Wednesday, March 2, 2016

EU-läsning: om journalistik och Europa

Om vi ska vara lite realistiska så kan inget land idag stänga gränserna och låtsas vara en öde ö. Framför allt inte Sverige. Det är väl ingen som på allvar vill att vi ska försöka leva på enbart kålrötter och sill i vårt eget sura lilla hörn?

För det är ju det som EU är: gränsöverskridande samarbete under ordnade former. Inte ett projekt. Inte en överstatlig elitstruktur. En tråkig men nödvändig förvaltningsnivå, varken mer eller mindre.

Att vara emot EU i största allmänhet är därför ganska dumt. Istället borde vi prata mycket mer om hur och vad. 

Och framför allt borde vi kräva lite bättre kvalitet av våra journalister.

Ett par exempel:

- I mars förra året gick lokaltidningen Barometern ut med ett scoop: EU hade bestämt att Öland inte är en ö! Mängder av andra tidningar hakade okritiskt på. Om någon av dessa journalister hade haft ett uns EU-kunskap och/eller källkritiskt sinne och/eller sunt förnuft hade de istället kunnat hänga ut Barometern för sin pinsamt slarviga artikel. Självklart är Öland en ö. Barometern hade helt enkelt tittat på reglerna för en av EUs stödfonder som ger pengar till otillgängliga öar med dåliga förbindelser. Öland kan inte söka just de pengarna eftersom det finns en bro till fastlandet. Detta är varken nytt eller konstigt men i svensk EU-journalistik tydligen en rimlig nyhet att blåsa upp.

- Förra året avslöjades vid flera tillfällen att SD-parlamentarikern Kristina Winbergs assistent Joel Ankar betett sig svinigt på internet och gentemot kollegor i EU-parlamentet. Winberg hävdade att det där fick "personalavdelningen" ta hand om. Om svenska journalister varit lite mer pålästa kunde de ha ställt motfrågan: "men det är ju du som är personalavdelningen?". En Europaparlamentariker anställer och avskedar nämligen sina assistenter helt på egen hand och efter eget tycke.

- Många journalister tar den lätta vägen och skriver om Europaparlamentarikerna efter enkla kvantitetsmått istället för att kolla kvalitet. Det här är ju knappast ett problem bara för EU-rapporteringen, men på EU-nivå får det dyra konsekvenser! Ett hyfsat bra kvalitativt mått på en parlamentarikers aktivitet är huruvida de deltar i sina utskottsmöten och i omröstningarna. Ett jättedåligt mått på en parlamentarikers aktivitet är hur många formella frågor de skickar till Kommissionen. Om någon journalist skulle besvära sig med att kolla på vilka frågor som skickas till Kommissionen skulle nämligen många parlamentariker få skämmas offentligt. Kommissionen måste svara seriöst på varje fråga, även när en parlamentariker skickar samma fråga om och om igen för att förbättra sin statistik på löjliga "MEP-ranking"-websidan. Eller när parlamentariker skickar goddag-yxskaft-frågor som de hade kunnat googla svaret på. Knappast gratis för skattebetalarna eller särskilt bra för demokratin, men det lönar sig så länge EU-journalisterna bara tittar på statistikpinnar.


Ps. alla journalister är inte dåliga. SvDs Theresa Küchler, DNs Annika Ström Melin och EU-bloggaren Patrik Oksanen har allihop bra koll och brukar kunna skilja ut ankorna från de riktiga nyheterna. Läs dem istället för Barometern. #europafest2016

1 comment: