Wednesday, November 30, 2016

Medeltida läkekonst och religionskritik

Bland all åttiotalsaction på tyska som vi ärvde med stugan hittar jag också en del läsvärt. Jag läste Noah Gordon, Der Medicus (finns på svenska med titeln Läkaren).

Tioårige Rob blir föräldralös i 1100-talets London och hamnar som lärling/barnarbetskraft hos en kringresande läkarcharlatan. Han visar sig ha begåvning för att verkligen hjälpa människor att bli friska och när han är gammal nog beger han sig till Persien för att gå i lära hos de orientaliska läkarna som har kommit bra mycket längre än de europeiska. Det finns naturligtvis ett problem: kyrkan förbjuder de kristna att lära sig något av muslimer. Därför döljer Rob sin identitet och utger sig för att vara jude, vilket inte heller gör livet enkelt för honom.

Det handlar om religionskritik, om usel läkekonst (mestadels åderlåtning och plåster gjorda av djurbajs), om maktspel och kärlek. Lite som medeltidseposet Svärdet och spiran av Ken Follett fast med nördfokus på medicin istället för arkitektur.

Och en aspekt som tyvärr blivit aktuell igen: det handlar mycket om problemet att tidens religiösa ledare förbjöd all vetenskaplig dissektion och läkarna därför helt enkelt inte visste hur de skulle bota folk - de visste inte hur en människa ser ut inuti. Idag smyger något liknande fram i och med abortmotståndarnas framsteg vad gäller synen på foster. Plötsligt ifrågasätts forskning på foster av "etiska skäl", vilket riskerar att blockera livsviktiga nya rön om hur foster/barn/gravida kvinnor kan hållas vid liv. Vetandets värld, jag tittar på er, programserien om konserverade foster var inte värdeneutral!

Men boken är en bladvändare, spännande i all sin enkelhet.

Tuesday, November 29, 2016

Tematrio resor

Lyran har en tematrio om resor, det passar ju fint eftersom jag i skrivande stund sitter på en tågstation någonstans i Sverige. Ledtråd: Sveriges framstjärt.

Michael Ondaatje skrev  för något år sedan The cat's table om en ung pojke som ensam åker ångbåt från Sri Lanka till Europa. Naturligtvis: många äventyr längs vägen.

I Guy de Maupassants  novell Fettpärlan åker en grupp människor hästskjuts. En prostituerad kvinna ombord behandlas skymfligt av de andra passagerarna. Mycket tänkvärt om skuld, skam och människors oginhet.

Jerusalem av Selma Lagerlöf är inte min favoritlagerlöf men ändå intressant. Varenda en av de fromma pilgrimerna erbjuder sig vid något tillfälle att gå i sjön för att offra sig för en av de andra... Om missförstånd, misskommunikation och hur tossigt det kan bli om en lyssnar på religiösa propagandister.

Monday, November 28, 2016

Bübins unge

Bübins unge av Mare Kandre är en märklig liten bok. Det är helt obegripligt hur en människa kan skriva så flott och så eget och så ordstarkt. Det är någon slags poesi i romanform.

En ung flicka bor med ett äldre par. Hon får mens och i samma veva försvinner de båda vuxna. Eller är det en illusion? Kanske är det någon slags symbolik för hur ensam hon känner sig i sin nya kropp. Det dyker också upp ett barn - ett riktigt barn eller en symbol för flickans barndom? En maktkamp utspelas mellan barnet och flickan, ensamma kvar på gården.

Snyggt, enkelt, kortfattat och lite magiskt. Tumme upp!

Sunday, November 27, 2016

Dödshjälp och mångsidiga kvinnor

Jag läste Det som andra inte ser av Al Brookes, en liten ordpoetisk roman om ett slags triangeldrama mellan tre kvinnor i olika åldersspann.

Det handlar framför allt om Claire som har lurats hjälpa sin sjuka mamma att dö. Som reaktion på tragedin börjar hon snatta, vilket leder till samhällstjänst där hon möter en sängbunden äldre kvinna som hon formar en ny relation till och processar mammans död med.

Till en början verkar det vara standardberättelsen om vilsen ung kvinna som möter livsvis gammal tant och får hjälp att hitta sig själv i en generationsöverskridande vänskap. Men det finns ett par tvister och slutet är inte förutsägbart, det gillar jag.

Däremot tog det ett tag innan jag accepterade texten, den är nämligen skriven i andra person, det vill säga du-tilltal. Ett gott råd till alla författare: experimentera inte med andra person. Det blir inte bra. Det blir jobbigt och pretentiöst, dessutom misstänker jag alltid att författaren försöker dölja bristande intrig med "nyskapande" form. Jag gillar det inte. Förstår inte heller vad spökena tillför.

Nu tar sig berättelsen ändå, ju längre en läser, och blir en rar liten roman. Lite drömsk och med en hel del fina ordvändningar. Det är starka, bitvis mycket elaka, och alltid handlingskraftiga kvinnor i alla huvudroller, diskret feminism när den är som självklarast.

Saturday, November 26, 2016

Kan fantomfruar få allt?

Till slut gick det - Diana Palmer och jag hittade en lucka i kalendern och träffades för en after-work! Tjejsnack, jobbsnack och ett par glas vin.

Först var det ett himla sjå att hitta en kväll som passade. "Fredag går inte, då kommer jag bli kidnappad av Singhpiraterna," sa hon, "och nästa vecka är det tvillingarnas tandläkarbesök, sedan ska jag bada topless i en djungelsjö med vattenfall och nästan bli äten av en leopard och efter det är det FN-toppmöte i fyra dagar."

Ja, vad ska en säga, Diana är verkligen en superkvinna. Men nu satt vi i alla fall äntligen i en lyxig bar och proppade i oss salta jordnötter. Och jag kom osökt in på den intressanta debatten om kvinnor verkligen kan "få allt". Är inte Diana Palmer ett bevis på att Anne-Marie Slaughter hade fel?

"Nej vet du vad," sa Diana. "Det funkar ju bara för att vi har de där kära bandariska barnflickorna. Och eftersom Lee Falk har så dålig koll på vad ett FN-jobb innebär. Om han hade skrivit in fyrtio timmars arbetsvecka för mig hade det aldrig gått!"

Det måste jag medge, jag har alltid undrat hur hon hinner med jobbpendlingen från en djungel utan minsta transportförbindelser. Och med två biologiska barn och ett tonårigt fosterbarn på köpet. "Men hur är det med jämställdheten där hemma då, delar ni lika?" undrade jag.

"Ha! Jag har haft så många allvarliga samtal med Lee om det där. Har föreslagit att han skulle skriva episoden Fantomen dammsuger eller kanske Fantomen packar barnens skolväskor utan att glömma mellanmålet och jympapåsen men det är som förgjort. Nej, tack och lov att jag kan gömma mig på jobbet ibland, där får jag i alla fall behålla kläderna på."

Vi skålade för det. "Men det finns en bra sak i alla fall," sa Diana tankfullt. "Trikåerna är strykfria."

Friday, November 25, 2016

Sanningen är en grotta i de svarta bergen

Neil Gaiman är skojig, jag läste novellen The truth is a cave in the black mountains som är en riktig klassisk saga fast med liten klurig tvist på slutet.

En dvärg och en man färdas tillsammans mot en magisk grotta där det sägs finnas guld - och en förbannelse. Dvärgen har förlorat sin dotter. Han är inte beredd att förlåta den skyldige. Och han har en plan.

Strålande sagoberättarkonst!

Thursday, November 24, 2016

Lego ergo sum

Jag läser, alltså är jag.

Ett liv utan böcker skulle vara som en sommar utan bad, en kladdkaka utan chokladsmak eller en hund utan pälsiga mjuka öron.

Wednesday, November 23, 2016

Det glädjelösa huset

Flavia de Luces äldre syster Daffy läser ständigt olika Charles Dickens-romaner. Till exempel Bleak house som Daffy läser om och om igen. Det kanske är rimligt, Alan Bradleys deckare utspelar sig ju på femtiotalet, långt innan TV-såpornas guldålder, när suget efter underhållning inte enkelt mättades via netflix.

För ärligt talat, Charles Dickens skrev inget annat än sin tids evighetskörare av typen Days of our lives, om än med samhällskritisk inramning och misär snarare än glamour som kuliss.

Bleak house är en sådan lång, lång såpopera. Bokstavligen! Den publicerades just som tidningsföljetong och höll Londonborna trollbundna under mer än ett år.

Fattiga Esther Summerson växer upp som föräldralös hos en fostermor som dör när Esther ännu är ung. Esther hamnar istället hos Mr Jarndyce, en av många parter i en utdragen rättsprocess om ett stort arv. Esthers två nyfunna vänner Richard och Ada är också parter i samma mål. En oändlig rad karaktärer driver in och ut i kärlekshistorier, mordförsök, rättshaverikomplotter och naturligtvis, hemliga föräldraskap som avslöjas och ställer allt på ända. Fattiga gatpojkar, förfärliga kvinnliga filantroper och en smittkoppsepidemi som gör Esther vanställd för livet. Med andra ord: typiskt Dickens.

Idag känns Bleak house väldigt lång. Den har sina poänger, men å vad det tar tid att komma igenom.

Monday, November 21, 2016

Tematrio: farkoster

Veckans tematrio handlar om farkoster. Jag tipsar om tre vansinnigt läsvärda:

I En världsomsegling under havet av Jules Verne möter vi Kapten Nemo och hans storslagna ubåt. Nautilus är inte bara ett vetenskapsunder, den är dessutom framsynt i bästa sci-fi-stil. För när Verne skrev boken fanns inga ubåtar än.

Aniara av Harry Martinson har jag delvis med för att Lyran nyligen tyckte att den var för svår och jobbig. Det kanske är det intryck en får om Aniara var läsläxa i skolan - själv älskar jag boken. Rytmen! Absurditeterna! Den hopplösa färden rakt ut i rymden!

Spektakulär men lite mindre imponerande är varmluftsballongen som spelar en huvudroll i Bea Uusmas fantastiska vetenskapsgåta Expeditionen. Det här är en enormt underhållande bok om Uusmas nörd-i-kvadrat-spaning kring Andrées totalhavererade polarexpedition år 1897. Tre män utan någon som helst koll på någonting packar en felkonstruerad varmluftsballong full med sidenhandskar och portvin. Blir till slut funna döda på helt fel ställe. Hur kom de dit? Och framför allt: vad dog de av? En bok som alla borde läsa, så bra är den.

Kinesisk kriminalgåta

Jag läste den första deckaren i serien om poliskommissarie Chen Cao i Shanghai. Qiu Xiaolong skriver polisromaner med nittiotalets politiska Kina som kuliss och det blir riktigt intressant.

Det känns som om boken är skriven för en västerländsk publik. Polishjälten sysslar naturligtvis med poesi och har kärlekstrassel, det är så många standardklichéer från deckargenren att en genast känner sig hemmastadd. Ändå blir det läsvärt, tack vare den ovanliga miljön.

Det politiska maktspelet i Kina i övergångstiden med Deng Xiaoping beskrivs bra, det blir mångbottnade intriger tack vare den speciella omgivning karaktärerna rör sig i. De är ständigt övervakade av partiet, måste balansera rätt i ideologi och politik och lojaliteter. Jag lärde mig en massa nytt om de dubbla systemen med kommunism och kapitalism och hyckleriet på alla nivåer i samhället. Och om kinesisk mat, förstås.

Sunday, November 20, 2016

En allt för liten bok

Jag beställde böcker från biblioteket. Tre stycken.

Fast när jag kom för att hämta ut dem visade det sig att jag bara hade beställt ca 2.1 böcker. 

Den tredje var nämligen så liten att jag läste ut den på busshållplatsen innan bussen kom, hade nästan kunnat springa in på bibblan igen och lämna tillbaka den genast.

Agatha Christies Ett vattentätt alibi är nämligen bara en mininovell ur samlingen med berättelser om Tommy och Tuppence. Trivsam, visst, men tämligen uppenbar lösning på gåtan.

Det är alltså inte jag som har stora händer, det är boken som är väldigt, väldigt, väldigt liten.

Friday, November 18, 2016

Språkspaning: tala till, med eller från?

I gårdagens DN citeras statsministern. Han säger:
"Vi ska inte tala om folk eller till folk utan från folk, så som folk uppfattar det."
Tala från folk?

Jag gillar kreativ språkanvändning i litteraturen. Oväntade prepositioner kan pigga upp en text när de används på rätt ställe. Men ska politiker verkligen ägna sig åt sådan ordpoesi?
Vad innebär det att tala från folk? Menar han inte: tala med folk?

Eller kanske att tala som folk?

Tja, i så fall kanske den här kreativa prepositionslösningen är helt rätt, för folk säger ju precis vad som helst nu för tiden, "men det får man väl inte säga längre i det här jävla landet".

Thursday, November 17, 2016

Vitt brus

"En gång var jag på vippen att be henne ta på sig benvärmarna innan vi älskade, men det var en begäran som verkade härröra snarare ur patos än ur avvikande sexualitet, så jag befarade att den kunde få henne att misstänka att något var på tok."
Jag har gjort en ny bekantskap! Don DeLillo, rekommenderas starkt. Så märklig. Sådant språk. Så många oväntade bilder och vändningar.
"Hon var inte mycket över trettio, men hon hade sansad och tränad blick för de halvt dolda olyckor som utgör ett liv."
Vitt brus handlar om ett medelålders par med stor dödsskräck. Det blir naturligtvis inte bättre av att någon slags industriolycka orsakar ett mystiskt gasutsläpp över staden och en kaosartad evakuering inleds. Men katastrofskildringen är bara ett litet bakgrundsbrus, det är paret, deras nojor och deras ganska märkliga men ändå varma relation som är i centrum.
"Brandlarmet satte i gång på övervåningen, antingen för att meddela oss att batteriet precis hade tagit slut eller för att det brann i huset. Vi avslutade vår lunch under tystnad."
Jag gillade boken, den var mycket uppfriskande.

Wednesday, November 16, 2016

Skriet från vildmarken

Jag läste den tyska upplagan av Wenn die Natur ruft (fniss!), det vill säga Skriet från vildmarken av Jack London.

På plus: det roliga gotiska typsnittet som gav rejäl hjärngympa.

På minus: de förfärliga, förskräckliga skildringarna av djurplågeri och hundar som slits sönder och samman. Jag läste de första 28 traumatiska sidorna i sängen på kvällen - stort misstag - och blev tvungen att ta tre sidor kinesisk polisdeckare som avslut för att kunna somna utan hemska bilder på näthinnan. (Polisdeckaren började med beskrivning av ett drunknat lik. Mycket mindre hemskt).

Skriet från vildmarken handlar om hunden Buck som blir stulen och såld till skrupellösa guldjägare i Alaska som låter hundarna springa sig till döds framför alltför tunga slädar. Buck gör en inre resa och slutar som ledare för en vild vargflock. Boken måste läsas som en allegori, för riktiga hundar fungerar inte så här. Att den har getts ut som ungdomsbok är fullständigt obegripligt, eller så var ungdomar mycket mindre känsliga för våld och djurmisshandel förr.


Hundskadeindex: VARNING! VARNING!

Monday, November 14, 2016

Tematrio: känslor i titeln

Dagens tematrio handlar om känsloord, passar väl bra efter förra veckans känslostormar.

Klassikern Die Leiden des jungen Werthers eller Den unge Werthers lidande av Goethe är så rar i all sin oskuldsfullhet. Stackars lille Werther, han är kärlekskrank i ordets bokstavliga mening. Det är ack och ve och kärleksbiljetter så det står härliga till. Ett mansideal vi inte är vana vid, mycket befriande.

En annan författare som berättar om annorlunda mansroller är marockanske Abdellah Taïa. I Ett arabiskt vemod, (Une melancolie arabe) följer vi en ung homosexuell pojke som får en tuff start på barndomen men som tar revansch senare och lever i både kärlek och lust.

Hundra år av ensamhet av Gabriel García Márquez är en av få böcker från Latinamerika som jag faktiskt gillar. Det är något med latinamerikanska författare, jag går inte ihop med dem. Men García Márquez är ett undantag. Boken är en slags myllrande släktkröna med drag av "magisk realism", påminner i stilen om Salman Rushdies berättelser.

Är vi klara med känslor och kan övergå till förnuft nu? Det är vad jag önskar mig av världen.

Tintinologi

Om du liksom jag är något av en Tintin-nörd så blir du kanske glad av de här websidorna: tintin.com och tintinologist.org.

Den officiella Tintinsidan har t.ex. quiz om karaktärerna och videoklipp med "Tintin-TV". Hos Tintinologist finns bland annat en intressant tabell över vad de olika karaktärerna heter på olika språk och nördiga artiklar av typen "Tintin’s Meals—an examination of Tintin’s eating habits".

Milou är bäst, ingen protest.

Saturday, November 12, 2016

Ny bok!

Så glad en blir när sånt här dyker upp i brevlådan! En bok och en vänlig handskriven lapp. Jag brukar ju inte ta emot recensionsexemplar hur som helst men här fick jag en så himla trevlig och snäll fråga så då måste jag ju tacka ja. Snygg är den också. Från Vide förlag. Återkommer så snart jag läst ut den.

Thursday, November 10, 2016

Magiskt hår och fosterfabriker

Hurra för min gammelmoster! Hon är världens bästa. Och hon läser ännu mer än jag. Jag fick en bokpresent av henne, Norma av Sofi Oksanen. Tack, tack, tack!

Norma är lite annorlunda än Oksanens andra texter, den har magiska inslag. Men liksom de andra romanerna tar den upp nattsvarta nutida samhällsproblem: handeln med människor och mänskliga produkter. Normas hår lever sitt eget liv, växer ibland metervis och reagerar på omvärldens känslor. Norma gör allt för att dölja det. Samtidigt försöker hon lista ut vad som hände hennes mamma och under jakten snubblar hon över en maffiafamilj som handlar med människohår och bebisar. Ingetdera skaffas fram på laglig eller etiskt försvarbar väg.

Det är en sådan där bok en liksom fastnar i. Även om den inte håller ihop hundra procent ända till slutet så är den väldigt läsvärd.

Oksanen for President! Och en guldtiara till gammelmoster.

Wednesday, November 9, 2016

Trump vs Förnuftet

Jane Austen skrev romanen Förnuft och känsla redan  1811. Idag är den mycket utdaterad. Idag hade den nämligen hetat Förnuft eller känsla.

För det är väl det som håller på att hända. Förnuft, logik, fakta och rimlighet får stå tillbaka när människor går på sin mycket opålitliga magkänsla. Sanningar påstås vara relativa, lögner och falsk propaganda sprids som kolera på sociala media. Kunskap är ointressant, känslostormarna får styra.

I skrivande stund leder Trump i det US-amerikanska presidentvalet.

Så här kände sig väl omvärlden när Tyskland gick till val i november 1932 och folket röstade med känslan istället för förnuftet.

Tuesday, November 8, 2016

Tematrio: typ sant

Lyran frågar efter boktips i genren autofiktion, det där som mer eller mindre bygger på sanna historier.

Det finns horder av sådana böcker i hyllorna om andra världskriget och förintelsen. En fruktansvärd och mycket bra skildring är Primo Levi, Är detta en människa? Så svårt att ta till sig. Och just idag när USA kanske väljer en demagog med så många likheter med Hitler. Låt oss hoppas att de demokratiska institutionerna är starkare idag än på trettiotalet och orkar hålla emot en högljudd galning, oavsett om han blir president eller dålig valförlorare.

Helena Henschen skriver fint och oftast intressant. I skuggan av ett brott handlar om hennes egen mörka familjehemlighet, de Sydowska morden. Jag gillar också Hon älskade.

Och så ger jag ett tips som inte är en autofiktion men som driver med autofiktionen på ett roligt och innovativt sätt. Läs Kerstin Ekman, Grand final i skojarbranschen. Kerstin Ekman är nämligen alltid läsvärd.

Heja Hillary!

Monday, November 7, 2016

Fan fiction anno 1903

Det finns inte mycket av Paul Heyse på Uppsala stadsbibliotek och tyvärr ingenting alls på tyska. Jag lånade dramastycket Maria från Magdala från 1903.

Det är en slags fan-fiction på Bibeln, en version av påskhändelserna och Jesus på korset fast från före detta skökan Maria Magdalenas perspektiv.

Ärligt talat, inget jag skulle betala för att se på en teaterscen. Inte heller något jag skulle dela ut ett nobelpris för. Men jag ska ge Heyse en andra chans, flera av hans prosatexter finns nämligen på Gutenbergprojektet för gratis nedladdning. Kanske är han bättre i originalspråk och när han skriver något eget istället för att producera varianter på redan utgiven text?

Sunday, November 6, 2016

The sound and the fury

William Faulkner är knepig. Det gäller att så att säga "ha det rätta sinnelaget" för att läsa honom.

Liksom Det allra heligaste handlar The sound and the fury (på svenska: Stormen och vreden) om hemska händelser i södra USA. Eller, det är vad jag tror den handlar om, det är inte fullständigt glasklart.

Boken är uppdelad i fyra delar i stigande begriplighetsgrad. Den första delen är en mentalt funktionshindrad mans inre monolog. Ett virrvarr av intryck och tankar i ett flöde utan struktur och kronologi. Vissa glimtar tycks vara händelser från barndomen, annat har hänt senare, det är svårt att hänga med men det är uppenbart att något hänt med mannens älskade syster.

I andra delen är den inre monologen lite klarare. Det är den utvecklingsstörde mannens självmordsbenägne och intellektuelle bror som berättar. Läsaren börjar ana att systern blev opassande gravid och försköts från familjen.

Den tredje delen är mer sammanhängande och tydlig. Här berättar familjens tredje son om hur han tar hand om gamla mamma, den funktionshindrade brodern och den förskjutna systerns kvarlämnade dotter. Det är ingen vacker berättelse, han misshandlar och förtrycker dem alla. Han förskingrar dessutom systerns pengar som hon skickar till dottern. Allt är elände.

Slutligen kommer en sista förklarande del som främst tar den gamla svarta tjänstekvinnans perspektiv. Men det blir inget lyckligt slut.

Jag vet inte riktigt vad jag tycker, men det var inte enkel läsning och det är ju bra att utmana sig själv ibland.

Friday, November 4, 2016

Harry Potter och det förbannade [sic] barnet

Tack och lov för goda vänner! Min vän M lånade ut Harry Potter and the cursed child när jag behövde det som bäst. En verklig räddare i nöden.

Att läsa ett dramamanuskript istället för en renodlad roman gör mig ingenting men jag hade ändå låga förväntningar på boken. Något i stil med "så typiskt att hon skriver en åttonde bok bara för att fortsätta tjäna pengar, skrumpf gnäll".

Men den var ju riktigt underhållande! Inte i klass med de sju riktiga böckerna och med viss "Fredrik-Backman-varning" (alla blir vänner. Alla.) Men ändå, överraskande rolig att läsa. Scenanvisningarna är fantastiska, jag blir väldigt nyfiken på hur de har löst alla specialeffekter.

Det handlar om Harrys misslyckade son Albus som kommer på kant med familjen p.g.a. att medelålders Harry beter sig som en egoistisk skitstövel (jmf Harry Potter and the Order of the Phoenix). Albus får tag i en magisk mojäng han inte borde ha och plötsligt är jordens undergång nära... Som vanligt är Severus Snape och Hermione Granger bäst.

Thursday, November 3, 2016

Piprökande falk driver besynnerligt barnhem

Det är inte klokt så mycket jag har sprungit på bio på sistone. Det blev förstås Tim Burtons version av Miss Peregrines hem för besynnerliga barn också. Tim Burton är en favorit, han är för filmen vad Roald Dahl är för barnböckerna.

Jag blev inte genomförtjust i boken av Ransom Riggs men filmen är alldeles utmärkt. Eva Green som udda barnhemsföreståndaren Miss Peregrine är bäst. Det är alltså bevisat: filmen kan faktiskt vara bättre än boken. Särskilt när boken inte var genial.

Wednesday, November 2, 2016

Nitlotter i bokhyllelotteriet

Bokhögen från biblioteket började plötsligt ebba ut och högen med skräckisar från jättestarka extratanten likaså. Plötsligt hamnade jag i en svacka av usla omläsningsböcker ur bokhyllan.

Jag öppnade Göran Schildt, Solbåten. Var tusan har jag fått tag i den? Antagligen pådyvlad av någon välvillig äldre släkting. Schildt berättar om när han och frun seglar segelbåt till Egypten och upp för hela Nilen. Jag orkade till sidan 22, sedan var jag hjärtligt utled på alla nedsättande (om än maskerade till "kärleksfulla") kommentarer om Schildts fru. Jag hoppas hon tog ut skilsmässa och istället skaffade sig en man som inte tryckte ner henne i skorna hela tiden.

Fick istället upp Alfred Coppel, Zu spät. Tittade på framsidan. Lade ifrån mig den.
Nästa bok i högen var Wilbur Smith, Roter Sand. Åttiotalsaction på tyska. Jag suckade. Tänkte att jag ger den väl en chans. I bokens allra första mening slås det fast att kvinnor är lynniga och opålitliga. Jag slog ihop boken. Jag öppnade den igen. Jag suckade. Tjugo sidor senare hade machoidiotin eskalerat till att de två huvudpersonerna beställer unga afrikanskor på en bordell. Jag slog ihop boken. Jag svorde.

En god vän tvingades rycka ut med en akutleverans av J. K. Rowlings Harry Potter and the cursed child för så här kan jag faktiskt inte ha det. Har också gjort en stor beställning på biblioteket.

Curse you, köpstoppsår!

Tuesday, November 1, 2016

Tematrio: träsk och djungler

Dags för tematrio om träsk och djungler.

Jag älskar Djungelboken! Rudyard Kiplings originalsaga alltså, inte Disneys förvrängda barnversion. Den är hemsk och grym och rätt kolonial men så bra och spännande. Pröva noga, o vargar!

Barbara Kingsolver skrev om Kongos djupa skogar i Poisonwood bible. En religiös galning blir skickad som missionär och orsakar djup misär för sin egen plågade familj likväl som för de stackars "hedningarna" som han arrogant sätter sig till doms över enbart i kraft av sin hudfärg och tro. Frun och de överlevande döttrarna lyckas till sist hitta en utväg.

Rubyfruit jungle är en underbar uppväxtskildring av Rita Mae Brown. Lesbiska Molly växer upp i en litet samhälle i södra USA, utan att skämmas och utan att be om ursäkt för den hon är. Hon drömmer om New York och storstadslivet, har hett sex och bråkar med sin mamma.

Mycket nöje!