Thursday, April 14, 2016

Kvinnor behöver vin och rapphöns

I Virginia Woolfs klassiska debattskrift A room of one's own diskuterar Woolf på ett roligt och smart sätt vad som krävs för att fler kvinnor ska kunna skriva: de behöver inkomst och de behöver ett eget rum, ett utrymme som är bara deras och där de får tänka och skriva ifred.

För inte var det väl konstigt att så få kvinnor blev författare på 1920-talet när kvinnor nätt och jämnt hade tillgång till utbildning och när de flesta kvinnor var fjättrade där hemma, inte med ett eller två barn utan med sju eller åtta och ingen tid över att tänka fria tankar på.

Ett av argumenten hon använder är att de kvinnliga studenterna vid landets lärosäten helt enkelt fick sämre mat än de manliga och därför orkade mindre. Menyn hon beskriver är "en blaskig soppa, så genomskinlig att man kunnat se tallrikens mönster genom den om tallriken hade haft ett mönster", följt av tråkig biff med potatis och "sprouts", följt av trådiga plommon i vaniljkräm och ost med mycket torra kex. Männen får stekta rapphöns och dricker vin.

När bokklubben skulle träffas för att diskutera Woolf lagade jag följdaktligen precis detta (biffen, inte rapphönan) som ett slags litterärt experiment. Det blev inget tydligt resultat, bokklubben var lika intelligent och debattsugen som alltid. Men så fuskade jag och bjöd på vin till också.
Soppa - ser tjock och bra ut men det är snarast eftersom grönsaker flyter

Ost och torra, mycket torra, kex

Chimamanda Ngozi Adichie i all ära, men hennes feministiska debattskrift Alla borde vara feminister är platt och full av självklarheter. Virginia Woolf reder ut samma fråga med humor, kluriga liknelser och en mycket större slagkraft. Woolf for President.

No comments:

Post a Comment