Monday, December 19, 2016

Julkalender, lucka nitton

Ut i havet
rinner Trave:
"Och sedan reste sig konsulinnan. Hon tog sitt barnbarn Johanns och sitt barnbarnsbarn Elisabeths hand och gick genom rummet. De gamla anslöt sig, de yngre följde efter, i kolonnhallen sällade sig tjänarna och husets fattiga till dem och medan alla enstämmigt tog upp 'O Tannebaum' och farbror Christian därframme fick barnen att skratta genom att under marschen lyfta på benen som en sprattelgubbe och fånigt nog sjunga 'O Tantebaum', tågade man med bländade ögon och ett leende i ansiktet genom den på vid gavel öppna höga dubbeldörren rakt in i himlen. 
Hela salen, uppfylld av doften av svedda grankvistar, lyste och glittrade av otaliga små lågor, och den himmelsblå tapeten med sina vita gudastatyer fick det stora rummet att te sig ännu ljusare. De levande ljusens små lågor, som längst bort mellan de med mörkröda gardiner fördragna fönstren täckte den väldiga granen, vilken smyckad med silverglitter och stora vita liljor, en skimrande ängel i toppen och en krubba med plastiskt modellerade figurer vid foten, nådde nästan upp till taket, flimrade likt avlägsna stjärnor i det allmänna ljusflödet."
Ack, den sista meningens bisatslabyrint! Ingen tvekan om vilket citatets originalspråk är.

2 comments:

  1. Jag kan inte svaret, men påminns om följande Twain-citat: "Whenever the literary German dives into a sentence, that is the last you are going to see of him till he emerges on the other side of his Atlantic with his verb in his mouth."

    ReplyDelete
    Replies
    1. ja, precis så! I alla fall med en viss generation av de där lite pretentiösa litterära giganterna.

      Delete