Tuesday, May 31, 2016

Jorden runt med Lyran: Europa

Till den sista etappen av Lyrans "Jorden-runt-utmaning" lyckades jag bara läsa två titlar:
- Misstag i Moskva - Simone de Beauvoir
- Väggen - Marlen Haushofer

Jag vill tipsa särskilt om Väggen, den var något alldeles särskilt. En bok med allt: spänning, mystik, kossor. Ett klart feministiskt perspektiv, men också en slags modern Robinson Crusoe. Bör inte missas.

Tack Lyran för läsresan!

Monday, May 30, 2016

Tematrio: Paris, Paris

Lyran har tematrio om Paris idag - klassiker som Hallarna, Kameliadamen och Ringaren i Notre Dame dyker förstås upp i huvudet.

Men Hallarna är ärligt talat lite tråkig, då tycker jag mer om Zolas Thérèse Raquin. En förfärligt dyster berättelse om fattiga Thérèse som först gifts bort mot sin vilja, sedan hamnar i ett synnerligen olämpligt men känslostormande sidoförhållande som eskalerar till mord, och sedan ytterligare utför därifrån. Smuts och elände och fula, olyckliga människor.

Paris skildras också i klassiska deckarna om kommissarie Maigret av belgaren Georges Simenon. Han skrev otroligt många titlar, Simenon - dryga sjuttiotalet Maigretromaner faktiskt. Inte så förvånande då att de håller väldigt ojämn kvalitet. I lagom dos är de mysiga.

Parfymen av Patrick Süskind börjar i Paris men förflyttar sig sedan söderut. Den mycket specielle och smått psykopatiske Grenouille, "Grodan", börjar tillverka extremt mäktiga parfymer. Med doftens hjälp manipulerar han människor. Han blir besatt av tanken på den perfekta parfymen, vars hemliga ingrediens råkar vara underhudsfettet från unga vackra kvinnor... Men Grenouille är inte den som drar sig för ett par mord.

Det blev visst mycket mord och blod! Vad säger det om mitt förhållande till franska huvudstaden..?

Friday, May 27, 2016

A life and a lover!

Jag läser som regel alltid ut mina bokklubbsböcker i tid, men med Virginia Woolfs Orlando gjorde jag en planeringsmiss och det blev precis på håret att jag hann.

Resten av bokklubben hade tydligen gjort liknande missar, eller så var det kanske eftersom den är lite tungläst...

Det handlar om Orlando, en ung man och/eller kvinna som först dyker upp i 1500talets England och som därefter lever under diverse olika epoker fram till 1927 när boken skrevs. Orlando själv förblir densamma men i skiftande gestalt. Hen är på jakt efter livets mening: "a life and a lover".

Virginia Woolf skriver roligt, hon har en torr humor och en vass penna, även om det ibland blir lite väl svårgenomkomligt. Texten är väldigt kompakt och vissa stycken känns långa. Det är ändå uppfriskande med en så frimodig HBTQ-karaktär som sätter fingret på både det ena och det andra vad gäller könsroller och jämställdhet genom historien.


Hundskadeindex: En spaniel blir piskad men Orlando tar hämnd på förövaren.

Thursday, May 26, 2016

En ko, en hund, en glasvägg

Det finns böcker som drabbar en sådär lite särskilt och Marlen Haushofers Die Wand (Väggen) var en sådan för mig.

En kvinna på alpsemester upptäcker en dag att en enorm glasvägg har skurit av henne från omvärlden och alla levande varelser på andra sidan väggen är döda. På hennes sida väggen har hon en hund, en katt och en ko, det är allt. Hon tvingas anpassa sig till ett helt nytt slags liv där både hennes och djurens liv hänger helt på henne och hennes uppfinningsrikedom.

Det är en mycket otäck bok, läsaren får hela tiden små glimtar av den annalkande katastrofen. Steg för steg går vi mot det oundvikliga tillsammans med kvinnan, samtidigt som hon berättar om det helt vardagliga hon gör under tiden. Hon slår hö och mjölkar kon och försöker räkna ut hur länge tändstickorna kommer att räcka.

En mycket otäck men också mycket bra bok - jag är imponerad! Och har ovanligt svårt att släppa taget nu när läsningen är slut. Det här vore en perfekt bok för en bokklubb...

Hundskadeindex: en hund - den sista hunden! - dör.

Wednesday, May 25, 2016

Regeringsomvandling

Nu när Stefan Löfvén har presenterat den ombildade regeringen lyckades jag få en intervju med den mest otippade nya ministern, nytillsatta uppfostrings- och etikministern Mary Poppins.

- Hej Mary! Hur kom det sig att du nu sitter i Sveriges regering?

- Det behövs mer ordning och reda, både i regeringen och i hela landet. Därför har jag fått i uppdrag att förbättra ansvarskänsla, pliktmedvetenhet och moralisk kompass i Sverige.

- Jag förstår att du inte kommer sitta inom utbildningsdepartementet utan i justitiedepartementet - varför då?

- Etik och moral är mycket mer än bara utbildning. Utbildning sker i skolan - uppfostran är något större. Folk måste lära sig att ta ansvar för sina handlingar, sluta skylla ifrån sig sina misstag,  kunna ta berättigade tillrättavisningar utan att känna sig kränkta och göra det som är rätt även när det inte är bekvämt och enkelt.

- Det låter som ett mycket svårt och stort uppdrag. Men kan det verkligen lagstiftas om sånt?

- Nej. Men jag har ju vissa magiska krafter och kommer inte behöva lagstifta. Jag ska börja med en paraplyresa landet runt för att träffa verklighetens folk och lära dem veta hut på ett positivt sätt, med hjälp av lärorika anekdoter och förunderliga möten med märkliga karaktärer. Nu är det slut på curlingsamhället!

- Det verkar ju mycket lovande. Lycka till med nya jobbet, Mary Poppins!

Svar på resegåtan: luxemburgska Ardennerna, såklart!

Jag var på utflykt till Luxemburg i helgen, närmre bestämt till Ardennerna i landets norra del.

Ledtrådarna var som följer:
* Tjocka hästar med yvigt hovskägg - ardennerhästar
* Världskriget och de europeiska revolutionerna - skriven av Rosa Luxemburg 
* The Great 208 - smeknamnet för Radio Luxembourg som ledde popmusikutvecklingen på 30-talet
* Anise Koltz/Edmond de la Fontaine - två författare från Luxemburg


Här skulle det ha varit en bild på en tjockishäst och en bergsvy men min telefon dog naturligtvis under helgen så ni får tänka er hur fint det var.

Monday, May 23, 2016

Tematrio: hemligheter

Lyrans tematrio handlar idag om hemligheter. Väl skrivna hemligheter kan bli fantastiskt bra romaner! Till exempel Jane Eyre, vilken fantastisk hemlis och vilken bra berättelse det blev av den.

Men jag kanske inte kan ta Jane som exempel i varenda trio (varför inte, egentligen?), så jag satsar på tre andra titlar idag:

Chris Cleave har skrivit flera bra böcker, bland annat Gold på det lite otippade temat familjeproblem + sportcykling. Tre elitcyklister på OS-nivå trasslar med komplicerade relationer och ett mycket sjukt barn. Samt en hemlis som jag inte tänker spoila för er. Läsvärt! Dessutom verkar ens egna middagsmenyer så mycket bättre efter att ha läst om alla millimeterberäknade ris med russin som de där sportfånarna tydligen måste äta för att ta sig till OS.

Getingfabriken av Iain Banks är också mycket svår att beskriva utan att ge bort för mycket av överraskningarna. Det handlar om en mycket, mycket störd ung person som har till hobby att plåga getingar (och en del andra djur med för den delen). Så bra, så förfärlig.

Och så har vi ju Kazuo Ishiguro, Never let me go, en oerhört gripande dystopi om ett barnhem där det gradvis uppdagas att allt inte alls är som det borde vara. En slags cross-over mellan medicinsk sci-fi och klassiskt brittiskt internatskoledrama. Läs den!

Misstag i Moskva

Jag har faktiskt inte än läst Det andra könet av Simone de Beauvoir, men nu har jag i alla fall läst hennes långnovell Misstag i Moskva.

Ett par i sextioårsåldern åker till Moskva för att besöka mannens vuxna dotter från ett tidigare äktenskap. Under resan kommer gammal bitterhet och nya missförstånd upp till ytan. Framför allt påminns kvinnan om hur mycket mer hon har fått offra för förhållandet - en möjlig karriär, en egen yrkesidentitet. Nu är allt sånt försent.

Det är en mycket bra novell! Kärnfull och relevant. Många tänkvärda tankar om kärlek på äldre dar, om jämlika relationer och om människors behov av trygghet, på gott och ont.

Saturday, May 21, 2016

Resegåta! Var tror du jag är nu?

Om jag säger: tjocka hästar med yvigt hovskägg, Världskriget och de europeiska revolutionerna, the Great 208 samt Anise Koltz/Edmond de la Fontaine, var tror du jag befinner mig nu?

Jag är inte ensam härute på vischan, jag har med mig vännen H samt den jättestarka extratanten. Vi ska fotvandra och klappa tjockishästar.

Och det gör en förstås bäst... ja var då?

Friday, May 20, 2016

Åderförkalkad papegoja

Jag försökte få en intervju med Cap'n Flint som ska vara en hejare på att förklara miljöpartiets kris. Det gick lite sådär.

Jag: Så hur kommer det sig egentligen att bara ena språkröret fick kicken?

Cap'n Flint: Pieces of Eight! Pieces of Eight!

Jag: Och vad är din analys av brunkolsförsäljningen?

Cap'n Flint: Pieces of Eight! Pieces of Eight!

Jag: Men kan du inte säga något om Gustav Frivolins senaste intervjuer i alla fall?

Cap'n Flint: Pieces of Eight!

Long John Silver: Det är ingen idé. Hon har varit sådär sedan medieträningen.

Thursday, May 19, 2016

Den oskuldsfulle Fader Brown

Jag har stiftat bekantskap med en klassisk deckarfigur jag inte kände till tidigare: Fader Brown. Mysiga mysterier av Sherlock Holmes-karaktär. Boken består av tolv fristående små mysterier: mord och stölder som kan lösas med hjälp av mycket luriga ledtrådar. Boken kom ut 1911 och håller rätt bra än tycker jag.

Författaren heter G. K. Chesterton och The innocence of Father Brown finns faktiskt fortfarande att få tag i, i alla fall på engelska, via bokhandeln (nyutgåvor trycktes 2011 vid hundraårsjubileet) och via Gutenbergprojektet.

Wednesday, May 18, 2016

Det där med barnbokscensur

Jazztrummisen i Jan Lööfs bilderböcker är i trubbel. Nu kanske han måste målas om för att ingen ska bli ledsen.

Om vi antar att det inte skulle finnas några andra problem med att skriva om historien och lägga saker och ting till rätta - för det finns det - så kvarstår frågetecknet: vilka barnböcker får bli kvar?

Fem-deckarna av Enid Blyton går bort. De har visserligen en HBTQ-ikon i en huvudroll (George) men är i övrigt könsrollsnormativa och uppmuntrar dessutom till risktagarbeteenden som att klättra i farliga ruiner eller osäkra grottor.

Djungelboken av Rudyard Kipling ska vi inte tala om. Kolonialt och imperialistiskt! Dessutom är den kränkande för apor samt saknar kvinnliga karaktärer.

Smurfarna - nej, stereotyp och illvillig karikatyr på judar.

Lucky Luke - nej, stereotypa karikatyrer av amerikansk ursprungsbefolkning.

Kalle Anka - nej, stereotypa karikatyrer och konservativa könsroller.

Pippi Långstrump - fy, kapitalism och kolonialism, för att inte tala om den ohygieniska djurhållningen.

Emil i Lönneberga - nej, CIS-normativt och dessutom subversivt bekräftande av idén "boys will be boys" och ADHD som manlighetsideal.

Gubben Pettson och katten Findus - nej, det finns en pyttepytteliten stereotyp amerikansk ursprungsbefolkningsfigur i ett hörn av vedboden. Kvinnliga karaktärer förekommer enbart som hönor.

Bamse - nej, förskönande beskrivningar av doping och droger. Kommunistpropaganda och varghat.

Tintin - stereotypa beskrivningar av precis alla.

Och jag läste Plupp när jag var liten! Så kränkande för alla samer.

Faktum är att barnböcker, särskilt bilderböcker, alltid bygger på stereotyper. Det är en del av grejen. Så länge det inte är illvilligt menat kan boken ändå vara läsvärd - det är helheten som avgör, inte enskilda bilder. En måste inte läsa allt för sina barn, och en kan förklara saker för barnen när något gammaldags och konstigt dyker upp.

Vilka saker som vi tar för givet idag kommer det krävas censur av om trettio år?

Monday, May 16, 2016

Tematrio: Noveller

Noveller har väl sin charm, även om kedjeläsare som jag ändå föredrar rejäla romaner. Nåja, nu har Lyran noveller som tema för veckans trio så jag går väl med på det, om än muttrandes.

Margaret Atwood, Good bones är mycket bra trots, eller tack vare, det korta formatet. Små kluriga och mycket intelligenta texter, de flesta med en tydlig feministisk touch och flera med korslitterära blinkningar av den där typen jag gillar så mycket.

Roald Dahl skrev inte bara geniala barnböcker, han skrev också skräcknoveller och småberättelser med skruvad tvist. Läs till exempel samlingen Kiss, kiss (som tack och lov inte innehåller novellen om slakthuset som jag fortfarande minns som det allra allra otäckaste jag läste i tolvårsåldern och en av de tio hemskaste jag läst totalt sett).

Jhumpa Lahiri, Unaccustomed earth är inte otäck och läskig, tvärtom. En samling berättelser om livet som första respektive andra generationens invandrare i USA med alla knepigheter det innebär. Klarsynt! Lite som en indisk-amerikansk Alice Munro, som för övrigt också hade kunnat vara med i den här trion.

Smidiga övergångar

Jag gillar att blanda min bokhög så mycket som möjligt, vilket ibland gör att övergångarna blir smått chockartade. Som nu, från Hůlovás mycket grova och råa beskrivning av en prostituerad kvinnas vardag, till G. K. Chestertons klassiska mysdeckare om Father Brown, en liten rund präst som löser lättsamma mysterier.

Gills detta som hjärngympa?

Sunday, May 15, 2016

En plastig trea

I våras hade jag turen att vinna en fantastisk bok: Petra Hůlová, En plastig trea.

Det är en kort och ganska udda roman om en prostituerad. En slags inre monolog där de perversa männen som köper sex avslöjas och synas, blandat med tankar om åldrande, kroppar och vardagsmysterier. Språkligt genialt, rolig och hemsk, rak på sak och rätt vulgär: en mycket bra bok.

Tack Feministbiblioteket!

Friday, May 13, 2016

Biblioteksfynd

När jag upptäckte det kommunala bibliotekets beställningsservice blev jag ännu lite gladare i bibblan. Vilken lyx!

Jag bokade alltså raskt ett knippe blandade böcker (från Pearl Buck till Yaba Badoe) och fick dem levererade till det mycket lokala minibiblioteket i min närmaste by. En cykeltur på 6 km från lilla stugan, istället för en bil- eller busstur hela vägen in till stan.
Leve bibblan!

Thursday, May 12, 2016

Att man måste genom Belgien på väg till lyckan

Jag läste tyska Judith Kuckart, Dass man durch Belgien muss auf dem Weg zum Glück, dels för att en awesome bokklubbist rekommenderade den och dels för att det är en oemotståndlig titel (ungefär: "att man måste genom Belgien på väg till lyckan").

Det är en samling små beskrivningar av människor som på olika vis är sammankopplade. En pianolärare, en tonårspojke, två äldre damer, en bagare, en äldre man som fortfarande mentalt lever i DDR-systemet. Varje berättelse utgår från en av personerna. Det finns ingen övergripande handling, det är inte en händelsedriven utan en karaktärsdriven roman.

Jag gillar händelsedriven läsning, jag uppskattar en bra story som berättas från A till Ö. Det här är mer en novellsamling, fast man måste hålla rätt på de olika personerna som refereras till från tidigare kapitel.

Däremot är det en väldigt bra novellsamling, språkligt sett. Det är udda ordvändningar, väl valda små och oväntade detaljer, levande beskrivningar med vardagsbetraktelser som är precis på pricken. Ett lite blandat omdöme, alltså.

Titeln är för övrigt inte korrekt, det går mycket bra att hitta lycka även utan att passera Belgistan.

Wednesday, May 11, 2016

Mjölkens roll för läskunnigheten

Den som kom på att sätta samhällsnyttiga texter bakpå mjölkpaketen borde eventuellt få ett litet nobelpris. Så smart. Att läsindoktrinera tusentals barn dagligen till frukostmackorna - ett genidrag.

Monday, May 9, 2016

Tematrio: kalas och festligheter

Lyran har födelsedagsfester och andra firanden som tema idag.

Jag tänker förstås direkt på Emil i Lönneberga och det stora tabberaset i Katthult. Inte en födelsedag, men ett kalas som heter duga!

Harry Potters födelsedag är också central i varje bok - oftast får han inga presenter eller kalas alls, men de dramatiska händelserna på hans elvaårsdag vägde nog upp en hel del. Särskilt Hagrids tillsuttna tårta.

Och så tror jag bestämt att det är ett födelsedagskalas som sätter igång hela händelsekedjan i Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann.

Glad Europadag!

Den 9e maj 1950 presenterade fransk-luxemburgske Robert Schuman den revolutionerande deklaration som ligger till grund för freden i Europa sedan andra världskriget. Det var början till kol- och stålunionen som sedan dess har utvecklats till dagens EU.

Robert Schuman och Jean Monnet var fantastiska visionärer, och de förstod att det säkraste sättet att bygga fred är genom handel, utbyte och samarbete. Inte genom militärmakt. Och idén håller fortfarande efter 66 år.

Värt att fira, tycker jag.

Sunday, May 8, 2016

80-talet, vad kunde gå galet (en hel del)

Det går bra med bokköpstoppet, tackar som frågar. Men det blir en del väldigt konstig läsning.

Som nu senast: Blutzoll ("Blodspengar") av A. J. Quinnell. Jag är litterär allätare (litterär labrador!) men ibland undrar till och med jag varför jag tvångsmässigt läser vad som helst som hamnar framför mig. 

Blutzoll är en rafflande äventyrsaction från 80-talet, komplett med sex, sexism, etniska stereotyper och tröttsamma machomän som inte låter sig hindras av ett par brutna revben. Karaktärerna har inget djup. Storyn är visserligen underhållande på sitt sätt, men hade antagligen skrivits på ett intressantare sätt idag.

En kvinna får ett dödsbud: hennes son har drunknat i Indiska Oceanen. Men när hon får hans kvarlämnade tillhörigheter inser hon att något är konstigt och hon åker till Tanzania för att ta reda på vad som faktiskt har hänt. Där träffar hon på diverse pirater, ett blont muskelberg, en indisk nybliven sjökapten och en kinesisk flicka på flykt. Ett blodigt spår leder till en afrikansk diktators hemliga residens...

Friday, May 6, 2016

Den lilla stugan

Vissa dagar är bättre än andra dagar och det här är en av de bättre för jag har just anlänt till lilla stugan för en långhelg på landet.

Thursday, May 5, 2016

Krigsdagböcker

Nordiska bokklubben läste Astrid Lindgrens krigsdagböcker, det var bra läsning. Den där blandningen av stora och små detaljer, ungefär "idag invaderades Albanien och jag har köpt fyra kilo smör", den ger en så mycket mer levande bild av kriget.

Ett par tankar:
- Vi svenskar hade en sådan ofattbar tur som slapp undan så lindrigt - och vi har inte mycket att vara stolta över när det kommer till andra världskriget. Pragmatism eller feghet, det går lite på ett ut här.
- Dagböckerna innehåller en hel del oförklarade teasers, T.ex. när Astrid nämner i förbigående att det har hänt något katastrofalt privat men utan någon som helst förklaring. Och vad hände med det försvunna finska krigsbarnet? Bokklubben efterlyste fotnötter, eller åtminstone en bättre wikipediatext som ger svaren.
- Hon skrev så bra, redan då. Ett eget språk, roligt och tydligt och lättläst och målande utan att bli fjantigt eller svulstigt. Hatten av.

Dessutom extra intressant att läsa just den här boken tillsammans med ett gäng danska, norska och finska kvinnor som kunde fylla i luckorna och förklara vad som egentligen hände på de andra fronterna.

Wednesday, May 4, 2016

Fantastiska, feministiska Medea

Å, de gamla klassikerna! Tänk att folk fortfarande försöker skriva litteratur när det bästa redan är sagt och aldrig kommer gå att göra bättre.

Jag har just lyssnat igenom en radioteaterversion av Medea, detta storslagna skilsmässodrama.

Det börjar med en av klassisk litteraturs starkaste feministiska monologer. Den vreden!
"Av alla väsen med förnuft och ande
är kvinnan mest beklagansvärd på jorden.
Vi köpa med vår hemgift som betalning
en make - en tyrann med envåldsmakt
över vår kropp, vad ännu värre är."
Men Medea är minsann inte den som tiger och lider, hon agerar. Och våndas över sina omöjliga valmöjligheter. Det handlar nämligen om valet att lämna barnen rättslösa och ensamma kvar i Korint, eller att ta dem med till ett hopplöst liv i exil.
"Ty vems lidande övergår
flyktingens, den fördrivnes
ensamma kval?"
I valet mellan två onda ting väljer Medea därför hemliga alternativ tre: bort med barnen helt och hållet.

Det är så stort och tidslöst och allmängiltigt och mänskligt. Litteratur när den är som störst.

Monday, May 2, 2016

Den lilla filmen inuti ens huvud

Det har varit kallt i Bryssel de senaste veckorna, liksom det har varit kallt i slutet av april över hela Europa. Hagelskurar och långkalsonger.

Och eftersom det  funkade sist så tog jag till det beprövade knepet med Vi på Saltkråkan nu igen, fast den här gången tittade jag igenom TV-serien via SVTs Öppet Arkiv.

Jag har ju sett den här serien - antagligen flera gånger - men blev ändå mäkta förvånad av den. Den är ju inte alls som boken! Flera av de centrala kapitlen i boken (Jocke dör och Båtsman blir nästan skjuten, sälen Moses och Malins Petter, till exempel) finns inte alls med i TV-serien, istället finns en bovjakt och skattsökande i ett vrak. Scener jag inte alls minns. Förvirrande!

Framför allt som min hjärna mycket tydligt ser figurerna från TV-serien när jag läser boken, jag kunde ha svurit på att jag har sett Jockes begravning spelad av TV-karaktärerna. Men det är alltså en version som bara finns i mitt huvud.

Och jo, det kändes lite varmare i tårna efteråt, fast det kan ju ha varit för att jag tittade iförd duntäcke och med en kopp te i handen.