni som tappat er näsa?
-Alldeles riktigt.
-Den har nu blivit funnen.
-Vad säger ni? ropade major Kovalev [...]
-Hur gick det till?
-På ett ganska egendomligt sätt: man grep honom på nästan öppen gata. Han hade tagit plats i en diligens och ämnade resa till Riga. Han hade ett pass, utskrivet på en ämbetsmans namn. Det märkvärdiga var att jag själv i början tog honom för en hög herre, men som tur var hade jag mina brillor med mig och kunde på stället övertyga mig om att det var näsan."
Å, de ryska klassikerna, de är alltid läsvärda och överraskande.

Julkalender, elfte luckan

Vem som är monstret i lucka elva
väljer ni själva:
"Omklädningsrummet var tomt sånär som på Oskars kläder. Oskar drog av sig gymnastikbyxorna och stannade till. Hans byxor var borta. Naturligtvis. Att han inte tänkt på det. Han kollade runt i omklädningsrummet, på toaletten. Inga byxor. 
Kylan nöp i Oskars ben när han gick hem i bara gympabyxorna. Det hade börjat snöa medan gymnastiken pågick. Snöflingorna föll och smälte på hans bara ben. Inne på gården stannade han nedanför Elis fönster. Persiennerna nedfällda. Inte en rörelse. Stora flingor smekte hans uppåtvända ansikte. Han fångade några på tungan. Det smakade gott."

Saturday, December 10, 2016

Julkalender, lucka tio

Har du det rätta sinnelaget?
Då vet du varifrån citatet är taget:
"Som affärerna voro klara och gumman inte hade lust eller kraft att meddela sig, så var ingenting att tillägga; och vad som rörde Gusten och honom, det skulle nog bli bra med sen. Att hämta en läkare tänkte ingen på, ty folket var vant här att självdö och för övrigt var all förbindelse med land avbruten. 
I två dygn bevakade de kammaren och varandra, och när den ena somnade in på en stol eller soffan, tog den andra en lur med ena ögat. Men så snart någon rörde på sig, spratt den andra upp. 
På julaftonsmorgon var madam Carlsson död."

Friday, December 9, 2016

Syskonkärlek och syskonmord

Chigozie Obioma är en nigeriansk författare som häromåret debuterade med romanen Fiskarmännen.

Fyra unga bröder smyger i hemlighet ner till den förbjudna floden för att fiska. Där möter de en man som ger dem en profetia: en av bröderna kommer att mörda en annan av bröderna.

Och därmed är de goda syskonrelationerna som bortblåsta. Det blir en kedjereaktion av bekymmer och hemskheter på grund av den nya misstänksamheten mellan bröderna.

Det är en helt okej bok, inte i klass med Chimamanda Ngozi Adichie men läsvärd och lättläst.

Julkalender, lite svårare

Lucka nio,
den första i en trio:
"Att spara gåvan ända fram till julafton var aldrig min tanke, någon julklappsutdelning förekom inte hos oss, i så fall skulle alla ha fått paket och det var otänkbart. Jag sparade skallran tills vidare i alla fall, men morsan fick sitt så snart jag kommit hem. Jag kunde knappast hålla mig tills hon hade torkat av händerna framtill på förklät och kommit fram till bordet. 
-Ojojoj sa hon, när hon äntligen höll på att veckla av tomtepapperet. Men Nancy! Vad har du hittat på nu då? 
-Tänkte att du kunde ha mjölken i den på julafton, när vi äter risgrynsgröt, sa jag lite blygsamt, fast jag höll på att sprängas av stolthet och iver. 
Morsan stod med den bukiga, rosenkransade tillbringarn i handen. Lyfte den framför sig. Vände och vred. Våra ögon lyste i kapp med varann."

Thursday, December 8, 2016

Julkalender, lucka åtta

Lucka åtta gömmer
en dam som drömmer:
"Anna tyckte att hon föll och föll. Men allt detta var inte hemskt utan roligt och trevligt. Rösten från en påbyltad och snötäckt man ropade något i hennes öra. Hon reste sig och återvann fattningen. Hon förstod att de körde in på en station och att mannen var konduktören. Hon bad Annusjka räcka henne pelerinen och sjalen, tog på sig dem och gick mot dörren.
'Tänker frun gå ut?' frågade Annusjka.
'Ja, jag måste få andas. Här är hemskt hett.' Och hon öppnade dörren. Snöstormen slog emot henne och kämpade med henne om dörren. Också detta tyckte hon var roligt. Hon öppnade dörrent och gick ut. Det var som om vinden bara hade inväntat henne - med ett muntert vinande ville den gripa tag i henne och föra henne bort, men hon tog ett stadigt tag om en kall järnstång, höll ner dräktkjolen, klev ut på perrongen och sökte lä bakom vagnen. Vinden var hård uppe på trappstegen, men på perrongen i skydd av vagnarna var det lugnare. Njutningsfullt fyllde hon lungorna med den snöiga, iskalla luften, medan hon stod kvar bredvid vagnen och betraktade perrongen och det upplysta stationshuset."

Wednesday, December 7, 2016

Människors oro

Bloggen hade tur och fick en intervju med spanska inkvisitionen! Det blev ett mycket spännande samtal.

Jag: Nej men hej! Här går du och bränner häxor mitt på blanka eftermiddagen.

Spanska inkvisitionen: Javisst, det är mycket att göra så här års.

Jag: Varför det?

Spanska inkvisitionen: Mja, man måste ju ta människors oro på allvar.

Jag: Människor är rädda för häxor?

Spanska inkvisitionen: Ja, det är folkstormar på twitter - flera tiotal arga inlägg - och det ena med det andra. Den oron måste vi lyssna in och ta på allvar.

Jag: Men människor har ju egentligen ingen fog för sin oro eftersom häxor inte finns på riktigt och inte utgör något verkligt hot?

Spanska inkvisitionen: Jag hör att du hör till etablissemanget, du vill komma här och veta bättre än vanliga människor. Om folk är oroliga måste jag ta det på allvar.

Jag: Även om det betyder att oskyldiga kvinnor bränns på bål.

Spanska inkvisitionen: Skyldig, oskyldig. Jag kanske tycker att de är skyldiga. Det är min sanning och jag har rätt till den.

Julkalender: den här bör faktiskt alla känna igen

Sjunde luckan, inga tvivel
Här ett smakprov ur min bibel:
"Gandalf halted. Snow was thick on his hood and shoulders; it was already ankle-deep about his boots.
'This is what I feared,' he said. 'What do you say now, Aragorn?'
'That I feared it too,' Aragorn answered, 'but less than other things. I knew the risk of snow, though it seldom falls heavily so far south, save high up in the mountains. But we are not high yet; we are still far down, where the paths are usually open all the winter.'
'I wonder if this is a contrivance of the Enemy,' said Boromir. 'They say in my land that he can govern the storms in the Mountains of Shadow that stand upon the borders of Mordor. He has strange powers and many allies.'
'His arm has grown long indeed,' said Gimli, 'if he can draw snow down from the North to trouble us here three hundred leagues away.'
'His arm has grown long,' said Gandalf.

Tuesday, December 6, 2016

Tematrio: flygfän

Lyrans tematrio om fåglar och flygande insekter passar väldigt bra idag. Där jag sitter vid köksbordet har jag nämligen utsikt över ett fågelbord. Just nu bråkar två hackspettar med de små talgoxarna, blåmesarna, tofsmesarna och nötväckorna.

Det ligger ju nära till hands att tipsa om Getingfabriken och Flugornas herre men det gör jag alltför ofta så det får bli tre andra titlar idag.

Lena Andersson är en av mina favoritskribenter i DN, hon vrider allt en gång till, ifrågasätter påstådda sanningar på ett intelligent sätt och får mig alltid att tänka ett steg längre. Hennes vridna satir Duck city använder en parodi på Ankeborg för att beskriva vår tids störda relation till mat. Musse Pigg har anorexi och Kalle är gravt överviktig.

Fredrik Sjöberg skriver bland annat små fantastiska kåserier. Han fick faktiskt årets Ignobelpris för sin trilogi om flugor! Läs Flugfällan, den är otrolig. Så fruktansvärt rolig och knasig. Om nördiga män som samlar flugor, och om lite annat smått och gott. Väl berättat.

Fågeln som vrider upp världen är en typisk Haruki Murakami. Det vill säga bra. Och absurd. En man förlorar sin katt och sin fru. De har helt enkelt försvunnit. I den snåriga trädgården hittar han istället en märklig ny värld med en djup brunn och en grannflicka som är... speciell. Murakami kan vara lite krävande, men det är alltid värt besväret.

Julkalender, sjätte luckan

En riktig goding, i mitt tycke, 
visst känner du väl detta stycke?
"He passed, and went on; a few steps, and I turned; a sliding sound and an exclamation of 'What the deuce is to do now?' and a clattering tumble, arrested my attention. Man and horse were down; they had slipped on the sheet of ice which glazed the causeway. The dog came bounding back, and seeing his master in a predicament, and hearing the horse groan, barked till the evening hills echoed the sound, which was deep in proportion to his magnitude. He sniffed round the prostrate group, and then he ran up to me; it was all he could do - there was no other help at hand to summon. I obeyed him, and walked down to the traveller, by this time struggling himself free of his steed. His efforts were so vigorous, I thought he could not be much hurt; but I asked him the question -
'Are you injured, sir?'
I think he was swearing but I am not certain; however, he was pronouncing some formula which prevented him from replying to me directly.
'Can I do anything?' I asked again.
'You must just stand on one side,' he answered as he rose, first to his knees, and then to his feet. I did; whereupon began a heaving, stamping, clattering process, accompanied by a barking and baying which removed me effectually some yards distance; but I would not be driven quite away till I saw the event. This was finally fortunate; the horse was re-established, and the dog was silenced with a 'Down, Pilot!'"

Monday, December 5, 2016

Julkalender, lucka fem

Här kommer den femte
Det är inget skämt, det:
"The tarnished chandeliers were no longer hung with cobwebs but with garlands of holly and gold and silver streamers; magical snow glittered in heaps over the threadbare carpets; a great Christmas tree, obtained by Mundungus and decorated with live fairies, blocked Sirius's family tree from view, and even the stuffed elf-heads on the hall wall wore Father Christmas hats and beards."

Sunday, December 4, 2016

Julkalender: lucka fyra

Fjärde luckan kommer här,
vet du vem författaren är?
MAMMAN
Jaså, nu duger inte maten längre. Det var just snyggt. Så snällt av dig Fia att spotta sin mor i ansiktet på själva julafton. 
MORMOR
(in på rullator, gnälligt) Jaså, är det här ni är! 
PAPPAN
Nej nu äter vi. Nu låter vi maten tysta mun. 
PUBERTETSSONEN
Vem tuggar åt mormor? 
PAPPAN
Säg inte att käringen glömt löständerna igen! 
YNGVE
Ja, jag gör det inte. Det är Fias tur. 
FIA
Det är det väl inte alls. Förresten ska jag inte ha någon skinka. 
MAMMAN
Så så, kivas inte nu. (reser sig) Jag tror att vi ska ha lite knäckebröd någonstans som vi skulle kunna blöta upp.

Saturday, December 3, 2016

Julkalender: nu blir det svårare

Dags att öppna lucka tre,
nu får vi se om ni hänger med:
"About two o'clock the mist cleared away, and we beheld, stretched out in every direction, vast and irregular plains of ice, which seemed to have no end. Some of my comrades groaned, and my own mind began to grow watchful with anxious thoughts, when a strange sight suddenly attracted our attention and diverted our solicitude from our own situations. We perceived a low carriage, fixed on a sledge and drawn by dogs, pass on towards the north, at a distance of half a mile; a being which had the shape of a man, but apparently of gigantic stature, sat in the sledge and guided the dogs. We watched the rapid progress of the traveller with our telescopes until he was lost among the distant inequalities of the ice" 

Friday, December 2, 2016

Kameler dricker vatten

JAG ÄLSKAR ABSURDISM!

Varför Erik Beckman inte fick nobelpriset är för mig obegripligt. Han är så bra! Så rolig! Så genial! Så fullständigt genomknasig! Sin tids Lotta Lotass.

Kameler dricker vatten från 1971 handlar om Lindesberg, den lilla orten i Bergslagen. Fast med den lilla skillnaden att orten blivit arabisk. Det står kameler vid järnvägsbommen. Och på torget sitter elva arabiska skrivare och tar uppdrag av alla slag.

Genom skrivarnas texter får läsaren märkliga glimtar av livet i byn. Den multinationella koncernen som sprängt ner en lunchrestaurang under medinan och där bedriver apartheid. Den skrupulösa turistbyrån som inser vinstpotentialen i islamska föremål och börjar kränga allt från heliga keramiktuppar till heliga begagnade glasögon. Den frimuhammedanska sekten som hugger upp abborrar och försöker beställa en ny stork på postorder. De små kom-ihåg-listorna om att lämna tillbaka böcker till biblioteket. Den fantastiska kontrasten av hittepå-arabism mot en kuliss av bruksort i Bergslagen.

Jag fnissade mig igenom hela boken.

Julkalender, lucka två

Lucka ett 
var alltför lätt, 
lucka två
kanske likaså:
"Det är en sanning, att is alltid är trolös och ingenting att lita på. Mitt i natten flyttade sig den landlösa isskorpan på Vombsjön, så att den på ett ställe kom att stöta intill stranden. Det hände sig nu, att Smirre räv, som då för tiden bodde på östra sidan om sjön i Övedsklosters park, fick syn på det där stället, när han var ute på sin nattjakt. Smirre hade sett vildgässen redan på kvällen, men han hade inte vågat hoppas att kunna komma åt någon av dem. Han begav sig nu genast ut på isen."
Notera den intensiva kommateringen! Det finns bara en som skriver så här...

Thursday, December 1, 2016

Julkalender: litterära citat

Gott folk, det blir julkalender på bloggen i år. Jag lägger upp jul/vinter-relaterade citat ur mina favoritböcker. Känner du igen dem alla?

Lucka ett
är ganska lätt:
"Först i mörkningen träffade hon honom. Då stod allesammans nere på Snickargårdens isiga brygga och såg tomtens släde komma farande i snögloppet ute på sjön. Han hade ett bloss att lysa sig med och var så riktig en tomte kunde vara. Han hade Janssons häst och släde, det såg Tjorven, men en tomte kunde ju behöva låna sig en häst när han skulle frakta så mycket julklappar. Till och med Pelle var förstummad."