Sunday, August 7, 2016

Epilepsin i litteraturen

Jag läste ju ABC-morden häromsistens, den är inte särskilt bra, men framför allt är den jätte-inte-bra just vad gäller beskrivningen av epilepsi.

Epilepsi eller rättare: epileptiska anfall - de kan orsakas av många olika sjukdomar och idiopatisk epilepsi är bara en möjlig diagnos - förekommer i många romaner men sällan särskilt korrekt beskrivet. Jag vet, för en i familjen är epileptiker och vi ser kluster av grand-mal-anfall sisådär var sextionde dag, senast igår och idag.

Agatha Christie vill i ABC-morden få oss att tro att syndabocken Alexander Bonaparte skulle kunna ha mördat under ett epileptiskt anfall och därför inte minns vad han har gjort. Jag tror inte att Christie någonsin sett ett epilepsianfall i verkliga livet. Tro mig, någon som drabbas av ett grand mal traskar inte iväg och har ihjäl just Alice Asher i Andover.

Inte heller hamnar en epileptisk hund i månadslång koma - om ett krampanfall pågår mer än ett par minuter måste en genast åka akut till veterinär. Daniel Pennac, jag tittar på dig. Skriv om Au bonheur des ogres, s'il vous plaît.

Dostojevskij däremot hade epileptiska anfall själv och skrev Idioten om den "fallandesjuke" Furst Mysjkin som därför utsätts för samhällets hån och misstänksamhet. Tack och lov är förståelsen - och medicinerna! - bättre idag.

Om du liksom jag har en epileptisk hund: ge inte upp. Det går att leva ett bra hundliv ändå tack vare medicinerna. Och med nosen-i-kameran-bild hade även en helfrisk hund sett så här korkad ut.

1 comment:

  1. det var ju mycket skrock och fördomar om epilepsi, en del okunskap än idag. Men deckare behöver fördomar....?

    ReplyDelete