Thursday, March 31, 2016

Jorden runt med Lyran: Asien

Det blev bara två böcker till Lyrans Asientema den här månaden: Snöns rike - Yasunari Kawabata (Japan) och Rismodern - Rani Manicka (Malaysia).

Båda läsvärda, sorgliga och ganska hemska. I april blir det Afrikatema, jag siktar på Ngozi Adichie och ett par till om det hinns med.

Wednesday, March 30, 2016

Holländska - det roligaste språket

Vi tillbringade alltså någon dag i Holland, det är alltid roligt. Framför allt språket - jag kan hjälpligt läsa holländska eftersom det är en mix av tyska, engelska och danska och talad holländska går till viss del att gissa. Här ett par språkliga pärlor vi snappade upp under minisemestern:
Den här butiksskylten är fantastisk - på tre ord lyckas de få in två låneord: engelska fairtrade och franska cadeau. "Winkel" betyder affär på holländska så tillsammans betyder detta "den rättvisemärkta presentbutiken".
Den här skylten skrattade jag gott åt. Beauty Centrum "De Druppel"! Jag hoppas att min omedelbara spontanöversättning "dröppel" är fel. Antagligen betyder det "droppe". Gissar att de inte lockar många svenska kunder.

Vi passerade också en snuffelmarkt (loppis), beställde närapå sliptong (sjötunga) bara för att namnet var så roligt samt tänkte mycket på vår snelheid (hastighet) för det fanns vägsäkerhetskampanjskyltar ungefär var tionde meter.

Monday, March 28, 2016

Harry del 5

Den femte boken om Harry P, Harry Potter and the order of the phoenix, handlar framför allt om att den unge hjälten är arg och missförstådd.

Han är så arg och retlig och gnällig att det är svårt att inte vara på Snapes sida under större delen av läsningen. Bevare oss för självupptagna tonåringar!

I femte boken kommer också superonda karaktären Dolores Umbridge in i bilden. Hon är inte bara ond, hon är en ond byråkrat. Jag har inga belägg för det, men min privata teori är att Harry-böckerna faktiskt kan ha spelat en roll i skiftet mot ett eventuellt Brexit. Svartmålningen av myndigheter som onda och inkompetenta är ett enkelt intrigknep men som har fått verklig politiskt genomslag med populistpolitiker som Farage, Trump, Kaczynski, Le Pen och Åkesson.

I övrigt är det en spännande bok, liksom de övriga i serien. Snape for President.

Sunday, March 27, 2016

Glad påsk!

Vi firar påsken (eller "alla gula fåglars dag" som den heter hos oss) med en liten utflykt till holländska kusten.

Eller rättare sagt, till en av de zeeländska öarna (nära gissat av Boktanken!).

Gårdagens ledtrådar var:
- The queen is dead - en bok om militärt gaysex av Steven Zeeland och Mark Simpson.
- Janet Frame - författare från Nya Zeeland.
- William Golding: Flugornas herre och August Strindberg: Hemsöborna - två romaner om öar.
- Anne Frank och Herman Koch - två holländska författare/personligheter.

Vi har det lugnt och trevligt men årets första dopp i havet får vänta - det är iskallt.

Saturday, March 26, 2016

Vart är vi på väg?

Gott folk, det är dags för ännu en resegåta. Vart är vi på väg idag?

Tassahunden, den gula huliganens pappa och jag sitter i en bil på väg mot en minisemester. Men vilket är resmålet?

Ett par ledtrådar:
- The queen is dead - om militärt gaysex
- Janet Frame
- William Golding: Flugornas herre och August Strindberg: Hemsöborna
- Anne Frank och Herman Koch

Klart som korvspad! Eller?

Thursday, March 24, 2016

Flykten från ett folkmord

Maria Vajta Klamer har skrivit en mycket personlig och mycket gripande samling vittnesskildringar från de polska judar som överlevde folkmordet under andra världskriget och senare förföljelser under kommunistiska diktaturer i östeuropa.

Boken heter Flykten från ett folkmord och är synnerligen aktuell och viktig just nu: dels är vi inne på sista chansen att samla in dessa vittnesmål direkt från dem som själva överlevde koncentrationslägren och pogromerna. Dels är det nyttigt att påminnas om vilket helvete ett folkmord är och hur svårt det är att leva som flykting. Särskilt idag när så många människor på nytt är på drift för att rädda sina liv.

Inte så mycket ny information i sig, men berättat på ett sätt som gör de enskilda levnadsödena oerhört levande. En del av vår gemensamma historia som aldrig får glömmas bort.

Wednesday, March 23, 2016

Rismodern

Lyrans bokblogg driver just nu en slags cyberbokklubb på temat "Jorden runt" där varje månad har en temavärldsdel och alla läser en eller flera utvalda böcker från den världsdelen.

Just nu är det Asien som gäller och en av titlarna på listan är Rani Manickas Rismodern. En ung sri lankesisk flicka gifts bort med en mycket äldre malaysisk man. Men hon tar kontroll över situationen och styr sin växande familj med järnhand trots fattigdom, krig och utländsk ockupation. Släkthistorien berättas ur flera olika familjemedlemmars perspektiv och det blir en invecklad berättarväv som spänner över fyra generationer.

Om familjerelationer, kvinnors situation i ojämställda samhällen och om maktstrukturer i stort och smått. Intressant och mycket läsvärt!

Vad tycker ni andra som har läst den?

Monday, March 21, 2016

Tematrio: påsk

I förra årets påsktematrio tipsade jag om Kalle och chokladfabriken, The big over-easy och Häxorna.

I år får det väl bli följande tre tips som svar på Lyrans fråga:

1) Påskharar är de väl egentligen inte, snarare vildkaniner, men Richard Adams Watership down är ändå en mycket läsvärd modern klassiker som jag plötsligt blev sugen på att läsa om.

2) Eva Ibbotson skrev lagom läskiga barnböcker om spöken och oknytt, inte minst Häxtävlingen om ett antal häxor som tävlar i att vara ondast och läskigast för att vinna den store trollkarlen Arrimans hjärta. Vilken fruktansvärd plotline, nu när jag tänker efter. Men jag älskade boken som liten.

3) Apropå otidsenliga könsroller, mexikanska Laura Esquivel skrev romantiska kokboken/romanen Like water for chocolate som tyvärr inte innehåller så mycket choklad som titeln tycks utlova. Däremot förekommer en chiligryta som är så god att en kvinna som äter av den känner sig nödgad att rida därifrån naken tillsammans med en militär.

Hoppas ni får ett fint firande av Alla Gula Fåglars Dag!

Hokus-pokus

Jag träffade på Aragorn häromdagen - han har slagit in helt och hållet på alternativmedicin nu för tiden. Monarkispåret var ingen hållbar karriär i längden. Jag frågade om verkligen hokus pokus med låtsasmedicin var en bättre väg att gå och vi hade den här lilla dialogen:

Aragorn: Det är en utmärkt karriär! Kungshand är helarhand, som de brukade säga hemma i Gondor. Förutom ett antal olika naturpreparat med athelas så erbjuder jag nu också änglameditation, kollegialt silver och ayurvedisk tarmsköljning.

Jag: Men inget av det där har ju någon som helst bevisad effekt, det är ju bara humbug alltihop.

Aragorn: Hörrudu, det där är bara sånt som läkemedelsbolagen säger för att de vill tjäna pengar.

Jag: Så dina örtkok är gratis för patienterna?

Aragorn: Nej, de är faktiskt ganska dyra. Men det är det värt!

Jag: Hur kan de vara så dyra, de har ju inte genomgått hårda tester och långvarig forskning och den dyraste ingrediensen i dina piller är ju någon slags maskrosblad som du odlar själv?

Aragorn: Är du så där dum på riktigt eller är det bara på låtsas? Såklart de är dyra, hur skulle jag annars tjäna pengar på dem.

Jag: Men då är ju du lika girig som du påstår att läkemedelsbolagen är. Eller snarare mer, eftersom de har en massa kostnader för att producera högkvalitativa mediciner som håller för oberoende granskning.

Aragorn: Du behöver änglameditation för att rensa din aura, den är så skeptisk. Jag bjuder på första omgången men nästa session kostar 4500kr och moms.

Sunday, March 20, 2016

Det dimper ner så mycket trevligt i min brevlåda



Tack Boktanken och Feministbiblioteket! Lindgrens dagböcker är till nästa bokklubb. Tänk om en fick den här sortens brevskörd varje vecka, istället för reklam och räkningar...

Friday, March 18, 2016

Fredagsfråga: bokbakfylla

Annikas bokblogg frågar idag: har du någon gång läst en bok som tog slut alldeles för fort och som lämnade ett sådant avtryck att det var svårt att komma över den - en "book hangover"?

Ja.

Sista delen av Harry Potter första gången jag läste den, Haruki Murakamis 1Q84 och Jasper Ffordes The Jane Eyre Affair, för att ta några exempel. Böcker en slår ihop med en stor känsla av tomhet.

Lyckligtvis finns det en enkel bot. Tio minuters andrum för reflektion och sedan plask ner i nästa bok ur den ständiga läshögen bredvid sängen.

Thursday, March 17, 2016

Imamens fall

En kraftigt decimerad bokklubb träffades hemma hos mig i veckan. De gjorde sitt bästa för att äta upp det berg av kofte och couscous som jag hade råkat laga men det är helt klart: vi måste få ordning på de höga frånvarotalen i svensk skola, förlåt, i min bokklubb.

Varför denna middagsmeny? Undrar nu den uppmärksamme läsaren*. Jo - vi läste en egyptisk roman och jag drabbades av oförklarligt hög ambitionsnivå.

Närmre bestämt, vi läste Nawal el-Saadawi, Imamens fall. En genial men något svårläst feministisk uppgörelse med patriarkat i allmänhet och islamska patriarkatet i synnerhet. Poetisk, välskriven, viktig och mycket, mycket svart.

Den fick högt betyg av alla - kan vara en av de bästa böckerna vi läst - men ack så tungt för både själen och huvudet. Ingår i den feministiska litteraturkanonen. Rekommenderas till alla, men se till att ha ett youtubeklipp med kattungar att muntras upp av efteråt.


* Jag bara skojar, så uppmärksamma läsare tror jag inte jag har. Det är bara en stilistisk finess jag slängde in. Och så ville jag ha en anledning att briljera med att jag för en gångs skull lagat ordentlig mat till de stackars bokklubbsbrudarna.

Wednesday, March 16, 2016

Tai-Pan

Apropå Shôgun och Asientema: jag omläste just en bok ur hyllan: James Clavells Tai-Pan. Jag älskade den här boken som yngre och har läst den både en och två och antagligen fyra gånger tidigare.

Det handlar om den brittiska koloniseringen av Hongkong under artonhundratalet och de handelskrig som pågick då mellan världens stormakter. Huvudpersonen är Tai-Panen, ledaren, för den stora handelskoncernen Noble House. Han är ett mossigt machoideal som tar stora risker, dominerar alla människor i sin omgivning och naturligtvis får kvinnor på fall en masse. Men han har också en annan sida - han är genuint förälskad i en kinesisk kvinna och ligger inte runt med andra fast att han får gott om tillfällen. Han ser kineserna som värdiga motparter, inte som främmande undermänniskor. Och han har en plan som går långt bortom de egna handelsstrategierna...

Det är en spännande actionberättelse full av politik, strategi och kluriga tvister. Jag tänker flera gånger under läsningen att det här skulle bli en utmärkt TV-serie (googlade och fann att det faktiskt blev en film under 80-talet).

Den höll för omläsning, även om jag är lite less på just den här hjältetypen. Jag älskar slutet.

Tuesday, March 15, 2016

Tematrio: Asien

Lyrans tematrio denna vecka är asiatiska kulturyttringar men eftersom böcker är i princip den enda kultur jag sysslar med så får det bli tre boktips, precis som vanligt.

Mohsin Hamid: Den ovillige fundamentalisten är en berättelse i monologform om en ung pakistanier som desillusionerad återvänt till Lahore efter att ha försökt leva ett liv i USA. Men livet som muslim i efterdyningarna av elfte september var inte så enkelt. Om hur människor påverkas av sina medmänniskor.

Jamilia är en annan slags roman - en kärlekshistoria med förhinder av kirgisiska författaren Chingiz Aïtmatov. Om starka, självständiga Jamilia som bestämmer sig för att lämna sin man för någon hon verkligen älskar.

Och slutligen, ett boktips ur omläsningshögen: Shôgun av James Clavell. Politiska intriger och strategier, äventyr och action. Om en britt som på tidigt 1600tal råkade stranda sitt skepp i Japan och som blev en bricka i ett storslaget maktspel. Spännande och vacker och mycket intressant om japansk medeltid. Blev också en framgångsrik TV-serie. (Jo jag vet, det är inte en asiatisk bok utan en bok om Asien, men nu blev det så här).

Monday, March 14, 2016

Grattis, Boktanken!

Tänkte passa på att puffa lite för en annan särdeles trevlig bokblogg: Boktanken som just firar sin 55555e besökare. Grattis!

En mycket snygg blogg med kluriga bokfoton varvat med smarta recensioner. Missa inte.

Virginia Woolf om Brexit

En bekant tipsade om den här lilla pärlan från The Telegraph som med typisk torr brittisk humor sätter fingret på en öm punkt i den just nu ganska ohederliga "brexit"-debatten (alltså den kommande brittiska omröstningen om EU-medlemsskapet).

Det är en vass krönika som gör upp med nej-till-Europa-sidans envisa försök att argumentera med hjälp av döda kändisar: "Prinsessan Diana skulle minsann aldrig rösta ja till EU" och liknande.

Citat: "In her landmark 1929 treatise A Room of One’s Own, for example, Virginia Woolf poured scorn on the European Working Time Directive. “Who shall measure the heat and violence of a poet’s heart when caught and tangled in a woman’s body?” she asked. “And while we’re about it: who shall measure the number of consecutive hours that drivers of heavy goods vehicles can drive without a break, about 70 years after my death? Not those barmy bureaucrats in Brussels, thank you very much. Quite frankly, it’s elf ’n’ safety gone mad.""

Vi läser just nu Virginia Woolfs "Ett eget rum" i den europeiska bokklubben så det här kom ju synnerligen lägligt. Och roligt.

Friday, March 11, 2016

Ljudboksfavorit

Annikas bokblogg skickar ut en fredagsfråga: ditt bästa ljudbokstips?

Då passar jag på att upprepa min rekommendation av Tina Feys självbiografi Bossy pants. Den är fantastisk! Komikern och manusförfattaren Tina Fey har själv läst in boken och gör det med röstimitationer, inlagda ljudklipp och en hel del annat bonusmaterial som inte går att få med i en pappersbok.

Att det är intelligent, feministiskt och fruktansvärt roligt gör det hela ännu bättre. Lyssna genast!

Oliver Sacks: freakshow inte för hypokondriker

Most awesome reading circle läste en faktabok: Oliver Sacks The man who mistook his wife for a hat.

Den här boken har ett antal år på nacken, den kom ut första gången på 70-talet. Oliver Sacks är neurolog och boken består av en serie fallbeskrivningar - människor med särskilt märkliga neurologiska problem som han har behandlat.

Visst, det är intressant med hur hjärnan fungerar och fascinerande att läsa om människor som inte kan uppfatta skillnaden mellan en hatt och en person. Men det blir lite för mycket freakshow för min smak. Och så är det tur att jag inte är hypokondriker - jag tror att den här boken vore en katastrof för folk med minsta lilla inbillningssjuka! Det finns alldeles för många saker som uppenbarligen kan gå fel i hjärnan och som kanske är bäst att inte känna till (Tassahundens moster, jag sneglar lite på dig).

Thursday, March 10, 2016

Med bokbussen som flyktfordon

En kvinna hjälper en förvirrad pojke att fly sin våldsamme pappa. Tillsammans med kvinnans funktionshindrade dotter rymmer de i en stulen bokbuss. På småvägar kors och tvärs över England träffar de på en märklig luffare och en gammal skotsk pirat med eget zoo. Men det går förstås inte att fly för alltid och till slut finner de sig omringade av polis längst ut på en hög kalkklippa ovanför Dover.

Boken heter Mobile library och är skriven av David Whitehouse. Varken genial eller dålig men med en ständig känsla av att Whitehouse har tagit väldigt många skrivarkurser och målmedvetet använder alla knepen ett efter ett.

Wednesday, March 9, 2016

Vissa böcker är helt enkelt för hemska

Jag började på Steve Sem-Sandbergs faktabaserade roman De utvalda. Det är en skildring av en österrikisk anstalt där "undermåliga" barn - judiska, sjuka, funktionshindrade och "vanartiga" - spärrades in under nazisttiden. Vissa bodde kvar en längre tid, andra eliminerades "av barmhärtighet" per omgående.

Jag läste den första femtedelen av den här smärre tegelstenen men jag orkar faktiskt inte läsa klart. Visst, den är välskriven. Men det är alldeles för mycket gottande i elände och förskräckliga detaljer. Den här får bli en av böckerna på ofärdiglästa skämshyllan (det är böckerna, inte jag, som ska skämmas).

Monday, March 7, 2016

Tre små grisar och den stora snygga vargen: en specialdesignad saga till min brorsdotter

Det var en gång tre små grisar som bodde i ett vackert hus i en liten stad. De hade en blommande trädgård och rutiga köksgardiner och en vindflöjel med en tupp på taket. De hade det så bra och var så nöjda med livet.

Den första lilla grisen jobbade som konsult.
Den andra lilla grisen var ingenjör.
Den tredje lilla grisen var sjuksköterska och jobbade på det stora sjukhuset i staden.

En dag kom den första lilla grisen hem alldeles andfådd. Han såg rädd ut och sprang genast till fönstret och kikade ut. De andra grisarna tittade över axeln på honom.

-Vad är det, vad tittar du efter? Frågade de.
-Det var en varg! Sa den första grisen. -Den förföljde mig hela vägen från jobbet, den smög i buskarna och den hade så otäcka gröna ögon!

Men de andra två grisarna trodde honom inte.
-En varg mitt i stan! Sa de och skrattade. -Det var säkert bara en stor hund som var på promenad. Det är ingen fara. Och de dukade fram middagen och åt och skrattade och den första grisen tänkte inte mer på den saken.

Nästa dag kom den andra lilla grisen springande uppför trädgårdsgången så att gruset sprutade. Hon smällde igen dörren efter sig och utropade: -Det var en varg! Den skuggade mig hela vägen hem. Ögonen lyste alldeles gröna och tänderna var som stora vita sågblad!

Den tredje lilla grisen skrattade och sa att den andra grisen nog hade fått solsting. Vargar i stan, han hade aldrig hört något så dumt. Den första grisen blev arg och tyckte att den tredje grisen minsann skulle passa sig, han hade ju nattskiftet ikväll på sjukhuset. Tänk om vargen kom då, när det var alldeles mörkt?

Den tredje grisen lyssnade inte på sina vänner utan packade sin sjuksköterskemössa och gick till arbetet med glatt tryne.

Tidigt nästa morgon vaknade den första och den andra grisen av att telefonen ringde. Det var den tredje lilla grisen. Han grät i telefonluren och bad att grisarna skulle komma och hämta honom på jobbet.

-Jag var på väg hem, men bara ett kvarter från sjukhuset såg jag en stor varg! Den hade hemska gröna ögon, vassa vita tänder och raggig grå päls. Så jag sprang tillbaka in och gömde mig och nu törs jag inte komma ut. Hjälp mig!

Den första och den andra grisen beväpnade sig med en sopborste och en kratta - det var de farligaste vapnen de kunde hitta - och körde med flakmopeden till sjukhuset. Där hämtade de upp den tredje grisen och körde tillbaka hem i ilfart.

När de svängde in på sin gata kände sig lite lugnare... men precis då hoppade en stor varg fram ur grannens syrénhäck och började galoppera efter dem! Andra grisen vred på full gas och första grisen viftade modigt med sin kratta. De slirade in på sin uppfart, sprang allt vad de hade mot dörren och hann precis in och kunde slå igen porten i nosen på den väldiga vargen. De låste dörren och vred om nyckeln två varv.

-Vad var det jag sa! Sa den första grisen.
-Jag sa ju det, det var en varg! Sa den andra grisen.
-En jättehemsk varg! Sa den tredje grisen.

De kikade försiktigt ut genom fönstret och såg hur vargen började packa upp en massa föremål ur en stor väska. En megafon och en stor fläkt och en väldig härva med sladdar. Vargen plockade upp megafonen och ett papper. Hon harklade sig och började läsa upp ett meddelande. Den hemska vargrösten lät ännu hemskare genom megafonen.

-Lystring grisar! Kom ut frivilligt. Detta är ett mordhot.

Ett mordhot! Grisarna tittade förskräckt på varandra. Därute verkade vargen komma av sig, hon harklade sig igen och började om från början.

-Lystring grisar! Detta är alltså ett mordhot. Kom ut genast annars blåser jag och flåsar så att huset ramlar omkull.

Den andra grisen gläntade på luckan till brevinkastet och ropade till svar: -Vi tänker inte alls komma ut! Det är ett stenhus, det går inte att blåsa omkull det. Jag vet, för jag är ingenjör.

Vargen såg en stund lite förvirrad ut. Mordhotet gick inte alls enligt planen. Hon morskade emellertid snart upp sig. Hon läste på sitt papper igen och ropade sedan i megafonen:

-Jag har varnat er! Nu kommer jag att blåsa och flåsa så att huset ramlar omkull.

Hon packade tillbaka megafonen i väskan och drog fram fläkten. Det var en stor fläkt, en sådan som de har på byggarbetsplatser. Vargen riktade noga in fläkten så att den pekade mot grisarnas ytterdörr. Hon ställde sig i skydd bakom den och startade fläkten...

Fast ingenting hände. Fläkten gick inte igång.

Under tiden hade grisarna gått upp på ovanvåningen och satt nu och tittade ut ifrån fönstret där uppe. Där hade de bra utsikt över vargen och fläkten.

De såg vargen greja och pyssla. Hon läste i en instruktionsbok, hon knackade på fläkten. Hon tryckte flera gånger på startknappen. Fläkten funkade ändå inte. Den tredje lilla grisen tröttnade på att titta och gick och bredde smörgåsar.

Då ringde det på ytterdörren.

Det var vargen som ringde på. Grisarna öppnade naturligtvis inte, men den första grisen gläntade på fönstret på ovanvåningen och stack ut huvudet.

-Vi tänker inte släppa in dig!
-Jo, men snälla, skulle inte jag kunna få låna el av er? Frågade vargen. Hon stod nere på yttertrappen med en kabel i tassen. Så klart! Det var ju därför fläkten inte fungerade, hon hade ju inte satt i sladden i något eluttag.

-Jag skulle kunna göra det, sa den första lilla grisen, men du har tyvärr inget rivningstillstånd för den här fastigheten. Skulle du vilja att jag hjälpte dig att fixa ett? Det kan jag, jag är konsult.

Nu sträckte den andra lilla grisen också ut huvudet.
-Det spelar ingen roll, du kan ändå inte blåsa omkull ett stenhus med en fläkt.

Den första lilla grisen protesterade.
-Vad då spelar ingen roll, det är ju avsikten som räknas! Om man avser att riva ett hus måste man först söka rivningstillstånd hos kommunen. Annars är det en olovlig rivning.

Den andra lilla grisen skakade på huvudet.
-Löjligt. Varför ska hon skaffa tillstånd för något som hon ändå inte kommer att lyckas med?
-Sluta käbbla, ropade vargen och hötte åt dem med knyttassen. -Om jag inte får låna el av er ska jag blåsa och flåsa omkull ert hus med bara lungorna!

Vargen tog ett par steg tillbaka och andades in djupt. Sedan började hon flåsa och pusta av alla krafter. Huset rörde sig inte. Vargen pustade ännu hårdare. Huset stod kvar. Vargen började hyperventilera. Det fladdrade inte ens lite i vindflöjeln. Men vargen började se yr ut och plötsligt blev hon alldeles blå om nosen och trillade ihop i en liten hög.

-Kära nån! Hon svimmade! Utbrast den tredje lilla grisen. Som den utbildade sjuksköterska han var kastade han sig genast ut genom dörren och störtade fram till den avsvimmade vargen för att ge första hjälpen. De andra grisarna kom tveksamt efter.

Efter en stund slog vargen upp ögonen igen, men hon var mycket svag.
-Jag glömde, jag har ju astma, viskade hon.

Den som har astma ska inte försöka blåsa omkull ett hus, för då kan den bli alldeles för andfådd och få det jobbigt. Det förstod den tredje lilla grisen, för han var ju sjuksköterska. De tre små grisarna hjälptes åt att bära in den stora vargen. De la henne på kökssoffan och den andra lilla grisen hittade vargens inhalator i väskan på gården. När vargen hade andats i den kände hon sig bättre.

-Tack snälla för hjälpen, sa hon. -Jag blev så väldigt svag där ute!

Grisarna bjöd på smörgås och när vargen hade ätit fyra ostfrallor var hon nästan helt återställd igen. Den första lilla grisen frågade:
-Varför hotar du oss? Tycker du inte om oss?
-Jo jag tycker säkert mycket om er, det är bara för jobbet! Ta det inte personligt.
-Var jobbar du då? Undrade den andra lilla grisen.
-Jag är anställd av maffian, svarade vargen. -Det är inget bra jobb, jag vet. Men vad ska en stackars varg ta sig till? I skogen blir jag ju bara jagad, fast jag är utrotningshotad och allt.

Hon suckade djupt. Sedan rotade hon i fickorna och plockade fram ett skrynkligt papper.

-Se själva, det står på min att-göra-lista.

Så här såg pappret ut:

Grisarna tittade på listan och sedan tittade de på varandra.
-Men du tänkte alltså bara hota oss, inte äta upp oss?

Vargen såg chockad ut.
-Äta upp er! Inte alls, jag är väl ingen barbar. Jag skulle bara mordhota er lite. Men nu har jag väl gjort det, eller hur? Ni säger väl det om någon frågar? Att jag hotade er jättehemskt?

Grisarna nickade och lovade att de skulle bekräfta detta om maffian frågade.

Den tredje lilla grisen tittade vänligt på vargen. Den var inte så läskig så här på nära håll. Hon verkade faktiskt riktigt trevlig. De gröna ögonen passade mycket bra till den gråa pälsen och de stora vita tänderna blänkte vackert när hon log.

-Vet du vad, jag tycker inte du ska jobba för maffian, sa den andra lilla grisen.
-Det är ju faktiskt kriminellt att hålla på att råna banker och hota grisar. Så får man inte göra.
-Nej, jag vet det egentligen, sa vargen, men jag törs inte bo kvar i skogen och ingen vill anställa en varg. Alla tror att vi vargar är så farliga. Det är bara maffian som vill ge mig jobb.
-Men om du fick välja vad som helst i hela världen att syssla med, vad skulle du vilja göra då? Frågade grisen.

Vargen tittade blygt ner i golvet och mumlade någonting ohörbart.
-Vad sa du? Frågade grisen snällt och klappade vargen uppmuntrande på tassen.
-Du tycker säkert det bara är löjligt...
-Nej, inte alls! Försäkrade alla grisarna.
-Jo, jag har alltid drömt om att bli hårfrisörska. Klippa fina frisyrer på små pudlar och kamma ut luggen på lurviga fårhundar. Kanske vaxa mustaschen på en schnauzer.

Vargen fick något drömskt i blicken. Grisarna tittade på varandra. Så sa den första lilla grisen.
-Men det är väl klart att du kan bli hårfrisör! Vi kan hjälpa dig att starta en fin salong. Jag vet, för jag är konsult!

Och grisarna och vargen satte genast igång att planera. De hyrde en bra lokal med stora speglar och ett bekvämt väntrum där kunderna kunde läsa i färgglada tidningar och så öppnade vargen sin frisörsalong som fick heta Vassa tassen. Det blev en stor succé.

Och snipp snapp snut så var sagan slut.

Sunday, March 6, 2016

EU-läsning: Midgårdska unionen (hur Tolkien inte eller kanske ändå borde ha skrivit)

Anledningen till att EU-journalister frestas att krydda sina artiklar med tidningsankor är naturligtvis att fred och ordnad förvaltning är mycket långsammare och tråkigare läsning än krig, kris, kaos och elände.

Tänk till exempel om Sagan om Ringen hade utspelat sig i en region med gränsöverskridande samarbete. Då hade berättelsen kunnat låta ungefär så här:

***

I den blodröda gryningen hördes hovklapper utanför Midgårdrådets fyrkantiga byggnad i Gondor. Snart var de högättade delegationerna samlade i rådssalen.

Hobernas minister inledde; Fylke höll ordförandeskapet för Rådet detta halvår.

- Kära kollegor! Jag förklarar härmed mötet öppnat. Den första punkten på dagordningen är konsumentskydd. Flera olyckor har inträffat med osäkra katapulter. Vi kan inte på detta sätt riskera livet på vanliga hober, alver, dvärgar, etc. Något måste göras.

Saruman, ordförande för den Midgårdska Kommissionen tog ordet.

- Ärade ministrar i Rådet. Kommissionen har tagit fram ett förslag på minimikrav på katapulter för att garantera säkerheten. Varje midgårdsk medborgare ska kunna vara säker på att den katapult som har köpts i ett annat rike är lika säker som den som köpts lokalt! Midgårdsparlamentet har redan röstat om att godkänna förslaget.

Här bröt Mordors representant in i debatten.

- Vi protesterar. Det här är smutskastning mot Mordorsk export. Alla vet att det är våra mordvapen ni pratar om här. Mordor anser att säkerhetskraven som Kommissionen föreslår är oproportioneliga.

Ordföranden begärde omröstning om förslaget men enbart enterna röstade med Mordor och den gemensamma säkerhetsmärkningen blev därför antagen.

Därefter diskuterades djurskyddsregler för olifanter, utbytesprogram för unga midgårdsstudenter, förenklade möjligheter för småföretagare att låna guld över gränserna samt en gemensam strategi för klimateffekterna av drakeld. Mordor blev lovat extra stöd ur strukturfonderna för att få ordning på sitt eldsprutande berg och blev glada igen efter katapultdebatten.

När mötet var slut skakade de hand och skildes som goda samarbetspartners, om än inte som såta vänner.

***

Ja, vad ska en säga. Om hela världen vore som EU skulle det vara lite lättare att leva i den och lite tråkigare att läsa om den.

Saturday, March 5, 2016

EU-läsning: Spindelmannen i Belgien

De bästa seriehjältarna - Tintin, Modesty Blaise - är naturligtvis européer, men intressant nog verkar de flesta superhjältar med extravaganta superkrafter komma från andra sidan atlantpölen.

Kanske är det inte så konstigt. Se på det här fotot av en mycket typisk gata i Bryssel. Såklart att Spindelmannen inte kan bo här!
1) Husen är för låga, det blir dålig svängradie för spindeltrådsdinglandet.
2) Det är kablar i vägen överallt. Han skulle bara trassla in sig och sannolikt få en stöt på kuppen.
3) Byggstandarden är för dålig, om en superhjälte försöker hänga i fasader i Bryssel är det troligt att det blir stenras. Kommunen gör sedan en liten avspärrning runt den nerrasade stenhögen och efter ungefär ett år kanske de kommer och börjar reparera skadan - kanske (obs: bygger på en sann historia).

Jag har ändå alltid tyckt mer om Modesty än om Spindelmannen.


Ps. Massor av fler Europatips hos Feministbiblioteket! Missa inte #europafest2016

Friday, March 4, 2016

EU-läsning: samtal om Brexit

Jag bjöd in två särskilt smarta debattörer till bloggen för att reda ut det där med "Brexit". Kanske kan Phileas Fogg och Hercule Poirot ge några nya infallsvinklar?

-Vad säger du, Phileas Fogg, är du orolig för ett eventuellt brittiskt utträde ur Unionen?

-Orolig? Nej. Men det förvånar mig att inte EU redan sparkat ut Storbritannien.

-Oj, det var hårda ord! Hur menar du?

-En klubb har alltid vissa regler. Dessa måste följas. En kan inte vara medlem men vägra att följa organisationens viktigaste principer. Tänk om någon i Reformklubben skulle börja kräva att det ska vara karaokekväll på torsdagar - inte skulle vi ändra stadgarna. Personen i fråga skulle hamna illa kvickt på gatan!

-Men om klubben vill att alla ska vara nöjda, då kanske det blir nödvändigt att justera reglerna ibland?

-Dumheter. En klubb som inte kan stå upp för sina kärnvärden blir urholkad. Jag anser att det är en mycket större risk för EU att omförhandla grundprinciper för ett medlemsland än att riskera att en motsträvig medlem lämnar. Syna Camerons bluff, Storbritannien har inte råd att gå ur och det vet han ju.

-Då vänder jag mig till Hercule Poirot, håller du med om Foggs analys?

-Jag tycker inte att britterna ska gå ur. Det här landet - merde - de har inte en chans utan Europa. Dragiga hus och dåligt kaffe. Bara te och scones hela dagarna. De måste använda sina små grå celler och inse att de behöver EU. Jag kampanjar för ett "ja".

-Men om de inte fattar det i tid, vad händer då med EU?

-Det kan förstås gå illa. Det finns folk utan grå celler även i andra länder. Ingen tänker på vad som skulle hända utan EU. Men jag vet! Det första som skulle behöva göras är att uppfinna EU på nytt. Det kommer bli jättedyrt, jättekrångligt och med stor risk för alltför mycket kaos under tiden. Britterna måste rösta ja till Europa.

-Tack så mycket då, Phileas Fogg och Hercule Poirot. Vi väntar med spänning på hur det ska gå den 23e juni.

Thursday, March 3, 2016

EU-läsning: Mitt Europa

Polacken Czeslaw Milosz fick Nobelpriset 1980 och jag läste för något år sedan hans essäbok Mitt Europa. Så passande att påminna om idag, när det är Europatema bland bokbloggarna.

Milosz berättar anekdoter om livet i ett föränderligt Europa, genom världskrigen och kalla kriget. Kulturarv och nationalitet och identitet. Allt det där som vår lilla världsdel har brottats med i alla tider.

Läs mer Europarelaterat hos Feministbiblioteket!

Wednesday, March 2, 2016

EU-läsning: om journalistik och Europa

Om vi ska vara lite realistiska så kan inget land idag stänga gränserna och låtsas vara en öde ö. Framför allt inte Sverige. Det är väl ingen som på allvar vill att vi ska försöka leva på enbart kålrötter och sill i vårt eget sura lilla hörn?

För det är ju det som EU är: gränsöverskridande samarbete under ordnade former. Inte ett projekt. Inte en överstatlig elitstruktur. En tråkig men nödvändig förvaltningsnivå, varken mer eller mindre.

Att vara emot EU i största allmänhet är därför ganska dumt. Istället borde vi prata mycket mer om hur och vad. 

Och framför allt borde vi kräva lite bättre kvalitet av våra journalister.

Ett par exempel:

- I mars förra året gick lokaltidningen Barometern ut med ett scoop: EU hade bestämt att Öland inte är en ö! Mängder av andra tidningar hakade okritiskt på. Om någon av dessa journalister hade haft ett uns EU-kunskap och/eller källkritiskt sinne och/eller sunt förnuft hade de istället kunnat hänga ut Barometern för sin pinsamt slarviga artikel. Självklart är Öland en ö. Barometern hade helt enkelt tittat på reglerna för en av EUs stödfonder som ger pengar till otillgängliga öar med dåliga förbindelser. Öland kan inte söka just de pengarna eftersom det finns en bro till fastlandet. Detta är varken nytt eller konstigt men i svensk EU-journalistik tydligen en rimlig nyhet att blåsa upp.

- Förra året avslöjades vid flera tillfällen att SD-parlamentarikern Kristina Winbergs assistent Joel Ankar betett sig svinigt på internet och gentemot kollegor i EU-parlamentet. Winberg hävdade att det där fick "personalavdelningen" ta hand om. Om svenska journalister varit lite mer pålästa kunde de ha ställt motfrågan: "men det är ju du som är personalavdelningen?". En Europaparlamentariker anställer och avskedar nämligen sina assistenter helt på egen hand och efter eget tycke.

- Många journalister tar den lätta vägen och skriver om Europaparlamentarikerna efter enkla kvantitetsmått istället för att kolla kvalitet. Det här är ju knappast ett problem bara för EU-rapporteringen, men på EU-nivå får det dyra konsekvenser! Ett hyfsat bra kvalitativt mått på en parlamentarikers aktivitet är huruvida de deltar i sina utskottsmöten och i omröstningarna. Ett jättedåligt mått på en parlamentarikers aktivitet är hur många formella frågor de skickar till Kommissionen. Om någon journalist skulle besvära sig med att kolla på vilka frågor som skickas till Kommissionen skulle nämligen många parlamentariker få skämmas offentligt. Kommissionen måste svara seriöst på varje fråga, även när en parlamentariker skickar samma fråga om och om igen för att förbättra sin statistik på löjliga "MEP-ranking"-websidan. Eller när parlamentariker skickar goddag-yxskaft-frågor som de hade kunnat googla svaret på. Knappast gratis för skattebetalarna eller särskilt bra för demokratin, men det lönar sig så länge EU-journalisterna bara tittar på statistikpinnar.


Ps. alla journalister är inte dåliga. SvDs Theresa Küchler, DNs Annika Ström Melin och EU-bloggaren Patrik Oksanen har allihop bra koll och brukar kunna skilja ut ankorna från de riktiga nyheterna. Läs dem istället för Barometern. #europafest2016

EU-läsning: att läsa i Belgien

Jag bor alltså i Belgistan, förlåt, Belgien. Det är ett märkligt litet land med total avsaknad av service, ohämmad sexism, livsfarlig trafik samt hopplös offentlig förvaltning.

Å andra sidan: vad kan vara bättre för en läsnörd än att bo i ett land där det alltid regnar? Med i snitt 203 regndagar om året blir det mycket tid under en filt i soffan.

När jag flyttade hit försökte jag såklart hitta belgisk litteratur - men tji fick jag. Det är förvånansvärt svårt att hitta belgiska författare. Framför allt eftersom belgistanierna själva inte har någon koll. Jag frågade i bokaffärer och bibliotek, fick ofta många tips, gick hem med en trave böcker... och upptäckte vid en snabb googling att inte en enda av författarna jag tipsats om faktiskt var belgare. Inte ens bibliotekarierna har koll på om en författare är belgare eller fransos! Fast det är ju också fint och europeiskt - gränser och nationalitet är helt enkelt inte så viktigt.

Ett annat problem jag har i belgiska bokaffärer är att det inte går att gissa bokens genre från framsidan. De ser alla likadana ut! Vita med en liten bild av oklart slag. Hopplöst. Det är de franska förlagens modell, mycket gammaldags.
Aymé - mycket bra (fransman), Gary - mycket bra (fransman), le Clézio - mycket bra (fransman), Maeterlinck - hopplös (belgare). Samtliga med anonyma vitramade framsidor.

Belgistan är ett delat land och biblioteken är antingen franskspråkiga eller holländskspråkiga beroende på kommun (med en mindre hylla av det andra språket på avdelningen för utrikiska böcker). På plussidan får hunden följa med in på bibblan - ofta är Tassa mer välkommen än jag när vi lånar böcker.

Och slutligen - Belgiens stora stolthet är förstås serierna. Serietecknare är hjältar, det finns seriefestivaler, seriemuseum, statyer och väggmålningar med serietema i hela innerstan. Tintin, Gaston, Lucky Luke, Asterix, Spirou... Alla har belgiska rötter.

Mer Europatema blir det hela veckan hos Feministbiblioteket - missa inte!


Ps. En bra belgisk författare har jag faktiskt hittat: Amelie Nothomb. Hon har skrivit massor med böcker och allt är inte bra men somligt är genialt. Om du läser franska är mitt bästa tips Les Catilinaires.

Tuesday, March 1, 2016

EU-läsning: topp fem europeiska boktips

Feministbiblioteket frågar efter europeiska boktips - här kommer mina fem favoriter:

Truismes (på svenska: Suggestioner) av franska Marie Darrieussecq är en mycket intelligent liten roman om en kvinna som gradvis förvandlas till en gris eftersom män behandlar henne så svinigt. En otäck och mycket läsvärd berättelse.

Spieltrieb (på svenska: Leklust) av tyska Juli Zeh är också otäck - om två alltför intelligenta ungdomar som tänjer gränserna för det tillåtna i ett maktspel som går alldeles, alldeles för långt. Allt Juli Zeh skriver är intressant, läskigt och mycket tänkvärt.

Le petit fille de Monsieur Linh (på svenska: Monsieur Linh och den lilla flickan) av franske Philippe Claudel är sorglig och rar. En gammal man på flykt från kriget i Vietnam kommer till en storstad någonstans i Europa eller USA. Han har förlorat hela sin familj men han har med sig en liten flicka som han bär så ömt och tar hand om på alla sätt. Hjärtskärande och välberättat, liksom allt annat av Claudel som jag hittills har läst.

Herztier (på svenska: Hjärtdjur) av rumänsk-tyska Hertha Müller beskriver livet i en ofri stat, i Ceausescus Rumänien. Det handlar om identitet, yttrandefrihet, otrygghet och hur svårt det är för en människa som flytt sitt hem att få rota sig på ett nytt ställe. Mycket väl värd sitt Nobelpris!

Ingen kan väl ha missat Utrensning av finska Sofi Oksanen, men om du har det så är det genast dags att göra något åt saken. Oksanen berättar som ingen annan om vår tids slavhandel, den vidriga traffickingen för sexköpare. Dessutom om livet i Estland under tiden som del av Sovjetunionen och om att vara kvinna i en mansdominerad värld.

Och så lägger jag till ett bonusexempel: Timur Vermes: Er ist wieder da (på svenska: Han är tillbaka). En fantastisk satir om politik, underhållningsbranschen och en Hitler som ingen tar på allvar.

Om du läser alla de här böckerna får du en snabb genomgång av vår tids stora europeiska frågor (allt utom klimatproblematiken): sexism och jämställdhet, populism, migration och flyktingskap, yttrandefrihet och demokrati, abdikerade föräldrar samt den gryende högerextremismen på tillbakamarsch.

Tipsen finns förstås också på Feministbiblioteket.se där du också hittar massor av annat EU-läsningsrelaterat den här veckan!