Saturday, December 31, 2016

Att reklamera ett år

2016 var väl inget höjdarår precis.

Trump, Brexit, oskyldiga människor dödade i Aleppo, Nice, Berlin, Bryssel, Istanbul. Människor på flykt, populister och kunskapsförakt på frammarsch. Vissa men otillräckliga framsteg i klimatfrågan (nej nu jävlar byter vi till elbil! Så snart jag har en stadig inkomst igen!). Nobelpriset i litteratur utgick till förmån för ett nobelpris i gubbrock.

Kära konsumentombudspersonen, jag skulle vilja reklamera hela året. Det har varit felkonstruerat. Jag vill byta mot ett som fungerar.

Friday, December 30, 2016

Himlabröd

"Fick den här komma upp i dagsljuset" sa min trevlige lokalbibliotekarie förtjust när jag kom in och hämtade ut Alice Lyttkens Himlabröd. Den kom nämligen ur magasinet och det är inte precis väntelista för att få ut den.

Vilket kanske är synd, det var en riktigt rar roman! Den handlar om unga och smått självsvådliga Hedda, en fin jungfru i Stockholm någon gång under första halvan av sjuttonhundratalet. Hennes far yllefabrikanten är på väg mot konkurs och nyligen giftasvuxna Hedda blir plötsligt en potentiell handelsvara för att rädda pappans affärer... Oskuldsfull som hon är ser hon inte alla olika fällor som gillras för henne och det är bara tack vare sitt eget intellekt hon klarar sig ur soppan.

Den största behållningen är nästan det gammalmodiga språket. Det är "tocken" och "fällan" och "desslikes" så det står härliga till. Och så gillar jag karaktären Hedda och hur hon är ett exempel på hur livsviktigt det är med rejäl sexualundervisning för alla unga flickor och pojkar, så de får en chans att försvara sig i tid.

Thursday, December 29, 2016

Någon har inte läst sagorna ordentligt

Jag promenerade lite i min närmaste stad och trillade över det här bygget i en lekpark:
Vad precis ska barnen lära sig här? Att pepparkakshus är roliga? Men tänk om de ser ett riktigt pepparkakshus i skogen en dag och glatt knackar på dörren? Och inte har de väl fått lära sig att sticka ut pinnar genom gallret när häxan undrar om de är tillräckligt välgödda än heller.

Men det är ett sött hus.

Wednesday, December 28, 2016

Drottningens juvelsmycke

Jag omläste en gammal favorit, Drottningens juvelsmycke av Carl Jonas Love Almqvist. Fortfarande bra! Om än lite förbryllande och frustrerande.

Det börjar med en kärleksfyrkant som går åt pipsvängen. Två kärlekspar börjar på grund av ett missförstånd misstänka varandra för svek och otrohet, i en komplicerad förväxling av sjalar och hemliga kodord. Än värre blir det eftersom de två unga männen dessutom är inblandade i komplotten mot Gustaf III och måste fly efter att Ankarström skjutit kungen på operan.

Och här kommer romanens stora behållning in i bilden: Tintomara. En könsöverskridande gestalt som också flyr från operan, nämligen med en stulen hovjuvel. På flykt blir hen inblandad i de två olyckliga kärleksparen och skapar där ännu större oreda och ännu fler komplikationer.

Tintomara är en udda och underbar figur, det finns ingen som henom i klassisk svensk litteratur. Almqvist for President.

Tuesday, December 27, 2016

Om den äktenskapliga plikten eller rättare sagt om våldtäkt

Jag vet, det var ju köpstopp, men det var så att jag klantade mig och försökte åka på en jobbresedag med bara en enda bok i bagaget och det straffade sig ju genast så jag blev tvungen att akutköpa en bok för hemresan, jag anser att det faller under nödvärnsrätten.

Boken jag fick tag i - den enda icke-chicklitt/deckare i hela kiosken - var ett lyckokast. Kerstin Thorvalls smärtsamma men mycket läsvärda feministiska roman När man skjuter arbetare.

Det handlar om våldtäkt inom äktenskapet. Unga Hilma luras att gifta sig med en mycket romantisk man som dock redan på bröllopsnatten förgriper sig mycket svårt på henne, så illa att hon hamnar på sjukhus. Han är sinnessjuk men hans familj hoppades att han skulle lugna sig om han fick en fru, d.v.s. tillgång till regelbundet sex. Han lugnar sig inte alls. Att Hilma inte vill, att hon är rädd och har ont, spelar ingen som helst roll. Alla omkring henne påpekar att detta är kvinnans äktenskapliga plikt, mannen har ju "rättigheter". Hon har heller ingenstans att fly, för om hon begär skilsmässa förlorar hon allt och får stå med skammen som skild kvinna, utstött ur familjen. Alltså står hon ut med tortyren i den äkta sängen. Fy tusan vilken tid att leva i, och det är inte så länge sedan heller.

Den här sjuka idén om sex som kvinnans plikt, icke valbar, finns tyvärr kvar än idag och kvinnor runt om på jorden lever på det här viset. Det är så sorgligt att en vill gråta.

Och Kerstin Thorvall skriver ju så bra om det.

Monday, December 26, 2016

Juldeckare

I jakten på julkalendercitat läste jag inte mindre än två Christie-deckare med jultema. Jag var egentligen ute efter den med plumpuddingen (Äventyret med julpuddingen) men tog först fel på bibblan och kom istället hem med Poirots jul.

Båda är trivsamma pusseldeckare, med både blod och mord och mistelkransar. Äventyret med julpuddingen är egentligen en hel samling deckarnoveller och flera av dem är riktigt kluriga. Poirots jul är en mer klassisk whosdunnit med ett låst rum, ett antal giriga släktingar, ett nyligen ändrat testamente och Poirot som samlar alla i salongen på slutet för att presentera gåtans lösning.

Lättläst! I det andra fallet så lättläst att jag plötsligt fann mig på resande fot med inget kvar att läsa inför hemresan. Räddningen blev ett nödköp i närmaste kiosk, mer om det imorgon.

Sunday, December 25, 2016

Hur många citat kände du igen?

Några var lätta, andra svårare... Citaten i julkalendern kom ur följande litterära verk:
  1. Astrid Lindgren, Vi på Saltkråkan
  2. Selma Lagerlöf, Nils Holgerssons underbara resa
  3. Mary Shelley, Frankenstein
  4. Jonas Gardell, Mormor gråter
  5. J. K. Rowling, Harry Potter and the Order of the Phoenix
  6. Charlotte Brontë, Jane Eyre
  7. J. R. R. Tolkien, Sagan om ringen
  8. Lev Tolstoy, Anna Karenina
  9. Elsie Johansson, Glasfåglarna
  10. August Strindberg, Hemsöborna
  11. John Ajvide Lindqvist, Låt den rätte komma in
  12. Selma Lagerlöf, Gösta Berlings saga
  13. Victoria Benedictsson, Fru Marianne
  14. Khaled Hosseini, Flyga drake
  15. Peter Høeg, Fröken Smillas känsla för snö
  16. John Irving, En bön för Owen Meany
  17. Mikael Niemi, Populärmusik från Vittula
  18. Väinö Linna, Okänd soldat
  19. Thomas Mann, Buddenbrooks
  20. Arthur Conan Doyle, The blue carbuncle (Sherlock Holmes)
  21. Alan Bradley, I am half-sick of shadows (Flavia de Luce)
  22. Agatha Christie, Äventyret med julpuddingen (Hercule Poirot)
  23. Audrey Niffenegger, Tidsresenärens hustru
  24. Charles Dickens, En julsaga
Hur många kände du igen?

Saturday, December 24, 2016

Julkalender: sista luckan

Hoppas du tyckte kalendern var kul,
Tack för att du läst och ha en riktigt god jul!
"Men se här är kalkonen! Hallå! Hej där! Hur står det till? God jul! 
Det var sannerligen en kalkon! Den fågeln kunde nog inte ha stått på sina egna ben; de skulle ha vikit sig under bördan som ett par vaxljus. 
- Den här kan ni inte bära hela vägen till Camden Town, sa Scrooge till budet, det är bäst att ni tar en droska. 
Han skrattade gott inom sig vid dessa ord, han skrattade när han betalade kalkonen och när han betalade droskan och när han gav pojken sin slant, men ännu hjärtligare var hans tysta munterhet, när han kommit upp till sig och sjunkit ner i sin stol. Han skrattade tills tårarna rann. 
Han hade svårt att raka sig ty handen skakade ganska betänkligt och rakning kräver en viss uppmärksamhet, även om man inte behöver dansa samtidigt. Men om han också hade skurit av sig näsan i detta ögonblick, skulle han bara ha lagt på en plåsterlapp och känt sig lika belåten.  
Han klädde sig i sina bästa kläder och stod omsider nere på gatan. Där var fullt med folk, precis som då han hade varit där i sällskap med den nuvarande julens ande, och han gick med händerna på ryggen och såg sig omkring med ett belåtet leende.  
Han såg verkligen så oemotståndligt trevlig ut att några mötande hälsade honom med ett 'Goddag sir! God jul!' Scrooge brukade sedan säga att av alla vänliga ljud som han någonsin hade hört hade dessa klingat vackrast i hans öra."

Friday, December 23, 2016

Julkalender, lucka tjugotre

Dan före dan,
här kommer en klurig fan
"I have warned Henry that we dress for dinner on Christmas Eve and so when I meet him in the hall he is resplendent in a black suit, white shirt, maroon tie with a mother-of-pearl tie clasp. 'Goodness,' I say. 'You've shined your shoes!'
'I have,' he admits. 'Pathetic, isn't it?'
'You look perfect; a Nice Young Man.'
'When in fact, I am the Punk Librarian Deluxe. Parents, beware.'
Vem är punkbibliotekarien Henry? Ledtråd: han är mycket, mycket speciell, och personen som berättar i jagform i citatet heter Clare och är/var/blir hans fru.

Thursday, December 22, 2016

Julkalender, lucka tjugotvå

I lucka tjugotvå
gömmer sig - vem då?
Och i plumpuddingen gömmer sig en rubin.
"'Julen står för dörren', sa han enträget. 'Tänk er en gammaldags jul på engelska landsbygden.'
Hercule Poirot rös. Tanken på engelska landsbygden den här årstiden föreföll inte särskilt lockande.
'En riktig gammaldags jul!' betonade mr Jesmond.
'Själv är jag inte engelsman', sa Hercule Poirot. 'I mitt hemland är julen barnens högtid. Vi firar nyår istället.'
'På så sätt', sa mr Jesmond. 'Men i England är julen en institution, och på Kings Lacey får ni uppleva den när den är som bäst, det kan jag försäkra er. Det är ett förtjusande gammalt ställe, förstår ni. Kan ni tänka er, ena flygeln daterar sej ända från trettonhundratalet.'
Hercule Poirot rös igen."

Wednesday, December 21, 2016

Glad kläckelsedag!

Den 21a december är en viktig dag! Det är den gula huliganens kläckelsedag. Vi fortsätter fira den även om den lilla gula har flugit vidare till de sälla jaktmarkerna. Där gnager hon på inredningen, väcker grannarna klockan 03 om sommarmorgnarna eftersom solen ju har gått upp och flyger fritt och lyckligt från en gren till nästa.

Den gula huliganen hade egentligen ett riktigt namn, hon hette Thisbe. Därför tipsar jag idag om Ovidius, Metamorfoser från någon gång omkring år noll. Jag älskar Metamorfoser, den gula huliganens pappa däremot suckar djupt när han ser den. Han tvingades läsa den på latin i skolan och är avogt inställd.

Metamorfoser är en sagosamling på vers. Sagan om Pyramus och Thisbe handlar om ett olyckligt kärlekspar vars familjer förbjuder dem att träffas. De rymmer för att ses ändå men en serie olyckliga missförstånd med bland annat ett lejon, en slöja och ett svärd gör att båda två dör på slutet. Och det är Thisbes blod som gör att mullbärsträdets bär numera är röda...

Om det låter bekant är det för att Shakespeare knöck hela historien och kallade den Romeo och Julia, största skillnaden är att han bytte ut lejonet mot en giftflaska.

Vila i frid, fina Thisbe.

Julkalender, lucka tjugoett

En miniterrorist?
Javisst!
"During the final stages, I had added a few chemical twists of my own to make the pulverized resin a hundred times more sticky than the original recipe. Now, after six months of preparation, my concoction was powerful enough to stop a Gabon gorilla in its tracks, and Father Christmas - if he existed - wouldn't stand a chance. Unless the jolly old gentleman just happened to be traveling with a handy bottle of sulfuric ether, (C2H5)2O, to dissolve the birdlime, he was going to stay stuck to our chimney pot forever - or until I decided to set him free. 
It was a brilliant plan, I wondered why no one had thought of it before."

Tuesday, December 20, 2016

Tematrio: julberättelser

Det här var klurigt! Tematrio julberättelser - jag har ett par stycken som jag inte vill nämna eftersom de ingår i min pågående julkalender... Men det ska väl gå att hitta ett par till.

Vad sägs till exempel om Agatha Christie, Poirots jul? Hercule Poirot hamnar mitt i ett klassiskt familjedrama: auktoritär och allmänt avskydd patriark berättar för den samlade släkten att han just ska ändra sitt testamente samt att det finns andra arvingar än de "legitima" barnen i omlopp... Strax därpå hittas han mördad i ett låst rum och alla, det vill säga ingen, har ett hållfast alibi.

Eller barnboksklassikern Pettson får julbesök av Sven Nordqvist. Vem gillar inte Pettson? Även om just den här inte är hans bästa. Äsch, Findus är ju alltid Findus.

Och så finns ju satiren Julfritt av John Grisham, om ett par som försöker undkomma julhetsen genom att åka på kryssning istället. Men går det att välja bort jul?

Julkalender, lucka tjugo

Minns du denna gås?
Och vad som finns i dess krås..?
"You know Peterson, the commissionaire?'
'Yes.'
'It is to him that this trophy belongs.'
'It is his hat?'
'No, no; he found it. Its owner is unknown. I beg that you will look upon it, not as a battered billycock, but as an intellectual problem. And, first as to how it came here. It arrived upon Christmas morning, in company with a good fat goose, which is, I have no doubt, roasting at this moment in front of Peterson's fire. The facts are these. About four o'clock on Christmas morning, Peterson, who, as you know, is a very honest fellow, was returning from some small jollification, and was making his way homewards down Tottenham Court Road. In front of him he saw, in the gaslight, a tallish man, walking with a slight stagger, and carrying a white goose slung over his shoulder. As he reached the corner of Goodge Street a row broke out between this stranger and a little knot of roughs. One of the latter knocked off the man's hat, on which he raised his stick to defend himself, and, swinging it over his head, smashed the shop window behind him. Peterson had rushed forward to protect the stranger from his assailants, but the man, shocked at having broken the window and seeing an official-looking person in uniform rushing towards him, dropped his goose, took to his heels, and vanished amid the labyrinth of small streets which lie at the back of Tottenham Court Road. The roughs had also fled at the appearance of Peterson, so that he was left in possession of the field of battle, and also of the spoils of victory in the shape of this battered hat and a most unimpeachable Christmas goose.'
'Which surely he restored to their owner?'
'My dear fellow, there lies the problem."

Monday, December 19, 2016

Julkalender, lucka nitton

Ut i havet
rinner Trave:
"Och sedan reste sig konsulinnan. Hon tog sitt barnbarn Johanns och sitt barnbarnsbarn Elisabeths hand och gick genom rummet. De gamla anslöt sig, de yngre följde efter, i kolonnhallen sällade sig tjänarna och husets fattiga till dem och medan alla enstämmigt tog upp 'O Tannebaum' och farbror Christian därframme fick barnen att skratta genom att under marschen lyfta på benen som en sprattelgubbe och fånigt nog sjunga 'O Tantebaum', tågade man med bländade ögon och ett leende i ansiktet genom den på vid gavel öppna höga dubbeldörren rakt in i himlen. 
Hela salen, uppfylld av doften av svedda grankvistar, lyste och glittrade av otaliga små lågor, och den himmelsblå tapeten med sina vita gudastatyer fick det stora rummet att te sig ännu ljusare. De levande ljusens små lågor, som längst bort mellan de med mörkröda gardiner fördragna fönstren täckte den väldiga granen, vilken smyckad med silverglitter och stora vita liljor, en skimrande ängel i toppen och en krubba med plastiskt modellerade figurer vid foten, nådde nästan upp till taket, flimrade likt avlägsna stjärnor i det allmänna ljusflödet."
Ack, den sista meningens bisatslabyrint! Ingen tvekan om vilket citatets originalspråk är.

Sunday, December 18, 2016

Julkalender, nu hettar det till

Blod och död
och eländes nöd:
"Lahtinen stod på knä bakom kulsprutan och spanade oavlåtligt ut över förterrängen. De andra hade dragit sig en smula längre bakåt och gjort upp en liten eld. Då och då knäppte kölden i trädens grenad, någon gång hördes en dämpad klang av metall när vaktposterna drog i gevärslåsen för att de inte skulle frysa till. Till vänster hördes skottväxling. Ett kulsprutegevär hostade fram en serie, och den stelfrusna skogen återgav ljudet mångdubblat. Artillerielden hade glesnat. Endast då och då dundrade en salva från något batteri, och granaterna seglade förbi. 
Lahtinens kängor var stelfrusna. Också snödräkten knastrade när han rörde på sig. En lus bet honom på halsen, men han brydde sig inte om att klia sig, ville inte dra ut handen ur den varma vanten."

Saturday, December 17, 2016

Vidriga gamla gubbar

Trisse Gejls roman Patriarken handlar om en typisk egoistisk skitgubbe, redaktör Harald Hügler. Han terroriserar sin familj och spottar ur sig rasistiska vidrigheter i parti och minut. Hans dotter Helle vägrar acceptera hans beteende och de har inte längre kontakt. Haralds svärdotter och Helles svägerska Brigitte springer emellan dem och försöker bygga broar, men det leder till en katastrof som knappt avvärjs i sista sekunden.

Gejl belyser vad patriarkat innebär: att omgivningen ser den auktoritäre mannen utan självinsikt, omdöme eller empati som något normalt. Att ingen ställer sig upp och frågar vad tusan han håller på med eftersom det är en accepterad om än inte acceptabel mansroll i ett ojämställt samhälle.

Boken är bra, även om jag blir lite besviken på slutet. Det lutar åt det sentimentala, och Brigittes osannolika plötsliga hjälteinsats får aldrig någon bra förklaring. Det är som att allt börjar gå väldigt snabbt på slutet och trådar knyts ihop utan att texten egentligen byggt fram till dem. Karaktärerna kommer alltför lindrigt undan, tycker jag.

En sådan där bok en vill hoppa in i för att hjälpa till att ge gubbslemmen en rejäl omgång.

Julkalender, lucka sjutton

Gör inte så här
om tungan är dig kär:
"Några första snöflingor piskar mot jackan i vindstötarna. Inte bra. Om stigen hinner snöa igen blir det farligt. Jag spanar bakåt, men inga fler vandrare syns till. Måste skynda mig ner. 
Men inte än. Jag står på den högsta punkt jag någonsin befunnit mig på. Måste ta avsked först. Måste tacka någon. En impuls griper mig, och jag faller ner på knä vid höjdröset. Känner mig en aning löjlig, men en ny rundblick bekräftar att jag är ensam. Snabbt böjer jag mig framåt som en muslim med stjärten i vädret, böjer mig framstupa och mumlar en tackbön. Och där är en järnplatta med ingjutna tibetanska bokstäver, en skrift som jag inte kan tyda men som utstrålar allvar, andlighet, och jag böjer mig ända ner och kysser texten. 
Det är i det ögonblicket som minnet öppnar sig. Ett svindlande schakt ner i min barndom. Ett rör genom tiden där någon ropar en varning, men det är för sent. 
Jag sitter fast."

Friday, December 16, 2016

Julkalender, lucka sexton

Du gillar väl klur,
eller hur?
"Under julen 1953 var jag knappt medveten om att Owen fungerade som dirigent över en händelsernas orkester - och helt omedveten om att hans orkestrering skulle kunna frambringa ett enda ljud, vare sig vi repeterade julspelet eller provade Potters kondomer på tredje våningen i Waterhouse Hall. Jag var inte ens medveten om det i Owens egendomliga rum, trots att ingen kunde undgå att känna att - åtminstone - ett blivande altare var under uppförande därinne. 
Det var svårt att säga om familjen Meany firade jul. Ett fång tallkvistar hade vårdslöst applicerats på ytterdörren och de hölls på plats av en jättelik och ful häftklammer - av det slag som används i professionella häftpistoler inom industrin. Klammern såg ut att kunna fästa granit vid granit, eller Jesus vid korset."
Vem är författaren som strösslar så med tankestreck? Vet du?

Thursday, December 15, 2016

Julkalender, lucka femton

Ledtråd: isslask,
snö och rymdmask:
"Han steg ut på snön där vi står. Spåren letar sig snett ut mot kanten och fortsätter utmed taket, kanske tio meter. Där stannar de upp. För att sedan fortsätta mot hörnet och husgaveln. Där de följer kanten på ungefär en halv meters avstånd, till hörnet mot det andra packhuset. Därifrån har han dragit sig kanske tre meter mot mitten för att ta sats. Sedan går spåret rakt mot kanten som han gjort avstamp från. 
Det andra taket består av svart, glaserat tegel som ute vid hängrännan har en så brant vinkel att snön inte ligger kvar. Det finns ingenting att hugga tag i där. I stort sett kunde han lika gärna ha hoppat rakt ut i tomma rymden. 
Bortsett från Esajas spår finns det inga. Ingen annan än han har varit på den snötäckta ytan."

Wednesday, December 14, 2016

Den tredje polisen

De två bästa sakerna med mitt lokala bibliotek är: 1) att det bara är 6km cykelväg (21km till huvudfilialen) och 2) den mycket trevlige bibliotekarien.

Häromsistens när jag trillade in och bytte böcker fick jag några personliga boktips som han tänkt ut baserat på vilka böcker jag brukar låna. Vilken service! Jag blev mycket glad.

Ett av boktipsen var surrealistiska Den tredje polisen av irländska Flann O'Brien. Tänk dig en blandning mellan Erik Beckman och Alice i underlandet, fast mer morbid.

Huvudpersonen hjälper till att mörda en människa, men när han ska stjäla likets skattkista händer något märkligt. På diverse omvägar hamnar han istället på en polisstation där polisarbetet sköts på ett mycket egenartat sätt. Det handlar om cyklar, om en korvformad värld, om enbenta män och om livet efter döden. Men mest om cyklar.

Bisarrt, knasigt, klurigt och med en överraskning på slutet. Skojig och lite utmanande ny bekantskap!

Julkalender, svår på ett helt annat sätt

Lucka fjorton gör det lätt
att förstå vikten av generös asylrätt:
"Han började säga något, men rösten sprack. Han stängde munnen, öppnade den, stängde den igen. Tog ett steg tillbaka. Torkade sig i ansiktet. Och det var det närmaste Hassan och jag kom att prata om det som hade hänt i gränden. Jag trodde att han skulle börja gråta, men till min lättnad gjorde han inte det, och jag låtsades som om jag inte hade hört att rösten sprack. Precis som jag låtsades att jag inte hade sett den mörka fläcken på hans byxbak. Eller de små droppar som föll mellan hans ben och färgade snön svart. 
'Aga sahib kommer att bli orolig', var allt han sa. Han vände sig bort och haltade iväg."

Tuesday, December 13, 2016

Julkalendern, ganska svår

Känner du igen den här?
En klassiker om jämställdhetsbesvär:
"Endast en gång hade Marianne gått för långt i sin iver. Det var vid jultiden, och hon hade - som hon trodde i överensstämmelse med hans önskan - utdelat frikostiga gåvor i mat och kläder till allt statfolket och deras barn. Hon hade gjort det på eget bevåg och med tanke på Börje. Men när hon nämnde om vad hon gjort, mulnade han blott. 
-Inte gåvor, sade han kärvt, kryperi och klasskänsla har vi nog av förut. Låt dem arbeta, och betala dem bra, så har de ingenting att tacka för; det skall både du och de må bäst av i längden."
Ledtråd: VB blev EA blev VB 

Monday, December 12, 2016

Julkalender, lucka tolv

Äntligen stod lucka tolv i predikstolen:
"Hurra! Hurra! Det är julnatt på Ekeby bruk. 
Bakom bredsängens sidengardiner sova majoren och majorskan, sova och tro att kavaljersflygeln sover. Drängar och pigor må sova, tyngda av gröt och beskt julöl, men inte herrarna i kavaljersflygeln. Hur kan någon tro, att kavaljersflygeln sover?"

Sunday, December 11, 2016

Major Kovalevs näsa har rymt

"Det är min näsa, min egen näsa, som kommit bort, jag vet inte var. Det är fan själv som behagat skämta med mig.
-Hur har den kunnat komma bort? Jag måtte inte förstå er riktigt.
-Jag kan inte säga hur det har skett. Men huvudsaken är att han nu far omkring i staden och utger sig för att vara statsråd."
Jag hade glömt hur rolig Nikolaj Gogol kan vara! Jag blev plötsligt sugen på att läsa om Petersburgsnoveller och det var tur det. Den innehåller tre noveller, bland annat den absurda och fantastiskt roliga texten om en major som en dag vaknar upp utan näsa. Näsan är på egna äventyr i staden.
"-Är det ni som tappat er näsa?
-Alldeles riktigt.
-Den har nu blivit funnen.
-Vad säger ni? ropade major Kovalev [...]
-Hur gick det till?
-På ett ganska egendomligt sätt: man grep honom på nästan öppen gata. Han hade tagit plats i en diligens och ämnade resa till Riga. Han hade ett pass, utskrivet på en ämbetsmans namn. Det märkvärdiga var att jag själv i början tog honom för en hög herre, men som tur var hade jag mina brillor med mig och kunde på stället övertyga mig om att det var näsan."
Å, de ryska klassikerna, de är alltid läsvärda och överraskande.

Julkalender, elfte luckan

Vem som är monstret i lucka elva
väljer ni själva:
"Omklädningsrummet var tomt sånär som på Oskars kläder. Oskar drog av sig gymnastikbyxorna och stannade till. Hans byxor var borta. Naturligtvis. Att han inte tänkt på det. Han kollade runt i omklädningsrummet, på toaletten. Inga byxor. 
Kylan nöp i Oskars ben när han gick hem i bara gympabyxorna. Det hade börjat snöa medan gymnastiken pågick. Snöflingorna föll och smälte på hans bara ben. Inne på gården stannade han nedanför Elis fönster. Persiennerna nedfällda. Inte en rörelse. Stora flingor smekte hans uppåtvända ansikte. Han fångade några på tungan. Det smakade gott."

Saturday, December 10, 2016

Julkalender, lucka tio

Har du det rätta sinnelaget?
Då vet du varifrån citatet är taget:
"Som affärerna voro klara och gumman inte hade lust eller kraft att meddela sig, så var ingenting att tillägga; och vad som rörde Gusten och honom, det skulle nog bli bra med sen. Att hämta en läkare tänkte ingen på, ty folket var vant här att självdö och för övrigt var all förbindelse med land avbruten. 
I två dygn bevakade de kammaren och varandra, och när den ena somnade in på en stol eller soffan, tog den andra en lur med ena ögat. Men så snart någon rörde på sig, spratt den andra upp. 
På julaftonsmorgon var madam Carlsson död."

Friday, December 9, 2016

Syskonkärlek och syskonmord

Chigozie Obioma är en nigeriansk författare som häromåret debuterade med romanen Fiskarmännen.

Fyra unga bröder smyger i hemlighet ner till den förbjudna floden för att fiska. Där möter de en man som ger dem en profetia: en av bröderna kommer att mörda en annan av bröderna.

Och därmed är de goda syskonrelationerna som bortblåsta. Det blir en kedjereaktion av bekymmer och hemskheter på grund av den nya misstänksamheten mellan bröderna.

Det är en helt okej bok, inte i klass med Chimamanda Ngozi Adichie men läsvärd och lättläst.

Julkalender, lite svårare

Lucka nio,
den första i en trio:
"Att spara gåvan ända fram till julafton var aldrig min tanke, någon julklappsutdelning förekom inte hos oss, i så fall skulle alla ha fått paket och det var otänkbart. Jag sparade skallran tills vidare i alla fall, men morsan fick sitt så snart jag kommit hem. Jag kunde knappast hålla mig tills hon hade torkat av händerna framtill på förklät och kommit fram till bordet. 
-Ojojoj sa hon, när hon äntligen höll på att veckla av tomtepapperet. Men Nancy! Vad har du hittat på nu då? 
-Tänkte att du kunde ha mjölken i den på julafton, när vi äter risgrynsgröt, sa jag lite blygsamt, fast jag höll på att sprängas av stolthet och iver. 
Morsan stod med den bukiga, rosenkransade tillbringarn i handen. Lyfte den framför sig. Vände och vred. Våra ögon lyste i kapp med varann."

Thursday, December 8, 2016

Julkalender, lucka åtta

Lucka åtta gömmer
en dam som drömmer:
"Anna tyckte att hon föll och föll. Men allt detta var inte hemskt utan roligt och trevligt. Rösten från en påbyltad och snötäckt man ropade något i hennes öra. Hon reste sig och återvann fattningen. Hon förstod att de körde in på en station och att mannen var konduktören. Hon bad Annusjka räcka henne pelerinen och sjalen, tog på sig dem och gick mot dörren.
'Tänker frun gå ut?' frågade Annusjka.
'Ja, jag måste få andas. Här är hemskt hett.' Och hon öppnade dörren. Snöstormen slog emot henne och kämpade med henne om dörren. Också detta tyckte hon var roligt. Hon öppnade dörrent och gick ut. Det var som om vinden bara hade inväntat henne - med ett muntert vinande ville den gripa tag i henne och föra henne bort, men hon tog ett stadigt tag om en kall järnstång, höll ner dräktkjolen, klev ut på perrongen och sökte lä bakom vagnen. Vinden var hård uppe på trappstegen, men på perrongen i skydd av vagnarna var det lugnare. Njutningsfullt fyllde hon lungorna med den snöiga, iskalla luften, medan hon stod kvar bredvid vagnen och betraktade perrongen och det upplysta stationshuset."

Wednesday, December 7, 2016

Människors oro

Bloggen hade tur och fick en intervju med spanska inkvisitionen! Det blev ett mycket spännande samtal.

Jag: Nej men hej! Här går du och bränner häxor mitt på blanka eftermiddagen.

Spanska inkvisitionen: Javisst, det är mycket att göra så här års.

Jag: Varför det?

Spanska inkvisitionen: Mja, man måste ju ta människors oro på allvar.

Jag: Människor är rädda för häxor?

Spanska inkvisitionen: Ja, det är folkstormar på twitter - flera tiotal arga inlägg - och det ena med det andra. Den oron måste vi lyssna in och ta på allvar.

Jag: Men människor har ju egentligen ingen fog för sin oro eftersom häxor inte finns på riktigt och inte utgör något verkligt hot?

Spanska inkvisitionen: Jag hör att du hör till etablissemanget, du vill komma här och veta bättre än vanliga människor. Om folk är oroliga måste jag ta det på allvar.

Jag: Även om det betyder att oskyldiga kvinnor bränns på bål.

Spanska inkvisitionen: Skyldig, oskyldig. Jag kanske tycker att de är skyldiga. Det är min sanning och jag har rätt till den.

Julkalender: den här bör faktiskt alla känna igen

Sjunde luckan, inga tvivel
Här ett smakprov ur min bibel:
"Gandalf halted. Snow was thick on his hood and shoulders; it was already ankle-deep about his boots.
'This is what I feared,' he said. 'What do you say now, Aragorn?'
'That I feared it too,' Aragorn answered, 'but less than other things. I knew the risk of snow, though it seldom falls heavily so far south, save high up in the mountains. But we are not high yet; we are still far down, where the paths are usually open all the winter.'
'I wonder if this is a contrivance of the Enemy,' said Boromir. 'They say in my land that he can govern the storms in the Mountains of Shadow that stand upon the borders of Mordor. He has strange powers and many allies.'
'His arm has grown long indeed,' said Gimli, 'if he can draw snow down from the North to trouble us here three hundred leagues away.'
'His arm has grown long,' said Gandalf.

Tuesday, December 6, 2016

Tematrio: flygfän

Lyrans tematrio om fåglar och flygande insekter passar väldigt bra idag. Där jag sitter vid köksbordet har jag nämligen utsikt över ett fågelbord. Just nu bråkar två hackspettar med de små talgoxarna, blåmesarna, tofsmesarna och nötväckorna.

Det ligger ju nära till hands att tipsa om Getingfabriken och Flugornas herre men det gör jag alltför ofta så det får bli tre andra titlar idag.

Lena Andersson är en av mina favoritskribenter i DN, hon vrider allt en gång till, ifrågasätter påstådda sanningar på ett intelligent sätt och får mig alltid att tänka ett steg längre. Hennes vridna satir Duck city använder en parodi på Ankeborg för att beskriva vår tids störda relation till mat. Musse Pigg har anorexi och Kalle är gravt överviktig.

Fredrik Sjöberg skriver bland annat små fantastiska kåserier. Han fick faktiskt årets Ignobelpris för sin trilogi om flugor! Läs Flugfällan, den är otrolig. Så fruktansvärt rolig och knasig. Om nördiga män som samlar flugor, och om lite annat smått och gott. Väl berättat.

Fågeln som vrider upp världen är en typisk Haruki Murakami. Det vill säga bra. Och absurd. En man förlorar sin katt och sin fru. De har helt enkelt försvunnit. I den snåriga trädgården hittar han istället en märklig ny värld med en djup brunn och en grannflicka som är... speciell. Murakami kan vara lite krävande, men det är alltid värt besväret.

Julkalender, sjätte luckan

En riktig goding, i mitt tycke, 
visst känner du väl detta stycke?
"He passed, and went on; a few steps, and I turned; a sliding sound and an exclamation of 'What the deuce is to do now?' and a clattering tumble, arrested my attention. Man and horse were down; they had slipped on the sheet of ice which glazed the causeway. The dog came bounding back, and seeing his master in a predicament, and hearing the horse groan, barked till the evening hills echoed the sound, which was deep in proportion to his magnitude. He sniffed round the prostrate group, and then he ran up to me; it was all he could do - there was no other help at hand to summon. I obeyed him, and walked down to the traveller, by this time struggling himself free of his steed. His efforts were so vigorous, I thought he could not be much hurt; but I asked him the question -
'Are you injured, sir?'
I think he was swearing but I am not certain; however, he was pronouncing some formula which prevented him from replying to me directly.
'Can I do anything?' I asked again.
'You must just stand on one side,' he answered as he rose, first to his knees, and then to his feet. I did; whereupon began a heaving, stamping, clattering process, accompanied by a barking and baying which removed me effectually some yards distance; but I would not be driven quite away till I saw the event. This was finally fortunate; the horse was re-established, and the dog was silenced with a 'Down, Pilot!'"

Monday, December 5, 2016

Julkalender, lucka fem

Här kommer den femte
Det är inget skämt, det:
"The tarnished chandeliers were no longer hung with cobwebs but with garlands of holly and gold and silver streamers; magical snow glittered in heaps over the threadbare carpets; a great Christmas tree, obtained by Mundungus and decorated with live fairies, blocked Sirius's family tree from view, and even the stuffed elf-heads on the hall wall wore Father Christmas hats and beards."

Sunday, December 4, 2016

Julkalender: lucka fyra

Fjärde luckan kommer här,
vet du vem författaren är?
MAMMAN
Jaså, nu duger inte maten längre. Det var just snyggt. Så snällt av dig Fia att spotta sin mor i ansiktet på själva julafton. 
MORMOR
(in på rullator, gnälligt) Jaså, är det här ni är! 
PAPPAN
Nej nu äter vi. Nu låter vi maten tysta mun. 
PUBERTETSSONEN
Vem tuggar åt mormor? 
PAPPAN
Säg inte att käringen glömt löständerna igen! 
YNGVE
Ja, jag gör det inte. Det är Fias tur. 
FIA
Det är det väl inte alls. Förresten ska jag inte ha någon skinka. 
MAMMAN
Så så, kivas inte nu. (reser sig) Jag tror att vi ska ha lite knäckebröd någonstans som vi skulle kunna blöta upp.

Saturday, December 3, 2016

Julkalender: nu blir det svårare

Dags att öppna lucka tre,
nu får vi se om ni hänger med:
"About two o'clock the mist cleared away, and we beheld, stretched out in every direction, vast and irregular plains of ice, which seemed to have no end. Some of my comrades groaned, and my own mind began to grow watchful with anxious thoughts, when a strange sight suddenly attracted our attention and diverted our solicitude from our own situations. We perceived a low carriage, fixed on a sledge and drawn by dogs, pass on towards the north, at a distance of half a mile; a being which had the shape of a man, but apparently of gigantic stature, sat in the sledge and guided the dogs. We watched the rapid progress of the traveller with our telescopes until he was lost among the distant inequalities of the ice" 

Friday, December 2, 2016

Kameler dricker vatten

JAG ÄLSKAR ABSURDISM!

Varför Erik Beckman inte fick nobelpriset är för mig obegripligt. Han är så bra! Så rolig! Så genial! Så fullständigt genomknasig! Sin tids Lotta Lotass.

Kameler dricker vatten från 1971 handlar om Lindesberg, den lilla orten i Bergslagen. Fast med den lilla skillnaden att orten blivit arabisk. Det står kameler vid järnvägsbommen. Och på torget sitter elva arabiska skrivare och tar uppdrag av alla slag.

Genom skrivarnas texter får läsaren märkliga glimtar av livet i byn. Den multinationella koncernen som sprängt ner en lunchrestaurang under medinan och där bedriver apartheid. Den skrupulösa turistbyrån som inser vinstpotentialen i islamska föremål och börjar kränga allt från heliga keramiktuppar till heliga begagnade glasögon. Den frimuhammedanska sekten som hugger upp abborrar och försöker beställa en ny stork på postorder. De små kom-ihåg-listorna om att lämna tillbaka böcker till biblioteket. Den fantastiska kontrasten av hittepå-arabism mot en kuliss av bruksort i Bergslagen.

Jag fnissade mig igenom hela boken.

Julkalender, lucka två

Lucka ett 
var alltför lätt, 
lucka två
kanske likaså:
"Det är en sanning, att is alltid är trolös och ingenting att lita på. Mitt i natten flyttade sig den landlösa isskorpan på Vombsjön, så att den på ett ställe kom att stöta intill stranden. Det hände sig nu, att Smirre räv, som då för tiden bodde på östra sidan om sjön i Övedsklosters park, fick syn på det där stället, när han var ute på sin nattjakt. Smirre hade sett vildgässen redan på kvällen, men han hade inte vågat hoppas att kunna komma åt någon av dem. Han begav sig nu genast ut på isen."
Notera den intensiva kommateringen! Det finns bara en som skriver så här...

Thursday, December 1, 2016

Julkalender: litterära citat

Gott folk, det blir julkalender på bloggen i år. Jag lägger upp jul/vinter-relaterade citat ur mina favoritböcker. Känner du igen dem alla?

Lucka ett
är ganska lätt:
"Först i mörkningen träffade hon honom. Då stod allesammans nere på Snickargårdens isiga brygga och såg tomtens släde komma farande i snögloppet ute på sjön. Han hade ett bloss att lysa sig med och var så riktig en tomte kunde vara. Han hade Janssons häst och släde, det såg Tjorven, men en tomte kunde ju behöva låna sig en häst när han skulle frakta så mycket julklappar. Till och med Pelle var förstummad."

Wednesday, November 30, 2016

Medeltida läkekonst och religionskritik

Bland all åttiotalsaction på tyska som vi ärvde med stugan hittar jag också en del läsvärt. Jag läste Noah Gordon, Der Medicus (finns på svenska med titeln Läkaren).

Tioårige Rob blir föräldralös i 1100-talets London och hamnar som lärling/barnarbetskraft hos en kringresande läkarcharlatan. Han visar sig ha begåvning för att verkligen hjälpa människor att bli friska och när han är gammal nog beger han sig till Persien för att gå i lära hos de orientaliska läkarna som har kommit bra mycket längre än de europeiska. Det finns naturligtvis ett problem: kyrkan förbjuder de kristna att lära sig något av muslimer. Därför döljer Rob sin identitet och utger sig för att vara jude, vilket inte heller gör livet enkelt för honom.

Det handlar om religionskritik, om usel läkekonst (mestadels åderlåtning och plåster gjorda av djurbajs), om maktspel och kärlek. Lite som medeltidseposet Svärdet och spiran av Ken Follett fast med nördfokus på medicin istället för arkitektur.

Och en aspekt som tyvärr blivit aktuell igen: det handlar mycket om problemet att tidens religiösa ledare förbjöd all vetenskaplig dissektion och läkarna därför helt enkelt inte visste hur de skulle bota folk - de visste inte hur en människa ser ut inuti. Idag smyger något liknande fram i och med abortmotståndarnas framsteg vad gäller synen på foster. Plötsligt ifrågasätts forskning på foster av "etiska skäl", vilket riskerar att blockera livsviktiga nya rön om hur foster/barn/gravida kvinnor kan hållas vid liv. Vetandets värld, jag tittar på er, programserien om konserverade foster var inte värdeneutral!

Men boken är en bladvändare, spännande i all sin enkelhet.

Tuesday, November 29, 2016

Tematrio resor

Lyran har en tematrio om resor, det passar ju fint eftersom jag i skrivande stund sitter på en tågstation någonstans i Sverige. Ledtråd: Sveriges framstjärt.

Michael Ondaatje skrev  för något år sedan The cat's table om en ung pojke som ensam åker ångbåt från Sri Lanka till Europa. Naturligtvis: många äventyr längs vägen.

I Guy de Maupassants  novell Fettpärlan åker en grupp människor hästskjuts. En prostituerad kvinna ombord behandlas skymfligt av de andra passagerarna. Mycket tänkvärt om skuld, skam och människors oginhet.

Jerusalem av Selma Lagerlöf är inte min favoritlagerlöf men ändå intressant. Varenda en av de fromma pilgrimerna erbjuder sig vid något tillfälle att gå i sjön för att offra sig för en av de andra... Om missförstånd, misskommunikation och hur tossigt det kan bli om en lyssnar på religiösa propagandister.

Monday, November 28, 2016

Bübins unge

Bübins unge av Mare Kandre är en märklig liten bok. Det är helt obegripligt hur en människa kan skriva så flott och så eget och så ordstarkt. Det är någon slags poesi i romanform.

En ung flicka bor med ett äldre par. Hon får mens och i samma veva försvinner de båda vuxna. Eller är det en illusion? Kanske är det någon slags symbolik för hur ensam hon känner sig i sin nya kropp. Det dyker också upp ett barn - ett riktigt barn eller en symbol för flickans barndom? En maktkamp utspelas mellan barnet och flickan, ensamma kvar på gården.

Snyggt, enkelt, kortfattat och lite magiskt. Tumme upp!

Sunday, November 27, 2016

Dödshjälp och mångsidiga kvinnor

Jag läste Det som andra inte ser av Al Brookes, en liten ordpoetisk roman om ett slags triangeldrama mellan tre kvinnor i olika åldersspann.

Det handlar framför allt om Claire som har lurats hjälpa sin sjuka mamma att dö. Som reaktion på tragedin börjar hon snatta, vilket leder till samhällstjänst där hon möter en sängbunden äldre kvinna som hon formar en ny relation till och processar mammans död med.

Till en början verkar det vara standardberättelsen om vilsen ung kvinna som möter livsvis gammal tant och får hjälp att hitta sig själv i en generationsöverskridande vänskap. Men det finns ett par tvister och slutet är inte förutsägbart, det gillar jag.

Däremot tog det ett tag innan jag accepterade texten, den är nämligen skriven i andra person, det vill säga du-tilltal. Ett gott råd till alla författare: experimentera inte med andra person. Det blir inte bra. Det blir jobbigt och pretentiöst, dessutom misstänker jag alltid att författaren försöker dölja bristande intrig med "nyskapande" form. Jag gillar det inte. Förstår inte heller vad spökena tillför.

Nu tar sig berättelsen ändå, ju längre en läser, och blir en rar liten roman. Lite drömsk och med en hel del fina ordvändningar. Det är starka, bitvis mycket elaka, och alltid handlingskraftiga kvinnor i alla huvudroller, diskret feminism när den är som självklarast.

Saturday, November 26, 2016

Kan fantomfruar få allt?

Till slut gick det - Diana Palmer och jag hittade en lucka i kalendern och träffades för en after-work! Tjejsnack, jobbsnack och ett par glas vin.

Först var det ett himla sjå att hitta en kväll som passade. "Fredag går inte, då kommer jag bli kidnappad av Singhpiraterna," sa hon, "och nästa vecka är det tvillingarnas tandläkarbesök, sedan ska jag bada topless i en djungelsjö med vattenfall och nästan bli äten av en leopard och efter det är det FN-toppmöte i fyra dagar."

Ja, vad ska en säga, Diana är verkligen en superkvinna. Men nu satt vi i alla fall äntligen i en lyxig bar och proppade i oss salta jordnötter. Och jag kom osökt in på den intressanta debatten om kvinnor verkligen kan "få allt". Är inte Diana Palmer ett bevis på att Anne-Marie Slaughter hade fel?

"Nej vet du vad," sa Diana. "Det funkar ju bara för att vi har de där kära bandariska barnflickorna. Och eftersom Lee Falk har så dålig koll på vad ett FN-jobb innebär. Om han hade skrivit in fyrtio timmars arbetsvecka för mig hade det aldrig gått!"

Det måste jag medge, jag har alltid undrat hur hon hinner med jobbpendlingen från en djungel utan minsta transportförbindelser. Och med två biologiska barn och ett tonårigt fosterbarn på köpet. "Men hur är det med jämställdheten där hemma då, delar ni lika?" undrade jag.

"Ha! Jag har haft så många allvarliga samtal med Lee om det där. Har föreslagit att han skulle skriva episoden Fantomen dammsuger eller kanske Fantomen packar barnens skolväskor utan att glömma mellanmålet och jympapåsen men det är som förgjort. Nej, tack och lov att jag kan gömma mig på jobbet ibland, där får jag i alla fall behålla kläderna på."

Vi skålade för det. "Men det finns en bra sak i alla fall," sa Diana tankfullt. "Trikåerna är strykfria."

Friday, November 25, 2016

Sanningen är en grotta i de svarta bergen

Neil Gaiman är skojig, jag läste novellen The truth is a cave in the black mountains som är en riktig klassisk saga fast med liten klurig tvist på slutet.

En dvärg och en man färdas tillsammans mot en magisk grotta där det sägs finnas guld - och en förbannelse. Dvärgen har förlorat sin dotter. Han är inte beredd att förlåta den skyldige. Och han har en plan.

Strålande sagoberättarkonst!

Thursday, November 24, 2016

Lego ergo sum

Jag läser, alltså är jag.

Ett liv utan böcker skulle vara som en sommar utan bad, en kladdkaka utan chokladsmak eller en hund utan pälsiga mjuka öron.

Wednesday, November 23, 2016

Det glädjelösa huset

Flavia de Luces äldre syster Daffy läser ständigt olika Charles Dickens-romaner. Till exempel Bleak house som Daffy läser om och om igen. Det kanske är rimligt, Alan Bradleys deckare utspelar sig ju på femtiotalet, långt innan TV-såpornas guldålder, när suget efter underhållning inte enkelt mättades via netflix.

För ärligt talat, Charles Dickens skrev inget annat än sin tids evighetskörare av typen Days of our lives, om än med samhällskritisk inramning och misär snarare än glamour som kuliss.

Bleak house är en sådan lång, lång såpopera. Bokstavligen! Den publicerades just som tidningsföljetong och höll Londonborna trollbundna under mer än ett år.

Fattiga Esther Summerson växer upp som föräldralös hos en fostermor som dör när Esther ännu är ung. Esther hamnar istället hos Mr Jarndyce, en av många parter i en utdragen rättsprocess om ett stort arv. Esthers två nyfunna vänner Richard och Ada är också parter i samma mål. En oändlig rad karaktärer driver in och ut i kärlekshistorier, mordförsök, rättshaverikomplotter och naturligtvis, hemliga föräldraskap som avslöjas och ställer allt på ända. Fattiga gatpojkar, förfärliga kvinnliga filantroper och en smittkoppsepidemi som gör Esther vanställd för livet. Med andra ord: typiskt Dickens.

Idag känns Bleak house väldigt lång. Den har sina poänger, men å vad det tar tid att komma igenom.

Monday, November 21, 2016

Tematrio: farkoster

Veckans tematrio handlar om farkoster. Jag tipsar om tre vansinnigt läsvärda:

I En världsomsegling under havet av Jules Verne möter vi Kapten Nemo och hans storslagna ubåt. Nautilus är inte bara ett vetenskapsunder, den är dessutom framsynt i bästa sci-fi-stil. För när Verne skrev boken fanns inga ubåtar än.

Aniara av Harry Martinson har jag delvis med för att Lyran nyligen tyckte att den var för svår och jobbig. Det kanske är det intryck en får om Aniara var läsläxa i skolan - själv älskar jag boken. Rytmen! Absurditeterna! Den hopplösa färden rakt ut i rymden!

Spektakulär men lite mindre imponerande är varmluftsballongen som spelar en huvudroll i Bea Uusmas fantastiska vetenskapsgåta Expeditionen. Det här är en enormt underhållande bok om Uusmas nörd-i-kvadrat-spaning kring Andrées totalhavererade polarexpedition år 1897. Tre män utan någon som helst koll på någonting packar en felkonstruerad varmluftsballong full med sidenhandskar och portvin. Blir till slut funna döda på helt fel ställe. Hur kom de dit? Och framför allt: vad dog de av? En bok som alla borde läsa, så bra är den.

Kinesisk kriminalgåta

Jag läste den första deckaren i serien om poliskommissarie Chen Cao i Shanghai. Qiu Xiaolong skriver polisromaner med nittiotalets politiska Kina som kuliss och det blir riktigt intressant.

Det känns som om boken är skriven för en västerländsk publik. Polishjälten sysslar naturligtvis med poesi och har kärlekstrassel, det är så många standardklichéer från deckargenren att en genast känner sig hemmastadd. Ändå blir det läsvärt, tack vare den ovanliga miljön.

Det politiska maktspelet i Kina i övergångstiden med Deng Xiaoping beskrivs bra, det blir mångbottnade intriger tack vare den speciella omgivning karaktärerna rör sig i. De är ständigt övervakade av partiet, måste balansera rätt i ideologi och politik och lojaliteter. Jag lärde mig en massa nytt om de dubbla systemen med kommunism och kapitalism och hyckleriet på alla nivåer i samhället. Och om kinesisk mat, förstås.

Sunday, November 20, 2016

En allt för liten bok

Jag beställde böcker från biblioteket. Tre stycken.

Fast när jag kom för att hämta ut dem visade det sig att jag bara hade beställt ca 2.1 böcker. 

Den tredje var nämligen så liten att jag läste ut den på busshållplatsen innan bussen kom, hade nästan kunnat springa in på bibblan igen och lämna tillbaka den genast.

Agatha Christies Ett vattentätt alibi är nämligen bara en mininovell ur samlingen med berättelser om Tommy och Tuppence. Trivsam, visst, men tämligen uppenbar lösning på gåtan.

Det är alltså inte jag som har stora händer, det är boken som är väldigt, väldigt, väldigt liten.

Friday, November 18, 2016

Språkspaning: tala till, med eller från?

I gårdagens DN citeras statsministern. Han säger:
"Vi ska inte tala om folk eller till folk utan från folk, så som folk uppfattar det."
Tala från folk?

Jag gillar kreativ språkanvändning i litteraturen. Oväntade prepositioner kan pigga upp en text när de används på rätt ställe. Men ska politiker verkligen ägna sig åt sådan ordpoesi?
Vad innebär det att tala från folk? Menar han inte: tala med folk?

Eller kanske att tala som folk?

Tja, i så fall kanske den här kreativa prepositionslösningen är helt rätt, för folk säger ju precis vad som helst nu för tiden, "men det får man väl inte säga längre i det här jävla landet".

Thursday, November 17, 2016

Vitt brus

"En gång var jag på vippen att be henne ta på sig benvärmarna innan vi älskade, men det var en begäran som verkade härröra snarare ur patos än ur avvikande sexualitet, så jag befarade att den kunde få henne att misstänka att något var på tok."
Jag har gjort en ny bekantskap! Don DeLillo, rekommenderas starkt. Så märklig. Sådant språk. Så många oväntade bilder och vändningar.
"Hon var inte mycket över trettio, men hon hade sansad och tränad blick för de halvt dolda olyckor som utgör ett liv."
Vitt brus handlar om ett medelålders par med stor dödsskräck. Det blir naturligtvis inte bättre av att någon slags industriolycka orsakar ett mystiskt gasutsläpp över staden och en kaosartad evakuering inleds. Men katastrofskildringen är bara ett litet bakgrundsbrus, det är paret, deras nojor och deras ganska märkliga men ändå varma relation som är i centrum.
"Brandlarmet satte i gång på övervåningen, antingen för att meddela oss att batteriet precis hade tagit slut eller för att det brann i huset. Vi avslutade vår lunch under tystnad."
Jag gillade boken, den var mycket uppfriskande.

Wednesday, November 16, 2016

Skriet från vildmarken

Jag läste den tyska upplagan av Wenn die Natur ruft (fniss!), det vill säga Skriet från vildmarken av Jack London.

På plus: det roliga gotiska typsnittet som gav rejäl hjärngympa.

På minus: de förfärliga, förskräckliga skildringarna av djurplågeri och hundar som slits sönder och samman. Jag läste de första 28 traumatiska sidorna i sängen på kvällen - stort misstag - och blev tvungen att ta tre sidor kinesisk polisdeckare som avslut för att kunna somna utan hemska bilder på näthinnan. (Polisdeckaren började med beskrivning av ett drunknat lik. Mycket mindre hemskt).

Skriet från vildmarken handlar om hunden Buck som blir stulen och såld till skrupellösa guldjägare i Alaska som låter hundarna springa sig till döds framför alltför tunga slädar. Buck gör en inre resa och slutar som ledare för en vild vargflock. Boken måste läsas som en allegori, för riktiga hundar fungerar inte så här. Att den har getts ut som ungdomsbok är fullständigt obegripligt, eller så var ungdomar mycket mindre känsliga för våld och djurmisshandel förr.


Hundskadeindex: VARNING! VARNING!

Monday, November 14, 2016

Tematrio: känslor i titeln

Dagens tematrio handlar om känsloord, passar väl bra efter förra veckans känslostormar.

Klassikern Die Leiden des jungen Werthers eller Den unge Werthers lidande av Goethe är så rar i all sin oskuldsfullhet. Stackars lille Werther, han är kärlekskrank i ordets bokstavliga mening. Det är ack och ve och kärleksbiljetter så det står härliga till. Ett mansideal vi inte är vana vid, mycket befriande.

En annan författare som berättar om annorlunda mansroller är marockanske Abdellah Taïa. I Ett arabiskt vemod, (Une melancolie arabe) följer vi en ung homosexuell pojke som får en tuff start på barndomen men som tar revansch senare och lever i både kärlek och lust.

Hundra år av ensamhet av Gabriel García Márquez är en av få böcker från Latinamerika som jag faktiskt gillar. Det är något med latinamerikanska författare, jag går inte ihop med dem. Men García Márquez är ett undantag. Boken är en slags myllrande släktkröna med drag av "magisk realism", påminner i stilen om Salman Rushdies berättelser.

Är vi klara med känslor och kan övergå till förnuft nu? Det är vad jag önskar mig av världen.

Tintinologi

Om du liksom jag är något av en Tintin-nörd så blir du kanske glad av de här websidorna: tintin.com och tintinologist.org.

Den officiella Tintinsidan har t.ex. quiz om karaktärerna och videoklipp med "Tintin-TV". Hos Tintinologist finns bland annat en intressant tabell över vad de olika karaktärerna heter på olika språk och nördiga artiklar av typen "Tintin’s Meals—an examination of Tintin’s eating habits".

Milou är bäst, ingen protest.

Saturday, November 12, 2016

Ny bok!

Så glad en blir när sånt här dyker upp i brevlådan! En bok och en vänlig handskriven lapp. Jag brukar ju inte ta emot recensionsexemplar hur som helst men här fick jag en så himla trevlig och snäll fråga så då måste jag ju tacka ja. Snygg är den också. Från Vide förlag. Återkommer så snart jag läst ut den.

Thursday, November 10, 2016

Magiskt hår och fosterfabriker

Hurra för min gammelmoster! Hon är världens bästa. Och hon läser ännu mer än jag. Jag fick en bokpresent av henne, Norma av Sofi Oksanen. Tack, tack, tack!

Norma är lite annorlunda än Oksanens andra texter, den har magiska inslag. Men liksom de andra romanerna tar den upp nattsvarta nutida samhällsproblem: handeln med människor och mänskliga produkter. Normas hår lever sitt eget liv, växer ibland metervis och reagerar på omvärldens känslor. Norma gör allt för att dölja det. Samtidigt försöker hon lista ut vad som hände hennes mamma och under jakten snubblar hon över en maffiafamilj som handlar med människohår och bebisar. Ingetdera skaffas fram på laglig eller etiskt försvarbar väg.

Det är en sådan där bok en liksom fastnar i. Även om den inte håller ihop hundra procent ända till slutet så är den väldigt läsvärd.

Oksanen for President! Och en guldtiara till gammelmoster.

Wednesday, November 9, 2016

Trump vs Förnuftet

Jane Austen skrev romanen Förnuft och känsla redan  1811. Idag är den mycket utdaterad. Idag hade den nämligen hetat Förnuft eller känsla.

För det är väl det som håller på att hända. Förnuft, logik, fakta och rimlighet får stå tillbaka när människor går på sin mycket opålitliga magkänsla. Sanningar påstås vara relativa, lögner och falsk propaganda sprids som kolera på sociala media. Kunskap är ointressant, känslostormarna får styra.

I skrivande stund leder Trump i det US-amerikanska presidentvalet.

Så här kände sig väl omvärlden när Tyskland gick till val i november 1932 och folket röstade med känslan istället för förnuftet.

Tuesday, November 8, 2016

Tematrio: typ sant

Lyran frågar efter boktips i genren autofiktion, det där som mer eller mindre bygger på sanna historier.

Det finns horder av sådana böcker i hyllorna om andra världskriget och förintelsen. En fruktansvärd och mycket bra skildring är Primo Levi, Är detta en människa? Så svårt att ta till sig. Och just idag när USA kanske väljer en demagog med så många likheter med Hitler. Låt oss hoppas att de demokratiska institutionerna är starkare idag än på trettiotalet och orkar hålla emot en högljudd galning, oavsett om han blir president eller dålig valförlorare.

Helena Henschen skriver fint och oftast intressant. I skuggan av ett brott handlar om hennes egen mörka familjehemlighet, de Sydowska morden. Jag gillar också Hon älskade.

Och så ger jag ett tips som inte är en autofiktion men som driver med autofiktionen på ett roligt och innovativt sätt. Läs Kerstin Ekman, Grand final i skojarbranschen. Kerstin Ekman är nämligen alltid läsvärd.

Heja Hillary!

Monday, November 7, 2016

Fan fiction anno 1903

Det finns inte mycket av Paul Heyse på Uppsala stadsbibliotek och tyvärr ingenting alls på tyska. Jag lånade dramastycket Maria från Magdala från 1903.

Det är en slags fan-fiction på Bibeln, en version av påskhändelserna och Jesus på korset fast från före detta skökan Maria Magdalenas perspektiv.

Ärligt talat, inget jag skulle betala för att se på en teaterscen. Inte heller något jag skulle dela ut ett nobelpris för. Men jag ska ge Heyse en andra chans, flera av hans prosatexter finns nämligen på Gutenbergprojektet för gratis nedladdning. Kanske är han bättre i originalspråk och när han skriver något eget istället för att producera varianter på redan utgiven text?

Sunday, November 6, 2016

The sound and the fury

William Faulkner är knepig. Det gäller att så att säga "ha det rätta sinnelaget" för att läsa honom.

Liksom Det allra heligaste handlar The sound and the fury (på svenska: Stormen och vreden) om hemska händelser i södra USA. Eller, det är vad jag tror den handlar om, det är inte fullständigt glasklart.

Boken är uppdelad i fyra delar i stigande begriplighetsgrad. Den första delen är en mentalt funktionshindrad mans inre monolog. Ett virrvarr av intryck och tankar i ett flöde utan struktur och kronologi. Vissa glimtar tycks vara händelser från barndomen, annat har hänt senare, det är svårt att hänga med men det är uppenbart att något hänt med mannens älskade syster.

I andra delen är den inre monologen lite klarare. Det är den utvecklingsstörde mannens självmordsbenägne och intellektuelle bror som berättar. Läsaren börjar ana att systern blev opassande gravid och försköts från familjen.

Den tredje delen är mer sammanhängande och tydlig. Här berättar familjens tredje son om hur han tar hand om gamla mamma, den funktionshindrade brodern och den förskjutna systerns kvarlämnade dotter. Det är ingen vacker berättelse, han misshandlar och förtrycker dem alla. Han förskingrar dessutom systerns pengar som hon skickar till dottern. Allt är elände.

Slutligen kommer en sista förklarande del som främst tar den gamla svarta tjänstekvinnans perspektiv. Men det blir inget lyckligt slut.

Jag vet inte riktigt vad jag tycker, men det var inte enkel läsning och det är ju bra att utmana sig själv ibland.

Friday, November 4, 2016

Harry Potter och det förbannade [sic] barnet

Tack och lov för goda vänner! Min vän M lånade ut Harry Potter and the cursed child när jag behövde det som bäst. En verklig räddare i nöden.

Att läsa ett dramamanuskript istället för en renodlad roman gör mig ingenting men jag hade ändå låga förväntningar på boken. Något i stil med "så typiskt att hon skriver en åttonde bok bara för att fortsätta tjäna pengar, skrumpf gnäll".

Men den var ju riktigt underhållande! Inte i klass med de sju riktiga böckerna och med viss "Fredrik-Backman-varning" (alla blir vänner. Alla.) Men ändå, överraskande rolig att läsa. Scenanvisningarna är fantastiska, jag blir väldigt nyfiken på hur de har löst alla specialeffekter.

Det handlar om Harrys misslyckade son Albus som kommer på kant med familjen p.g.a. att medelålders Harry beter sig som en egoistisk skitstövel (jmf Harry Potter and the Order of the Phoenix). Albus får tag i en magisk mojäng han inte borde ha och plötsligt är jordens undergång nära... Som vanligt är Severus Snape och Hermione Granger bäst.

Thursday, November 3, 2016

Piprökande falk driver besynnerligt barnhem

Det är inte klokt så mycket jag har sprungit på bio på sistone. Det blev förstås Tim Burtons version av Miss Peregrines hem för besynnerliga barn också. Tim Burton är en favorit, han är för filmen vad Roald Dahl är för barnböckerna.

Jag blev inte genomförtjust i boken av Ransom Riggs men filmen är alldeles utmärkt. Eva Green som udda barnhemsföreståndaren Miss Peregrine är bäst. Det är alltså bevisat: filmen kan faktiskt vara bättre än boken. Särskilt när boken inte var genial.

Wednesday, November 2, 2016

Nitlotter i bokhyllelotteriet

Bokhögen från biblioteket började plötsligt ebba ut och högen med skräckisar från jättestarka extratanten likaså. Plötsligt hamnade jag i en svacka av usla omläsningsböcker ur bokhyllan.

Jag öppnade Göran Schildt, Solbåten. Var tusan har jag fått tag i den? Antagligen pådyvlad av någon välvillig äldre släkting. Schildt berättar om när han och frun seglar segelbåt till Egypten och upp för hela Nilen. Jag orkade till sidan 22, sedan var jag hjärtligt utled på alla nedsättande (om än maskerade till "kärleksfulla") kommentarer om Schildts fru. Jag hoppas hon tog ut skilsmässa och istället skaffade sig en man som inte tryckte ner henne i skorna hela tiden.

Fick istället upp Alfred Coppel, Zu spät. Tittade på framsidan. Lade ifrån mig den.
Nästa bok i högen var Wilbur Smith, Roter Sand. Åttiotalsaction på tyska. Jag suckade. Tänkte att jag ger den väl en chans. I bokens allra första mening slås det fast att kvinnor är lynniga och opålitliga. Jag slog ihop boken. Jag öppnade den igen. Jag suckade. Tjugo sidor senare hade machoidiotin eskalerat till att de två huvudpersonerna beställer unga afrikanskor på en bordell. Jag slog ihop boken. Jag svorde.

En god vän tvingades rycka ut med en akutleverans av J. K. Rowlings Harry Potter and the cursed child för så här kan jag faktiskt inte ha det. Har också gjort en stor beställning på biblioteket.

Curse you, köpstoppsår!

Tuesday, November 1, 2016

Tematrio: träsk och djungler

Dags för tematrio om träsk och djungler.

Jag älskar Djungelboken! Rudyard Kiplings originalsaga alltså, inte Disneys förvrängda barnversion. Den är hemsk och grym och rätt kolonial men så bra och spännande. Pröva noga, o vargar!

Barbara Kingsolver skrev om Kongos djupa skogar i Poisonwood bible. En religiös galning blir skickad som missionär och orsakar djup misär för sin egen plågade familj likväl som för de stackars "hedningarna" som han arrogant sätter sig till doms över enbart i kraft av sin hudfärg och tro. Frun och de överlevande döttrarna lyckas till sist hitta en utväg.

Rubyfruit jungle är en underbar uppväxtskildring av Rita Mae Brown. Lesbiska Molly växer upp i en litet samhälle i södra USA, utan att skämmas och utan att be om ursäkt för den hon är. Hon drömmer om New York och storstadslivet, har hett sex och bråkar med sin mamma.

Mycket nöje!

Monday, October 31, 2016

DUMMA BOKEN

Ödlehjärnan: DEN ÄR JU JÄTTEDÅLIG.

Intellektet: Ja, jag sa ju det.

Ödlehjärnan: JÄTTEJÄTTEDÅLIG.

Intellektet: Vad var det jag sa.

Ödlehjärnan: DUMMA BOKEN.

Intellektet: Nu slutar vi läsa den och tar en bok som jag har godkänt istället.

Sunday, October 30, 2016

Min minneslista från biblioteket

På begäran, här kommer min mycket blandade minneslista från biblioteket (+ ett par titlar som jag inte tror jag kommer hitta på bibblan pga språkbegränsningar). Tack alla ni bokbloggare som hjälper till med tips, som ni ser är det många titlar från t.ex. de senaste tematriorna på listan!

  • Kameler dricker vatten, Beckman, Erik
  • Himlabröd, Lyttkens, Alice
  • Unterleuten, Zeh, Julie
  • Atlantens mage, Diome, Fatou
  • Patient 67, Lehane, Dennis
  • Britt-Mari lättar sitt hjärta, Lindgren, Astrid
  • Århundradets kärlekssaga, Tikkanen, Märta
  • Bübins unge, Kandre, Mare
  • Min vilda flock, Hedlund, Oscar
  • Axion esti, Elitis, Odhisseas
  • Patriarken, Gejl, Trisse
  • Querelle de Brest, Genet, Jean
  • The Argonauts, Nelson, Maggie
  • Sargassohavet, Rhys, Jean
  • Ön, Lundberg, Lotta
  • Kanske är det allt du behöver veta, Lockhart, E
  • Herr Kadar, Nesser, Håkan
  • Le rouge et le noir, Stendhal
  • Tokyo år noll, Peace, David
  • Rök, Vyleta, Dan
  • Fiskarmännen, Obioma, Chigozie
  • Änkan, Barton, Fiona
  • Ein Ring, Heyse, Paul
  • Essai sur les données immédiates de la conscience, Bergson, Henri
  • Snöstormen, Sorokin, Vladimir
  • League of dragons, Novik, Naomi
  • Allt jag inte minns, Khemiri, Jonas Hassen
  • Den färglöse Herr Tazaki, Murakami, Haruki
  • För att lämna röstmeddelande, tryck stjärna, Malmsten, Bodil
  • Olympischer Frühling, Spitteler, Carl

Saturday, October 29, 2016

Öppet brev till mitt bibliotek nu igen

Kära biblioteket,

Du har dina fel och brister. Men också många mycket bra funktioner, till exempel den digitala minneslistan.

Så praktiskt! Att lägga in nya tipsade boktitlar direkt i "mina sidor" på bibliotekets hemsida och därifrån enkelt plocka från minneslistan till varje ny bokbeställning att få levererad till lokala biblioteksfilialen (om den är öppen. *host*).

Och just när jag sitter och är så nöjd med hur detta fungerar (är till och med beredd att förlåta det högljudda fotbollsgooglandet) nås jag av följande information: "Obs! I november 2016 byter biblioteket webbplattform. Det innebär att dina minneslistor över sparade titlar kommer att försvinna."

Nej!

Nej nej!

Min fina långa, långa minneslista.

Jag måste göra om den. Börja om från början, börja om på nytt.

Kära, kära biblioteket. Jag kan leva med att göra om hela minneslistan (om än lite surt och bittert). Men när du nu byter webbplattform, kan du snälla se till att skapa en funktion som meddelar kunderna när de beställer böcker till icke-existerande lokalkontor.

Jag ska kopiera min långa, långa minneslista så länge.

Med vänlig hälsning,
Sanna

Friday, October 28, 2016

Hurra för Stina Stoor!

Stina Stoor har inte bara ett fantastiskt författarnamn (hon och Lotta Lotass!) hon är också en strålande berättare. Hon var nominerad till förra årets Augustpris och hade varit en synnerligen värdig vinnare om inte Jonas Hassen Khemiri hade knipit priset istället.

Novellsamlingen Bli som folk är språkligt klurig, elegant feministisk, annorlunda och storslagen i det lilla. Det handlar om livet i Västerbotten, ofta ett fattigt och osofistikerat liv där männen tar för sig och kvinnorna får städa efter dem. Små känsliga ögonblick. Som i novellen Ojura där en liten flicka betraktar maktkampen mellan sin tonårssyster med ofrivilligt mammaansvar och sin grovhuggne far. Pappan hämnas på de "fina" centralortsborna genom att låta barnet ta med sig levande grodor till ett barnkalas. Språket är unikt och nästan rytmiskt.

Måste läsas. Stor upplevelse utlovas.

Thursday, October 27, 2016

Den allvarsamma leken

Vännen M och jag gick och såg Den allvarsamma leken efter Hjalmar Söderbergs klassiker. Jag älskar boken och då är det ju alltid riskabelt att se filmen men vi blev inte alls besvikna. Den var ju jättebra!

Svenskt kostymdrama kan ibland bli lite styltigt (underdrift) men här flöt det på fint. Lydia är fantastisk. I filmversionen blir Arvids feghet och hyckleri ännu tydligare. Pernilla August har gjort ett utmärkt arbete.

Jag blev tvungen att genast snabbläsa boken igen när jag kom hem för jag blev så förvånad över slutet. Det visade sig att filmens slut var mycket närmare bokens slut än slutet i mitt minne. Jag är verkligen orimligt glömsk när det gäller slutet på böcker. Det är därför det är så bra med den här bloggen. Och det är därför jag kan läsa de gamla pusseldeckarna om och om igen, jag gissar ändå inte rätt mördare.

Slutsats: gå och se Den allvarsamma leken!

Wednesday, October 26, 2016

Förrädare, en svensk spionroman

Den är inte dålig, Ola Larsmos spionroman Förrädare. Det är bara det att jag hade så höga förväntningar efter Jag vill inte tjäna. Men visst, det är svårt att skriva svenska spänningsromaner med både trovärdighet och action.

Förrädare handlar om en ung man som jobbar långt ner i hierarkin i svenska underrättelsetjänsten under andra världskriget. Av en slump får han reda på att någon av hans chefer läcker känsliga uppgifter om norska motståndsmän till tyskarna. De norrmän vars dokumentakter "försvunnit" dör som flugor. Men vem kan man prata med om en sådan sak, hur högt upp går konspirationen och hur kan en liten skrivbordsnisse få stopp på den?

Det blir en liten aning styltigt. Å andra sidan är det ju bra att Larsmo inte gick på niten att slänga in billigt sex, biljakter och osannolika actionscener som spionthrillergenren annars lider så mycket av.

Tuesday, October 25, 2016

Tematrio: berg och dalar

Lyrans tematrio idag är "höga berg och djupa dalar". Först tänker jag slå ett slag för en av böckerna som Lyran själv rekommenderar: Marlen Haushofer, Die Wand (Väggen). En underbar bok! Kvinna fastnar bakom magisk glasvägg på en alptopp med en ko, en katt och en hund.

Min egen trio idag har ett tema i temat: män som gör konstiga saker i Himalaya.

Första exemplet: Das grössere Wunder av Tomas Glavinic. Om en machoidiot till man som klättrar upp på Mount Everest. Detaljerna om hur en tar sig upp på extrema höjder är intressanta men huvudpersonen är avskyvärd. Han tar egoistiska risker som utsätter andra människor för stor fara men författaren beskriver honom ändå som en superduper megamanlig hjälte som får tjejen på slutet. Glavinic står numera på svarta listan.

Mikael Niemis mörka skröna Populärmusik från Vittula börjar också med en man som p.g.a. egen dumhet fastnat på ett högt berg. Spoiler: han kissar sig fri. Jag tycker mer om Niemis senare böcker, framför allt fantastiska Fallvatten som är en omtumlande katastrofroman.

Hergés snygga seriealbum Tintin i Tibet passar kanske inte riktigt in för Tintin gör ju inget puckat, han är ju en hjälte på riktigt. Tillsammans med Milou och Kapten Haddock ger han sig upp i bergen för att rädda sin unge älskare, Chang. Eller är det bara jag som läser in en allvarlig bromance i deras relation? Trivia: av någon anledning hade vi det här seriealbumet på norska i sommarstugan, i norsk översättning heter hunden Terry.

Årets Augustnomineringar

Bohman, Norén, Wolff, Knausgård, Tichý och Jäderlund. Jag blev inte jättesugen på någon av årets Augustprisnomineringar, men de kanske bara säljs in dåligt. Mest spännande verkade Andrzej Tichý, Eländet, jag känner inte till författaren sedan tidigare.

Men om detta fortsätter att vara de självgoda gubbarnas år blir det väl Norén som får priset, då blir jag lite besviken.

På fackbokssidan tycker jag Nina Burtons bok om Erasmus av Rotterdam verkar spännande, inte för att jag är någon stor fackboksläsare men ingen regel utan undantag.

Monday, October 24, 2016

Ska vi verkligen ge upp allt som är lite svårt?

Vad är det med vår tid? Varför ger människor upp vid minsta motstånd? När försvann idéerna om att kunskap är bra och att ingenting kommer gratis?

I Svenska Dagbadet skrev en lärare förra veckan att det är dags att ge upp "de" och "dem" eftersom eleverna ändå inte kan skilja på dem.

Här ett motförslag: ge istället upp de lärare som inte kan lära ut basala språkregler och låt inte elever som inte lär sig skriva korrekt svenska få godkända gymnasiebetyg. Om inga krav ställs är det klart att ingen bryr sig om att försöka.

För så svårt är det faktiskt inte, för den som ids anstränga sig en gnutta. Tidigare generationer har ju klarat av att lära sig.

Jag tror att förklaringen delvis är internet och all ny teknik. På internet skriver alla, utan redaktörer och korrekturläsare, och stavfelen frodas. Som nobelpristagaren Rudolf Eucken konstaterade: det går inte att ta reda på vilka regler som gäller genom att observera hur folk gör. Och så har vi telefonernas autokorrekt som envisas med att särskriva, inte så konstigt att folk tror att det är så det ska se ut.

Ett enkelt knep med de/dem är att köra vi/oss-testet. Byt ut de/dem mot vi/oss i meningen du vill kontrollera. Om det passar bättre med "vi" (2 bokstäver) ska det vara "de" (2 bokstäver). Om det passar med "oss" (3 bokstäver) ska det vara "dem" (3 bokstäver). Lätt som en plätt.

Sunday, October 23, 2016

Zombiekriget, en reportagebok när den är som bäst

Tack och lov för goda vänner som lånar ut böcker en annars antagligen inte hade läst! Den jättestarka extratanten satte ju en hög böcker i händerna på mig och nu kom turen till World War Z av Max Brooks. En zombieapokalyps.

Den är skriven som en reportagebok, en serie fiktiva intervjuer med alla möjliga slags människor. De berättar om olika händelser under det krig som nu nästan är över: kriget mot zombierna. Det är snyggt gjort! Ögonblicksbilder här och där, från hela jorden. En kinesisk läkare som såg det allra första utbrottet av zombieviruset, rådgivaren till USAs president som förklarar varför de låtsades som att allt var under kontroll, enskilda överlevare som berättar hur de klarade sig i olika miljöer, soldater ur de ryska, amerikanska eller iranska arméerna som beskriver olika strategier och misslyckanden. 

Väldigt spännande och väldigt läsvärt. Så många kluriga aspekter av basal överlevnad i krig och katastrofer. Vi kanske måste köpa hem ett förråd konservburkar och bli svensson-preppers.


Hundskadeindex: flera hundar blir ätna av zombier och en hund blir nästan äten av något annat.

Saturday, October 22, 2016

Vem är du i Tolkiens värld?

Lyrans bokblogg undrar: om vi vore karaktärer ur Tolkienböckerna, vilka skulle vi vara?

Jag tror inte på healing och homeopati så jag kan inte vara Aragorn.

Jag lever i ett lyckligt förhållande sedan lång tid tillbaka så någon ent är jag inte.

Jag gillar inte att vara under jord så jag är inte en dvärg, även om jag gillar Gimli skarpt i böckerna (inte som i filmerna där han har degraderats till en komisk figur).

Visserligen gillar jag fisk, men jag har ingen dubbelnatur så vitt jag vet (nej det har vi inte) så jag är inte Gollum.

Men jag tycker mycket om mat, särskilt svamp. Jag har stora håriga fötter och sitter gärna hemma i lugn och ro i stugan och myser. Det låter ju som en hob! Och kanske särskilt en hob som tycker om böcker och som helst smiter tidigt från bullriga fester.

Jag tror att jag är rätt lik Bilbo.

Friday, October 21, 2016

"Om inte jag får vinna vill jag inte vara med och leka, dumma dej"

Debatterna i US-amerikanska presidentvalet är så bisarra att vårt enda hopp är att de visar sig vara ett elevprojekt från konstfack. Bloggen bjöd in två experter för att reda ut Trumps senaste idioti: att han bara tänker respektera spelreglerna om han själv vinner.

- Välkomna, Karlsson på taket och Lord Voldemort! Så roligt att ni kunde komma och debattera. Min första fråga går till dig, Voldemort. Vad tror du händer om Trump förlorar valet?

- Regler och moral är för veklingar. Trump och jag står över sådana futtigheter som "demokrati". Så om Trump inte får bli president blir ämbetet antagligen jinxat och ingen president kommer sitta kvar längre än ett år. Rätt åt dem.

- Det låter ju inte alls bra! Och om han vinner då?

- Då ska vi utrota alla mugglare och halvblod, det kommer bli härligt. Ja, Trump kommer förstås bara vara min nickedocka, han får inte bestämma saker själv. Jag ska personligen leda de mörka horderna i ett ärorikt återtåg över världen.

- Hu, vilken framtidsvision. Vad säger du, Karlsson?

- Haha! Volle här har helt rätt. Spelregler är för fjantar! Lite lögner och bus har ingen dött av.

- Fast det kanske inte är bra egenskaper för världens mäktigaste president.

- Joho! Jag har barnboksvärldens sämsta omdöme och lägsta empatigrad och är ändå älskad av alla. Det är samma sak med Trump. Han kommer att vinna valet, kom ihåg var du hörde det först.

- Tack så mycket, båda två. Jag måste gå och gömma mig under täcket nu.

Thursday, October 20, 2016

It doesn't do to murder people...

...however offensive they may be.

Å, den brittiska överklassens spydiga underdrifter! Lord Peter Wimsey med sina toodle-oos och splendid old chaps, han är en hel orgie i språkliga kluringar. Jag älskar det.

Dorothy L. Sayers deckare är ibland lite sega men leken med det engelska språket väger upp. Jag läste Five red herrings där läsaren blir alldeles snurrig av alla tågtider som trixas med fram och tillbaka för sju påstådda alibin. Inte den rappaste intrigen precis.

En illa omtyckt målare hittas död i en skotsk älv. Mördaren tycks ha kopierat en av hans tavlor och sedan flytt per cykel och tåg. Men via vilken station, när och framför allt: VEM?

Wednesday, October 19, 2016

När boken är så dålig att det är en plåga att läsa

Nora Roberts bok Skuggor från det förflutna stod i bokhyllan och jag mindes inte ett skvatt av den så försökte mig på en omläsning.

Jag är en litteraturlabrador. Jag läser det mesta. Jag kan hitta något bra och tänkvärt i nästan varje bok och jag uppskattar böcker även när de inte är geniala. 

Men jag kan inte hitta någonting läsbart i Nora Roberts skräproman.

Den här boken är så taffligt skriven att det är en plåga att läsa. Kanske är det så här det kommer bli när datorerna tar över och ska skriva litteraturen åt oss, för Skuggor från det förflutna är ett eländes hopklipp av stereotyper, klichéer och osannolikt tråkiga beskrivningar. Som om en halvanalfabet tagit en bunt harlekinromaner, kört dem i köksmixern och hällt ner sörjan mellan två nya pärmar.

En bebis blir stulen och tjugo år senare tittar mamman på teve och ser en flicka hon tror är det stulna barnet. Därefter följer platt dialog och otrovärdig intrig. Hjärtan bultar vid åsynen av manliga bringor, en mordgalning börjar härja, omotiverat sex äger rum. Jag orkade till sidan tjugo, läste därefter strödda meningar ca var trettionde sida fram till det alltför avlägsna slutet. Jag missade ingenting.

En riktigt, riktigt dålig bok.

Monday, October 17, 2016

Tematrio: öar

Dagens tematrio handlar om öar.

Som till exempel Lloyd Jones Mister Pip om en lite träig utländsk engelskalärare på en avlägsen Stillahavsö. Kriget kommer och soldaterna misstänker läraren för att vara spion på grund av en stulen upplaga av Charles Dickens Lysande utsikter... Det blir blod och elände. Ändå lite hoppfull läsning om hur viktig litteratur kan vara, på gott och ont.

En helt annan typ av öliv levs (tillfälligt) på Skattkammarön i Robert Louis Stevensons klassiker. Pieces of eight! Här är det pojkäventyr så det står härliga till. Unge Jim blir hjälte men min favoritkaraktär är naturligtvis papegojan Cap'n Flint.

Och så tipsar jag om Scarlett Thomas, Bright young things. En märklig psykologisk halvskräckis om ett gäng unga vuxna som blir utlurade till en liten ö och strandade där. Men vem har tagit dit dem? Är hen kvar? Och varför har någon gömt diverse tortyrredskap i ett hemligt rum i huset de bor i? Gruppdynamiken utvecklas på oväntade sätt.

Tidsklyftan

Jeanette Winterson är en bra författare, jag tyckte mycket om Det finns annan frukt än apelsiner och Varför vara lycklig när du kan vara normal? 

Tidsklyftan är annorlunda, den känns krystad. Och det är den ju också. Den är ett beställningsjobb. Inför Shakespearejubiléet 2016 ombads ett antal författare skriva en modern variant på något av Shakespeares dramer. Winterson gjorde en version av En vintersaga.

Att skriva om ett existerande verk blir sällan särskilt bra, det är för snäva ramar. Visst, ingen annan kunde ha gjort det lika bra, men det hade varit ännu bättre om Winterson ägnade tiden att skriva helt egna berättelser. 

Tidsklyftan handlar om en rik börsmäklare i London som blir onödigt svartsjuk på sin hustru och därför skickar bort deras nyfödda barn. Barnet kommer på villovägar och blir uppfostrat av en adoptivfamilj. En dataspelsprogrammerare och en skum bilförsäljare spelar viktiga roller, änglar och fjädrar är återkommande symboler i texten.

Jag blev besviken.

Sunday, October 16, 2016

Svenska lorem ipsum

För den som är intresserad finns det naturligtvis också en (seriös) svensk version av lorem ipsum, som har å, ä och ö och en mer typiskt svensk meningsuppbyggnad. Den skapades enligt uppgift av typografen Arne Heine och går så här:
"Träutensilierna i ett tryckeri äro ingalunda en faktor där trevnadens ordningens och ekonomiens upprätthållande, och dock är det icke sällan som sorgliga erfarenheter göras ordningens och ekon och miens därmed upprätthållande. Träutensilierna i ett tryckeri äro ingalunda en oviktig faktor, för trevnadens ordningens och och dock är det icke sällan..."
[upprepa ad infinitum]

Saturday, October 15, 2016

Lättuggat eller al dente

Nu har jag lugnat mig lite och analyserat läget. Årets alternativa nobelpris är ju faktiskt mycket typiskt för vår tid.

Det lättuggades seger över det intellektuella.

Det populära istället för det kvalitetsmässiga.

Det korta och snabba istället för det analyserande, komplexa, genomtänkta och mångsidiga.

Minsta möjliga ansträngning hellre än att utmana sig själv.

Mediasnackisar istället för sakinnehåll.

Känsla istället för förnuft.

Clickbaitsrubriker och katter på youtube istället för belysande texter med faktakoll och bakgrundsresearch.

Lättsmält underhållning istället för tankeverksamhet, kunskap och expertis.


Jag citerar ett par kampanjslogans från en välkänd bokserie:

Support Adichie, the REAL nobel prize laureate!

Bob Stinks!

Friday, October 14, 2016

Krautipsum

Jag lever fortfarande i chock över gårdagens skandalbesked. Jag är inte nöjd! Jag vill ha Adichie! Avgå alla!

Det enda som muntrar upp i en sådan situation är den här fantastiska lorem ipsum-generatorn med låtsastyska. Varsågoda, jag ger er ett smakprov av Krautipsum.
Obacht! Luder und Sülze frickeln kess Flausen. Weinbrandbohne und Müßiggang duellieren pompös Kleintierzuchtverein. Weltschmerz und Wildfang dengeln nichtsnutzig Schlachtschüssel. Des adrett Scharlatan flanieren. Schäferstündchen und Humbug jauchzen hurtig Augenweide. Das Blockwart betören die fatal Haudegen. Haubitze und Fleischwarenfachverkäuferin bohnern altbacken Augenschmaus. Des hanebüchen Kinkerlitzchen. Des Begrüßungsgeld foppen die pfundig Ohrenschmaus. Der ausgemergelt Hausierer krakelen. Des schamlos Libero picheln. Der pomadig Kesselflicker. Dem Fracksausen friemeln der gebeutelt Thusnelda. Des Schabracke verhaspeln die fidel Naschkatze. Der grobschlächtig Autobahn. Ach du liebes Lottchen!
Gå gärna till originalsidan www.krautipsum.de, det kommer nya versioner varje gång du laddar om så det finns mycket att läsa och bli lite glad igen av. Nichtsnutzig Schlachtschüssel!

Thursday, October 13, 2016

...Dylan?

Vafalls! Det måste ha blivit någon miss i kommunikationen, Sara Danius kanske inte fick min pressrelease. De har utsett en egen pristagare i en egen och helt ny kategori: nobelpris i gubbrock!

För, ärligt talat, Bob Dylan? Jag har svårt att ta detta på allvar. Min nominering var mycket bättre.

Dessutom var jag först.

Pressrelease: 2016 års nobelpristagare

2016 års nobelpris i litteratur går i år till författaren Chimamanda Ngozi Adichie. Adichie får priset för sitt "ständigt aktuella författarskap med starka berättelser, viktiga teman och ett språk alla är kolossalt avundsjuka på". Nytt för i år är att priset utsetts enväldigt av Sanna. 

Chimamanda Ngozi Adichie har skrivit de storslagna romanerna Lila hibiskus, En halv gul sol och Americanah där hon berättar om religiös extremism, folkmord, rasism och hår. Dessutom har hon skrivit noveller och feministiska essäer. 

Sanna, årets enväldiga priskommitté kommenterar: "Det första jag läste av Ngozi Adichie var En halv gul sol, och sedan var jag fast. Valet till årets nobelpris stod mellan henne och Sofi Oksanen, vår tids två litterära giganter. Båda är dessutom vansinnigt snygga. Det var ett mycket svårt beslut."

I vanliga fall utses nobelprisvinnaren av Svenska Akademin men i år gjordes ett undantag eftersom Sanna fick prisnomineringsmandatet i julklapp av sin mor. Priset delas som vanligt ut av kungen och nobelstiftelsen den 10 december i Stockholm.


För mer information, kontakta pressansvariga Tassahunden: tassavovve[@]gmail.com.

Tuesday, October 11, 2016

Tematrio: alternativa nobelpris

Lyran har liten nobelprisgala i tematrion idag. Vi ska nominera en barnboksförfattare, en svensk författare och en nordisk författare till varsitt "nobelpris". Det blir nobelfrossa, jag ska ju få utse årets riktiga pristagare senare i veckan också! Jo det är sant, jag fick det i julklapp.

1. Alternativt nobelpris, kategori barnböcker
Min favoritförfattare Roald Dahl är tyvärr död och kan inte få priset. Jag nominerar istället hans värdige arvtagare Neil Gaiman som bland annat har skrivit den kusliga och fina The graveyard book, en bok jag önskar hade funnits när jag var tolv år. En pojke adopteras av spöken.

2. Alternativt nobelpris, kategori svenska författare
Den här är lätt: nomineringen går enhälligt till Elsie Johansson för hennes fina skildringar, underbara personporträtt och aldrig enkla eller tillrättalagda teman. Elsie for President! Läs till exempel Sin ensamma kropp, Kvinnan som mötte en hund eller såklart Nancy-trilogin.

3. Alternativt nobelpris, kategori nordiska författare
Sofi Oksanen ska ha ett nobelpris i framtiden, den saken är klar. Hon är fantastisk. Så varför inte redan nu? Jag har Norma i läshögen och ser mycket fram emot den.

Monday, October 10, 2016

Lönnarnas förbryllare och Älgens andetag i skymningen

Ibland är en text så pretentiös att jag misstänker att författaren kanske bara tog kylskåpspoesi och slumpade ut ordföljden.

Salim Barakats Döda noviser är en sådan text. Det är alldeles för många ord, de används "kreativt" och det blir väldigt ansträngande läsning. Exempel:
"Dagen smulades hastigt sönder mellan vikens fingertoppar på nattens tallrik. Himlen, som välvde sina nakna revben över jorden, mörknade inte: den bleka vitheten fortsatte att stryka med sina penslar över reliefbilderna på den skönjbara tillvarons tavla."
Vad hände här egentligen, blev det natt eller inte? Lite för många olika metaforer och blandade bildspråk för min del.

Den poetiska kortromanen, översatt från arabiska, handlar om sex personer (?) med ovanliga namn: Girmohali, älgens andetag i skymningen och Djimatirk, lönnarnas förbryllare, till exempel. De vandrar från Skogås till Mörtvik i elvahundratalets Sverige på jakt efter en främling som de kan underhålla. Men främlingen de finner tycks inte kunna se dem, han sitter med plågade ögon och slipar en kniv. I bakgrunden drar några män ett stort skepp genom öknen.

Lite som absurda Lotta Lotass men inte lika elegant, med alldeles för mycket extra allt i språket.


Kuriosa: jag fick den här boken som avskedspresent när jag lämnade en praktikplats för länge sedan. Fick aldrig något svar på om det där med "döda noviser" var menat som en pik. Det tog nio år från att jag fick boken till att jag lyckades läsa ut den. Tack (?) köpstoppsår!