Monday, September 5, 2016

Flickan som borde bli stor: en saga till min systerdotter

Det var en gång en flicka som var så pyttepytteliten att hon inte ens kunde läsa.

Flickan var mycket ledsen över att hon inte kunde läsa, men det var inget emot hur ledsen hennes moster var.

-Du måste växa upp snabbare! sa mostern. -Titta här så många bra böcker det finns i världen, hur ska du hinna läsa dem om du inte börjar nu genast?
-Jag får inte för mina föräldrar, sa flickan.
-Vad är det för dumheter? sa mostern.
-Mina föräldrar tycker att jag ska växa upp i vanlig takt, sa flickan.

Det tyckte mostern verkade väldigt onödigt. Därför klurade hon ut en mycket listig plan.

Hon tog med sig flickan till Bokköping för där är allting möjligt.

Först gick de in på apoteket. Där stod en expedit med många fräknar och långa röda flätor.
-Ett krumelurpiller med motsatsverkan tack, sa mostern.
-Det blir fyrtionio kronor, sa Pippi Långstrump. -Har du högkostnadskort?
-Det är till barnet så det borde vara gratis, sa mostern.

Pippi böjde sig ner och granskade flickan noga.

-Den här är alldeles för pyttepytteliten. Hon kan inte uttala den magiska ramsan ordentligt, sa Pippi.
-Dadada glum mapapama goooo, sa flickan och mostern tittade strängt på henne.
-Du ser ju själv, sa Pippi. -Man vet inte vad som händer. Om någon till exempel säger "stor" istället för "stur"...
-Ja, ja, jag vet, då får de ben som flaggstänger, sa mostern surt. Hon trodde ändå inte på homeopati och fuskläkemedel.

De gick ut från apoteket och klev istället in på den mysiga tavernan intill. Där stod en jättelik man med långa mustascher. Han hade röda flätor han också! Det var tydligen mode i staden. Han rörde i en jättestor gryta.

-Hej Obelix! sa mostern.
-Hej själv, sa Obelix. -Vad får det lov att vara idag?
-Jag skulle behöva doppa det här barnet i din trolldrycksgryta, går det bra?
-Javisst! Den blir bara godare med smak av liten flicka i. Och så kommer hon bli stor och stark också.

Mostern gnuggade förtjust händerna och lyfte upp flickan i håret för att tippa ner henne i grytan. Men flickan hann inte ens doppa tårna i soppan förrän dörren slogs upp och en liten ettrig person rusade in i rummet.

-Stopp! skrek Asterix.
-Vi skulle bara... hon är ju så pyttepytteliten att hon inte ens kan läsa, förklarade mostern.
-Och då tror du att trolldryck fungerar? frågade Asterix bistert. -Be Obelix läsa vad som står på det här mjölkpaketet får du se.

Attans! Storlek och läskunnighet var tydligen inte alls samma sak. Mostern satte tillbaka flickan i barnvagnen igen. Där viftade hon nöjt med en köksvisp. Visst vore det bra med lite mer muskler men det var ju ändå inte det de var ute efter idag.

Mostern var nära att ge upp.

-Ska du gå omkring och vara så där pyttepytteliten hela tiden, frågade hon.
-Kanske ett tag till, sa flickan.
-Då får du ingen glass, sa mostern.
-Buäää! sa flickan, men lugnade sig snart igen. -Jag är så pyttepytteliten så jag vet inte ens vad glass är, kom hon på.

Precis då kom de fram till en jättelik och mycket vacker byggnad och mostern tvärstannade. Biblioteket! Att hon inte hade tänkt på det tidigare. Där fanns förstås lösningen. De klev in. Det var alldeles tyst.

Längst fram på den gyllene bibliotekarietronen satt Matilda. Mostern tassade fram till henne och viskade försiktigt.

-Den här flickan kan inte ens läsa, hon är för liten. Vad ska jag göra?
-Det ger sig med tiden, viskade Matilda.
-Men hon missar ju allt det roliga. Tolkien, Ngozi-Adichie, Gordimer, Fforde.
-Läsmusklerna är precis som andra muskler, en måste börja med de små vikterna. Här, låna "Max nalle", viskade Matilda.
-Jag vägrar! Den har ingen intrig, platta karaktärer och dålig meningsuppbyggnad! viskade mostern.
-All läsning är bra läsning, viskade Matilda.
-Det tror jag inte alls, viskade mostern och pekade på den olånade högen med Camilla Häckfärg-deckare som låg bortglömd i ett hörn, täckt med spindelväv.
-Ibland måste man öva på skräp för att kunna komma åt guldet senare, viskade Matilda.

Då gav mostern upp, skopade upp flickan och satte henne på Knight Bus för hemkörning. Själv gick hon tillbaka till Obelix taverna och beställde en amfora rödvin.

Och snipp snapp snut så var sagan slut.
Och det var föräldrarnas förtroende för mostern som barnvakt också.

1 comment:

  1. Fråga om de har Max kaka istället. Den handlar i alla fall om något viktigt.

    ReplyDelete