Saturday, October 8, 2016

Astronomins dag och natt

Visste du att 8 oktober är astronomins dag (och natt)? För den intresserade, läs mer här.

Jag passade därför på att ställa ett par frågor till jourhavande astronom och samlade ihop följande astrolitterära fakta av allmänintresse.

I 1Q84 av Haruki Murakami (geni) finns ett parallelluniversum med två månar. Det är månarna som gör att yrkesmördaren Aomame till slut förstår att hon kommit vilse:
"There could be no doubt that two moons were clearly floating in the sky side by side - a yellow one and a green one"
Det är inte konstigt att ha flera månar. Jupiter har fyra stora månar + några små och Saturnus har många månar (citat: astrofysikern). Det är inte orimligt att de kan vara sneda och gröna, t.ex. på grund av att de innehåller mycket järnoxid eller koppar. Saker som kan komma att påverkas av att det finns flera månar är till exempel kalendern, tidvattnet, varulvarna (inte astrofysikerns förslag) samt fler chanser att få se mån- och solförmörkelser.

Harry Martinssons underbara rymdepos Aniara börjar med en felnavigering i vers 3.
"Vi missade på Mars, kom ur dess bana
och för att undgå fältet Jupiter
vi lade oss på kurvan ICE-tolv
i Magdalenafältets yttre ring"
Jag tyckte det här gick misstänkt snabbt, i vers 13 har de varit ute i 6 år och är på väg mot Lyrans stjärnbild. Men jourhavande astronom bekräftar att Mars bara ligger ca 3 månader bort och Jupiter kanske 9 månader från jorden så här hade Martinsson bättre koll än jag har. Däremot är det kanske lite skumt att de måste gira så mycket hela tiden, rymden är ju rätt tom. Det går åt mycket bränsle att ändra kurs så mycket som de gör på Aniara. Lyran är för övrigt Ölands landskapsstjärnbild och officiellt godkänd som stjärnbild av Internationella Astronomiska Unionen.

William Shakespeare föddes samma år som Galileo Galilei, det är rimligt att anta att stjärnor och astronomi var lite av en snackis under den där tiden. Är det månne en supernova som vakterna i Hamlet spanat in?
"When yond same star that's westward from the pole
Had made his course t'illume that part of heaven
Where now it burns"
Ja, faktiskt, Tycho Brahe upptäckte en supernova som sågs på jorden några dagar år 1572 och som visst kan ha stått i nordväst just när Hamlets far spökade. Keplers supernova följde år 1604 men eftersom Hamlet skrevs ca 1601-1603 är den inte relevant här. Hamlet innehåller för övrigt en synnerligen krånglig omskrivning för en månförmörkelse:
"...and the moist star
Upon whose influence Neptune's empire stands,
Was sick almost to doomsday with eclipse".
Han hade i alla fall klart för sig hur tidvatten fungerar, den gode Shakespeare.

No comments:

Post a Comment