Wednesday, January 27, 2016

Målet som inte ger mening till vår färd

Vi lämnade vår lilla mellansvenska stuga i skimrande rimfrost. Så vackert att det gjorde lite ont i hjärtat. Särskilt som jag bara hade hunnit vara i stugan i ungefär en grisblinkning.

Så körde vi bil i arton timmar. Vi såg en älg, lyssnade på Tina Feys självbiografi och övernattade på mest hundvänliga hotellet någonsin i tyska Sittensen.

Och kom så fram till Bryssel. Sju grader plus och regn. Lera och vägkvalitet som i Östberlin innan murens fall. Aggressiv och obegriplig trafik. I lägenheten har kyl och frys gått sönder helt och mögelfläcken i taket har vuxit. Omöjligt att få upp inomhustemperaturen. En ohyfsad, okopplad och fullständigt okontrollerad hund hoppar på och skrämmer Tassa redan första promenaden i parken.

Som alltid är det Karin Boye som sammanfattar det bäst: "Nog finns det mål och mening i vår färd - men det är vägen, som är mödan värd."

Jo, för inte är det resmålet i alla fall.

8 comments:

  1. Courage! Du kommer att vänja dig den här gången också. Fast jag erkänner att jag också tänkte elaka tankar häromdagen när maten (all mat alltså, inte bara den macka jag tänkt beställa) var slut på cafet efter långlöpningen på lunchen, eller när simhallen plötsligt hade stängt eller...

    ReplyDelete
    Replies
    1. ...eller när det visar sig att all elektronik i köket är utslagen pga att grannens vattenläcka tycks ha spridit sig långt utanför det som den belgiska försäkringsbolagsinspektören påstår och att det inte alls kommer vara så enkelt som att bara få en ny kyl...

      Delete
  2. Är det alltså SÅ Bryssel är? Och jag som har flera vänner som arbetar där nere, som tolkar i parlamentet eller andra mer eller mindre obegripliga - säkert viktiga - pappersvändarjobb som man bara delvis får veta vad de går ut på. Men jag som trodde att det alltid fanns färskt bröd, mycket godare te och kaffe, pommes frites med aioli, mängder av dagstidningar, folk som klär sig snyggare än slashasiga svenskar, en air av förfining på något vis. Jag har föreställt mig Bryssel som en stad full av intellektuella och högpotenta människor som läser komplicerade artiklar till sin kaffe i det söta lilla caféet på hörnet. Ungefär så. För övrigt kan jag trösta dig med att imorse när jag vaknade hade all snön smält bort, det är isgata utomhus och hela sju plusgrader. Ful vinter! Verkar inte bara ha drabbat oss i Stockholm utan stora delar av landet. Hoppas resten av dagen blir lite bättre för både dig och Tassa!

    ReplyDelete
    Replies
    1. Man tror ju gärna att Belgien ska vara som resten av Europa. Som Holland, Tyskland eller Frankrike. Så är det inte. Belgien är ett u-land. Europas Nigeria. Det finns goda pommes, god öl och god choklad men intellektuellt, trafikmässigt och administrativt är det en ren sophög. Kaffe kan de inte heller. Dina vänner i Parlamentet har det lite mer glamoröst, det är sant. Men jag trivs väldigt bra med mitt mycket intressanta jobb så jag får väl stå ut med hålen i gatorna ett tag till...

      Delete
  3. Hahaha :-) "Europas Nigeria". Ja, belgarna skickar åtminstone inte tiggarbrev. Mellanbarnet föreslog imorse att vi skulle åka till Nigeria på semestern. "Alla andra åker till Thailand, vi kan väl göra något udda? Nigeria, till exempel." Båda jag och maken kunde komma på mängder av anledningar till varför vi inte längtar efter att lägga alla våra sparpengar på att resa just dit... Man kanske skulle boka en weekendresa till Bryssel med barnet istället?

    ReplyDelete
    Replies
    1. Go for it! Det finns ett bisarrt Eiffeltorn i form av en järnmolekyl samt leklandet "Mini-Europa" som är förvånansvärt bra och interaktivt, i alla fall tills man kommer till det sunkiga caféet vid utgången. Och alla barn gillar väl pommes? Om barnen är större än så kan de kanske uppskatta den liberala tillgången på rökverk eller det oerhört märkliga kolonialmonumentet "Afrikamuséet" där en PK-svensk kan gå riktigt bananas i flera timmar (de har faktiskt lämnat tillbaka de uppstoppade afrikanerna för begravning och har inte längre levande kongoleser som en del av utställningen men det är inte långt ifrån).

      Delete
  4. Jag sitter här och skrattar högt :-D Nu när du säger det, så slår det mig att Hergé väl var från Belgien. Apropå uppstoppade afrikaner och livs levande dito på museum. "Black face" har jag fått lära mig att det kallas när man tecknar afrikaner på det (nedlåtande) sätt som förekommer i Tintin i Kongo.
    Barnet ifråga är stor tonåring och jag vill inte tänka på om det är cannabis och spice som lockar mer än absurda museum. Finns det möjligen ett Marc Dutroux-museum också eller är det för osmakligt även för belgarna?
    Nu har du gjort så jag tappat lusten för en resa till Bryssel...
    Det finns ju numera Nutella i Sverige också, så varför ska man egentligen ta sig ner till kontinenten? (Nu ska jag släppa den här tråden, så någon annan vågar skriva till dig.)

    ReplyDelete
    Replies
    1. Till Hergés försvar så bytte han fot och blev skarp antirasist senare, från "Blå lotus" och framåt har han en helt annan stil och annat budskap. Men "Tintin i Kongo" är förskräcklig.

      Det finns inget Marc Dutroux-museum, däremot har jag hört om guidade bussturer i Dutroux hemstad Charleroi, känd som Europas fulaste stad (en underdrift).

      Delete