Monday, October 24, 2016

Ska vi verkligen ge upp allt som är lite svårt?

Vad är det med vår tid? Varför ger människor upp vid minsta motstånd? När försvann idéerna om att kunskap är bra och att ingenting kommer gratis?

I Svenska Dagbadet skrev en lärare förra veckan att det är dags att ge upp "de" och "dem" eftersom eleverna ändå inte kan skilja på dem.

Här ett motförslag: ge istället upp de lärare som inte kan lära ut basala språkregler och låt inte elever som inte lär sig skriva korrekt svenska få godkända gymnasiebetyg. Om inga krav ställs är det klart att ingen bryr sig om att försöka.

För så svårt är det faktiskt inte, för den som ids anstränga sig en gnutta. Tidigare generationer har ju klarat av att lära sig.

Jag tror att förklaringen delvis är internet och all ny teknik. På internet skriver alla, utan redaktörer och korrekturläsare, och stavfelen frodas. Som nobelpristagaren Rudolf Eucken konstaterade: det går inte att ta reda på vilka regler som gäller genom att observera hur folk gör. Och så har vi telefonernas autokorrekt som envisas med att särskriva, inte så konstigt att folk tror att det är så det ska se ut.

Ett enkelt knep med de/dem är att köra vi/oss-testet. Byt ut de/dem mot vi/oss i meningen du vill kontrollera. Om det passar bättre med "vi" (2 bokstäver) ska det vara "de" (2 bokstäver). Om det passar med "oss" (3 bokstäver) ska det vara "dem" (3 bokstäver). Lätt som en plätt.

No comments:

Post a Comment