Monday, October 31, 2016

DUMMA BOKEN

Ödlehjärnan: DEN ÄR JU JÄTTEDÅLIG.

Intellektet: Ja, jag sa ju det.

Ödlehjärnan: JÄTTEJÄTTEDÅLIG.

Intellektet: Vad var det jag sa.

Ödlehjärnan: DUMMA BOKEN.

Intellektet: Nu slutar vi läsa den och tar en bok som jag har godkänt istället.

Sunday, October 30, 2016

Min minneslista från biblioteket

På begäran, här kommer min mycket blandade minneslista från biblioteket (+ ett par titlar som jag inte tror jag kommer hitta på bibblan pga språkbegränsningar). Tack alla ni bokbloggare som hjälper till med tips, som ni ser är det många titlar från t.ex. de senaste tematriorna på listan!

  • Kameler dricker vatten, Beckman, Erik
  • Himlabröd, Lyttkens, Alice
  • Unterleuten, Zeh, Julie
  • Atlantens mage, Diome, Fatou
  • Patient 67, Lehane, Dennis
  • Britt-Mari lättar sitt hjärta, Lindgren, Astrid
  • Århundradets kärlekssaga, Tikkanen, Märta
  • Bübins unge, Kandre, Mare
  • Min vilda flock, Hedlund, Oscar
  • Axion esti, Elitis, Odhisseas
  • Patriarken, Gejl, Trisse
  • Querelle de Brest, Genet, Jean
  • The Argonauts, Nelson, Maggie
  • Sargassohavet, Rhys, Jean
  • Ön, Lundberg, Lotta
  • Kanske är det allt du behöver veta, Lockhart, E
  • Herr Kadar, Nesser, Håkan
  • Le rouge et le noir, Stendhal
  • Tokyo år noll, Peace, David
  • Rök, Vyleta, Dan
  • Fiskarmännen, Obioma, Chigozie
  • Änkan, Barton, Fiona
  • Ein Ring, Heyse, Paul
  • Essai sur les données immédiates de la conscience, Bergson, Henri
  • Snöstormen, Sorokin, Vladimir
  • League of dragons, Novik, Naomi
  • Allt jag inte minns, Khemiri, Jonas Hassen
  • Den färglöse Herr Tazaki, Murakami, Haruki
  • För att lämna röstmeddelande, tryck stjärna, Malmsten, Bodil
  • Olympischer Frühling, Spitteler, Carl

Saturday, October 29, 2016

Öppet brev till mitt bibliotek nu igen

Kära biblioteket,

Du har dina fel och brister. Men också många mycket bra funktioner, till exempel den digitala minneslistan.

Så praktiskt! Att lägga in nya tipsade boktitlar direkt i "mina sidor" på bibliotekets hemsida och därifrån enkelt plocka från minneslistan till varje ny bokbeställning att få levererad till lokala biblioteksfilialen (om den är öppen. *host*).

Och just när jag sitter och är så nöjd med hur detta fungerar (är till och med beredd att förlåta det högljudda fotbollsgooglandet) nås jag av följande information: "Obs! I november 2016 byter biblioteket webbplattform. Det innebär att dina minneslistor över sparade titlar kommer att försvinna."

Nej!

Nej nej!

Min fina långa, långa minneslista.

Jag måste göra om den. Börja om från början, börja om på nytt.

Kära, kära biblioteket. Jag kan leva med att göra om hela minneslistan (om än lite surt och bittert). Men när du nu byter webbplattform, kan du snälla se till att skapa en funktion som meddelar kunderna när de beställer böcker till icke-existerande lokalkontor.

Jag ska kopiera min långa, långa minneslista så länge.

Med vänlig hälsning,
Sanna

Friday, October 28, 2016

Hurra för Stina Stoor!

Stina Stoor har inte bara ett fantastiskt författarnamn (hon och Lotta Lotass!) hon är också en strålande berättare. Hon var nominerad till förra årets Augustpris och hade varit en synnerligen värdig vinnare om inte Jonas Hassen Khemiri hade knipit priset istället.

Novellsamlingen Bli som folk är språkligt klurig, elegant feministisk, annorlunda och storslagen i det lilla. Det handlar om livet i Västerbotten, ofta ett fattigt och osofistikerat liv där männen tar för sig och kvinnorna får städa efter dem. Små känsliga ögonblick. Som i novellen Ojura där en liten flicka betraktar maktkampen mellan sin tonårssyster med ofrivilligt mammaansvar och sin grovhuggne far. Pappan hämnas på de "fina" centralortsborna genom att låta barnet ta med sig levande grodor till ett barnkalas. Språket är unikt och nästan rytmiskt.

Måste läsas. Stor upplevelse utlovas.

Thursday, October 27, 2016

Den allvarsamma leken

Vännen M och jag gick och såg Den allvarsamma leken efter Hjalmar Söderbergs klassiker. Jag älskar boken och då är det ju alltid riskabelt att se filmen men vi blev inte alls besvikna. Den var ju jättebra!

Svenskt kostymdrama kan ibland bli lite styltigt (underdrift) men här flöt det på fint. Lydia är fantastisk. I filmversionen blir Arvids feghet och hyckleri ännu tydligare. Pernilla August har gjort ett utmärkt arbete.

Jag blev tvungen att genast snabbläsa boken igen när jag kom hem för jag blev så förvånad över slutet. Det visade sig att filmens slut var mycket närmare bokens slut än slutet i mitt minne. Jag är verkligen orimligt glömsk när det gäller slutet på böcker. Det är därför det är så bra med den här bloggen. Och det är därför jag kan läsa de gamla pusseldeckarna om och om igen, jag gissar ändå inte rätt mördare.

Slutsats: gå och se Den allvarsamma leken!

Wednesday, October 26, 2016

Förrädare, en svensk spionroman

Den är inte dålig, Ola Larsmos spionroman Förrädare. Det är bara det att jag hade så höga förväntningar efter Jag vill inte tjäna. Men visst, det är svårt att skriva svenska spänningsromaner med både trovärdighet och action.

Förrädare handlar om en ung man som jobbar långt ner i hierarkin i svenska underrättelsetjänsten under andra världskriget. Av en slump får han reda på att någon av hans chefer läcker känsliga uppgifter om norska motståndsmän till tyskarna. De norrmän vars dokumentakter "försvunnit" dör som flugor. Men vem kan man prata med om en sådan sak, hur högt upp går konspirationen och hur kan en liten skrivbordsnisse få stopp på den?

Det blir en liten aning styltigt. Å andra sidan är det ju bra att Larsmo inte gick på niten att slänga in billigt sex, biljakter och osannolika actionscener som spionthrillergenren annars lider så mycket av.

Tuesday, October 25, 2016

Tematrio: berg och dalar

Lyrans tematrio idag är "höga berg och djupa dalar". Först tänker jag slå ett slag för en av böckerna som Lyran själv rekommenderar: Marlen Haushofer, Die Wand (Väggen). En underbar bok! Kvinna fastnar bakom magisk glasvägg på en alptopp med en ko, en katt och en hund.

Min egen trio idag har ett tema i temat: män som gör konstiga saker i Himalaya.

Första exemplet: Das grössere Wunder av Tomas Glavinic. Om en machoidiot till man som klättrar upp på Mount Everest. Detaljerna om hur en tar sig upp på extrema höjder är intressanta men huvudpersonen är avskyvärd. Han tar egoistiska risker som utsätter andra människor för stor fara men författaren beskriver honom ändå som en superduper megamanlig hjälte som får tjejen på slutet. Glavinic står numera på svarta listan.

Mikael Niemis mörka skröna Populärmusik från Vittula börjar också med en man som p.g.a. egen dumhet fastnat på ett högt berg. Spoiler: han kissar sig fri. Jag tycker mer om Niemis senare böcker, framför allt fantastiska Fallvatten som är en omtumlande katastrofroman.

Hergés snygga seriealbum Tintin i Tibet passar kanske inte riktigt in för Tintin gör ju inget puckat, han är ju en hjälte på riktigt. Tillsammans med Milou och Kapten Haddock ger han sig upp i bergen för att rädda sin unge älskare, Chang. Eller är det bara jag som läser in en allvarlig bromance i deras relation? Trivia: av någon anledning hade vi det här seriealbumet på norska i sommarstugan, i norsk översättning heter hunden Terry.

Årets Augustnomineringar

Bohman, Norén, Wolff, Knausgård, Tichý och Jäderlund. Jag blev inte jättesugen på någon av årets Augustprisnomineringar, men de kanske bara säljs in dåligt. Mest spännande verkade Andrzej Tichý, Eländet, jag känner inte till författaren sedan tidigare.

Men om detta fortsätter att vara de självgoda gubbarnas år blir det väl Norén som får priset, då blir jag lite besviken.

På fackbokssidan tycker jag Nina Burtons bok om Erasmus av Rotterdam verkar spännande, inte för att jag är någon stor fackboksläsare men ingen regel utan undantag.

Monday, October 24, 2016

Ska vi verkligen ge upp allt som är lite svårt?

Vad är det med vår tid? Varför ger människor upp vid minsta motstånd? När försvann idéerna om att kunskap är bra och att ingenting kommer gratis?

I Svenska Dagbadet skrev en lärare förra veckan att det är dags att ge upp "de" och "dem" eftersom eleverna ändå inte kan skilja på dem.

Här ett motförslag: ge istället upp de lärare som inte kan lära ut basala språkregler och låt inte elever som inte lär sig skriva korrekt svenska få godkända gymnasiebetyg. Om inga krav ställs är det klart att ingen bryr sig om att försöka.

För så svårt är det faktiskt inte, för den som ids anstränga sig en gnutta. Tidigare generationer har ju klarat av att lära sig.

Jag tror att förklaringen delvis är internet och all ny teknik. På internet skriver alla, utan redaktörer och korrekturläsare, och stavfelen frodas. Som nobelpristagaren Rudolf Eucken konstaterade: det går inte att ta reda på vilka regler som gäller genom att observera hur folk gör. Och så har vi telefonernas autokorrekt som envisas med att särskriva, inte så konstigt att folk tror att det är så det ska se ut.

Ett enkelt knep med de/dem är att köra vi/oss-testet. Byt ut de/dem mot vi/oss i meningen du vill kontrollera. Om det passar bättre med "vi" (2 bokstäver) ska det vara "de" (2 bokstäver). Om det passar med "oss" (3 bokstäver) ska det vara "dem" (3 bokstäver). Lätt som en plätt.

Sunday, October 23, 2016

Zombiekriget, en reportagebok när den är som bäst

Tack och lov för goda vänner som lånar ut böcker en annars antagligen inte hade läst! Den jättestarka extratanten satte ju en hög böcker i händerna på mig och nu kom turen till World War Z av Max Brooks. En zombieapokalyps.

Den är skriven som en reportagebok, en serie fiktiva intervjuer med alla möjliga slags människor. De berättar om olika händelser under det krig som nu nästan är över: kriget mot zombierna. Det är snyggt gjort! Ögonblicksbilder här och där, från hela jorden. En kinesisk läkare som såg det allra första utbrottet av zombieviruset, rådgivaren till USAs president som förklarar varför de låtsades som att allt var under kontroll, enskilda överlevare som berättar hur de klarade sig i olika miljöer, soldater ur de ryska, amerikanska eller iranska arméerna som beskriver olika strategier och misslyckanden. 

Väldigt spännande och väldigt läsvärt. Så många kluriga aspekter av basal överlevnad i krig och katastrofer. Vi kanske måste köpa hem ett förråd konservburkar och bli svensson-preppers.


Hundskadeindex: flera hundar blir ätna av zombier och en hund blir nästan äten av något annat.

Saturday, October 22, 2016

Vem är du i Tolkiens värld?

Lyrans bokblogg undrar: om vi vore karaktärer ur Tolkienböckerna, vilka skulle vi vara?

Jag tror inte på healing och homeopati så jag kan inte vara Aragorn.

Jag lever i ett lyckligt förhållande sedan lång tid tillbaka så någon ent är jag inte.

Jag gillar inte att vara under jord så jag är inte en dvärg, även om jag gillar Gimli skarpt i böckerna (inte som i filmerna där han har degraderats till en komisk figur).

Visserligen gillar jag fisk, men jag har ingen dubbelnatur så vitt jag vet (nej det har vi inte) så jag är inte Gollum.

Men jag tycker mycket om mat, särskilt svamp. Jag har stora håriga fötter och sitter gärna hemma i lugn och ro i stugan och myser. Det låter ju som en hob! Och kanske särskilt en hob som tycker om böcker och som helst smiter tidigt från bullriga fester.

Jag tror att jag är rätt lik Bilbo.

Friday, October 21, 2016

"Om inte jag får vinna vill jag inte vara med och leka, dumma dej"

Debatterna i US-amerikanska presidentvalet är så bisarra att vårt enda hopp är att de visar sig vara ett elevprojekt från konstfack. Bloggen bjöd in två experter för att reda ut Trumps senaste idioti: att han bara tänker respektera spelreglerna om han själv vinner.

- Välkomna, Karlsson på taket och Lord Voldemort! Så roligt att ni kunde komma och debattera. Min första fråga går till dig, Voldemort. Vad tror du händer om Trump förlorar valet?

- Regler och moral är för veklingar. Trump och jag står över sådana futtigheter som "demokrati". Så om Trump inte får bli president blir ämbetet antagligen jinxat och ingen president kommer sitta kvar längre än ett år. Rätt åt dem.

- Det låter ju inte alls bra! Och om han vinner då?

- Då ska vi utrota alla mugglare och halvblod, det kommer bli härligt. Ja, Trump kommer förstås bara vara min nickedocka, han får inte bestämma saker själv. Jag ska personligen leda de mörka horderna i ett ärorikt återtåg över världen.

- Hu, vilken framtidsvision. Vad säger du, Karlsson?

- Haha! Volle här har helt rätt. Spelregler är för fjantar! Lite lögner och bus har ingen dött av.

- Fast det kanske inte är bra egenskaper för världens mäktigaste president.

- Joho! Jag har barnboksvärldens sämsta omdöme och lägsta empatigrad och är ändå älskad av alla. Det är samma sak med Trump. Han kommer att vinna valet, kom ihåg var du hörde det först.

- Tack så mycket, båda två. Jag måste gå och gömma mig under täcket nu.

Thursday, October 20, 2016

It doesn't do to murder people...

...however offensive they may be.

Å, den brittiska överklassens spydiga underdrifter! Lord Peter Wimsey med sina toodle-oos och splendid old chaps, han är en hel orgie i språkliga kluringar. Jag älskar det.

Dorothy L. Sayers deckare är ibland lite sega men leken med det engelska språket väger upp. Jag läste Five red herrings där läsaren blir alldeles snurrig av alla tågtider som trixas med fram och tillbaka för sju påstådda alibin. Inte den rappaste intrigen precis.

En illa omtyckt målare hittas död i en skotsk älv. Mördaren tycks ha kopierat en av hans tavlor och sedan flytt per cykel och tåg. Men via vilken station, när och framför allt: VEM?

Wednesday, October 19, 2016

När boken är så dålig att det är en plåga att läsa

Nora Roberts bok Skuggor från det förflutna stod i bokhyllan och jag mindes inte ett skvatt av den så försökte mig på en omläsning.

Jag är en litteraturlabrador. Jag läser det mesta. Jag kan hitta något bra och tänkvärt i nästan varje bok och jag uppskattar böcker även när de inte är geniala. 

Men jag kan inte hitta någonting läsbart i Nora Roberts skräproman.

Den här boken är så taffligt skriven att det är en plåga att läsa. Kanske är det så här det kommer bli när datorerna tar över och ska skriva litteraturen åt oss, för Skuggor från det förflutna är ett eländes hopklipp av stereotyper, klichéer och osannolikt tråkiga beskrivningar. Som om en halvanalfabet tagit en bunt harlekinromaner, kört dem i köksmixern och hällt ner sörjan mellan två nya pärmar.

En bebis blir stulen och tjugo år senare tittar mamman på teve och ser en flicka hon tror är det stulna barnet. Därefter följer platt dialog och otrovärdig intrig. Hjärtan bultar vid åsynen av manliga bringor, en mordgalning börjar härja, omotiverat sex äger rum. Jag orkade till sidan tjugo, läste därefter strödda meningar ca var trettionde sida fram till det alltför avlägsna slutet. Jag missade ingenting.

En riktigt, riktigt dålig bok.

Monday, October 17, 2016

Tematrio: öar

Dagens tematrio handlar om öar.

Som till exempel Lloyd Jones Mister Pip om en lite träig utländsk engelskalärare på en avlägsen Stillahavsö. Kriget kommer och soldaterna misstänker läraren för att vara spion på grund av en stulen upplaga av Charles Dickens Lysande utsikter... Det blir blod och elände. Ändå lite hoppfull läsning om hur viktig litteratur kan vara, på gott och ont.

En helt annan typ av öliv levs (tillfälligt) på Skattkammarön i Robert Louis Stevensons klassiker. Pieces of eight! Här är det pojkäventyr så det står härliga till. Unge Jim blir hjälte men min favoritkaraktär är naturligtvis papegojan Cap'n Flint.

Och så tipsar jag om Scarlett Thomas, Bright young things. En märklig psykologisk halvskräckis om ett gäng unga vuxna som blir utlurade till en liten ö och strandade där. Men vem har tagit dit dem? Är hen kvar? Och varför har någon gömt diverse tortyrredskap i ett hemligt rum i huset de bor i? Gruppdynamiken utvecklas på oväntade sätt.

Tidsklyftan

Jeanette Winterson är en bra författare, jag tyckte mycket om Det finns annan frukt än apelsiner och Varför vara lycklig när du kan vara normal? 

Tidsklyftan är annorlunda, den känns krystad. Och det är den ju också. Den är ett beställningsjobb. Inför Shakespearejubiléet 2016 ombads ett antal författare skriva en modern variant på något av Shakespeares dramer. Winterson gjorde en version av En vintersaga.

Att skriva om ett existerande verk blir sällan särskilt bra, det är för snäva ramar. Visst, ingen annan kunde ha gjort det lika bra, men det hade varit ännu bättre om Winterson ägnade tiden att skriva helt egna berättelser. 

Tidsklyftan handlar om en rik börsmäklare i London som blir onödigt svartsjuk på sin hustru och därför skickar bort deras nyfödda barn. Barnet kommer på villovägar och blir uppfostrat av en adoptivfamilj. En dataspelsprogrammerare och en skum bilförsäljare spelar viktiga roller, änglar och fjädrar är återkommande symboler i texten.

Jag blev besviken.

Sunday, October 16, 2016

Svenska lorem ipsum

För den som är intresserad finns det naturligtvis också en (seriös) svensk version av lorem ipsum, som har å, ä och ö och en mer typiskt svensk meningsuppbyggnad. Den skapades enligt uppgift av typografen Arne Heine och går så här:
"Träutensilierna i ett tryckeri äro ingalunda en faktor där trevnadens ordningens och ekonomiens upprätthållande, och dock är det icke sällan som sorgliga erfarenheter göras ordningens och ekon och miens därmed upprätthållande. Träutensilierna i ett tryckeri äro ingalunda en oviktig faktor, för trevnadens ordningens och och dock är det icke sällan..."
[upprepa ad infinitum]

Saturday, October 15, 2016

Lättuggat eller al dente

Nu har jag lugnat mig lite och analyserat läget. Årets alternativa nobelpris är ju faktiskt mycket typiskt för vår tid.

Det lättuggades seger över det intellektuella.

Det populära istället för det kvalitetsmässiga.

Det korta och snabba istället för det analyserande, komplexa, genomtänkta och mångsidiga.

Minsta möjliga ansträngning hellre än att utmana sig själv.

Mediasnackisar istället för sakinnehåll.

Känsla istället för förnuft.

Clickbaitsrubriker och katter på youtube istället för belysande texter med faktakoll och bakgrundsresearch.

Lättsmält underhållning istället för tankeverksamhet, kunskap och expertis.


Jag citerar ett par kampanjslogans från en välkänd bokserie:

Support Adichie, the REAL nobel prize laureate!

Bob Stinks!

Friday, October 14, 2016

Krautipsum

Jag lever fortfarande i chock över gårdagens skandalbesked. Jag är inte nöjd! Jag vill ha Adichie! Avgå alla!

Det enda som muntrar upp i en sådan situation är den här fantastiska lorem ipsum-generatorn med låtsastyska. Varsågoda, jag ger er ett smakprov av Krautipsum.
Obacht! Luder und Sülze frickeln kess Flausen. Weinbrandbohne und Müßiggang duellieren pompös Kleintierzuchtverein. Weltschmerz und Wildfang dengeln nichtsnutzig Schlachtschüssel. Des adrett Scharlatan flanieren. Schäferstündchen und Humbug jauchzen hurtig Augenweide. Das Blockwart betören die fatal Haudegen. Haubitze und Fleischwarenfachverkäuferin bohnern altbacken Augenschmaus. Des hanebüchen Kinkerlitzchen. Des Begrüßungsgeld foppen die pfundig Ohrenschmaus. Der ausgemergelt Hausierer krakelen. Des schamlos Libero picheln. Der pomadig Kesselflicker. Dem Fracksausen friemeln der gebeutelt Thusnelda. Des Schabracke verhaspeln die fidel Naschkatze. Der grobschlächtig Autobahn. Ach du liebes Lottchen!
Gå gärna till originalsidan www.krautipsum.de, det kommer nya versioner varje gång du laddar om så det finns mycket att läsa och bli lite glad igen av. Nichtsnutzig Schlachtschüssel!

Thursday, October 13, 2016

...Dylan?

Vafalls! Det måste ha blivit någon miss i kommunikationen, Sara Danius kanske inte fick min pressrelease. De har utsett en egen pristagare i en egen och helt ny kategori: nobelpris i gubbrock!

För, ärligt talat, Bob Dylan? Jag har svårt att ta detta på allvar. Min nominering var mycket bättre.

Dessutom var jag först.

Pressrelease: 2016 års nobelpristagare

2016 års nobelpris i litteratur går i år till författaren Chimamanda Ngozi Adichie. Adichie får priset för sitt "ständigt aktuella författarskap med starka berättelser, viktiga teman och ett språk alla är kolossalt avundsjuka på". Nytt för i år är att priset utsetts enväldigt av Sanna. 

Chimamanda Ngozi Adichie har skrivit de storslagna romanerna Lila hibiskus, En halv gul sol och Americanah där hon berättar om religiös extremism, folkmord, rasism och hår. Dessutom har hon skrivit noveller och feministiska essäer. 

Sanna, årets enväldiga priskommitté kommenterar: "Det första jag läste av Ngozi Adichie var En halv gul sol, och sedan var jag fast. Valet till årets nobelpris stod mellan henne och Sofi Oksanen, vår tids två litterära giganter. Båda är dessutom vansinnigt snygga. Det var ett mycket svårt beslut."

I vanliga fall utses nobelprisvinnaren av Svenska Akademin men i år gjordes ett undantag eftersom Sanna fick prisnomineringsmandatet i julklapp av sin mor. Priset delas som vanligt ut av kungen och nobelstiftelsen den 10 december i Stockholm.


För mer information, kontakta pressansvariga Tassahunden: tassavovve[@]gmail.com.

Tuesday, October 11, 2016

Tematrio: alternativa nobelpris

Lyran har liten nobelprisgala i tematrion idag. Vi ska nominera en barnboksförfattare, en svensk författare och en nordisk författare till varsitt "nobelpris". Det blir nobelfrossa, jag ska ju få utse årets riktiga pristagare senare i veckan också! Jo det är sant, jag fick det i julklapp.

1. Alternativt nobelpris, kategori barnböcker
Min favoritförfattare Roald Dahl är tyvärr död och kan inte få priset. Jag nominerar istället hans värdige arvtagare Neil Gaiman som bland annat har skrivit den kusliga och fina The graveyard book, en bok jag önskar hade funnits när jag var tolv år. En pojke adopteras av spöken.

2. Alternativt nobelpris, kategori svenska författare
Den här är lätt: nomineringen går enhälligt till Elsie Johansson för hennes fina skildringar, underbara personporträtt och aldrig enkla eller tillrättalagda teman. Elsie for President! Läs till exempel Sin ensamma kropp, Kvinnan som mötte en hund eller såklart Nancy-trilogin.

3. Alternativt nobelpris, kategori nordiska författare
Sofi Oksanen ska ha ett nobelpris i framtiden, den saken är klar. Hon är fantastisk. Så varför inte redan nu? Jag har Norma i läshögen och ser mycket fram emot den.

Monday, October 10, 2016

Lönnarnas förbryllare och Älgens andetag i skymningen

Ibland är en text så pretentiös att jag misstänker att författaren kanske bara tog kylskåpspoesi och slumpade ut ordföljden.

Salim Barakats Döda noviser är en sådan text. Det är alldeles för många ord, de används "kreativt" och det blir väldigt ansträngande läsning. Exempel:
"Dagen smulades hastigt sönder mellan vikens fingertoppar på nattens tallrik. Himlen, som välvde sina nakna revben över jorden, mörknade inte: den bleka vitheten fortsatte att stryka med sina penslar över reliefbilderna på den skönjbara tillvarons tavla."
Vad hände här egentligen, blev det natt eller inte? Lite för många olika metaforer och blandade bildspråk för min del.

Den poetiska kortromanen, översatt från arabiska, handlar om sex personer (?) med ovanliga namn: Girmohali, älgens andetag i skymningen och Djimatirk, lönnarnas förbryllare, till exempel. De vandrar från Skogås till Mörtvik i elvahundratalets Sverige på jakt efter en främling som de kan underhålla. Men främlingen de finner tycks inte kunna se dem, han sitter med plågade ögon och slipar en kniv. I bakgrunden drar några män ett stort skepp genom öknen.

Lite som absurda Lotta Lotass men inte lika elegant, med alldeles för mycket extra allt i språket.


Kuriosa: jag fick den här boken som avskedspresent när jag lämnade en praktikplats för länge sedan. Fick aldrig något svar på om det där med "döda noviser" var menat som en pik. Det tog nio år från att jag fick boken till att jag lyckades läsa ut den. Tack (?) köpstoppsår!

Saturday, October 8, 2016

Astronomins dag och natt

Visste du att 8 oktober är astronomins dag (och natt)? För den intresserade, läs mer här.

Jag passade därför på att ställa ett par frågor till jourhavande astronom och samlade ihop följande astrolitterära fakta av allmänintresse.

I 1Q84 av Haruki Murakami (geni) finns ett parallelluniversum med två månar. Det är månarna som gör att yrkesmördaren Aomame till slut förstår att hon kommit vilse:
"There could be no doubt that two moons were clearly floating in the sky side by side - a yellow one and a green one"
Det är inte konstigt att ha flera månar. Jupiter har fyra stora månar + några små och Saturnus har många månar (citat: astrofysikern). Det är inte orimligt att de kan vara sneda och gröna, t.ex. på grund av att de innehåller mycket järnoxid eller koppar. Saker som kan komma att påverkas av att det finns flera månar är till exempel kalendern, tidvattnet, varulvarna (inte astrofysikerns förslag) samt fler chanser att få se mån- och solförmörkelser.

Harry Martinssons underbara rymdepos Aniara börjar med en felnavigering i vers 3.
"Vi missade på Mars, kom ur dess bana
och för att undgå fältet Jupiter
vi lade oss på kurvan ICE-tolv
i Magdalenafältets yttre ring"
Jag tyckte det här gick misstänkt snabbt, i vers 13 har de varit ute i 6 år och är på väg mot Lyrans stjärnbild. Men jourhavande astronom bekräftar att Mars bara ligger ca 3 månader bort och Jupiter kanske 9 månader från jorden så här hade Martinsson bättre koll än jag har. Däremot är det kanske lite skumt att de måste gira så mycket hela tiden, rymden är ju rätt tom. Det går åt mycket bränsle att ändra kurs så mycket som de gör på Aniara. Lyran är för övrigt Ölands landskapsstjärnbild och officiellt godkänd som stjärnbild av Internationella Astronomiska Unionen.

William Shakespeare föddes samma år som Galileo Galilei, det är rimligt att anta att stjärnor och astronomi var lite av en snackis under den där tiden. Är det månne en supernova som vakterna i Hamlet spanat in?
"When yond same star that's westward from the pole
Had made his course t'illume that part of heaven
Where now it burns"
Ja, faktiskt, Tycho Brahe upptäckte en supernova som sågs på jorden några dagar år 1572 och som visst kan ha stått i nordväst just när Hamlets far spökade. Keplers supernova följde år 1604 men eftersom Hamlet skrevs ca 1601-1603 är den inte relevant här. Hamlet innehåller för övrigt en synnerligen krånglig omskrivning för en månförmörkelse:
"...and the moist star
Upon whose influence Neptune's empire stands,
Was sick almost to doomsday with eclipse".
Han hade i alla fall klart för sig hur tidvatten fungerar, den gode Shakespeare.

Friday, October 7, 2016

Stolthet, fördom och zombies

Först skrev Jane Austen den smarta och roliga Stolthet och fördom. En fantastisk roman.

Sedan skrev Seth Grahame-Smith en radikalt modifierad version: Stolthet och fördom och zombier. En besvikelse. Idén var ju så bra! Men genomförandet tyvärr taffligt och krystat och levde inte upp till potentialen.

Och till slut gjordes en film av Grahame-Smiths bok, med Lily James i huvudrollen som krigarkvinnan Elizabeth Bennett.

Filmen är mycket bättre än boken och klart sevärd för den som uppskattar en blandning av splatteraction, brittiskt kostymdrama och torr humor. De fem döttrarna Bennett är stenhårda krigsmaskiner tränade för att försvara sig och sitt land mot zombieinvasionen. Samtidigt försöker Mrs Bennett gifta bort dem med rikast möjliga manfolk eftersom de inte kan ärva faderns gods p.g.a. de orimliga fideikommisslagarna som Austens ursprungsbok är en kritik mot. Kärlekstrassel och blodiga stridsscener avlöser varandra.

På plus: att Lily James ser nästan ut som Keira Knightley i filmen, att Liz och Jane ständigt rycker in och räddar Mr Bingley och Mr Darcy, den fantastiska pastor Collins som comic relief.

På minus: själva stridsscenerna är förvånansvärt oavancerade, kunde gott ha fått vara lite tuffare och skickligare.

Men ändå: mycket bra underhållning.

Thursday, October 6, 2016

Osynlighet, fördel eller nackdel?

H. G. Wells borde vara lika ryktbar som Jules Verne, han var ju lika pigg på vetenskapliga fantastifismer. Tidsmaskinen, Doktor Moreaus ö och sci-fi-pionjären Världarnas krig är förstås oförglömliga. Jag läste Den osynlige mannen, utgiven 1897.

Det är en kort och kärnfull roman om en mystisk främling som tar in på ett värdshus, invirad från topp till tå i bylsiga sjalar. Byborna blir förstås misstänksamma, särskilt när det plötsligt börjar spöka omkring dem. Den osynlige mannen är synnerligen otrevlig och aggressiv men det är klart, han har det faktiskt inte så lätt. Så snart någon får nys om hans genomskinliga tillstånd blir han jagad av arga folkhopar och att gömma sig osynligt är inte så enkelt som en skulle kunna tro.

Spännande läsning!

Tuesday, October 4, 2016

Tematrio: kroppsdelar

Veckans tematrio handlar om titlar med kroppsdelar.

Lätt som en blodplätt!

Aksel Sandemose har till exempel skrivit den ganska sorgliga kortromanen Tjärhandlaren om en sol-och-vårare med bristande hyfs och empati.

Lovande zimbabwiska författaren Tsitsi Dangarembga imponerade på mig häromåret med fina uppväxtskildringen Nervous conditions. Om syskonroller, könsroller, utbildningens roll för identitetsskapande, med mera. Mycket läsvärd!

Könsroller och utbildning är också teman i Sara Lövestams Tillbaka till henne. Det är en berättelse om en ung lärarinna på landet under rösträttskampen, hon har en mycket trasslig kärlekshistoria som inte slutar på det mest förutsägbara viset. Fint, om än lite tilltrasslat med det parallella spåret som utspelar sig i nutid.

Monday, October 3, 2016

Klingsor

Torgny Lindgren har en alldeles speciell hand med orden. Jag vet inte hur han gör det, men magiskt blir det. Enkelt men målande och både roligt och sorgligt.

Jag läste till slut Klingsor som jag gått och dragit mig lite för, tyckte inte den verkade särskilt intressant. My bad.

Det handlar om den (rätt misslyckade) västerbottningen Klingsor som finner ett snett glas ute i skogen och börjar måla, istället för att jobba med resten av karlarna i skog och mark. Han börjar en korrespondenskurs samt en brevledes flört med kursinstruktören. I en gryta på spisen kokas en evinnerlig sörja av gamla inälvor och flottrester.

Visst, det blir lite mycket esoterika ibland, men är det någon som kommer undan med det så är det just Torgny Lindgren. Tumme upp!