Wednesday, November 23, 2016

Det glädjelösa huset

Flavia de Luces äldre syster Daffy läser ständigt olika Charles Dickens-romaner. Till exempel Bleak house som Daffy läser om och om igen. Det kanske är rimligt, Alan Bradleys deckare utspelar sig ju på femtiotalet, långt innan TV-såpornas guldålder, när suget efter underhållning inte enkelt mättades via netflix.

För ärligt talat, Charles Dickens skrev inget annat än sin tids evighetskörare av typen Days of our lives, om än med samhällskritisk inramning och misär snarare än glamour som kuliss.

Bleak house är en sådan lång, lång såpopera. Bokstavligen! Den publicerades just som tidningsföljetong och höll Londonborna trollbundna under mer än ett år.

Fattiga Esther Summerson växer upp som föräldralös hos en fostermor som dör när Esther ännu är ung. Esther hamnar istället hos Mr Jarndyce, en av många parter i en utdragen rättsprocess om ett stort arv. Esthers två nyfunna vänner Richard och Ada är också parter i samma mål. En oändlig rad karaktärer driver in och ut i kärlekshistorier, mordförsök, rättshaverikomplotter och naturligtvis, hemliga föräldraskap som avslöjas och ställer allt på ända. Fattiga gatpojkar, förfärliga kvinnliga filantroper och en smittkoppsepidemi som gör Esther vanställd för livet. Med andra ord: typiskt Dickens.

Idag känns Bleak house väldigt lång. Den har sina poänger, men å vad det tar tid att komma igenom.

No comments:

Post a Comment