Friday, July 31, 2015

Lungsjuk finsk piga: Sillanpää

Silja av finske nobelpristagaren Frans-Emil Sillanpää är en bondromantisk berättelse.

Flickan Silja föds som sista barn i en bondesläkt i förfall. Hennes pappa gifte sig, till byns förskräckelse, med en fattig piga. Och gården förföll därefter. Alla barn utom Silja dör och gården drivs in när pappans lättsinniga lån till slut måste betalas tillbaka. Strax därpå dör båda föräldrarna och Silja står kvar som föräldralöst fattighjon. Nu får hon själv tjäna som piga.

Hennes fall blir en förälskelse - hon ligger med en ung man som hon blivit blixtkär i. När han lämnar henne blir hon först psykiskt sjuk, därefter lungsjuk, därefter dör hon. Sensmoralen är tydlig.

Inget som stannar i minnet, men visst var den välskriven, trots att jag inte alls gillar budskapet.

Wednesday, July 29, 2015

Snöns rike

Japanske nobelpristagaren Yasunari Kawabata sägs vara särskilt lyhörd för att skildra kvinnor.

Jag vet inte jag. Skildrar han inte snarare männen?

Snöns rike är en hemsk liten roman om en känslokall och rätt självisk man som besöker en kurort bland bergen - där snön faller rikligt om vintern. Han återvänder flera gånger och varje gång inleder han en hopplös relation med geishan Komako. Hon är förälskad i honom, men han är opålitlig. Hon är olycklig, dricker alldeles för mycket och lider av livet i prostitution.

En fascinerande berättelse, vackert berättad, inte särskilt glädjesprudlande.

Monday, July 27, 2015

Tematrio: blött

Det är inte en torr sommar, nej minsann. Fördelen är att det finns hur mycket svamp och blåbär som helst. Och badväder? Alla väder är badväder. Jag simmar envist i vår lilla sjö i ur och skur. För att jag kan. I Belgien finns inga sjöar, så ska det badas ska det badas nu.

Lyran följer upp med tema "sånt som är blött" i veckans trio. Håll till godo!

Bodil Malmsten är fantastisk på alla sätt och hennes böcker om livet i Bretagne är enormt roliga och fyndiga. Läs Priset på vatten i Finistère.

Stig Claesson skriver också finurliga, trevliga texter. Bland annat den som kanske har den mest romantiska titeln någonsin: Sov du så diskar jag.

Mindre romantiskt men oerhört spännande är det i Mikael Niemis katastrofroman i Luleälvsmiljö, Fallvatten. Läsningen är som att åka emotionell tvättmaskin, du kommer ut alldeles omtumlad på andra sidan. Storartat.

Och ett bonusexempel: Jonas Gardell, Mormor gråter. För att Gardell är enastående.

She took the path less travelled by and that made all the difference

Tassahunden. Överlistad av en gran.

Saturday, July 25, 2015

Häxringarna eller Tack och lov att jag inte lever på artonhundratalet

I början av året valde jag ut tre titlar ur feministiska litteraturkanonen som jag tänkte läsa. Först ut var Alice Walker, Purpurfärgen - helt fantastisk! Sedan läste jag Nina Bouraoui, Förbjuden betraktelse. Hemsk och arg och gripande.

Och nu har jag läst Kerstin Ekmans mycket läsvärda roman Häxringarna.

Det handlar om tre generationer kvinnor i ett litet stationssamhälle någonstans i Sverige för dryga hundra år sedan. Det handlar om torparkäringen som lyckas få familjen att överleva trots fyllesvinet till man, om dottern som blir på smällen i tonåren och dör i samband med förlossningen, och om dotterdottern som får en chans att bli något mer men som också hon får karlarna som en kvarnsten runt halsen.

För det är ju det där med sex. Männen lovar stort, eller tränger sig helt sonika på. Och när magen börjar växa ("flicksjuka") är det få av dem som tar något ansvar och flickan kastas ut från arbetsplatsen, ut i skammen, ensam. En hopplös situation, för samtidigt måste en kvinna hitta en man för att kunna komma längre i livet. Samhällets enda entreprenörska - mycket framgångsrik - kan vara just det eftersom hon har änkestatus och därmed är "säker".

Tack och lov att jag inte föddes på artonhundratalet. Eller i någon mindre jämställd del av världen. Jag har sannerligen haft tur och jag är väldigt tacksam.

Thursday, July 23, 2015

Barnet som sprang (i Bryssel)

Att gå på belgiska bokmässor är mycket svårt - att gå i belgiska bokaffärer är också hopplöst. Det är nämligen omöjligt att gissa utifrån bokens omslag vad det är för typ av roman. Jag har inte knäckt koden än.

På lokala bokmässan i Uccle träffade jag på väldigt lokala författare och köpte på mig ett par titlar. Bland annat Leclercqs bisarra roman om en man som tror att han är ett bi (?). Den utspelade sig i Schaerbeek, en kommun ca 5 km från där jag bor.

Bou Bounoider skriver om St Gilles som ligger ännu närmre, kanske en kilometer härifrån. L'enfant qui courait ("Barnet som sprang") handlar om en ung muslimsk pojke i Bryssel. Hans mamma misshandlar honom, hans bror slår honom, han har problem i skolan. Räddningen blir att springa, springa, springa.

Det är inte en dålig bok, men den fångar mig inte. Kanske är det språket, det är alltid tyngre att läsa på franska, även om den här är lättläst. Kanske är jag bara inte tillräckligt intresserad av böcker om barn som det är synd om.

Wednesday, July 22, 2015

Världens bästa Spindel på blodgivningen

Jag är väldigt förtjust i min lilla läsplatta Spindel. Ja, den heter så.

Och allra bäst visar sig Spindel vara på... blodgivningen. När en ligger där med nålen i armen är det svårt att bläddra i en vanlig bok, samtidigt är det ju sju väldigt tråkiga minuter UTAN bok. Läsplattan är lösningen.

Länge leve läsplattan!

Tuesday, July 21, 2015

Tematrio: heta titlar

Lyran har en ny tematrio: böcker med värme i titeln!

233 grader C är väl ganska varmt? Eller som den heter i original, Fahrenheit 451. Ray Bradburys titel syftar på temperaturen i brinnande böcker. Boken är en dystopi om ett framtida samhälle där all litteratur är förbjuden och bokbålen står tätt.

Men visst kan det bli ännu varmare. Vad sägs om 5000 grader C, temperaturen i jordens inre kärna? Jules Verne skrev många äventyrsromaner, bland annat Resa till jordens medelpunkt om en vansinnig expedition ner mot jordens mitt.

Nja, jag tycker fortfarande det känns lite ljummet. Det finns ju nämligen ännu varmare titlar. Till exempel Sol över torpet av Bang, som jag precis läste ut. En samling underbara kåserier i Bangs vassa, kluriga och varma stil. Perfekt sommarläsning! Solen är visserligen bara ynka sextusen grader på ytan, men 15 miljoner grader C inuti. Lite lagom för att värmen ska räcka genom rymden ända hit till oss, vi har i skrivande stund precis 15 grader här i torpet...

Sunday, July 19, 2015

Förbjuden betraktelse

Förra året upptäckte jag Nina Bouraoui genom den fina kortromanen Pojkflickan. Nu har jag läst hennes debutbok Förbjuden betraktelse, en bok ur den feministiska litteraturkanonen.

Det är en ganska jobbig och arg bok. Berättarjaget är en muslimsk tonårsflicka i Algeriet, inlåst och nedtryckt och i väntan på det enda tillfälle hon får lämna hemmet sedan hon kom i puberteten - dagen då hon ska giftas bort.

Det är äckeldetaljer och grova ord. Männen våldtar, kvinnorna behandlas som smutsiga djur. Flickan betraktar hustyrannen till pappa som förgriper sig på den feta mamman. Och på tjänsteflickan. Ingen försoning här inte! Det muslimska patriarkatet gisslas utan nåd.

Tungt! Och lite svårläst, en måste vänja sig vid Bouraouis kortfattade och speciella berättarstil. Men gripande.

Saturday, July 18, 2015

Bokpresent!

Jag fick en bokpresent av min praktikant när han slutade nu i veckan, det var väl rart av honom!
Jag har inte läst Kristina Sandberg än, eftersom jag tycker att titeln är jättejätteläskig och inte det minsta lockande, men jag har ju å andra sidan hört alla er andra tala gott om trilogin om Maj. Det ska bli spännande!

Han fick för övrigt en bokpresent tillbaka också, praktikanten. Getting to yes av Fischer och Ury. En handbok i förhandlingskonst, eftersom han ville lära sig mer om sånt. Det kan ju vara nyttigt att kunna för en ung person på väg ut i arbetslivet.

(Jag vet, han borde ha fått en bok om särskrivning. Vi har ägnat oss mest åt att nöta in skillnaden mellan "de" och "dem" och vi hann inte till särskrivningarna under hans 5 månaders praktikperiod. Och eftersom vi mest jobbar på engelska på mitt jobb så har jag ändå varit väldigt nöjd med den här praktikanten.)

Friday, July 17, 2015

Thursday, July 16, 2015

Familjen Weird

När det kommer till knasiga böcker kan en alltid lita på kanadensaren Andrew Kaufman. Han skriver om folk med märkliga och tveksamma superkrafter.

I Familjen Weird har fem syskon råkat få varsin välsignelse av sin galna mormor, fast välsignelserna visar sig vara tveeggade svärd och skulle lika gärna kunna kallas förbannelser. Eller kanske försignelser.

En av dem har gåvan att alltid förlåta alla. Det är bra! Förutom att hon blir utnyttjad av varenda jävel. En av dem ska alltid kunna känna sig trygg. Toppen! Fast det betyder att han aldrig klarar av att ta några risker. Och så vidare.

När mormorn ska till att dö ger hon yngsta systern i uppdrag att samla ihop de övriga så lovar hon att lyfta försignelserna. Det visar sig vara lättare sagt än gjort.

Boken är kort och lättläst och enkel och rolig på sitt eget underfundiga sätt. Utmärkt sommarläsning.

Tuesday, July 14, 2015

En mörderska bland oss

Jag läste Hannah Kents debutroman En mörderska bland oss om en verklig historisk händelse på Island på artonhundratalet.

En man och två kvinnor grips för ett blodigt dubbelmord. I väntan på att dödsdomen ska verkställas blir fångarna inhysta på olika gårdar i länet, eftersom det inte finns något ordentligt fängelse. När folket på gården gradvis börjar lära känna Agnes blir bilden av henne plötsligt mindre svartvit. Vem är hon egentligen? Ett offer för ett svartsjukedrama? En känslokall häxa? Är hon skyldig eller oskyldig?

Det är en spännande berättelse och jag fastnar i den trots att jag ibland stör mig på författarens uppenbara Islandsfetischism. Tips till författare: att slänga in massor av glosor på "lokala språket" ger inte exotisk lokalfärg, det blir oftast bara väldigt töntigt och gör det uppenbart att du inte skriver om ditt hemland.

Monday, July 13, 2015

Tematrio: saker som flyger

Högt flyga orden, tanken stilla står!

Eller i alla fall ska dagens tematrio flyga högt, tycker Lyran och utropar veckans tema: "böcker som har något som kan flyga i titeln". Ett utmärkt tema!

För då kan jag nämligen tipsa om geniala, galna Audrey Niffeneggers Raven girl. Det är en vacker och sorglig bilderbok om en flicka vars pappa är brevbärare och mamma är en korp. Flickan kläcks ur ett ägg och är inte som de andra barnen. Hon känner sig fången i en människas kropp fast att hon ju vet att hon borde ha vingar... Den är så fin, den här sagan.

Lord of the flies av William Golding är inte direkt fin. Snarare fruktansvärd. Och mycket, mycket läsvärd! Så intressant och så realistisk. Barn är inte små vuxna, barn är små dinosaurier. Empati är en av de sista sakerna som utvecklas i en mänsklig hjärna... Om vad som händer med människor i grupp när alla civilisationens moraliska skyddsnät har försvunnit.

Apropå empati, var det någon som sa Mao Tse-Dong? Vilda svanar av Jung Chang är en ryslig och rysligt bra biografi över tre generationer kvinnor i Kina, före och under kommunistdiktaturen. Gräs är borgerligt! Bestämmer Mao, och alla Kinas studenter skickas ut för att dra upp allt gräs i landet. Istället för att, till exempel, odla mat och bidra till människors överlevnad. Men framför allt: tortyr, avrättningar, osäkerhet och sexuella övergrepp. Beskrivet med en stor portion självrannsakan och ärlighet, samt kärlek till familjen, trots allt.

Sunday, July 12, 2015

Det grekiska traumat

Jag är sannerligen inget Greklandsfan. Inte ens innan min ögonöppnande närkontakt med deras fruktansvärt inkompetenta tjänstemän.

Det skulle föreställa ett samarbetsprojekt men det grekiska transportdepartementet hade ungefär samma produktivitet som Penelope vid vävstolen. Vissa dagar såg det ut som om vi kom någon vart men dagen därpå var vi alltid tillbaka på ruta ett. Eller sämre.

Jag hoppas att det pågående dramat leder till verkliga reformer och ett slut på korruption, nepotism och storljugande populistpolitiker.

Friday, July 10, 2015

Underbara Caitlin Moran

Caitlin Moran har skrivit en roman: Konsten att skapa en tjej. Den är som alla Morans texter: rolig och fräck.

Det handlar om Johanna, en fet tonåring i en fattig hippiefamilj. Hon onanerar, bråkar med syskonen och snattar tamponger på lokala butiken. Efter en pinsam incident som involverar live-imitation av Scooby Doo i en TV-show bestämmer sig Johanna för att starta om på nytt. Hon skapar ett nytt jag, den coola vilda Dolly. Iklädd stora mängder kajal, attityd samt en ståtlig hatt skaffar hon sig ett jobb som enfant terrible på ett musikmagasin. Det blir sex, sprit och backstagefester med de hetaste rockbanden.

Det finns bara en sak som grämer mig med den här romanen, nämligen att jag läste Morans självbiografiska Konsten att vara kvinna först. Det är nämligen många upprepningar och det förtar något av berättelsen.

I övrigt är det genialt, som vanligt. Morans huvudpersoner har alltid fullständigt kommando över den egna berättelsen. Det finns inga problem med att Johanna är överviktig eller kåt. Sånt är läget helt enkelt och om du har problem med det så är det ditt problem. Alla tjejer borde läsa Caitlin Moran!

Dessutom kommer Moran in på ett intressant ämne som jag gått och klurat på ett tag: unga tjejers utnyttjande av sex som en passagerit till vuxenskapet. Det pratas inte mycket om detta. Flickors sexliv diskuteras mest ur skydds-, offer- och skamaspekterna. Men det kan också vara ett mycket rationellt val, om än omedvetet.

Thursday, July 9, 2015

Därför var Moberg republikan

"I en monarki uppkommer det alltid en anda av undersåtlighet, som icke är fria medborgare värdig. Kring konungen med Guds nåde och hans anförvanter har i alla tider uppblommat en rik flora av servilitet och inställsamhet, kryperi och allsköns fjäsk."
Vilhelm Moberg kanske kan sägas vara sin tids Lena Andersson. En skarp hjärna som testade påstådda sanningar. Vi känner framför allt till romanerna om Kristina och Karl-Oskar, men Moberg skrev så mycket mer. Bland annat den lilla debattskriften Därför är jag republikan från 1955.

Mobergs argument håller än idag:

1. Det är oansvarigt att tillsätta en så viktig position som statschef genom slump, det vill säga genom reproduktion istället för i ett genomtänkt val mellan kompetenta kandidater.

2. De särskilda lagar som t.ex. ger kungen åtalsimmunitet bryter mot principen att alla Sveriges medborgare ska vara lika inför lagen.

3. Monarkin lockar fram fjäskeri och får människor som i vanliga fall är vettiga att bocka och buga och servilt förödmjuka sig. Vilket vi fått mängder av goda exempel på i samband med reportagen från kungabarnsbröllopen de senaste åren.

Läs fler citat ur Mobergs debattinlaga på Republikanska Föreningens hemsida. Där du också kan bli medlem efter att du har blivit övertygad av den välformulerade Moberg.

Tuesday, July 7, 2015

Dysfunktionella familjer: Celeste Ng

Celeste Ng har skrivit en sorglig men stilig bok om den första generationen av infödda amerikaner med kinesiska föräldrar, och om deras barn som fick navigera i mycket svåra identitetspolitiska vatten på sjuttiotalet.

Lydia har kinesiska farföräldrar och ser inte ut som de andra barnen i småstaden där hon bor. Rasismen sjuder. Dessutom måste hon hantera sina föräldrars orimliga förväntningar på henne. Båda föräldrarna projicerar nämligen sina egna drömmar på Lydia: mamman vill att hon ska bli läkare och vetenskapare, pappan vill att hon ska passa in, vara populär, ha många vänner. Lydia kan inte leva upp till något av dessa krav. Och Lydia har dessutom två syskon som föräldrarna knappt ser.

Det handlar om hur fel det kan gå när folk inte kommunicerar. Om vad omgivningens krav kan göra med en människa. Och om föräldrar som vill väl men som helt enkelt är vanliga människor och som gör det ena misstaget efter det andra. Och Lydia är död.

Boken heter Everything I never told you - en spännande bladvändare.

Monday, July 6, 2015

Tematrio: hav

När det är sommar ska det badas, ju mer vatten desto bättre. Jag har fortfarande inte fått sommarsemester än (nedräkning pågår!) men jag kan väl ladda genom att delta i Lyrans tematrio om hav.

När jag var liten fanns det fortfarande abborre i Östersjövikarna. Däremot ingen svärdsfisk och inga hajar. Våra kvällar bland myggen på bryggan liknade därför inte alls fisket i Ernest Hemingways fina kortroman Den gamle och havet, men det är en bra bok i alla fall.

Apropå djur och båtar så måste alla läsa Yann Martels Berättelsen om Pi, den är nämligen genial. Om en pojke och en tiger i en liten jolle till havs. Tigern heter Richard Parker och bara det är en god anledning att läsa den här romanen.

En världsomsegling under havet är en sådan där klassiker som jag läste om och om igen som liten. Just nu lyssnar den gula huliganens pappa och jag på Jules Verne äventyrsroman om ubåtskapten Nemo som ljudbok. Den har lite mindre action än jag mindes och lite fler långa uppräkningar av namn på vattenlevande varelser. Men det är ändå en hemskt bra bok.

Simma lugnt!

Sunday, July 5, 2015

The kirskål is strong, my lord


Det finns dagar när jag sympatiserar med Saruman och hans tappra försök att hålla gårdsplanen prydlig. Till exempel alla dagar när jag duellerar mot kirskålen, beväpnad endast med en spade och ett rikt förråd av svordomar.

Friday, July 3, 2015

Fifth elephant

Jag lyssnade på Terry Pratchetts Fifth elephant i ljudboksformat. Lättsam underhållning!

I den bizarra skivvärlden kan allt hända, och gör det också. I Fifth elephant måste vaktkommendant Vimes åka som diplomatiskt sändebud till Überwald för att delta i kröningen av en dvärgkung samt förhandla om isterimport tillbaka hem till Ankh Morpork. Väl där blir han inblandad i en statskuppshärva med både vampyrer och varulvar. Det är fantastiskt fantasirikt och en underbar egensinnig humor.

Jag hade roligt åt boken, trots att jag tycker ljudbokskonceptet är svårt. Det är lätt att bli distraherad så den enda gången jag lyssnar på ljudböcker är när jag är ute och springer. Och som sällskap på löprundorna var Pratchett toppen!

Thursday, July 2, 2015

Nervous conditions

Den nordiska bokklubben läste Tsitsi Dangarembgas Nervous conditions om en flickas uppväxt i Zimbabwe på sjuttiotalet.

Detta borde räknas som en feministklassiker, den är av samma kaliber som Erica Jong, Doris Lessing och Alice Walker. Enkelt berättad men innehållet är dynamit. Dangarembga skildrar ett samhälle där klass och hudfärg visserligen är viktigt, men könet är det som gör den stora skillnaden. Könsrollerna är lika begränsande för både de rika och de fattiga kvinnorna.

Tambudzai lever i skuggan av sin bror. Brodern har fått chansen att lämna den fattiga familjegården för att få en utbildning. Men så dör han - och möjligheten till en ny framtid övergår i Tambudzais händer. Hon flyttar till sin rike farbrors hus för att gå i missionsskola. Där möter hon den olyckliga fastern, den vilda och självsvådliga kusinen och en farbror som panikartat upptäcker att hans roll som allsmäktig familjepatriark långsamt börjar ifrågasättas av den nya tidens kvinnor.

Jag älskade den här boken! Fram till det lite märkliga slutet som jag inte begrep.

Wednesday, July 1, 2015

Risken för Boromir - därför är jag republikan

Det har som sagt varit mycket fjäsk och bristande källkritik i media på sistone. Jag har därför bjudit in två välkända debattörer till ett samtal om monarki.

- Välkomna hit, Frodo och Snövit! Om jag först får fråga dig, Snövit: vad tänker du om alla bröllop och barnafödslar som direktsänts på TV de sista veckorna?

- Tack för att jag fick komma! Jo, jag blir allt lite orolig.

- Varför det? Förklara mer!

- Jo, min erfarenhet är att folk blir lite galna när det handlar om tronföljd. Säg att Silvia dör och kungen gifter om sig med någon kaffeflicka - ja, kaffetanter är de väl vid det här laget - då vet jag precis hur det går! Styvmor kommer förstås skicka ut Svenska Jägarförbundet att skära ut Vickans hjärta och sedan blir det oreda kan jag lova. De sju dvärgarna...

- Förlåt, kortvuxna menar du nu.

- Nej, jag menar dvärgar, såna som han där.

- Fröken, jag ber! Jag är en tvättäkta hob och inget annat. Säg det där igen så ska min alvklinga Sting minsann lära dig veta hut.

- Om vi kunde återgå till ordningen - Snövit, du höll på att förklara något om oredan i kungliga bonusfamiljer?

- Jag tänkte bara säga att de sju... ja, de där, de bor i en pytteliten andrahandslägenhet i Midsommarkransen nu för tiden så det kan du glömma att Vickan och Kalle-Fille får sova över hos dem om det krisar, det säger jag bara.

- Tack så mycket. Då vänder jag mig till dig, Frodo - du är däremot en varm anhängare av monarkin?

- Det stämmer. Min gode vän Aragorn är kung och det finns ingen president som går upp mot honom. Han fäktas som en gud och har dessutom en liten sidoverksamhet som alternativmedicinare.

- Då har de haft tur i Gondor då, antar jag. Men problemet med monarki är väl att det inte finns någon garanti för att nästa kung blir lika kompetent. Säg att Boromir hade hamnat på tronen, hur kul hade det varit?

- Det hade varit dåligt, han hör ju inte till den sanna kungaätten.

- Det har du rätt i - det hade varit som att importera en fransk marskalk och börja hylla honom som en halvgud med särskilda rättigheter. Det hade ju varit fullständigt galet. Men ponera då att Aragorn får en son som växer upp, blir playboy, rumlar runt i Lothlorien i snabba bilar, är elak mot katter och sparkar gamla tanter på knäna... Kommer du fortfarande vara rojalist då?

- Det där är oschysst. Så får du inte argumentera. Kungahuset är bra för exporten och för bilden av Gondor i utlandet och därmed basta.

- "För Sverige i medeltiden", så att säga.

- Just det! Vem gillar inte medeltiden? Finfina ringbrynjor.

- Ja, vem gillar inte det... Tack då, Snövit och Frodo. Och du - lyssna gärna igen nästa vecka. Då kommer Zorro och Karlsson på Taket för att diskutera det sjätte jobbskatteavdraget. Hej så länge!