Sunday, January 31, 2016

Män på omslagen?

Lyran hade "snygga omslag" som tematriotema i måndags och det slog mig när jag surfade runt bland de andra bokbloggarna - det var nästan bara kvinnor på de utvalda bokomslagen.

Jag räknade efter och så här var fördelningen:
- 52 bokomslag utan bild på människor (varav två med katter)
- 28 bokomslag med bild på flicka/kvinna
- 6 bokomslag med både man och kvinna
- 1 bokomslag med vad som ser ut att vara en man (Dick Harrisons Niding hos Bokhyllan).

Det fick mig att fundera. Är det så många fler bokomslag med kvinnor på? Jag gjorde en snabb koll i min egen bokhylla - jag vet inte om den är representativ eller inte, men där är det faktiskt nästan 50-50 böcker med kvinnor/flickor och böcker med män/pojkar.

Vad betyder det? Att böcker med kvinnor/flickor på helt enkelt är snyggare? Är kvinnor verkligen mer dekorativa? Det låter märkligt och lite gammaldags.

Vad tror du?

Friday, January 29, 2016

Hägring 38

Kjell Westö fick nordiska rådets litteraturpris för Hägring 38 som vi just läst ut med andra bokklubben.

Jo, jag har bokklubbskvällar stup i kvarten.

Hägring 38 är en stilig liten roman om Helsingfors 1938, just när nazismen är på väg att blomma ut. Hitlers framfart i Europa skjuter in kilar mellan männen i ett framgångsrikt kamratgäng. Och historiens rötter går djupt - det vit-röda inbördeskriget 1918 är långt ifrån glömt. Ett hemligt förflutet kommer till ytan och tjugo år visar sig vara kort nog att både minnas och hämnas.

Jag gillar boken! Berättelsen är bra och jag får skämmas över hur lite jag visste om det finska inbördeskriget. Visst, den "överraskande tvisten" är lätt att gissa, men skildringen av den osynliga kvinnliga sekreteraren är å andra sidan mycket bra.

Thursday, January 28, 2016

Italienskt författarkollektiv skriver machothriller

En grupp italienska män skriver kollektivt en spionthriller om kalla kriget. Romanen blir sexistisk. Vem är förvånad?

Jo, jag. Jag är kanske naiv, men jag hade hoppats att folk idag skulle vara lite mer upplysta och lite mer insiktsfulla. Så att de till exempel inte skriver 550 sidor där kvinnor enbart är med i sexscenerna eller omnämns som horor.

Wu Ming består av fem italienska författare och de skriver bästsäljare. Boken vi läste i ena bokklubben heter 54 och handlar om Cary Grant, italienska maffian, Tito och en TV-apparat med en dyrbar hemlighet.

Actionfaktorn var visserligen hög men jag är inte imponerad.

Wednesday, January 27, 2016

Målet som inte ger mening till vår färd

Vi lämnade vår lilla mellansvenska stuga i skimrande rimfrost. Så vackert att det gjorde lite ont i hjärtat. Särskilt som jag bara hade hunnit vara i stugan i ungefär en grisblinkning.

Så körde vi bil i arton timmar. Vi såg en älg, lyssnade på Tina Feys självbiografi och övernattade på mest hundvänliga hotellet någonsin i tyska Sittensen.

Och kom så fram till Bryssel. Sju grader plus och regn. Lera och vägkvalitet som i Östberlin innan murens fall. Aggressiv och obegriplig trafik. I lägenheten har kyl och frys gått sönder helt och mögelfläcken i taket har vuxit. Omöjligt att få upp inomhustemperaturen. En ohyfsad, okopplad och fullständigt okontrollerad hund hoppar på och skrämmer Tassa redan första promenaden i parken.

Som alltid är det Karin Boye som sammanfattar det bäst: "Nog finns det mål och mening i vår färd - men det är vägen, som är mödan värd."

Jo, för inte är det resmålet i alla fall.

Tuesday, January 26, 2016

Tematrio: snygga omslag

Lyran ber om tips på snygga omslag. Jag gillar dessa tre ur min hylla:

Thanhha Lai, Inside out and back again, en poetisk och lättläst skildring om en ung tjejs flykt från Vietnam till USA. Jag tror den är menad som ungdomsbok men funkar lika bra för vuxna.

Margaret Atwood, Good bones. En novellsamling med feministisk udd och skarp humor.

Ransom Riggs, Miss Peregrines hem för besynnerliga barn. Tyvärr inte alls lika bra på insidan som den är snygg på utsidan.

Det jag gillar med de här omslagen är framför allt att de ger en känsla för vilken slags bok en har att göra med. Lekfull men halvläskig - klassisk feminism - mörk och absurd. Och snygga dessutom.

Monday, January 25, 2016

Och så var det bara en

Agatha Christies Tio små negerpojkar har ju getts ut under nya titeln Och så var det bara en, vilket jag tycker är en utmärkt policy. Det gör lite ont att läsa dåtidens naiva användande av skymford. Undrar bara om de har städat ut alla n-ord från själva boktexten också?

Jag läste i vilket fall om den och hade ett par underhållande timmar fast att jag för en gångs skull kom ihåg precis vem som är mördaren.

När ska det bli modernt med litterära mördare som mördar efter barnkammarramsor igen?

Sunday, January 24, 2016

Our shared shelf

Apropå bokklubbar, du har väl inte missat Emma Watsons intressanta initiativ på Goodreads? Hon har startat en global bokklubb som ska läsa feministisk litteratur. Senast jag kollade hade de samlat ihop nästan 95000 medlemmar. Vissa diskussionstrådar är meningslösa, andra väldigt intressanta.

Projektet heter Our shared shelf och just nu läser de Gloria Steinems My life on the road

Häng på, vetja!

Friday, January 22, 2016

Harry del 2

Det är intressant med Harry Potter-serien - den håller faktiskt för omläsning. Jag tror att det inte bara är berättelsen utan lika mycket det lättillgängliga språket med en hel del torr brittisk humor i.

Jag läste om Chamber of secrets - jag var ju så illa tvungen (ähum) eftersom jag hade råkat (ähum) börja med första boken i serien.

Det jag gillar bäst med tvåan är det pricksäkra porträttet av superslemmot Gilderoy Lockheart. Det jag gillar sämst med tvåan, liksom med hela serien, är det misogyna anslaget i beskrivningarna av framför allt Mrs Weasley, Ginny och Hermione.

Thursday, January 21, 2016

Ge bort sex, få en tillbaka

Haha! Nu trodde ni allt att det skulle komma något ekivokt! Kunde inte låta bli att dra till med den mångtydiga rubriken. Men det här inlägget handlar inte om utbyte av barrträd mot sexuella tjänster.

Jag utmanade ju mig själv att köpa färre böcker under 2016 varpå ödlehjärnan har legat sömnlös av oro flera nätter i rad (TÄNK OM LÄSHÖGEN TAR SLUT!!).

För att återstabilisera norpade jag därför en bok på jobbets bokbytarbord: Elizabeth George, Well schooled in murder.

Det har varit lite dåligt med bra böcker på bokbytarbordet på sistone, folk verkar mest använda det som slänghög. Där ligger just nu ett antal gamla jobbrapporter, ett par broschyrer om mindfulness, några utdaterade ordböcker och ett fåtal romaner på udda språk.

Så när jag tagit min deckare lämnade jag också samvetsgrant en hög med bättre begagnade i utbyte.

Hejdå, Michael Palin, Fredrik Backman, Thomas Glavinic, Raymond Chandler, Willa Marsh och Thomas de Quincey! Hoppas någon blir glad av att hitta er.


Wednesday, January 20, 2016

En babblig framstegsmotståndare

Luigi Pirandello fick nobelpriset i litteratur 1934. Jag läste romanen Kameran går om en kameraman som jobbar för ett skrupelfritt filmbolag.

Pirandello är en framstegskritiker och hans bok handlar mycket om hur dåligt det är med bilar jämfört med en hästdragen kärra, hur hemsk industrialiseringen är för arbetarna och hur mycket sämre filmen kommer bli den dagen den inte vevas för människohand. Dessutom följs en olycklig dubbeltriangelhistoria med en klase mycket olyckliga unga älskande.

Den är babbligt berättad och jag orkade inte engagera mig tillräckligt mycket för att verkligen försöka förstå vem som för tillfället var kär i vem.

En tiger dör.

Tuesday, January 19, 2016

Tematrio: Dystopier

Lyran frågar efter tre dystopitips, här kommer mina:

En mycket stilig och hemsk dystopi är Marie Darrieussecq, Suggestioner. Den handlar om en kvinna som behandlas mycket illa av diverse män och ju sämre hon behandlas desto snabbare förvandlas hon på ett mystiskt sätt. Tänkvärd och otäck och väldigt smart.

Ray Bradbury, Fahrenheit 451 är också kort och lättläst och handlar om det värsta scenariot av alla: en värld utan böcker. Hemska tanke!

Slutligen: Boel Bermann, Den nya människan. Något händer, plötsligt föds inte längre några barn. Och när reproduktionen plötsligt kommer igång igen är det inte vanliga barn som kommer med storken... Det finns en skräckfilm från sextiotalet och som nyinspelades 1995, Village of the damned, om någon kommer ihåg den. Hyperblonda alienbarn med lysande blå ögon som tar över samhället och utövar oproportioneligt våld. Den filmen tänker jag mycket på när jag läser Bermanns läskiga debutroman.

Monday, January 18, 2016

Läsutmaning: snåljåperi

Det här blir en utmaning på riktigt!

Mina bokinköp utgör ungefär 30% av vårt hushållsBNP, lite grovt uppskattat och aningen överdrivet. Så jag fick för mig att jag ska ägna ett år åt att läsa oinköpta böcker. Lånade och omlästa ur hyllan, framför allt.

Bokklubbsböckerna får fortfarande komma som nytillskott och kanske ett par andra då och då också så att det inte blir litterär kris.

Tassa fnissar i mjugg, men jag ska allt visa henne att jag visst kan bemästra ett köpstopp...

Sunday, January 17, 2016

Bokhandlaren som slutade bada

Fritiof Nilsson Piraten skrev framför allt lättsamma humoristiska texter så jag blev lite överraskad av Bokhandlaren som slutade bada. Det är en ganska seriös roman om en humorlös ungkarl som säljer tobak och religiösa böcker i en skånsk småstad.

En dag kommer en av bygdens döttrar hem i full prakt och med koffertar fulla av dyrbarheter efter ett halvt liv i utlandet. Bokhandlaren blir blixtförälskad och snart är de inte särskilt unga tu gifta. Då slår skandalen till: kvinnans förflutna avslöjas och det är inte precis på mejerivaror hon har gjort sin förmögenhet.

Det är en bok som beskriver vådan av hederskulturstänkande. Den patriarkala skamkulturen frodades ju fortfarande i Sverige på 1900-talet. Det är sorgligt och lite smärtsamt att läsa om. Men visst är det en läsvärd text.

Friday, January 15, 2016

Jag skulle bara titta lite

Så här var det att jag var lite less på den italienska machothrillern jag höll på med och tänkte att jag skulle vilja läsa en text som inte hade "fuck" som var fjärde ord och "cock" som vart femte (det är en lång historia, recension kommer så snart bokklubben har haft sin träff).

Och vad passar då bättre än att titta lite i en Harry Potter? Så jag tog upp Philosopher's stone. Alltid rolig att läsa om! Fast nu har jag ju problemet att jag måste läsa om hela serien.

Eller vänta, problem är kanske inte rätt ord.

Thursday, January 14, 2016

Insiktens dialoger: om motsatsmeningar

Sällan läser jag så mycket obegripligt som på semestern. Det är nämligen då jag binge-läser nobelpristagare, eftersom det är så svårt att få tag på gamla stofiler på svenska i Belgien. Finns inte på amazon.de om vi säger så.

Vicente Aleixandre är en typisk obegripling. En spansk diktare som skrev en serie metafilosofiska diktduetter i Insiktens dialoger. Det är en serie samtal: ett älskande par, en clown och en soldat, en yngre och en äldre kvinna... och så vidare. De talar inte så mycket till varandra som förbi varandra och ungefär hälften av texten består av motsatssatser: "den som är död lever" och liknande.

Språket är vackert och lite vilsamt. Men budskapet är inte helt glasklart. Sådär som det är i lyriken.

Wednesday, January 13, 2016

Läsutmaning: Feministisk litteraturkanon

Jag ger mig själv en till läsutmaning: tre titlar ur den feministiska litteraturkanonen.

De här ser särskilt intressanta ut:

- Virginia Wolf, Ett eget rum
- Nawal el Saadawi, Imamens fall
- Marilyn French, Kvinnorummet

Mot biblioteket!

Monday, January 11, 2016

Tematrio: filmatiserade böcker

Måndagskväll och tematrio! Lyran frågar efter tre filmatiserade böcker.

Jag tycker om John Irvings Ciderhusreglerna både som bok och som film - det är inte ofta en kan säga det. Irvings bok handlar om moraliska dilemman kring abort, liksom om kärlek, äppelodling och barn som kanske inte är riktigt så föräldralösa som de verkar.

En annan lyckad bok-till-film-förvandling är den senaste filmversionen av Kalle och chokladfabriken av Roald Dahl. Det är förstås svårt att misslyckas med kombinationen Tim Burton + Johnny Depp + Helena Bonham Carter + choklad. Framför allt gillar jag den geniala tolkningen av oumpaloumpierna!

Favoritromanen Jane Eyre av Charlotte Brontë har filmats många gånger men allra bäst är BBC-versionen som mini-TV-serie från 2006. Ruth Wilson spelar Jane med den äran. Kolla in IMDB för mer information.

Fast allra allra bäst gillar jag ändå boken, alltid.

De sista vittnena

Vissa somliga var lite raskare än jag när 2015 års nobelpris avslöjades. När jag väl kom mig för att reservera på biblioteket hade drygt sjuttio andra tänkt tanken före mig - på den boktitel som var minst eftersökt. Jag väntade tålmodigt men när jullovet började var jag fortfarande bara på plats sju.

MEN! Då trillade jag över den här lilla guldklimpen: Radioföljetongen i Sveriges Radio. Högläsning som poddradio! Och de hade lagt ut en mycket välläst version av Svetlana Aleksijevitjs De sista vittnena. Den har jag nu lyssnat igenom, med stort intresse.

Aleksijevitj har samlat berättelser från dem som var barn i Vitryssland under andra världskriget. Hur var det att vara barn i kriget, vad såg de och hur tänkte de? Det är alldeles förfärligt, oerhört otäcka berättelser. Och dessutom väldigt aktuellt just nu.

Radioföljetongens version av De sista vittnena finns bara att ladda ner en vecka till så skynda, skynda.

Sunday, January 10, 2016

Se där, en stad!

När jag var liten hade vi en bok om medeltiden, Se där, en stad, av Sonia Hulth. Jag minns den som mycket läskig, den förklarade bland annat träldom, digerdöden, Håtunaleken och Stockholms blodbad - inklusive detaljerade illustrationer av eländet.

Men konceptet var ju bra, historia för barn på ett intressant sätt. Jag kommer fortfarande ihåg hur boken beskrev Magnus Ladulås, till exempel. Nyligen insåg jag att det finns en hel serie av de här böckerna, Barnens svenska historia av Hulth. De kan alltså få lära sig om mer än bara medeltiden!

Fast jag måste kanske konferera med syskonbarnens föräldrar först innan jag skrämmer vettet ur småsläktingarna med dessa bokpresenter.

Saturday, January 9, 2016

Religiösa klyftor: Den bortdrivne

Shmuel Josef Agnon delade 1966 års nobelpris med Nelly Sachs. Jag läste Den bortdrivne som är ganska tungläst men barmhärtigt kort.

Det handlar om konflikten mellan två judiska religiösa samfund: de ortodoxa och mystikerna. En by splittras när chassiderna vinner över alltfler anhängare från den traditionella rabbin. En ung man blir så kluven i sin tro att han dör (?).

Ack, så mycket elände religion kan föra med sig.

Friday, January 8, 2016

Fyra tips för tåuppvärmning

Tiddelipom! Och nästa vår, om bra det går, i mina tår, det töar.

Vi hade lite otur igår - dagen med årets köldknäpp - för just medan temperaturen runt vår lilla stuga sjönk till -21 höll ett par hantverkare på att reparera vår vedspis. Så vi fick klara oss på varmluftsblåsen. Det gick, men det var inte varmt.

Min motstrategi hade fyra huvudspår:

- Dricka stora mängder te.
- Ha på sig alla kläder.
- Tända mängder av värmeljus.
- Läsa den somrigaste boken.

Inte kan en läsa Vi på Saltkråkan och frysa samtidigt! I alla fall inte i midsommarkapitlen.

Thursday, January 7, 2016

Läsutmaning: Nobelpristagarna

Jo, jag kanske skulle lägga ut listan på nobelpristagarna jag tänker läsa i år! Här kommer de:

- Vicente Aleixandre
- Luigi Pirandello
- George Bernard Shaw
- Karl Gjellerup
- Jaroslav Seiferts
- Ivo Andric
- Pearl Buck
- Sinclair Lewis
- Odysseus Elytis
- Paul Heyse

Samt årets pristagare. Som jag själv utser!

Handsken är kastad.

Wednesday, January 6, 2016

Montale: ovädret

Från lagerträdens oförgängliga grönska
två toner, en intervall i C-dur.
Göken, inte ugglan, sa jag till dig; men under tiden
hade du plötsligt tryckt på gaspedalen.
Lyrik är inte min starka sida, men Eugenio Montale tyckte jag faktiskt mycket om! Den lilla diktsamlingen Ovädret och annat beskriver kärlek, kritiserar Hitler och talar med vemod om hur naturen får ge vika för den moderna människan. Detta utan att det blir alltför kitschigt.

Montale fick nobelpriset i litteratur 1975. Kuriosa: han jobbade som bibliotekarie på trettiotalet men fick sparken 1939 efter att ha protesterat mot både Mussolini, fascismen och kriget.

Monday, January 4, 2016

Tematrio: bokprylar

Veckans tematrio är klurig: snygga boksaker. Samma tema har varit uppe förr och jag har nog redan nämnt t.ex. mina hyllor, min läsplatta och mina bokmärken.

Förra året räknade jag också mina starka ben som bokpryl eftersom de skulle flytta en större mängd boklådor.

Flytten gick bra, tackar som frågar. Allt är förstås inte klart än, vi prioriterade att dra in vatten och avlopp. Men kom ihåg den här bilden, den är "före" och så småningom kommer även "efter" att dyka upp här på bloggen - och det kommer att vara ett bokprylsrelaterat sammanhang.

Så min tematrio idag är snarare en temateaser. Håll till godo!

Badortsmysteriet

Jag slukade Agatha Christies deckare i tonåren men minns inte att jag insåg då hur knivskarpt roliga de är. Dialogen mellan Hastings och Poirot är ju obetalbar i all sin ironi.

På biblioteket hittade jag Badortsmysteriet som är en typisk Poirotsk pusseldeckare, med ung dam i nöd och upplösning i biblioteket på slutet. Precis lagom spännande och med glimten i ögat. Utmärkt semestersysselsättning.

Sunday, January 3, 2016

Tvillingarna Thornthwaites testamente

I vanliga fall läser jag inte barn- och ungdomsböcker annat än i undantagsfall och p.g.a. nostalgi, vanligtvis att jag har snubblat över något från min barndom och börjar bläddra.

Men det var någon bokbloggare som skrev om Gareth P. Jones och Tvillingarna Thornthwaites testamente på ett så frestande sätt att jag blev tvungen att se efter vad det var för något.

Mitt nioåriga jag hade älskat den här boken, sträckläst den och därefter tvingat mamma till ett akutbesök på bibblan för att låna hem allt annat som Jones skrivit.

Mitt vuxna jag sträckläste boken (nåja, det gick ju på en timme), fnissade nöjt och packade omedelbart ner den för att skänka bort till syskonbarn.

Det handlar om två föräldralösa och mycket märkliga barn som bor ensamma med en butler och en kokerska i ett stort hus. De försöker oavbrutet mörda varandra på intrikata sätt: pirayor i badkaret, fällor i sängen, en fullt fungerande giljotin i en oskyldig teateruppsättning. En dag sluter de fred - men mordförsöken fortsätter! Vem ligger bakom de nya attackerna?

Det är spännande och lagom läskigt. Roald Dahl har fått en värdig arvtagare.

Friday, January 1, 2016

Bokstatistik: 2015

En snabb summering av 2015 ger resultatet 95 lästa böcker, varav futtiga 35 av kvinnliga författare. Ovanligt många icke skönlitterära böcker: 8 stycken, varav Bea Uusmas Expeditionen och Ann-Marie Slaughters Unfinished business var bäst. Dessutom 13 deckare och 11 nobelpristagare.

Som vanligt mycket anglosaxiskt och svenskt - men mycket mindre tyskt under året. Bara två böcker på tyska. Bättring utlovas.

En viss geografisk spridning med författare från t.ex. Japan, Guatemala, Kenya och Vietnam. Och från det inte längre existerande Österrike-Ungern! Jo minsann, Shmuel Josef Agnon föddes där på den tiden det fortfarande fanns ett sådant land.
Årets topp tre är Majgull Axelsson: Jag heter inte Miriam, Alice Walker: The colour purple samt Marie Darrieussecq: Truismes.

Bästa (och enda) barnboken var Tvillingarna Thornthwaites testamente. Roligast var Barbro Alving: Sol över torpet samt Mrs Stephen Fry: Mrs Fry's diary.

Årets tre djupaste bottennapp var Fredrik Backman: Min mormor hälsar och säger förlåt, Melanie Gideon: Kvinna 22 samt Saint-John Perse: Vents.

Och så har det ju varit en hel mängd andra bra och mindra bra böcker - hela listan finns här!