Thursday, December 31, 2015

Gott nytt år

Här sitter jag i en stuga i skogen med en Fritiof Nilsson Piraten och en älgstek på lut inför ikväll. Sämre kan en ha det.

Hoppas ni andra har det lika trevligt. Gott nytt!

Wednesday, December 30, 2015

Grishamsk thriller om miljösabotage

Jag läste Gray mountain av John Grisham, en thriller som utspelar sig i kolindustrins Virginia, USA. Fattiga människor hamnar i kläm när kolbolagen spelar smutsigt, i ordets alla bemärkelser. Miljöförstöring, markskövling, svåra hälsoproblem i kolbrytningens spår - och så en liten grupp aktivister och advokater som försöker bekämpa industrijättarna. Ett lämpligt scenario för en riktig Grishamthriller.

Det gör så ont i själen att läsa om sådan grov miljöförstöring. Nästan lika jobbigt som att läsa om våld mot djur. Grisham brukar vara noga med researchen så jag tvivlar inte på att det han beskriver om "strip mining" - de spränger helt sonika bort hela berg och dumpar avfallet i dricksvattenreservoarer! - faktiskt pågår.

Däremot är thrillerfaktorn i den här boken lägre än i Grishams bästa. Det är mer av socialarbete än spioneri och action. Ändå: godkänt.

Tuesday, December 29, 2015

Tematrio: nyårsföresatser

Lyran går möjligen händelserna lite i förväg och frågar om böcker vi tänker läsa 2016 - eller om andra löften och föresatser vi kanske har.

Jag har ju en stående utmaning: jag tänker läsa tio nobelpristagare samt årets pristagare under 2016. Det närmar sig nu, jag har bara drygt tjugo olästa pristagare kvar!

2016 blir ju dessutom extra roligt eftersom jag enväldigt ska få utse årets litteraturprisvinnare (mer om denna fantastiska nyhet här).

Dessutom tänkte jag läsa tre böcker ur den feministiska litteraturkanonen. Om det ska vara en riktig utmaning får jag väl ta Nina Björk som jag verkligen inte gillar - vi får väl se. Eller så satsar jag på något enklare.

Den traditionella biblioteksrundan

Jag har i vanlig ordning börjat semestern med ett besök på bibblan.

Det blev fem nobelpristagare samt en Agatha Christie som jag snubblade över medan bibliotekarien var nere i katakomberna och hämtade Gjellerup och Pirandello.
Framme i kassan insåg jag att bibliotekskortet låg hemma i stugan - men det var inget problem, det går tydligen bra att låna på personnummer + pinkod nu för tiden.

Jag har redan läst ut två av dem...

Monday, December 28, 2015

Två missförstådda sekunder i Byron Hemmings liv

Rachel Joyce har skrivit den lite svårbestämda romanen Två sekunder i Byron Hemmings liv. Det handlar om en ung pojke som orsakar en bilolycka som får oproportionerliga konsekvenser för hans mamma. I ett parallellspår beskrivs en medelålders man med starka psykiska besvär.

Berättelsen om pojken och hans mamma är helt okej, ett hemskt porträtt av en kvinna fångad i en hemmafrubur. Berättelsen om den psykiskt sjuke mannen är lite menlös och meningslös men ganska rar. Däremot är kopplingen mellan dessa två handlingar usel. Jag gillar inte att bli behandlad som en idiot och blir därför mäkta irriterad på Rachel Joyce. Den väldigt uppenbara "tvisten" är onödig, opåkallad och oerhört osofistikerad. Dessutom så påklistrad att en får känslan att det är ett beställningsjobb i sista stund. Någon på förlaget sa "du måste ha en vändning på slutet", så Joyce gjorde en find-replace och bytte namn på en av karaktärerna och vips! Så blev boken korkad.

Och så har vi det där med sekunderna. Joyce har hakat upp sig på skottsekunderna som ibland måste läggas till för att vår tidräkning ska passa med solåret. Det blir inte bra. Det blir obildat och felaktigt flum.

Sunday, December 27, 2015

Jymlös lyrik: Lenngren och tallriken

Såhär efter en traditionell långhelg kanske Anna Maria Lenngren kan behövas. Hon är så fantastisk, Lenngren, hon har ett litet skarpt ord för varje situation i livet. Som den här lilla versen som sätter små olägenheter i sitt rätta perspektiv:
Allting, skapadt har ett slut!
Händelserna hvar minut
Denna dom i minnet kalla.
Troner störtas, riken falla,
Oceaner torkas ut,
Solar släckas och försvinna,
Verldar grusas liksom glas:
Bör man då så sällsamt finna,
Att - en tallrik gick i kras?
Så långt från facebooks lättkränkthet. Lite mer Lenngren så skulle världen vara ett bättre ställe.

Friday, December 25, 2015

Fiktiva julklappar

Min familj är bra på att leka. När vi ses blir det sällskapsspel - helst Sjörövarön med obligatoriska pirateder och stor blodtörst.

Dessutom är vi allihop väldigt ointresserade av shopping. Förra året kom därför mamma med snilleblixten att vi ska övergå från symboliska till helt fiktiva julklappar! Det är helt genialt och vi har fruktansvärt roligt med dessa klappar.

Så här går det till: var och en slår in en kartong som inte innehåller något annat än en papperslapp. På lappen står det vad klappen "innehåller". Paketet förses med en julrimsgåta och sen blir det paketutdelning och gissningslek.

Förra året gavs det bort en rymdraket, Fidel Castro och en rotfyllning. I år toppades julklappsligan av bland annat Ernst Kirchsteiger, London Zoo och en telefonkiosk. Men jag fick den allra mest fantastiska presenten av dem alla, jag fick enväldigt mandat att utse nästa års litteraturnobelpristagare! Slå det om ni kan. Jag har till och med ett diplom som bevis. Sara Danius kommer bli så glad när jag ringer och meddelar mitt beslut.

Jag kan varmt rekommendera det här alternativet till köphysterin - det är roligt, det är socialt och det blir inga problem med kvitton och returer efteråt.

Wednesday, December 23, 2015

Hemlängtan

Äntligen dags att packa ihop och åka hem till Sverige för jullov. Det blir cykel-buss-flyg-tåg-buss-bil och om allt går som det ska - ingen strejk, ingen plötslig snöstorm, inte alltför mycket trafikkaos - så kommer jag fram till vår lilla stuga sent ikväll.

Fast även om logistiken går bra finns det ett annat bekymmer: jag har bara en enda oläst bok i handbagaget. Hur ska det här gå?

Monday, December 21, 2015

Tematrio: julklappstips

Lyrans tematrio handlar idag om förslag på bra julklappsböcker. Här kommer tre guldtips:

What if? av Randall Munroe är en utmärkt bok att ge bort även till dem som i vanliga fall är svåra att ge böcker till. Det är geniala svar på mycket märkliga hypotetiska frågor som folk skickat in, till exempel "skulle man inte kunna montera eldkastare frampå bilen för att smälta snö istället för att ploga bort den" eller "hur stark lampa måste jag ha för att lysa upp månen från jorden". Munroe tar sig tiden att faktiskt reda ut vad som skulle hända, med pedagogiska förklaringar av fysikens principer. Fruktansvärt roligt och dessutom intressant.

Jag har gett bort ett antal ex av Caitlin Morans Konsten att vara kvinna och det tänker jag fortsätta med så länge det finns folk i min omgivning i behov av antingen ett gott skratt, en feministisk crash course eller bekvämare underkläder. Morans svavelosande stil är rå och full av välformulerade sanningar men framför allt: mycket rolig.

Och så ett tips som kanske mest är ett tips för mig själv: jag är väldigt nyfiken på Sara Lövestams grammatikbok Grejen med verb. En grammatikbok som fått så mycket uppmärksamhet och beröm måste vara något alldeles extra. Och Lövestam är ju både en fantastisk språkvetande domare i Lantzkampen i radio och en bra skönlitterär författare på uppgång, så det bådar gott. Någon gång ska jag ta och skaffa hem den till mig själv.

God jul, alla tematriobloggare!

Grattis på kläckelsedagen!

Är det kläckelsedag så är det, även om huvudpersonen i firandet inte längre finns hos oss.

Idag den 21 december skulle den gula huliganen ha fyllt tretton år så till hennes ära gjorde jag en omläsning av klassikern Skattkammarön av Robert Louis Stevenson, med särskilt fokus på papegojperspektivet.

Long John Silvers goja heter Cap'n Flint och är enligt piraten nästan tvåhundra år gammal. Hon kan svära och pratar gärna om guldmynt: "Pieces of eight!".

Skattkammarön är ett fantastiskt äventyr, inga tråkiga transportsträckor längs vägen. Och Cap'n Flint spelar en viktig roll: hon avslöjar unge Jim Hawkins i ett känsligt läge och det är hon som får allra sista ordet i romanen.
Dessutom beskrivs Skattkammaröns kullar som "undulating". En solklar blinkning från Stevenson till min lilla gula huligan.

Sunday, December 20, 2015

Om julklappar till barn

Att vara under tre år gammal verkar vara fullständigt meningslöst. Jag försöker köpa en bokpresent till en ny systerdotter men det är som förgjort. Det är mest bara bilder på bollar och katter. Ingen dramaturgi, inga intrigvändningar, inga metaforer. Böcker utan djup och utan handling. Bokaffärsbiträdet säger hjälpsamt "den är tuggvänlig" istället för "den har ett bra hbtq-perspektiv".

Tove, väx upp snabbt. Jag jobbar på läslistan åt dig så länge.

Friday, December 18, 2015

Underground - skildring av ett terrorattentat

Kanske är terrorism ett säljbart ämne just nu, kanske är det bara för att det är jämna tjugo år sedan attentatet - i vilket fall har Norstedts nyligen gett ut Haruki Murakamis reportagebok Underground i pocket.

Den handlar om det religiöst motiverade terrordådet mot Tokyo tunnelbana 1995 när domedagssekten Aum Shinrikyō spred saringas som dödade tolv och skadade tusentals. Jag minns nyheten mycket tydligt men jag hade bara en vag idé om vad som egentligen hände.

Murakamis skildring är mycket intressant. Han är i grunden en romanförfattare och det är en stor fördel. Han berättar tydligt och enkelt, rakt på sak och utan att det blir tråkigt fast många av intervjuerna är ganska lika. Det obegripliga terrorattentatet görs begripligt - och levande.

Religiösa sekter av alla typer samlar människor som okritiskt lyder och som anser sig ha en gudomlig rätt som står över samhällets regler. Därför är det inte särskilt konstigt att religiösa extremister är så starkt representerade bland dem som begår grova våldsdåd. Frågan är: hur lösa grundproblemet och hur förebygga nya mord?

Thursday, December 17, 2015

Lidman: hundskaderapport

Jo, jag glömde: även i Sara Lidmans Med fem diamanter skadas en hund svårt. Några bykvinnor brännskadar en hungrig hemlös byracka. Eländes elände! Varför alla dessa litterära attentat mot våra fyrbenta vänner?

Wednesday, December 16, 2015

Med fem diamanter

Sara Lidmans roman Med fem diamanter från 1964 handlar om en kenyansk man med svårt att få ekonomin att gå ihop.

Han gör en flicka på smällen och behöver få ihop pengar till sex getter för att kunna gifta sig med henne. Men han är en slarver med dålig impulskontroll vilket gör att han inte lyckas behålla jobben, och när han någon gång emellanåt stannar tillräckligt länge för att få ut lön så "råkar" pengarna snabbt gå åt till festande. Och åren går och den stackars tjejen sliter ensam med ett nytt barn efter slarvmannen varje år.

Det är en roman någonstans mittemellan Flauberts Madame Bovary och Hamsuns Svält. Deppig, frustrerande och ett starkt argument mot traditionella könsroller.

Monday, December 14, 2015

Litterära drömutflykter

Lyran undrar i dagens tematrio: vart skulle vi vilja åka/vem skulle vi vilja träffa ur litteraturen?

Det här skulle vara en mycket trevlig dag:

1) Te och scones hos Ms Marple, St Mary Mead. Lagom till påtåren löser vi ett lagom svårt mysterium och jag får en stickling ur Janes trädgård.

2) En flygtur med högintelligente stridsdraken Téméraire. Vi diskuterar fördelar och nackdelar med blodigt respektive mediumstekt kött och Téméraire reciterar klassisk poesi medan vi svävar över engelska kanalen.

3) Avslutar dagen på puben Gröna Draken i Hobsala med ett stop öl i hobstorlek - det passar perfekt för det är ungefär så mycket som jag tål. Sam Gamgi ger mig tips om hur sticklingen ska planteras. Téméraire väntar utanför och låtsas vara en förväxt labrador för att inte skrämma någon.

Den fiktiva bokklubben: One of our Thursdays is missing

Den fiktiva bokklubben träffades hemma hos Hermione - jo, hennes föräldrar har flyttat hem från Australien och kommer ihåg henne nu - för att diskutera ännu en Jasper Fforde-roman: One of our Thursdays is missing.

Fforde är fantastisk, han verkar nämligen inte få slut på idéer. Böckerna om litteraturdetektiven Thursday Next lyckas ha nya vändningar hela tiden. Jag fnissar oavbrutet, men så är jag en boknörd också.

Till exempel förklarar Fforde varför chicklitt är så humorlös - efter ett genrekrig har Komedi bojkottat Chicklitt genom att dra tillbaka alla sina skämt därifrån. Självhjälpsböcker och tantsnusk får också en hel del kängor. Och så får vi äntligen veta hur metaforer uppstår! De pumpas upp ur en gruva i norra bokvärlden.

Miss Marple var inte helt nöjd med hur deckargenren sågas av Fforde men vi andra var på topphumör, som vanligt i den fiktiva bokklubben.

Sunday, December 13, 2015

Glad Lucia, Derek!

Det finns bara en sak jag gillar med luciafirandet och det är lussekatterna.

Om jag vore en karaktär i en Andrew Kaufman-roman hade min superkraft varit att kunna äta obegränsade mängder lussekatter.

Men ska det vara så ska det väl vara, här får ni ett luciarelaterat boktips: Derek Walcott, nobelpristagare i litteratur 1992.

Sliskiga dikter i karibisk miljö. Mycket religion och en hel del naturvurm.

Men han finns ändå med i det roliga lyrikprojektet i holländska staden Leiden där ett antal väggar prytts med poesi. Som till exempel Walcotts strof ur Omeros:
Then an uplifted oar is stronger than marble
Caesar's arresting palm, and a swift outrigger
fleeter than his galleys in its skittering bliss.
Kopplingen till lucia, undrar du? Nä vet du vad, lite får du allt googla själv.

Friday, December 11, 2015

Lilla hushållsskolan med Madame Bovary

Jag satt och drack kaffe med Emma Bovary häromdagen och vi kom in på det nya förslaget om amorteringskrav som förhoppningsvis blir verklighet i vår.

- Krav på vaddå, sa du?

- Amortering, det betyder att den som lånar pengar måste betala tillbaka dem.

Madame Bovary fnissade till.

- Så lustigt! Betala tillbaka på lånen?

Hon blev allvarlig en stund och rörde grubblande i sin kopp med lait russe. Sedan sken hon plötsligt upp.

- Men det är ju strålande! Vilket klipp. Jag behöver genast köpa massor av aktier i arsenik!

Thursday, December 10, 2015

En världsomsegling under havet

Vi har en stor epileptisk hund och vi bor i Belgien.

Därför behöver vi fyra gånger om året köra bil sträckan Bryssel-Uppsala: tur och retur för sommarlov respektive jullov. Denna körsträcka tar sisådär arton timmar dörr till dörr.

På arton timmar hinns det med mycket, till exempel en ljudboksversion av Jules Verne En världsomsegling under havet.

Jag läste den här boken åtskilliga gånger i bokslukaråldern och mindes den som lite mer actionladdad. Jag tror minsann att den gula huliganens pappa gäspade en del i alla uppräkningar av olika fisksorter de träffar på. Och nu för tiden genomskådar jag ju Vernes felaktiga gissningar, t.ex. om hur Sydpolen ser ut.

Men det är ändå ett fantastiskt äventyr! Tänk vilken sci-fi-saga det måste ha varit på artonhundratalet när den skrevs. Dessutom med känslosam bromance mellan Conseil och Professor Arronax samt den mycket gåtfulla kapten Nemo som spänningselement.

I en tid när foliehattar och åsikter får mer medieutrymme än kunskap och fakta - läs Jules Verne och bli en vetenskapsnörd.


*Obs! Även folk med friska stora hundar borde låta bli att flyga med dem! Över huvud taget flygs det alldeles för mycket. Och ja, vi håller hela tiden koll på elbilsmarknaden inför den dagen vi äntligen kan byta ut vår hundflyttarbil till något klimatsmartare.

Wednesday, December 9, 2015

Oops...

Hittade den här på anslagstavlan på Konsum häromdagen.
Döda poeters sällskap är tydligen inget att leka med.

Tuesday, December 8, 2015

Tematrio: användbara citat

Lyran frågar efter tre bra citat eller aforismer som kan vara bra att slänga in i konversationer nu och då.

Ture Sventon är en riktig guldgruva. Jag använder mig regelbundet av honom. Framför allt: "Det är för tidigt att yttra sig om den saken ännu".

En annan skattkista att ösa ur är förstås Tolkien. Säg det tillfälle som inte skriker efter ett Gollumcitat! "It is mine. My own! My precious."

Från barnbok till fantasy, det får väl bli ett citat från den klassiska bildningen också. Runebergs Sven Dufva kan refereras till både som komplimang och som ironiskt nålstyng, mycket användbart. "Ett dåligt huvud hade han, men hjärtat, det var gott."

And the rest is silence.

Monday, December 7, 2015

Sanning med modifikation

Jag har läst ett par böcker av Sara Lövestam: Tillbaka till henne och I havet finns så många stora fiskar. Båda var bra! Så när jag såg att hon skrivit en deckare så skaffade jag hem den och sträckläste imorse på flyget. Det passade utmärkt, jag öppnade boken när vi lyfte från Arlanda och läste sista sidorna när vi taxade in på Bryssel flygplats.

Den heter Sanning med modifikation och är en ovanlig slags deckargåta. Ett barn har försvunnit och en särdeles klok privatdetektiv tar sig an fallet. Det är bara den lilla haken att privatdetektiven är en gömd flykting som själv försöker hålla sig undan polisen, vilket gör det hela lite komplicerat.

Berättelsen är spännande, det är gott om vändningar och luringar. Den är bitvis mycket hemsk men inga töntiga poliser eller kladdiga obduktioner, däremot fina möten mellan människor. Och förstås - som i alla Lövestamromaner - ett par personer som inte är vad de först ser ut att vara.

Sunday, December 6, 2015

En fullständigt olitterär ort?

Jag har besökt många platser i år: Vilnius, Sofia, Riga, Warszawa... I morse toppade jag listan genom att vakna i Värnamo.

Jag hade tänkt skriva något smart bokrelaterat om Värnamo här men när jag googlar får jag upp 1) tips på begagnad kristen litteratur och 2) lokaltidningens kommentar till senaste nobelpriset.

Jag tolkar det som att det inte finns några stora författare med rötter i Värnamo. Eller? Har någon läsare något tips?

Friday, December 4, 2015

Tiopoängare: Anne-Marie Slaughter

Av en lustig slump läste andra bokklubben också en feministisk milstolpe: Anne-Marie Slaughters Unfinished business. Det är en fantastisk debattbok om balansen mellan betalt jobb och obetalt omsorgsarbete.

Visst, det är en bok om USA, där problemen är helt annorlunda än här i Europa. Få semesterdagar, i princip ingen föräldraledighet och dåligt skydd vad gäller till exempel maximalt antal arbetstimmar per vecka. Och det handlar om föräldraskap som ju är helt irrelevant för min del. Men hon prickar ändå in de allra mest intressanta jämställdhetsfrågorna och jag läste boken i ett enda svep.

Slaughter talar om jämställdhet som en fråga för både män och kvinnor. Jag håller helt med om det perspektivet - jämställdhet är inte en kvinnofråga, det är en fråga för alla människor! Dessutom är det en väldigt öppen och ärlig berättelse om hur Slaughter själv fick toppjobb i Hillary Clintons stab och hur/varför hon slutade. Och så är den lättläst också.

En mycket, mycket bra bok. Läs den. Nu!

Thursday, December 3, 2015

Feministisk självbiografi: Gloria Steinem

Jag är inte särskilt intresserad av självbiografier men Gloria Steinem är ju en intressant feministisk pionjär. Jag var därför entusiastisk när bokklubben skulle läsa hennes memoarbok My life on the road. 

Steinem föddes på trettiotalet och har sett den US-amerikanska kvinnokampens olika faser under nittiotalet. Hon har varit med om så mycket, från medborgarrättsrörelsen på femtiotalet till protesterna mot Vietnamkriget till Hillary Clintons presidentvalskampanj. Glimtar av detta kommer fram i biografin, blandat med små anekdoter om allt från taxichaufförers klokskap till mysticism i ursprungskulturer.

Jag gillar ämnet! Och jag lärde mig en hel del nytt och intressant. Jag håller inte med Steinem i allt men uppskattar ändå allt hon gjort för jämställdheten. Det är bara formatet med självbiografin jag fortfarande inte tycker om. Det är för många personliga småanekdoter, den stora feministiska berättelsen blir sönderhackad. Jag tror jag ska läsa någon av Steinems debattböcker istället.

Wednesday, December 2, 2015

Tuesday, December 1, 2015

Tematrio: Kanada

Veckans triotema är Kanada. Det finns massor av strålande kanadensiska författare men tre böcker jag särskilt gillar är:

Station Eleven av Emily St John Mandel handlar om en fruktansvärt dödlig influensa som härjar över världen - inom loppet av en månad är 99% av mänskligheten död. Snabbt kollapsar grundläggande infrastruktur som el och kommunikationer. Och plötsligt är alla specialkunskaper om nanoteknik och hjärnkirurgi värdelösa och de överlevande människorna mycket, mycket sårbara. Väldigt intressant och bra berättat!

Även Tjänstekvinnans berättelse av Margaret Atwood handlar om ett postapokalyptiskt samhälle. Det antyds att ett kärnvapenkrig har härjat. USA styrs plötsligt av religiösa extremister som liksom de flesta religiösa fundamentalister är besatta av sexfrågor och att få bestämma över kvinnors underliv. Den styrande eliten får tillgång till harem av kvinnor vars enda jobb är att föda barn. Oerhört otäckt och mycket bra läsning.

Alla mina vänner är superhjältar av Andrew Kaufman börjar med en mycket mindre slags kris, ett förhållande i kras. Det handlar om ett gäng vänner som har mycket märkliga superkrafter. De flesta superkrafterna är rätt usla. Eller rättare sagt, det handlar om helt vanliga egenskaper fast uppskruvade till bisarr nivå. Roligt och lite sorgligt och sedan roligt igen, med vassa men subtila pikar om dagens töntiga i-landsproblem.