Monday, November 30, 2015

Bokboxen som förmildrande omständighet

OK, jag har kanske varit lite hård mot mitt värdland på sistone. Det finns ju bra saker också. Till exempel den här bokboxen på ett torg nära mig. Här kan en lämna färdiglästa böcker och plocka åt sig nya. Ett fint initiativ - fast hur bra mår egentligen böckerna i det regniga belgiska klimatet?

Saturday, November 28, 2015

Bonusmaterial från polisintervjun

Innan mikrofonen stängdes av efter vår intervju häromdagen passade jag såklart på att ställa en extrafråga: varför har alla belgiska litterära poliser likadan mustasch?

- Det är inte sant. Jag - Dupond med D - har ju en mustasch formad som ett D. Min gode vän Dupont med T har en mustasch som ett upp-och-nervänt T.

- Och jag, Hercule Poirot, har en mycket välansad mustasch. Inte som herrn här.

- Jag skulle snarare säga, en mycket mustaschad välansning!

- Ursäkta, min herre behagar skämta? Man skämtar inte med Hercule Poirot. I synnerhet inte om min mustasch.

- Tack, tack båda två, jag tror vi slutar frågestunden där. Får jag bjuda på en kopp kaffe?

Friday, November 27, 2015

Belgiskt polisarbete

Som någon nyhetskonsument därute kanske har märkt så har det alltså varit lite rörigt här i Bryssel de senaste dagarna. Inte riktigt så illa som det har verkat i media men en hel del poliser på gatorna. Jag kallade därför in en expertpanel för kommentarer.

- Välkomna, Hercule Poirot och Dupond! Om jag börjar med dig, Dupond: varför utlystes egentligen undantagstillstånd i Bryssel i lördags?

- Jag skulle snarare säga: den belgiska polisen gjorde en insats och stoppade terrorismen.

- Var det en lyckad operation?

- Javsst! En mycket opererad lycka. Min kollega Dupont och jag skulle ha varit med, men våra förklädnader blev tyvärr inte klara i tid.

- Vad då för förklädnader?

- Vi hade beställt ett par klassiska marockanska folkdräkter och en pantomimkamel för att verkligen smälta in i Molenbeek.

- Jaha... det kanske var lika bra att ni inte hann dit. Då vänder jag mig till dig, Poirot - hur ser du på hela aktionen?

- Les imbéciles! Det här är anledningen till att jag gick i exil i Storbritannien. Merde.

- Men lite mer specifikt, vad är det du är kritisk mot?

- För det första: tio år försent kommer sig belgiska polisen äntligen för att göra något och då överkompenserar de istället. Det var ju bara en show alltihop. De har inte hittat några vapen och det enda de stoppade var tunnelbanan. För det andra: efter ett par dagar inser de att det blir väldigt dyrt med undantagstillstånd. Då sänker de hotnivån utan att något egentligen förändrats. Sacré! Folk blir ju jättearga när det är så dumt.

- Så du tycker inte att belgarna har agerat rationellt i det här läget.

- Nej. De använder inte sina små grå celler. Och de har inte ens lyckats fånga den där lymmeln som är på vift. De stannade honom två gånger på vägen från morden i Paris, men släppte honom genast igen! Inte ens kommissarie Japp är så pass korkad.

- En mycket intressant analys. Tack båda två för att ni ville vara med!

Thursday, November 26, 2015

Vampyrapokalyps

Ibland dyker det upp böcker i min läshög och jag har ingen aning om hur de hamnade där. Justin Cronins The passage är en sån. Måste ha haft ett mycket öppet sinne i bokaffären vid något tillfälle.

Det är nämligen en tämligen fet (860 sidor) vampyrapokalyps. US-amerikansk militär experimenterar med ett nytt slags vampyrvirus som ska bli ett biologiskt massförstörelsevapen. Men - oops! - viruset rymmer och inom bara några år är större delen av USA:s (kanske världens) befolkning nästan helt utplånad. Bara här och var finns kolonier av människor kvar, kämpande för sin överlevnad.

Det kommer en del intressanta vändningar och berättelsen utvecklas i ganska rapp takt. Men den är alldeles för lång. Dessutom finns det för många lösa trådar som aldrig förklaras eller följs upp. Och så är det så tjatigt med intrigmekanismen "the Chosen One": en enda person som är ödesbestämd att rädda världen.

Det har varit många virus och postapokalyptiska katastrofromaner på sistone. Och då har jag inte ens börjat peta i zombiegenren. Är det månne klimatkrisen som gör författarna så pessimistiska?

Wednesday, November 25, 2015

Begraven i en limpa

Nu är bagar Bengtsson död,
han har bränt sig på ett bröd.

Shakespeare, en kille med många okända sidor.

Många tror ju att folk på Shakespears tid sprang runt i trikåer och kolt för att det var modernt. Ha! Det var ju löpartajts. Det har litteraturvetarna upptäckt efter en noggrannare analys av Willes Sonnet 18:
Shall I compare thee to a runner's high?
Thou art more lovely and more temperate.
Rough winds do shake the darling's butt and thigh,
And stretching's lease hath all too short a date.
Sometime too hot the eye of heaven shines,
And often is his gold complexion dimmed;
And every fast from fast sometime declines,
By chance, or nature's changing course, untrimmed;
But thy eternal PB shall not fade,
Nor lose possession of that speed thou ow'st,
Nor shall death brag thou wand'rest in his shade,
When in eternal lines to Time thou grow'st.
So long as men can breathe, or legs can flee,
So long lives this, and this gives life to thee.

Tuesday, November 24, 2015

Tematrio: Elisabeth

Dagens tematrio är en namnsdagstrio! Tema Elisabeth, för så heter Lyran (bland annat).

En av mina favoritkaraktärer, alla kategorier, är naturligtvis kloka och egensinniga Elizabeth Bennet ur Stolthet och fördom. Här ska inte någon lurk komma och tro att han är något! Inte ens om han heter Mr Darcy och är god för 10 000 pund. Dessutom är hon stor nog att kunna ändra sig när lurken ber om ursäkt för sitt dåliga uppförande.

Elin Wägners debutroman Norrtullsligan har fyra huvudpersoner och en av dem är Elisabeth som kallas Pegg. En ganska flamsig men ändå viktig liten roman om hur livet som kontorsanställd ung kvinna var i Stockholm kring förra sekelskiftet.

Elspeth i Själens osaliga längtan av fantastiska Audrey Niffenegger är en helt annan typ. För att vara lite mer specifik är hon faktiskt död. Hennes två systerdöttrar ärver lägenheten där hon fortfarande spökar. Ena systerdottern och spökmostern börjar umgås och är snart intrasslade i en ganska invecklad frihetsplan som bland annat involverar ett nedfruset lik, en kattunge och små maskar som kanske är någons själ. Någonstans mittemellan John Ajvide Lindqvist och Doris Lessing.

Monday, November 23, 2015

Årets Augustprisvinnare

Grattis Jonas Hassen Khemiri! Jag har inte läst Allt jag inte minns men om den är lika bra som Jag ringer mina bröder så är den nog väl värd sitt pris.

Det finns bara ett sätt att ta reda på den saken...

Sunday, November 22, 2015

Pröva noga, o jägare

Jag träffade på Hans och Gretas pappa häromdagen. Han jobbar fortfarande inom skogsbruk, fast idag med lite modernare metoder. Vi samtalade en stund om det där speciella med att leva nära naturen, i samklang med flora och fauna.

- Ja du vet, det är ju mycket med skogshuggeriet. Såga och fälla och beställa timmerbilar. Det är mycket att hålla rätt på!

- Och så leder du det lokala jaktlaget också, hinner du verkligen med det?

- Ja, det är ju det enda roliga med jobbet! NEJ, skriv inte det där, jag menade, det är ju viktigt att vi håller efter viltstammen. För deras eget bästa menar jag. Det är min tunga plikt, menade jag att säga.

- Du tänker på älgarna och rådjuren?

- Ja precis. Det är ju viktigt att vi skjuter av älgarna så de inte äter upp skogen som jag ska hugga ner.

- Det låter ju som en viktig uppgift. De har ju inte så många naturliga fiender nu när den svenska rovdjursstammen så gott som utplånats.

- Ha! De där förbaskade vargarna, dem vill jag också skjuta. NEJ! Jag menar, jag är så illa tvungen, menade jag.

- Är du tvungen? 

- Ja, annars äter de ju upp älgarna och rådjuren. Så kan vi inte ha det.

- Men du ville ju bli av med älgarna och rådjuren, de äter ju upp skogen?

- Jo... vänta, hur var det nu igen. Alltså, jag vill ju egentligen bara skjuta ihjäl saker. NEJ! Citera inte det där! Jo, nu har jag det: vi måste skjuta älgarna för skogens skull och så måste vi skjuta vargarna för älgarnas skull och så måste vi hugga ner mer skog så att jag har råd att köpa en ny bössa. NEJ! Jag menar, för att föryngra skogsbeståndet och hjälpa svensk export.

- Så du är egentligen en riktig naturvän?

- Just det. Så skönt att vi redde ut den saken.

Friday, November 20, 2015

Machoidiot på Mount Everest

Jag fick låna en bok på tyska av en kollega: Thomas Glavinic, Das grössere Wunder.

Egentligen hade jag ju satt upp Glavinic på svarta listan men kollegan insisterade på att den här romanen var mycket bättre än förskräckliga svamlet i LISA.

Det är en bok om en riktig idiot till karl som vill klättra upp på Mount Everest. Som det machospån han är ger han inte upp trots ett brutet revben, uppenbara psykiska problem samt den lilla detaljen att han utsätter mängder av andra människor för livsfara genom sitt oansvariga beteende.

Jag läste den här romanen rätt snabbt, den är lättläst och hela grejen med Mount Everest är väldigt spännande. Glavinic har med massor av detaljer jag inte kände till, om tryckförändringar och syrgas och glaciärsprickor och jag vet inte allt.

Däremot avskydde jag huvudpersonen. Ett riktigt praktäckel. Problemet är att Glavinic verkar se honom som en hjälte. Det gör inte jag. Dessutom hade jag kapat ca 20% av innehållet om jag hade fått redigera - det finns en mängd onödiga sidospår som inte leder någon vart. Radera!

Glavinic blir kvar på svarta listan, om än inte på Grossman-nivån.

Thursday, November 19, 2015

Morgonpasset med Stagnelius

Erik Johan Stagnelius var enligt uppgift en ganska ohälsosam person. "Ful och snuskig" enligt wikipedia - men morgonjympa, det var tydligen ändå något han gillade. Eller i alla fall tyckte att andra skulle syssla med:
Ja, ädle Yngling! hör den gudaröst
Från gråa Bardens silfverharpa strömmar!
Vid nöjets sköte fjättra ej Ditt bröst
Och misstro hoppets rosenröda drömmar.
Stig upp att jogga, lifvets dag är kort -
Dess gyllne morgon, skall han drömmas bort?

Wednesday, November 18, 2015

Bushunden äter chicklitt

- Hörrdu Tassa, kom hit!
- Ja, Matte, vad vill du?
- Det här är anledningen till att det bara står skräpböcker på hyllan på din huvudhöjd. Du får inte tugga på böckerna har jag ju sagt!
- Jag minns inte den regeln.
- Och du Matte, du gillade ju ändå inte den här boken. Du svorde när du läste den. Så jag kan få tugga lite grann?

Monday, November 16, 2015

Tematrio: verklighetsflykt

Lyran frågar efter tre tips på böcker som ger verklighetsflykt. Kan behövas i dessa ledsamma dagar.

Störst av dem alla är Sagan om ringen. Äventyrens äventyr. För den som vill försvinna ett tag och oroa sig för nazguler istället för nazister och orcher istället för galna IS-sektmedlemmar.

Fast kanske är det också lite läskigt. Ett par snäpp snällare och dessutom lärorikt - och kolonialt gammaldags - är Daniel Defoe, Robinson Crusoe. En öde ö i söderhavet, den perfekta verklighetsflykten!

Eller den här fantastiska klassikern: Djungelboken av Rudyard Kipling. Apropå kolonialt och äventyrligt. En saga som inte liknar något annat. Pröva noga! Och låt er inte luras av Disneyversionen som inte har särskilt mycket med originalromanen att göra.

Röd strömming utan senap

Eftersom jag är en återfallsläsare med viss beroendeproblematik har jag redan slukat del tre i Alan Bradleys deckarserie om Flavia de Luce: A red herring without mustard.

Det är vansinnigt charmiga deckare det här. Själva mordgåtorna är inte äckelfokuserade som moderna polisromaner, istället mer åt klassisk pusseldeckartyp. Berättarstilen är fantastisk, rolig och klurig. Och så gillar jag kemisnillet Flavia, denna begåvade miniterrorist.

Och så är de snygga och färggranna, vad mer kan en önska sig.

Saturday, November 14, 2015

Att ärva mjukporr

För ett år sedan fick vi nycklarna till vår lilla stuga. Ett mycket mysigt litet torp! Som blev ännu lite bättre när vi drog in dricksvatten och avlopp.

Stugan kom fullt utrustad med alla inventarier, inklusive två par älghorn, en korsstygnstavla med laxmotiv och en trave böcker på tyska.

Som till exempel den här:
Ps. Om du vill ha ett älghorn eller två är det bara att hojta! Först till kvarn. Tysk mjukporr på köpet.

Friday, November 13, 2015

Dr Jekyll och Mr Haj

Låt mig presentera min hund: Tassa. Hon är en beauceron, en fransk vallhund. Hennes hela officiella namn är Madame Tassa de Bergers Forts et Posés.

Tassa är inte som vanliga hundar. Hon är mycket sötare, förstås. Som du ser:

Hon har också en liten hjärnskada med diverse neurologiska effekter. Epilepsi, synsvårigheter och partiell autism, till exempel. Och dålig hållning.

Och så har hon den där personlighetsklyvningen som alla valpar har men som de normal sett växer ur. Det vill säga, i ena stunden sover hon sött på min arm, så rar som en liten nerdrogad ängel.

I andra stunden är hon förvandlad till en KROKOHAJ med extra raketbränsle.

"HAHA MATTE JAG SKA TUGGA PÅ DITT BEN OCH KNYCKA DINA VANTAR OCH SKUTTA PÅ DIG SOM EN PÅTÄND BULLDOZER, HAHAHA!"

Thursday, November 12, 2015

Jymlyrik: Lenngren

Min favoritpoet i svensk litteraturhistoria är Anna Maria Lenngren. Hon är rolig och bitsk! Och så tyckte hon, liksom jag, att stretching är överskattat. Som i Pojkarne:
Jag minns den ljufva tiden,
Jag minns den som i går,
Då oskulden och friden
Tätt följde mina spår,
Då vikterna var lätta
Och värken snart försvann,
Då allt - utom att stretcha -
Jag lätt och lustigt fann.

Wednesday, November 11, 2015

Biobesök i Eupen: Er ist wieder da

Belgien är ett mångfacetterat land. Det finns till exempel tre officiella språk: franska, flamländska och tyska.

Vi åkte till den tysktalande delen av Belgien för att besöka söta staden Eupen och se filmverionen av Han är tillbaka - Timur Vermes roliga politiska satir om en återvändande men missförstådd Hitler. Mycket sevärd även som film.

Det intressanta med filmen är att den är två saker. Delvis är det en spelfilm som bygger på boken. Delvis är den en testkörning av boken! De har klippt ihop de spelade delarna med scener där "Hitler" är ute på stan och interagerar med helt vanliga människor, även med riktiga politiker. Och folk på gatan reagerar faktiskt väldigt likt hur Vermes förutsåg i boken.

Förskräckande många vräker ur sig rasistisk smörja. Nynazisterna har svårt att hantera situationen. Folk tar selfies. Ett fåtal säger ifrån. Många heilar, de flesta ironiskt.

Filmen är modig och rolig men framför allt mycket, mycket hemsk. Den har satts in i sitt dagsaktuella sammanhang med Pegidademonstrationer och brända flyktingförläggningar och en offentlig samtalston där det inte längre är Hitler som säger de allra värsta sakerna.

Det otäcka budskapet är: han ÄR faktiskt tillbaka. Fast inte med mustasch och uniform utan i skepnad av Marine le Pen, Geert Wilders, Jimmie Åkesson och alla deras aggressiva följare på stan och på nätet.

Och frågan är: vilken roll tänker du spela när historien nu skrivs på nytt?

Monday, November 9, 2015

Tematrio: Syskon

I veckans tematrio om syskon finns det ett självklart tips:

Carol Rifka Brunt, Låt vargarna komma. En väldigt annorlunda beskrivning av systerskap i all sin komplexitet. Mycket läsvärd! Även för folk som inte har egna systrar.

Den som vill ha något lite mer vrickat kan istället satsa på Andrew Kaufman, Familjen Weird om en syskonskara som drabbats av fruktansvärt opraktiska superkrafter som de till varje pris vill bli av med. Allt är mormorns fel. Lite sliskvarning men däremellan roligt på Kaufmans typiskt knasiga vis.

Och så har jag en bubblare från för mycket länge sedan: Cynthia Voigts serie om barnen Tillerman. Som jag minns det så var det här den första bokserien jag hittade och lånade på ungdomshyllorna när jag uppgraderade mig själv från barnavdelningen på bibblan. Det kan vara ett falskt minne, kanske läste jag en massa annat först från den "riktiga" biblioteksdelen. Det spelar inte så stor roll. Serien om de fattiga och övergivna syskonen som försöker ta sig fram ensamma i ett white-trash-USA gjorde intryck. Mest minns jag att de hela tiden åt flottyrringar, samt att mormorn som de till slut kommer till har ett mullbärsträd.

Och så vill jag tacka Tassahundens moster och morbror för att de är sådana trevliga syskon som förstår att uppskatta storheten i både Sagan om ringen och Ture Sventon.


***

Tillägg i efterhand: och Audrey Niffeneggers Her fearful symmetry - missa inte den! Om spöken, tvillingar och en kattunge.

Saint-John Pärs

Jo, jag läste alltså ett av Saint-John Perses poem: Vents ur diktsamlingen "Oeuvres Poétiques II". Det var 120 sidor långt och skrivet enbart i kursiv.

Redan där har jag två invändningar: poesi är bäst i korta doser och det är ofog att skriva mer än ett minimum i kursiv.

Jag gillar inte lyrik som inte berättar något. Saint-John Perse har inte någon handling, han bara staplar ord till långa, obegripliga meningar. Med lite god vilja får jag det till att handla om världens storhet, naturens våldsamma krafter och människans förgänglighet, typ. Det handlar mycket om väder, vindar, hav och mytiska djur. Samt nakna jungfrur.

Men ärligt talat, det är misstänkt likt Kejsarens nya kläder det här. Fluff och slumpvis valda ord gör att alla kan tolka in vad de vill i texten. Och ingen törs säga att det är egentligen mest gallimattias, karln fick ju ändå Nobelpriset.

Och slutligen: jag har försökt googla efter andra läsares analyser av Perse men inte ens franska wikipedian har en bättre (möjligen välvilligare) beskrivning av hans dikter än vad jag skrivit här, vilket väl betyder att det faktiskt är helt obegripligt även för dem som läser på sitt modersmål.

Sunday, November 8, 2015

Rätt svar: Lettland!

Ja men visst var jag i Riga, Lettland! Precis som Boktanken gissade.

På plussidan: strålande väder och en mycket fin gammal stadskärna. God mat och en känsla av att vara nästan hemma.

På minussidan: EU:s högsta trafikdödlighet. Lettland är det enda EU-landet som har lika hög trafikdödlighet som USA. Efter en liten kvällspromenad runt stan är jag inte det minsta förvånad över de siffrorna.

Friday, November 6, 2015

Spanska förälskelser

Ena bokklubben läste spanske Javier Marías, The infatuations. En ganska babblig historia om en kvinna som varje morgon smygtittar på ett kärlekspar som äter frukost på samma café som hon. En dag dyker paret inte upp och hon får veta att mannen blivit knivmördad på gatan.

Av en slump börjar hon lite senare umgås med den nyblivna änkan och med vänner till den döde mannen. Och misstankar uppstår. Kan det vara så att allt inte var precis som det verkade med det där mordet?

Så här ser sidorna ut. Inte en enda styckebrytning. Förbaskat ofog.

Som sagt, mycket babbel och många krångliga filosofiska utläggningar. Känns svårtuggat. Men kanske är svårtuggigheten framför allt en effekt av själva textformateringen? Boken har nästan inga stycken eller kapitel utan texten flödar oavbrutet sida upp och sida ner. Inga naturliga ställen för pauser, lätt att tappa bort sig. Tungt.

Länge leve 

radbrytningen!

Thursday, November 5, 2015

Gissa var jag är?

Men var har jag hamnat nu? Ja, inte är det vanliga tråkiga Bryssel jag ser genom fönstret. Det är mycket mer intressant.

Här ett par ledtrådar: P. O. Enquists Legionärerna, Henning Mankells hundar samt Rainis.

Jag hade också tänkt ta med författaren Inga, namne med riksdagspryon Anton, men då hade det blivit alldeles för lätt för Feministbiblioteket som läste henne nyligen.


Var tror du att jag är?

Wednesday, November 4, 2015

Låt hundarna leva

Varför är det så många hundar som går åt i romaner?

Jag har klurat på det, det har nämligen slagit mig att en hund har dött i de flesta av böckerna jag läst på sistone.

Ruth Ozeki, A tale for the time being: hund blir äten av vargar.
Marie Darrieussecq, Truismes: hund blir utkastad genom ett fönster.
Graham Stull, The hydra: hund blir giftmördad i fastighetstvist.
Richard Powers, Orfeo: hund dör av mystisk sjukdom.

Jag protesterar! Stoppa den litterära misshandeln av hundar!

Tuesday, November 3, 2015

Tematrio: jobbiga böcker

Dags för tematrio! Temat är böcker som varit jobbiga att läsa - känslomässigt. (Jag har ett par böcker som var jobbiga på andra sätt *Saint-John Perse* men dem tar vi någon annan gång).

Iain Banks Getingfabriken är en fantastiskt sorglig och hemsk roman om en mycket, mycket störd ung person som tar ut diverse familjebekymmer på djur som kommer i hans väg. Våld mot djur är nästan outhärdligt att läsa om men det kan ändå vara värt att göra bekantskap med Banks. Fast kanske inte sent på kvällen eller om du är ensam hemma.

Förbjuden betraktelse av Nina Bouraoui är hemsk och tung på ett annat sätt - det handlar om en ung flicka inlåst av en fundamentalistisk patriark i väntan på giftermål. Om hur fruktansvärt livet kan vara för den som är fråntagen alla rättigheter och mänskligt värde.

Tusen strålande solar går på ett liknande tema, den handlar om kvinnoförtrycket under de afghanska talibanerna. Så vidrigt. Så smärtsamt. Så bra skrivet av Khaled Hosseini.

Monday, November 2, 2015

Birger "yoga-yogi" Sjöberg

Birger Sjöberg är en av de där poeterna som jag aldrig begripit mig på. Inte så konstigt kanske. Vi sysslar ju med helt olika idrotter, han och jag.
Den första gång jag såg dig, det var ett yogapass, på förmiddan, då solen lyste klar,
och ängens alla blommor av många hundra slag, de stodo bugande i par vid par.
Och vinden drog så saktelig, och nere invid stranden,
där smög en bölja kärleksfullt till snäckan uti stranden.
Den första gång jag såg dig, det var ett yogapass,
den första gång jag tog dig uti handen.

Sunday, November 1, 2015

Fransk nobellyrik - delrapport

Hur det har gått med Saint-John Perse, den franske nobelpristagarpoeten jag lånade på franska? Tackar som frågar! Det har hittills gått i två faser. Ungefär såhär:


Fas 1: Initial chock

Ödlehjärnan: MEN VAD ÄR DET HÄR FÖR KNAS. JAG VÄGRAR ATT LÄSA MER UTAN VIN. GE MIG VIN.

Intellektet: Ja, det var lite... abstrakt. Men säkert genialt. Skål.

Ödlehjärnan: SKÅL! NU PRATAR HAN OM GUDOMLIGHET I ÖRNARNAS LEVER, HAHAHA.

Intellektet med ett glas vin: MEN VAD ÄR DET HÄR FÖR KNAS.


Fas 2: Intellektet tar kontroll över situationen

Intellektet: Nu tar vi det lite nyktert. Igår spårade det ur. Men nu har jag en ordbok och papper och penna.

Ödlehjärnan: MÅSTE VI VERKLIGEN?

Intellektet: Ja, kolla här, det blir roligt, vi ser om vi hittar något mönster. Det pratas mycket om smedjor och halm till exempel, vad kan det betyda?

Ödlehjärnan: JASPER FFORDE, KOM TILLBAKA, JAG SAKNAR DIG.


Förhoppningsvis innebär fas 3 att vi upptäcker att det är strålande läsning. Återkommer i frågan.