Saturday, April 30, 2016

Jorden runt med Lyran: Afrika

Lyrans jorden-runt-läsning handlade om Afrika i april och jag hängde med mycket bättre nu än förra månaden när det var Asientema.

Jag har läst följande från Lyrans läslista:

Onåd - J.M. Coetzee. En universitetslärare beter sig mycket opassande mot en ung student och stängs av. I exilen på den sydafrikanska landsbygden är det elände och åter elände med hundeutanasi, våldsamma rånare och en mycket instabil maktbalans som tvingar fram dåliga, mycket dåliga beslut.

Vi behöver nya namn - NoViolet Bulawayo. En debutroman om ett gäng ostyriga barn i det politiskt oroliga Zimbabwe. En av flickorna får en chans till ett nytt liv i USA. Uppväxtskildring med kulturkrockar. Lite oslipad men lovar gott från Bulawayo i framtiden.

Drottning Pokou - Véronique Tadjo. En dilemmasaga om huruvida det kan vara rätt att offra en för att rädda flera. Som börjar med en hel del fjantiga myter om det "heliga moderskapet" men det visar sig vara okej eftersom detta blir en byggsten i själva dilemmat.

Alla borde vara feminister - Chimamanda Ngozi Adichie. Ett bokifierat TED-talk om Adichies egna erfarenheter och åsikter om könsbaserad diskriminering och ojämställdhet. Inga nyheter direkt, men enkla och viktiga budskap.

Samt en bonustitel som hade kunnat vara med på Lyrans lista eftersom den är så bra: The Pick-up av Nadine Gordimer. Om en ojämn och oväntad kärleksrelation i migrationens tid.

Thursday, April 28, 2016

Harry del 7

Det blev sträckläsning av sjunde Harryboken, det är ju så svårt att hålla sig.

Den är bra! Spänning, relationer och oväntade vändningar. Hermione och Snape är bäst, tänk om det kunde komma en spin-off-serie med bara dem? Den skulle jag se.

Problemet är bara att nu blev jag omedelbart sugen på att läsa om hela serien igen, men någon måtta får det faktiskt vara, det får dröja minst ett år till nästa gång.

Wednesday, April 27, 2016

Gordimer: The pick-up

Nadine Gordimer är en av mina favoritförfattare och jag plockade upp guldkornet The Pick-up som jag minns som hennes bästa.

Det är en udda kärlekshistoria om en ung vit sydafrikansk kvinna med mycket rika föräldrar. Hon raggar en dag upp en fattig illegal immigrant från ett anonymt arabland. De har en något märklig kärlekshistoria - det berättas så snyggt, frågetecknen bara skymtar förbi, är det verkligen kärlek eller kanske snarare föräldrarevolt? opportunism? ömsesidigt eller ensidigt utnyttjande? himlastormande passion?

Men sagan får förstås ett slut. Mannen utvisas. Och till hans och alla vännernas stora förvåning följer kvinnan med honom till det fattiga och underutvecklade hemlandet.

En fantastisk roman om migration och kärlek (men helt utan slisk!) och om människor som hamnar i situationer av olika bra eller mindre bra anledningar, men som på mänskligt vis försöker göra det bästa av det. Och med ett oväntat slut. 

Jag dyker upp ur sista sidorna med lika stor vördnad inför Gordimers skrivkonst som första gången jag läste boken. Sannerligen, den kvinnan var värd sitt nobelpris.

Tuesday, April 26, 2016

Tematrio: parrelationer

Lyrans tematrio denna vecka handlar om parrelationer. Inte så enkelt som det kanske låter!

Det svåra i att leva ihop med någon, särskilt när förväntningarna är för höga och ansvaret för det gemensamma inte delas lika, skildras obarmhärtigt i Jonas Gardells Fru Björks öden och äventyr. En dag har fru Björk fått nog och lämnar sin man. Bittert, vansinnigt och roligt i allt det sorgliga. Vardagsrealism i de små, grymma detaljerna. Mellanmjölk och linoleummattor.

En lyckligare parrelation är den i Tidsresenärens hustru av briljanta Audrey Niffenegger. Fast trots att Clare och Henry verkligen älskar varandra har de det inte enkelt. Henry lider nämligen av en ovanlig kromosomsjukdom som gör att han okontrollerat reser i tiden... En av mina favoritböcker, alla kategorier.

Fru Marianne av Victoria Benedictsson är en mer traditionell klassiker. Om unga naiva Marianne som gifts bort och axlar rollen som bondmora. Gradvis tar hon tillbaka kontrollen över sitt eget liv och går från våpigt flickeflarn till en vuxen och självständig (nåja) kvinna. Den ojämna parrelationen utvecklas över tid. Relevant och giltigt än idag, faktiskt.

Monday, April 25, 2016

Hamlet i radioformat

Det har ju firats Shakespearejubileum i dagarna - 400 år sedan han dog och 452 år sedan han föddes. Själv firade jag med radioteaterns version av Hamlet, inspelad 1960 och tillgänglig via Sveriges Radios utmärkta Radioteaterbibliotek.

Hamlet är ett litet mästerverk, det är obestridligt. Rolig, hemsk, spännande. Spöken och kärlek och lurendrejeri. Ett litet krig eller två i bakgrunden, och ett par mycket komiska dialoger mitt i all svärta.

Och så är det en liten guldgruva av citat. Hamlet måste ha varit en av den klassiska bildningens stöttepelare, så många av de mest parafraserade och kända citaten kommer härifrån. Till exempel "Svaghet, ditt namn är kvinna", eller "Ur led är tiden. Ve att jag är den, som föddes att den vrida rätt igen", eller "Så går beslutsamhetens friska hy i eftertankens kranka blekhet över".

Till och med frasen "methinks, the lady doth protest too much" är från Hamlet och inte från Othello som jag hade för mig, så bra när en lär sig något nytt.

I floden av Shakespeare-trivia tipsar jag för övrigt om bloggen Improbable som gjort ett fint cirkeldiagram över olika slags dödsfall i Shakespearepjäser.

Sunday, April 24, 2016

Ett omslagsfoto! Nu behöver jag bara romanen också

Jag fick en sådan fantastisk vägsäkerhetsaffisch av några makedonska besökare på jobbet - jag har ingen aning om vad som står på den men jag gillar hockeypjuxen.
Jag tänker att en roman med det här omslagsfotot skulle jag genast köpa, den ser spännande ut. Kanske det är en actionthriller av Jasper Fforde?

Saturday, April 23, 2016

Världsbokdagen

Glad Världsbokdag!

Hittills i år har jag läst totalt 37 böcker, av författare från till exempel Malaysia, Vitryssland, Egypten, Nigeria och Kanada. 

Men visst, mest blir det europeiskt och US-amerikanskt, det ska medges.

Tack därför till Lyrans bokblogg som har lurat ut oss på "jorden-runt"-utmaning och läsning av böcker från fler av världens hörn än det egna.

Thursday, April 21, 2016

Träskon och den belgiska arbetsoviljan

En kollega berättade häromdagen att ordet sabotage har belgiskt ursprung via franska ordet "sabot", träsko. Enligt kollegan var det strejkande belgiska fabriksarbetare som protesterade mot nya tidens maskiner genom att förstöra dem just med hjälp av träskor i kugghjulen.

Jag googlade och hittade en kommentar på wikipedia om detta. Där påstås att teorin om belgiska träskorna är osannolik, för så urbota dum kan ingen ha varit att de slösade dyrbara träskor på att försöka stoppa industrialiseringen.

Wikipedia har uppenbarligen aldrig varit i närkontakt med belgare.

Ett exempel: åternormaliseringen av Bryssels flygplats har sedan bombdådet för en månad sedan redan bromsats av inte mindre än tre olika strejker. Polis/brandkår, lastbilschaufförer och nu senast flygkontrollanterna. Med sedvanlig belgisk fingertoppskänsla för det passande och för det rätt tajmade.

Wednesday, April 20, 2016

Djupet: skattjakt och dykaraction

Peter Benchley är författaren bakom Hajen, boken som blev till Spielbergs skräckfilm på sjuttiotalet.

Han har också skrivit andra undervattensäventyr, till exempel Djupet som jag hittade i bokhyllan i torpet.

Det handlar om ett ungt (nåja - hon är ung) äventyrslystet par som åker till Bermuda för att dyka efter vrak. Naturligtvis hittar de en skatt redan på första doppet! Och inte bara en skatt, för bredvid vraket med spanska gulddubloner ligger resterna av en annat båt med en enorm last med värdefullt knark... Snart får den lokala maffian nys om saken och det blir bråttom att bärga det som inte bovarna får lägga vantarna på.

En oerhört osannolik historia som mest handlar om att David Sanders är en risktagande machoman som förklarar saker för sin sexiga och korkade lilla fru. Bokens allra mest intressanta karaktär är en havsål vid namn Percy.

Den som vill läsa ett riktigt spännande dykaräventyr med verklig skräckfaktor bör istället läsa Juli Zeh, Stopptid.

Monday, April 18, 2016

Tematrio: kungligheter

Dagens triotema är kungligheter. Trogna läsare har säkert redan gissat att jag inte är rojalist (ledtrådar här, här och här) men boktips om kungligheter kan jag lätt skaka fram i alla fall.

Till exempel Ers majestäts olycklige Kurt av Lena Ebervall och Per E. Samuelson. En snaskig roman byggd på skandalhistorien om Kurt Haijby som blev en av kung V-Gurras älskare. Den här boken är ett bra alternativ till skvallertidningar, lite mer text och färre bilder men samma slags innehåll.

Eller (oerhört mycket bättre), Drottningen vänder blad av Alan Bennett. Det här är en liten pärla! En dag råkar engelska drottningen kliva in på en bokbuss och hon börjar läsa skönlitteratur. Det blir början på ett fantastiskt, lågmält och finstämt äventyr med underbart slut.

Titelsagan i Tusen och en natt går på ett liknande tema: den grymme kungen tar varje natt en ny oskuld som sedan slaktas i gryningen. Tills en dag Sheherazade kommer in i bilden. Om berättarkonstens makt - större än despotiska monarker. En sensmoral helt i min smak.

Om du också tycker bättre om böcker än om kungajippon, kolla in den här hemsidan, varför inte skaffa ett litet medlemskap?

Juri Rytchëu hjärta Roald Amundsen

Juri Rytchëu var en tjuktjisk författare, det vill säga: han tillhör urbefolkningen som bor längst bort på Rysslands nordöstra spets, i arktiska vattnen på andra sidan sundet från Alaska.

Han skrev 1986 romanen Die Suche nach der letzten Zahl ("Sökandet efter det sista talet) baserat på en gammal dagbok från tiden då Roald Amundsen och hans polarexpedition övervintrade vid den tjuktjiska halvön på väg mot nordpolen.

Rytchëu är mycket, mycket förtjust i Amundsen som beskrivs som en hjälte. Tja, det var han väl kanske också, han var ju först med att nå både sydpolen och nordpolen och han överlevde dessutom hela vägen hem igen. Oftast.

Men Rytchëus roman då, undrar du. Jo, den är intressant på grund av den ovanliga miljön. Jag lärde mig massor om den tjuktjiska kulturen som jag inte ens visste fanns förut. Det är valrosspäck och säljakt så det står härliga till. Särskilt intressant blir det eftersom Roald Amundsens besök sammanfaller med tiden för ryska revolutionen och de tjuktjiska urinvånarna samtidigt får besök av de norska forskarna och en delegation från den nya kommunistregeringen som ska lära dem om revolutionen...

De litterära värdena är däremot begränsade: intrigen är fattig och berättarstilen lite knagglig. Bitvis blir det för mycket babbel om siffermagi och jag börjar skumläsa, det gör jag inte annars.


Hundskadeindex: ett helt hundspann faller i en isvak och drunknar p.g.a. machomans onödiga risktagande.

Sunday, April 17, 2016

Stolthet, fördom, zombies - och Lady Rose?

Seth Grahame-Smiths tyvärr ganska dåliga Austen-mash-up Stolthet, fördom och zombies har blivit film.

Jag såg trailern på en skräckfilmsfestival nyligen och måste säga att den ser lovande ut. Idén är ju genial, det var bara Grahame-Smiths lama genomförande som gjorde boken så tråkig. I händerna på en bra filmregissör skulle detta istället kunna bli storslagen splatter, förhoppningsvis med Austens vassa humor bevarad.

Rollen som Elizabeth Bennet har för övrigt knipits av Lily James, "Lady Rose" från Downton Abbey.

Saturday, April 16, 2016

Den allra finaste födelsedagspresenten

Jag fyller lite mittemellanjämnt i år och har därför gett mig själv den finaste födelsedagspresenten en människa kan få: ett år utan Belgien.

Ja, det är sant. Jag tänker flytta hem till Sverige i juli och bli hemmavid ett år för att syssla med helt andra saker än jag brukar.

Il faut cultiver notre jardin.

Thursday, April 14, 2016

Kvinnor behöver vin och rapphöns

I Virginia Woolfs klassiska debattskrift A room of one's own diskuterar Woolf på ett roligt och smart sätt vad som krävs för att fler kvinnor ska kunna skriva: de behöver inkomst och de behöver ett eget rum, ett utrymme som är bara deras och där de får tänka och skriva ifred.

För inte var det väl konstigt att så få kvinnor blev författare på 1920-talet när kvinnor nätt och jämnt hade tillgång till utbildning och när de flesta kvinnor var fjättrade där hemma, inte med ett eller två barn utan med sju eller åtta och ingen tid över att tänka fria tankar på.

Ett av argumenten hon använder är att de kvinnliga studenterna vid landets lärosäten helt enkelt fick sämre mat än de manliga och därför orkade mindre. Menyn hon beskriver är "en blaskig soppa, så genomskinlig att man kunnat se tallrikens mönster genom den om tallriken hade haft ett mönster", följt av tråkig biff med potatis och "sprouts", följt av trådiga plommon i vaniljkräm och ost med mycket torra kex. Männen får stekta rapphöns och dricker vin.

När bokklubben skulle träffas för att diskutera Woolf lagade jag följdaktligen precis detta (biffen, inte rapphönan) som ett slags litterärt experiment. Det blev inget tydligt resultat, bokklubben var lika intelligent och debattsugen som alltid. Men så fuskade jag och bjöd på vin till också.
Soppa - ser tjock och bra ut men det är snarast eftersom grönsaker flyter

Ost och torra, mycket torra, kex

Chimamanda Ngozi Adichie i all ära, men hennes feministiska debattskrift Alla borde vara feminister är platt och full av självklarheter. Virginia Woolf reder ut samma fråga med humor, kluriga liknelser och en mycket större slagkraft. Woolf for President.

Wednesday, April 13, 2016

Harry del 6

Sakta men säkert betar jag av HarryPotter-böckerna och nu var det alltså dags för den sjätte, en av mina favoriter i serien.

Harry har lugnat ner sig en aning och är inte lika arg som i femman. Istället börjar han snegla på Rons syrra. Det är kärlekstrassel till höger och vänster och mitt i alltihop måste Harry koncentrera sig på att rädda världen också. För nu är kriget på väg att bryta ut!

Och nu kommer den stora frågan: hur länge kommer jag kunna hålla mig innan jag läser sjunde och sista boken? Det kliar i fingrarna, det kan jag lova...

Monday, April 11, 2016

Tematrio: böcker vi inte läst ut

Lyrans tematrio i veckan handlar om böcker vi aldrig läste klart. Förra året nämnde jag Grossman (curse him!), Joyce och McCann,

Jag tragglar mig faktiskt igenom det mesta, till och med Saint-John Perse (guldmedalj till mig) men ibland går det bara inte att ta sig hela vägen.

Tyvärr hamnade Steve Sem Sandbergs De utvalda i den högen. Den var helt enkelt för jobbig, och för mycket freakshow.

Jag gav också upp Leon Uris, Hadji. Fast det är så länge sedan att jag inte ens minns varför.

Och Frederick Forsyths Dubbelgångaren la jag ner redan efter ungefär tio sidor - det var för många tråkiga stereotyper om arabiska terrorister och jag var less på sånt. Fast lite tråkigt när en av ens favoritförfattare droppar så från Sjakalens höjder.

Onåd

J. M. Coetzee skriver ganska förfärliga berättelser - alltid sorgliga och deprimerande. Men intressanta.

I Lyrans pågående jorden-runt-utmaning är det just nu Afrika som gäller och jag tog tillfället till omläsning av Coetzees Onåd.

Det handlar om en arrogant universitetslärare som raggar upp en ung kvinnlig student och har sex som ligger mycket nära gränsen till våldtäkt - om inte över den gränsen. Han blir avstängd och tar sin tillflykt till sin dotters gård ute på landet, där han börjar jobba som volontär på en djurvårdsorganisation och får hjälpa till att avliva sjuka hundar. En dag kommer rånare till gården och dottern råkar mycket illa ut.

Huvudpersonen är fullständigt socialt inkompetent. Han har ingen fingertoppskänsla för andras upplevelser. Han vill visserligen sin dotter väl men kan inte hantera situationen och stjälper snarare än hjälper henne. Han kan inte se likheterna mellan vad han gjort mot studenten och vad rånarna gjort mot dottern.

Det är ledsam och ganska jobbig läsning. Det handlar om mycket svåra livsval, om uppgivenhet och köpslående med principer. Vilket pris är rimligt för hoppet om trygghet? Och är olika slags våldtäkt olika hemska?

Hundskadeindex: sex hundar blir ihjälskjutna och ett oräkneligt antal blir avlivade med spruta.

Sunday, April 10, 2016

Science fiction, vår tids dilemmasagor?

Den gula huliganens pappa gav mig en science fiction-novell att läsa: Eliezer S. Yudkowsky, Three worlds collide. Ett rymdskepp fullt med människor är ute och utforskar en närliggande galax när de träffar på en främmande slags varelse - en primitiv ras som äter sina egna barn och begår barbariska handlingar, i människornas ögon. Just som rymdfararna diskuterar om och hur de ska utrota de primitiva barnätarna dyker ett tredje rymdskepp upp med en ännu mer avancerad livsform. Och den livsformen tycker att människorna är barbariska och primitiva...

Det slår mig att sci-fi fyller funktionen av vår tids dilemmasagor. Ett sätt att resonera om moral och svåra val. Ett format för att utforska vad vi tar för givet som rätt och fel. En strålande genre för samhällskritik och ifrågasättande av normer.

Jag borde läsa mer science fiction.

Friday, April 8, 2016

Fredagsfråga: spännande böcker

Annikas bokblogg frågar om tips på "spänningsromaner".

En bok kan vara spännande för att den är läskig eller mycket fartfylld, alltså olika varianter av skräck och action.

Eller så kan den vara spännande för att intrigen drar in en, den är oförutsägbar och den går inte att lägga ifrån sig - en måste helt enkelt läsa vidare för att få veta vad som händer.

Jag gillar böcker som är spännande för att intrigen är spännande - skräck eller inte - men blir väldigt uttråkad av böcker som innehåller massor med blod, extremt våld och floder av läskigt tilltygade lik. Närgångna skildringar av hur folk sågar upp varandras kranium är inte spännande. En orgie i spänningsrekvisita och splatter kan inte ersätta en spännande, välskriven berättelse.

En mycket spännande och otäck bok var därför Herman Kochs Middagen. En slags psykologisk thriller om hur två föräldrapar hanterar den plötsliga informationen att deras söner har gjort något mycket, mycket dumt.

Thursday, April 7, 2016

Bloggen gör en sportanalys

Bloggen är ju en bokblogg och kan inte förväntas ha kompetens om diverse andra områden. Som till exempel sport.

Men när bloggen träffade på följande citat höjdes ändå ögonbrynen:
"Han höll sig i yppersta fysiska kondition. [...] På grund av ett vad prövade han en gång på att springa femton kilometer. Han kollapsade efter halva sträckan men tröstades av en läkarväns försäkran, att eftersom han inte hade tränat för maraton borde han ha säckat ihop redan efter tre, fyra kilometer"
Citatet kommer från Peter Benchleys Djupet och handlar om romanens huvudkaraktär, en vältränad och sexig actionhjälte som undervattenbrottas med muränor. Bloggen undrar därför: är det verkligen yppersta fysiska kondition att kunna springa 7 km? Det är väl inte bara folk som tränar för maraton som kan springa mer än 3-4 km?

Som tur är finns det ju en expert att fråga: kanalsimmerskan och träningsbloggaren Kari. Hon vet besked: dykarsnubben har inte planerat sin löpning ordentligt och har sannolikt försökt spurta på ett osmart sätt.

Ett korkat sätt att försöka vinna ett vad. Typiskt macho-män med för mycket muskler och för lite hjärna. Jag, halvtränad boknörd, hade slagit honom utan problem.

Resten av recensionen följer i sinom tid.

Wednesday, April 6, 2016

Alla borde vara feminister, faktiskt

Jag läste Chimamanda Ngozi Adichies Alla borde vara feminister som e-bok från ett hemmabibliotek - tack tekniska utveckling!

Det är en redigerad version av ett TED-talk, vilket har fördelen att texten är mycket kort och koncis. Adichie förklarar varför hon själv är feminist, hur hon ser på feminism och jämställdhet och varför det är så bråttom att börja behandla både pojkar och flickor på ett mer genomtänkt sätt.

Jag håller med om allt hon säger, det är klartänkt och välskrivet, om än inte revolutionerande nytt. Självklarheter, hade jag velat säga, men tyvärr är det ju faktiskt inte det ännu. Därför behövs den här texten och den bör läsas av alla.

Tuesday, April 5, 2016

Tematrio: huvudstäder

Förra året när Lyran hade tema huvudstäder tipsade jag om Kairo, Paris och Stockholm.

I år tipsar jag istället om dessa:

Gaborone: Alexander McCall Smiths mysdeckarserie Damernas detektivbyrå gillade jag skarpt i början. Den första boken i serien var ju alldeles underbar. Därefter har idéerna gradvis tagit slut och böckerna mal på utan egentligt innehåll. Men första boken är väl värd att läsa!

Teheran: Azar Nafisi har skrivit en väldigt intressant slags memoarroman, Reading Lolita in Teheran om svårigheterna att diskutera litteratur i Iran efter revolutionen där. Särskilt västerländsk litteratur. Och särskilt för kvinnliga studenter. Nafisi startade en läsecirkel i sitt hem för en grupp unga kvinnor som fick möjlighet att diskutera böcker som ansågs omoraliska. Som Den store Gatsby...

Tokyo: Efter mörkrets inbrott av Haruki Murakami är, som alla hans böcker, en halvmagisk skildring av den japanska huvudstaden. Det handlar om två systrar - den ena kan inte sova och den andra kan inte vakna. Den vakande systern driver runt i staden och träffar de mest märkliga personer. Allt av Murakami är guld.

Monday, April 4, 2016

Flavia de Luce vs Tomten

Alan Bradley skriver roliga och väldigt udda deckare om 11-åriga kemisten Flavia de Luce. Ett mycket speciellt barn som löser mordgåtor och tampas med sina äldre systrar. Roligt skrivna och fulla med intressanta kemifakta.

I I am half-sick of shadows (ett Lady Shalott-citat) planerar Flavia att fånga jultomten för att en gång för alla reda ut om han finns eller ej. Men innan juldagsmorgon gryr hittas en kvinna strypt och Flavia glömmer nästan bort att jaga tomtar.

Inte riktigt lika bra som de tidigare i serien men Flavia de Luce förblir en av mina favoritkaraktärer, alla kategorier.

Sunday, April 3, 2016

Jakten på den gula krokodilen

På bokbordet på jobbet finns ibland märkliga böcker och när jag såg den här lilla färgglada ungdomsdeckaren i sjuttiotalsstil kunde jag inte låta bli att ta med den hem.
Die Jagd nach dem gelben Krokodil - Jakten på den gula krokodilen - är en typisk deckargåta. En hårdkokt detektiv med en tolvårig pojke som medhjälpare letar efter en stulen elfenbenskrokodil fylld med diamanter. Det finns bara fem misstänkta och de beter sig allihop synnerligen misstänkt... så vem är boven?

I hela boken förekommer totalt endast två kvinnor: en söt sekreterare som serverar kaffe och en inte så söt sekreterare som inte serverar kaffe. I övrigt är detta en bok för, av, om och med män och pojkar. Så trist.

Friday, April 1, 2016

En dag att tänka på Agnes Borck

Jag hade ursprungligen tänkt skriva ett april-lur här om att David Grossman (curse him) är förlåten eller att Ken Folletts nya bok kommer att innehålla en korrekt beskrivning av en kvinnas sexdebut. Haha! Såna galna idéer.

Men jag är på väg till en begravning så det passar dåligt att ropa april april just idag.

Kära farmor, om jag hade trott på någon "vår herre" så hade jag hoppats att du nu hade hållt räfst med henom.